SHOW ONLY CHRONICLES WRITTEN IN ENGLISH

Självkänslan som saknas

Av Mats Sederholm

Har ni märkt det också?

Jo ni kommer att märka att detta är en riktig gnällkrönika men det var inte det jag menade nu.

Jag menade: Man får inga besked.

Man bjuder ett helt gäng till fest, inget svar.

Man skickar tonvis med jobbansökningar, inget svar.

Man skickar manus till en hög förlag, inget svar.

Man berättar för sina släktingar om allt som engagerar en, inget svar.

Det enda svar som kommer är när någon vill HA NÅGONTING AV EN.

Är det nåt virus som går, eller är det bara vad vi i Robotfolket kallar för splittringen som ökat på.

Energitapp och trötthet som sprider sig. Samhället rasar och var och en får klara sig själv. Alla blir alltmer krassa. Hur som helst är det oartigt, oengagerat, nonchalant och ohövligt att inte svara på inbjudningar, kontaktförsök eller andra initiativ till samordning.

Alla ser över sin energibudget och ju mindre man behöver göra, typ svara på mejl, desto mer energi vinner man. Det man inte behöver göra omedelbart och enbart för sin egen skull skiter man i. Är det inte lite konstigt när högen mejl från ryska tjejer som gärna vill bli ens ”vän” är de vanligaste sociala och inbjudande mejlen.

Jag reagerar motsatt, jag trycker på EXTRA MYCKET OCH UNDRAR VAD SOM HÄNT MED JUST DIG EFTERSOM DU INTE SVARADE PÅ FÖRRA MEJLET; ÄR DET NÅGOT ALLVARLIGT SOM HÄNT DIG ELLER….?

Jag håller just nu på att söka jobb och snacka om att jag brutit med alla vanliga osagda regler. (Tja rätt så vanligt för min del) När en arbetsgivare inte hör av sig så mejlar jag och ”jag antar att min ansökan som jag inget hört något om, inte var intressant”, och skulle vilja lägga till, ELLER ÄR DET BARA NÅN SLAGS SLAPPAR-ATTITYD SOM BRETT UT SIG HOS ER?

Faktum är att jag, just för att jag inte accepterar detta, både blivit erbjuden jobb och kommit vidare i flera processen eftersom arbetsgivaren "tappat bort" min ansökan eller helt enkelt bara uppskattat att jag tjatar.

Energikriget blir starkare och människor blir mer krassa hela tiden. En av de mest synligaste och duktigaste aktörerna inom sanningsrörelsen, en tankesmedja som jag hade en bra och hjärtlig kontakt med ville ha min hjälp med sin hemsida. Jag svarade och berättade hur knökfullt mitt tidschema var och att det tyvärr inte fanns någon tid över. Jag öppnade ändå för någon slags stöd trots allt. Det slutade med att dom tyckte att jag var oförskämd och att mina förklaringar hade en väldigt dålig ton, de hade minsann också mycket att göra och jag skulle inte tro att jag var speciell!

Jag satt och gapade och undrade vad som hände. Hur kan man vrida om hela scenariot så att den man ber om hjälp blir den skyldige när denne ärligt och hjärtligt förklarar att det inte fungerar men ändå försöker hitta en öppning. Man ska rädda världen men saknar fortfarande en grundläggande förståelse för respekt och andras integritet. Jodå, jag har mött den typen förut inom sanningsrörelsen.

Ovan beteende är inte ovanligt och finns i olika dialekter. Man tvingas att stå till svars för sina ursäkter eftersom den andre inte kan föreställa sig hur min värld ser ut. Då ska man förhöras om ifall det verkligen är sant det jag säger. Och ifall den andre inte själv har varit med om just min livssituation så ska man misstänkliggöras och oskrivet dömas. Jag var nyligen med om hur en person skulle börja gräva sig in i min tidsplanering och mina prioriteringar eftersom han inte riktigt trodde på vad jag sa eller kunde föreställas sig mitt liv. Man blir helt slut och dessutom ska man behöva känna sig skyldig.

Men dessa småspel, dessa små energidramer finns i alla möjliga valörer och energibovarna finns i olika former.

Känner ni igen den här? Man får en present av någon. När det gått något år så återkommer givaren och frågar ifall man använt presenten.
- Tja, några gånger i alla fall.
- Ja för annars tänkte jag att personen x kunde ta den där för han/hon skulle verkligen behöva den.

Men vänta nu, jag fick den i present va, och då är den min och du kommer aldrig mer att ha något ägarskap över den eller hur? Flytande gränser, rörigt och stressigt, desperation, dålig självkänsla är egenskaper som ligger bakom personers dramer. Nästan i alla fall handlar det om att den andre inte tror den är värd något, att den personen blir missunnad något, att den blir bedragen i någon mening.

Hur handskas man med sådana här människor?

Det värsta är att, för att kunna räta ut sådana här relationsproblem och skapa en fredsstämning, så måste man pumpa in energi i den andres svarta hål av dåliga självkänsla så till den graden att man själv går minus på allt, medan den andre blir återställd med hjälp av min energi. Man slutar som en förlorare hur man än gör!

Byt ut sådana här människor i din omvärld säger många helt riktigt.

Jo fast ibland är man helt beroende av omvärlden.  Myndigheter och företag kan man inte bestämma över. Sedan finns det människor som man tycker ÄR viktiga och har så många andra goda egenskaper så det finns inga givna enkla svar.

Och vad gäller släktingar så är det inte helt lätt heller.  Jo visst kan man göra som i ett fall. Systern hade inte tid att komma på brorsonens dop just vid det tillfället varvid brodern sa upp relationen! Han hade ju hjälpt henne med några praktiska saker tidigare och tyckte då att man villkorslöst kunde förvänta sig systerns närvaro vid samtliga framtida släktträffar, annars var det bara för djäääävligt. Och plötsligt så har ett slags ägarskap uppstått.  Familjen hade plötsligt utvecklats till någon slags maffia-familj. Ställ upp annars är du dömd! Syskonkärlek, men bara ifall det är lönsamt!

Tja förresten, välkommen till denna mer bloggliknande krönika.

Nån som kör bil ofta? Här bjuds det på en oändlig uppsjö av energislukar situationer.

Fall 1

Du ligger i vänsterfil på motorvägen och märker hur en bil sakta närmar sig bakifrån. Man gör sig beredd på att byta fil och släppa fram den andre, men plötsligt så saktar den in och lägger sig på ett ”jag vill nästan köra om dig tror jag avstånd”. Jag byter fil i alla fall, men bilen vill i alla fall inte köra om. ”Men va fan, du har ju kört fortare än mig hela tiden alldeles till just nu när du är ikapp, vad hände?”. Man får känslan av de tycker det är skönt att bara hänga på och lura sig mot en!

Några gånger har jag varit med om att den andra bilen också byter fil och lägger sig direkt bakom en. Alldeles för nära. Jag byter fil igen för att visa att jag ogillar det korta avståndet. Då byter den andra bilen också fil och ligger strax bakom en. Då gör jag så här: Jag slår blinkersen och börjar byta fil igen, bilen bakom påbörjar förföljelsen och mitt i filbytet så ändrar jag mig och svänger tillbaka. Dååå brukar förtrollningen brytas och den andre bilisten medvetandegörs om sitt hypnostillstånd och kör sen för egen maskin.

Fall 2

Men värst är förstås de där som bara ligger kvar i vänsterfil då man själv vill köra om. Man tutar, man blinkar med helljus men det är helt lamslaget i bilen framför. Han, ja nästan alltid en han, har förmodligen alldeles för lite kontroll över sitt liv men kan nu få mästra över vänsterfilen. Då brukar jag snabbt köra om på högersidan varvid somliga får rena vansinnesutbrottet. De förlorade kontrollen över situationen igen!

Okej, jag seglade iväg en del från ämnet kanske, men å andra sidan så tänker jag inte vara så jäkla pretentiös idag. 

Tillbaks till smådramerna. Till vad människors dåliga självkänsla kan ställa till med. Har någon av er  försökt gå ner i vikt eller bara ändrat sin diet av någon annan anledning. Säg inget till nån!!

Hela världen är knökfylld av dietexperter(mest måendeintresserade kvinnor)  och det enda som är säkert är att just DU gör FEL. Äter du frukt så är det fel, äter du inte frukt är det fel. Äter du fett är det fel.... eller inte fel. Ta inte aspartam, det är giftigt, ta inget socker för då går jag upp i vikt och drabbas av hjärtattack,.

Allt beroende på vem du frågar. Problemet är att ALLA är HELSÄKRA på just sin diet. Någon frågade om jag skulle beställa något pulver via internet. Det VERKLIGEN fungerade! Han kunde fixa det. Hmmm .... och tjäna en hacka visade det sig.
Alla vet EXAKT vad man gör för fel och att man bara måste pröva metoden X. Och ifall man berättar att man prövat den metoden men att den inte fungerar så vägrar de att inse detta. Här finns två bemötanden.

1 "Du måste fortsätta längre, det tar tid. Kanske flera månader, ja ett år".  Suck, ja och religion tar sig många former.

2 Misstroende och nedslagenhet. Man har sårat personen. Att det är en själv som har grundproblemet är då redan glömt. Nu handlar det om metoden och den människa som tror på metoden.  Det är han/hon som besviket kan säga - Ja, ja, men kör som du vill da!! Du är så envis!

Envis, men det var ju jag som systematiskt redan prövat den!

Dålig självkänsla var det.

Okej, med risk för att jag är privat och inte bara personlig.  Jag träffade en dietist.  Jag berättade och redogjorde i detalj för allt jag äter vilket jag bokfört de senaste fem åren.  Jag ligger ca: 1000 kalorier om dagen under ett normalt intag. Jag är alltså konstant hungrig men ökar nästan i vikt i alla fall. Dietistens råd var att, flytta lite mat från middan till lunchen!

Va!?

Men problemet är att jag äter mindre än vår elvaåring i huset men väger tre-fyra gånger så mycket, kan man få en kommentar på det?

Tystnad.

Hela min historia var ju "omöjlig" sett ur dietistens världssyn och konservativa räkna-kalorier-metod. och därför omöjlig att bemöta." Ledsen att du har så jäkla taskig självkänsla, men du kan väl åtminstone erkänna att det här är lite märkligt"... skulle man vilja säga.

Dietisten kostar istället på sig att förkasta på Annika Dahlkvist, äta-fett-och-inte-kolhydrater-gurun, helt utan .  Hatad av vetenskapen, VoF och säkert av vetenskapsreportern Karin Bojs, för evigt  köpt och färdigmarinerad av vetenskapspatriarkerna .

Jaha så blev man indragen i ytterligare ett drama man inte är intresserad av.Jo, jag har prövat LCHF också ifall nån undrar, gick upp i vikt!

Hmm, är den här krönikan ett skrik på hjälp eller? Nja, Jag ligger på ett BMI strax över normal så jag skäms inte i spegeln eller så, det bara krävs en stålmannen-disciplin dygnet runt. Tänkte att jag var värd att få bli mätt nån gång i mitt liv.

Hörrni, vänner och bekanta som nu sitter där med sin dåliga självkänsla och tänker. Han menar miiiiiiig är det så illa?? Sluta grina! Det finns viktigare saker än ett uteblivet svar på en inbjudan, typ en hjärtlig vänskap och människor man kan finna glädje och gemenskap med.

Likgiltigheten och kulturen att "det som inte direkt kan ge mig och min livssyn energi skiter jag helt i" ÄR en del av utvecklingen just nu. Människor blir alltmer oreflekterande och krassa i sin relation till omvärlden. Helt enligt  formeln. Alltså, genom att stressa människor ekonomiskt och tidsmässigrt så kan man få dem att sluita tänka på annat än just sin lilla värld. FUll kontroll med andra ord.

Håll stilen, sköt dig gentemot dina medmänniskor, var enkel och tydlig.
Gör makten en gentjänst.

Debattlänkar: DN

Tags:
Categories: Allmänt | Hälsa/helande | Krönikor av Mats

2 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

En korrumperad värld i gungning



Av Mats Sederholm

Bland folk på gator och torg hör man upprepningarna av vad media pumpar ut: "Grekland lever på lånade pengar, nu måste det bli ordning och reda, de förstör för alla andra".

Men hela klabbet är en stor och gigantisk bluff. Allt handlar om monopolpengar som inte tjänar något annat till än som verktyg för att vissa ska få ha makt över andra. Vad är det som är så in i vassen heligt med EU att man är beredd att låta människor svälta, gå utan jobb, låtakollektivavtal rivas upp? Allt för att det ska passa in en ränta-skuld-konstruktion skapad av de som vill kontrollera flertalet, som vill ha kontroll på varenda rörelse i hela världen. Som vill behålla en värld där varenda enstaka människas resurssituation ska kunna påverkas av en liten elit bortom demokrati och människors påverkan.

Hela världen är i gungning, närmast på tur står Italien, sedan Spanien o.s.v. För ALLA, precis VARENDA land på den här jorden har enorma statsskulder. USA:s statskuld är 15 biljoner dollar.

Det här är helt sjukt. Politiker och ekonomer leker politik och tror på nonsenspengarna från IMF och att de gör något viktigt. Media pumpar på med nyheter där Merkel, Sarkozy med flera i EU tycker till om Grekland. Allt känns vääääldigt allvarligt. Tro inte på det, det är en absurd form av underhållning, en dokusåpa.

Därför har det varit extra spännande att följa Occupy-rörelsen jag skrev om i min förra krönika.

Occupy-rörelsen intog Sverige för snart en månad sen, jag och Linda var där och minglade alldeles intill Riksbanken  vid Brunkebergs torg i Stockholm, mitt i finanskvarteren. På plakaten stod det: "We are the 99%". Alltså 1% styr över 99% och nu säger de senare ifrån. Jo, men hur var det då? Vad var det för folk som var där?

Det var en samling av folk i blandade åldrar och faktiskt ovanligt många kvinnor. Kanske för att det var karriärsbefriat och för att det inte fanns några färdiga riktningar att ställa upp på. Talare efter talare klev upp i rondellen på torget och berättade sin grej. Mina farhågor om vänsterdominans besannades till viss del då flera av talarna hade hämtat sin gnista och lust i att krossa kapitalet och hata alla på Östermalm (i Stockholm) . Men det fanns också de som verkligen talade ur hjärtat om en värld utan rädsla. Mogna människor som varit med länge. Det enda som förbryllade oss var den stora andelen utländska talare. Var kom de ifrån?

Nu är det November och att vara revolutionär och bo i tält i mitt i Stockholm utan något större stöd tar ut sin rätt. Jag vet ärligt talat inte vad denna enorma Occupy-rörelse är på väg. Men den är såsom jag skrivit om tidigare en tidens trend. Ett uppvaknande som inte domineras av färdiga politiska organisationer. Media fångade händelserna riktigt ordentligt men utan att riktigt klara av att förstå vad det är.


Dra strecken mellan punkterna och upptäck bilden

MEN, Occupy-rörelsen måste, liksom alla människor, göra upp med samhället och hur det styrs och kontrolleras. Man måste våga se att vänster och höger är ett skenbart spel som enbart tjänar makten.  Man kan inte bara se till den ekonomiska makten, man måste våga kika på Den nya världsordningen, på övervakningssamhället utbredning, på vad för gifter som finns i vår mat, på vaccinationshysterin, på religioners makt, på hur våra barn präglas, på false-flag operationer, man måste helt enkelt förstå hur allt hänger samman. Man måste se den gemensamma makten. Man måste förstå att den där 1% är människor som sitter med i alla delar av vårt samhälle, de påverkar varenda sektor, de sätter gemensamt de normer som vi, längst ner i det pyramidala systemet tvingas följa, då våra politiker tvingas realisera de givna normerna och direktiven i vardagspolitik. 

Någon kanske har noterat att vi tagit bort vår länk till Zeitgeiströrelsen. Om vi såg världen enbart ur en Occupy-demonstrants perspektiv så skulle Zeitgeiströrelsen framstå som något fantastiskt. Men efter att ha sett deras tredje film "Zeitgeist Stepping forward" och inte minst  "Zeitgeist Stepping forward- Exposed" så förlorade vi  ytterligare förtroende. Deras syn på andlighet, deras närmast psykopatiska syn på barn och familjer och deras hang-up på teknologier gjorde att vi släppte länken och rekommendationen. Och detta av samma skäl som att jag uppmanar läsaren att vara uppmärksam på Occupy-rörelsen. Den är framgångsrik, den är positiv, den är ett utslag av att någonting händer runt om i världen och i människors medvetanden, men den måste förädlas om den ska kunna rucka på de grundordningar som de 1% står på.

Det är en stor och utbredd infektion som styr över vår värld.

När Greklands premiärminister Giorgos Papandreou propagerade för folkomröstning så var det stort i mina ögon. Det må vara så att han eventuellt hade  personliga vinningar i detta, men likväl, han gick tillbaks till demokratins rötter. 

Får jag inte folket med mig kan jag inte driva igenom besparingarna, var Papandreous besked häromdagen.

Notera denna cirkus som nu ägt rum kring Grekland, EU, lån m.m. Det har varit kaos och funnits olika åsikter bland politiker och media överallt utom på en punkt. På en enda punkt har EU och Greklands politiker varit överens.

Låt för fan inte folket bestämma!

Under 1-2 dygn efter sitt förslag om folkomröstning fick den sympatiske och svenskspråkiga Giorgos Papandreou stryk av precis alla, av EU-ministrar, sitt eget parti och oppositionen.

Vad som helst men låt inte folket bestämma!

Idag ska den Globala hackergruppen Anonymous  slå till mot Facebook enligt deras press-release . Läs den gärna.

Det återstår att se ifall det lyckas. Jag stödjer initiativet. Jag anser att Facebook är en av tidernas största spionverktyg. Om än inte fullt använt ännu, men på absolut god väg. Redan idag leker myndigheter och organisationer med dina privata uppgifter. Vill du va med i spelet eller vill du inte?

Det krävs mer än protester mot banker för att driva ut bakterierna och hela vår värld. Vi går på ruttna plankor och det är tid för en totalrenovering även om det blir dyrt.

Debattlänkar: DN DN DN Aftonbladet Aftonbladet SvD SvD 

Tags:
Categories: Informationskriget | Kontrollsamhället | Krönikor av Mats | Politik

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper