SHOW ONLY CHRONICLES WRITTEN IN ENGLISH

Att få söka villkorslöst

Av Mats Sederholm
Humanisterna vill vara vän med alla samtidigt som de söker kriminalisera och utmåla sökare som kvacksalvare. De dansar med sin egen mörka skugga när de söker hindra människor från att utforska nya marker.
"Varför utgår så många människor från att mystiken besitter en exklusiv värdeförstärkande faktor", frågar Emilie Ericson från Humanisterna (se artiklar på Newsmill).

Så frågar man ifall man lyckats intellektualisera bort några tusen år av skapande kultur i olika uttrycksformer och underkastat sig en vänsterhjärnhalve-ism som kräver kontroll på alla mänskliga yttringar.

"Jag undrar sa flundran, kan gäddan vara en fisk"

Ja är det kanske inte just mystiken som får flundran att simma fram och skaka fena med sin broder/syster.

Sturmark-humanismen pockar på människors "förnuft" vilket lockar likasinnade som gärna vill intellektualisera sig fram till ett civiliserat och riktigt beteende. Ursäkta men, hur kan man rent intellektuellt närma sig en syn på tillvaron där förnuft präglas av minimalism. Ju mer man sekulariserar, isolerar och krackelerar desto förnuftigare blir man, tror de! Det är en av hörnstenarna i såväl Humanisterna som VoF:s krampiga världsbild.

På Humanisternas hemsida framgår förklaringen för där ansluter man sig till en "vetenskaplig kunskapssyn". Vetenskapen är just den delen av vårt samhälle som har till uppgift att sönderdela, analysera och söka entydiga och definierbara relationer mellan delarna. Det sättet att närma sig en förståelse för hur vår värld är beskaffad är nödvändig och oerhört viktig, men trots allt, bara ett sätt att uttolka verkligheten. Och här dyker skiljelinjen upp mellan Humanisterna och vetenskapen. Vetenskapen söker nämligen oförargligt förstå medan Humanisterna söker missionera och förankra sin egen art.


På sin hemsida sätter man ihop meningen "kritiskt tänkande och en vetenskaplig kunskapssyn" och har därmed skapat den förnuftmassa som också utgör deras arketyp och värdegrund. Deras förnuft utgår ifrån vetenskapen och inte från en vidgad och holistisk bild av verkligheten. Deras livssyn är därmed begränsad. Den sant kritiska är nämligen också kritisk till just vetenskapen. Kritisk kan man bara vara ifall man har förmåga att distansera sig och ifall man ska distansera sig från vetenskapen, dess traditioner och dess materialism så tvingas man vara öppen för det andliga och andliga fenomen. Något som Humanisterna i svart på vitt tar avstånd ifrån.

Ovan är viktigt att ha klart för sig. Humanisterna är nämligen som sluga politiker, de slingrar sig nämligen mellan att framstå som missförstådda och i grunden toleranta och positiva till det mesta för att i nästa stund yrka på kriminaliserande av vissa yrken eller att utmåla människor som kvacksalvare och bluffmakare.

Med den respekterade vetenskapen som huvudingrediens i sin egen existentiella kompott kan man kosta på sig en viss självgodhet. Vad sägs om namnet på deras magasin "Sans", vart tog ordet Vett vägen? Blev det för uppenbart eller? Frågan vilket som är mest komiskt, "Sans" eller deras materialistiska själsfränder VoF:s namn på sin tidning "Folkvett". Nästa etikett är humanisternas "Happy Humans", glada killar och tjejer som visst undrar över tillvaron, som kan skratta och hoa, men som vi andra anar, bär på något uträknat och tillslutet som inte låter dem löpa den mänskliga linan fullt ut.


För Humanisterna är man en Happy human om man slipper andliga förklaringar på vår existens. Själv vill jag ha ALLA förklaringar, för jag söker sanningen och då räcker det inte med att söka bland skärvor, jag vill också ha kittet som binder ihop delarna och som skapar "bilden", ja allt det som tillsammans fogar ihop verkligheten.

Det är i själva dragningskraften och i det mystiska utrymmet mellan de kända och vetenskapligt accepterade delarna som verkligheten formas. Det är här i dunklet som man finner magin, det som, när de av klåfingriga nördar och avskalade intellekt ska belysas, automatiskt förstörs och försvinner eftersom en av dess egenskaper är att den inte kan färgas eller kontrolleras. Likt kvanttillståndet "Schrödingers katt" i kvantmekaniken, en vetenskap som tvingats till holistiska och icke mekaniska förklaringsmodeller. Sällan åberopat av Humanister och VoF:are eftersom de säkert hellre skulle vilja göra denna vetenskap till flum. Det uppfyller nämligen inte den deterministiska, kontrollerbara och mekaniska ism som gör Humanister Happy, som upphöjer skärvornas ideologi, som räds dunklet och en villkorslöst omslutande helhet och gemenskap mellan allt levande. För mig som sanningssökare är det både kittet OCH delarna som utgör alltet, något som jag som icke-religiös och samtidigt icke-materialistisk har friheten att kalla för gudomligt. Att vörda både det kända och det okända. Vad vore livet om det inte fanns en okänd rymd som exempelvis tillåter en trevande dans mellan två nyförälskade eller som låter barns fantasier få spela fritt. Kärleken är inte delbar därför är den för evigt dold för vetenskapen. Och ... det gör ingenting.

Kanske Humanister nu tycker att jag är fördomsfull och orättvis. Kanske de retar sig på att jag målar med mina ord och inte enbart konkretiserar och håller mig till sanningens enda humanistförnuftiga beståndsdelar, alla de små, små mätbara argumenten. Men nu är min hjärna inte helt marinerad av en beskäftig vetenskap varför jag fritt kan röra mig mellan både argument och bild. Och om inte humanisten vill förstå detta så vet jag att de flesta andra gör det.

Jag tror däremot att jag förstår den humanistiska "bilden", för även jag kan njuta av naturupplevelser, mänsklig gemenskap och kreativitet och så mycket annat i livet utan att, som de ser det, blanda in övernaturliga förklaringar men jag föredrar livets bredband och klättrar snart över staketet till nästa hage att utforska. De ser inte sin egen hage. Sturmark protesterar mot Marcus Birro och skriver "Birro snöar också in på en märklig fördom, nämligen att vi humanister menar att allt ska gå att mäta", men det är faktiskt så att ni ändå sätter gränsen för vad som är att betrakta som verkligt och overkligt, vid just materialismens utkanter och vetenskapens domäner. Gränser kan man inte sätta om man inte tydligt vet att mäta ut dem! Så stå för det istället.

Per Dannefjord tar upp Birros "Matematikerna låter sig aldrig svepas med av känslor." eftersom han uppfattar det som uttryckt som en direkt sanning. Han tycker synd om matematikerna som visst har känslor... jo jag vet det, de har känslor och jag är alldeles säker på att Birro också vet det men att Birro, som poetiskt begåvad, kanske kommunicerade sin grej på ett annat språk. Samtidigt måste man också ha klart för sig att människor såväl är intellektuell begåvade som känslomässigt intuitivt begåvade och att alla inte besitter allt. Och det är inget fel på det. Därmed inte sagt att alla matematiker har en intellektuell slagsida.

Dannerfjord tycker att Humanisterna är drabbade av dålig retorik, att Birro retoriskt uppfinner fiender, men jag säger det igen. Ni väljer ju den vetenskapliga synen för en mer omfattande, ni tar ställning, ni kallar människor för kvacksalvare, ni vill kriminalisera yrkesgrupper, ni utmålar allt som inte passar in i det vetenskapliga som skadligt eller bedrägligt så sluta slingra och oja er.

Att driva opinionsbildning mot att villkorslöst (rätt till motsv. utbildning, bidrag etc) låta människan få utforska sig själv och sin omvärld på lika förutsättningar borde ju vara en självklar Humanistisk ståndpunkt, men icke. Den "lyckliga humanisten" känns lika sekteristisk som det låter och är allt annat än bejakande av människan.

Den mänskliga drivkraften att få utforska sig själv och att villkorslöst få pröva gränserna är inbyggd i var och en av oss och något som Humanisterna, gud och människan bevare, inte kan sätta stopp för.

Andra Humanistkrönikor:
Gudsforbikerna och deras vänner del 1
Gudsforbikerna och deras vänner del 2
Gudsforbikerna och deras vänner del 3

Debattlänkar: DN

Tags:
Categories: Andlighet | Krönikor av Mats

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Sanningsförmörkelsen är total

Av Mats Sederholm

Missa inte tillägg 2011-09-12 längst ner

9/11 tio år o
ch sällan får vi chansen till att skåda en sådan sanningsförmörkelse som i dessa dagar. Samhället drar nu i alla spakar, vi ser artiklar, extrabilagor, nyutkomna böcker, rörda bokrecensenter, minneskonserter, minnesstunder o.s.v. Allt komponerat utifrån de nothäften som sannolikt skrevs redan innan attacken ägde rum och som Bush-regeringen och hela värdens politiker och media sekteristiskt sjungit efter sedan dess.

Attackerna på WTC 1,2,7 Pentagon och så vidare har analyserats i tio år. Ja alltså inte av de som accepterade den omedelbara slutsatsen, de är fastlödda vid ruta ett och har i olika former sammanställt samma grundmaterial om och om igen till nya böcker eller Holllywood-filmer. Nej, med analys menar jag alla de människor som verkligen försöker förstå vad som hände. Tonvis med böcker har berättat om alternativa förklaringar och främst hur de tre skyskraporna kunde falla ihop i närmast fritt fall.

Det har aldrig skett i världshistorien och så sker det tre gånger samma dag trots att två av skyskraporna var designade för att klara scenariot.

Hundratals personer inklusive brandmän, polis, journalister med flera vittnar om smattrande bombexplosioner inifrån såväl WTC 1 och 2 som WTC 7 innan de föll ihop.

Ingen logisk förklaring har kunnat presenteras som rent tekniskt kan sprida ljus över hur alla pelare i WTC 7 plötsligt ger vika samtidigt och låta hela byggnaden falla ihop i ett dammoln

Men det spelar ingen roll. För det är inte sanningssökare som sätter dagordningen eller som skapar de bilder av verkligheten som massorna sedan suger upp och låter sina hjärnor marineras med och extra mycket i dessa dagar.

Närmare hälften av USA:s befolkning tror inte att det var Al-Queada som utförde attentatet men debatten och samhället fortsätter leka terroristleken och monterar ivrigt upp samma steretypa bild av den amerikanska opinionen. Kriget mot terrorismen måste få fortsätta ostört.

Sanningsförmörkelsen är total.

Jag vet inte vad som hände den där morgonen mer än att jag satt på jobbet och någon plötsligt berättade att ett flygplan krockat med WTC i NewYork. Som pilotkunnig gick det inte många sekunder innan terrorattentat dök upp i mitt huvud. Jag vet inte vad som skedde men jag vet idag att det finns så många makalöst sinnesrubbade omständigheter kring hela historien att ny utredning är självklar, en utredning som INTE är styrd av patriotism, Bush och ett politiskt tvång.

9/11 är en monstruös milstolpe där de ca 3000 dödsoffren på Manhattan bara utgör en liten del av alla offer. När man på min arbetsplats samlades för en tyst minut så gick jag därifrån och ställde mig på gatan och hade min egen tysta minut. Mina tankar gick till alla de kommande civila offren som skulle dödas av USA och dess neokonservativa politiker inklusive Colin Powell, som ljög ihop en ursäkt i FN för att få anledning till att starta kriget i Irak. Över en miljon människor har dött. Mina tankar gick till de kommande dödsoffren i Afghanistan. Jo jag skänkte även några tankar till offren på Manhattan men valde inte att delta i ett rent propagandistiskt spektakel. Ett spektakel som firar salut i dessa dagar.

Tretusen vita människor dör och hela världen ska plötsligt sörja. Ja det ska man förvisso kunna göra men hela avsaknaden av sorg och eftertanke för alla andra icke-vita och västerländska offer som med terror kontinuerligt mördas runt om i världen, gör hela saken sjuk. Det gör mig illamående och ledsen. 9/11 har inte handlat om sorg eller reflektion, det har handlat om RE-aktioner, det har handlat om att ta hand om det momentum som uppstod när USA blev förnärmat, ett momentum som jag menar troligtvis blev skapat genom att 9/11 var en planerad attack av ett konsortium av intressenter som önskade den världsutveckling som vi senare sett utspela sig.

Att det fanns en politisk vilja från delar av den amerikanska regeringen och neokonservativa politiker dokumenterades redan ett år före attacken då behovet av en "Pearl-Harbor händelse" uttalades av den inflytelserika tankesmedjan/organisationen Project for the New American Century i samband med deras visioner om en ökad USA dominans i mellersta östern. En sådan dominans skulle då med rätt argument kunna intensifieras. De neokonservativa politiker som ett år senare skulle vara en del av den amerikanska regeringen fick precis vad de ville ha. Ett nytt Pearl Harbor och de fick sina anledningar till att förflytta sitt inflytande österut, på ett bräde.

Men sådana här samband är livsfarliga att yppa.

För mig som prövar sådana här reflektioner på media och bland människor så märker jag den enorma rädslan och förnekelsen. Media har gjort allt för att med lögner och retorik slippa ta i dessa tankar. Rädslan för att vår värld inte skulle vara den civiliserade tillställning som den vill leva upp till, att vår demokrati inte håller, att våra auktoriteter ljuger är helt enkelt för stark. Följaktligen har debatten om sanningen om 9/11 också präglats av glåpord, förlöjliganden, försök till att avleda frågan till annat och en makalös oförmåga till att se till det sakliga. Det är samma fenomen som inom sekter. En del människor nöjer sig inte med obehag och flrnekelse, de blir faktiskt direkt aggressiva vilket är en annat typiskt utfall när bevislig information kommer i konflikt med en stark tro i vad som kallas för kognitiv dissonans. Man begår hellre självmord än att se sanningen och det är snudd på samma desperation som 9/11 debatten framkallar. I krig är sanningen det första offret.  

Tro före fakta. Rädsla före mod, Åsikt före sanning.

En sanningssökare säger kanske. ”Ehh vad är det du säger, är det sant vad du påstår, var har du fått reda på det där, jag måste ta reda på det där själv.”

Men åter igen, vår värld influeras inte av sanningssökande utan av koncensusbilder som stärker vad människor vill hålla på. Och när motargumenten blir för starka, som i fallet med 9/11, så brister det. Proppen går och människor upplever det som, om de blivit misshandlade eller nåt. Tja människor och människor, framför allt är det initierade skribenter och journalister som rasar mest. De är köpta åsiktsjuckare och vill inte höra TALAS OM EN MASSA DUMHETER. Stå nu still och krångla inte, här kommer sanningen.

I vanliga fall så skulle en utredning som innehåller så mycket interna anklagelser om mörkning, avhopp. politiskt tvång och så vidare leda till ett starkt intresse från media men i fallet med 9/11 Commision så är det knäpptyst.

Sagan om de tre tornen är som den är och det kommer att brista till sist.

Ja, det brister lite hela tiden allteftersom den monumentala rädslan för ämnet i sig blir allt mer uppenbar. Det går inte att hålla ihop sådana här artificiella koncensusbilder i längden.


I dagarna släpper Architects & Engineers for 9/11 truth, organisationen med 1500 professionella arkitekter och ingenjörer som ifrågasätter den officiella förklaringen dokumentären. ”“9/11: Explosive Evidence – Experts Speak Out”.

Se trailern och fundera ärligt på ifall dessa människor är, vad media och andra verklighetsskapare vill få dig att tro på,  besatta av tokiga konspirationsteorier. Är det galningar som inget vet? Vågar du släppa taget för en stund och pröva att titta och reflektera, detta är ju trots allt bara en trailer? Du behöver inte berätta det för mamma, pappa, dina jobbarkompisar eller chefen, du borde berätta det för din fru, vem vet hon kanske kan förlåta? Sanningsvideos på datorn är skamligt och perverst men trots allt, fortfarande legalt att ha, och vem vet, i framtiden kanske det är förbjudet. Törs du:

Se längre, känna efter och tänka själv?

“If you tell a lie big enough and keep repeating it, people will eventually come to believe it. The lie can be maintained only for such time as the State can shield the people from the political, economic and/or military consequences of the lie. It thus becomes vitally important for the State to use all of its powers to repress dissent, for the truth is the mortal enemy of the lie, and thus by extension, the truth is the greatest enemy of the State.”
Joseph Goebbels propagandminister Tredje riket


Tillägg: Missa inte Alhambras detaljerade och sakkunniga bemötande av DN:s påståenden om hur terrorattacken gick till.
"Funderingar om den mediala mörkläggningen av statsstyrda brott mot demokratin."


Debattlänkar: DN DN Aftonbladet DN SvD SvD SvT Expressen Expressen DN DN  SvD DN DN Aftonbladet

Tags:
Categories: Allmänt | Informationskriget | Krönikor av Mats | Politik

7 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper