SEE ARTICLES IN ENGLISH ON THE NEW BLOG - BEYOND

Sanning efter tycke


Av Mats Sederholm

UPPDATERAD 18:44 efter att Aftonbladet ändrat på bilden.


Kanske upp till 500.000 människor protesterade i Washington för kvinnors rättigheter och för mänskliga rättigheter.  ”Women’s march”.

Trump har utan tvekan bidragit till denna uppslutning genom sin snäva och nedlåtande människosyn. Men protesterna är också en fortsättning på de senaste årens ivriga protesterande mot politiker och etablissemanget i allmänhet.

Main Stream Media blev över en natt aktivister då man slängde sig över denna och andra protester och körde ut nyheten maximalt eftersom den går i deras favör. Sedan gammalt vet vi att man är helt tyst när tusentals människor, som de gjort de senaste åren, protesterat i en mer allmän samhällskritisk anda som mot korruption, banker och nedskärningar. Det flesta människor sväljer betet eftersom de inte känner till något annat. Inte olikt vad som sker i Ryssland, Kina eller andra länder med en stenhård politisk agenda.

Romantik, drömmar och illusioner är vad som präglar media och politikers reaktioner. Och det vore lätt att anklaga journalister, politiker med flera såsom jag själv gjort så många gånger men det blir mer och mer uppenbart att de lever i en annan verklighet eller drömtillstånd.

I ett av SvT:s inslag (minns tyvärr inte vilket, allt finns inte med på SvT play) så avslutade man installationsdagens händelser med ett kort videoklipp där man visade Trump när han svor presidenteden och därpå ett klipp när Obamas helikopter lämnade Vita huset. Det senare pågick 2-3 gånger längre än det första. Ordningen borde vara den omvända, dagens huvudnummer främst och mest. Sånt här handlar om producenter som jag tror instinktivt känner mer för Obama och den gamla goa tiden än detta hemska monster Trump.

Mediereaktionerna uttryckte en saknad över det som brukligt är när det gäller presidenters installationstal. Jag läste därför igenom alla Obamas och Clintons installationstal liksom Pappa Bush och John F Kennedy:s.

Förutom den sistnämnde så är det en tragisk radda av högtravande tilltal till folket. Man blickar lite bakåt till förfäderna, man blickar lite framåt och pyntar samtiden med lite dagsaktuella problem som ger de kontraster man behöver för att slutligen knyta ihop godispåsen. Den innehåller lösningar byggda på plattityder om demokrati, meningar som uttrycker en samling av nationen eller visioner om den fria världen, meningar om expansion och så vidare. En gammeldags och invand populism. 

Några exempel:

Obama 2004
----------------
For as much as government can do and must do, it is ultimately the faith and determination of the American people upon which this nation relies.

Människor inte bara I USA utan i hela västvärlden får i verkligheten bära bördan av ett fåtals politikers och bankers makt och korruption. Att beröra folket som de som regeringen och nationen anförtror sig till är ett hyckleri och förakt utan dess like. I verkligheten så ser vi ett utbrett medborgarförakt som i etablissemangen i västvärlden tagit skruv efter Brexit och Trumps seger. 

Obama 2008
-------------------
For we, the people, understand that our country cannot succeed when a shrinking few do very well and a growing many barely make it.

Nej precis, och skillnaden mellan fattiga och rika bara ökar Barack, men det kändes så bra, det låg så rätt i luften då va?

Clinton 1993
------------------
But when most people are working harder for less; when others cannot work at all; when the cost of health care devastates families and threatens to bankrupt many of our enterprises, great and small; when fear of crime robs law-abiding citizens of their freedom; and when millions of poor children cannot even imagine the lives we are calling them to lead, we have not made Change our friend.

Och 24 år senare fortsätter människor att jobba hårdare för ingenting och helst mer och längre i åldrarna. Och ingenting inom ramen för det politiska etablissemanget kommer att kunna ändra på detta. Clinton liksom Obamas sekteristiska change-tal är tragiska, de gör mig ledsen eftersom jag vet att miljoner människor ser denna hägring.

Men healthcare, Obama försökte och lyckades till viss del. Men så var det den där dumma kongressen som satte stopp, aj då.  Obama gjorde ju rätt men kongressen satte sig på tvären. Ni har hört media berätta det så för er eller hur?

Fast problemet är att det är hela det parlamentariska och politiska spektaklet i sig som omöjliggör en förbättring för människor. Vem bryr sig om det är presidenten eller kongressen? Tyngdpunkten i problemet ligger ju inte här utan i en vidare förståelse för ett ”demokratiskt” system som nått sin gräns och som inte förmår att leverera något mer.

Angående invigningstalen så utmärkte sig John F Kennedy när han 1951 höll ett rent fredstal, han höjer visionen och talar utanför boxen. Han såg längre och blev skjuten.

Trump öppnade sitt tal med:

Dagens ceremoni har emellertid en särskild innebörd. För idag överför vi inte bara makt från en administration till en annan eller från ett parti till ett annat – utan vi överför makt från Washington D. C. och ger den tillbaka till er, det amerikanska folket. Alltför länge har en liten grupp i vår nations huvudstad plockat åt sig regerandets belöningar medan folket har fått bära kostnaderna.

SvT:s reporter Bengt Norborg jämförde den här delen med en diktators tal. Och jag förstår, det gör ont, för Trump drog till med en rak höger rakt i ansiktet  på såväl Norborg som så många andra drömmare och anti-populister. Världens mäktigaste man står inte på deras sida längre. Och de mår så evinnerligt dåligt. Pappa USA har lämnat dem i sticket. Bittert!

Och monstret Trump sa inget om demokrati … eller:
”utan vi överför makt från Washington D. C. och ger den tillbaka till er, det amerikanska folket”

”Jo men han sa inget om demokrati”, upprepar man inuti drömkupan. För det ska gå till så, man ska säga de orden annars är man ingen riktig president. Det har gått så långt med medborgarföraktet att man till och med förlorat grundmeningen med demokrati. Begreppet folkstyre har försvunnit, det är plattityderna som ska sägas, fernissan som måste målas, sagan som måste hålla.

Det kändes ganska så unket när Trump uttryckte sin nationalism liksom när andra gör det. Så långt är jag med på kritikerna, liksom jag är i andra delar av Trumps utfall som mot Palestina, mexikanare, kvinnor med mera

Globaliseringen har förflyttat makten och människors inflytanden bort från verkligheten. De äger inte längre sin egen vardag. Verkligheten består av ett moln där kapitalister, arbetslinjer, säkerhetstjänster och orättvisor blandats ihop till en smak, till en kraft, till en destruktiv  kultur som nu breder ut sig över snart hela jorden.

Nationalismen är ett svar på detta. ”Låt mig åtminstone behålla den banala tron på mitt förbannade land och våra traditioner. Nu när precis allt flyter fritt och alla skiter i mig så kan väl NÅNTING få stå still”.

Jag har inga problem med att se den här reaktionen fast jag inte stödjer den. Den är inte det minsta konstig, den är grundläggande. Tillhörighet är naturligt, det är inget ont med detta. Förvisso är jag personligen inte särskilt mycket av en nationalist, jag är mer en världsmedborgare men förstår behovet. Alla medborgare måste få känna att verkligheten tillhör dem. Nationalism är ett första skrik, ett rop som säger ”sluta nu”, ni är på väg åt fel håll och nu sätter vi gränserna.

Jag tänkte på Hitler när Trump talade, liksom jag tänkte på Trump som en frälsare. Tankarna gick runt i alla riktningar. Men det är inte särskilt troligt att han endera är en ny fascist eller frälsare. Vad som är troligt är att han spräcker drömtillståndet. Han är en företeelse på vägen till något annat, en naturlig process, en trigger av orättvisor som skapar rädslor, hat, förakt hos de styrande och samtidigt en företeelse som blottar vårt samhälle och de styrande.

Ett etablissemang som visar sig vara fulare, elakare och mer protektionistiskt än vad jag någonsin kunnat drömma om. Ett etablissemang som har en enda uppgift, att vara systemförvaltare, att vara riddare av en gammal orden som gjort sitt, som håller massorna vid liv med amerikanska drömmar,  Hollywood och andra sötningsmedel. Och precis som med alla andra grundläggande förändringar så är det människor själva som får göra grovjobbet medan aristokratin oavsett om den är romersk eller 1:a klass passagerare på Titanic, fortsätter att dansa vidare i en feel-good-värld, i ett drömtillstånd som är på väg att dunsta bort.

Jag avslutar denna krönika med några bilder från Aftonbladet där man återger The new York Times jämförelse av storleken på folkmassan mellan Obamas invigning och Trump. Att det var fler människor på Obamas invigning är uppenbart, tron på systemet fanns fortfarande kvar med en svart president.
 

 
Nedan en bild från från SvT:s sändning. OBS, perspektiven nedan är de omvända. I AB är bilden tagen MOT Capitol Hill, i Svt är bilden tagen FRÅN Capitol Hill. Jag har numrerat sektionerna så att de går att jämföra. AB och New York Times bluff blir uppenbar om man iakttar sektion 3 där ena sidan är näst intill folktom i AB, men på SvT är den halvfylld. Med andra ord så är det över lag fler människor på Trumps installation än vad AB publicerar. Man har medvetet använt sig av en bild av installationen innan den var helt befolkad. Man väljer sina sanningar efter tycke.


Den här typen av Fake News kommer vi garanterat  att få se mer av framöver.


UPPDATERING 18.44 21/7


Aftonbladet har efter tips (spårbart) uppdaterat sidan och lagt ut en ny bild (där man bl.a. skiftat de två jämförelsebilderna) och helt enkelt bara har förstärkt kontrasten i bilden och gjort bilden mörkare så att det ska se ut som fler människor.
Trevligt att ni besöker Klar Sikt


Tags:
Categories: Informationskriget | Krönikor av Mats | Nyheter | Politik

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Öppet brev till SvT och nyhetsmedia: Vad är det ni inte begriper?


Av Mats Sederholm
Bearbetning: Linda Bjuvgård


Under torsdagsmorgonen (12/1) så diskuterade SvT:s  Peter Salander och Kattis Ahlstöm med  statsvetaren Elisabeth Valentin och USA-kännaren Johan Ingerö om presskonferensen med Donald Trump. Och bland annat om hans avvisande attityd gentemot media i allmänhet och en CNN-journalist i synnerhet.

Som vanligt när det gäller Trump så är alla journalister och analytiker fortfarande förvånade och eftersom Trump  och även CNN-journalisten genomförde en ovanligt kontroversiell presskonferens så är det väl förståeligt. Men vad som är svårt att förstå är den fullständiga okunskapen om Trumps väljare och vad de röstade för.

Det är som om journalister fortfarande tror att världen måste vara ”som vanligt”, att presidenten ska uppträda ”som en president brukar”, att han ska vara en ”landsfader” eller liknande föreställningar. Och inte minst, ni tar för givet att andra ska tänka lika gammaldags! Varför gör ni det?

Kattis frågade:  ”Vad tror du hans väljare tycker om en sån här presskonferens?”.
Men varför i himmelens  namn frågar hon om detta när Trump uppträdde på det sättet han vann valet på. Det vill säga att inte vara som etablissemanget.
Han vann valet på det eftersom miljoner amerikaner önskade sig det.

Ingerö svarade att de Trump-anhängare han varit i kontakt med älskade det.
Salander: ”Vad var det dom älskade?”
Ingarö: ”Att han sätter mainstreammedia på plats”
Salander ser nu helt vilsekommen ut och svarar stapplande: ”Ja, ja, ja, aha, det var det!”

Det är svårt att förstå varför inte detta är uppenbart. De må vara känsligt men när två intelligenta journalister beter sig som om de kom från en annan planet är det minst sagt sorgligt.

Eller att höra SvT:s favoritstatsvetare Valentin vara helt oförstående för Trumps negligerande av CNN-journalisten. Hon ansåg att CNN bara är helt normala. Ja, hur normaliserad och blind får man bli och samtidigt verka som statsvetare?

Att SvT under en månads tid kring presidentvalet på samma sätt släppt fram en stor majoritet analytiker och röster i studion som tydligt och klart stött Clinton är ju lika obegripligt. Hur kan man inte förstå den partiska hållning man intar?

Är det så att journalister och redaktörer inte kan skilja på sina egna värderingar och vad man rapporterar och analyserar? Blir inte journalister utbildade i att hålla sig kyliga och lägga sina egna personliga åsikter åt sidan?

När Trump höll sitt segertal  i November så visade SvT hellre Barack Obamas ”Vita-huset-flytt-tal”. Varför?

När Obama häromdagen höll sitt avskedstal så återgav man detta på nyheterna och dessutom mös och log man i studion åt hans avslutande ”Yes we, can”. Två nyhetsankare som smälte inför en gammal  feel-good-hit.  Men när den ”verkliga presidenten” höll en aktuell och spännande presskonferens så nämner man ingenting på nyheterna. Man valde istället ett inaktuellt reportage om svenska järnvägar och mjölkpriser. Varför?

75% av den amerikanska befolkningen ansåg (November) att media favoriserade Clinton.  96% av medias stöd gick till Clinton.  Mer än 200 nyhetstidningar gav Clinton sitt stöd medan 20 gav Trump sitt stöd.

Varför tas detta aldrig upp?
Skäms media eller?
Eller struntar journalister bara i det och gör som kollegorna gör: ”För, vem ska skriva om oss”?

Varför hetsa upp sig så enormt över Ryssarna och mejlläckorna när hela den amerikanska mediakåren så intensivt och under flera års tid  i princip och dagligdags ”storhackat” valet när man gett  en” fejkad” bild av kandidaterna till de som ska fälla avgörandet, väljarna?

Och om det finns läckor från Ryssland, är det ändå inte bra att det läcker saker som kan berika människor i deras bedömning? Eller är det viktigast att rätt folk läcker och rätt folk drabbas? Vems sida står journalisterna på, allmänhetens eller statsmakters och storpolitikers?

Medias hållning till Trumps relation till Putin är rejält negativ.  Men är det inte vettigt att det kan bli fred mellan världens stormakter så att ett potentiellt storkrig kan undvikas, en världskonflikt  där händelserna i Syrien bara vore ett förspel.  I media så syns det som om det är viktigare att man sluter fred med rätt länder snarare än fred i sig. Har ni ingenting lärt av de enorma tragedier vi skådat de senaste åren? Betyder inte alla de bilder vi sett från stränder och flyktingläger någonting för er?

Jag är inte det minsta intresserad av  journalisters privata nyhetsvärderingar. Era skratt, suckar, rynkade pannor och hängande hakor tråkar bara ut mig. Agendajournalistiken i dagstidningarna är naiv och barnslig. Jag betalar tv-licens och prenumerationer för att jag vill få information. Jag vill ha en sån objektiv och saklig information som möjligt så att jag och mina medmänniskor kan ta de bästa tänkbara besluten som rör vårt samhälle, exempelvis vid våra riksdagsval. Det handlar om demokrati såsom den definieras i grunden , det vill säga som folkstyre.

Eller tycker ni att det är ok och helt sonika ignorerar tittare eller läsare? Det känns bra att få prata illa om vissa som man inte gillar va? Och mysa över andra helt enkelt därför att ni personligen tycker att vissa är mysiga och andra inte. Varför inte ogenerat börja släppa väder också, alla andra gör det!

 Var tror ni att ni befinner er?
 I myssoffan hemma med familjen  eller i minglet på pennklubben?
Att rapportera om världens viktigaste politiska händelser är inte som att i sändning ta en ståfika med tv-kocken under provsmakningen av senaste skinkgarneringen och tycka till.

Fan, ta och skärp er rent ut sagt.

Och eftersom associationslekarna kring mig förmodligen redan tagit skruv hos läsaren så kan jag berätta att jag inte hade röstat på någon av presidentkandidaterna liksom jag inte favoriserar något parti i riksdagen heller. För mig är människan i sig i centrum och sanningen och demokratifrågan.

Och det tycks som om jag och ni går allt tydligare skilda vägar för varje dag som går.
Och det oroar mig mest av allt.

Källor;
”96% av medias stöd gick till Clinton”
http://www.breitbart.com/2016-presidential-race/2016/10/18/revealed-96-percent-of-medias-campaign-donations-went-to-clinton/

”75% av USA:s befolkning ansåg att media favoriserade Clinton (November)”
http://www.mediaite.com/election-2016/poll-huge-majority-believe-media-is-biased-in-favor-of-hillary-clinton/

”Mer än 200 nyhetstidningar stödde Clinton medan Trump fick stöd av mindre än 20.”
http://www.bbc.com/news/entertainment-arts-37952249

 


Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Media

1 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper