SHOW ONLY CHRONICLES WRITTEN IN ENGLISH

Säg hej till zombiebarnen!




Av Linda Bjuvgård

De barnen, de barnen. Våra små glittrande guldkorn. Har ni lagt märke till hur hålögda och bleka de börjat se ut på sistone? Och då menar jag inte de senaste veckorna, utan de senaste åren eller så. Och inte alla barn förstås, men alldeles för många utav dem. Om ni nu sett dem över huvud taget vill säga. Det är ju inte det lättaste att få syn på dem nu för tiden eftersom de allt mer sällan rör sig ute bland annat folk. Mellan tidig morgon och ganska sen eftermiddag befinner de sig på dagis, i skolan eller på fritids. Därefter skjutsas de omärkligt iväg till sina aktiviteter. Väl hemma igen sitter de, ja just ja, framför en dator eller TV-apparat. En skärm med andra ord.

”Och vad är det för fel med det nu då? Vad jobbig du är, Linda, som alltid måste ifrågasätta allt!”

Ja, jag vet men jag har inget val. Jag har nämligen sett dem, zombiebarnen.

Har du? Sett dem alltså. Du känner igen dem på blicken och den släpiga gången. Det brukar bli som tydligast kort efter att du sagt åt dem att lämna datorn/TV:n. Då kommer de gåendes förbi dig med nedsänkt huvud, omgivna av en atmosfär som skulle skrämma slag på ett åskoväder. Sedan lyfter de på huvudet och vänder sig sakta, sakta mot dig med en blick som tycks säga: ”nu kommer jag och äter upp din hjärna!”.
 
Det tar sina goda timmar innan zombiesjukan släpper sitt grepp om barnet och det soliga humöret återvänder.  Men det gäller att se upp. Zombiebarnet tar varje liten chans hon eller han får att åter parkera sig framför sin älskade skärm. Och du är tillbaka på ruta ett igen.

Missförstå mig inte nu. Jag älskar datorer och Internet. Verkligen. Det är som det där med att få barn. Lika lite som jag knappt ens kan minnas det liv jag levde innan barnen, lika lite kan jag erinra hur mitt liv var innan min första dator med Internetuppkoppling flyttade in. Vad i hela fridens namn sysselsatte jag mig med då?!

Datorer är praktiska verktyg och på samma gång så fantastiska nöjesmaskiner att det är lätt att uppleva det som att ALLT finns där. Och det gör det nästan också. Minns ni när det var inne att slänga ur sig den på samma gång hotfulla och glada klyschan; ”snart behöver man aldrig lämna sitt hem, utan kan sköta allt genom datorn”? Nu är vi så gott som framme där. Här om dagen beställde jag hem receptbelagd medicin genom nätet. Jätteskönt att slippa planera in ett apoteksbesök där man får stå i långa köer bara för att mötas av en snipig apotekare som för femtielfte gången ska fråga om jag haft just denna medicin förut.

Så, ja jag gillar verkligen datorer och Internet. Och TV:n är kul. Den också. Och jag tillhör absolut inte dem som helt och hållet vill förbjuda sina barn att sitta vid datorn. Jag vill inte ens förbjuda datorspel eller spelkonsoller. Herre min dar, sånt är ju jättekul!
 
Så nej, det är inte det. Det är såklart missbruket jag är ute efter.

Betänk hålögdheten och den bleka hyn. När våra barn får den looken och dessutom ett jäkla irritabelt humör, rent ut sagt, då är det lätt att ens associationer går till någon sliten narkoman på plattan i Stockholm. Eller hur? Den svarta zombieblicken jag beskrev ovan. Den blicken, mina vänner, den är inte riktigt normal.

Jag påstår att vi de senaste åren har sett födelsen av ett massmissbruk. Ännu en laglig drog, i stil med alkohol och cigaretter, har sett dagens ljus och den används av alla.
Det råder ingen tvekan om att dataspel, communitys, bloggande, TV-spel, dokusåpor, sitcoms och liknande är beroendeframkallande. Det tror jag att de flesta av oss känt av genom egen erfarenhet. Och likheterna mellan ett missbruk av ovanstående och ett missbruk av klassiska droger är slående.

Men där de flesta av oss har en förmåga att stoppa oss själva innan vårt bruk hinner bli till överbruk och långt innan det blir till ett missbruk, fastnar många barn långt tidigare. Jag kan inte tillräckligt om barnpsykologi för att förklara varför det är så, men ATT det är så är givet. Det har med hjärnans utveckling att göra misstänker jag, men det spelar säkert också in att barn inte har lika många måsten som tvingar bort dem från skärmarna. Vi vuxna kan helt enkelt inte fastna lika lätt eftersom vi måste betala räkningar, laga mat, städa, underhålla våra sociala kontakter osv.

När det handlar om sådant som går att missbruka brukar man säga att det alltid finns en viss procent människor som tippar över. Och att det är beklagligt men oundvikligt. De allra flesta vuxna kan ju bli bjudna på alkohol utan att bli alkoholister medan ett fåtal blir det. Lite svinn får man räkna med, liksom.

Om det nu var så att det bara handlade om ”lite svinn”. Men, jag är ledsen att säga att så inte är fallet. För jag ser dem över allt nu. Zombiebarnen. Och zombiesjukan drabbar allt fler, oavsett bakgrund. Det går inte att lite nonchalant peka och säga att det mest handlar om stackars förortsbarn med invandrarbakgrund, vars utslitna, dubbelarbetande och outbildade (nåja!) föräldrar inte fattar allvaret, eller ännu värre, inte orkar bry sig.

Nej, zombiebarnen återfinns överallt i vårt materiellt feta, men andligt magra samhälle. I alla samhällsklasser, i nästan alla hem. Ja, jag har zombiebarn i min egen närhet också.  Jag har ingen statistik men logiken säger att de kanske rent av florerar mest i välbärgade hem med tanke på att där finns mest pengar att köpa tekniska prylar för, och med tanke på att där bor de föräldrar som pga karriärshets är som tröttast och därför ger minst motstånd.

Jo, för vi vuxna är för trötta, för slitna av våra ekorrhjulsliv för att orka göra något på allvar. Som mest kanske vi orkar skriva ett datatidsschema och införliva det nya fenomenet ”skärmtid” som innebär att barnen bara får sitta vid valfri skärm (TV eller dator) si och så många timmar i veckan eller per dag. En del använder sig av äggklockor. Men ingen orkar gå till botten med problemet och göra någon långsiktig insats.

Har du förresten tänkt på att det är sällan man ser barn utomhus? Det har jag. Jag tänker på det ofta. Jag vet ju att de befinner sig på dagis/skola/fritids åtminstone fram till cirka klockan tre, fyra, fem, ibland något senare på dagen. Därefter försvinner många på sina aktiviteter. Men de andra då? Och på helgerna då? Då borde de flesta vara hemma, tänker jag. Alla kan ju inte vara på släktmiddagar, fotbollsträning eller i Stora Shoppingcentret. Inte hela tiden i alla fall.  Så var är de?

Jo, vid det här laget kan vi ju svaret.

Det är en drog alltså. Och i likhet med andra droger har den en utomordentlig dragningskraft. Väl på plats framför skärmen har drogen en trollbindande effekt som gör att man sitter kvar.

Men vad består drogen av? Jo, sinnesintryck. Från skärmarna fullkomligen flödar intryck som en intravenös drogcocktail. Våra barn knarkar alltså sinnesintryck. Intryck som hjärnan omöjligen kan hinna med att ta hand om. Detta bombardemang av bilder och ljud är så långt ifrån naturliga som de kan bli. Vår gamla hjärna, som inte har utvecklats nämnvärt på tiotusentals år, vet inte vad den ska göra av all information, men precis som den skapar nya nervbanor för att ta emot nikotinet i en cigarett eller snusprilla så kan man tänka sig att den gör vad den kan för att ta emot bombardemanget av sinnesintryck. Jag är ingen hjärnexpert, men mitt sunda förnuft säger mig alltså att hjärnan anpassar sig rent fysiskt och således banar väg för detta nya drogmissbruk. Nya specialdesignade receptorer formas, avsedda att ta emot alla intryck.  Och när inga nya intryck kommer får reagerar receptorerna och protesterar. Och zombiebarnet får abstinens…

Skärmarnas värld är aldrig stängd. Den tar aldrig ledigt och är vaken hela natten lång. En kompis till mig vars barn går i det som förut kallades högstadiet, berättade att i hennes barns klass finns det ungar som stannar hemma från skolan för att spela.  Onlinespelen, vilkas deltagare befinner sig utspridda över hela världen, bryr sig inte om tidszoner eller datumgränser. De bryr sig ännu mindre om att skolan börjar klockan åtta eller att läxan ska vara gjord.

Jag är som sagt ingen bakåtsträvare som är emot utvecklingen. Men det är viktigt att det verkligen är utveckling vi ser och inte förklädd inveckling. Det är alltid nyttigt att blicka bakåt i historien. Vad gjorde du själv som liten? Vad var dina lekar? Vilka var dina leksaker? Och inte minst: vad blev det av dig?

Nu kanske någon invänder och säger att det inte kan vara meningen att gå tillbaka i utvecklingen och tvinga våra barn att leka med kottar som vår far- och morföräldrar gjorde.  Nej, det är inte meningen även om det säkert skulle bli lika bra för det. Problemet idag, som jag ser det, är att många föräldrar tycks tro att de måste låta sina barn sitta vid datorn, därför att annars så kommer de att hamna efter och utanför. Och i den uppochnedvända värld vi lever i, där alla tvingas anpassa sig till samma villkor, ligger det dessvärre en sanning i de farhågorna.
  
Men varför har det blivit så här?

Mitt egna konspiratoriska jag hävdar att det finns krafter i vår värld som har sett till och fortlöpande ser till att det är så här. Man kan säga att de medvetet ”odlar ”fram zombiebarn, även om det förstås låter väldigt spekulativt och absurt. Det är självklart sant att det är vi föräldrar som införskaffar skärmarna och låter våra barn sitta framför dem. Lika sant är det att den mångmiljardindustri som producerar datorer, TV-apparater, spel och annan mjukvara i sig inte sitter och konspirerar fram en zombievärld. Nej, de vill tjäna pengar. That´s it.

De krafter jag talar om är mer subtila än så, och framförallt dolda. Och de sitter inte och detaljstyr över huvud taget. Vad de gör är att introducera, uppmuntra och ”putta på” allt som leder fram i deras riktning. De vill ha zombiebarn och robotmänniskor. Det passar deras agenda alldeles utmärkt.

Och eftersom krafterna som styr bakom de offentliga kulisserna är starka och har hållit igång i tusentals år, och eftersom de flesta människorna vägrar att se att de finns så är det kanske lika bra att säga hej till zombiebarnen. För de tycks ha kommit för att stanna.

Linda


Om du vill lära dig mer om de krafter som jag berört ovan och deras påverkan på våra vardagliga liv, och framförallt vilken agenda de har, rekommenderar jag att du läser de krönikor vi publicerat under kategorin ”Den nya världsordningen” och läser vår bok, Robotfolket, som genom sina åtta undervisningsdelar ger en utförlig förklaring på detta och mycket mer.

Tags:
Categories: Barnafrågor | Krönikor av Linda

4 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Vad vi är menade att vara

 


Av Mats Sederholm

Vilka är vi människor, vilket är vårt öde som ras?

När vi som individer frågar oss: Vem är jag egentligen, vad är jag värd, ska jag ha det så här, så kan vi få svar från andra som ser oss ur ett annat perspektiv. Vi kan spegla oss i varandra och få en ganska så bra bild av oss själva.

Men hur gör vi som ras? Jag menar hur ska vi som ras få veta vilka vi som ras är?

För att få motsvarande hjälp som i fallet med oss som individer så måste vi träffa en annan ras som vi kan spegla oss i, några som ser oss ur ett större perspektiv, som kanske kan jämföra oss med andra.

För hur ska vi kunna finna vilka vi är om vi aldrig får se oss i spegeln?

Tänk om vi kunde fråga några därute: ”Vilket är vårt öde som ras?”

Och tänk om svaret blev:

Ert öde är att få känna en fullständig tillit, att få vara fria och villkorslöst kunna ta ansvar för era egna liv, utan att tvingas underkasta er en någon som helst högre myndighet.

Skulle vi ens tro på ett sådant svar? De flesta skulle anse att människan inte ens är skapt så. Att vi skulle ha en genuppsättning som sätter stopp för denna frihet. Vi är precis så värdelösa som världen ser ut, vore de flestas svar.

Om ditt barn blev föremål för trakasserier under en längre tid, om han eller hon hamnade i bråk, utvecklade stress och oro och kanske till och med ett våldsamt beteende. Om han eller hon en dag frågade dig som pappa eller mamma:  ”Vad är det meningen att det ska bli av mig, jag känner mig helt värdelös”. Vad skulle du svara, eller vad var det du svarade i de fall någon av er varit med om det?

Skulle barnet tro på dig om du sa att: ”Du kan må bra, du  kommer mycket väl att kunna ta ansvar för ditt eget liv, du skulle kunna känna tillit”. Skulle du kunna säga så med gott samvete?

Jag tror det, för du vet att det finns ett annat barn bakom det där som haft det jobbigt och svårt. Du vet att det inte handlar om att ditt barn är vanskapt eller besitter så dåliga gener att det är skapat att vara oroligt och olyckligt. Du vet, för du har kunnat följa ditt barns utveckling. Du har sett vad andras påverkan har gjort. Du har kunna följa hur ditt barns självkänsla tagit stryk, du har sett hur de sociala omständigheterna format ditt barn. Du är även medveten om ditt inflytande som förälder, på gott och ont.

Men när vi ser på mänskligheten som helhet så tror de flesta annorlunda. Få tänker ens så långt att även vi som civlisation tar stryk av de normer och omständigheter vi präglats av.

Om mänskligheten åter fick chansen att fråga den främmande rasen. Hur gör vi? Hur gör vi för att få känna fullständig tillit och kunna uppleva den totala frihet en ni påstår är vårt öde?

Ponera att de svarade:

Skapa en ny domän av kunskaper, uttryckssätt och varande.

Vi vill ge er ett exempel:

Er uppfattning om mänskliga rättigheter.

För inte så länge sedan fanns inte ens det begreppet på er planet. Ni människor hade inga rättigheter. Endast kungar och präster hade det. Men ni människor skapade mänskliga rättigheter ur ingenting. Ni skapade det tillstånd, den nya domän ur vilket "mänskliga rättigheter" uppstod. Ni skapade ett språk att uttrycka det på. Ni kommunicerade det. Och ert sätt att uttrycka det på hade kraft, eftersom det fanns ett uppsåt med det. Det hade inte enbart kraften att beröra flertalet och kraften till åberopande. Det hade också kraften att sätta det i handling. Detta är vad er ras behöver göra för att komma till insikt om er själva och för att kunna transformera livet på Jorden.

Men, men ... hur ser ett sådant samhälle ut, hur kommer vi dit?

Det är som sagt dags för er att skapa en ny domän av kunskaper. De två viktigaste sakerna i denna domän är:
1 Ni måste förstå hur en holografisk social struktur se ut.
2 Ni måste skapa en folkrörelse bland era medmänniskor. Den måste vara global.

En holografisk social struktur. En social struktur där det allra minsta återfinns i det största, där det största återfinns i det minsta. Där allt är synligt och tillgängligt. Där betydelsen av varje individ är en del av mänsklighetens betydelse, där mänsklighetens betydelse går att finna hos varje individ. Hierarkiernas definitiva slut. Konflikterna, hatet och oresonligheten får inte plats i en sådan struktur eftersom alla skulle bli delaktiga i det, det man i en holografisk social struktur gör mot andra, gör man mot sig själv.

Men vad som också sägs är att vi måste aktivera oss, vi måste förstå och se framför oss hur ett sådant samhälle se ut, vi måste kommunicera de tankarna, vi måste göra det med en tydlig intention och med en sådan kraft att det förvandlas till handling och verklighet.



Och säkert skulle någon fråga dessa gåtfulla kosmiska bröder och systrar:
Och ni själva, hur ska vi förhålla oss till er, kommer ni att finnas här öppet bredvid oss?

Vad skulle ni tycka om att få oss som mentorer?  Hur skulle det bli? Hur kan vi mötas så att ni fortfarande har er frihet och er chans att vandra er väg och vi detsamma? Vi ser ett öppet mentorskap framför oss.

Mentorskap, tja är det inte så vi själva gör när någon av oss mår dåligt och behöver hjälp. Han/hon får någon att prata med, någon att bolla sina tankar med, någon som kan hjälpa en på traven med nya idéer och perspektiv.

Men krafterna som härskar på jorden tycks oövervinnliga, skulle många säga, med rätta. Hur kommer vi tillrätta med dom?

Se hur krafterna som påverkar fungerar; Större regeringar som kontrollerar mindre, det monetära systemet som kontrollerar allt. Företag och banker som äger skulderna hos varje nation, m.a.o. de har kontrollen eftersom de äger vad som är skuldsatt. Ni har medicinska och farmakologiska företag som nu försöker förstöra ert DNA med hjälp av otestade vaccinationer. Förstår ni verkligen hur rädda dessa krafter är för er? Sätt er för ett ögonblick in i det faktum hur rädda de är för er. Och då måste ni ställa er själva frågan, varför är de så rädda för er?

Sanningen är att ni är makalösa!  Ni är skapargudar. Ni har egenskaper som gör att ni kan SKAPA verkligheter, att få det i rullning.

De har gjort precis allt som står i deras makt för att ni ska tro att ni är utan kraft och maktlösa.  Ni måste nu förstå att det är dags för er som ras, att kliva in i handlingen.

Hmmm, vackert inte sant. Och är det inte så vi också skulle säga till en medmänniska som mår dåligt. Inte för att det är tomt smicker utan för att det faktiskt är så. Jag vet att det är så, ni vet att det är så om ni bara orkar se det positiva, om ni bara orkar erinra er sådana människor i ert liv som stundtals visat prov på en villkorslös kärlek. Det skulle kunna vara någon av era föräldrar, någon som vigt sitt liv åt att hjälpa andra eller bara någon ni stött ihop med under livet. Eller så är det du själv. Bara du visste hur du skulle göra för att kunna förmedla det, bara du vågade, bara du visste att du inte skulle fara illa av att öppna ditt hjärta inför andra.  

Och om vi fick fråga samma grupp därute om kärleken så skulle de svara:

Kärleken du håller inne med, är smärtan du bär på.

    
Och som flera av er redan misstänker så är det inte jag som ligger bakom de "utomjordiska citaten". De påstås faktiskt komma utifrån!

De flesta av er ser på detta som rent nonsens och jag respekterar det.

Men oavsett avsändare så slår det an en sträng inom mig. Svaren ger mig kraft och snarare styrker min intuitiva känsla för att det är som det sägs. Det är logiskt rakt igenom och det jag sett och erfarit av människor och vår värld stämmer på pricken överens med dessa ord.

Orden är förmedlade av någon som jag vill tillägna denna krönika, Alex Collier en s.k. UFO-kontaktperson(påstår ha kontakt med utomjordingar). Han har hjärtat på rätt ställe och förutom att han förmedlar budskap därutifrån, så han talar också ur egen erfarenhet. Och detta är mer än vad man kan säga om de flesta människor som också upprepar vad våra UFO:n till politiker, skribenter, ekonomiska företrädare eller andra sanningsförmedlare påstår. 

Det handlar om att skapa en ny domän av varande och tänkande. Det handlar om att bryta regler, att utmana och att vara aktivister.

En person som visade prov på att försöka forma en sådan ny domän var Severn Suzuki. En ung kanadensisk tjej som 1992 klev in på klimatkonferensen i Rio och höll ett 6 minuter långt tal.


Möjligtvis kan man tycka att hon är lite väl lillgammmal, men bortsett från det så bevisar hennes tal, och oavsett vem som skrivit det, två saker:

1 Den nuvarande domänen av tänkande och varande har skapat absolut NOLL förändring. Hon skulle lika gärna kunnat hållit talet igår, för det är precis lika aktuellt nu som då.
2 Människor vet med sina hjärtan när något är sant och riktigt. Byråkraterna på konferensen stannade upp och visade med sina kroppsspråk hur väl hennes ord hade träffat dem. Nej vi är inte så hjälplösa, vi är inte så små, vi vet vad som är rätt och riktigt men vi behöver skapa den nya ”rymd” där sådana här ord kan leda till handling.

Ja, vi är alla barn som tvingats in i vuxenvärlden. Är vi inte? Men den världen tjänar oss inte, därför ska vi inte tjäna den. 

Mats


This chronicle, "What we are meant to be",  written in Swedish by Mats Sederholm,  is dedicated to the UFO contactee Alex Collier.
It’s dedicated to you Alex for your tireless efforts communicating wisdom, strength and also because you’re among the very few that offer respect to us Terrans, injecting power to a race that has been asleep for too long. But nothing of what you are communicating would matter if it wasn’t for your warm approach and the striking voice of your heart.

In peace. Mats Sederholm, October 2009 Stockholm, Sweden.
 

 

 
Tags:
Categories: Andlighet | Framtid/Visioner | Krönikor av Mats

5 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Lobbyingpriset


Av Mats Sederholm

Lobbyingpris, borde det kanske heta framöver. För självklart har utnämningen av Barack Obama ingenting att göra med fred. Han är fortfarande den ytterst ansvarige för att människor dagligdags, inklusive amerikaner, dödas i krig. Han står dessutom inför ett val om hur många fler soldater han ska skicka till Afghanistan. För USA och de allierade håller på att förlora ytterligare ett krig på en främmande plats i världen där de inte hör hemma, annat än för de hjärnor som hyser den fascistoida idén att vi i väst implicit har rätten över andra.

Obama kommer INTE att minska på krigen.

Kommitténs motivation är: ”… för sina utomordentliga insatser för att stärka internationell diplomati och samarbete mellan människor.”
Hans diplomatiska ansträngningar handlar ju om att skapa en samsyn på en alltmer globaliserad värld, byggd på en västerländsk dominans. Det är ju en lobbyingverksamhet och inget fredsarbete! Fred blir det när man tar konkreta steg för att minska krig, när man gör avkall på sin egen lust, sin egen ordning, sin egen kultur, till förmån för fred. Han är ju inte ens i närheten av detta! Snarare kommer framtiden att utvisa en motsatt riktning, vilket jag skrivit om här på Klar Sikt sen ett år tillbaka.

Den norska Nobelkommittén är uppenbarligen en del av en global lobbyingverksamhet, de förvandlas till ett verktyg för kraven på uppslutning och koncensus kring en världsledare vars motiv fortfarande är höljda i dunkel. Den internationella eliten - bestående av ekonomiska, politiska, kulturella och religiösa toppar, där alla känner alla och tävlar om vem som ska få umgås med vem - inbegriper uppenbarligen också den norska Nobelkommittén. Man kan ju undra hur nära den olympiska kommittén var att ge Chicago OS 2016 efter Obamas charmresa till Köpenhamn och lobbandet för Chicago som värd.

Vad vi ser framför oss är ett spel för galleriet på högsta nivå!

Det är dessvärre bara ytterligare ett bygge på den globaliserande utveckling vi alla dagligdags ser resultatet av. Mindre inflytande, mer övervakning, ökande kulturell likriktan, en absurd ”krig skapar fred”-mentalitet, ihärdigare krav på en ny världsordning (läs elitens världsordning) och inte minst ett skenande monetärt system utan någon som helst långsiktighet eller förmåga till att skapa en bättre värld och ännu mindre fred. Detta är den krassa verkligheten bakom kommitténs ord: ” stärka internationell diplomati och samarbete mellan människor”. Samarbete mellan människor, ursäkta, vilka jävla klichéer!

Årets fredspris är tragiskt, men inte helt oväntat för oss som orkar se bortom de politiska bloggarna, bortom mainstream-media och de allmänna popularitetsdreven som fångar nästan alla som påstår sig vara kännare eller experter i någon mening. Uppslutningen kring Obama påminner snarare om uppbackningen av Hitler och då inte enbart den tyska uppbackningen, utan även den internationella, då det begav sig i början på trettiotalet.

Mats

Diskussionslänkar:  Aftonbladet  DN  SvD 
Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Politik

6 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

EU-fåren vallas vidare


Av Mats Sederholm

Så blev det som EU-eliten önskade, Lissabon-fördraget är i praktiken i hamn.  Irländarna röstade ja och endast Tjeckien och Polens underskrifter fattas, vilket är en rent akademisk fråga.  Det vi skrivit om här länge, liksom många andra oberoende sanningssökare gjort, verkställs. Den globala maktens agenda går vidare, knappt utan något motstånd. Man arbetar utanför de demokratiska och publika fasaderna, utanför människors påverkan, för att få igenom sina mål.

EU kommer att förvandlas till en av många mindre elitistiska pusselbitar, som tids nog kommer att sammanfogas till ett globalt ekonomist, politiskt och kulturellt konglomerat. Du, jag och alla andra människor förvandlas till myror, sett från elitens perspektiv.  Vi förvandlas till en flock idioter som med lite lobbying-verksamhet och skenbara val förflyttas vidare mot en värld utan själ, utan småskalighet, utan närvaro och in i en dimma av uppgivenhet och famlande.

Det är den vanliga agendan, två steg framåt, ett tillbaka. Vi såg det i debatten om FRA-lagen när man först lägger fram ett djärvt förslag, sedan tar tillbaka 10% och röstar igenom det. ”Bråkiga Irländare” sa nej förra året, men folkets NEJ saknar betydelse för de som sitter tillräckligt högt upp i hierarkierna. Man lobbar lite, backar lite och kör på igen tills det går igenom.

Margot Wallström(s) uttalade sig på SVT:s Agenda och hennes syn på Irlands JA var ett slags, ”skönt att detta snart är över så vi kan ta tag i alla andra EU-frågor”. Tidernas maktförskjutning förvandlas till en teknisk problemfråga. Jan Björklund(Fp) var glad över att vi nu får ett kraftfullt EU som kan mäta sig i världen, när han bads om en kommentar om de kommande ”utrikesminister” och ”president” posterna i EU.

Ni som fortfarande är kvar i den röd-blåa röran, vakna!

 En våning högre upp i maktpyramiderna tillhör politikerna samma betonggråa färg.  Istället tillåts nu vänstern, med Lars Ohly, få kliva fram som vårt främsta frihetsparti.

Det positiva är att media faktiskt börjar använda ord som just EU-eliten. Men det är för sent snälla ni mainstream journalister. Ni ligger hopplöst efter, vare sig det handlade om den positiva inställningen till USA:s invasion i Irak och en miljon döda civila i efterspåren 2003, eller när Sverige röstade ja till medlemskap i EU. Samma journalister ser inget märkvärdigt när G20 nu långsamt smider ihop kärnan till en global krets av regenter. Den globala världsordningen och deras arkitekter leker med opinioner som katten leker med råttan.

Vi är alldeles för få som bär på en medvetenhet om detta just nu, för att åstadkomma en kursändring bort från en global och omänsklig världsregering. Idag far EU-lobbyister och politiska EU-kloner runt som hundar bland fåren och skäller lite om klimatfrågorna, om kraven på globala ekonomiska regleringar och fårflocken drivs säkert vidare med rädslan som största argument.

Ni som vill vara med och påverka vår framtid måste se dessa övergripande agendor, NU.

Mats

Diskussionslänkar: DN SvD Aftonbladet
Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Politik

3 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper