SHOW ONLY CHRONICLES WRITTEN IN ENGLISH

Void



Av Mats Sederholm


Det har blivit massor av politik här på Klar Sikt. Mest för att det varit ett intressant politiskt år och för att det fortfarande är. Men också för att vi också förändras och skiftar fokus. Det tredje skälet är att världen rör på sig på ett sätt jag inte skådat förut och det är oerhört positivt även om det inte alltid yttrar sig så värst roligt. I spåren av sociala nedskärningar och en oantastbar globalisering föds otrygghet vilket skapar rädslor, materiell och själslig fattigdom vilket i sin tur yttrar sig som främlingsfientlighet, egoism och likgiltighet.

Att, som för mig och många andra, betrakta det politiska spelet utifrån en andlig-metafysisk–esoterisk tankebas istället för exempelvis en politisk eller religiös gör att man slipper dras in i identitetsproblem där ens tillhörighet måste försvaras i första hand och sanning och rättpatos kommer i andra. Med en sådan tankebas kan man också höja perspektiven och se vidare politiska och sociala rörelser och sammanhang. Att dra rätt slutsatser av sådana perspektiv finns det dock ingen garanti för. Oberoendet är dock en förutsättning.

”Lyssna till allt och rätta dig inte efter någonting.”

Är inspirerande ord komna från fransmannen Stephane Hessel som gav ut boken  ”Indignez-vous” ("Säg ifrån") 2011 vid 93 års ålder och uppmanade till revolt mot konsumtionssamhället och likgiltigheten.

Hessel var delaktig i motståndsrörelsen under 2:a världskriget och skrev också:

”Allt vi stred för, allt som motståndsrörelsen fick igenom – sjukförsäkring för alla, pensioner, trygghet för sämre ställda, en fri press, allt är på väg att krossas av en makt som är så spridd att någon anfallsyta inte går att se.”

Att se den osynliga anfallsytan, att uppfatta den luktlösa gasen av en ny klinisk, likformad och iskall kultur som allt och alla tycks vara inbäddad i är i min måtto den största utmaningen som västvärlden och mänskligheten står inför. 2015 hoppas jag blir ett år då alltfler människor kan lösgöra sig från sina personliga, lokala dramer och börja fokusera och matcha den globala kultur som allt intensivare styr upp oss.

Vår kommande bok "Kollision" har som främsta uppgift att just sätta struktur och bringa ljus över "anfallsytan". Mänskligheten är på väg att dras in i en sömn, i en kulturförändring så omfattande att ingenting någonsin i vår historia går att jämföra med detta.

I vår roman "Robotfolket" uttryckte vi utvecklingen som en Legend ("Legenden om de tusen blossen"). Martin, en av karaktärerna i sällskapet Vandrarna talade till sina närmaste vänner:

Martin tog en kort paus och såg sina vänner i ögonen samtidigt som han grep om silvret på käppens skaft och reste sig upp likt en trollkarl som varit dold för världen men kastat av sig sin mask och släppt ut sin magi och kraft. Hans ögon var inte längre kluriga och mysiga. De var klara, lysande och hade en närvaro som omslöt hela rummet, trots hans krumpna gestalt som stödde sig på käppen. Det var som om brasan, slätten och vinden utanför nu böjde sig inför hans gestalt, som om tiden och tillvaron själv backade inför honom, som om den höll andan och troget inväntade hans nästa utspel.

....

- Jag frågar er VEM, blixtrade Martin och gav ingen i rummet en chans att bryta in ens med ett andetag. Människor ser inte varandra i ögonen. Vi vågar inte omfamna varandra, hur ska vi blotta mörkret när vi klär oss i masker och när vi låter våra hungrande hjärtan vara instängda. Legenden om de tusen blossen berättar om tiden när Satan själv tänder ljusen och blossen mitt ibland oss. Den berättar om tiden när allas sanningar är rätt men ingen vill höra om rättfärdighet. När alla nycker är bra men alla nickar likgiltigt. När alla moden klär men där inga vill klä upp sig till gemensam fest. När alla färger är rätt men målningen ett hafsverk.
- Legenden berättar om tiden när alla individer lever ut men där gemenskapen dör. Om tiden när alla lösningar är riktiga men allt är upplöst. Om tiden när alla talar om sina rättigheter men där ingen vill ta ansvar. I en tid när vi inte bara klonar djur och människor, utan även klonar livsstilar, beteenden, retorik, konst, musik och personligheter. En karaoke-värld, en värld drabbad av cancer där tankar och beteenden, liksom celler som okontrollerat delar och förökar sig, sakta förgiftar vår värld. Legenden mina vänner, talar om tiden när kylan kommer att omsvepa människan därför att inga längre törs nöta och värma sig mot varandra. Om tiden när alla spelar sina egna toner men där harmonierna saknas. Om tiden när vi utser fiender och vänner, och ingen törs se att vi alla är nakna, rädda och behöver varandra. Hur ska vi kunna blotta mörkret när vi väljer att spela ett spel om frihet där alla kämpar MOT varandra. Ett gladiatorspel där vi människor, likt romerska gladiatorer, jagar runt i jakten på vår frihet medan vi slår ihjäl varandra, allt medan maktens kejsare sitter på läktaren och ler åt sin lilla föreställning. Kejsaren skrattar, han slår sig för bröstet och skrattar hjärtligt åt våra små nycker och våra små idéer när vi hyllar konkurrensen, tävlingen och motsättningarnas ideologi och när vi samtidigt kallar det för frihet, allt medan huvuden med förtvivlade uttryck rullar i skuggorna dit ingen orkar se.
- För jag säger er, fortsatte Martin, tiden är här, de tusen blossen är tända. Alla de nycker, moden, lockelser, droger, existentiella sötningsmedel, relationer och medmänniskor som vi förbrukar i en allt högre takt, är just blossen. Ser ni inte?
- Det tänds nya små bloss som människor allt snabbare jagar runt efter. Varje nytt bloss är lite tunnare i sin kraft och brinner ut allt snabbare. Men människor fortsätter att rusa runt i det mörker som tätnar. De knuffas och stångas med varandra som aldrig förr. De springer och jagar för de tror att de aldrig haft så stor frihet och att det aldrig förr funnits så mycket att välja på. Man märker inte att man i den allt ivrigare och kaotiska tillvaron blir tvungen att trampa på sina medmänniskor. Man har inte tid att se det eftersom man måste passa på att förverkliga sig i den underbara uppsjö av bloss som hela tiden flammar upp men som bländar oss från mörkret. Det tycks som om makten i sitt sista försök till totalitet, ska lyckas med konststycket att tända ”nya ljus av mörker”.
- Legenden står för dörren, mina vänner. Och det är vår uppgift att genomskåda lögnerna.


"Legenden om de tusen blossen" författades i sitt ursprung redan 2000 i ett outgivet manus innan det gavs ut i Robotfolket 2009. Snart 16 år senare så har den fiktiva legenden manifesterat sig i vår värld på flera sätt. "de tusen blossen är tända".

Den nya världskulturen, med den piskande tillväxtmotorn, den dunstande demokratin, den likriktade politiken, den anonyma övervakningen, nedbrytningen och dräneringen av såväl människor som den mänskliga kraften/potentialen,  de elektroniska relationerna och så vidare, som Kollision kommer att reda ut i detalj,  måste upptäckas och ses i ett sammanhang.

Den allmänna debatten  kommer INTE att göra det. Det kommer INTE att redas ut på ledarsidor, kultursidor eller i fördjupande nyhetsprogram. Våra politiker kommer inte, oavsett hur många konstitutionella kriser de kommer att skapa och tvingas klanta sig igenom, varken förstå eller vilja förstå den nya världskulturen. Tvärtom, de människorna kommer att in i evigheten söka återföra de aktuella politiska händelserna till stundens omständigheter och därmed fortsätta med en programmering, en normalisering av människors intellekt och sinnen. Blockeringar som hindrar alla former av mänsklig intuition, av helhetsseende, av omsorgsvärderingar, av organiska strukturer och sett ur ett esoteriskt perspektiv, som hindrar en feminin energi att ta plats i våra medvetanden och som därmed blockerar nya tankar som skulle kunna befrukta vår verklighet och skapa en riktig förändring.

Som jag i flera krönikor velat trycka på så pågår det ett genombrott världen runt. Protester efter protester i alla de möjliga former uttryckta genom en rad olika sakfrågor, triggade av sociala nedskärningar, av miljöproblem, av yttrandefrihetsproblem, kapitalism och så vidare men med en gemensam insikt om att våra samhällen inte längre tjänar oss människor eller vår miljö.

2014 är det året då flest sociala reaktioner och protester kommer att ha ägt rum sedan 70-talet.

Tyvärr tycks vi svenskar vara bland de mest nerkylda, saktmodigaste och kanske samtidigt de materiellt mest odrabbade folken i Europa och världen varför många varken känner igen sig eller riktigt kan ta till sig den förändringsvåg som just nu pågår.

Men kan människor själva verkligen skapa en förändring undrar många. Tyvärr så ligger det en djup fälla i tron på att någoting annat som exempelvis en ledare, en gemensam och organiserad rörelse, en nytt parti eller liknande ska leda oss ut ur denna nya världskultur. Dessa lösningar tillhör den gamla världen och kommer enbart att leda oss runt i cirklar kring samma grundläggande tro på ett auktoritärt styre. Det bygger också på en tro om att människan är ett värnlöst offer utan en egen inneboende kraft. Båda fallen bygger på tankar ovh föreställningar som vi är programmerade med, tankar och förestälningar som ständigt kommer att göra oss till slavar. Blockeringar som ytterst kommer att betvinga våra små optimistiska hopp och göra oss ledsamma och uppgivna. Ut därfrån och påbörja avgiftningen, ni som ber till andra krafter om nåd.

Vi står nu inför ett existentiellt Void, ett tomrum, i en värld av existentiellt snömos där statsmakter i väst och öst som inför ett avgörande slag försöker demonisera varandra. Där människor alltmer inser hur förbrukningsdatumet på vår civilisation har passerats, där intellektuella ivrigt söker förstå vad som sker, där man söker nya vägar ut ur exempelvis den för miljön och människan så förödande ekonomiska tillväxten.

Jag är passivt med i Steg3, ett nätverk för människor som gemensamt försöker att uppmärksamma våra politiker och debatten om det omöjliga med just den ständigt ökande ekonomiska tillväxten. Ett forum med både kända och okända namn, med massor av oerhört sakkunnigt folk, människor med sociala färdigheter och med förmågan att uttrycka sig väl. Min behållning av Steg3 är att jag får inspiration och en insikt i hur diskussioner och tankar går och något jag slås av mest är rädslan av att överge vårt gamla samhälle. När någon försöker lyfta upp omöjligheten med våra nuvarande ekonomiska system och kapitalismen så uppstår det omedelbart rädslor och en oförmåga att slå näven i bordet och att se elefanten i rummet.

Och så här verkar det se ut just nu på olika sätt bland de som diskuterar och funderar. Samtidigt försöker gammelradikala hänga på men mest för att de försöker passa in sin gamla identitet i det nya och omöjliga klimat av eroderad demokrati, extremism, kulturkrockar och en fullständigt osannolik brist på etik när våra sociala mönster  nu spåras och registreras av stater och företag.

Det är sköna tider för er som vill surfa fritt, för er som känner magin i luften, som längtat efter ljudet av maktpelare som brister, som längtat efter en andlig renässans i luften och krångligt för er som har gamla ankare av tro och tillhörigheter att släpa på.

Ha en skön jul och ett gott nytt år.

And may the force be with you.

Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Mats

2 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Demokratins pris

Av Mats Sederholm

Det påminner nästan om när Palme blev skjuten, en del av den svenska oskulden har förlorats. Detta fina gamla svenska samarbetsklimat - där centerpartister, folkpartister, socialdemokrater med flera i historien funnit ett samförstånd över gränserna och för landets bästa - är inte längre gångbart.

Sverige har även den här gången tvingats närma sig omvärlden.

Fortfarande slapp vi undan de värsta verkningarna av finanskrisen 2008 och fortfarande är det glest med protester på gator och torg mot alla olika systemproblem. Men vi kommer att dras in i, eller rättare sagt vi kommer att dras ut och med i övriga Europa och världens politiska och sociala trender.

Det som sker just nu på Helgeandsholmen är politisk Fia med knuff.

Jävla barnungar!

Och inte bara där, hela debattklimatet är infekterat, det har vuxit till en enda stor varböld. Efter att ha följt det mesta som rapporterats om ansvars-pajkastningen så konstaterar jag att inte en enda reporter eller journalist kan ställa frågan:
 ”Men om nu hela det svenska parlamentariska läget håller på att försämras, om vi tvingas till en parlamentarisk kollaps med ständiga nyval, om vi tvingas bli utskrattade i resten av världen, har vi då något val annat än att ta in SD för samtal?"

SD har, om sanningen ska fram, bara begärt att få bli sedda, att få vara med i någon form av samtal och inte att: ”alla ska dansa efter deras pipa” eller "att låta Sverigedemokraterna diktera villkoren i svensk politik / Löfven".
Men nej, frågan om en utsträckt hand till SD är den mest osynligaste, känsligaste och  hetaste potatisen av dem alla.

Och när Löfven i en debattartikel i DN skriver: "Ska vi ha kaos, bråk och blockpolitik i Sverige eller ska vi ha ett vuxet samarbetsklimat och en konstruktiv diskussion över blockgränsen om hur vi tar vårt land framåt?"  så är det förstås nonsens eftersom han just undviker detta. Det är ett spel för galleriet. Även om alliansen inte har någon rätt att kritisera honom, de erbjöds samarbete innan Löfven exempelvis förhandlade med v.

Grundorsaken till låsläget är att en elit av skribenter, politiker, kulturvetare med flera har blockerat hela det svenska debattklimatet och försatt oss i denna pinsamma situation. De har kidnappat koncensus-bilden. Det politiskt inkorrekta, att ens bara närma sig integrationsfrågor i sak, att ens bara föra ett enkelt samtal med SD är idag förhindrat av politiska och mediala karriärer. Denna parlamentariska och mediala gegga som jag hoppas vi kan slippa i en framtid nära nu. Senast ut är ETC:s ansvariga utgivare Johan Ehrenberg som kopplar ihop KD med nazism ("fiskar i bruna vatten") i artikeln "Human á la KD". Hela "vi-som-kommer-till-tals-eliten" ligger och bevakar varandra som huggormar och tror att de är jätteviktiga och gör så "himla rätt". Det hela känns bara sekteristiskt och PK-populistiskt. Ytterst så tjänar de bara sin egen politiska tillhörighet och identitet.

Stefan Löwfen var känd som en god förhandlare, idag har han förvandlats till en gammal okänslig sosse-buffel i mångas ögon.

En skicklig förhandlare ska kunna förhandla med djävulen själv.

Den politikern går inte att skåda just nu i dessa medelmåttors riksdag.

Socialdemokraternas och deras enda tilltänkta samarbetspartners, delar av alliansen, lyssnar säkert till Per Molanders (generaldirektör) när han diskuterar lagändringar för att stoppa SD. Problemet är bara att SD måste vara med och godkänna det: "Hmm va trist då rök den möjligheten, fasen att SD ska ha rättigheter".

Hela riksdagen ska nu göras om till en bunker där allt ska utgå ifrån SD och deras existens. Mittenextremisterna ("Mer samarbete och mindre blockpolitik" / Löfven ) kliver in i bunkern och kommer att formas till ännu mer mittenextremister. Riksdagen förvandlas till ett A och B-lag, de rena och de smutsiga. Demokratins högborg görs om till ett skitigt inbördeskrig för så måste det vara va, det finns ju inga val va, det är ju rasister va, vi måste tycka rätt va …. För tänk om nån lämnar bunkern och talar med SD, då kanske allt vad de tycker kommer att påverka debatten och Sverige förvandlas till ett land med främlingsfientlighet.

B R E A K I N G  N E W S

VI ÄR REDAN ETT LAND MED FRÄMLINGSFIENTLIGHET.
För 800.000 MÄNNISKOR röstar på det främlingsfientliga partiet och 40% av befolkningen är negativa till invandring.

Det är INTE POLITIKER eller REDAKTÖRER som bestämmer vad landet är, det är människorna som bor här som bestämmer det.

Riksdagen har väljarna som kunder och de ska tjäna folket och inte sin egen kast. Konstitution och demokrati kommer först, era ”rätta” åsikter kommer sen. Sträck på er, kamma håret och skärp till er.

Etablissemanget räds egentligen inte SD, de räds människor och när våra parlamentariker börjar bli rädda för människor då är det riktigt illa ställt. Men som ni märker så vågar varken politiker eller media klanka ner på SD-väljarna, de håller dem utanför eftersom de vet att det annars vore ett ansenligt självmord.

Det kommer inte att fungera att göra om riksdagen och hela debattklimatet till en neurotisk samling administratörer av koncensusåsikter.


Tvinga ut dem på gator och torg och ta diskussionerna med människor. Både parlamentariker och människor måste syna sina kort nån gång, det räcker inte med nya hatord som regeringens ”nyfascister” eller att med stolt blick vandra med i antirasistiska fackeltåg.

Berätta med hjärta och med ordentliga argument varför vi ska ha en öppenhet mot invandrare och sluta ”leka politiker”. Kliv ner i SD:s potentiella  skitiga kurvor, orättvisa statistik och retoriska skrämseltaktik. Ja ni måste till och med bemöta problematiska sanningar. Dags att gå in i ringen nu fegisar!  Den enda chansen att tvinga tillbaka SD är att tömma dem på den uppbundna invandrarfrågans energi, att själv ta del av integrationsproblemen.

De enda som törs kliva fram just nu och vara nyanserade är en och annan sanningssägare eller statsvetare eller några politiska kamikatzepiloter som nu i DN Debatt med artiklarna: "Så kan vi göra upp med SD om migrationspolitiken" och "Experter: Att isolera SD kan vara skadligt för demokratin" .

I den senare kan man läsa:
"Magnus Isberg är docent i stats­vetenskap och tidigare kanslichef i riksdagens konstitutionsutskott. Han varnar för att blanda ihop form och innehåll. Det talas om nya formella regler men handlar i praktiken om att kunna regera landet utan att behöva ta hänsyn till SD."

För det mest intressanta med SD-debatten är faktiskt att den kommer att skilja demokrater från egoister. Den synar grupper och människors egentliga prioriteringar. Vad händer om SD får 25% av väljarna i extravalet? Kommer alliansen att böja sig och börja samarbeta med socialdemokraterna eller är det egoismen, jag och min alliansklan, som styr? Men viktigast av allt, om vi hamnar i detta konstitutinella krisläge, kommer Löfvens utsträckta oljiga hand att nå fram till den springande punkten, SD och modet att våga ta i integrationsfrågorna? Eller blir det fortsatta smädesord, bitterhet och egoismen. Vilka av alla som idag så stolt hatar SD gör det för sin egen identitets skull och låter demokratin och konstitutionen falla? Vilka kan skilja på statsvetaren Isbergs Form och Innehåll? Den demokratiska principfrågan och den partipolitiska sakfrågan.

Vad kostar det att låta demokrati och konstitution stå ovanför "de rätta åsikterna och tillhörigheten"? Än så länge är det ingen som vill betala för den politiska demokratin. Istället pekar barometern på folkligt uppror, på fler SD-anhängare och mer av barnsliga mini-uppgörelser med media som manusförfattare.

Jag kommer att lägga min röst på allt annat än riksdagspartier, SD inräknat, är det väl som vanligt bästa att tillägga och fortsätta hoppas på revolution, sorry, evolution ska det vara.

 


Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Politik

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper