SHOW ONLY CHRONICLES WRITTEN IN ENGLISH

Segraren som ingen såg komma


Av Mats Sederholm

Soffliggaren!

Inte sedan 1969 har de som avstod från att rösta haft så stor framgång i Frankrike. Då, mitt under vänstervågen ställdes två högerkandidater mot varandra varför orsaken då var rent politisk. Men nu var det antipolitiska tongångar som dominerade efter ytterligare en freakshow till presidentval(efter det amerikanska). Dessutom så har antalet blankröster ökat till 12% från förra valomgångens 2%, det högsta antalet blankröster sedan 2:a världskriget. Den politiska karriäristen och diversehandlaren Macron gick segrande ur striden mot nationalisten Marine(”tout de suite”, ut medom(islamisterna) "på en gång") Le Pen. Medan de klassiska konservativa och socialistiska bastiljonerna är på väg att rasa ihop. Vilket politiskt party!

I Februari 2012 skrev jag på Klar Sikt ”Grundproblemet är att den där krackelerande sprickan som spridit sig i Nordafrika måste sprida sig västerut och norrut till vår värld innan ett ordenligt paradigmskifte kan ske, ja någonstans på jorden och innan en verklig demokrati är möjlig.”. 2013 påbörjades boken Kollision om den politiska sprickan i världen. Idag går sprickorna alla håll och det kommer att fortsätta.
När Anna Hedenmo på SvT Aktuellt 3 gånger ikväll ställde frågan till Anna Kinberg-Batra om vänster-höger-skalan är på väg att lösas upp så får man nypa sig i armen. Självklart fick hon inget svar, varken Batra eller exempelvis Sjöstedt skulle såga av den gren de sitter på.

Människor säger ifrån. Och det enda som duger är just när människor själva driver förändringen, aktivt eller passivt. I Trumps fall vann de missnöjda men även Macrons framgång är ett resultat av en medvetandeförändring, av människors nya prövande och letande. De har båda agerat politiskt street-smart helt enkelt och utnyttjat det missnöje och den ökande medvetenhet som sprider sig globalt, men det är inte de som driver utvecklingen, de när sig på den. De är bussinessmen som handlar med politisk valuta det vill säga folkets åsikter och trender.

Det existentiella moränraset som pågår är inte resultatet av någon ny politisk ikon, av en ny ledare, inte heller ett resultat av några unika avslöjanden om en hemlig elit eller dylikt utan snarare en långsam organisk urholkning av gällande normsystem och kultur. Den här utvecklingen saknar toppstyrning och sker brett och är fullständigt förödande för gällande ordning. Ja för alla tänkbara maktstrukturer. Så obegriplig att man först 2016 upptäckte den nya politiska vågen.

För några veckor på SvT Agenda satt Carl Bildt och hade absolut inget matnyttigt att säga. Som en gammal dinosaurie just innan de är på väg att försvinna från planeten. Hela etablissemanget springer runt som yra höns och söker tröst och ledstänger att hålla sig i. Men faktum är att det gamla varit på väg utför i många år men under etablissemangets radar.

Macron smörjer nu de sista entusiasterna av EU och toppstyrning. Men det är bara en tidsfråga innan hans rörelse ”På March” inser att förnyelse och föryngring inte kan skapas bara för att man startar en folkrörelse eller för att man vinkar till alla politiska färger. Macron jämförs med Obama men den senares fagra tal om Change liksom tidigare amerikanska presidenters eller i detta fall Macrons kommer aldrig att kunna realiseras med nuvarande ekonomiska, mediala och skendemokratiska ordning. Den kan enbart realiseras med en i grunden annorlunda livsåskådning, med en annan syn på livskultur och på människan.

Macron är motsatsen till en sådan förändring. En ung, stilig "förändrare" i slips och kostym och ett bankkonto med miljarder. Attraherande för de som förstår att något nytt måste till men ändå vill vara kvar vid det gamla och föraktad av de som förstått att en klassisk marknadsliberal politisk åskådning om än vänsterliberal inte kan leda till något nytt.

Gladast i veckan var nog Arja Saijonmaa och Jasenko Selimovic(L) som såg fram emot Macrons seger i SvT Opinion. De förstod absolut ingenting av att människor ogillar makt och EU, trots programledarens påminnelser.

Nostalgi och förnekelse är kanske det sista som återstår innan man tvingas ge upp.

Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Politik

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper