SEE ARTICLES IN ENGLISH ON THE NEW BLOG - BEYOND

Människor svär

 

Av Mats Sederholm

Valet i USA kommer allt närmare. Det mesta handlar om Trump's vara eller inte vara.

Jag har ju länge eftersökt en debatt och artiklar där man söker nyanserade svar på varför hela västvärlden står inför en politisk kris. Men tyvärr så ropas samma entydiga budskap ut:
”Dumma Putin, tokiga Trump och alla dessa vilsekomna och skränande populister.”

BREAKING NEWS:
BJÖRKLUND ÖPPNAR FÖR SAMARBETE MED SOCIALDEMOKRATERNA. ÄR DET SANT!?

Så ser det ut, inne i låddan!

En krets av konsensuspartier drar ytterligare en tråd mellan sig i något som redan liknar ett garnnystan. De är redan överens om i stort sett allt, från vänster till höger via beige och grönt. Ändå så lyckas analytiker i media få den politiska situationen att framstå som intressant och nydanande. Och snart är det partiledarduell, wow ...   

Mer arbetslinje, mer konsumtion och håll undan för extremisterna. De senare blir ju allt fler, riktigt illa. Vi har ju populister både på högersidan och vänstersidan, konstaterar Björklund bekymrat och hans grundrecept är då; gå samman. Men hur lika kan ni bli?

Och varför blir det allt fler populister i Europa och världen?

Ni konsensuspolitiker ju färre och mer likriktade medan de politiska alternativen och visionerna, den levande politiken, den som diskuteras av ivriga människor bland protester och demonstrationer, de spännande som tokiga alternativen är de som just nu "växer som ogräs" i era ögon. Medan ni har samlats i kylskåpet och stängt dörren. Åkesson får nöja sig med att sitta bland de utgångna påläggstuberna i kylskåpsdörren, men trots allt, han är ju med nu. Decemberöverenskommelse pajade, nån som trodde nått annat bortsett från statsministern eller?

Nja "problemet" med populisterna har sitt ursprung i flyktingkrisen och en ekonomisk kris lyder svaret, inte bara från Björklund utan från en rad "intelligenta" analytiker lite här och var. Klyschornas klyscha.

"Populisterna måste anfallas rakt framifrån, deras sjabbiga argument måste avvisas punkt för punkt och deras ursinniga attacker mötas med lugna rationella resonemang."
DN Kolumnen 7/10-2016

Känner vi igen den där lite patriarkala, härskande och styva tonen. Det kunde lika gärna vara förälderns ord till den protesterande men verbalt ostrukturerade tonåringen som blivit gammal nog att plötsligt inse familjestrukturen och makten. Uppvuxen i ett flott hus för 6 miljoner men inga föräldrar som orkar eller har tid att "leva" där. Ett existentiellt moras. Tonåringen flyttar hemifrån. Eller äktenskapet av gammal ordning där mannen är snäll och generös men där tyngdpunkten ändå alltid bestått av hans ägarskap om relationens grundläggande struktur och förutsättningar.  Kvinnan skiljer sig och börjar andas igen. Eller mig själv när jag en gång hoppade av flera andliga (ej religiösa) kretsar då jag insåg att det alltid fanns någon man eller kvinna i mitten som skulle ha ägarskap om sanningen och utmåla de goda och onda, dirigenten som delade ut beröm och varningar. Jag drog därifrån och började skriva om makten!

Ingen fattar någonting, allt var ju så bra, vi hade det så rätt.

Dessa skränande populister att de inte fattar hur bra vi har det!

Åsså Trump!

Trump är en gigantisk svordom från folket till etablissemanget. Svordomar är inte intelligenta, de tar inget ansvar, de bjuder inte på någon analys. Och det har aldrig varit meningen att de ska göra det.
Istället för att analysera vad Trump står för i sak så borde man analysera vad han representerar. Och inte minst vad Clinton representerar.

Men de duktiga i klassen, de som gjort bra ifrån sig på proven, som har ett rött äpple på skolbänken och aspirerar på att bli elevrådsrepresentanter, så småningom kårordföranden och kanske ledare för Muf, Röd Ungdom eller journalist och redaktör, håller förstås med läraren. De svär inte, de resonerar och hämtar argumenten inifrån ramverket och blir då karriärklara. De som står utanför, de som saknar argumenten, de blir aldrig sedda. De som tillhör den kreativa och progressiva arten, den utsatte som trots allt sett igenom allt det som "de lärde" saluför, inser till sist att de saknar representation och skydd. De får lära sig att drömmar är något som man måste beräkna och kalkylera sig fram till via de kunskaper som systemet tillgodoser en med. Passion, längtan och läran om mänsklighet fanns aldrig med på skolschemat.

Dra åt helvete!
Eller "TRUMP"!
Det heter så på amerikanskt populistspråk.

I DN kunde man häromdagen läsa en lång artikel om populism och Trump. Den var skriven av spanjoren Javier Solana, spansk politiker (socialist), och professor i fysik. Han har bland annat varit generalsekreterare i Nato och utrikespolitisk talesman i EU.

Han har tagit ett steg vidare än exempelvis Björklund och skriver:
"Det är naturligtvis inte enbart ekonomiska bekymmer som lägger bränsle på globaliseringskritiken; populismen har vunnit mark också i länder med låg arbetslöshet och stigande inkomster."

För att sedan i alla fall skriva:

"Enda sättet att hejda den stigande vågen av destruktiv populism och förhindra glidningen mot skadliga protektionistiska åtgärder är att angripa människors reella ekonomiska bekymmer."
Aha, allt handlar om pengar, jag som trodde att stålar var ett problem, nu inser jag, det är lösningen!  Okej, då sitter jag ner i klassen igen. Det är verkligen den ekonomiska krisen som ligger bakom allt. Pappa och mamma, kan ni inte jobba ännu mer så att min veckopeng blir högre. Jag får fler prylar och er träffar jag inte förrän strax före läggdags, arbetslinjen är trots allt evigheten, mig skall intet fattas. Isolation, lydnad är vägen. Jag har det sååå bra, massor att välja på och mindre mening med livet.

Nästa "insiktsfulla" artikel har ingressen:
"En våg av populism sveper över världen. Men kampen mot den förs inte bäst med selfies och hånskratt, utan genom att försöka förstå vilket behov den svarar mot. Jasenko Selimovic hittar ett svar i italienska Taranto."
Författaren Jasenko Selimovic tillhör Liberalerna och förmodligen den mest socialliberala falangen.

Artikeln innehåller flera poänger och lite borgerligt tarvliga men ändå ärliga försök till empati.
Det stora problemet är kategoriseringen av populisterna.

"Populisters framväxt bärs av ett behov.", "Populister kan springa runt på stan med järnrör, fara med lögner, men inget av detta spelar roll." eller "Ändrar vi oss inte, lär vi oss inte förstå dessa människor, riskerar vi att se populismen fortsätta vinna".
Vaddå dessa människor? Du lever väl själv mitt uppe i ett beroende av pengar, statusjakt, cyniskhet, trötthetssyndrom med mera? Vem tror du att du skriver till?

Någonting står inte rätt till, sättet att distansera sig, att hålla verkligheten utanför, den "problematiska" gruppen. Likt en förvisso empatisk läkare och den sjuka patienten.  De vetande och ovetande, de ansvariga och oansvariga, de friska och missanpassade. Det är maktspråk trots allt.

"TRUMP" säger jag bara.

Ja alltså, jag bara svor till igen, jag skulle heller aldrig rösta på en snubbe som tycker att Israel ska få ockupera hela Palestina för att bara nämna en av miljoner saker som inte står rätt till. Och inte på Clinton heller, kanske en av de mest patriarkala kvinnor världen skådat. Makten och stålarnas status quo så långt ögat kan se.
 Och på tal om det, har ni hört att Ryssland har annekterat Krim, nån som missade det eller? Inte ens de som flyttat ut i skogen och bor i en koja kan ha missat det. Fåglarna sjunger om det, vindarna viskar om det.  Och att Israel har annekterat Palestina under 50 år? Inte på tapeten riktigt, eller hur va? Sitt ner klassen, lyssna på läraren, skräna inte!

Valet i USA är som med flesta val i västvärlden, "a goddamned amusement park" för att citera från filmen Network.  Ta del av den underhållningen men ta det inte på allvar. Verka för demokrati i stället.

Några som än så länge verkar göra det är den politiska rörelsen DIEM25 www.diem25.org som jag följt, nyfiken som jag är på alternativ.  Den före detta grekiska finansministern, Varoufakis initiativ efter att på nära håll kunnat konstatera hur byråkrater, bankirer och politiker för maktspråk. De senaste månaderna så har man skapat en struktur och tillsatt konkreta människor som ska delta, föreslå, bevaka och verka för ett transparent EU och Europa. Hälften män och hälften kvinnor. Rörelsen har samlat människor med drivkraft från alla politiska läger som nu "undertecknat" sitt engagemang för rörelsen. Julian Assange, Brian Eno, Noam Chomsky för att nämna några av alla de som sett igenom samhällutvecklingen och tror på detta.

Hittade en gammal upplaga av DN i min ryggsäck häromdagen. Jag hade glömt en makalöst bra artikel av Roland Paulsen: "Välkomna tillbaka till jobbet - här får ni några goda råd" . Att vår värld är en cirkus vet ju alla redan, vi vet ju också att vi själva deltar i cirkusen.  Arbete och lydnad är Paulsens specialitet. Ingen kan formulera illusionerna så bra som han och med sån humor!

Bland hans tips kan man läsa:
Fokusera på att samhället är oföränderligt. Arbetsbördan kommer aldrig att minska, maktstrukturerna aldrig att förändras. Tänk inte på vad alternativet vore. Vi har tillväxt, kanske får du två procents löneökning i år. Fokusera på det.

Ägna all ledig tid åt att förbereda för nästa Ironman. Lägg den tid som inte går till träning på att uppdatera dina flöden med träningsbilder. Det kommer att lösa upp kontrasten mellan fritid och arbete – så att allt blir arbete.

Fortsätt skräna!

Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Politik | Populism | Proteströrelser | DIEM25

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper