SHOW ONLY CHRONICLES WRITTEN IN ENGLISH

Mänsklig Andlighet

Av Mats Sederholm

Andlighet, ett ord som väcker rädsla, anstöt, ilska men som också drar och gäckar.

Finns det något annat? Is it anybody out there?

Skapar måhända ordet andlighet en hätta av kletighet, en känsla av korkad salighet, eller något snustorrt som passar in på religioner. Med religioner så följer dessutom makt och översitteri. Med andlighet så följer också innebörden övernaturlighet och sådant som ett av vår världs starkaste trossystem, vetenskapen, ivrigt tränat oss att stänga dörren till.

När jag nu kommer att berätta om något som jag sedan 10-15 år tillbaka kallar för Mänsklig andlighet, så vill jag på en gång säga att det är fritt från makt, från översitteri, fritt från religion och tämligen kravlöst. För innebörden av Mänsklig Andlighet strider samtidigt mot det mesta inom nyandligheten, det strider mot de flesta teosofierna och filosofierna, det strider mot religionerna.

Mänsklig Andlighet är något så ovanligt som ett bejakande av människan. Den är på DIN sida. Den inbegriper dina svagheter, din oförmåga, din längtan, dina kunskaper men framförallt så värderar den inte.  Dina svagheter är lika heliga som dina styrkor. 

Du kan vara helt lugn, jag söker inga lärljungar, jag söker ingen församling och jag skulle må direkt dåligt ifall någon vill ”gå med”. Du är redan med, du är redan kvalificerad som människa. Mänsklig Andlighet är bara ett sätt att beskriva min existentiella syn, mer än så är det inte.


Inbegriper då Mänsklig Andlighet en Gud?

Nej, det vore att ta i, men den inbegriper absolut flera intelligenser bortom den mänskliga. Jag tror nämligen inte att universums sista utpost för medvetenhet stannar vid människan.  Det är inte särskilt logiskt helt enkelt. Handen på ditt mänskliga hjärta, vad tror du?

Och jag tror heller inte att den enda universella medvetenheten pågår i samma ”domän” som människans. Det finns andra nivåer, dimensioner eller frekvenser som vi normalt sätt inte medvetandegör eller är förmögna till att medvetandegöra.

Är Mänsklig Andlighet en sån där andlighet som säger att allt är rätt?

Nej. Allt är inte rätt. Om allt vore rätt och till fulländning så skulle vi inte uppleva ångest eller övergivenhet, vi skulle inte ta självmord. Många upplysta vill gärna snacka sig runt det här och säga att allt är fulländat, men det går inte. Pain hurts! Så enkelt är det. Sätt en hand på spisplattan och du får skador för resten av livet. Det stannar med det, det händer inget mer. Skit i karma, skit i Guds underliga vägar, skit i vad dina vägledare säger. Gör inte om det bara!

Universum eller en Gud vet inte allt. Om allt vore känt så skulle allt vara statiskt och sakna rörelse. Osäkerheten är en välsignelse. Okunskapen är vår räddning. Utan den vore allt dött.

Jora, smärtor och destruktivitet kan leda till uppvaknande eller till insikter, men bara ibland! En del missbrukar alkohol eller droger från tonåren tills att de dör och de blir inte ett dugg klokare. Det är bara tragiskt, punkt slut.

Universum gör så gott det kan. Den kosmiska intelligensen prövar sig i olika gestalter och former. Vi tillhör en, den är lika osäker och oklar som någon annan hävdar jag.

Som ni märker så erbjuder Mänsklig Andlighet inte särskilt mycket hopp . Den bara ÄR. Eller som en bekant i USA kallar det, IsNess. Med bristen på hopp så vinner den garanterat heller inga anhängare. Kunskaper och insikter om oss själva eller om vår omvärld tycker man skulle vara intressant, men icke. För det är hopp och tro som drar i den gängse andlighetens anhängare.

Mänsklig Andlighet sitter på hur mycket kunskaper som helst. Men den bejakar lika mycket våra känslor. Det är just där som den bryter med religionerna eller med österlandets upplysning.

Nyandligheten och filosofin är orienterad kring MIND. Att vara insiktsfull, påläst och intellektuellt väloljad. De klassiska religionerna bygger på något som inte är så långt ifrån, nämligen regler och ordningar som ska följas och dyrkas före allt annat. Fortfarande är det MIND orienterat. Fortfarande finns det ingen andlig koppling till vad vi känner och upplever. Fortfarande finns det ingen relation till människors vardag och egna verklighet. Fortfarande räknas inte DU.


Den Mänsklig Andligheten handlar inte om intellektuell förädling, den handlar inte om att enbart utveckla sina tankar eller sitt intellekt. Hur sexigt är det?

Vem vill träffa en tjej eller kille som är bra på schack eller som kan referera till 500 författare, men som inte gillar ett ordentligt knull, som inte har förmågan att skratta så man nästan kissar på sig, eller som inte har förmågan att lyssna på dig och känna med dig?

Hallå landa! Var ärlig, var enkel! Du vet, jag vet - vad som ger mänsklig näring i långa loppet. Lägg ner snobberiet!

Finns det ingen riktning med Mänsklig Andlighet, är den likgiktig? Är ALLT okej?

Nej, den arbetar utifrån balans. Den lyser upp när vi klarar av att både tänka och känna. Den hedrar både bearnaisesås och tanken att skapelsen är ett hologram. Men den slocknar vid alla typer av obalanser och missbruk. Känslomässiga, intellektuella, kulinariska eller filosofiska. Missbruk leder inte någonvart. Förädling leder till tomhet, mångfald däremot, en palett fylld med allt vad livet kan erbjuda, leder till ett skapande med kvalité. Det leder till innovation, uppfinningar och mänsklig blomning. Och utan vårt rika känslospel så faller allt platt ihop. Skratt, förtvivlan, melankoli och bubblande flatskratt är våra toner, det är människans signum. Känslor är inte underlägsna intellektet, fastän våra normsystem så gärna vill få oss att tro så. De krafter som styr vill gärna prioritera det så. Skarpa tankar är viktiga men om de inte får föras fram på en bärvåg av känslomässig närvaro så dör de. Därför är vad alla våra stora tänkare genom historien velat förmedla, förpassade till en påläst liten klick av människor. En intellektuell eller kulturell elit. Enorma tankeresurser utan verklig innebörd, andliga gurus och vetare går till spillo eftersom de aldrig når fram.  


Och nej, det är inte tanken som kommer först. Inget som människan skapar börjar med tanken. Allt börjar med en längtan och vilja, sen kommer våra känslor och lust, först DÄREFTER strukturerar vi det till en tanke. För med tankens hjälp kan vi sedan genomföra det i handling.

Men i vår programmerade värld så ingår det i våra normer att höja upp tanken till skyarna. Kunskaper staplade i olika ordningar, fakta samlade på hög, examina, glosor, namn på saker, rabblandet av kända citat, bla, bla bla. Nördvarning!!! Och framför allt, programmering! Tankekrig kan aldrig vinnas förrän de också berör människor. Därför är det så lätt att kontrollera människor med enbart skarpa hjärnor, eller för all del, människor som enbart reagerar känslomässigt. De är förutsägbara.   

Människor är rädda för att känna. Börjar du känna så kommer du i kontakt med det sårbara. Gränserna flyter ut och du riskerar att mista kontrollen. Du faller och ju mer skador och trauman du besitter, desto mer orienterad kring MIND tycks du vara. Där i ditt sinne kan du kontrollera, dela upp och dissekera.  Men till vilken mening? Blir folk mer harmoniska av det, Nej knappast.

Mänsklig Andlighet söker utvidgning, inte höjning.  Den söker bredd, beröring och kunskaper. Den är rund och håller ihop, inte spretig och taggig.

Den saknar mästarnas hierarkier och graderingar. Den som utvidgar sig åt alla håll vinner inga pris, men mår bättre. Den Mänskliga Andligheten värnar om tiden på jorden, men bejakar lika mycket en förståelse om alltet. Ju mer man klarar av att njuta och förstå av skapelsen, desto bättre. Om jag vore religiös så skulle jag säga, då är du närmare Gud eftersom Gud är allt. Och du kunskapsivrige, ju mer du definierar Gud, ju längre bort kommer du från honom/henne.


Vill du växa upp till skyarna i din förståelse om alltet så måste du samtidigt låta rötterna växa motsvarande mycket. Annars faller du!  Utan rötter i Moder Jord så når du aldrig din Fader heller.

Den Mänskliga Andligheten bejakar alltså känslan lika mycket som intellektet, eller i metafysiska termer, det kvinnliga lika mycket som det manliga.

Människan är en skapare, en Gud. Men de krafter som styr i vår värld söker envetet att få oss att tro annat. De kapar effektivt alla de förutsättningar som ger oss en chans till kreativitet. Kreativiteten hör till villkorslöshet, till kaos, till olydighet, till känslor. Den är trendernas största fiende. Trenderna försöker forma barn med maximala kunskapsförråd så att de kan fungera som oklanderliga systemarbetare tids nog. Trenderna tvingar dig att välja mellan blåa och röda ideologier, trenderna betalar dig dåligt för arbeten som handlar om vård, konstnärlighet eller andra humana eller kreativa arbetsuppgifter. Politiker skiter i det, kapitalet skiter i det, fackpampar skiter i det.

Mänsklig Andlighet tror på andra intelligenser än människan.  Hmm det gör väl de flesta, kanske du tänker!  Men, det är bara det att, så fort du frågar ifall andra liv i andra världar skulle kunna besöka oss, så sticker 90 % av hobbyfilosoferna.


I mars 1993 lyser något som kan liknas vid en stark stjärna upp sig och slocknar efter några sekunder. Jag står då och kissar ute tillsammans med en kompis. Det upprepar sig, men då har ljuset förflyttat sig, De lyser till och slocknar igen efter en ny förflyttning. Detta upprepar sig några gånger och efter en rät bana. Till sist så är ljuset rakt ovanför oss.  Då tänds det åter igen och far rakt upp bland stjärnorna med en accelererande spiralrörelse.

UFO-ballong, Venus, inbillning, fylla, nageltrång, sinnessjukdom, eller bara: ”Fan sluta prata om sånt där, det finns inte punkt slut.”  Ledsen men… jag skiter i dina åsikter!! OKEJ!
Jag kan se saker med egna ögon. Det kan kompisen också göra, liksom några av hans kollegor kan, när han som kapten på MD80 i SAS pratar med sina styrmän om erfarenheter från mörka stjärnklara nätter.

Jag skulle kunna fylla den här krönikan med andra erfarenheter om okända världar. Jag skulle säkert kunna skriva 200 välfyllda krönikor om samband mellan människan och kosmos, om kosmiska strukturer, om andlighet, om okända världar eftersom jag både erfarit och studerat sådant sedan jag var liten men det är inte Klar Sikts mening. Inte annat än som komplement till sådant som kan föra mänskligheten framåt, som kan bringa just klar sikt.  Och jag menar att människan har precis ALLT den behöver för att kunna skapa ett paradis på jorden. Men vi tror på en massa skit som inte gagnar oss. Hierarkier, auktoriteter, stålar, ideologier och makt.

Den mänskliga andligheten nedvärderar inte. Den tror på dig, den tycker lika mycket om din bräcklighet min goda medmänniska, som dina styrkor. Den är människans egen andlighet, den är Moder Jords andlighet, den skiljer inte sina barn åt, den handlar inte om sekularisering, om att förstå genom att dela upp, utan om fred och en gemensam bild. Den säger inte HUR du ska göra, men den är klok nog att berätta för dig vad som händer om du gör si eller så. Du bestämmer själv.

Den mänskliga andligheten är hjärtats andlighet. Den bultar för livets mening, för skapelsen i alla dess former, för det lilla och de stora och för oss människor och våra svagheter och färdigheter.


Den ser att det finns en själ. En själ som vi återkommer till efter livet, en själs kunskaper som vi skulle kunna söka och bättre förstå under vårt liv på jorden. Men också en själ, som trots allt den känner till, om och om igen väljer att återvända till jorden och människan. Det måste vara nåt med ett gott vin, med fjärilarna i magen när du blir förälskad, med ett barns kiknande skratt och så mycket annat,  som får oss att återvända. Något som trots att själen mister alla kunskaper i samma ögonblick som den inkarnerar är värt att stiga ner för. Något, vars helighet gått religionerna förbi, något vars insiktsfullt gått filosoferna och teosoferna förbi. Något som vi alla bär på, något som vi alla kan dela på, något mänskligt.

Och jag är rädd för att hur mycket man än förädlar sitt seende så dimper man ner här igen till slut. Skapelsen är ett kretslopp och inte tävlingslopp.

Vill du lära, känna och växa i skapelsens alla former, eller vill du låta dig nedvärderas, komma till korta, och konkurrera med dina medmänniskor i jakten på positioner, på expertis, på meningslöst vetande?

Kunskap är inte makt.

Kunskap är makt när den kompletteras med handling.  Att veta men aldrig förmå att göra måste ju vara rena tortyren. Som en elspänning som aldrig går att jorda och använda. Dessutom, utan handling så vet du aldrig ifall dina tankar bär. Och ifall du aldrig vet ifall dina tankar bär, så blir du aldrig klokare.

Jo, jo man kan göra maträtter i huvudet och genom att bara läsa recept, men det blir ju inte så smakfullt. Och du kommer alltid att vara beroende av de som går hela varvet runt, de som skriver recepten, de riktiga kockarna, de riktiga livskonstnärerna, de som följer skapelsens kretslopp, de som tänker och gör. De som behärskar IsNess.

The dreamers, the makers, the singers and the shapers.

Mats
Tags:
Categories: Andlighet | Esoterik/Filosofi | Krönikor av Mats

18 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Rädslans väktare



Av Mats Sederholm

Uppdaterad 2009-05-16 Se längst ner

Nyligen klev riksdagsmannen Egon Frid(v) fram och berättade att han skrivit under ett internationellt politkerupprop där man ifrågasätter den officiella sanningen om 9/11. 9/11-frågan snirklar sig alltså så sakteliga in i våra trossystem. Media låter inte vänta på sig och lika intressant som att sanningssökandet gör framsteg är hur ”systemet” bemöter det.

Det finns generellt två kategorier av bemötande. Det ena är ren tystnad och är vad som dominerar för tillfället, inte minst i media. Det andra är att med all kraft och med alla medel till buds, försöka stöta bort det.

Magnus Sandelin är frilandsjournalist med inriktning på samhällsbevakning och har skrivit boken Extremister. Han är ett praktexempel på den senare metoden.  En ”högerdemokratisk polis” som jagar efter alla möjliga avvikande rörelser i vårt samhälle. Inte helt fel att någon engagerar sig i sådant men som alltid när någon brinner i sin jakt efter speciella kategorier av rörelser eller uppfattningar så finns det alltid en personlig syn på vad som är rumsrent, rätt och riktigt. En personlig drivkraft och rädsla som bländar en från att söka sanningen. Jag återkommer till detta.

Under länken ”nyheter” har han uttalat sig om Egon Frid och 9/11 frågan. Där fullständigt kräker han ur sig alla de möjliga, aviga och konstiga kopplingar som finns. Det är ett fyrverkeri av retoriska generaliseringar och som vanligt i den här typen av bemötande, väldigt lite fakta.

”Den så kallade “9/11-truth”-rörelsen, som genom dylika upprop försöker vinna ökad politisk legitimitet, dras naturligtvis med en hel del löss.”


”Det är en sak att konspirationsteorier av det här slaget framstår som rena tokerierna, betydligt allvarligare är att de ofta konstrueras efter klassiska antisemitiska förklaringsmodeller.”

På den absoluta topplistan över retoriska tillslag mot ifrågasättandet av den officiella 9/11 historien, ligger judekonspirations-spåret som nummer ett. Det räcker med att bara använda ordet antisemit så slipper man per automatik fördjupa sig i sakinnehållet. Att han liksom de flesta andra journalister missbrukar ordet semit ingår i den bländning som ämnet framkallar. Jag vågar inte ens föreställa mig hur hans bok är uppbyggd.

Men hursomhelst, Magnus nöjer sig inte med att toucha ”jude-minan”, nej, mer än halva artikeln ägnar han åt detta.

För mig som ägnat ett antal år kring detta med 9/11, New World order, hemliga sällskap och False-flag operationer så är de tillfällen där jag stött på en rent judisk förföljelse eller fördömande extremt få och då det skett de har det gjort mig både besviken och ledsen. Och i de fall som sionismen nämnts, alltså rörelsen orienterad kring staten Israel, så har man som oftast hållit isär detta från judar.

Men Magnus är journalist och man känner igen tekniken, han kör med samma teknik som när man rapporterar från demonstrationer, det blir rötäggen man skriver 80% om, men som utgjorde 5% av alla demonstranter. Men man säljer lösnummer eller i fallet  med Magnus, böcker.
 
DN:s recension  av hans bok ”Extremister” bekräftade också min första idé om hans drivkrafter.
Han buntar ihop muslimska, nazistsiska och vänster aktivister och menar t.ex. på att deras protester mot USA:s intåg i Irak hade antisemitiska grunder. Ja, på tal om konspirationsteorier! Antisemit-spåret verkar vara hans livs kall.

Det finns så klart rötägg inom alla läger, även inom sanningsrörelsen, Men den här antisemit-retoriken är ungefär lika logisk som att säga att inga konspirationsteorier stämmer eftersom det finns konspirationsteorier som menar att Elvis död var fejkad. Den logiken fungerar inte enbart på flertalet människor, den fungerar dessvärre också på journalister, intellektuella eller andra som har tolkningsföreträde i vårt samhälle.

Men den är fortfarande lika enfaldig.

För, vad som är sant är sant.

En sanning planterad bland många halvsanningar är fortfarande en sanning!

Komplicerat?

Nej, så klart.

Men Magnus påhopp har inte med sanningssökande att göra, det har med vad han vill tro på, vad han håller på, vad som är hans bild av ett rent och prydligt samhälle.

För oss som arbetar med fakta och som hunnit erfara hur chockerande sanningar bemöts från samhället, så är Magnus mer att likna vid en journalistisk klon. Sådana här artiklar skrivna av snudd på fundamentalistiska väktare av det ”rena och prydliga samhället” tillhör endast systemets förtrupper. De kliver fram när det hotas av existentiella obehagligheter som omedelbart behöver stötas bort.



Nästa väktare av systemet är Torbjörn Elensky, journalist på DN som skrivit artikeln ”Ej folkbildning. Teorier om konspirationer stänger samtalet

”Det märkliga med konspirationsteorier är tron på makthavarnas förmåga att kontrollera historiska skeden. Det är något religiöst över dessa idéer om att inget som sker är slump eller misstag. Ligger det inte en paradoxal längtan efter trygghet bakom denna tro på kontroll?”

Ja och vem är det som har ett behov av kontroll här? Den som skräckslaget inte kan bemöta obehagliga sanningar utan som nervigt försöker skrämma folk eller föreningar till ointresse eller tystnad.

ABF borde besinna att spridandet av dessa teorier är folkbildningens raka motsats.

Och som vanligt när systemets fotsoldater inte vill diskutera innehåll och inte är pålästa och enbart sysslar med retorik så apteras ”Jude-minan” igen, de judiska konspirationerna.

”Förintelseförnekare och konspirationsteoretiker är samma andas barn.”

Och när systemet vill ha äganderätt på sanningen så kan de inte hålla tillbaka på arrogansen

Konspirationsteorierna ligger utanför det fruktbara, öppna samtalet, fast de parasiterar på det och kan imitera dess former.

Mer på fötterna än så här har i dagsläget inte våra väktare av samhället. Det är en tröst, men när förtrupperna gjort sitt så är jag rädd för att det stora bombardemanget kommer att dras igång. Håll i er vänner av sanningar!


Om 9/11 bluffen kommer fram så kommer det inte bara att gå en propp hos Magnus och Torbjörn, utan även rakt igenom hela media och politikerkåren, genom människor och genom vår demokratiska västvärld. Är man personligen tillträckligt identifierad/programmerad med vår världs normer och saknar förmågan att stå på egna ben så betyder det att man står inför ett stup och tittar ner när man möter 9/11 diskussionen. Då blir argumenteringen därefter, ett stort skrik bara.

Varken Sandelin eller Elensky är pålästa eller intresserade av att undersökningsjournalistik. De vill så snabbt de någonsin kan bli av med 9/11 plågan som kryper allt närmare offentligheten för varje dag som går. De smäller av allt de har på en gång och hoppas att människor ska känna avsmak för bluffen om 9/11 långt innan de hunnit ta del av tonvis med motfakta som finns hos akademiker, advokater, piloter, brandmän och ögonvittnen. Rörelsen i USA täcker in hundratusentals människor.

Nedlåtande artiklar med laddade ord som förintelsen kommer inte att räcka för att mota bluffen om 9/11.  

Tobias på DN skriver:
Alla talar om hemliga beslut i slutna rum – ingen förklarar hur en sammansvärjning som kräver tusentals individers lojala samarbete och totala tystnad är möjlig.

Det lekmän i det här sammanhanget inte vill röra vid är att världen inte enbart kontrolleras via en yttre makt. Kontrollen bygger på ett normsystem som vi alla lever i. Ett system som de flesta omedvetet stödjer. Det behövs inga yttre krafter eller sammansvärjningar för att hålla dessa normer vid liv, journalisterna jag nämnt är levande exempel på detta. De följer sin personliga ideologiska prägling och söker robotaktigt upp de fenomen som stör deras egen världsbild.

De känner så klart redan till hur makten i olika former koncentreras och hur den kan verka utanför demokratin. Hemliga företagskarteller, maffian eller den globala ekonomiska eliten är några exempel. De använder ordet konspiration för att filtrera bort den typen maktkoncentration som hotar just deras egna personliga ideologi. De känner redan till verkliga konspirationer liksom de otaliga exempel på False-flag operationer som genomförts och är dokumenterade. Men som sagt deras drivkraft har ingenting med grävande journalistik att göra

Att söka sanningen är också en personlig fråga. Är man personligen och känslomässigt involverad i en aggression gentemot t.ex. andra folkslag, andra kulturer, andra religioner (eller bara religioner) eller politiska ideologier så kommer sanningssökandet vara bundet kring detta.

För oss här på Klar Sikt så försöker vi det bästa vi förmår att skjuta oss rakt förbi sånt klegg.

För självklart, det är inte judarna som konspirerar i hela världen, inte ens sionismen, och nej, det är inte muslimer som är det stora hotet, det är inte vänstern, det är inte högern, och NEJ, inte heller förtjänar vårt ”demokratiska samhälle” att vara ett föredöme i världen efter århundraden av extrem statsterror och igångsättandet  av två världskrig inklusive användadet av atombomber.Tvärtom, tron på att vissa ideologier, raser eller rörelser är DEN stora boven bakom styrningen av världen eller DEN främsta ondskan, ingår i den normsättning vi programmerats med. Jag har under mina researchår stött på såväl kommunisthatare, kapitalisthatare, kristendomshatare, judehatare, påvehatare, antisemit-jägare o.s.v.

Nej, det är JUST människors tro på DEN DÄR ondskan som gör det möjligt för en global elit att kunna styra världsordningen och såsom de har gjort i tusentals år. Sanningen är att vi alla är rökta eftersom maktmissbruk och dominanslustan finns i alla läger. Det är detta som är kärnan. Inte vilken kappa som makten hänger på sig. Släpp rökridåerna ni som kan.



Och jag uppmanar istället journalister som Magnus och Tobias att höja blicken. Se de verkliga hoten i vår värld, kliv upp ur skyttegravarna och skriv om övervakning, ifrågasätt trenden med sammangående företag, den globala finansmakten, ropen på en ny världsordning som skallar i alla världens maktgränder, den framryckande EU-staten och det faktum att era politiska tillhörigheter aldrig har kunnat skapa, och inte kommer att kunna skapa en värld i fred. Blicka nu framåt och se den pågående förintelsen av mänsklighet, småskalighet och enskild frihet som sveper över oss alla.

Och, Egon stå på dig. Jag skiter i vilket parti du är med i, det var länge sen jag släppte den rödblåa röran, men så länge du söker sanningen och dessutom kan gestalta den där du verkar och där du står, så hoppas jag på din framgång och att dina kollegor i riksdagen vågar göra detsamma, oavsett politisk färg.

Mats

Debattlänkar: DN  Newsmill Newsmill (Missa inte den här!)

* * *  Uppdatering Lör 2009-05-16  * * *

Jag försökte göra en kommentar på Magnus Sandelins ”Extremist” sida, där jag refererade till Klar Sikt. Men den modererades bort!

Debatten som följt på hans och DN:s Torbjörn Elenskis artiklar kan liknas vid en smärre folkstorm, i alla fall bloggstorm. Inte minst har besökarstatistiken här på Klar Sikt visat vilket oerhört intresse det finns för 9/11 bluffen. Jag tror att de båda journalisterna insett att de rört om i ett getingbo och framförallt, att de båda saknar täckning för sina påståenden. Journalister är inte ännu mogna att ta i 9/11, de är inte pålästa, de saknar också en ideologisk möjlighet att göra det eftersom de stora dagstidningarna stödjer terrorbluffen, övervakningen, och annat som följt i 9/11 spåren. Det är de som betalar deras löner och sätter gränserna för deras journalistiska grävande i kombination med deras egen inprogrammerade tro på vad som är sant.

Och vad jag menar med att vara påläst illustreras rätt väl av en artikel på Newsmill ”Vem låg bakom attackerna mot World Trade Center i New York?

Men fakta är en sak, vad som krävs allra mest är förmågan att kunna bryta med sin egen tro. Detta handlar om avprogrammering från en samhällspåverkan som är monumental. De flesta människor jag argumenterat med stannar vid ett slags "men det där kan bara inte vara sant, de skulle aldrig kunna göra så"....stopp. Och jag förstår känslan av orimlighet, jag förstår precis den där suspekta synen på de som tror på att en dold maktelit kan styra världen. Jag var där själv 1993-1995 då jag stötte på det här med dolda regeringar för första gången.

Människor tror på auktoriteter som politiker, media, vetenskapsmän, kulturelit oavsett om de talar sanningen eller ej och trots att de så sällan genererar något som berättar om hur det står till i vår värld annat än i småportioner. Därför är Egons Frid initiativ så viktigt.

Tags:
Categories: Krönikor av Mats

2 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

1:a Maj, drönarnas paradmarsch


Av Mats Sederholm

Så var det dags igen. Det årliga 1:a maj och arbetarrörelsens högtidsstund. Ännu ett program spelas upp i vår programmerade värld. Dags att släpa fram fanorna från förrådet och förbereda talen som är tänkt att tjäna de arbetande massorna. Allt förlöper tämligen normalt. Tja, sånär som på några sporadiska burop mot Wanja Lundby Wedin, LO:s ordförande. Ja det handlade om hennes roll i AMF:s styrelse och att de högsta cheferna i AMF Pension skulle få 17 miljoner.

Tja, det är inte lätt att vara röd när deras företrädare är inblandade i samma korruptionshärvor som de kapitalistiska företrädarna. Men va fan, nu är det 1:a Maj och nu är det dags att sluta upp i leden igen.  

Det socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande Nalin Pekgul gick till attack mot de som störde.
– Jag blir så arg när folk beter sig så här och inte respekterar demokratin.

Just det! Sitt ner i båten. Förstör inte vår illusion om att vi tillsammans strider för något som kan skapa rättvisa och ett bättre samhälle.

Det är samma Lundby Wedin som för några år sedan satte stopp för Kommunalarbetarnas strejk med Ylva Thörn i spetsen. Ja, kommunals krav gick för långt och de krävde mer än de andra LO-förbunden.

För varje sånt här spektakel så blir jag bara mer ledsen. Folk vill ”ta fajten” men är fullständigt chanslösa. Jag vet det och flera av er som läser vet det.

Jag blir ledsen över alla de människor som sliter ut sina liv på lönearbeten, som sliter ut sina kroppar, som fortfarande kämpar och tar sina arbeten på allvar. Människor som försöker känna ansvar men som sakta inser hur omvärlden och makten sakta tar över, hur medbestämmande minskar och avståndet till maktens inflytande minskar. Hur ens företrädare, oavsett politisk färg förr eller senare ytterst försvarar ett system som det alltid är nån annan som tjänar på.  Jag kan skämmas över att jag, de gånger jag varit i kontakt med vården, möts av en sån engagerad sjukvårdspersonal fast de tjänar så mycket mindre än mig och bara för att IT-folk råkar vara färre och mer efterfrågade.

Men samtidigt får alla arbetare skylla sig själva när de fortsätter att rösta på partier som inte tjänar dem, på EU som tar ifrån dem ännu mer inflytande. De får skylla sig själva när de tror att deras stöd för det monetära systemet och dagens samhälle i stort, kan skapa någon reell förändring.

Det är lika tragiskt som att skåda borgarnas anhängare och deras tro på att de borgerliga partierna står för den personliga friheten och mångfald. FRA, den ena likriktade TV-kanalen efter den andra, allt fler företagskonglomerat m.m. borde räcka som exempel.

För några veckor sedan så hade Juni-listan en artikel i DN angående det kommande valet av representanter till EU. De konstaterade att i 9 fall av 10 så röstar moderater och sossar likadant i Bryssel.

Det mest sorgliga är att bloggvärlden är fylld av unga eller medelålders människor med bra intellekt och som är pålästa, men som fortfarande sjunger samma gamla politiska åsikter från samma gamla sånghäften de upprepat sen de var små.

Programmeringen är övermäktig.

Jag vet inte men, ni vet hur det är med gamla låtar man lyssnat på och som man en gång älskat och vad som händer om man lyssnat på dem för mycket. De tappar innehåll och man orkar inte höra mer. Det är samma känsla som ett färdigtuggat tuggummi. Det fungerade i början men inte längre!

I politiken så tuggar vi vidare på samma gummibit tills käkarna går ur led. Ingen minns snart hur det smakade eller varför man stoppade in det i munnen. Tugga på, tugga på.

1:a Maj känns ungefär lika fräscht och fruktbart som det senaste katastrofdrevet, Svininfluensan.

10 personer har dött, typ! Samtidigt som 30000 barn under fem år dör om dagen till vardags av lunginflammation, diarréer, malaria m.m.  Vem bryr sig, det är ju som det är!

Men Svininfluensan, det ni!!!
Tugga på, tugga på.

De eviga följetongerna rullar förbi våra ögon likt en nyhetstext. De ömsom serverar meningslösa hopp, erbjuder nya små ting som vi kan förvånas över, lagom små saker att trilskas över, spexiga små iakttagelser men framför allt: de blockerar oss från att våga se vad som egentligen sker.

Vakna.

Vi förflyttas sakta in i en värld med politisk likriktan, med överstatlighet, övervakning, allt pinsammare underhållningsprogram, rika människor som blir rikare, allt fler elektroniserade umgängesformer, mer styling, mer kloning och en depriverande utveckling när det gäller människors mentala hälsa.

Ska vi protestera, så gör det åtminstone mot sådant som är fel på riktigt.

Missförstå mig inte, det är inget fel på 1:a Maj, eller på demonstrationer, eller krav på ett rättvisare samhälle, men att protestera mot följdfel är bara pinsamt, sluta nån gång!

Mats 

Diskussionslänkar: Aftonbladet  DN  DN DN  SvD 
Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Politik

3 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper