SEE ARTICLES IN ENGLISH ON THE NEW BLOG - BEYOND

Brexit


Idag borde alla politiker tacka det engelska folket
för att de på ett sätt gör vårt jobb.
De har anlitat oss för att ta itu med de svåra frågorna.
Igår gav vi dem den svåraste och tuffaste frågan av alla.

Boris Johnson midsommarafton 2016. Ledande inom Lämna-kampanjen

Citatet uttrycker vad en politiker jämnt borde bära med sig i allt vad denne företar. En medvetenhet och en respekt för vad människor önskar. Huruvida B Johnson säger detta för att han aspirerar till att bli premiärminister är en annan sak. Det är texten jag syftar på inte honom som person.

När SvT ringer upp c-ledaren Annie Lööf på morgonen efter valet så får vi veta att detta är en mardröm och något som stöds av ... ja så rabblar hon upp alla ondskefulla krafter i Europa hon kan komma på.

Föraktet för demokratin och för människor kan inte uttryckas bättre.

De gamla ut-ur-EU-partierna Mp och V har lärt sig sitta ner i båten för länge sen. Det nya språkröret Isabella Lövin uttrycker sin besvikelse och Jonas Sjöstedt V smyger numera omkring i åsiktskorridorerna och håller på stannakvar-sidan eftersom lämna-sidan stöds av fel personer. Dagen efter så talar han med glimten i ögat, om att hela EU nu måste börja om från början, ja ungefär som om han hade stött lämna-sidan. Den vanliga politiska rädslan som går före tydlighet och mod.

Stefan Löven kallar till extramöte på måndag tillsammans med de borgerliga partierna men utesluter V och Sd. De enda som uttrycker en vettig åsikt om Brexit är Sd, men förmodligen för att de i grunden vill säga mer "nej tack " till familjer som knackar på dörren med ena näven och den andra som håller i mössan jagade och sargade av banditer i sitt eget land. DN skyltar med:  "Ett av de största felbesluten någonsin". I Svd är det samma tongångar, man kan exempelvis läsa: "Britterna upplever att de vaknat upp till en mardröm." Ehh, vilka britter, 52% röstade lämna och de kanske upplever att de vaknat upp i himmelriket. I ETC anser redaktörern Andreas Gustavsson att en debatt om EU vore farligt. "Nationellt har höstens humanitära katastrof – förstärkt av hur ett ökande antal partier verkar adoptera Sverigedemokraternas problemformulering – lyft migration till att bli den viktigaste frågan för svenska väljare. Klart att den ska kunna lyftas i relation till EU. Men hur vettig blir en sådan debatt?"  Ja, så låt oss då hellre hålla tyst, uppmana inte folk till sådan här debatter eftersom fel sida i sammanhanget riskerar att tjäna på den. Det är tydligt var vänstern står i den nya klassfrågan, inte är det på vanligt folks sida.

Media är gränslösa i sin barnslighet och sitt enastående odemokratiska beteende.

Att etablissemanget är chockade och fullständigt överens om det fruktansvärda med Brexit blir ännu mer uppenbart efter några timmars tv-tittande. Besvikna politiker på rad intervjuas i svenska medier och inte minst så inser man att i stort sett varenda en som intervjuas är just negativ, men hittade man ingen som är positiv? SvD frågar samma sak: "I landets medier jublar ingen förutom Nigel Farage och hans anhängare över resultatet." Svaret är att de som intervjuas har en accepterad karriär i en värld som nu allt snabbare håller på att kollapsa. Politiker, experter, redaktörer ja alla är tagna på sängen och alla söker status quo eftersom de alla är en del av det orättvisa och människoarroganta samhälle som de aldrig tycks fått perspektiv till.

Människors upplevelse av att deras verklighet är på väg att glida dem ur händerna och överlåtas till en fjär makt som de inte har kontakt med, tycks oviktig. Överallt ser vi samma trender i samhällen. Kapitalism eller myndigheter driver oss människor från det ena till det andra hörnet.

Idag när jag med min familj såg midsommarstången resas i vårt lilla samhälle välbesökt av människor som önskade få känna samhörighet och tradition så tänkte jag att det är nog bara en tidsfråga innan myndigheterna berättar att: "Av ekonomiska skäl kommer nästa års midsommarfirande att centraliseras till huvudorten. Där kommer ett stort firande äga rum med möjligheter för ...".  men det var ju inte det vi ville eller hur? Vi ville känna en viss gemenskap över någonting som vi kan känna stolthet över. Att få äta traktens egna tårta fortfarande bakat på hemligt recept, att få se färgerna och pyntet på stången som karakteriserar just vårt samhälle och att få njuta av vår egen fantastiska natur eller att få hälsa på folk man småkänner o.s.v. Det var det vi menade.  Alla är välkomna även utomsocknes , det är inte bara vår fest, det är allas fest men vi är stolta över vårt och vill bjuda in, visa upp och dela med oss. Vi är främst människor alla andra kategorier kommer i andra hand.

Men oavsett om det handlar om sjukhus som läggs ner och centraliseras till stororten, butiker med dedikerad personal som köps upp av storkedjan,  snabbussen som försvinner, poltiska beslut som vi inte längre råder över så ligger det i tiden tänker folk, de surnar biter ihop,  men lyder.

Politiska debatter på den här nivån existerar inte, medias reportage existerar inte och demokratin fungerar inte.

Storbritaniens människor har sagt att de fått nog. 

Antipopulister som Annie Lööf och så många andra skyndar och misstänkliggör människor men som tur är detta inte deras tid. De är liksom dinosaurierna, på väg bort. Det spelar ingen roll hur länge de trampat omkring. Allt går i cykler. Riken, imperier, årstider, normsystem och sanningen.  Det kommer uppdagas allt tydligare och redan nu märks en del lyckoskott inom media som börjat fatta galoppen. Journalisten som frågade Lööv svarade rappt på hennes rasande om "populister" att:  "Men det är ju 52 procent av hela befolkningen som röstat lämna!"

Förändringen blir tydligare för varje dag. 

Tack alla lämna-väljare i England, Wales, NordIrland och Skottland för att ni tordes gå före.

 


Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Politik

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Replik på DN Debatt: "Därför misslyckas flerfrågepartierna"




Av Mats Sederholm

Torbjörn Tännsjö professor i praktisk filosofiskrev artikeln "Därför misslyckas enfrågepartier som MP”. En av de mest etablissemangsförmätna artiklar jag läst på länge. Han ratar allt som inte stämmer in i den gamla världens politiska ordning, en ordning som inte förmår ändra på något av vårt samhälles mest grundläggande problem. Kunde inte låta bli att skriva något om detta. DN avböjde publicering av repliken.

Därför misslyckas våra flerfrågepartier

Professorn i praktisk filosofi Torbjörn Tännsjö stämmer in i den allmänna föreställningen att de klassiska ideologiska  alternativen är de enda som kan bära upp samhället och som garanterar att Sveriges riksdag inte faller in i kaos.

Alla former av organiska system reagerar med att stöta bort främmande influenser.  Hela vårt publika samhälle, inte nödvändigtvis de flesta vanliga människor,  lever i den föreställningsvärlden att partier med åsikter eller ideologier utanför riksdagens "låda" bör "växa upp" eller lära sig att anpassa sig "till verklighen". Det är samma gruppsykologi som med mobbarna på skolgården och han/hon som sticker ut med ovanliga kläder, åsikter eller tankar. Det spelar egentligen inte så stor roll VAD den avvikande tycker i sak, invandrarfientlighet eller brunkol.  De stöts ut på än det ena eller andra sättet. Identiteten och grupptrycket tar över och till och med demokratin och respekten för att makten ska utgå i från folket är i de situationerna ruckbara.

Tännsjö citerar Gudrun Schyman i sin jakt på alternativ: 

”Den politik som bedrivs innanför de ramar som vi brukar benämna ”höger” och ”vänster” är uppenbarligen oförmögen att lösa de konflikter och konsekvenser som den patriarkala maktordningen producerar.”

Men detta vittnar enligt Tännsjö enbart om det allvarliga problemet med att en alternativ dimension saknas.

Alternativet finns. Nuvarande modell breder ut sig utmed en horisontell skala med två riktningar, V och H. Men mitt bland alla nyanser av vänster till höger utmed den skalan så finns det en vertikal skala .  Den skalan utvisar graden av makt. Alltså, hur mycket toppstyrning eller grad av hierarkisk ordning som man rent ideologiskt vill påföra ett samhälle. Den skalan bryr sig inte så mycket om ifall samhällets makt utövas av stora  företagskoncerner  eller av en politisk tillsatt myndighetsmakt och starka regleringar, det vill säga klassiska H-V nyanser.

Maktdimensionen är oerhört enkel och entydig. Riktningarna är vertikal uppåt eller nedåt, mer eller mindre makt, en vertikal eller horisontell ordning.

De som företräder de styrande "kasterna" (näringsliv, politik, media) har vanligtvis ägnat hela sina liv åt att skapa sig en identitet och karriär inom just sin kast och kommer inte att återvända till att företräda något annat än dem själva och den närmaste omgivning som de verkar inom. Exempelvis är korruption en del av denna hierarkiska ordning och inte främst en fråga om problem med individer med bristande moral. Detta är endast ett Shangri-La som det publika samhället jagar efter.
Dagens politiska V-H lösningar förmår inte att lösa de mest fundamentala och aktuella mänskliga problem som vi brottas med idag:

- Psykiska ohälsan och ständigt mer utmattade människor
- Ett cyniskt konkurrenssamhälle där människor individualiseras istället för att finna gemenskap.
- Växande klyftor mellan fattiga och rika.
- Ett visionslöst samhälle där arbete och konsumtion är de rådande meningarna med livet.

Basproblem som miljoner människor i  västvärlden och i övriga delar av världen allt oftare kräver lösningar på. Nya politiska strömningar , ökande protester och insikter om vårt västerländska samhälle som kastordnat, som inordnat i maktdimensionen, växer sig allt starkare. Det utgör självklart ett gigantiskt hot mot hela den politiska ordning som Tännsjö, sina filosofiska examina till trots, är den enda han tycks känna till.

Tännsjö anser att  "Enfrågepartierna bör abdikera."  Logik och historia visar dock att det är de gällande regenterna med sin gamla uttjänta ordning som vanligtvis abdikerar och därmed sörjer för en vidare demokratisk utveckling.
 
Mats Sederholm
Författare och krönikör

 


Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Politik | Proteströrelser

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Colliding Worlds - An arising will for change

Av Mats Sederholm

Äntligen är boken tryckt och tillgänglig som pappers- och e-bok i Europa och USA. Flera års arbete av skrivande är definitivt över. Colliding Worlds - An arising will for change har varit vårt primära mål då västvärlden alltmer likriktas och är drabbat av en gammal och gemensam världsordning. Men även alla nya protester och nya politiska strömningar försiggår på en för västvärlden gemensam nivå. Mot den bakgrunden var det självklart för oss att skriva en bok för hela västvärlden och inte enbart för svenskar.

Colliding Worlds är en översättning av Kollision men uppdaterad och nyare vad gäller undersökningar, proteströrelser och andra politiska händelser under våren. Även omslaget fick en aning annorlunda utformning liksom baksidestexten.

2013 påbörjade vi boken och inte ens i vår vildaste fantasi kunde vi tro att världen skulle bli så polariserad och innehålla de Kollisioner som vi dagligdags kan ta del av. På gott och ont.

Missa inte booktrailern

Ni som tycker att det vi skriver är viktigt och bra och som läst Kollision, hjälp oss gärna genom att vara ärliga och skriva en recension på Amazon.


Fakta:
Webbsida: www.collidingworlds.net
Pappersbok: www.amazon.co.uk
Svenska bokhandlare utom Adlibris



Tags:
Categories: Nyheter & Produktioner

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Vi måste prata om Kevin



Av Mats Sederholm


Krönikan ursprungligen upplagd i april se föregående infoartikel om sajt problem

Som alla märkt så ökar användandet av ordet populism eller populister. Media , politiker med flera har, såsom de brukar göra, förklarat för befolkningen att detta, utan att behöva argumentera, är något ont. Självklart eftersom det är de själva som får underkänt. Populism är en spegling av ett alltmer odugligt och omedvetet etablissemang och ett samhälle som förlorar sin själ. En längtan efter något nytt måste få komma till uttryck, annars så kommer vi få ännu fler konflikter mellan folket och etablissemanget.

Donald Trump, Le Pen, Podemos, Bernie Sanders, SD, anti-nedskärningsrörelser, förre  finansministern Varoufakis nya rörelse Diem25  är några exempel på en ökande politisk oordning och på nya demokratiska initiativ bland rörelser i hela västvärlden.
 En polarisering och kollision mellan populister och anti-populister har vuxit fram och ser ut att öka. Enkelt uttryckt kan man säga att populister står för en bred folklig (”population”) kritisk syn och helhetsupplevelse av etablissemanget som en elit medan anti-populisterna intellektualiserar och svårförklarar alla problem så att de själva och det etablissemang de företräder, kan ges företräde till lösningarna och därmed till makten. Etablissemangets största rädsla är att förlora makten genom att inte längre hysa massornas förtroende vilket precis är vad som sker i västvärlden just nu.

Den här rädslan märks exempelvis på ledarsidor eller kultursidor då man upprepat väljer att peka på de mest osmakliga och farligaste destruktiva rörelserna. Man kortsluter alla nya strömningar till de mest hotfulla. Andra exempel är:

– Regeringens intresse för att delta i Stratcom, Natos center för strategisk kommunikation. ”För att bekämpa lögner och propaganda som sprids på nätet och i synnerhet sociala medier så överväger Sverige att gå med i Natos center för strategisk kommunikation” Källa: Sveriges Radio.
– I juli 2014 deklarerade BBC att man inte kommer att ge ”marginella” vetenskapliga åsikter något utrymme.
– I Spanien införde man 2015 ”munkavlelagen” som förbjuder människor att demonstrera på officiella platser. Listan kan göras hur lång som helst på liknande inskränkningar. När, som det ibland heter, mörkret sänker sig över Europa, så sker det på flera nivåer.

Jag tror vi måste börja prata om ”Kevin”.

Som ”föräldrar”, oavsett om vi är populister eller anti-populister måste vi våga börja prata om vårt gemensamma samhälle, det vi skapar och ombesörjer dag efter dag men inte längre tycks bry oss om. Hur är det ställt med demokratin, med hur människor mår till vardags, med lönearbetet, med en försvunnen gemenskap i en tid av individualisering, med gräsrötters uppgivenhet vad gäller medbestämmande eller med parlamentarism?
Anti-populister framhåller gärna fakta, upplysning och kunskap före känslor och retorik. Exempelvis så ansåg ett antal akademiker i en debattartikel i DN:
”Gör politiken evidensbaserad. Politiska beslut måste fattas på basis av evidens, snarare än populism eller ideologiskt motiverat tyckande.”
Problemet är att vårt samhälle redan är genomsyrat av dessa ideal.
Niklas Ekdal konstaterar i två olika artiklar i DN att: ”Samhällskontraktet försvagas överallt i världen.”. Men anser samtidigt att: ”Det finns ingen monolitisk elit, inte ens i lilla Sverige. Att bunta ihop en komplicerad verklighet på det sättet är en gåva till politiska populister.”
 
 Chefredaktör Peter Wolodarski skriver i en DN-ledare: ”Digitaliseringen och globaliseringen har drivit fram en grundläggande maktförskjutning över hela världen. I det framväxande ¬landskapet hämtar populister näring.”

Idag har den medvetna och medverkande människan eller den lilla affärsrörelsen falnat bort till förmån för affärskedjor, PR-byråer och politiska unioner. Verkliga människor har förvandlats till ”massorna”, till förbrukare längst ut i våra informationskanaler, till ekon på sociala-media-radarstationer vars beteenden sedan säljs till företag eller rapporteras till myndigheter. Människor förvandlas till omogna eller övermogna och förflyttas då till våra barn- och äldreomsorgsinstitutioner. Samhällskritiker av olika slag förvandlas till vad som blivit etablissemangets senaste trashuttryck: ”populister.” Likgiltighet sprider sig i en artificiell verklighet där den största delen av vår vakna tid går åt till att främja arbetslinjen. Däremellan söker vi i medelklassen kickarna som ska ge våra liv en mening. Matkickar, hälsokickar, spahelger, resekickar, inredningskickar likt sprakande gnistor i ett energisystem som är på väg att kollapsa.

Varför vill man inte se denna framväxande människofientliga kultur?

I Grekland har vi konstaterat hur EU, banker och politiker gemensamt styrt landet och hur befolkningen fått betala notan. I Spanien så vet vi redan att korrupta politiker och banker gemensamt urholkat all respekt och moral för de styrande.

Men någon elit, det vill inte anti-populisterna höra talas om.

Uppkomsten av populism vittnar om hur makthavare inte ser skogen för alla träden. Här krävs istället visioner och en förmåga att kliva bort från de rådande idealen och den vardagspolitiska debatten så att ”bilden” syns. Populism är lika utbredd som globaliseringen är. En utbredd reaktion på en lika utbredd världskultur dominerad av konsumism, lönearbete, individualism, kapitalism, ”kontrollism” och en allmän upplevelse av att världen är på väg att segla bort från allt vad varje verklig människa erfar som närhet, samröre och livskvalité.

”Kevin” mår inte bra och det är båda föräldrarnas ansvar. Det finns ingen familjerådgivare att ta till, det finns bara nödvändigheten av en ny debatt där de stora frågorna törs ventileras. Inte en gammal debatt där anti-populister har ägarskap om vad som är det goda samhället.

Den tiden är över.


Titeln Vi måste prata om Kevin är hämtad från filmen med samma nam

Tags:
Categories: Krönikor av Mats | DIEM25

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Sidan hackad

Hej

Sidan har blivit hackad och jag blev tvungen att lägga tillbaka en backup från sista Mars.
Har sedan lagt till en gammal krönika "Vi måste prata om kevin" för att täcka upp det som saknades.
Den senaste krönikan om media cirkusen är tyvärr borta

Mats Sederholm


Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Om denna site

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper