SEE ARTICLES IN ENGLISH ON THE NEW BLOG - BEYOND

Människan och programmeringen


Av Mats Sederholm

Att se men inte reflektera. Ett fenomen som gör att människor kan programmeras och programmerade är vi, även om det inte är av ett slaviskt religiöst, nationellt eller politiskt slag. Och även om de flesta påstår motsatsen, men det är en del av ”sjukdomsbilden” i vår ”öppna” värld, att påstå det.

Som okonventionell i mina åsikter om världen, både i det lilla och stora, så märker jag (och många med mig) programmeringen. Man tar ett steg åt sidan och bort från bruset och får plötsligt perspektiv och då ser man. Sedan, likt papegojorna i ”Kalle Anka på djungelsafari” på julafton, så kliver man in i grönskan igen och smälter in. Men som sagt, endast som ”unplugged” är programmeringen möjlig att upptäcka.

Senaste exemplet på programmering är medias vinkling när de presenterade nyheten om att Nordkorea nu skaffat sig robotar som kan nå USA. Västvärlden har ju varnat Nordkorea, varför gör de sådär då? De där är ju galna! Hmmm.

För oss vetgiriga och sanningssökande, som möjligtvis inte står med en kätting runt foten kopplad till den västerländska självbilden av att allt är gott som kommer från oss och att vi därför har rätt att sätta världens ordning, så lyser programmeringen i neon. Den gör det också i vår självgoda syn på Iran som onda och underutvecklade, eller i vår Islamofobi. Det här är inte det mindre annorlunda än hur en fotbollsfantast återger sitt lags insatser i en fotbollsmatch. Hans lag är alltid bättre och det är orättvist när det går emot.

Skillnaden är att fotbollsfantaster inte dras in i en programmering som leder till att miljoner människor kan förlora sina liv. Vietnam och kommunistspöket, Irak och Saddam/massförstörelsespöket är talande exempel på hur masorna programmerats med spökbilder som gagnar en större agenda de aldrig förstår. Att alla stora krig de senaste hundra 2-300 åren startats av västvärlden är liksom besvärande fakta för de programmerade.

Programmeringen sker i stort sett överallt. I skolor, genom politiken, i media och inte minst av våra medmänniskor som upprepar vad de fostrats med. Det leder människor bort från samhörighet, mänsklighet, inflytande, värdighet och en värld byggd på mod, engagemang och kärlek.

En av programmeringens förutsättningar är kårandan. D.v.s. ens behov av att få tillhöra nån klan, nån åsiktsgruppering såsom politisk, religiös eller varför inte ateistisk. När jag surfar runt lite bland bloggarna så blir kårandan snabbt uppenbar. Trogna besökare bygger befästningar kring sin bloggare. Kritiska fakta och motiverade ifrågasättanden tystas ner eller bemöts inte alls. Det gäller vänsterbloggar, andliga bloggar, konservativa bloggar, ja, och även sådana som utger sig som sanningssökande. Det finns en gräns där samhörighet och solidaritet övergår till idolskap och blindhet. Folk söker sina idoler i brist på egen förmåga till uttrycksförmåga.

Tro/kompis-tillhörigheten är starkare än fakta när människor gör sina bedömningar. Det blir man varse om när man försöker informera människor och har adekvata fakta på foten, men ändå bemöts med tvivel och framförallt med en ovilja att själv ta reda på vad som är sant eller osant.

Killinggängets sketch Nazisterna målar upp exemplet på ett lysande sätt då Schyffert på ett sakligt sätt försöker diskutera med den gamla damen om vilket parti hon ska rösta på.

Men det gör ont att lämna sin klan. För det handlar inte enbart om att lämna en åsikt, det handlar lika mycket om att ändra på sig själv. Ens åsikter och syn på omvärlden är direkt kopplad till sin självbild och den man vill vara. Att bryta med klanen och ta ett steg ut från komfortzonen man står på, innebär en risk. Man riskerar att mista gamla vänner, eller bli allmänt betraktad som inkosekvent. Det är ett mörker man kliver rakt in i.

Ja ni som nu protesterar och säger att man enkelt kan byta åsikter har förstås rätt, men då är det hobbyåsikter menar jag, de är vanligtvis inte förankrade i er, ni handlar inte efter er övertygelse utan besitter endast ett rörligt intellekt. Intellektuella tyckanden skapar ingen skillnad i världen förrän de förvaltas till handling i vår vardag. Detsamma gäller kunskaper, de är inte makt förrän de förvaltas. Aktivismen gör skillnaden.

Det är som sagt när man ska lämna komfortzonen och låta ens nya insikter och åsikter förvaltas i ens vardag som det avgörs. Då kommer det i konflikt med den allmänna programmeringen, det är då du framstår som en kuf, som någon med excentriska åsikter, som har tokiga idéer och framförallt så är inte din kursändring tillämpbar i systemet. Mot dig har du samhällets krav på effektivitet, lönsamhet och inte minst, på att du ska vara som andra.

Jobba nio till fem, kolla på ”På spåret” på fredag över en middag och vin, köra iväg ungarna till tävlingar på helgmorgnar, träffa släktingar på middagar och sedan vara alert och intresserad av jobbet igen på måndag morgon. ”Måndag hela veckan”-livet fortsätter på samma sätt och du ska helst nöja dig med att pusta ut med någon kravlös och oförarglig hobby såsom idrott, spela dataspel, snickra på huset o.s.v. Men framförallt, jobbet är viktigast.


Filmen "Måndag hela veckan" där en man vaknar upp samma dag hela tiden

Ibland brukar jag fråga folk. ”På ålderns höst, när du börjar sammanfatta livet, tror du att du kommer att känna dig nöjd över att du lagt ner så mycket energi på de företagen du tillbringat den mesta tiden hos. Företag vars syfte är att producera avkastning åt några finansiärer som du aldrig sett röken av?” Ja ni vet sådana där frågor som man inte riktigt bör ställa, för det orsakar lätt en viss känsla av tomhet och meningslöshet hos den tillfrågade. Programmeringen av vår lyckade vardag är kompakt.

Minns någon när den folkälskade Stina Dabrowski intervjuade svensken som hoppat av affärslivet och blev munk i Thailand? Hon kämpade om och om igen med att få fram hans ånger och erkännande av hur mycket han ändå måste längta efter allt det som vår västerländska värld kan erbjuda i form av bekvämlighet m.m. Men han log och var lugn som en filbunke. Nej Stina, där fick du ingen bekräftelse på denna världs förgänglighet som blivit ditt rättesnöre för ett värdigt liv.

Att vara ovanlig kan förvisso dra till sig andras uppskattning: ”Jaha, du är buddist alltså”, ”Jaha, du målar akvareller på din fritid”, ”Jaha, så du föredrar att leva själv”, ”Jaha, dina barn går på en montessori skola”, ”Jaha, du har varit i Afrika och jobbat med biståndsarbete”, eller bara ”Nehe, du ser inte på Idol”. Men oftast är detta ett skenbart intresse från den andre. Du väcker upp ett sting av längtan bort från den andres fyrkantiga liv, men som när allt kommer omkring, samtidigt skapar misstankar.

Den mänskliga kreativa och empatiska naturen är inkapslad i en torftig liten mänsklig maskin. Säkert tillsluten av grupptryck, den är lättdriven, kräver enkel underhållning, föda, ett förhållande med en annan som kräver samma sak, och tillräckligt med mat och prylar.  Den är designad av de som styr världen, de som långt bort från människors vardag ser till att världens grundsystem är grundade på rädsla och ett ständigt hot om att personligen gå under.


Människan styrs främst av överlevnadsinstinkter. De som kontrollerar de stora skeendena i världen är medvetna om detta. Överlevnadsinstinkter är naturligt, men det är inte naturligt att det är dessa som styr vår värld. Genom att hålla människor splittrade och genom att sätta scenen med normer som innebär att vi tvingas vara oroliga över vår överlevnad, vare sig den är materiell, eller social eller båda, så drivs människors beteenden av just överlevnadsinstinkter. Det är ett medvetet skapat gladiatorspel där vi rusar runt men utan att ens förstå att det finns folk på läktaren, att det finns de som slår vad om vem som vinner, eller att hela arenan är en skapad spelplan. Och nej, du drillade, människan är inte ond av naturen, men de som fått dig att tro det är det!

När människor drabbas av strömavbrott och tvingas umgås med varandra några kvällar istället för att låta sig programmeras av tv så har de nästan alltid positiva erfarenheter. Många människor upplever det också som positivt när de besöker främmande länder där man mer lever som dagen kommer, eller där bussen kan släppa av nån utan att det måste ske på en busshållplats. Människor vet men de är programmerade till att fungera annorlunda.

Människans potential är obegränsad. Människor vet inte om det men har alltid en inre kontakt med vad som egentligen är gott. Det är en strid mellan tanke och hjärta. En strid mellan vad vi programmerats med och vad som är vår sanna natur. Utgången ur tankefängelset börjar inte med tanken, den börjar med hjärtat. Med en envis tro på vad hjärtat säger finner vi dörren ut, när vi väl öppnat dörren så kommer tankarna och strukturerna som berättar för oss vad vi gjort och var vi varit.

Nej, den i vår värld så upphöjda tanken kommer INTE först. Först kommer inspiration och vilja, sen kommer en längtan, SEN formulerar man sin längtan i tankar och struktur. Och ifall den inte är alltför djärv så manifesterar man allt i handling. De fyra skapelsestegen. 1 Eld(vilja) 2 Vatten(känsla, inspiration) 3 Luft(kommunikation struktur) 4 Jord(handling).

Hur får vi kraften att mota den hinna av normalitet som tvingar oss att upprepa dårskaper? Hur klarar vi av att låta känslan av att ”det här är fan i mig inte rätt” tränga igenom och komma till uttryck i handling?

Hur får vi våra barn att inte ge tillbaka, när der blivit mobbade eller orättvist behandlade?
Hur mycket vågar vi säga när vi upptäcker att någon på jobbet blivit förbisedd vid ett viktigt beslut?


Evert Ljusberg

Hur många vågar göra som trubaduren Evert Ljusberg gjorde när jag och en vän stod i kö till en Pub en kall och sen vinterkväll och frös? Vi märkte att dörrvakten släppte förbi flera som stod bakom oss. För en stund kom trubaduren fram och språkade med dörrvakten och såg ut mot kön. När dörrvakten skulle släppa in ytterligare någon bakom oss så sa han: ”Nja vänta lite nu, de där grabbarna var före eller hur?". Dörrvakten blev ställd mot väggen och kunde inget annat göra än att släppa in oss inför alla vittnen. Så ska skiten tas!   

Programmeringen som gör det legalt med orättvisor måste brytas med handling och mod. Ibland genom att blotta andras handlingar. Det framkallar obehag för en del, men det går inte att vara medskapare till en annan värld om man inte ids riva den gamla. 

Programmeringen skapar illusioner. Fel blir rätt, krig blir fred, underhållning blir fakta, substitut blir original o.s.v.



I illustrationen ovan är rutorna märkta A och B exakt lika mörka eller ljusa eller hur man vill uttrycka det(och ifall du inte tror på det, skriv ut bilden på ett papper, klipp ut de två rutorna och lägg dem bredvid varandra). Den "vita" rutan märkt B ligger i skuggan från den gröna cylindern. I den skuggvärlden är den ljus. Samma ruta är mörk i den upplysta världen illustrerad av den "svarta" rutan märkt A. De som styr den här världen förflyttar sakta, sakta människor in i skuggvärlden. Därför kan Orwells fred bli till krig såsom jag beskrivit det i krönikan "9/11 bluffen och en konspirationists försvarstal". Förflyttningen och omprogammeringen av människor sker med små, små förändringar. Så små att det aldrig räknas eller känns meningsfulla att ta upp i de större diskussionerna. Förflyttningen sker så pass långsamt att människor inte upplever rörelsen. Övervakningen idag hade framstått som en mörk ruta för 30 år sedan, idag, när vi har masats in i en annan värld så framstår den som ljus. "Det är ändå tryggt att veta att nån ser en när man är på väg hem en mörk kväll". Ja alla kommentarer av typen: "Vi måste hänga med i utvecklingen", beskriver hur människor i små steg trippar in i skuggvärlden bakom den gröna cylindern.

Programmeringen stoppas genom att uppmärksamma kompassriktningen och att själv kliva in i rörelsen och statuera exempel så att omvärlden blir uppmärksammad på hur de själv deltar i den utveckling de vanligtvis anser "bara sker". Den som vi INTE ska hänga med i.

Mats    
Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Mats

6 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Cykler och mirakel, stora och små tider

 


Av Mats Sederholm

Minns ni diskussionerna om den globala uppvärmningen och pratet om de naturliga variationerna? Allt är cykler som återkommer och det skulle därför kunna vara helt naturligt att vissa klimatfenomen återkommer.

Men om man inte har mätdata från långt tillbaka i tiden så kan man inte veta hur stora cyklerna är, hur länge de sträcker ut sig i tiden, ja, och ifall de existerar överhuvudtaget.

Men det här är inte en krönika om klimatförändringar utan en saga om cykler, om det lilla och stora. Om kugghjul som snurrar långsammare än andra eller varför inte om livet i ”sekundvärlden”.

I ”sekundvärlden” så var sekunder långa som år. Sekunderna tickade ständigt vidare, man hade funnit att de bestod av tiondelar, hundradelar, tusendelar o.s.v. ja allt detta var fastslaget, mätbart och klarlagt i ”sekundvärlden”. Men i den världen fanns det idioter som trodde att det kunde finnas andra och större cykler större än sekunderna. ”Var finns bevisen?”, frågade de sekundlärde. ”Vi har redan räknat ihop till 58 sekunder och inte under en enda av dem har något annat uppenbarats för oss.”

Och de stackare som inte hade tillgång till alla kunskaper om tiondelar, om hur man delar upp dem i hundradelar o.s.v. blev förstås svarslösa eftersom något annat än sekunder aldrig förekommit. De försökte peka på nån gammal saga eller myt som berättade om tiden då sekunderna kom till. ”Men varifrån skulle de komma”, frågade de lärde. ”Sekunder har förmodligen alltid funnits och om de inte alltid funnits så började allt med enbart och just sekunder.”

Hmm, dåren vs realisten. Men det är också det kända mot det okända eller i ett metafysiskt perspektiv Yin vs Yang, det upplysta vs det mörka.

I sekundvärlden tickade allt på som vanligt, trodde man, för plötsligt rasslade det till. Räkneverket som räknat så länge alla kunde minnas, ja man hade som sagt mätningar som visade på minst 58 gånger, stannade plötsligt upp. För ett ögonblick klev sekundvärlden in i ett ofattbart mörker eller ett Void, för att åter vara metafysisk. Siffrorna på räkneverket som tickat fram i ”evigheter” nollställdes. Människor drabbades av panik, de lärde stod utan förklaringar. Efter ett tag så tickade sekundvisaren åter vidare och räkneverket visade ”Ett”.

Efter att den värsta chocken lagt sig så samlades de lärde. De anade att denna pånyttfödelse av sekunder skulle kunna ha skett tidigare i historien. De gamla myterna fick åter liv. De ”nya” sekunderna betraktades som en ny era i sekundvärlden. De gav liv åt denna nya era genom att kalla den för Minuten. Många, många sekunder senare hände samma sak. Världen förundrades men var denna gång bättre förberedd. Den nya eran ”Den andra minuten” inleddes. Eoner av sekunder och minuter senare och i minutvärlden, som den nya världen nu kallade sig, sa någon: ”Tänk om det finns eror och cykler större än minuter.” De lärde, som nu hade generationer av studier om relationen mellan minuter och sekunder bakom sig svarade säkert: ”Var får du sånt trams ifrån? Var är beviset?”, varpå den olärde svarade: ”Nja jag har nog inget, i alla fall inget bevis som passar in på era läror”.
 
 

Hmm och ni vet vad som hände när minutvisaren kom fram till tolv. Ett kaos av aldrig tidigare skådat slag infann sig. För mitt under firandet av nästa minut så nollställdes minutverket. Undergången var nära, den slutliga tiden var kommen, de troende såg Guds ingripande och bestraffningen av mänskligheten för deras synder. De lärdes utbildningsinstitut fick revidera tidevarv av kunskaper. De eviga minuterna och sekunderna visade sig vara variabler och inte konstanter i de existentiella formlerna.

I sekundvärlden, långt innan minuter och timmar var upptäckta, undrade de lärde om det kanske fanns andra sekundvärldar ute i kosmos. De samlades på en kulle en klar natt, de spekulerade på sitt eget finurliga och lite torra sätt. ”Ja”, sa en av de äldre, ”vem vet, det kanske finns världar där man utvecklats och nu räknar in flera tusen sekunder”. Några av de yngre lärde fnittrade nervöst åt denna ovanliga och vidlyftiga betraktelse. Den äldre fortsatte: ”Hur avancerade ska de inte vara som haft så många sekunder att studera”.  Medan de stod där och log viskade en dåre: ”…eller så räknar de på något annat sätt, kanske det finns ett slut på sekunderna”. De lärde skrattade gott åt denna tok och bad honom snällt att lämna dem, det passade sig inte riktigt med outbildat folk i denna finstämda stund.

 

I templet bredvid stod präster och utförde en av sina många ritualer. De firade den återkommande sekundstunden som påminnelse om hur Gud skapat alla sekunder och tiden som han lät människorna leva i. Under andakt tändes ljus och man bad gemensamt till Gud som skapat alla dessa sekunder. ”Gud som är så mäktig och vi som är så små. Tack för att du skapade sekunderna åt oss, vi ska aldrig tvivla över din storhet, låt oss få uppleva flera av dina sekunder, din nåd är våra liv.”

I dunklet bland pelarna viskade någon: ”Om Gud skapat sekunderna så kanske han också skapat tiondelarna, hundradelarna, tusendelarna ja allt. Förstår ni inte, Gud är tiden själv för han är gränslös. Han är lika stor som alla sekunder och alla andra stora tider, men lika liten och obefintlig som tusendelen. Han är stor nog att inrymma den största tiden av alla, men liten nog att för att låta er uppleva honom genom sekunderna, ja genom att ni kan uppleva sekunderna så har ni också gett liv åt honom, utan er så vore han ingenting, ni är Guds känslor, ja ni är på så sätt Gud själva.”

”Ut ur vårt tempel hädare”, skrek någon av prästerna.

De återgick till sin andakt stående i sina dräkter med sin utsmyckning medan de vaggade sakta och läste vidare ur sina skrifter höljda i rökelse.

De stora cyklerna ja, men samtidigt så lika de små. Somliga söker bland de stora cyklerna, de ointagliga, medan andra griper tag om de små. De visa förundras och upphöjer både de stora och små. De stora för att de skänker magi och för att de ständigt ger oss nya vägar och möjligheter, de små för att vi inte ska förlora vår ödmjukhet.

Kanske är utveckling förmågan att hålla kvar vid det lilla samtidigt som vi sträcker oss mot det stora. En existentiell vighet som får oss att se alltet. Att hålla kvar vid det kända och ha tillit till det okända.

 
Pia, till dig, mitt eviga mirakel!

För realisterna finns inga mirakel.

Men de tillhör dem som oroligt griper tag om det gamla, de blir aldrig några skapare, de blir bara sådana som skickligt upprepar vad andra redan vet och sagt.

När mirakler sker, så kastar sig de lärde över dem och förklarar dem, de stänger så snabbt de kan dörren till miraklen, men glömmer att miraklen alltid föregår dem.

De som ser de stora kugghjulen, som anar de stora tiderna, de som trivs under stjärnorna, vet att mirakel är det enda som är säkert och att hjärtat har sin egen lärdom.

Mats    
Tags:
Categories: Esoterik/Filosofi | Krönikor av Mats

1 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

9/11 bluffen och en konspirationists försvarstal



 Av Mats Sederholm
 
Uppdaterng 2009-11-01
 
* * *
 
Många läsare kommer in här på Klar Sikt via sökandet efter ordet 'Sanningsrörelsen" och föranlett av TV4 Faktas program som sänds/sändes 2009-11-01.

Välkomna till Klar Sikt.

Denna krönika är en bra presentation av sanningsrörelsen och är utan medias inflytande eller uppsåt. Vi på Klar Sikt representarar en oberoende syn på sanningsrörelsen, en långt mer omfattande och seriös syn än vad media återger.
Programmet kommer att bemötas av oss i den senaste krönikan "I sanningens tjänst".

Vi hänvisar också direkt till vår artikel på Newsmill.se

"Medias lögner och vad sanningsrörelsen egentligen är"

Ni som söker sanningen och vågar stå emot etablissemangets extremt subjektiva bild, stå fast.
 
* * * 
 
I en tid av universellt bedrägeri är yppandet av sanningen en revolutionär handling.
George Orwell

Vi sköljs idag i iväg på en våg av osannolika framtidscenarios som skulle framstått som rena domedagsprofetiorna för bara en 10-15 år sedan. Övervakningen i alla dess kusliga former, DNA-banker, maktförskjutning bort från individer och mot större konglomerat av politiska unioner och företag, en lavin av folklig psykisk ohälsa, konsumtionshysterin och de gigantiska konsumtionsaffärskedjorna, globala folkvandringar och kulturkrockar, globala miljökatastrofer, mikrochip som sätts in i människor, ökad stress, ytlighet och en alltmer depriverande materialism i kombination med ett ökat religionshat.  Folk blir fetare, slöare, mer självupptagna och allt mindre empatiska. Människors sötningsmedel för att klara av allt detta blir allt fler. Listan kan göras hur lång som helst på hur vår värld vänt ryggen mot vägen som leder till empati, förståelse, hjärtefrågor och en mänskligare värld.

De senaste årens mest drivande faktor har varit terrorismen.”Kriget mot terrorismen” eller bara ordet terrorister har sakta etsat sig fast i människors medvetanden. Kriget mot hotet som ingen kan kontrollera. Det finns överallt, kan dyka upp varsomhelst, närsomhelst och hursomhelst. Hur försvarar man sig mot ett hot som inte går att ta på? Hur försvarar man sig mot något som är helt okontrollerbart?

Nja det går inte!

The war is not meant to be won. It is meant to be continuous.
George Orwell "1984"

Det enda som uppstår är ett svart hål, ett gränslöst behov av kontroll. En evig rädsla utan gränser breder ut sig. Ingenting blir gott nog när det kommer till behovet att få freda sig, att få koll på läget, att ha kontroll.  Inte bara räcker det med att förvissa sig om sin egen säkerhet, nej, med ett sånt här bottenlöst hot så måste man ge sig på andra i förebyggande syfte, man måste kontrollera det som sker långt bortom sina gränser. Det är okej att dräpa människor i främmande länder, övergrepp blir legitima, kontroll och avlyssning av oskyldiga medborgare förvandlas från något bisarrt till normalt. Medborgare som bevakar varandra känns motiverat. För vi är oroliga, vi är rädda, det kan finnas terrorister överallt! Det som syntes ofattbart för några år sedan har idag förvandlats till vardag.George Orwells ofattbara klokheter om dubbeltänket tar form.

"WAR IS PEACE”

Vi måste föra ett krig för att kunna bibehålla vår fred!.

Rädslan är motorn i hela detta dårskapens maskineri. Med rädsla kan man styra över människor. Man kan skrämma människor till att begå okloka handlingar. Men det är inte särskilt effektivt i långa loppet.  De som skrämmer andra slutar tids nog som förlorare eftersom de vanligtvis går att ta på, de blir kontrollerbara, de går att ställas till svars.

Men om man skrämmer människor utan att de förstår att de medvetet blir skrämda, då kan man hålla på hur länge som helst.

År 2000 formulerade ledande amerikanska politiska visionärer en skrift Project for the New American Century (2000). I den formulerades det hur de sökte bli av med Saddam Hussein, de sökte dominans över Gulf-regionen, de ville skapa en ny global säkerhetsordning men insåg att de här visionerna skulle ta för lång tid:”… processen som skapar de här förändringarna, kan ta lång tid, såvida inte någon katastrofal och frambringande händelse av typen Pearl Harbor inträffar”.
Ett år senare skedde det omöjliga, attacken mot World Trade Center (WTC). De fick sitt Pearl Harbor och visionerna föll på plats inom endast några år.

 

9/11 har som enskild händelse sått för ett paradigmskifte. Utan 9/11 hade vår värld inte dragits med samma snabba avtrubbning av människors naturliga motstånd för att bli kontrollerade och övervakade. 9/11 skapade ett permanent bakgrundsbrus av rädsla i hela västvärlden. Det har fått fäste i människors sinnen.

Och jag menar på att det var tidernas största bedrägeri i syfte att trubba av människor med rädslans hjälp och att bana väg för en ny värld, en ny världsordning. En världsordning formad ur rädsla, en ny ordning ännu mer mardrömslik än den förra.

Ett fåtal individer tillhörande en global superklass iscensatte attentatet.

…the consciousness of being at war, and therefore in danger,
makes the handing-over of all power to a small caste seem the natural,
unavoidable condition of survival.

George Orwell "1984"

Den officiella versionen har effektivt skruvats in i människors hjärnor via media och politiker. Budskap som upprepas så många gånger att de till sist fryser till en vedertagen sanning. Nedan några motsägelsefulla fakta:

•    WTC var designat att klara en krasch av ett flygplan.
•    Aldrig någonsin i världshistorien har en direkt träff av ett flygplan orsakat att ett höghus rasar ihop. Jo, det har hänt tre gånger, alla skedde den 11/9 2001! Branden som uppstod var inte tillräcklig att smälta stål, vilket flera experter redan vittnat om.
•    Tre hus samma dag, varav endast 2 av dem träffades av flygplan, rasar ihop som korthus och, enligt rivningsexperter,  på samma sätt som när man spränger rivningshus,  utan en tillförlitlig teknisk förklaring.
•    Upprepade rapporter från brandpersonal och andra vittnen berättar om explosioner inne i World Trade Center innan det föll ihop.
•    Ett pass som påstås tillhöra en av terroristerna skulle ha överlevt kraschen in i WTC. Det har alltså på egen hand flugit ut ur terrorismens kläder, genom ett exploderande eldhav, ut ur skyskrapan, landat mitt på gatan och plockas sedan ”turligt” nog upp av säkerhetspersonal. Det blev till ett av bevisen mot terroristerna! Vem är konspiratorisk här?
•    Trafikflygplanet som körde in i pentagon orsakade endast några meter stort hål. Inga hållbara rester återfanns. De delar som man fann visade sig tillhöra en annan flygplanstyp än det som påståtts skulle ha kolliderat med byggnaden.
•    En vän till mig som är kapten på MD80 i SAS skrattar åt teorin att några oerfarna terrorister skulle klarat av att pricka pentagon i den farten och på den låga höjden.
•    Samtliga övervakningskameror i området blev snabbt omhändertagna av FBI. Ett enkelt filmklipp som skulle slå isär alla konspirationsteorier har hitills inte kunnat visas upp.
•    Ingen av de anklagade terroristernas namn fanns på passagerarlistorna, inga arabiska namn överhuvudtaget.


Hela den officiella versionen av 9/11 är proppfylld av felaktigheter och ju mer man orkar ta del av alla de dokumentärer, böcker och internetsidor desto mer häpnar man.  30-50 % (olika uppgifter) av USA:s befolkning är tveksamma till den officiella versionen.
Men med sådana här påståenden så följer den naturliga frågan för den oinvigde:

Hur, vilka och varför genomfördes i så fall attacken?

Ja, de som tjänar på det så klart. Ja och det är de som söker den utveckling som vi sedan fått efter 9/11.  Människor som VILL skapa och som SÖKER forma en värld byggd på mer kontroll, mer överstatlighet, mer globalisering och mer makt. En fascistoid klick av människor med inflytande och en organisation tillräcklig för att praktiskt kunna genomföra en sån här operation. En organisation bestående av olika intresselager. Varje intresselager omedvetet om det som finns ovanför. Ponera att det var islamiska fundamentalister som flög planen. De fick sina lystmäten uppfyllda utifrån sina behov. De såg inte och brydde sig inte om den globala kontrollapparaten. På ett annat lager av intressenter ovanför dem finns representanter ur krigsindustrin. De såg ett revanschsuget USA bege sig ut i krig och visste att det skulle tjäna deras intressen. Och i toppen på denna organisation finns de som endast är intresserade av att forma en ny global utveckling. De ser de andra lagrens själviska behov och kan skickligt spela på deras lystmäten. De tillhör en klick människor som ser på världen utifrån helt andra perspektiv än vad du eller jag gör. Ett slags broderskap med kunskaper inom det metafysiska, det andliga, det vetenskapliga, det sociala, det kulturella, det ekonomiska o.s.v. som gör dem överlägsna vanligt folk och överlägsna såväl inflytelserika politikar, affärsmän, författare, militärer m.fl.  En klick av individer som verkar tvärsöver nationsgränser, kulturella gränser och där flera troligtvis ingår i de dolda sällskap jag skrev om i krönikan med samma namn.

Mina beskrivningar om lagren är givetvis en förenkling men ger läsaren ändå en förståelse för principen.

Ni som söker efter t.ex. judiska världskonspirationer, eller att det var USA och Bush själva som gjorde det, eller som vill utpeka nån särskild religion, nån diktator eller något annat som gör saken enklare att förstå, ni måste tänka om. Ni som nöjer er med endast ETT lager av förklaringar kommer aldrig att finna sanningen. De som orkestrerar sådana här attacker vet exakt hur människor i allmänhet tänker och fungerar. Varje lager av förklaringar har sin egen logik, den hänger ihop i just sin illusion, fram tills att man börjar dra i de repändar som hänger ner och som inte stämmer, tar man tag i dem och klättrar vidare så kommer upp till nästa lager. Få orkar med detta, därför fungerar bedrägeriet.
  

Med 9/11 skapades nya rörelser i USA bl.a. ”9/11 Sanningsrörelsen”. Den har fått medhåll från arkitekter och ingenjörer , brandmän , piloteradvokater  ja alla typer av experter finns bland de som är kritiska till den officiella versionen. Här finns t.o.m. politiker som samlats för sanningens skull. och även media  9/11 sanningsrörelsen har i Sverige flera liknande organisationer.  Vaken.se är en av dem, där finns aktivister som är ute på stan och i andra sammanhang försöker bidra med information och ett kritiskt tänkande. De gör ett hästjobb. De är vanligtvis yngre människor, ännu inte cementerade av samhällspropaganda. Människor som klarar av att tänka själva.

Men 9/11 sanningsrörelsen har övergått till det som enbart kallas för just sanningsrörelsen. Det innefattar inte enbart 9/11, det omfattar också bombningarna i London 7/7 som kanske än mer än 9/11 är genomsyrad av ännu fler makalösa sammanträffanden. Sanningsrörelsen inbegriper också mer allmänna kunskaper om hur världen kan styras med hjälp av iscensättandet av kaos i syftet att forma nya strukturer. Börjar man intressera sig för detta så öppnar det upp för nya synsätt på vårt samhälle, på vår historia och på en jakt efter vad som just är sant. Att ta detta till sig kräver både mod, en inre rörlighet och en förmåga till självständigt tänkande. Egenskaper som vårt samhälle effektivt avprogrammerat oss ifrån.

Det fejkade attentatet mot WTC är dock inget nytt i historien. Att iscensätta fejkade terrorattacker är redan dokumenterade historiska händelser.  Nedan några exempel.

•    Inledningen på Vietnamkriget föregicks av att USA hittade på att de blivit angripna av Nordvietnam. 
•    Planer på en fejkad terrorattack på Kuba med fejkade offer och begravningar, en fejkad nerskjutning  av ett trafikflygplan som svepskäl för att attackera Kuba var på väg att genomföras, men stoppades slutligen. 
•    1967 attackerade Israeliska flygplan ett amerikanskt fartyg med hissad amerikansk flagg. Under flera timmar attackerade de fartyget och försökte sänka det. Hela attacken upptäcktes av ett Sovjetiskt spaningsplan och avbröts då. Syftet var att ge Egypten skulden för attacken och därmed bana väg för ett amerikanskt ingripande i sexdagarskriget. En av de Israeliska piloterna vägrade attackera sina allierade och ställdes inför krigsrätt.
 
 
Uss Liiberty efter attacken från Israel

Men kanske ännu mer uppenbart är bombningarna i London 2005 den 7/7. Ni minns kanske hur ett antal bomber sprängdes på olika tunnelbanestationer i London samt på en buss.


Nedan några intressanta fakta:
•    Samma morgon som bomberna exploderade på tågen pågick det en anti-terror övning på EXAKT samma tågstationer. (Se video. Om problem, se längst ner)
•    Han som utpekats som hjärnan bakom 7/7 Haroon Rashid Aswat, avslöjades i Fox News som rekryterad av den brittiska säkerhetstjänsten. (Se video. Om problem, se längst ner)
 


Jag kan inte nog rekommendera videon ”Ripple Effects” som tar upp detta och sååå mycket mer om 7/7.

De flesta människor vet ingenting om ovan.  De fåtal som hör talas om det skyndar omedelbart till förnekelse.  ”Det kanske finns vissa bevis, men jag tror bara inte på det”. De mår bättre så.

IGNORANCE IS STRENGTH.

George Orwell "1984"

Att ropa till när vår värld har tagit steget in I ett fascistiskt samhälle är för sent. Det hjälper inte att alla dina vänner då säger till dig: ” jag trodde aldrig att det kunde vara sant förut”. Det är nu, när de små, små stegen tas och mönstret så sakteliga börjar anas som det måste uppmärksammas.

På Irland har en man redan arresterats för att ha skickat gratis exemplar av videon ”7/7 Ripple Effect”. I England börjar man dela ut polisiära befogenheter åt s.k. ansvarspersoner. Obama Barack vill utveckla en nationell säkerhetsstyrka lika stark som militären, användningen av mikrochip ökar, ”Den nya världsordningen” är redan en mening på många politiska tungor världen över, ja listan över exempel på att den här globala staten håller på att ta form är många. 

Sätten att mörka den här typen av information är många. Det vanligaste är att helt enkelt bara att ignorera det. När vårt SvT sänder något om saken så blir det en dokumentär gjord av deras kollegor i England, BBC. En retorisk uppvisning där man är noga på vissa punkter och sedan skickligt sveper över de avgörande partierna och ersätter detaljerna med referenser till auktoriteter. Media och tv i synnerhet fångar upp människors orkeslöshet och serverar dem nonsens. Missa inte videon från den makalösa filmen "Network".    


Jag vill avsluta den här krönikan med några ord om att tala och skriva om konspirationsteorier, om att vara konspirationist.

Vi som påstår oss tillhöra den nya sanningsrörelsen, vi som anser oss ha vaknat sysslar inte med det här för att vi blir rika på det, eller för att vi vill vara märkvärdiga. De flesta av oss gör det för att du, din familj, dina kolleger på jobbet och våra medmänniskor i allmänhet inte ska känna att livet suger varenda dag. För vi tillhör de som vägrar leva som några programmerade slavar!

Vi står i allmänhet ut när du flinar åt våra teorier, samma du som trots sömntabletterna våndas på småtimmarna över livet som aldrig blev som du önskat, du som stressar dig fram och undrar va fan allt går ut på egentligen, du som undrar varför det ska vara så jäkla kämpigt för med kärlek, pengar och respekt. Du, vars liv består i att hinna med det allra nödvändigaste under dagen och sedan somna framför monitorn och sedan väckas av väckarklockan. Samma verklighet som auktoriteterna säger åt dig är ”den fria världen”.

Vi vet varför du ändå flinar? För den enda trygghet du har kvar är att få tillhöra ”de andra”. Och det gör man bäst genom att peka ut de som skiljer sig från mängden, de som hotar din existentiella ordning, en ordning som aldrig tjänat dig, en lögnens ordning, men likväl den enda ordning du känner till.

Det här är inte nån förbannad hobby. Det är vårt uttryck och vårt sätt att projicera all det skit som vi iakttar i vår omvärld varje dag. Det finns inte ett problem på denna jord som inte har att göra med undanhållna lögner, precis ALLT har att göra med makt, lögner och människor som förs bakom ljuset.

Du ska inte behöva acceptera det, du behöver inte ta det, men du måste kliva ut ur illusionen om att du är fri, du måste ta det där steget som innebär att du kopplar ur dig.
Jag, Linda liksom många andra erbjuder dig en massa information. Den är inte till för att du ska värvas till nån speciell krets, eller för att du ska stödja just oss, den är till för att du ska börja finna en nyfikenhet som får dig att börja gräva själv. Men inte minst att du ska ta ditt eget ansvar och agera.

För drygt en månad sedan föddes vår son och i samband med ett återbesök och standardtagning av blodprover så bad jag att få den där lappen där man skriver under på att blodproverna måste förstöras och inte sparas i något sammanhang.

”Ehhh va?” sa barnmorskan och såg på oss. ”Ja jo jag tror att jag har nåt sånt exemplar nånstans, men det är aldrig nån som ber om det”
Nej, och ifall du vill hjälpa till och sätta stopp för iscensatta krig, för ett omänskligare samhälle, för mindre kontroll, för mindre mänsklig vanmakt och ifall du är emot ett storebrorssamhälle så måste du vara beredd att vara ovanlig.

Det är priset man måste betala för att Vakna.


Mats       


Under sommaren 2008 skrev jag ett dokument, Illuminati for dummies som mer utförligt beskriver begreppen ”Illuminati”,  ”hur man själv kan börja forska”, ”fällor och råd” o.s.v. Det har så här långt varit väldigt uppskattat och knyter ihop många trådar för er som är nyfikna.

Debattlänkar: SvD 

Video problem:
Om videopanelen saknas, eller om det är något annat fel. Kontrollera förljande:
- Generellt.
Domännamnet i din URL skall vara http://www.klarsikt... INTE bara http://klarsikt...
- Firefox användare.
Kopiera adressen och kör sidan i Internet Explorer.



Tags:
Categories: Krönikor av Mats

8 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Jämställdhet, en debatt som alla andra eller...

Av Mats Sederholm

Feminism och patriarkat. Jämställdhet mellan könen, tja ytterligare en debatt bland många orättvisedebatter…eller? Själv begrep jag inte, och brydde mig inte om genusdebatten för en 15 år sedan. När jag var mellan 20-30 år så var jag ännu längre bort från manligt och kvinnligt. Jag trodde i min enfald att de där orättvisorna är något som växer bort med den nya världen, med en ny generation, att de tillhörde gamla invanda könsroller som sakta skulle falna bort.

Men ojämlikheten sitter långt mycket djupare än senaste generationens frimodiga uppfattningar. När män och kvinnor växer upp ur ungdomen så mals de effektivt ner av samhället.  Själv har jag så gott jag kunnat försökt att bevara min, förhoppningsvis, frimodiga, ovetande och oskyldiga inställning till jämlikhet mellan kvinnor och män.  

Men det är en sak att inse ojämlikheten mellan män och kvinnor och en helt annan att verkligen förstå hur djupt tentaklerna sträcker sig, hur långt bakom människors medvetenhet de gräver sig in. Det är i mina relationer med kvinnor som jag förstått det kvinnliga dilemmat, men det är också så,  och i min senaste relation, jag upptäckt kvinnligheten på ett nytt sätt. Jag började få kontakt med vad det innebär att vara undertryckt som kvinna men också det vackra i dem och inte nödvändigtvis utanpå dem.  Dessutom så kunde jag sätta in det i sitt metafysiska sammanhang, jag förstod det rent dualistiska i det hela, hur Yin och Yang fungerade i de här sammanhangen.

Få orättvisoförhållanden är så osynliga som mansdominansen. Ja, de är synliga om man ser till de mer yttre exemplen som ”vem är hemma med barnen”, orättvisa löner, kvinnomisshandel  etc. Men att förstå själva grundessensen är en annan sak. När jag förstod kärnan i det hela så förstod jag också hur evinnerligt svårt det är att få den kunskapen förankrad. För grundproblemet är delvis ett behov av dominans, det är ett maktproblem och maktproblem är på det stora hela osynliga eftersom makt är så accepterat i vårt samhälle. Jo, alla känner till makt hit och dit men exakt hur den tar sig form i det lilla är ofta osynligt. Folk rycker på axlarna med ett:  ”Det är ju så det är”.

Patriarkat, mannens makt har funnits så långt tillbaka man vet. Det har funnits och kanske finns det också matriarkat, samhällen eller grupper av kvinnor som dominerar över män. Men det är bara andra sidan av myntet. Makten och dominansen kvarstår.


Män dominerar framförallt för att vårt samhälle i sin grundstruktur är manligt. Män verkar genom maskulina energier, Yangenergier.  Det är t.ex. egenskaper som strukturerande, intellektuell logik, konkurrens/tävlingsinstinkter, uppdelning etc. men det här är egenskaper som också dominerar vårt samhälle. Det handlar alltså inte enbart om män och kvinnor, det handlar om vilka normer vi alla vill leva under.  

Kvinnor eller män som försöker att anamma det feminina helhetsseendet före delseendet, känsloorientering före sakorientering, måendetänk före pryltänk, uttrycksbehov före lösningsbehov, fredsstänk före tävlingstänk, det lilla och jordnära före det stora, det inre före det yttre, är i dag förlorare. Det maskulina är invävt i samhällsnormerna. Män lever ut dessa maskulina energier och kan dominera över kvinnor därför att de rider på, i förväg redan accepterade maskulina samhällsstrukturer.

När män och kvinnor diskuterar i möten så är det oftast män som dominerar. De har så oerhört mycket att säga, de har så mycket de vill klargöra, så mycket adrenalin som ska ut, så mycket som de behöver övertyga andra om, så många ting som ska logikifieras, rangordnas och lösas. De framstår som mer framgångsrika eftersom världen värderar sådana som är skickliga på att uttrycka sig, på att sälja sig, på att vara strategiska och i grunden vilja konkurrera och tävla.
 

Framgångsrika kvinnor, vad är det? Kvinnor som slår sig fram i vår maskulina värld genom att verka på ett maskulint sätt? Nej, det är inga kvinnor, riktiga kvinnor är starkare, men inte på mäns vis. Det finns dock undantag. Det finns de kvinnor som lärt sig männens tänk och samtidigt försöker smyga in sin kvinnlighet. Jag beundrar er!

Starka kvinnor har en stark tillit, de ser de manliga fåntrattarna som babblar och stångas som de andra små tjurarna i hagen. De litar på sitt seende, de ser oss som pojkar, som bräckliga. De har kraften att ge oss modersbehoven de vet att vi behöver utan att såra vår stolthet, de är säkra i sin sexualitet, de klarar av att höja sig över skitdiskussioner och jorda ner debatten till vad det egentligen handlar om. Har ni varit med om det? När en kvinna säger som det är och gör det genom att se till deltagarnas personliga och känslomässiga sidor. ”Men snälla ni, vi har viktigare saker att träta om än hur lösningen exakt ska gå till, det där kan ni killar lösa på ett annat möte”.
Män tycker gärna att sånt här är anstötligt, trots en hel värld fylld med manligt förtryck. Män vill hålla saker och ting formella, ordnade och utan för mycket känslor inblandade. Man är civiliserad om man talar i sak. Det blir trevligare så. Det blir mer konstruktivt och roligare att gå på såna möten för alla, eller hur va?

Kiss my ass!

Det här sättet att härska på märks även i bloggvärlden. ”Här är vi hur öppna som helst, på min blogg finns det alla typer av åsikter”.  Jooo… ända tills man bryter den manliga sfärens outtalade kodex.  Man lämnar det visionära, det abstrakta, det opersonliga och närmar sig istället personer, känslor och kommer dem nära. Då spricker det. Proppen går i herrklubben.  

Kvinnor säkra i sin feminitet törs också be om männens struktur, trygghet och manlighet. De är självklara och de lyser. Häromkvällen såg jag på tv en grupp afrikanska kvinnor som med sina ungar på ryggen och vattenkrus på huvudet stolt samtalade och vandrade i fantastiska och färgglada plagg. De gled fram som skepp på savannen. Både graciösa, moderliga och starka på en gång. Det är när jag ser sådana kvinnor som jag känner mig som i högstadiet och som inför tjejerna i klassen. De var alltid så självsäkra, de förstod mer på något sätt, de hade alltid så kloka och mogna kommentarer. Man kände sig underlägsen. ”Fan vad du är baaaarnslig”. Gulp! Idag blir jag glad när jag möter ett fåtal kvinnor med samma kraft, idag törs jag beundra dem. Kanske för att jag vuxit i min manlighet, kanske för att det uppstår balans då. Någonstans efter högstadiet försvann de här tjejerna på vägen, ungefär som med alla hästtjejer som dominerar ridsporten i tonåren och sen plötsligt i OS tävlar det lika många män!

Varför är det inte det där självklara och trygga seendet, de skärskådande insikterna om människors mående som får vara med och sätta samhällets normer? Varför är det inte moderns självklara och villkorslösa omvårdnad om sitt barn som dominerar världen. Varför är inte dansen, trummorna och den ordningsbefriade kreativiteten en del av våra normer? Varför vågar inte män låta sig ”ammas” och få känna den enkla närheten och villkorslösheten? De vill men de vågar inte! De tar viagra istället.

De flesta män törs inte ens gråta. Fler män borde gråta i världen, men de törs inte ens uttrycka sorg. De kniper och kämpar på stackarna för att hålla sina roller vid liv, de är lika stora förlorare som kvinnorna, i ett vidare perspektiv.

Mansdominansen släpper inte förrän vårt samhälle törs släppa på spänningarna, på konkurrensen, på det intellektuella skitsnacket, på det politiska babblet, på mäns dåliga självförtroende och de tarvliga sexistiska skämten.
En känd ”häxa” ur nyandligheten svarade på frågan vad som är det största hotet i världen:
”Den vita mannens kultur och världsordning” . Pricksäkert!

Men alla män och kvinnor är ytterst förlorare. De är alla offer för en maktordning och för en patriarkalisk grundstruktur som män rider på, som drabbar kvinnor men som är ett hot mot hela mänskligheten.

Män vill få feminister att framstå som hysteriska fundamentalister. De kan de lugnt kosta på sig eftersom de redan sitter på kvinnorna, för de har samhällsnormerna med sig. Att kämpa mot samhällets grundvärderingar och ständigt böja sig, att underkasta sig normera sen man var liten, skapar en skarp och klar motkraft. Den är inte hysterisk, den är en naturlag, för det man sätter sig på skriker rakt ut. Ledsen grabbar, men uppförandekodexen SKA sprängas då!

Problemet är att de flesta människor inte ens har en susning om att hela vårt samhälle REDAN är manligt och hur det dominerar vad som är normala tankar, framgångsrika koncept, sunt förnuft, realistiskt, o.s.v. Man måste först vakna till den insikten innan man ”hajar läget”.  Många män känner ett hot från feminister. De gör det eftersom de inte begriper att de redan sitter på dem.

Hatiska och maktfullkomliga kvinnor finns det gott om. Men de är lika stora offer för tron på dominansen och makten som män är.  Vi är alla förlorare inför de som kontrollerar och vill vidmakthålla tron på makt och dominans. Och både de män och kvinnor är förlorare som försöker utöva makten som konkurrens/motmedel.


- Fler religiösa kvinnor borde ifrågasätta ”Faders-begreppet”, och sina äckliga jävla gubbgudar!
- Fler kvinnor måste sluta fnittra med när män dominerar och försöker skoja till det.
- Kvinnor, vägra göra karriär på mäns vis. Ni horar och skämmer ut er art och ni kommer alltid att vara förlorare.
- Kvinnor, bli kvinnligare och ta männen med er kvinnlighet. Mona Sahlins kommentar: ”Försök inte gömma dig bakom mina kjolar, för de är ganska korta.” till Olof Johansson är en klassiker.
- Kvinnor, sitt inte med i engagemang och låtsas delaktiga för att göra era män nöjda.
- Låt er inte imponeras av män som är pålästa, det är deras kompensation för att de inte förstår och vågar känna bättre.
- Kvinnor, kom igen efter bistra erfarenheter av män, övergå inte i bitterhet och kyla.
- Kvinnor, kriga inte med era medkvinnor, då mister ni chansen att säga att det enbart är män som startar krig.
- Kvinnor, många av era män kämpar som besatta, trots att de måste visa sig på styva linan. De sliter hårt med allt och försöker på sitt sätt skapa ett redigt hem. Acceptera deras behov av enskildhet ibland, även om ni brinner av att vilja bli sedda.

- Män, manlighet har inget med dominans att göra. Det har med självförtroende att göra.
- Pröva att gråta inför er fru eller flickvän. Det blir aldrig fel! Tro mig.
- Män, lägg av med det där strukturerade logiktänket och ert sätt att göra ner kvinnor som inte är orienterade kring, ”först det här, sen gör vi det där för annars blir det ingen ordning….” Det är ni som är pinsamma.
- Män ge kvinnor beröm för att de är kvinnliga. Sluta vara så jäkla ortodoxa och korrekta. Fegisar!
- Män, säg ifrån när klyschorna om kvinnor drar igång i bastun.
- Män, ge kvinnor beröm, inte bara ifall de är snygga och kurviga, prata om kvinnor som är så himla kompetenta och kloka och hur jävla glada vi kan vara som har dem.
- Män, lös inte din partners problem, låt dem få ha sitt behov av att få berätta om sin dag. Lyssna bara, orka vara opraktisk.



Nej, jag går inte personligen fri på något sätt, men jag gör allt i min makt till att förstå. Förstå obalansen mellan kvinnor och män, inte för att skapa en motsatt balans. Men idag vill jag lyfta fram kvinnan.

Och nej, jämställdhetsdebatten är INTE vilken debatt som helst. Den är helt grundläggande och avslöjande för de patriarkaliska och maktorienterande normerna som håller vår värld fast.

Mats    

Debattlänkar: DN  SvD  DN  DN  SvD  Dagen      
Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Kvinnligt/manligt

13 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper