SEE ARTICLES IN ENGLISH ON THE NEW BLOG - BEYOND

Hellre en svart än en kvinna

Av Linda Bjuvgård

Eftersom jag är en kvinna så brukar jag reflektera över sakernas tillstånd ur ett kvinnligt perspektiv. I alla fall ibland. Inget konstigt med det kanske? En sak som jag funderat en del över de senaste månaderna är det pågående presidentvalet i USA. Nu är ju jag av den uppfattningen att det valet är riggat från början till slut och att den riktiga makten ligger i andra händer än just presidentens. Men mer om det en annan gång. Alldeles oavsett så säger ändå valet något om hur det amerikanska folket – och därmed också till viss del hela den västerländska befolkningen – tänker.

För första gången någonsin (och fundera på det nu) så fanns det en kvinna att välja till president i USA. En kvinna - ni vet en medlem ur den där andra halvan av jordens befolkning. Bara det är ju så häpnadsväckande att hela planeten borde skaka i magmagrunden. Alla som röstar på demokraterna hade chansen att göra en reell skillnad. De hade kunnat ”göra historia”, som man brukar säga i USA. Men det blev inte så och jag vill påstå att det inte berodde på att kvinnan var just Hillary Clinton. 

Vän av ordning skulle nu kanske invända med två argument. Det ena är förstås det mest slående, att det inte är könet man ska rösta på, utan vem personen är och vad hon/han står för. Det andra argumentet skulle vara att den andra demokratiske kandidaten är svart, och genom att rösta fram honom så gör man också ett rejält nertramp i historien, för någon svart människa har ju heller aldrig intagit vita huset. Så sant, så sant. Men ändå… Det ekar ihåligt här. För av någon outgrundlig anledning så finns det alltid goda skäl till att välja bort kvinnor, när det väl gäller. Och här vill jag provocera genom att påstå att de flesta människors val har väldigt lite att göra med politikernas åsikter och hjärtefrågor att göra. Inte för att människor skulle vara dumma på något sätt (även om det finns sådana också), utan mest för att de flesta av oss är så slutkörda och upptagna av att klara av våra vanliga liv för att orka sätta oss in i vartenda val vi måste göra. Det spelar ingen roll om det gäller ett val av elbolag, mobiloperatör eller president/parti. Istället låter vi våra instinkter vägleda oss i våra val. Vad som ”känns rätt” får avgöra.

”Barack Obama känns som en bra människa”, ”Mona Sahlin verkar så labil och darrig på nåt vis”, ”Jag får taskiga vibbar av George Bush”…

Vad är det då som avgör vad vi känner? Ja, inte kan det väl vara så banala ingredienser som: ingrodda vanor, fördomar, rädslor och förtryck? Allt ivrigt utbasunerat av en massmedia som är allt annat än opartisk. Jo men, hur kan man annars förklara att vi gör samma val om och om igen? Hur kommer det sig annars att vissa frågor bara dyker upp när det handlar om kvinnor? Varför är det bara Sarah Palin som blir ifrågasatt som förälder och inte Barack Obama? Varför blev Hillary Clinton utsatt för mängder av sexistiska skämt och nedtryckande kommentarer under sin tid som kandidat, inte minst av Obama själv?  Hmm, kan det ha att göra med att det inte är rumsrent eller politiskt korrekt, utan snarare aja-baja-i-allra-högsta-grad att angripa någon på grund av dennes rastillhörighet, men (hör och häpna) fortfarande ganska okej att angripa en kvinna för att hon inte har en snopp?

Varför är bara den ena sortens fula förtryck aja-baja? 

Men om du som läser detta är en kvinna, var varsam! Om du blir alltför känslosam, kanske rent av förbannat upprörd över den obalans som råder för dig och dina döttrar: håll igen, sansa dig och för guds skull ta några djupa andetag innan du blottar dina känslor, för annars dröjer det inte förrän du framstår som bitter, otillfredsställd och allmänt jobbig. Härskarteknik, heter det visst och tillhör, i mitt tycke, en av de fulaste. För, eftersom du inte bara är kvinna, utan också människa så reagerar du säkerligen på sådana anklagelser genom att bli ännu mer upprörd, och den onda cirkeln har börjat få spinn…

Glöm heller inte bort att ordet feminism är något fult. Se till att inte bli förknippad med feminism!

Feminism = rörelse för kvinnors jämställdhet med män (Svenska Akademiens ordlista).

Och så var det, det där med språket också. I var och varannan bok och artikel om feminism så stöter jag på ett svårt och konstlat språk. Att som människa ständigt befinna sig i ett underläge är inget som jag kan tala lugnt och sansat om hela tiden. Känslor har en tendens att vakna till liv i mig. Och känslor SKA väckas! Det är liksom en naturlig del av att vara människa. Men ändå, varje gång frågan om ojämlikhet mellan könen ska dryftas i något offentligt sammanhang så ska alla känslor dämpas. Istället ska det "sakliga" språket fram – läs det manliga språket – och känslorna ska kamoufleras och paketeras in i ord som genus, sociala konstruktioner och könsmaktssystem. 

Varför kan ingen bara säga som det är? Att den ojämställdhet som råder är rent ut sagt förjävlig och bara helt enkelt fel!

Var inte blind! En mans ord tas nästan alltid på större allvar. En mans handlingar likaså. Både kvinnor och män har en tendens att mest vända sig mot mannen i ett sällskap bestående av en man och en kvinna. Prova, om du inte tror mig. Börja forska i din vardag, iaktta och reflektera och du kommer att häpna. Om du själv är kvinna, börja studera dig själv och ditt beteende. Men bli inte förvånad om det du upptäcker får dig att skämmas över dig själv.

Nej,

i en värld där kvinnor är så förtryckta att de kallar sig själva för tjejer fastän de har passerat 50-strecket...
I en värld där kvinnorna i ett av de mest jämlika länderna (Sverige) fortfarande tjänar
18 procent mindre än männen…
I en värld där kvinnor är de som gör mest för barnen, men ändå är de som har störst dåligt samvete för att de ”gör för lite”…
I en värld där ingen skulle komma på tanken att kalla en tävling för vuxna för killmilen, men där det inte finns några problem med en tjejmil…
I en värld där kvinnliga kandidater till viktiga poster bedöms efter utseende och sexighet, före kompetens och kunskap…

…där finns det fortfarande mycket kvar att göra. Och det finns all anledning att reagera varje gång en kvinna blir bortvald.


Tags:
Categories: Kvinnligt/manligt | Krönikor av Linda

10 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Kartan eller verkligheten?

 


 

Av Mats Sederholm

Klar Sikt kommer inte att berätta om vilken fantastisk värld vi lever i alltför ofta.  Det ligger ett dilemma i att plantera nya frön och samtidigt låta myllan vara ofredad.

Finanskrisen har blottat en del oro när nu världen gungar. Människor saknar kontroll över sin tillvaro. Och eftersom våra materiella tillgångar spelar en så stor roll i den här delen av världen då den just är materialistiskt orienterad, så vore en ekonomisk kris i västvärlden att jämföra med att ifrågasätta budskapen i bibeln, koranen eller någon av de buddhistiska skrifterna, för sina respektive troende.

Men vänta nu, materiella ting är någon man kan ta på, medan Gud, änglar och demoner just är en tro, tycker många vänner av sin ordning och sitt sunda förnuft. Och jag svarar då att: Ge mig ett bevis på att den ekonomiska och materiella ordningen eller guden finns!

Jag pratar alltså om trons kraft! Inte om vad tron gäller.  Jag pratar om enfald och en envis längtan efter att få hålla i något som känns säkert fast det är förgängligt. Vi blir alla saliga av vår respektive tro. Så blanda inte in trons innehåll och ifall den är materialistisk eller andlig, för då har du fastnat i detaljer och missat min poäng. Efter börskraschen 1929 så var den materiella och ekonomiska lösningen på en harmonisk värld lika illusionistisk som Gud är för en ateist. Och om jag känner av de kollektiva underströmmarna rätt så sviktar den ekonomiska/materiella tron rätt hyggligt i världen just nu.

Ismer av alla de slag är mest av allt en fråga om att få hålla på något. Själv är jag Djurgårdare och har alltid varit. Och alltid är det någon eller något som puffar in en på ett visst spår. Min storebror får ta åt sig äran av min salighet över blåa ränder. Familjen, uppväxtorten eller kulturen man växer upp i är andra exempel på vad som bestämmer över vad som är heligt för just dig. Kanske är det en arbetaruppväxt och ett okuvlig rättvisepatos som får dig att val efter val stoppa ner en röstsedel för Socialdemokraterna. Eller det kanske är en självklar känsla av att man tar ett personligt ansvar och reder sig själv i kombination med en positiv och skapande anda utan motsträviga stämningar, som får dig att lägga en röstsedel för Moderaterna.  

Men den politiska och verkliga nettoeffekten av olika politiska ideologiers regeringsperioder, vad betyder den? Vad betyder verkligheten? Sanningen? Hur högt står den i värde? Nja inte särskilt högre i kurs idag än tidigare skulle jag tro. Utan tro, om än på lögner prydligt packeterade av kända tv-journalister, så drabbas de flesta av en slags existentiell svindel, aj aj.

"Jag tror mer på kartan än på verkligheten”, sa en projektledare till mig en gång. Jag blev chockad vilket jag nu i efterhand inser var rätt så naivt. Jag var den som i samma projekt ivrigt påminde gruppen om att tidsplanen inte skulle hålla. Trettio års magkänsla för IT-projekt talade.  Det blev många spända möten och med mig själv betraktad som negativ profet.  ”Var mer positiv Mats!”.  Att projektet sedan försenades så till den graden att allt kollapsade och företaget förlorade miljoner blev liksom en underordnad sak. Aj, aj.

Andlighet och materialism är sina likar eftersom de båda ytterst är en tro. Väl medveten om detta så kan de båda bjuda på härliga upplevelser. Åtminstone så gör de det för mig.

Klar Sikt kommer att satsa på lågoddsaren verklighet snarare än kartan. Och det kommer att rotas ordentligt i myllan. Att vi lyckas så nya frön får bli min tro. Frånvaron av en existentiell svindel kan vi dock garantera.

Mats


Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Mats

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper