SHOW ONLY CHRONICLES WRITTEN IN ENGLISH

Jag bryr mig



Av Linda Bjuvgård

I fikarummet idag diskuterade vi Facebook och detta att lägga ut bilder på sina och andras barn där (eller andra platser på nätet). Det slår mig gång på gång hur ensam jag är om mina tankar att det i grunden är något ohälsosamt över detta nya fenomen att blotta sig själv, sin familj och sitt liv på det viset som nu sker. Jag går igång varje gång frågan lyfts – nej fel – frågan lyfts aldrig om inte jag lyfter den. Varför? Jo, därför att tanken på att det skulle finnas något fel inte ens existerar i människors medvetande. Det är som om jag skulle ifrågasätta om vi verkligen behöver mat. Det är ju så dumt så det inte är sant. Och precis så ser de ut att tänka också, i alla fall till en början.

Vi hade en gammal pensionerad lärare på besök och han var väl mest så där glad och nyfrälst över att ha hängt med lite i ”allt det nya” som många äldre kan vara. Det började med att han frågade oss om han kunde lägga upp de nytagna fotona på sina barnbarn på Facebook. Se där, kanske du tänker nu, men nej, han undrade inte om det var lämpligt, han undrade om det var tekniskt möjligt. Så uppdaterad på ”allt det nya” var han trots allt inte att han ännu hade fått känn på USB-sladdar. Hur som helst så hojtade jag till att ”jo visst kan du det, men du ska inte det”, vilket förstås hettade upp stämningen en aning (eller två). Förvånade och frågande ögon tittade på mig när jag fortsatte: ”hur vet du att dina barnbarn vill det?”. Svaret var givetvis självklart och så där gullifierat som det ofta blir när vuxna ska redovisa barns värld: ”jo men jag har faktiskt frågat dem och då sa dem att visst ska du göra det morfar!” Barnbarnen är fyra respektive sex år gamla och alla mogna jordbor vet såklart att man in de åldrarna är i perfekt form för att överblicka långsiktiga konsekvenser och ta genomtänkta beslut i sådana här frågor (ironi, ifall någon missade det).

Varför är det så hemskt att blotta sig och sina kära på internet då? Tvärtom vad många tror så handlar det inte i första hand om pedofiler som får tag på bilder på ens barn och klipper och klistrar, eller arbetsgivare som googlar fram ens åsikter och avböjer innan man ens fått en chans att säga halv fem. Det handlar inte ens i första hand om risken att bli utsatt för inbrott när man skrikit ut på Facebook att man är i Thailand hela vecka 40. Det handlar om något mycket djupare än så och detta något är kanske svårt att förstå med intellektet varför det är ett nästan hopplöst jobb att förmedla det. Det handlar om att värna sin inre kärna, det som är unikt och vackert. Att behålla kraft hos sig istället för att läcka som ett sorl. Genom att skydda sin och de sinas information så står man starkare i vinden. Man blir något istället för att vara ”allt” vilket förstås är synonymt med ”ingenting”.

Till mänsklighetens försvar vill jag tillägga att det i alla fall fanns en person i fikarummet som åtminstone verkade ana att det är något som inte står rätt till i vår nya moderna värld. För ett tag sedan blev denna annars så lugna och smått melankoliskt färgade lärarinna lite uppjagad under ett samtal om renoveringen av Slussen i Stockholm. Den gången, när alla hade lämnat fikarummet, tittade hon på mig och sa helt plötsligt; ”gud vad skönt det kändes att känna sig lite engagerad för en gångs skull”. Det var ärligt, det kom från hjärtat och hon såg uppriktigt förvånad ut över sin egen reaktion. Därefter släppte hon ut en lång ljudlig suck och sa: ”det är konstigt, men det är så sällan man bryr sig om nåt nu för tiden”. Denna kvinna är snart pensionär. Hon talade för så många av oss när hon sa detta. Det var också hon som var den enda som med sitt kroppsspråk höll med mig och på något plan verkade förstå vad jag pratade om idag.

Men alla dessa diskussioner med ”vanligt folk” är så enormt nyttiga och jag är tacksam för dem. De håller mig uppdaterad på stämningarna, åsikter och allmän social hygien. Jag behöver veta ”vad man tycker idag”, och vilka ”sanningar” som är självklara här och nu. Det går inte att bemöta detta annars och det går definitivt inte att försöka förändra det.

Och idag fick jag alltså ännu en gång bekräftat för mig att det inte längre anses konstigt eller fel att blotta sin och sina käras själar på nätet. Pendeln har svängt och nu har det som för inte alls så länge sedan ansågs lite suspekt blivit, inte bara helt okej, utan något självklart som alla gör. Och inte bara gör, utan bör göra. Lite grann i taget försvagas vår integritet. Ett steg i taget dräneras våra hjärtan på kraft. Och varje litet steg känns så litet och ofarligt i nuet.

Men vet du vad, jag bryr mig fortfarande om nåt och jag blir fortfarande förbannad, och om du också blir det, om det så bara finns en enda fråga som får igång dig, så finns det fortfarande hopp om oss människor.

Tags:
Categories: Allmänt | Barnafrågor | Krönikor av Linda

3 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Nyheter 24 ljuger medvetet



Av Mats Sederholm

Reportern Jack Werner från Nyheter 24 (N24) ringde mig angående politikern Pernilla Hagbergs artikel  om Chemtrails. N24 kommer att skriva en artikel om det.

Anledningen var att en person med samma namn (Pernilla Hagbergs ) har kommenterat här på Klar Sikt. N24 undrade om jag kunde identifiera henne vilket jag omgående sa att jag var tveksam till eftersom media i allmänhet för en smutskastningskampanj mot människor som, just söker väcka obekväma frågor på detta sätt.

Jack och jag kom överens om att jag kunde kika på artikeln han tänkt lägga ut.

Jag läser den och ser hur Klar Sikt framställs som en tokplats då han refererar till en artikel i Expressen där det påstås att jag tror på att reptiler styr Illuminati, som styr jorden.

"Åh, och dessutom enligt vissa att utomjordiska reptiler styr det hemliga sällskapet Illuminati, som i sin tur styr världen."

Efteråt ringde jag tillbaka till reportern och förklarade detta om utomjordiska reptiler och att detta är ett retoriskt ihopklipp och inte sant viket jag redan för tre år sedan bemötte, inklusive Lars Lindströms irriterade kontring på avslöjandet av honom, se här. Jag förklarade också för reportern att han hade full frihet att söka och försöka finna orden Mats Sederholm och reptiler i nåt sammanhang.

Jag berättade för honom att han var i färd med att lägga ut en lögn i media, ett rent faktafel.

Men det hjälpte inte, det skulle ut även om efter vårt samtal ändrade vissa formuleringar.

Tokstämplingen från media och deras uppdrag att sopa kritiska samhällsfrågor åt sidan fortsätter såsom jag skrivit om i boken ”Det enda rätta” och i otaliga artiklar och krönikor.

Men detta med reptilpratet som ju självklart ingenting har med sakfrågorna om chemtrails att göra är inte det enda. Politikern Pernilla Hagberg har redan sagt till N24 (enligt reportern!) att hon INTE är den som kommenterat på Klar Sikt och ÄNDÅ så skriver N24 som om det skulle vara så. Jag frågar hur han kan skriva en artikel om detta då allt bara är spekulationer och smutskastning. Han hade inga problem med detta alls.

Spekulation, på spekulation, på spekulation tills att ryktena blir till en sanning, så arbetar media tillsammans med övriga delar av etablissemanget för att slippa ta sig an baskritik mot systemet och för att vinna lite uppmärksamhet genom att bunta ihop så många knasiga saker de kan på en gång.

Sidan kommer att uppdateras, återkom gärna.

Uppdaterad 2012-09-22
Klar Sikt gick över 1000-besökare-gränsen under dagen för N24 smutskastning. Tacksamt nog hann jag komma ut med artikeln i tid och är tacksam för uppmärksamheten.

Uppdaterad 2012-09-24
För er som vill veta mer om chemtrails, istället för att lyssna till självklarheter i media av människor som ingenting vet, visat av media som inte vill att människor ska veta, se klippet nedan som exempelvis visar och berättar om skillnaden mellan contrails och chemtrails. Alltså vanliga kondensationsstrimmor som bildar spår av plan och de omtalade chemtrails.




Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Media

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Den västerländska drygheten bara växer

 

Av Mats Sederholm

Journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson som suttit fast i Etiopien ger sin ideologiska slutsats av allt de varit med om. Vi får höra hur viktig yttrandefriheten är. Hur de, efter allt de upplevt väljer yttrandefriheten som det de allra mest vill prata om. Detta kommer att bli deras livs kall. De pustar ut och kan äntligen få tala fritt. Och jag kan förstå dem, men inte för att jag suttit i ett etiopiskt fängelse, utan för att jag upplevt hur rätten att yttra sig inte har någon betydelse eftersom megafonen tas ifrån mig och så många andra. Rätten att få yttra sig är nämligen en meningslös rättighet om det du yttrar ändå tystas. Och tystas görs tusentals människor även här i Sverige.

Sånt här som de nu berättar om fullständigt älskar media att vältra sig i. Först, det handlar om två journalister, alltså två från sin egen kår. Vidare om smaskiga känslosamma sensationer om hur de hotats till livet och hur allt detta kändes och inte minst, hur fantastiskt vår värld är med yttrandefriheten.

Men vår yttrandefrihet gäller endast då vi säger det som ska sägas. Och säger vi inte det som ska sägas så har vi ingen yttrandefrihet. Förmodligen är detta ingenting som de två journalisterna är medvetna om liksom flertalet journalister inte är. 

Vad människor inte funderar över är att det vi skådar är en del av en propagandaapparat.

Att jämföra vår yttrandefrihet med militärdiktaturers eller med länder som lyder under ett totalitärt styrelseskick påminner om när man skapar en film.

Man sätter ihop en konflikt, ett drama, en missunnsamhet, ett förtryck som egentligen ingen vanlig människa drabbas av längre. Det handlar om gamla kända förtryck som redan upprepats och dömts ut. Exempelvis hur prästen i byn förtrycker människorna i församlingen eller hur någon drabbas p.g.a. av sin sexuella läggning etc . Förtryck som allra redan gått upp för alla, som vi gemensamt lärt oss rata och som vi garanterat berörs av. När förtrycket i filmen är etablerat så är det dags att släppa ut hjältarna som agerar enligt den bekanta moralen, som upplöser förtrycket och bekräftar vad alla tittare redan vet och är överens om. En orgie i självklarheter och sparkande på öppna dörrar och filmen säljer.

Men nu sker det i realtid och illusionen om vår yttrandefrihet och demokrati manglas ut och människor tar efter och upprepar tankar de redan kände till och som får dem att känna sig trygga.

”Därnere i de där länderna har man inte mycket att säga till om va? Tänk så bra just vi har det”.
”Här finns inte mycket att klaga över eller hur va?”

Det skapade välbefinnandet som täckning för obekväma sanningar är ett gammalt knep och är ungefär vad som Etiopiens befolkning utsätts för då deras land benådar fångar för att offentligen visa vilket godhet som ändå genomsyrar de styrande och landet som helhet. Benådningen (jmfr vår " yttrandefrihet") är i realiteten endast tillgänglig för de som i någon mening kan bestyrka landets godhet.

Som jag upprepat skrivit och författat om så saknar vi yttrandefriheten i det här landet ifall vi kritiserar de fundamentala lögnerna som samhället vilar på. Mainstremajournalisterna spelar på en annan medvetandenivå och har svårt att identifiera sig med vad jag skriver här. Det är svårt att bli förbannad på de som aldrig vaknat. 

Men den dryga västerländska traditionen av att pumpa upp sig själv trots att denna del av världen i särklass utgjort planetens mest grymma och ociviliserade del, firar triumfer i dessa dagar.

Den antimuslimska filmen på Youtube och reaktionerna i Nordafrika och Mellersta östern har väl inte undgått någon. Som tur är så respekteras den muslimska rätten av att inte bli förödmjukade till skillnad mot debatten om rondellhundarna och Muhammed-teckningarna för några år sedan då allt åter skulle handla om den västerländska yttrandefriheten. 

Logiken då var som följer:
”Du är en fet och korkad person, hela din typ borde utrotas”.
Man får en snyting tillbaka och klagar sen på att man minsann hade rätt att få säga sin mening enligt våra stolta yttrandefrihetstraditioner här i väst.

Ehh va!?

Anledningen till att man får en snyting tillbaka är att man var oförskämd och inget annat. Men det kittlade skönt att få förstärka vår egen art genom att styra om debatten till vår kära yttrandefrihet som bara år en propagandistisk illusion vilket visar sig om man prövar den på allvar.


Men tillbaks till de senaste dagarnas händelser och det uppblossande USA-hatet.

Någon tidning vars artikel jag inte finner igen öppnade med en rubrik liknande "Den arabiska våren har blivit den arabiska vintern".
Jaha och för VEM. Den arabiska våren handlade väl inte om oss här i väst eller om USA. Det handlade om arabers befrielse från sina totalitära ledare och "den våren" står sig. Att stora delar av de muslimska befolkningarna hånar och anklagar USA just nu är helt logiskt.

Men samma självgoda ägarskap om befolkningarna i Nordafrika och Mellersta östern märker man i andra artiklar.


Aftonbladets  Wolfgang Hansson artikel "Filmen har bara ett syfte – att skapa kaos” är knökfylld av den mest flottigaste arrogansen man kan tänka sig.

"Inte ersattes tyrannerna per automatik av västerländsk ­demokrati. I Egypten röstades muslimska brödraskapet och salafisterna, de mest konservativa muslimerna, till makten. "


Jaha var det förhoppningarna om den västerländska demokratin som din glädje över revolutionerna bestod i eller?

" Låt oss hoppas att bakslaget för den arabiska våren inte slutar med en upprepning av det som hände i Iran 1979 när en folklig revolt mot förtrycket förvandlades till en prästdiktatur."


Rent ut sagt, de gör vad de vill av sin frihet och det ska väl du skita i !

Den västerländska egoismen som så tydligt genomsyrar svenska media och journalister accepterar bara andra nationers befrielse så länge de väljer att bli som oss.

Att bli som oss, att bli så välutvecklade, rätt tänkande, toleranta med så många fina rättigheter och traditioner är inget annat än ett imperialistiskt skitsnack och vi är kvar i vår historia, tyvärr.

Västvärldens tradition av att massmörda människor och kulturer i världen som inte passar dem fortsätter. "Dessa infödingar och dessa ohyfsade människor som inte blir som oss." "Tänk va synd va, när de hade chansen, åhh va tråkigt för dem".

False flag operationer, alltså när man iscensätter konflikter man själv kan tjäna på i längden är i allmänhet något som skvaldebatten inte tar i. Förvisso är exemplen på false-flag operationer lika många som väldokumenterade men de är i allmänhet för störande i den västerländska illusionen och släpps inte fram om inte ... man kan vända på steken och exempelvis säga att det var ryska underrättelsetjänsten som skapade en konflikt de själv skulle tjäna på, eller att demonstrationer riktade mot västintressen var skapade av fundamentalister och brottslingar som drog i gång det hela. Eller som den stereotypa beskrivningen av konflikten i Syrien. 

I dagsläget förväntar jag mig att man kommer att skylla allt på Al-Queda eller på andra "skurkar".
Wolfgang behöver inte oroa sig, han kommer att få alla de argument han behöver för att fortsättningsvis kunna stå på piedestal och peka ner på stackarna i alla delar av världen som inte är som oss.

Allas vårar borde vara våran annars så är det ju ingen vår eller ...

Engelsk tidning under storhetstiden:
"Dimma över engelska kanalen. Kontinenten avstängd".

Artikellänkar: Aftonbladet SvD SvD SvD Aftonbladet


Tags:
Categories:

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Sanningen om 9/11 betyder mer än du tror



Av Mats Sederholm


Den är bland en av de kanske mest känsligaste frågorna i världen. Frågan om vad som hände den 11:e september 2001. Om man ställer frågan så drar man på sig:
  • Extremistmisstankar
  • Glåpord
  • Idiotförklaringar
  • Tystnad
  • Aggressioner
Man behöver inte ens hävda att det fanns en konspiration, man behöver inte ens anklaga någon stat eller några grupper av människor. Och även om man har massor av sakskäl så kommer man inte ens så långt att någon vill lyssna på det. Alla har färdiga svar och i stort sett ingen har läst på.

För några år sedan var jag oerhört nyfiken på hur det egentligen gick till den där morgonen. Idag är jag också nyfiken, men jag och så många andra som studerat omständigheterna kring 9/11 har istället öppnat dörren till något mycket större. Yttrandefrihet och demokratifrågor i allmänhet och så många andra frågor som spinner ur dessa.

Oj vad jag jag lärt mig av och upplevt av 9/11, Så mycket ilska, så många besvikelser och så många undersköna aha-upplevelser jag haft tack vare 9/11 och så många nya vänner jag lärt känna. Inte alls så många 9/11-intresserade, snarare människor som söker andra förklaringar till samtida händelser än de som offentligt basuneras ut.

Men vilka är de här människorna?  Säger de bara nej för sakens skull?

De säger så ofta nej för att vår värld på så många sätt är förljugen och falsk.

För att förstå hur det kan komma sig att så många felaktigheter begåtts och hur många "nej" som är motiverade så måste man ha gett sig iväg på en osäker sanningsresa. Det handlar inte om att byta perception eller byta åsikter, det handlar om att utvidga sin gamla bild av händelser och förklaringar med nya så att ”landskapet” breddas. Och när sanningens landskap utvidgas så synes till sist den gamla tron som barnslig och så tydligt skapad av förklarliga programmeringar. Helt förståeliga men samtidigt så sorgliga. För plötsligt blir mekanismerna uppenbarade och plötsligt så ser man hur så många människor kan tro på en och samma sak, hur så många människor reagerar unisont när man prövar dem med olika stimuli. Och hur så många människor reagerar unisont inte reagerar på andra stimuli. Man förstår plötsligt att det är fullt möjligt att styra världen genom att kombinera aktiva och passiviserande stimuli. För den esoteriskt intresserade så handlar det om att arbeta med Yin och Yang, att spela på svartvita tangenter och på det stycke som gynnar ett fåtals manipulation av flertalet bäst.

Problemet är att återvända till nuet och förmedla detta. Hur väcker man människor som inte vill vakna, hur tacklar man människor som inte låter sig påverkas av sakargument och fakta, hur kan man uppmärksamma människor som innerst inne är livrädda för att veta?

Att finna sanningen stöter samtidigt ut en ur gemenskapen.  Folk vet det, därför så backar de undan, därför skyndar de runt knuten, därför försöker de nervöst skämta, hyckla eller attackera.

Men rädslan ruvar också bland de som vaknat och sett. Med hjälp av aliasnamn på forum eller genom att undvika ämnet som skribent eller genom att smita in på föredrag och snabbt smita ut igen så slipper man oroa sig.

Människors hela yrkeskarriärer kan förstöras om man ställer frågan "Vad hände egentligen med 9/11?",

Det finns ju vittnen, det finns vetenskapliga belägg bland tusentals fackfolk, det finns brandmän som kan intyga, USA har tidigare haft planer på högsta militära nivå som inneburit att man varit beredd att mörda sina egna landsmän och inte minst så tvekar de som själva gjorde den officiella utredningen. Allt är ett moränras och ändå ...

När media ilsket angriper 9/11 Truth movements "Truthers", när Expo förföljer ifrågasättarna och utmålar den som extremister, TV4 utför politiska mord mitt framför kameran och SvT tvingas ljuga ihop videoklipp  så undrar man igen, vad, vad är det som är sååå fruktansvärt med detta.

Människor behöver varandra, man behöver sitt godkännande från andra annars är man inte värd något. Och när något så monumentalt avgörande för världen som attacken på WTC riskerar att förvandlas till ett århundradenas slag mot demokratin så orkar man inte längre. Allt vi tror på försvinner under fötterna, alla lögner och paradigm som vi itutats och som vi långt därinne vet aldrig kommer att göra den världen bättre riskerar att gå förlorade men det är åtminstone ett samhälle vi lärt oss hänga fast vid. Ett dårhus är bättre än inget hus alls.  

Var med och kräv sanningen om 9/11. När du söker i sanningen om 9/11 så öppnas Pandoras box och det betyder långt mer än du tror.

Ju tidigare du ställer dig upp stolt och klar i vinden, desto mer respekterad och sedd blir du när raset kommer och årtusendets största bluff briserar.

9/11 Truth NOW. Det betyder mer än vad du tror.


Medialänkar: DN SvD SvD

9/11 truth

Architects and engineers for 9/11 truth

Vaken.se


Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Politik

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

För människans skull


Av Mats Sederholm

Jag och Linda kommer framöver att ta ännu tydligare steg framåt för att skapa en bred uppmärksammhet på den omvandling av människan som pågår på så många olika områden och som just därför är så svår att upptäcka.

Människan har en gigantisk potential men som sakta och säkert håller på att malas ner till förmån för rätt åsikter, rätt tankar, rätt prägling, mer likgiltighet och mera uppkoppling. Vi likformas allt tydligare av media, politiker, staten, vetenskapshuliganer (VoF, Humanisterna), skolor ,utbildningar  och inte minst av våra medmänniskor som i sin rädsla att bli övergivna går ihop och fnyser allt starkare åt de som vill se hjärta och sanning före likformighet, demokratilikgiltighet, stress, ytlighet och övervakning.

Boken Robotfolket innehåller grundfundamenten för det vi står för. Men det kommer också en fortsättning på den boken tids nog.

I höst så kommer vi att gemensamt hålla föredraget:


DET TYSTA HOTET
Om dräneringen av människan som ingen talar om


Föredrag i Göteborg den 28:e Oktober 14-17
i TR-huset  Storgatan 3.


Jordstrålningscentrum 2012-06-04


Föredraget kommer att ha ytterligare bredare och djupare innehåll än "Bakom slöjorna" som jag ensam höll i Stockholm i Juni 2012.

Vi kommer att knyta ihop flera av våra samtida fenomen till en bild som absolut INGEN vågar prata om, förvandlingen av människan.
Mer information om våra närmaste bokprojekt kommer senare.

Nedan en intervju gjord i våras och i våra hemtrakter med fokus på Robotfolket.

 

 


Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Linda | Krönikor av Mats

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper