SEE ARTICLES IN ENGLISH ON THE NEW BLOG - BEYOND

En kampanj om enfald


Av Mats Sederholm

Göran Rosenberg skriver i sin artikel ”Är Humanisternas tro värd en mångmiljonkampanj?".

Men detta är inte en fråga om tro mot vetande. Detta är en fråga om tro mot tro. I Humanisternas fall inte bara tron att Gud nog inte finns utan också tron att de som tror att Gud nog finns utgör ett problem värt en mångmiljonkampanj.

Och konstigare än så är det inte. Och det Humanisterna ständigt faller på, liksom DN:s ledare idag gör, är tron på den självklara kunskapen, den som går att analysera, kategorisera, indela och med vetenskapliga metoder observera. Detta är INTE EN NEUTRAL OCH OBJEKTIV UTGÅNGSPUNKT. Det är ett materiellt/vetenskapligt SUBJEKTIVT ställningstagande. Det är en personlig fråga, kommen ur en personlig prägling där vissa människor är ostimulerade till att använda båda hjärnhalvorna och inte enbart samla kunskapsklossar på hög.

Valet mellan tron på att alltet är en slump eller en intelligent skapelse är som sagt två frågor om tro. Och de som tror att nivåer av intelligens börjar med växter, blir högre hos djur och når sin universella topp hos människan, eller andra liknande varelser på andra fysiska planeter, de just BARA TROR. De har inte ett enda logiskt belägg. De ser skapelsen med all sin perfektionism som en slump. Som att man kastar upp tre målarburkar med färg i luften som när det landar formats till en vacker målning, och kallar det för sunt förnuft. Och jag skulle kunna skriva en hel krönika bara om hur insnöat och sekteristiskt detta känns. Och de satsar miljoner i sin kampanj på att täppa till alla sådana som kan tänka längre.

Nu är de ute efter svenska flaggan också eftersom det finns ett kors i den och då representerar kristendomen.

Snälla, kan nån bara sätta stopp för det här spektaklet!

Och kan någon skriva om andligheten, den som inte nödvändigtvis handlar om en gubbe med skägg som ensam skapat ALLT. Debatten om ateism och tro som nu bubblar på är extremt stereotyp.

Kan inte människor bara känna efter och tänka själva. Kan de inte sluta låta sig styras av vetenskapen eller av någon snäv religion.

Verkligheten är så mycket mer. Den är intuition, kärlek, närvaro, fantasier, mirakel och massor av mänsklig kreativitet, det mesta kommet ur icke-kunskaper och ur kaotiska tillstånd där vänster hjärnhalva tillåts få vila en stund. Tillstånd där kunskapsivrare inte gör sig.

Humanisternas ”sunda förnuft” bygger på att man fryser verkligheten till en stillbild och investerar miljoner i att föra ut denna stillbild till en ny existentiell ordning, eller just en tro.

Kunskaper är och förblir färskvaror. Kunskaper är historia och det som redan ÄR, det är den konservativa ordningens tro. Den är till för de människor som drabbas av en existentiell svindel så fort de inte får ett vetenskapligt handtag att hålla.

Men den framstår som enfaldig och sekteristisk för oss som kommit vidare och inte vill ha några existentiella bromsgupp på vår väg mot en djupare förståelse av alltet.

Mats

Debattartiklar: DN  DN 

Tidigare Krönikor

”Gudsfobikerna Humanisterna och deras vänner”
”Gudsfobikerna Humanisterna och deras vänner - Del 2”

Min egen syn på andlighet går det att läsa om i krönikan Mänsklig Andlighet.

Tags:
Categories: Andlighet | Krönikor av Mats

2 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Gudsfobikerna Humanisterna och deras vänner - Del 3

Med rätt retorik kan även en schimpans framstå som intellektuell.


Av Mats Sederholm


Så var det dags igen då. Humanisterna jagar vidare och fäktar.

Tolv kända intellektuella i ett gemensamt manifest

Vår världs religion, vetenskapen och den kantrade intellektuella logiken gestaltad av Humanisterna,  hade idag en helsida på DN Debatt. I princip en gratisannons av DN. Detta berättar mer om DN och trenden i vårt samhälle just nu, än om ”Humanisterna” som med sina mest kända ansikten signerade artikeln.

” I det sekulära samhället råder religionsfrihet, rätten att tro på vilken gud man vill – men också rätten att inte tro på någon gud alls.”

”FN:s Human Development Index talar sitt tydliga språk: den sekulära ordningen är betydligt mer human än samhällen styrda av religiösa dogmer.”

Man skulle kunna tro att Sverige var helt styrda av ett prästerskap!
Vad är det som händer? Vad är det med dem?

Det finns fall av religiösa friskolor där t.o.m. jag kan tycka att det inte går riktigt rätt till när det gäller indoktrinering men detta står inte på långa vägar i proportion till en helsida i DN eller till deras jakt på biblar på svenska hotell och deras egentligen ganska så komiska och oproportionella jagande efter andliga företeelser.

Vad är det som triggar humanisterna, kan man då lite nyktert undra.

Att det skulle handla om att människor inte ges en objektiv utbildning eller påverkan handlar det inte om. Då skulle de också reagera mot vetenskapsdominansen i vårt samhälle. Den är långt mer och nästan fullständigt dominerande i våra skolor. 

Nej, det handlar om människor med en intellektuell kantring och med ett inneboende hat mot begreppet tro. 

Deras ”favo-ord” sekularisering och ”sunt förnuft” får dem att glöda. Hmmm, jora, jag skulle om jag ville kunna gå in i den illusionen och riktigt njuta av den där objektiva och självklara logiska euforin. Men som tur är så har jag gått ut ur den dörren för länge sedan och kommit vidare. Jag har sett tillräckligt av grupperingar som klär sig med "självklara ord" såsom "sunt förnuft" och egentligen bara i ett slags masturbationssyfte. Inte heller imponerar artikelns samling av laddade ord som "förtryck", "respekt för alla människor", " det sekulära samhället har ingen grupprätt att förtrycka individer eller begränsa deras levnadssätt". Det är bara retorik som de vet lockar flertalet människor. De skiljer heller inte heller på Gud och andlighet vilket visar hur lättsinnigt de ser på allt som avviker från materialistiska och vetenskapliga värderingar.

Det intressanta är trenden. Att DN släpper in sådana här artiklar innebär också att de rent ideologiskt ställer sig bakom ett alltmer splittrat samhälle. Sådant som innebär ett fritt ifrågasättande av vår existens skall täppas till till förmån för materialister. Andligheten är och har alltid varit ett självklart sätt att ifrågasätta vår verklighet.  Som tur är så kan varken massmedia eller humanisterna täppa igen en mänsklig andlig rättighet och integritet eller täppa till människors rätt till ett alternativt perspektiv på vetenskap och materialism.

Jag har redan utförligt beskrivit min syn på Humanisterma i krönikorna.

”Gudsfobikerna Humanisterna och deras vänner”
”Gudsfobikerna Humanisterna och deras vänner - Del 2”

Min egen syn på andlighet går det att läsa om i krönikan Mänsklig Andlighet.

Mats Sederholm

Debattartiklar DN Aftonbladet DN SvD


Tags:
Categories: Andlighet | Krönikor av Mats

8 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Robotfolket


Av Mats Sederholm & Linda Bjuvgård

Vi har idag nöjet att få skriva om vår bok Robotfolket som nu är färdigtryckt och till försäljning.

Boken är ett närmare tre år långt projekt som tagit det mesta av vår fritid och kraft. Det har varit en resa som omfattat oerhört mycket.

Robotfolket är nästan helt och hållet skriven under nattens magiska timmar. Det är den enda tid som ges till två heltidsarbetande föräldrar. När arbete, släktingar och en del vänner tycker att man borde anpassa sig till det vanliga robotlivet och leva ”som folk”, eller enbart gå upp i sin familj, så har vi valt en annan väg. Att enbart leva det lilla livet gör en liten. De som styr och ställer med alla människors enstaka liv, gör det från en annan utsiktspunkt. Vill man bryta med det, så måste man också vara beredd att bryta med det lilla och nära. Man måste plugga ut sig ibland, man måste göra det i levande livet, trots en konstant trötthet, ovisshet och trots alla de skavsår man får när man sticker ut för mycket. Livet självt måste bli till en slags aktivism. En levande gestaltning.


Robotfolket är en äventyrsroman. Det är den form vi valt för att förmedla mycket av det som läsare finner här på Klar Sikt.  Och Robotfolket kan läsas som ”bara” en äventyrsbok men vad vi erfarit från provläsarna är att den äter sig in i läsaren och skakar om.  De ”informativa delarna” återkommer i boken i form av en undervisning på åtta delar och förmedlas av ett i boken ganska så udda och insiktsfullt sällskap med historiska rötter.

Skillnaden mellan en bok och enstaka krönikor är att man ges möjligheten att få bygga ett samband, att kunna dra strecken mellan punkterna. Robotfolket gör det. Boken skakar hand med den vanliga människans vardag men vecklar också upp ett segel som spänner från människors vardag ut till dolda sällskap och den maktelit som kontrollerar världen. Vi vill beskriva hur. Vi vill förmedla dessa sammanhang till människor i allmänhet.

I den meningen är boken så långt vi erfarit, fullständigt unik!

Den vill nå ut till människor i stort, därför är den en äventyrsroman och inte en ren upplysningsbok.

Så, vad handlar boken om? Nedan baksidestexten:

”Vi har ett jobb att utföra, William, innan världens människor förvandlas till ett robotfolk.”

Robotfolket är en roman som börjar i vardagen där huvudkaraktären William en dag får ett brev från sin mamma som varit död i tjugofem år. Ett brev som chockar den existentiellt uttråkade familjepappan.

I brevet avslöjar mamman att hon har verkat i ett globalt, dolt och tusenårigt gammalt sällskap. De för en kamp mot en världsomspännande organisation med både historiska och mytologiska rötter.

Mamman varnar för en förestående förändring av världen och människan. Ett kommande paradigmskifte orkestrerat av den mäktiga Organisationen. William får ledtrådar och gör fynd som kan avslöja och hindra en mänsklig mardröm.

Han dras ut ur sin familj och in i ett äventyr tillsammans med mammans gamla vänner som delar med sig av sin syn på hur vår värld fungerar. En undervisning på åtta delar som berättar om hur vårt samhälle kontrollerats och formats genom historien.

William och hans nya vänner konfronteras med den omänskliga och rituella Organisationen som både jagar, mördar och gäckar sällskapet i deras jakt mot tiden.

Robotfolket tar med läsaren på en resa efter ledtrådar i Sverige och Europa samtidigt som den skakar om läsaren när den på sitt unika sätt avslöjar skrämmande sanningar om vår värld.  



Robotfolket är på blodigt allvar, den har varit vårt sätt att få ut all frustration som vardagen ständigt genererar i form av orättvisor, maktmissbruk, dekadens och den orkestrerade globaliseringen vi alla dras med i. Den är vårt sätt att skrika till, att peka på alla de samband som berättar om en global agenda som riskerar att föra oss människor mot en helvetisk framtid.  Men den är också, enligt våra provläsare, kort och gott, jäkligt spännande.

Robotfolket går att beställa direkt från oss, se www.robotfolket.se och beställningsformuläret där. Eller direkt via mejl till info@robotfolket.se, skicka med adress.

Boken är inbunden med hårda pärmar. Den slutade på 489 sidor, inklusive för och efterord.

hemsidan finns en boktrailer(video) med bokcitat, våra egna ord om boken, och annat. Vi gjorde boktrailern i en kort och en lång version. På hemsidan finns också en länk till ett pressmeddelande/Infoblad i PDF, som man med fördel kan skriva ut och sprida till andra intresserade.

Vi avslutar med att tacka de som hjälpt till med provläsning och annat.

Tack till Hanne, Deisy, Lotta, Mikael Wälivaara, Jocke och lektören Ann.

Mats och Linda


Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Linda | Krönikor av Mats | Nyheter & Produktioner

14 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Den svartvita pesten


 

Av Linda Bjuvgård 

Större delen av mänskligheten lider av en sjukdom. Fast lider är nog inte rätt uttryckt. Människor tycks snarare gotta sig i den. Det är allmänt känt att sjukdomar kan skänka s.k. sjukdomsvinst. Det är för den sjuke, positiva sidoeffekter av att vara sjuk, t ex omgivningens medlidande och uppassande. Sjukdomen, som vi kan kalla för ”Den svartvita pesten”, har också en sjukdomsvinst, nämligen en stor portion Drama. Och människor älskar drama, det är som knark för en narkoman.

Den svartvita pesten har många ingredienser. Som så många andra sjukdomar är den i grunden ett bristtillstånd. Det handlar om en oförmåga att se tillvarons olika sidor, en brist på nyansering. Istället blir det mesta antingen svart eller vitt. Ett svartvitt tänk brukar vara typiskt för människor med det psykiatriska tillståndet Borderline. Som jag ser det har nästan hela mänskligheten en släng av Borderline.

Människor är, som sagt, i allmänhet drama-suckers . Vi både överdriver, skvallrar och hittar på i vår jakt efter att få känna oss lite levande. Och bristen på nyansering är en viktig komponent i detta. Genom att polarisera och hårddra skapas just stor dramatik. Genom att vi (mer eller mindre) medvetet blundar för nyanser och information kan vi lättare känna starka känslor för händelser och människor. Starka känslor som transformeras till Drama som i sin tur skapar ännu fler starka känslor. Det hela är ett litet spel som håller massorna i schack så att eliten får styra i fred.

Den svartvita pesten har som sagt många sidor. En annan sida är oförmågan att se flera egenskaper/sidor hos en och samma människa på en gång. En människorättsaktivist uttryckte sig ungefär så här: ”trots åratal av kamp för mänskliga rättigheter och frihet så är allt folk minns av mig min frisyr” (hon hade ett stort afrokrull – vad nu det har med något att göra).

En stor smittspridare är media. Media älskar det svartvita tänket och den främsta anledningen till detta är förstås deras ”behov” av konflikter. Konflikter skapas lätt av att man ställer något eller någon i opposition till något/någon annan.  I detta får det helst inte finnas några nyanser alls. Nyanser kan ju få människor att tänka ett steg längre och kanske rent av späda ut sina känslor av antipati mot skurken-för-dagen så att de inte blir så starka. Nyanser kan framkalla empati, eller åtminstone någon slags förståelse, där det svartvita tänket bara skapar oreflekterat hat.

Eftersom media har en så stor genomslagskraft kan det svartvita tänket skada människor för livet. En politiker eller kändis som gjort en liten tabbe kan försöka gottgöra det med 5000 goda gärningar, men det spelar ingen roll. En liten tabbe och hon/han är stämplad för livet. Maria Borelius är ju hon som anlitade svart barnpassning, ni vet. Att hon t ex har skrivit en jättebra bok om kvinnans kropp och själ efter en förlossning spelar ingen som helst roll längre. Hon är en snyltare och lögnare och det är ALLT hon är… Bara för att ta ett exempel av många.

Media älskar att skapa skurkar-för-dagen men man kan inte skylla allt på media. Utan vare sig tidningar eller tv klarar folk i allmänhet av att skapa egna skurkar utan problem. Och har så gjort i eviga tider.

På familjeliv.se är skurken-för-dagen, Anna Wahlgren, som lite klantigt (erkänner hon själv) la ut ett videoklipp på sin hemsida där hon demonstrerade en av sina metoder för att få småttingar att somna. Metoden som hon kallar för ”tryckpressen” kan man tycka vad man vill om. Själv tycker jag att den verkar lite väl hårdhänt och obehaglig, men Anna påstår att den har sitt egenvärde i absoluta krissituationer när inget annat fungerar.  Och om detta kan jag inte säga så mycket eftersom jag aldrig har trampat i den totalt-utmattade-på-gränsen-till-hysteriske förälderns mockasiner (i alla fall inte tillräckligt länge). Dessutom känner jag inte heller till det sammanhang som Anna säger sig ha till metoden i fråga. Och det klantiga i Annas handling var just också det att hon la ut videoklippet UTANFÖR sitt sammanhang. MEN i en perfekt värld ska det egentligen inte ha så stor betydelse, för om människor i allmänhet inte hade denna bristsjukdom, Den svartvita pesten, utan istället tänkte själva, undersökte själva och kände efter (i motsats till att direkt REagera rakt ut på varje litet ”myggbett” som kliar) så skulle de antingen söka efter sammanhanget själva eller så skulle de ”ge upp” och acceptera att de inte vet tillräckligt mycket för att ha rätt att döma.

I fallet med Anna och mobben på familjeliv.se erkänner folk till och med gärna rakt ut att de inte vet speciellt mycket (eller inget) alls om vare sig Anna eller hennes metoder, men att de ändå verkligen avskyr det hon står för och anser att det är barnmisshandel.

Se där. Kliar dödsskönt i kistan.

Den svartvita pesten tar sig inte alltid uttryck som negativa känslor. Ibland slår det lika mycket åt det andra hållet. Det är de gånger när vi sätter människor på piedestaler och avgudar dem utan minsta uns av granskning. Men lika lite som någon människa är enbart ond och jävlig, lika lite hör någon hemma på en piedestal. Ett superaktuellt exempel på detta är förstås den amerikanske presidenten Barack Obama. Sällan har en hel värld slutit upp så bakom en person. Skygglappar på, öronproppar i och dum-syn rakt ner i backen. Hur många har brytt sig om att faktiskt reflektera över vad han egentligen säger och gör? Hur många har brytt sig om att kritiskt granska?

Knappt någon.

Behovet av en frälsare var så stort, främst i USA, men även i resten av västvärlden, att tankeförmågan och reflektionsförmågan åkte ut med basta på de flesta, inbegripet kritiker och stora kändisar, så snart Messias var presenterad och stämplad med ”godkänd-stämpeln” av etablissemanget (den globala eliten som bestämt att han skulle placeras på piedestalen).
 
Den svartvita pesten har sin grogrund i lathet. Det tar på krafterna att se längre, att anamma ett mångfacetterat varande. Självklart är det enklare att vara ett får i mängden. Men tänk om det är värt den kraft det kräver att välja nyanserna?


Att välja nyanserna

Tänk om människor kunde stanna upp en stund och öppna sina ögon för alla de färger som finns på paletten. Vad skulle det resultera i?

Jo, genom att anamma ett nyanserat synsätt berikar vi oss själva. Det gör oss fria att plocka lite här och där av livets godbitar:

”Den där Anna har verkligen en del korkade metoder, faktiskt så gillar jag inte alls att hon gör så där med bebisar, MEN det hon säger om social delaktighet är ju toppen!”.

Plocka, plocka russin, spotta ut resten.

”Det är ju toppen att det äntligen har blivit en svart president i USA, men synd att han inte verkar vara bättre än någon annan president. Synd att han redan första månaden började göra tvärtemot saker han lovat”.

Plocka, plocka russin, spotta ut resten.

Och om något av det man väljer bort stör en så mycket att man inte kan sova på nätterna, ja då är det dags att ta sitt ansvar och göra något för att förändra. Inte bara sitta och gotta sig i känslor av avsky och äckel. Det är inte en mänsklig rättighet att oreflekterat döma!

Det nyanserade sättet att se på tillvaron gör oss också fria från mycket skuldkänslor. Att gå runt och tycka illa om en massa människor av den ena eller andra anledningen tenderar nämligen att skapa just skuld. Det känns inte bra innerst inne att döma, det skapar ett lätt bakgrundsillamående.

Det nyanserande sättet låter kärleken flöda eftersom vi inte ”måste” hata allt som är ”fel”. Det är liksom okej att både gilla och inte gilla någon/något på samma gång.

Det nyanserade sättet undervisar oss om livets finare skiftningar. Vi får läsa mellan raderna och där står det spännande saker! Vi tränar vår ödmjukhet och blir schysstare, ja rent av godare människor. Det är faktiskt skönt att SE mera.

Så nästa gång vi drabbas av en akut sjukdomsepisod, nästa gång vi dränks av nattsvarta känslor av oreflekterad avsky (eller annan valfri stark känsla), kan vi väl i alla fall försöka stanna upp och ta några djupa andetag innan vi bestämmer oss för att reagera likt en av Pavlovs hundar?

För även om de flesta av oss beter oss som korkade får så tror jag inte att det egentligen är vår sanna natur. Vi kan mer, vet mer och bättre. Om vi vill.

Och Den svartvita pesten är synd, så jävla synd eftersom den just håller mänskligheten tillbaka. Den svartvita pesten orsakar konstant ineffektivitet. Den hämmar både den individuella och kollektiva utvecklingen.

Så länge vi inte ser verkligheten som den är kan vi inte förändra den i grunden. Och så länge vi vägrar att se alla nyanser på den svart-vita skalan så är vi också blinda för en stor del av tillvaron. Vi dömer och dömer ut och springer dessutom runt och är ständigt rädda för att själva bli dömda. På detta sätt håller vi inte bara oss själva, utan också alla andra tillbaka.

Och vi spelar den globala eliten rakt i händerna.

Yes we can (fast på riktigt). Vi kan bättre. Välj alla färger och nyanser.

Se längre

Känn efter

Tänk själv


Linda
 

Debattlänkar:
Aftonbladet
Dagens nyheter
Aftonbladet igen
Expressen 
Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Linda

3 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper