SEE ARTICLES IN ENGLISH ON THE NEW BLOG - BEYOND

Media är kvar i en gammal ordning



Av Mats Sederholm

Även publicerad i

I spåren av ett nytt politiskt landskap så har media tagit sig en ny roll bort från oberoende journalistik. Anledningen är bland annat att man inte följt med i förflyttningen utan lever kvar i en förlegad politisk bild. Detta har bidragit till allmänhetens katastrofala förtroende för journalister och medias objektivitet.

Turbulensen som skapats av ett nytt politiskt landskap är, mitt upp i alla sina debatter och värderingar också en prövning för vår demokrati och för toleransen av en mångfald av nya idéer.

Kan media förhålla sig som oberoende förmedlare av nyheter och politiska analyser, förmår politiker att lyssna till folkets nya samhällstvivel, kan underhållare och komiker hålla distansen till de politiska händelserna och fortsätta gyckla alla sidor av saken?
Rapporteringen av Brexit och bevakningen av presidentvalet i USA synade medias förmåga till balans och förmåga att lägga sina egna värderingar åt sidan. Resultatet var och är mycket tveksamt då man medvetet eller omedvetet tagit parti för ena sidan. Men media uppfattar det inte så. De anser att de ger en objektiv och oberoende rapportering. Främsta anledningen till denna tro är att de utgår ifrån ett gammalt politiskt landskap. De tror att de fortfarande följer en objektiv referensnorm. Att deras gängse uppfattning är mittpunkten för vad som är sunt och värt att tolerera. När andra far med faktafel så far media med ett kalibreringsfel.

Problemet är bara att medias självbild varken överensstämmer med verkligheten eller med allmänhetens åsikter. Som tidigare redovisats här på Klar Sikt:

- Endast var fjärde svensk har förtroende för journalister. (Edelman Trust Barometer 2016).
- En majoritet av den svenska befolkningen anser att media medvetet vinklar nyheter för att skapa den bild av samhället de föredrar. (Novus 2016).


Enkla fakta som på ett magiskt sätt tycks ha undgått medias faktaprestige och uppmärksamhet.

Men vad händer då om allmänheten och media fortsätter att segla iväg åt varsitt håll? Är vi på väg att skapa förutsättningarna för ett Occupy media. 1% äger 50% av åsikterna.

Hur har det blivit så här?

Vad som hänt är att de flesta människors genomsnittliga politiska och sociala åsikt, den normala, har flyttat på sig vilket skapat totalt kaos.

För exempelvis tjugo år sedan ägde den politiska debatten rum innanför samhällets ramverk medan den idag har utvidgats till att också omfatta samhällets ramverk. De politiska alternativen stod då förenklat sett mellan höger och vänster. Detta återspeglades också hos våra nyhetsmedia, vår press och deras exempelvis borgerliga och socialdemokratiska profiler. Ett fridfullt och lagom turbulent samhällsklimat garanterade en illusion av ett civiliserat tanke- och debattklimat. ”Allas” åsikter var ju representerade och allting var ”vettigt”.

I det nya politiska och sociala landskapet så har allmänheten delvis förflyttat sig bort från det gamla ramverket, det normala har förskjutits och skapat en marknad för nya politiska alternativ. Det gamla ramverket syns nu ur ett nytt medborgarperspektiv som grått och likriktat.
 
Media är dock kvar i den gamla världen istället för att placera sig (tunna gråa cirkeln) i en oberoende position. Medias politiska referenser tillhör fortfarande det som en gång var det normala och objektiva. De gamla självklara värderingarna framstår nu som subjektiva och konservativa för allt fler människor. Medias tidigare oberoende uppfattas nu som beroende. Som en värdering som man vill skapa opinion för, som beroende av en identitet som man delar med allt som är etablerat. De har förlorat sin analytiska och objektiva spänst och bedriver nu ett andefattigt opinionskrig mot det nynormala.

Jämför med synen på sexualitet. I den gamla normala världen för 50 år sedan var synen på sexualitet snävare, trubbigare och mindre tolerant än idag. Föreställ er ett media som exempelvis fortfarande skulle hålla heterosexualitet som det enda förnuftiga och demonisera alla avvikelser som extremistiska och farliga för samhället i ledarsida efter ledarsida. Där alla intervjuade och i debatten bidragande sakexperter utgick från just sin sexuella identitet som etiskt överlägsen i sin analys. Redaktörer skulle även undvika ämnet eftersom de annars skulle riskera ett normaliserande av något mycket farligt.

Hur kan då media återfå sin betydelse som bidragande till en journalistik som gynnar kunderna/medborgarna med information, nya perspektiv, intressanta analyser, spännande infallsvinklar i syfte att skänka en berikande och allsidig syn på vad som sker i vår omvärld?
Kommer de någonsin att sluta tappa hakor, ta politisk ställning och lida av en existentiell svindel?

Att som journalist veta att tre av fyra människor misstror mig och att jag och mina kollegor anses skapa mina egna nyheter är ju ingenting annat än en katastrof. Hur kan man ens orka ta sig igenom en enda vanlig arbetsdag?

Problemet är att de som lever kvar i det gamla ramverket verkligen är övertygade om att de för en rigorös och hedersvärd  kamp för allt det goda.

ETC:s nya ledarskribent Åsa Petersen tar upp begreppen normkritik och identitetspolitik men släpper, uppenbart besvärad, taget om detta och hänvisar till sin egen personliga övertygelse.

”Min politiska övertygelse kan egentligen sammanfattas i en enda mening: Människors rätt att vara sig själva.”

Frågan är bara vilka människor, de med en protektionistisk syn som vill vara SIG själva eller de som har en mer gränslös syn på människor och samhällen och som vill vara SIG själva.

Knepet som flitigt används för att kunna stanna kvar i en gammal föreställningsvärld är att man fångar en episk mänsklig fråga och sedan förminskar den till att passa ens personliga tolkning av den. Man hoppar över grundfrågan och förvandlar den till en sakfråga. Man lämnar tyngdpunkten, det mänskliga och glider in i en personlig idealism.

Jo Åsa Peterson, det är identiteten som rör till det. Oavsett om den är liberal eller vänster. Det är ens ideologiska komfortzon som håller en förlegad världsbild vid liv och medborgarna utanför.

Det som intresserar med media är inte deras värderingar, sådana har alla, utan deras journalistiska kompetens och förmåga till saklighet, balans och oberoende. Något som för varje dag minskar.

 


Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Media

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Medialeaks



Av Mats Sederholm


Jag vill med denna krönika berätta att jag skapat sajten Medialeaks.

Den är menad att vara en möjlighet för mediaprofessionella (main stream media) att kunna läcka sådant som media annars inte publicerar.

Det kan vara artiklar, krönikor som inte är ”korrekta” enligt nuvarande mediakultur. Men det kan lika gärna handla om avslöjanden om den kåranda och den kvävande, etablerade och likformiga samhällssyn som idag lett fram till opinions och propaganda-journalistiken.

Medias värderingar, identiteter och känslor har sakta getts samma viktning som den journalistiska ursprungstanken, att förmedla en idémässig mångfald och bildning till gagn för medborgarna och demokratin. Rapporteringen av Brexit och bevakningen av presidentvalet i USA synade medias förmåga till balans och förmåga att lägga sina egna värderingar åt sidan. Resultatet var och är lika dokumenterade som förödande.

När Donald Trump sa: Journalisterna är några av de mest oärliga människorna på jorden, så tror jag att det var många människor som kände ett sting av revansch.

Men den sanna bilden är att det finns journalister och journalister. Och framförallt, det finns journalister å ena sidan och den journalistiska kårandan och deras koncensusåsikter å andra sidan.

Medialeaks syfte är inte att sätta dit media, tvärtom, det är att bidra till en journalistik som gynnar kunderna/medborgarna med information, nya perspektiv, intressanta analyser, spännande infallsvinklar i syfte att skänka en berikande och allsidig syn på vad som sker i vår omvärld.

I den gamla ordningen uppfattade människor alternativ och mångfald. Media bevakade politiker och det rådde en balans.

I det nya politiska och sociala landskapet så har allmänheten delvis förflyttat sig bort från det gamla ramverket och sörjt för nya politiska alternativ. Det gamla ramverket syns grått och likriktat.Media är dock kvar i den gamla världen istället för att hänga med i utvecklingen och positionera sig (tunna gråa cirkeln) i en oberoende position. De har förlorat sin analytiska och objektiva spänst och bedriver nu ett opinionskrig mot det nya.    

Vad som blivit tydligt de senaste åren är att journalister inte längre enbart bevakar politiken, de har klivit in i den och därmed förlorat en del av sin trovärdighet. Bakgrunden är att de inte har hängt med i ett förändrat politiskt landskap. De har av gammal vana bara ”hängt på” etablissemanget istället för att stå fria vid sidan om och göra spännande och åsiktsbefriade reflektioner. Det har gått oerhört snabbt såväl med förändringen av det politiska landskapet som med medias oroliga mobilisering. Liksom i alla kårer, brödraskap eller liknande sällskap så är det förnekelse och smaken av makt som står i vägen för förändring och självinsikt. Och som vanligt är det omgivningen som ser förfallet. Det är läsare, prenumeranter, licensbetalare och befolkningen i allmänhet.

Två undersökningar förra året berättade om allmänhetens insikter.
1 Endast var fjärde svensk har förtroende för journalister.
2 En majoritet tror att media skapar de nyheter de själva önskar.

Det här är fullständigt katastrofala omdömen om en yrkesgrupp som har en sån viktig betydelse för demokratin.

Och att nu sluta sig samman ännu mer kan vem som helst räkna ut, innebär en katastrofkurs.

Men det senaste året har jag märkt något som kan liknas vid mindre utbrytningsförsök. Åsiktsprioriterande media debatterar mot sakprioriterande men också enstaka journalister som vågat trotsa koncensusåsikterna har märkts. Och inte minst syns det allt tydligare att när journalister får prata för sin sak utanför redaktionerna så är de ändå  medvetna om den nya trubbiga eller obefintliga bevakningen av de senaste årens nya politiska och sociala strömningar. Det är likgiltigheten inför globaliseringen, inför EU, trenden med trasigare och trasigare människor, lönsamhetssamhället och oförmågan att se det söndervittrande samhälle som medborgarna upplever.

Jag är därför helt övertygad om att det finns åtskilliga journalister, reportrar och till och med redaktörer som förstått att journalistiken måste byta kurs och som vill göra upp med nuvarande.

Huruvida Medialeaks kommer att spela en roll återstår att se. En sak är säker, att ta kontakt med kollegor inom samma gebit är en stor risk. Att få något radikalt kritiskt sagt om media i media är omöjligt.

Medialeaks är en möjlighet för dissidenter inom mediavärlden att säga sin mening och få sin sak publicerad på många kanaler och på ett säkert anonymt sätt.

För mer information om hur man kontaktar medialeaks, vilka vi är, vad vi står för med mera,  medialeaks.se

 


Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Media | Nyheter & Produktioner

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper