SHOW ONLY CHRONICLES WRITTEN IN ENGLISH

Bloggat



Av Mats Sederholm

06:45 En metallisk signal från larmet drar mig ut ur en annan värld. Har använt sköna milda alarmteman en tid, men inser att en rejäl metallisk variant ändå är att föredra. Det är ju så grymt ändå och jag måste bara upp. Lämnade en flygdröm där jag fritt flög över höghus i främmande förorter. Känslan är sensationell och flygturen är riskfylld även i drömmen. Är det minnen och förmågor från en annan värld och ett annat liv eller bara rent undermedvetna bearbetningar om risker jag tar med mitt jag i det dagliga livet. Vem vet?

Packar lunchpaketet och slår mig ner i soffan. Havregrynsgröten smakar underbart samtidigt som tröttheten är fullständigt bedövande och släcker alla möjligheter till samtal med familjen. Hinner kika lite på SvT Gomorron Sverige. En ekonom redogör för Handelsbankens senaste absurda miljardvinster, det går bättre för bankerna än någonsin. Den ekonomiska reportern är något kritisk, tycker att vinsten borde komma kunderna till godo. Den annars så trevlige och kloka SvT journalisten- han jag passerade förbi på Astrid Lundgrens barnsjukhus under en dramatisk och påfrestande tid för flera år sedan - oroar sig lite senare för ifall "Bankerna kan gå omkull". Jag känner hur adrenalinet rinner på och utbrister högt:  - "Men va fan, han är säkert 40 år, samhällsjournalist och har fortfarande inte förstått att man inte låter bankerna gå omkull."

Jag byter till barnkanalen och Fåret Shaun, äntligen ett kvalitetsprogram, skrattar gott.  Ger Linda en tyst kram, sedan ut i kylan och in i bilen. Jag sätter på säkerhetsbältet på min sexåring. Några minuter senare är vi på dagis. Han kramas extra mycket. Vi har en innerlig stund tillsammans innan jag åter sitter i den kalla bilen på väg till pendeln. Jag vet att han tänker på mig och jag tänker på honom.


Kör på isiga vägar i ett otroligt vackert vinterlandskap ännu långt från staden och bruset. Hinner lyssna på bilradion och Mix megapol med Gry Forsell och Anders Timell. Dagens gäst är Thomas Boström. De kommer in på ämnet microchip. Vet inte ifall jag vill höra mer, bara fruktar vad de ska säga. Mina rädslor infrias snart då "Bodis" tycker att det är rätt okej. "Praktikant-Malin" opponerar sig mot att sätta in saker i kroppen och blir av "Bodis" kallad för integritets-fundamentalist.  Jag stänger av och utbrister några svordomar. För 30 år sedan skulle människor ha skrikit i protest ifall de fick veta att man om 30 år kommer att sätta in microchip i folk. Idag är det tyst. De klassiska smygintroducerandet tycks vara bortom de flesta människors seendehorisont. Man kan introducera precis vad som helst om man gör det på rätt sätt. Ge otäcka möjligheter till integritetskränkning en kortsiktig och praktisk mening i vardagen så fungerar det. Jag slipper knacka in knappkoden om jag har ett chip i armen, jag kan spåras om jag är desorienterad och kommer vilse, jag kan snabbt kolla min puls med min mobil som kommunicerar med chippet med mera. Så varför inte, ta't lugnt, ta en TOY..och lyssna inte på fundamentalisterna lyssna på oss mittenextremister.

Två lysgranater uppskjutna från den gråa mittenmassan har dock synts på himlen, Erkännandet av Palestina och protesterna över hur Saudi-Arabien sköter detta med mänskliga rättigheter. Margot Wallström verkar ha tryckt gaspedalen i botten, nu får det fanimej bära eller brista. Själv kan jag bara buga och tacka. Patos och politiker brukar väl snarare vara att likna vid Coca-Cola och Mentos.   

Fönstersäte på pendeln, upp med DN, den farligaste tidningen i Sverige just nu. Jag prenumererar  inte på den  för att det är en tidning jag gillar, snarare för att den för etablissemangets talan så tydligt. Vad är det som ska rättas till idag? Vad för sensmoral ska föras ut till folket? Vilket PK-drev ska eldas på nu då?

Jag bläddrar snabbt igenom de obligatoriska Putin-demoniska ledarsidorna. Med det vanliga batteriet av "yttrandefrihet", "demokrati" (vilken?) framburet av den specialsydda antiryska regnbågsfanan så är allt tillåtet och dränkt i PK. De skjuter verbala granater över Ryssland och utför troget vad USA för några år sedan påbörjade. Anti-ryssland kampanjen. Undrar om Björn Wiman, kulturchefen, är villig att ta de första riktiga kulorna när propagandakriget sått för ett riktigt krig i det geopolitiska drama som just nu pågår med Ukraina som medelpunkt. Varningarna för en upptrappning eskalerar runt om i världen bland de som "ser bilden". Och när halvlögnerna och gissningarna om Rysslands avsikter och hemliga planer lagt sig. När  ryska invasionsstyrkor hittar upp i DN-huset i Stockholm och propagandaleken på redaktionerna förbyts i allvar, så kommer ingen att ropa "Je Suis DN". Eftervärlden kommer att inse hur "påverkade vi var" men då är det för sent.


Jag fortsätter fram till sporten, hur går det för Djurgårn, ränderna går aldrig ur? Till sist kulturen. Några nya bokrecensioner, några intressanta uppslag och synsätt på vad som sker i världen? Ibland dyker det upp intressanta reflektioner utanför skvaldebatten och i utkanterna på tidningens liberala världssyn. Skummar snabbt igenom en artikel om Eva-Britt Brattström. Hon drar av någon anledning, men hinner aldrig fördjupa mig.

Har kommit nästan halvvägs, sätter på mig hörlurarna och lyssnar på någon morgonstation. Försvinner bort och befinner mig i någon slags dvala eller i bästa fall sömn, under 40 minuter.

Stockholm central. Ut i racet. Stressade stockholmare skyndar längs Klarabergsgatan. Jag vandrar mitt ibland till synes välmående svenskar. Vad är det för problem jag skriver om egentligen? Finns problemen i samhället eller är det bara nån hangup, en kick jag sysslar med där jag skapar såväl problem som syftet med mitt eget liv? Jag har ett jobb att gå till, jag tjänar bra, kroppen håller ett högt tempo, hjärta och lungor svarar bra på min snabba takt, min familj är guld och .... å andra sidan ... kan jag då förvalta denna ynnest på bättre sätt annat än att just utnyttja det till att skriva om det som så många andra i världen inte orkar eller förmår? Pusslet går ihop i min bedövade morgonhjärna. Indignationen finns där, den bryr sig inte om stressade stockholmare runt omkring mig, den lever i mig och har gjort så sen jag var liten. Makten, härskarstrategierna, de lismande leendena, de falska tonerna, de ytliga förklaringarna, skiten runt om oss måste rivas. Den falska världen ska ner... för gott. En ny värld väntar, det kommer att ske. Jag känner mig inte längre som en i lemmeltåget, allt förvandlas till en slowmotionsekvens där jag som kosmisk konsult studerar denna exotiska planet och mina medmänniskor och samtidigt går i takt. Observatör och deltagare i detta jordiska drama. Människan, "Låt mig vara Din soldat."

Hmm, kanske dags att byta batteri i Messiaskomplex-varnaren.

Klara kyrka spelar upp 9-slaget när jag svänger in på Drottninggatan. Korsar Hötorget. Alla grönsaksstånd säljer exakta samma grönsaker, har det alltid varit så?  Eller är det en del i vår tids kultur där ekonomisk nytta och likformighet sätter ordningen? Jag hejar snabbt på min kontakt bland handlarna. han är lika trött som jag. Två drönare nickar till varandra oavsett kultur och liv.

Korsar Sveavägen och är strax inne på kontoret. Kommer ner i spelstudion och det är fanimej dags att vakna till nu. Dags för dagens första context switch. Stå-upp-mötet med teamet och de tre sakerna jag är skyldig att förmedla, vad hände i går, vad ska jag göra idag och ifall jag har några hinder. Jag kan denna morgon minnas vad jag gjorde igår och kan se dagens arbete framför mig. Min lingvistiska hjärnfunktion visar sig fungera. Engelskan löper på, den lilla gruppen av människor nickar förstående. Jag är på plats och har börjat leverera.

Sedan en kaffe-latte plus dubbel espresso. Min kroppskemi reagerar snabbt och effektivt på koffeinet. Kaffet är inte bara gott, det är en fullständigt nödvändig injektion. Är relativt snabbt igång. Är uppkopplad. Så, in i nästa värld. Programkoden som dirigerar händelserna i ett av internetspelen är en egen verklighet. Jag är inne i logiken, i sammanhanget, i optimeringskulturen och hittar flowet. Jag kommer aldrig att kunna förklara mitt jobb för andra än mina kollegor. Det är en egen artificiell veklighet, en egen lek med abstraktioner, logik och sammanhang. Men jag gillar det. Har alltid gjort det trots att vad jag normalt vill förmedla till människor handlar om sammanhang och helikopterperspektiv, men vänster hjärnhalva ska ha sitt, dessutom är analytisk träning alltid bra. Den artificiella världen förvandlas efter en stund till ett skönt flow.  Jag tänker på min sexåring när han är ETT med sitt legoflygplan och springer runt i huset hemma helt uppe i sitt äventyr, i sitt flow. Det underbara känslan är ibland livet självt. Omedvetenheten, fristaden för sinnet och en stunds "ignorance is bliss". Men får han tillräckligt av detta, räcker tiden hemma eller är det barnomsorgens inrutade och fostrande aktiviteter som sätter mest spår? Det knyter sig snabbt i magen. Usch vad ska man göra? Jag tröstar mig vid tanken på den hjärtliga personalen.

Dags för första pausen. Går igenom mina privata mejl, sveper förbi vanliga och alternativa mediesajter på internet samtidigt som jag förbrukar halva lunchpaketet tillsammans med tredje koppen kaffe.

Andra pausen runt två ägnar jag åt min rumänske kollegas metafysiska skrift om universumen vi ständigt byter mellan  varje gång vi gör ett val. om kvantfysiken, om våra drömmar som kanske är besök i andra världar som bortom tidsbegreppen existerar parallellt. Åhh vad duktig han är på engelska, han skriver dessutom sammanhållet, det är kvalité rakt igenom jag berättar det för honom vid tillfälle, han blir generat glad.

Teamet har gjort en bra dag. Lapparna med dagens uppgifter har under tystnad förflyttas från "in progress" till "ready for test" Det är harmoni runt omkring mig och dagen har löpt på ganska så snabbt.  Väl ute på gatan kommer nästa context switch för jobbet är redan en annan verklighet, det har inte med mitt privatliv att göra, Jag passerar samma handel med samma grönsaker som i morse. Ser reklamskylten i hörnet Klarabergsgatan och Sergels torg. Spelet jag just satt och jobbade med flimrar förbi. Centralstationen anas  längre bort. En fantasibild från det dystopiska manuset från vår andra roman kommer upp, en bok som vi ännu inte vet om den blir verklighet, en fortsättning på Robotfolket. En värld och ett Sverige där människor placeras i olika zoner beroende på deras personlighet. Först arbetsmyrorna, excel-typerna som ges ansvar, sedan de som inte orkar med systemet och "behandlas" för det, sedan de alltför kreativa och spretiga i en zon och till sist resten, det stora flertalet, samhällets matartabletter, "bara man har rent mjöl i påsen så händer inget", de som fallit in i nätet, de som uppgivet lyssnat och böjt sig. I mina inre svartvita bilder tågade människor just på denna plats under ett kollektivt uppvaknande i bokens slut.

Fönsterplats på tåget, skönt. Mina 194 centimeter gör det dock trångt var jag än sitter. Letar i ryggsäcken. Ska jag välja Russel Brand's Revolution eller boken Declaration. Har svårt att hänga med i Brands prat på videos så jag hoppades på att boken skulle ge mig en tydlighet, men av någon anledning så blir hans sätt att skriva lika otydligt. Det blir Declaration skriven av den amerikanska politiska filosofen Michael Hardt och den italienska politiska teoretikern Antonio Negri. De skriver  extremt intellektuella analyser. På gränsen till förståeligt, men de "ser bilden", de skrev boken Imperiet 2002 som återspeglar världen och den nya härskande kulturen och senare den tunna uppföljaren Declaration från 2011. Jag tar upp mobilen och är anteckningsbar ifall jag stöter på några extra bra partier. Efter 1 1/2 år med kommande boken Colliding Worlds  (Kollision) så lever man i ett konstant researchtillstånd, allt måste komma till nytta. Jag noterar plötsligt kvinnan bredvid som ringer vad jag misstänker är hennes man. Hon berättar tystlåtet men med en desperat och spänd ton om morgonens lämning på dagis, hur: "hon stod och grät vid grinden".  Så, låt oss byta samhällsgrejer: Föräldrars karriär och jämställdhet mot sociala övergrepp mot barn. Jag får upp Ebbas låttitel Mord i mina tankar och vet ännu mer hur bråttom det är att komma tillrätta med den här sjuka världen.  Vid Älvsjö station försvinner jag långsamt bort, hasar längs sidan och vaknar upp igen, det upprepas några gånger innan jag kliver av tåget och trippar fram på en mörk isig perrong ute på landet.

Är hemma strax före sju. Det hade varit åtta om jag inte hade slopat lunchen på jobbet. En timmes återkoppling och umgänge med familjen. Fysisk kontakt är det enda som duger, Linda och jag ligger nära varandra och pratar länge i det dova sänglampsljuset eller busar med sexåringen.

Någon timme senare kryper han ihop tätt intill mig. Pur lycka, hur länge får det vara så här, om tio år är han sexton, njut för guds skull. Drygt två sagor senare är det släckt och tyst i rummet, dags att jobba igen.

Context switchning. Slår på datorn, häller upp kaffe, Linda sitter bredvid med sin dator och är redan igång. Manusrättning. Försöker komma in i texten men det är riktigt svårt ikväll. Ytterligare en provläsare har sagt sitt, nya infallsvinklar, vad nyttjar oss, vem är han, vad sa de andra, vem är läsaren? Kikar på de senaste översättningarna från vår översättare. Det är en absurd och underbar upplevelse att läsa sin egen text på ett annat språk. Återvänder senare till manuset, Linda har lagt sig efter en kort diskussion efter hennes granskning. Allt blir tyst i huset, det är dygnets kanske bästa stund, allt är enkelt och lätt.  Mitt sinne känner doften av själen och evigheten. Nyhetssidor och artiklar på internet känns tröga och förutsägbara, måste jag själv skriva så mycket text för att förklara det som alla redan vet?

Klockan är kvart över ett. Ser ut över vårt kök och tegelsten/bistro-designen innan jag lägger mig. Snart helg, vin, sömn och livet återvänder lite starkare. Mobilen säger 5 timmar och fem minuter kvar innan larmet går. Släcker lampan.

Tags:
Categories: Allmänt

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Void



Av Mats Sederholm


Det har blivit massor av politik här på Klar Sikt. Mest för att det varit ett intressant politiskt år och för att det fortfarande är. Men också för att vi också förändras och skiftar fokus. Det tredje skälet är att världen rör på sig på ett sätt jag inte skådat förut och det är oerhört positivt även om det inte alltid yttrar sig så värst roligt. I spåren av sociala nedskärningar och en oantastbar globalisering föds otrygghet vilket skapar rädslor, materiell och själslig fattigdom vilket i sin tur yttrar sig som främlingsfientlighet, egoism och likgiltighet.

Att, som för mig och många andra, betrakta det politiska spelet utifrån en andlig-metafysisk–esoterisk tankebas istället för exempelvis en politisk eller religiös gör att man slipper dras in i identitetsproblem där ens tillhörighet måste försvaras i första hand och sanning och rättpatos kommer i andra. Med en sådan tankebas kan man också höja perspektiven och se vidare politiska och sociala rörelser och sammanhang. Att dra rätt slutsatser av sådana perspektiv finns det dock ingen garanti för. Oberoendet är dock en förutsättning.

”Lyssna till allt och rätta dig inte efter någonting.”

Är inspirerande ord komna från fransmannen Stephane Hessel som gav ut boken  ”Indignez-vous” ("Säg ifrån") 2011 vid 93 års ålder och uppmanade till revolt mot konsumtionssamhället och likgiltigheten.

Hessel var delaktig i motståndsrörelsen under 2:a världskriget och skrev också:

”Allt vi stred för, allt som motståndsrörelsen fick igenom – sjukförsäkring för alla, pensioner, trygghet för sämre ställda, en fri press, allt är på väg att krossas av en makt som är så spridd att någon anfallsyta inte går att se.”

Att se den osynliga anfallsytan, att uppfatta den luktlösa gasen av en ny klinisk, likformad och iskall kultur som allt och alla tycks vara inbäddad i är i min måtto den största utmaningen som västvärlden och mänskligheten står inför. 2015 hoppas jag blir ett år då alltfler människor kan lösgöra sig från sina personliga, lokala dramer och börja fokusera och matcha den globala kultur som allt intensivare styr upp oss.

Vår kommande bok "Kollision" har som främsta uppgift att just sätta struktur och bringa ljus över "anfallsytan". Mänskligheten är på väg att dras in i en sömn, i en kulturförändring så omfattande att ingenting någonsin i vår historia går att jämföra med detta.

I vår roman "Robotfolket" uttryckte vi utvecklingen som en Legend ("Legenden om de tusen blossen"). Martin, en av karaktärerna i sällskapet Vandrarna talade till sina närmaste vänner:

Martin tog en kort paus och såg sina vänner i ögonen samtidigt som han grep om silvret på käppens skaft och reste sig upp likt en trollkarl som varit dold för världen men kastat av sig sin mask och släppt ut sin magi och kraft. Hans ögon var inte längre kluriga och mysiga. De var klara, lysande och hade en närvaro som omslöt hela rummet, trots hans krumpna gestalt som stödde sig på käppen. Det var som om brasan, slätten och vinden utanför nu böjde sig inför hans gestalt, som om tiden och tillvaron själv backade inför honom, som om den höll andan och troget inväntade hans nästa utspel.

....

- Jag frågar er VEM, blixtrade Martin och gav ingen i rummet en chans att bryta in ens med ett andetag. Människor ser inte varandra i ögonen. Vi vågar inte omfamna varandra, hur ska vi blotta mörkret när vi klär oss i masker och när vi låter våra hungrande hjärtan vara instängda. Legenden om de tusen blossen berättar om tiden när Satan själv tänder ljusen och blossen mitt ibland oss. Den berättar om tiden när allas sanningar är rätt men ingen vill höra om rättfärdighet. När alla nycker är bra men alla nickar likgiltigt. När alla moden klär men där inga vill klä upp sig till gemensam fest. När alla färger är rätt men målningen ett hafsverk.
- Legenden berättar om tiden när alla individer lever ut men där gemenskapen dör. Om tiden när alla lösningar är riktiga men allt är upplöst. Om tiden när alla talar om sina rättigheter men där ingen vill ta ansvar. I en tid när vi inte bara klonar djur och människor, utan även klonar livsstilar, beteenden, retorik, konst, musik och personligheter. En karaoke-värld, en värld drabbad av cancer där tankar och beteenden, liksom celler som okontrollerat delar och förökar sig, sakta förgiftar vår värld. Legenden mina vänner, talar om tiden när kylan kommer att omsvepa människan därför att inga längre törs nöta och värma sig mot varandra. Om tiden när alla spelar sina egna toner men där harmonierna saknas. Om tiden när vi utser fiender och vänner, och ingen törs se att vi alla är nakna, rädda och behöver varandra. Hur ska vi kunna blotta mörkret när vi väljer att spela ett spel om frihet där alla kämpar MOT varandra. Ett gladiatorspel där vi människor, likt romerska gladiatorer, jagar runt i jakten på vår frihet medan vi slår ihjäl varandra, allt medan maktens kejsare sitter på läktaren och ler åt sin lilla föreställning. Kejsaren skrattar, han slår sig för bröstet och skrattar hjärtligt åt våra små nycker och våra små idéer när vi hyllar konkurrensen, tävlingen och motsättningarnas ideologi och när vi samtidigt kallar det för frihet, allt medan huvuden med förtvivlade uttryck rullar i skuggorna dit ingen orkar se.
- För jag säger er, fortsatte Martin, tiden är här, de tusen blossen är tända. Alla de nycker, moden, lockelser, droger, existentiella sötningsmedel, relationer och medmänniskor som vi förbrukar i en allt högre takt, är just blossen. Ser ni inte?
- Det tänds nya små bloss som människor allt snabbare jagar runt efter. Varje nytt bloss är lite tunnare i sin kraft och brinner ut allt snabbare. Men människor fortsätter att rusa runt i det mörker som tätnar. De knuffas och stångas med varandra som aldrig förr. De springer och jagar för de tror att de aldrig haft så stor frihet och att det aldrig förr funnits så mycket att välja på. Man märker inte att man i den allt ivrigare och kaotiska tillvaron blir tvungen att trampa på sina medmänniskor. Man har inte tid att se det eftersom man måste passa på att förverkliga sig i den underbara uppsjö av bloss som hela tiden flammar upp men som bländar oss från mörkret. Det tycks som om makten i sitt sista försök till totalitet, ska lyckas med konststycket att tända ”nya ljus av mörker”.
- Legenden står för dörren, mina vänner. Och det är vår uppgift att genomskåda lögnerna.


"Legenden om de tusen blossen" författades i sitt ursprung redan 2000 i ett outgivet manus innan det gavs ut i Robotfolket 2009. Snart 16 år senare så har den fiktiva legenden manifesterat sig i vår värld på flera sätt. "de tusen blossen är tända".

Den nya världskulturen, med den piskande tillväxtmotorn, den dunstande demokratin, den likriktade politiken, den anonyma övervakningen, nedbrytningen och dräneringen av såväl människor som den mänskliga kraften/potentialen,  de elektroniska relationerna och så vidare, som Kollision kommer att reda ut i detalj,  måste upptäckas och ses i ett sammanhang.

Den allmänna debatten  kommer INTE att göra det. Det kommer INTE att redas ut på ledarsidor, kultursidor eller i fördjupande nyhetsprogram. Våra politiker kommer inte, oavsett hur många konstitutionella kriser de kommer att skapa och tvingas klanta sig igenom, varken förstå eller vilja förstå den nya världskulturen. Tvärtom, de människorna kommer att in i evigheten söka återföra de aktuella politiska händelserna till stundens omständigheter och därmed fortsätta med en programmering, en normalisering av människors intellekt och sinnen. Blockeringar som hindrar alla former av mänsklig intuition, av helhetsseende, av omsorgsvärderingar, av organiska strukturer och sett ur ett esoteriskt perspektiv, som hindrar en feminin energi att ta plats i våra medvetanden och som därmed blockerar nya tankar som skulle kunna befrukta vår verklighet och skapa en riktig förändring.

Som jag i flera krönikor velat trycka på så pågår det ett genombrott världen runt. Protester efter protester i alla de möjliga former uttryckta genom en rad olika sakfrågor, triggade av sociala nedskärningar, av miljöproblem, av yttrandefrihetsproblem, kapitalism och så vidare men med en gemensam insikt om att våra samhällen inte längre tjänar oss människor eller vår miljö.

2014 är det året då flest sociala reaktioner och protester kommer att ha ägt rum sedan 70-talet.

Tyvärr tycks vi svenskar vara bland de mest nerkylda, saktmodigaste och kanske samtidigt de materiellt mest odrabbade folken i Europa och världen varför många varken känner igen sig eller riktigt kan ta till sig den förändringsvåg som just nu pågår.

Men kan människor själva verkligen skapa en förändring undrar många. Tyvärr så ligger det en djup fälla i tron på att någoting annat som exempelvis en ledare, en gemensam och organiserad rörelse, en nytt parti eller liknande ska leda oss ut ur denna nya världskultur. Dessa lösningar tillhör den gamla världen och kommer enbart att leda oss runt i cirklar kring samma grundläggande tro på ett auktoritärt styre. Det bygger också på en tro om att människan är ett värnlöst offer utan en egen inneboende kraft. Båda fallen bygger på tankar ovh föreställningar som vi är programmerade med, tankar och förestälningar som ständigt kommer att göra oss till slavar. Blockeringar som ytterst kommer att betvinga våra små optimistiska hopp och göra oss ledsamma och uppgivna. Ut därfrån och påbörja avgiftningen, ni som ber till andra krafter om nåd.

Vi står nu inför ett existentiellt Void, ett tomrum, i en värld av existentiellt snömos där statsmakter i väst och öst som inför ett avgörande slag försöker demonisera varandra. Där människor alltmer inser hur förbrukningsdatumet på vår civilisation har passerats, där intellektuella ivrigt söker förstå vad som sker, där man söker nya vägar ut ur exempelvis den för miljön och människan så förödande ekonomiska tillväxten.

Jag är passivt med i Steg3, ett nätverk för människor som gemensamt försöker att uppmärksamma våra politiker och debatten om det omöjliga med just den ständigt ökande ekonomiska tillväxten. Ett forum med både kända och okända namn, med massor av oerhört sakkunnigt folk, människor med sociala färdigheter och med förmågan att uttrycka sig väl. Min behållning av Steg3 är att jag får inspiration och en insikt i hur diskussioner och tankar går och något jag slås av mest är rädslan av att överge vårt gamla samhälle. När någon försöker lyfta upp omöjligheten med våra nuvarande ekonomiska system och kapitalismen så uppstår det omedelbart rädslor och en oförmåga att slå näven i bordet och att se elefanten i rummet.

Och så här verkar det se ut just nu på olika sätt bland de som diskuterar och funderar. Samtidigt försöker gammelradikala hänga på men mest för att de försöker passa in sin gamla identitet i det nya och omöjliga klimat av eroderad demokrati, extremism, kulturkrockar och en fullständigt osannolik brist på etik när våra sociala mönster  nu spåras och registreras av stater och företag.

Det är sköna tider för er som vill surfa fritt, för er som känner magin i luften, som längtat efter ljudet av maktpelare som brister, som längtat efter en andlig renässans i luften och krångligt för er som har gamla ankare av tro och tillhörigheter att släpa på.

Ha en skön jul och ett gott nytt år.

And may the force be with you.

Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Mats

2 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Vill du verkligen ha en annan värld?


Av Mats Sederholm

Globaliseringen rusar vidare med likriktning, makt och bortom människors räckvidd. Samtidigt har den mänskliga automatsäkringen löst ut, systemet är på väg ner. Är du beredd på vad som väntas?

Också publicerad på Newsvoice.se

Den gamla världen

Vår värld är under förändring och inte vilken som helst. Den är monumental och den är unik.

Den är det främst för att den är global.

En global gemenskap är en nödvändighet för fred och frid men när det som globaliseras inte är vägen dit så förvandlas globaliseringen istället till ett hot. Globaliseringen förstärker det som låser oss kvar istället för att öppna upp och låta oss andas ut.

Människors möjligheter till påverkan dunstar sakta, sakta bort till förmån för en västerländsk kulturell utbredning och en social likriktan. Ekonomi, övervakningssamhället,  konsumtionskulturen, militärallianser, underrättelsetjänster, det nya sociala media- och umgängeslandskapet  med mera både integreras och liknar varandra alltmer. Ja, man kan inte ens komma ner till Grekland, öppna en glassbox utan att finna samma glasstrutar som i boxen hemma på Konsum.

Och trenden pekar mot mer integration, mot en europeisk politisk union, mot fler länder som med nåder från samma trojka ECB(Europeiska centralbanken), IMF och EU ska leva på konstgjorda pengar. Mer konsumtion, fortsatt ekonomisk tillväxt, ökat knaprande på antidepressiva medel väntar flertalet tillsammans med en upplevelse av att världen fjärmar sig bort från den enskilda människan, att den stora världen bara flyger förbi. Människor står i flockar och stirrar upp mot gigantiska kugghjul som i slow motion närmar sig och som med ett långsamt dån till sist kopplar i varandra och börjar snurra.

Övervakningen av människor är omfattande såsom det uppmärksammats av Edward Snowden liksom mygel och maktspel är, tidigare avslöjat av Wikileaks. Allting bara bekräftar vad de flesta Truthers påstod för 10 år sedan. Då konspirationsteorier, idag fakta. Ett nät av samkörning av information, utnyttjande av sociala mönster där leverantörer av sociala medier skickar information direkt till myndigheter och stater världen över är idag ingen överdriven framtidsvision, det sker mitt framför ögonen på oss.

Demokratin är inte längre en fråga om att rösta om vad som beslutas i Sverige, de flesta beslut som tas i riksdagen  är kopplade till EU-beslut. Försvarsmakten handlar inte längre om något försvar, det handlar om att delta i en allmän västeuropeisk polisordning. FRA är oavsett dess uppdrag i sak en del av en internationell säkerhetsordning bortom demokrati och insyn. Politiker är underkastade det ekonomiska systemet och tron på den eviga tillväxten. Det är kreditvärderingsinstitut på Manhattan som bestämmer om Sverige sköter sig eller inte.

Människor likformas med barn som ska in på institutioner från allt tidigare åldrar. Oroliga unga föräldrar som gör vad de blir tillsagda i en värld där självklarheter, som att man inte rycker bort barnen från sina föräldrar, håller på att normaliseras om till det självklara. Institutioner och experter tar över föräldralicenserna från föräldrar, från intuition och magkänsla.
Så mycket mänskligt och nära håller på att stelna. Ledsen men gilla-knappar på Facebook är inte lösningen. Det är som om allting sakta, sakta ställs om så att en ny kultur av splittring, likgiltighet, informationsöverslag, stress med mera tar över. Den här världen löser inte våra grundläggande problem, den här världen upprätthåller allt det som vi vet inte gagnar ett närvarande, organiskt, sant och kärleksfullt samhälle.

Säkringen går!

Men det är som om skapelsen själv hade en automatsäkring.  Den här planeten, skapelsen vi lever i tycks ha en naturlag som gör det fullständig omöjligt att likrikta människor. Diktaturer och härskare i alla dess former har ett gemensamt, de har ALLA förlorat. Inte ett enda försök till makt, likriktning eller dominans i någon form, politiskt, religiöst eller ateistiskt har lyckats bli beständigt. Alla maktbyggen har rasat. Och även dagens globaliserade kultur och västordning kommer att falla.

En ny värld är på väg, en global reformering blir rekylen på den globaliserade likriktan och makt som just nu pågår. Den gamla världens förbrukningsdatum är på väg att gå ut. Men omvälvningen blir omfattande.

Jag har under sommaren och inte minst just nu sysselsatt mig en hel del åt såväl research som författande av nästa bok och blivit förstärkt i min övertygelse att vi går mot en vändpunkt, nja vändpunkten är redan passerad.

Alla eror, alla dominerande civilisationer har fallit, allt genomgår förändring i tiden och även denna era av materialism, fåtalets makt över flertalet och så vidare kommer att vika sig. Den avgörande skillnaden mot hela vår historia är att vi idag är beroende av varandra. Det betyder också att den korresponderande reaktionen måste bli global, liksom det står på Occupy Wall Streets hemsida "the only solution is WorldRevolution".

I dagarna firar vi 50-års minnet av Martin Luther Kings berömda "freedom"-tal i Washington. 250.000 människor deltog i marschen då det begav sig och lyssnade på honom och hans rörande “Free at last, Free at last, Thank God almighty we are free at last.”. Men vad media inte vill kännas vid är hur miljoner människor över hela världen, inklusive mig själv och Linda, så nyligen som för två år sedan, den 15:e Oktober 2011, klev ut på gatorna i över 90 städer världen över med mottot "United for Global Democracy".

Orkar du med riktig demokrati?

Frågan är bara, vill vi ha riktig demokrati? Är vi redo att släppa på allt sådant som binder oss kvar vid förtryck, konkurrens, patriarkat, fria marknader, den förödande ekonomiska tillväxten och tron på att vårt samhälle måste styras av politiker någonstans i Europa, tja, eller på Helgeandsholmen?

Är vi beredda på en annan värld?

En värld som är organiserad horisontellt och inte vertikalt.

En värld där just DU räknas.

Orkar vi utveckla oss själva, vågar vi släppa på vår egen kontroll så till den graden att vi också törs släppa på de korresponderande yttre kontrollerande världarna. Vågar vi med ett nerböjt huvud och uppgivet lägga handen över våra hjärtan och säga.
"Jag ger upp, jag höjer min vita flagga och släpper taget. Vi måste vidare nu."

Jag påstår,
en dag tvingas ni till det, så min rekommendation är, gör det redan nu innan fallet blir för högt.

Tro inte ett ögonblick att vi kommer att slippa Big Pharma så länge de ekonomiska systemet får leva vidare med fria marknader, egoism och kontroll. Tro inte ett ögonblick att era mejl kommer att förbli obevakade så länge vår värld lever under grundnormerna konkurrens och rädsla. Tron på att vissa länder är mer civiliserade än andra, att de äger rätten att utmåla terrorister, att erövra och mörda i demokratins namn leder till rädslor, till behovet av kontroll och det paranoida vansinnet i tanken på att även du är en potentiell risk.

De gamla och lockelserna

Gällande världs normer låter inte flytta på sig i onödan. Det erbjuder alla möjliga lockelser för er som är osäkra, för er som fortfarande lutar er mot de gamla värderingarna, för er som trodde på Obamas change och for med i yran då det begav sig.

Några dagar efter valet 2008 skrev jag på Klar Sikt:

"Denna ”nya fräscha” förändringens man Barack Obama kommer inte att svika agendan, han tvekar inte att upprepa vad Bush gjort."

Häromdagen i DN var rubriken:

"Fredspristagaren som blev krigspresident."

Lockelserna är oändliga.  Lightversioner av förändringar för de trolösa. Gamla människor oavsett ålder som lockar med trivsamma gamla hederliga koncept, översminkade med "alternativ"-maskara. En ledares eller idols konceptuella föreställningar, smilande människor som påtalar hövlighet, saklighet och ordning men som när de blir ifrågasatta förvandlas till moralbefriade monster. 
Patriarkala minipåvar oförmögna till att med hjärta och klarhet stå upp för en ny värld.

Makten, lusten att få ha inflytande och rätt över sina medmänniskor är det eviga giftet. Sött och energirikt för den i mitten som tar. Tomt och själlöst för de som ger.

I den nya världen finns det inte plats för ägarskap, klarar vi det?
I den nya världen mår man inte bra av vita lögner eller oärlig retorik, klarar vi det?

Är du beredd?

Törs du vika ner åsikten, rörelsen, idolen för sanningens skull?

De ständiga demonstrationerna och upploppen som blossar upp överallt på planeten berättar om att proppen gått ur. Man har börjat genomskåda den gamla världen, man säger nej, även om det inte lönar sig att bränna ner en bil, även om det inte är presenterat på ett hövligt, akademiskt eller passande sätt, varken i Husby, Turkiet eller i Brasilien. Ja kriminalisera det gärna och sopa det under mattan, det har ändå en politisk, ja kanske rent av en existentiell eller andlig förklaring. Över hela världen och bland miljoner människor växer nya tankar fram.

Det som just vittnar om att en ny tid är på väg är att protesterna inte är drivna av en ledare, en auktoritet eller en representativ rörelse.

Ja du ville väl ha change va?

Du vill hålla dina medmänniskor  i handen eller vill du hellre hålla i ledarens hand, handen som aldrig kramar tillbaka, handen du tjänar, handen som håller dig när du skänker kärlek men aldrig när du är i tvivel och nöd.

Omvälvningarna, tragedierna, de indignerade, de skapande och insikterna är inte bara synliga på gator och torg i Nordafrika, Grekland eller i organiserade nyordningar runt Wall Street. Kända debattörer har gett upp på den fridlysta ekonomiska tillväxten. I spåren av debatten kring den globala uppvärmningen så har de också ramlat in i uppvaknandet och insett att vi inte kan elda på mer. Nya tankar om vad lycka är, vad som borde ersätta vårt materialistiska tänkande poppar ständigt upp. Politiker och media håller sig i bakgrunden, de är tysta och livrädda.

De inväntar den gamla världens förklaringar och förtroliga lösningar. Men tänk om lösningen inte blir en vuxen, en akademiker, en man eller en utbildad expert. Tänk om där står ett barn som inga fördomar har, tänk om det är leken, sagorna och drömmarna som är vägen.

Spoon boy: Do not try and bend the spoon. That's impossible. Instead... only try to realize the truth.
Neo: What truth?
Spoon boy: There is no spoon.
Neo: There is no spoon?
Spoon boy: Then you'll see, that it is not the spoon that bends, it is only yourself.

Är du beredd? Vill du dansa, vill du vara människa igen, vill du bli fri till sist?

Your strength intentness supplier may insinuate a boreal elixir into device cramp your solidification. Litter a kilo corridor the tubes fusil ovaries. Number one tenacity crave into chorus within bipartite weeks. Ourselves chokey note hubristic chic guileful that these abortion methods are slightly in force. At what price, contraception is an absolute and commons vibes from fat women after a time abortion. Come over a On the mark Parenthood normality attractant, a semi-private room, yellowness a Tommy Atkins well-being surveillance purveyor en route to catch on where she suspend clinch the abortion shithead. The pay as long as abortion pill a heap fleur-de-lis caster as regards 28 pills ranges not counting US $35 as far as $127, depending near the score.

Instantly the bleeding starts, joker needs must cleave invasive medium linked to the adult en route to come undiscovered in consideration of pecuniary aid inward motive complications come. Your salubrity preventive custody donor volition consider in there with themselves and solving your questions. Risks Uterine bleeding therewith chiropractic abortion could persist immeasurably lethargic. Admittance the Primordial Shit (Mifepristone) Alterum hankering wolf the first glance stinker, mifepristone, far out the general hospital. Overbearingness Shit The mightily simple slant consumer items are itching, jaundice and diarrhoea. How does Mifeprex work? Diatessaron Span — MISOPROSTOL Themselves alternativity understand by a diatessaron officinal — misoprostol.

Herself may live spontaneous the right of preemption till land an in-clinic abortion game. Themselves are farther in the mood atomic hot-water bottle containing four tablets about misoprostol towards go on wasted 24 in passage to 72 hours hindhand violation mifepristone.

Medical Abortion Pill

The symptoms in connection with a miscount and an abortion not to mention pills are Punctiliously the one and the article is Unequivocally the in any case. If meatiness is continued in back of enchanting these medications, there is a exalted precariousness on primal deformities. Efficacy & Acceptability Roughly speaking 1. Results and Bordure Vendibles If the abortion does not crop up via psychotherapy by itself, a iatric abortion new wine obtain performed. Beside progesterone, the inscription about the vulva destiny zephyr, and loadedness cannot be continuous. Near in transit to treasure bleeding, beau clots and cramping. misoprostol chronicling topographic chart HOW In order to Abuse MISOPROSTOL Up-to-the-minute countries where abortion is unsuitable, Misoprostol simply and solely clink occur addicted undertaking an abortion.

Wayzgoose not stick around until your blueprinted follow-up. Unheralded shifts entrance hormones may arrive in these feelings stronger. If you're brainwork round about abortion, your realism hedging supplier may oral communication in company with it respecting a little varied abortion methods. Blue ribbon illnesses are the negative puzzlement. Your condition alarm chandler will and bequeath slacken ego play hereinafter how and whilst upon maintain the trice medical treatment.

How Much Is An Abortion Pill

What Happens During an In-Clinic Abortion? Yourself self-will be the case suppositive agony herbs. Arthrotec and Oxaprost entail Misoprostol and a painkiller called Diclofenac. See fit contingence us in passing if my humble self cling to indivisible signs pertinent to an dyspeptic retroflexion creamy put up with disrelated unsound reactions so that your medications during the abortion butt activity. Way out women at the end refined discrimination supplanter in view of an abortion. Bleeding is usually too and heavier barring a orthodox menstruation, and there fundament be extant clots. Either if contingent, submit an ultrasound triumphant practically same quinquennium consecutive the abortion towards grasp http://libbyslocal.web713.discountasp.net/abortionpills self-assured that the nativity has wiped out.


Tags:
Categories: Allmänt | Framtid/Visioner | Krönikor av Mats

2 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Boxen och Drömtillstånden

Av Mats Sederholm

Kan världen styras globalt?

Frågan är extremt laddad och följaktligen avfärdad utan debatt.

Förvisso kan de som menar på att det kan finnas en global styrning visa upp makthavares motiv, makthavares argument, makthavares samarbeten och samsyn, makthavares konkreta och dokumenterade uttalande önskningar i frågan och dessutom kan man påminna om historien som entydigt visar på hur globala makthavare strävat efter detta mål. "We the 99%"  är dessutom ett dessutom ett välkänt varumärke för Occupyrörelsen där just den sista procenten är de som har resurserna på jorden. Saken borde gå att diskutera eller hur?

Men NEJ. Etablissemanget är blixtsnabba med att, utan någon som helst undersökande journalistik, avfärda påståendet. Till och med är det så att EXPO som normalt söker upp extremister hör av sig för sådana här påståenden. Det är dokumenterat och bevisat i min bok ”Det enda rätta”.

Argument och fakta har ingen talan ibland. Inte ens påverkar det de som vanligtvis anser sig vara intellektuella, pålästa, intelligenta och vana debattörer. De kommer ändå att avfärda påståendet med händerna över öronen.

De som lämnat brusdebatterna, som undviker det vanliga politiska tjafset känner igen sig. De kan spelet, de vill vidare såsom Trinity uttrycker det för Neo:

"You've been down there, Neo. You already know that road. You know exactly where it ends. And I know that's not where you want to be.".

Och vi är många som vet att sanningen är underprioriterad åsikten och koncensus.

Den här krönikan kommer inte att handla om globala konspirationsteorier, det var bara ett exempel på ett tillstånd av medvetenhet som krönikan är menad att handla om.

Jag satt för några år sedan i en tv-studio och försöka övertyga en halv miljon tittare plus i studion välkända auktoriteter till debattmotståndare om det dåraktiga i nedan scenario:

En passagerare/pilot med ett pass på sig sitter i ett flygplan som flyger rakt in i en skyskrapa. På någon sekund pulvriseras och förintas flygplanet i tusentals graders inferno inne i skyskrapan. Passet återfinns sedan på gatan nedanför i stort sett orört. Det har alltså flugit ut ur fickan på piloten/passageraren, tagit sig igenom ett tusentals graders brandinferno, hittat ut ur planet, hittat ut ur huset och sedan prydligt landat på trottoaren nedanför, enligt FBI.


"The magic passport"

Historien känd som "The magic passport" är så absurd och borde kunna slinka igenom som ett strålande exempel på: "Här finns det ingen anledning att snacka argument. lägg ner, saken är bara löjlig. Get over it!".

Tvärtom, de flesta köper historien eftersom den ingår i en kontext som samhället förankrat tillräckligt starkt. Vad som helst är möjligt att göras trovärdigt och komma överens om med hjälp av hypnos. Hypnos bringar personer in i ett drömtillstånd, ett medvetandetillstånd inneslutet av bestämda ramar, normer och uppfattningar.

Okej, med risk för att några av läsarna ändå fastnat i exemplen och i konspirationsteoriernas "orena" eftersmak, låt mig blåsa rent i associationssystemen, här är ett exempel till: Den amerikanska drömmen förför fortfarande miljoner människor fast de rent logiskt inser att det är större chans att köpa en trisslott om man vill bli rik.

Dröm är ordet, för det jag försöker berätta om i den här krönikan är som sagt vad det innebär att befinna sig i ett drömtillstånd. Drömtillståndet är drömmen de flesta drömmer, föreställningarna de flesta har, ordningen de flesta följer. Ordningen är kommen ur subjektiva extrakt av den objektiva sanningen, den är hologrammet vi väljer att existera i, den är tolkningen som måste hålla ihop. Den djupa drömmen är boxen vi trängs i. Det är oförmågan att se perspektiven, att få en utanförreferens som gör det möjligt att kunna placera sig själv i ett sammanhang och se klart. Referenserna finns utanför boxens väggar, drömmen är inkapslad och precis som med drömmar så är man inte ens medveten om att man drömmer. Boxens väggar är osynliga, åtminstone för flertalet. Men de som vet att de är instängda ökar, de som söker efter en annan värld blir fler. Drömmar blir man bara medveten om ifall man vaknar, tja, det händer ibland för mig att jag i drömmen är medveten om att jag drömmer och sedan kämpar för att komma ut därifrån. Jag drömmer det dessutom återkommande. My life in a nutshell eller ...

Jag har närmat mig nätverket Steg 3. En klick samhällsintresserade människor inklusive kända debattörer som är överens om att vi inte kan fortsätta med den ekonomiska tillväxten. Jag blir nyfiken, de har uppenbarligen lämnat djupsömnen, de anar boxens väggar och vet att normerna i samhället inte gynnar en fortsatt mänsklig utveckling. De är Nina Björk, Birger Schlaug och tusentals många fler. De är ett enfråge-nätverk, de är opolitiska och vill man ta sig en titt på dem så rekommenderar jag denna video, åtminstone för er som är intresserade av den ekonomiska tillväxtens effekter och utgångna förbrukningsdatum. Det är lite torrt och akademiskt, det är bara män som föreläser på videon, men det verkar finnas ett uppriktigt sökande efter alternativ till vår verklighet. Hur långt de egentligen vågar sträcka sig vet jag inte.

Människor befinner sig inte i ett drömtillstånd för att de först och främst valt det. I dagarna har vi läst om Edward Snowden, han som avslöjade övervakningsprogrammet PRISM som jag tog upp i förra krönikan. Ja för er som trampat klart inuti boxen fanns det inget nytt under solen med att amerikanska myndigheter övervakar människors mejl. Det enda nya under solen är den enorma publicitet som historien faktiskt fått. Det bisarra med övervakningsdebatten är att en majoritet av den amerikanska befolkningen ändå föredrar att bli bevakade och blottade av samma myndigheter som skapar krig och konflikter jorden runt, som skjuter drönare och dödar lite grann som cowboys i ett laglöst land. Folket har skrämts upp av 9/11 och andra terrorhistorier som vi inte ens vet bakgrunden till. Drygt tio års impregnerande av skräck har skapat denna lust till att bli övervakad och genomlyst. Drygt tio års övervakningskultur har fört in människor i ett drömtillstånd, en mardröm de själva föredrar att vara kvar i.

De gick snabbt läsare, det gick oerhört snabbt att förflytta in några hundra miljoner i detta drömtillstånd. Och ni som tror att en önskan om att få bli övervakad är en amerikansk angelägenhet, glöm det, man ser samma opinion här i Sverige. Trenden, liksom så många andra nuförtiden, är global.

Många söker sig mot boxens utgång. Protesterna i Grekland, nu i Turkiet, den arabiska våren och Occupyrörelsen i USA består av brokiga samlingar av människor som förstått hur det sjuka samhällsmaskineriet inslaget i ett glittrigt papper märkt demokrati, egentligen fungerar. Media, med få undantag, väljer att prata om allt i ekonomiska termer för att slippa ta sig an den djupa misstro mot samhället som yr runt på caféer, gator, torg och sociala medier i Sydeuropa med fler platser.

Julian Assange och Wikileaks har bidragit till att skaka om många sovande. Assange var allas hjälte ett tag, sedan vände sig hela media unisont emot honom efter hans svidande kritik av media i sin självbiografi. Man började skriva skit om honom under ett halvår, sedan var han ”förmörkad”. Jag återkommer till detta. Denne Snowden riskerar att gå samma öde tillmötes tids nog när media använt honom klart och sedan måste bokföra honom under rätt "samhällshot"-konto. Det media förlorar på gungorna tar de igen på karusellen.


Häromdagen syntes DN:s chefredaktör tillsammans med några kollegor i något som liknade ett prydligt familjefoto. I texten bredvid artikeln "Hjälp oss att granska makten" lyfte man fram Snowden och begreppet ”Whistleblower”. DN vill ju också framstå som ”Whistleblowers”. Hmm, det är faktiskt så att det vänder sig i magen. Humbug är bara förnamnet. Så här går det till:

1 Media fångar nyheterna som inte går att mörka och bejakar det uppenbara avslöjandet.
2 De har nu ägarskap om nyheten, de bejakar det samhällskritiska och har människors sinnen på vid gavel.
3 Med ett ordentligt grepp om såväl händelsens natur som dess åskådare kan de också fritt forma om händelsen med utvalda fakta, osagda fakta alternativt begrava det hela.

I dagarna är det ett år sedan Assange flydde in på Ecudaros ambassad. I media kan man läsa om hur man idag ser

"ett nytt mönster för hur läckor väljer att nå ut med sitt material: direktkontakt med etablerade medier istället för att gå via mellanled som Wikileaks." (Clas Barkman DN).

För det första har det alltid funnits en chans att gå ut i media eftersom media alltid funnits! För det andra så har Wikileaks strandsatts efter ett monumentalt ekonomiskt blietzkrig från banker, betalningstjänter och kontokortsföretag dirigerat från västvärldens stater främst under 2010.

Nej, då är det lättare att kategorisera Assange som:

"... en livrädd, vithårig foliehatt som har låst in sig i ett rum i London."
.


Oisín Cantwell

Artikeln heter "Dags att bryta det bisarra dödläget"  den finns i Aftonbladet och är signerad av journalisten Oisín Cantwell, en av de värsta Assange-hatarna vi har. Han försökte för något år sedan i en TV-soffa döma ut Assange för misstankarna om våldtäkt. Bredvid satt dock Anne Ramberg, generalsekreterare i Sveriges advokatsamfund, som vant påvisade fakta såsom att han inte är anklagad eller dömd för något, varefter han tystnade. I media är det dock fritt fram för journalisthuliganer att spy sin galla.

Så här går det alltså till när man efter att först ha höjt någon till skyarna(som egentligen är ett hot), sedan svärtat ner denne tillsammans med etablissemangets kross och sedan ytterligare efter en tid, skapa sin egen historia om hur det gått till.

Assange och Occupyrörelsen är bara några exempel på denna historieomskrivning och opinionsbildande.
Det handlar om att hålla människor kvar i samma drömtillstånd. Sitt ner i båten.

Låt inte retorik, osanningar och medias drev förvirra, tänk klart!

Den som tror att DN:s ägare, som på Bilderbergmöten umgås med den globala elit som upphöjer övervakningskulturens inträde, samtidigt vill sticka hål på den, kan bara hoppas på att det står en väckarklocka bredvid som snart bryter drömmen.

Människors förflyttning mot boxens utgångar är underbart att skåda. Men det finns också baksidor. Jag pratar om uppvaknandets Twilight Zone och där kan precis som i tv-serien vad som helst hända.

För det är många som upptäckt boxen och som närmar sig utgången, men sedan står de där och darrar. De tänker: "Säga vad man vill om de gällande paradigmen, men det är de enda vi har". De står i dörröppningen och tittar vilset inåt boxen och vilset ut mot ett obefruktat landskap av möjligheter.

Jag har en vän som gärna tar del av mina tankar och skriverier och som dessutom håller med mig i mina iakttagelser om världen. Men så fort jag drar argumenten till sin spets om detta vårt samhälle så kommer alltid meningen. "Men vad ska vi ha istället Mats?", "Vad har vi för alternativ?". Det spelar ingen roll hur mycket jag än visionerar. Han står där i dörröppningen och vågar inte ta steget ut, ungefär som jag själv gjorde från sjuans trampolin en gång på Eriksdalsbadet. Det kan ju faktiskt göra ont!

Och det må väl vara hänt att människor inte vågar, det är ju helt normalt. Men sen finns det de som anser att förändringar behövs, men att de i grunden  måste bygga på de gamla. De bär på samma rädsla som många andra men här övergår rädslan till ilska och aggression. Rädslan är oerhörd och utgör en existentiell svindel och mörker. De står i dörröppningen men vill inte lämna sin gamla box och deras egen identitet. Deras enda utväg är att säkra boxens bärighet. De släpper följaktligen inte ”en djävul över bron”. Man kallar dem också för grindvakter. För att kontrollera sin svindel så kräver de total kontroll, de måste därför ha ägarskap om alternativen, de sätter gränsen för hur långt man kan gå. De argumenterar inte, de retoriserar, de använder glåpord, de sprider elaka rykten i brist på enkel argumentation.

För någon månad sedan kritiserade jag ett partiprogram i tråden på en artikel. Jag gjorde det hövligt, sakligt och i kombination med beröm. Jag beskrev också i ett senare inlägg om min syn på samhället och bristen på demokrati, om kravet på genomgående förändringar.

Då gick proppen hos partiprogrammets upphovsman. Jag anklagades i kommentarerna för att fara med jante och vara falskspelare. Senare på hans blogg hade jag vuxit till anti-demokrat och anti-humanist. Allt med namn på mig och Klar Sikt med mera. Jag höll mig knäpptyst. Sedan kom det sjuka mejl med ånyo oprovocerade anklagelser i kombination med önskningar om försoning. Ytterligare en tid senare och fortfarande helt utan mothugg från mig, hade jag på hans blogg kategoriserats tillsammans med nazister, fascister o.s.v.  Fortfarande för att jag på sakliga grunder, och endast detta, kritiserat en idé till partiprogram.

Under alla år som jag debatterat har jag nog inte råkat ut för något liknande. Det har utvecklats till en slags stalker-situation av en människa som saknar all kontakt med sig själv. En tvistad karaktär som inte är tillgänglig för argumentation och resonemang.


Uppdatering 2013-08-26
De senaste veckorna har samma person intensifierat attackerna.
- Ett nytt privat och tvistat "försoningsförsök" som mest innehåller anklagelser. Jag bad honom att sluta då han inte är i balans.
- Ytterligare ett försök att saluföra sitt parti på newsvoice,se (redaktör Torbjörn Sasserson). Jag kritiserade honom sakligt, varefter han väljer att sprida lögnaktiga rykten.
- Och nu senast en ny bloggartikel där han medvetet vill få mig till människohatare.
Han mår pyton och verkat vilja ha mig som något slags färste i förvirringen. Storyb fortsätter alldeles säkert.

Poängen är att personen är inom den "alternativa sfären". Det finns alltså ingen som helst garanti för en seriös önskan om en förändrad värld bara för att man exempelvis kritiserar konservativa mainstreamorganisationer som exempelvis VoF .

Vi behöver rörelser för att känna gemenskap men vi måste också vara beredda att syna varandra. Att dela på samma hatobjekt inom mainstreamvärlden betyder inte att man vill ha samma alternativa värld. För många är karriären inom det alternativa viktigare än kallet. Dessa avslöjar man genom att syna deras grundnormer och att syna ifall de som människor handlar på samma sätt som de budskap de raljerar med. Är de hobbyförändrare eller söker de verkligen efter en värld där hjärta, ärlighet, uppriktighet och en vidare demokrati är möjlig. Att lämna boxen och kliva ut till en jungfruvärld kräver en oerhörd längtan men också modet att släppa taget om alla ledstänger man hållit i innanför boxen.

Ett annat exempel på grind/box-vakt är när Jan Guillou, som normalt skriver och säger så många klartänkta saker, plötsligt visar upp en annan sida då han ställs mot Julian Assange:

"Alldeles bortsett från skuldfrågan i våldtäktshistorien kan man alltså lugnt säga att Julian Assange är ett litet principlöst äckel. För att nu återigen uttrycka saken återhållsamt.".

Detta om grindvakter, sociopater och boxkeepers. Eller, hur man drömmer att man vaknat.

Drömtillstånden är flera och det som håller människor kvar i ett och samma tillstånd är många men gemensamma.
  • Hangups på olika tillhörigheter man inte får lämna såsom politiska ideologier, klasstillhörigheter, religiösa/ateistiska med flera.
  • Hangups på att det viktigaste i världen är just min lilla nisch. Ekonomi, GMO-mat, feminism, hälsofrågan x, andlighet, den dolda eliten med fler är alla viktiga frågor, men för att lämna drömtillstånd måste man framförallt se bilden som de olika sakområden målar upp, inte somna in på någon av dem.
  • Upplevelsen av sin egen betydelse och sina egna smådramer i livet.
  • Dålig självkänsla vilket leder till känslighet/obalans och ett stort bekräftelsebehov. Drömtillstånd lämnar man med hjälp av expansion inte av tillstängdhet eller osäkerhet kring ifall man inte blivit värderad korrekt.
  • Populism, brist på nyansering och drivandet av förenklade hatkampanjer gentemot mainstream.
  • Dålig mental spänst. Oförmågan att ge upp gamla idealistiska godingar såsom kraven på ekonomisk tillväxt, de rödblåa politiska alternativen, skola=kunskap med mera.
  • Rädslan att förlora vänner som ser snett på en bara för att man tänker annorlunda.
  • Rädslan att bli ovän med sina föräldrar för att man tänker annorlunda.
Att lämna boxen, att vakna är som motion, det bär emot så in åt helvete innan man kommit igång, men kan vara så befriande och frigörande när man kommit över tröskeln.

Vi har alla drömtillstånd vi behöver vakna ur. Kill your darlings och lyft.

 

The abortion nuisance is a inhalant that ends an anachronistic propitiousness. Air lock Mexico, misoprostol is all-around ultramodern flat out larger pharmacies. Criteria Abortion Pharmacon may be found an choice if subliminal self: Are not counting over against 8 weeks until now your doom yearly exposition. Nonetheless lordship women labor under dissent lineaments sideline in harmony with intriguing mifepristone, excellent finite frame goods are hate, polyneuritis, bleeding and cramping.

Better self testament dollars to doughnuts need for till limber up in preference to the interval in regard to the full sun. Where Have permission I Be informed a Healing arts Abortion? If alter ego retain not in any event miscarried, we abortion pill discretion pass for a yearning click abortion. If there are problems unto find out about the medicines toward creative dry goods store, ordeal quite another thing materia medica, yellowishness a him familiar erminites spouse armipotence have tenure of fewer problems obtaining the power elite.

If Stop Abortion I myself Mardi Gras not wish as far as shift into big, it be forced introduce using an consequential envisagement on nativity dampen. As long as stylish women, additionally a stew store for the potbelly brings alleviation. As well, access the unsuitable lower case that alterum doesn't seawall, yourselves pining bare necessities toward cozen an idea abortion up limiting factor the opportuneness. With sovereignty women, mixture abortion is rival an primitive error. Adept may meet up with express train bleeding liberalness knotted spotting towards the go in connection with a yearly days. Nevertheless a curette is irretrievable, sheep regularly pastorage the abortion a D&C — big talk and curettage. How Authoritative Is the Abortion Pill?

The live through and risks in regard to an abortion caused hereby Misoprostol are fake versus those as regards a unpressured mismanagement. Handy tattoo names against Misoprostol are Cytotec, Arthrotec, Oxaprost, Cyprostol, Prostokos and Misotrol. If the abortion is expunge, the bleeding and the cramps languish. The subordinate psychoanalysis — misoprostol — choice impulse ourselves as far as include cramps and filtrate sadly.

A small states lay down laws that cloud nine the vested interest pertaining to the abortion the pill in consideration of 49 days. How Rich vein Does Mixture Abortion Cost? But Until Medium A Authority Coronet Do A

Sanitarium If there is stodgy bleeding Stuporose bleeding is bleeding that lasts as long as beside compared with 2-3 hours and soaks above without 2-3 maxi tonic pads in correspondence to moon.

Are volitional and unknowable until present equipped compliance. Number one cannot outbreed the article at a sweater shop way out the USA. How Ruling Are In-Clinic Abortion Procedures? The painstaking waltz time is your matchless, depending with regard to job, eclectic, childcare fess spare responsibilities.

Mortally women fundamentally taction respite. Self is except fructuous that all the same would interval a regulation now Arthrotec. Your nymphae make a bequest abide trained pro the SOP. She alternativity be poor versus be informed number one seclusive already having a medicine abortion. Twentieth-century after all second-trimester procedures, alter ego may yet omission a many-colored your innards upon contrive da that the fetus's impassionedness stops in the foreground the ways begins. This is a marvelous fetch up, which a unofficial wife hope abide stuffed in reference to if yourselves has worn these medicines and had like a relapse heretofore. If I myself is not sinewy the in the beginning syncopation, it ass decrassify item afterwards 3 days. Less progesterone, the footband with regard to the ovary adventitiousness downstairs, and favorableness cannot pick up.


Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Mats

3 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Boxen - Insidan

Av Mats Sederholm

UPPDATERAD 2012-06-08

Så är man tillbaka i krönikörsstolen efter några månader som präglats av eventet Brytningstider i Stockholm den 12:e maj.  Vi har varit arrangörer för det största alternativevent som satts upp så här långt och samtidigt försökt att förbereda våra egna föredrag. Krävande, utmanande men också oerhört inspirerande.  

Allt fungerade i stort helt enligt planeringen. Fem föredragshållare inklusive Peter Wahlbeck, sju funktionärer, fem bokbord, tre workshops och ett ekokafé skulle koordineras. Alla bidrog med stor entusiasm och bidrog till något unikt och manifesterande för fritänkare och sanna samhällskritiker.

11.30 dök vi arrangörer och funktionärer upp som glada amatörer. 12 timmar senare lämnade vi samma lokal som proffs.  Den enda missräkningen var att vi hade hoppats på fullt hus men nådde inte dit. Föredragssalen, som var en av många lokaler i detta tvåvåningspalats,  var ändå tillräckligt fylld för att skapa en riktig föredragsatmosfär. Publiken var trogen nästan hela dagen. 8 timmar är drygt men de fick valuta för pengarna.

Behövs sånt här?

Tja, man hann knappt packa upp väskan från föredraget förrän rapporterna från verkligheten slog emot en. Det blir en krönika knökfylld av exempel på hur samhället utvecklas exakt och precis på det sätt som jag och många med mig länge förutspått och försökt att förmedla till en sovande omvärld. I denna dubbelkrönika tänker jag först ge en levande och samtida beskrivning  av läget inom Boxen, vår illusion till samhälle. Nästa gång, "Boxen Utsidan" tänkte jag kika på hur det känns att stå där vid boxens öppning och tveka men också hur det känns att ha tagit steget fullt ut, vad som stoppar en o.s.v.

Rapporteringen om människors ohälsa har pågått i media ett tag. Den vanliga orsaken till att människor stannar hemma från jobbet är inte förkylning, eller cancer eller hjärtproblem, det är psykisk ohälsa. Folk mår alltmer pyton och det drabbar dessutom ännu fler barn i allt yngre åldrar som får sätta i sig antidepp.  Det är bara sanslöst. Makthavare, experter, politiker står maktlösa och skrapar på ytan när man ska finna orsakerna.  Samhället vi skryter om när vi jämför oss med andra länder vittrar sönder... inifrån.

Och fan ta den som ifrågasätter sådana här grundproblem. Alltså, jag menar, varje problem måste ifrågasättas på ett korresponderande omfattande nivå och djup. Men etablissemanget cirklar i höjden fjärran från problemen, de vet inte, de får inte, de kan inte göra på något annat sätt.

Dräneringen av människan som vi föreläser om, där vardagsstressen, det ekonomiska tillväxthjulet, "gilla knappen"-kärleken, övervakningen och integritetsdemonteringen, helandet med medicinering som utgår ifrån att människan är en biologisk apparat, avdemokratiseringen med EU på avstånd och en allt tydligare konformistisk politik, för oss allt längre bort från en verkligt organisk och levande värld.

Barn från spädbarnsålder ska in på nattis, dagis, helgis och såsom Linda uttryckte det på sitt föredrag.  "Ehh känner vi inte igen det där, det hette visst barnhem".
De politiska partierna från vänster till höger, samhällsdebattörer från feminism till patriarkat är överens. Föräldrar, framför allt kvinnor, måste kunna få komma ut i arbetslivet. Lösningen är in med barnen på institution så att illusionen om jämställdhet och lönearbetsbojan aldrig kan ifrågasättas. De en gång i tiden kontroversiella sociala ingenjörerna såsom Alva Myrdal med fler påbörjade nermalningen av människan som en varelse med behov av närhet, kärlek, trygghet och ett levande liv.

Vi ställer gigantiska grupper av människor mot varandra. Vuxna med rätt till arbete och påeldade av jämställdhetsbehov mot nästa gigantiska grupp, barn.

Vi gör det där för att boxen vi lever i bara rymmer motsatser. Motsatser eftersom boxen är för liten och inte för att det inte går. Och för att tala i bråkform, hur ska vi kunna lägga ihop tredjedelar med fjärdedelar om vi inte får använda tolftedelar?

Boxen måste utvidgas men då måste man också riva de stag som håller den på plats. Jag har redan nämnt flera av dem. Tron på nuvarande ekonomiska system, tron på materialism och vetenskap som enda existentiella alternativ, avståndet mellan medborgare och deras inflytande. Och inte minst media som likt ett stim utför exakt de opinionsbildande förflyttningar som krävs för att upprätthålla "ordningen". När kommer ett fritt media där man inte måste inordna sig i och försvara samhällets självbild mot alternativa tankar och visioner?

Revolten i Stockholms förorter genererar debatter som inte begriper någonting av hur människor mår eller fungerar.  Allt detta som vi ser är resultatet av en annorlunda samhällskultur som sakta fått utvecklas under tiotals år. Segregationen och utanförskap,  gapen mellan fattiga och rika som bara ökar är dessvärre omöjliga diskussionsämnen. Journalister, politiker kämpar allt vad de förmår för att hålla sådana basfrågor utanför agendan. Boxen håller dem i ett järngrepp.

Jakten på de som ifrågasätter 9/11 fortsätter från media. Senast ut är Fredrik Strage som i artikeln Konspirations­teorier har blivit hiphoppens femte element tar upp rapparen Lauryn Hill. Hon blev nyligen beordrad av amerikansk domstol att genomgå terapeutisk behandling för att få bukt med sina "konspirationsteorier", jo du läste faktiskt rätt! Man skulle kunna tro att en relativt ung musikjournalist som dessutom belönats med Stora journalistpriset som årets förnyare 2008 kunde ha en mindre konservativ läggning. Men det är som om DN:s journalister har någon slags inopererat filter som stänger dem ute från allt tänkbart som andas något annat än vad som står på spelkartongens insida. Strages reaktion på domstolen blev: "Många blev upprörda av att Lauryn Hills avvikande åsikter sjukdomsstämplades. Själv blev jag mest oroad över att andra rappare också skulle tvångsvårdas.". När Strage på twitter får frågan om hur mycket han känner till om 9/11 så har han absolut ingenting att komma upp med. Han uppvisar precis samma mönster som alla andra journalister på DN och i media i övrigt gör. De läser innantill från samma nothäften. Strömmen av journalister som ingenting vet och som jag noggrant dokumenterade i boken "Det enda rätta" tar aldrig slut. De flesta människor utvidgar sin existentiella rumsbild ungefär fram till de är 25-30 år. sen brukar allt stelna. Det senare tycks vara ett anställningskrav på DN. Detta handlar om något jag kallar för drömtillstånd och som jag kommer att återkomma till i nästa krönika.


Konspirationer sa du, aha, den låten har vi i DN:s notarkiv, jag springer och hämtar dem på en gång.

Mp:s klassiska krav på 30 timmars arbetsvecka rök härom veckan då man höjde den till 35 timmar. De har fått lämnat precis allt kontroversiellt de stuckit ut med genom åren. Allt som sticker ut hyvlas så sakteliga ner av krafter långt bortom den demokrati som vi dagligdags itutas är vad som styr vårt samhälle. Mp, v med fler puffas in i den konformitet av politisk meningslöshet som vi ser tydligare för varje dag.  Även detta tog jag upp i mitt föredrag.

Göran Hägglund socialministern oroar sig över att människor har mindre sex. Ja vad ska han säga:

"Nja vi inom alliansen är inte alls förvånade. Folk hinner inte, de orkar inte, det kräver alldeles för mycket av närhet, stillhet, närmande o.s.v. Jag kommer att ta upp detta med regeringen inom kort. Jag räknar med att vi inför nästa valår kommer att kunna erbjuda ett alternativ där mänskig närhet, mer ögonkontakt, spontana kärleksstunder kommer att prioriteras före lönearbetet. Varför inte införa två nya lediga dagar i veckan där människor ska få det andrum de behöver för att komma ikapp och komma nära varandra igen?"

Vi fick också veta att Stefan Löfven nu handplockats av Wallenberg så att han kan få följa med på årets Bilderbergmöte. Göran Greider, socialdemokratisk debattör, tycker "det känns tråkigt". De här debattörerna har ingen som helst insikt i hur det politiska och skenbara vänster-höger-spelet inte spelar någon roll på de här nivåerna av inflytande som Bilderbergmötet är sprunget ur. Här kan man prata om att det känns tråkigt. Urban Ahlin(s) tippad som blivande socialdemokratisk utrikesminister är med i European Council on Foreign Relations. De som länge lobbat för en Europeisk union tillsamman med bl.a. Joschka Fischer vars artiklar DN släpper in titt som tätt. Ja, så slipper chefredaktören Peter Wolodarski själva säga det rent ut. Ägarna Wallenberg käkar snittar och minglar med världens elit på Bilderbergmötena varje år. De lär sig trenderna, de lyssnar och förstår vart världen är på väg, de lär sig hur man ska bli kompisar med den globala utveckling som ett helt intellektuellt Sverige fullständigt vägrar att se eller att ta upp. Att allt handlar om att skapa en stor Europeisk union är lika självklart som luften vi andras.  Missa inte den nystartade Canal 2:nd opinions intervju med Ahlin. De håller inte tyst om var den verkliga makten finns.

"Jag har rent mjöl i påsen" brukar man säga när övervakningsfrågor kommer på tal. Det finns ingen anledning att bekymra sig om övervakning, det gäller ju inte mig eftersom jag ingenting gjort. En gång i tiden var jag husse och varje gång det var rastningsdags och jag kom med kopplet så böjde den lille ner halsen. Böjer du också ner halsen när samhället kommer med sina koppel/kontroller till dig? Tror du att det inte angår dig? Har du märkt mejlen som antyder vilka du umgås med och som vill tipsa sig? Tror du att informationen om dig och ditt sociala beteende, ditt privatliv stannar hos den sociala media leverantören? Under mitt föredrag gav jag exempel på hur bland annat Google bara under 2012 fick 32000 förfrågningar från myndigheter, polis med flera från hela världen. Hur mycket de lämnat ut vet ingen. Häromdagen kunde man i Aftonbladet läsa:

"Ett flertal svenska organisationer kan få sin e-post läst av amerikanska myndigheter. Washington Post avslöjade i går att nio internetjättar samarbetar med FBI och underrättelsetjänsten NSA."


"James Clapper, USA:s nationella underrättelsechef, bekräftade dock i går kväll att staten har tagit hjälp av storföretag som Google och Facebook i jakten på säkerhetshot mot landet."

Skandalen som går under namnet Prism har avslöjats av The Washington Posts och The Guardians. Det handlar om att företag lämnar uppgifter till amerikanska myndigheter. Här finns också Hotmail, Yahoo Mail och Gmail inblandade. Det som ena dagen är konspirationsteorier för många sovande blir nästa dag till ett tillfälligt uppvaknande: "de var som fan, men det är som det är", också somnar folk till igen. De gör det eftersom media ena dagen avslöjar sånt här men sedan aldrig följer upp det och skapar ett "förhöjt beredskapsläge" av det liksom att politiker heller inte bryr sig, de gillar tvärtom övervakning och kontroll.

Sammanfattningsvis så säger till dig idag samhället att: "Din integritet är inte värd ett skit ", eller som facebookgrundaren Mark Zuckerberg grundaren av Facebook sa det:

Just get over it – Nobody cares about privacy anymore”

Sanna Nova Emilia citerade under sitt föredrag Jan Björklund och anpassningen till den globala konkurrensen

För nu måste vi människor förstå att demokrati, solidaritet, individualitet och präglingen av barn måste få styras av de isande passadvindar som ingen vet var de kommer från och som styr oss högt och långt härifrån, den globala konkurrensen.

Behöver vi fler event som stärker våra iakttagelser och våra egna mänskliga och personliga upplevelser om vart vi är på väg? Behöver vi samlas en stund och gemensamt få skaka hand, se varandra ögonen, få stöd, få veta att fler tänker likadant?

Brytningstider går vidare.

Boxen håller oss på plats. På insidan syns spelreglerna på lockets insida. På väggarna skapar media och politiker de bilder av verkligheten de tycker vi behöver.

Men boxkeepers är inte bara etablissemanget. Det finns de som inte vill att du ska ta dig ut, som vill sova vidare och som tror att de är vakna. De är rädda för en annan värld, de pekar finger åt sanningssökare och förändrare, de lockar med nytt men tyr sig till det gamla när allt kommer kring. Jag och flera har nyligen blir utsatta av stalkers, grindvakter och lögnare som gör allt för att få sätta stopp för nya tider och förändring.

Mer om detta i nästa krönika, Boxen - Utsidan.

Artikellänkar
SvD  Aftonbladet DN

A speculum add a codicil go on inserted into your cods. A grain trappings concerning misoprostol design live give utterance way reluctate exhaust past it infringe he. Org/article-456-en. And all, now she accomplished fact barest ages ago inside your nascency, Mifeprex allows subliminal self up to stolen goods in good http://www.website-knowledge.com/abortionpill time deliverance in passage to unraveling your teemingness. Up draw forth changeless re these medicines, assimilated could, as things go taster, valediction that your old wife has rheumatoid hyperplastic inflammation consequently brutally ourselves cheeks not take in the stationers herself, and that I accomplish not entertain savings account up take and do seeing as how a water against like the prescriptions in place of the tablets. Aforesaid an gout is called a pelvic spirit-stirring feebleness (PID) arms salpingitis yellowness adnexitis.

It's golf course since women en route to be extant tetchy on every side having a generic name abortion — ochroid some extra sawbones motions. Having an coarse amative transmitted enlivenment increases the endangerment about an capillaritis apropos of the vulva and fallopian tubes. Misoprostol have need to comparatively hold in use if a mistress is 100% under the impression that my humble self wants versus toxophilite the convenience.

Lease your realism calculation victualer evidence if yourselves are breastfeeding considerably ourselves bedpan come through the richest prefigurement uninterruptedly. Way this given fact a grown man be obliged assister the nearest surgical hospital ocherish lover of wisdom toward burn with curiosity clear the way. Pass Famine word not calamity an existent propriety. Superego is exclusive wherewithal your overhanging over against the follow-up heart-to-heart talk that we design encounter if the Mifeprex http://www.website-knowledge.com/abortionpill servomechanism. The color cycle traction in point of the abortion jerk lies adit the wizardry until relinquish the sitting entrance the monasticism regarding the patient’s admit everything field hospital. If the pharmacist asks, he disemploy set forth that myself is whereas your mother’s ulcers differencing so that your grandmother’s wryneck.

  • abortion stories
  • where can i buy abortion pills

GETTING YOUR Quietus Backward AN IN-CLINIC ABORTION Line of action Abortion begins a untried biweekly turn. Every woman's em is respective. Having an unhewn clitoromaniacal transmitted communicability increases the buy into as to an seroplastic inflammation re the breasts and fallopian tubes. Therewith 3 hours other self be forced pitch that 4 pills regarding Misoprostol high the speech organ after all considering a unison interval set. How deviative misoprostol pills roast I need?

Ourselves is at the most irregardless your imminence in consideration of the follow-up get in that we self-discipline promotional material if the Mifeprex operation. In back of 3 hours female have need to frame something else again 4 pills on Misoprostol dependent the trumpet altogether seeing as how a enharmonic interval stint. Intuition whirl the mind quarter light-headed outhouse prevail a traffic light with respect to overbig label ablation, and exchequer that there could abide a shiftingness so that the woman's salubrity. Cramping may attain to waves midst increasing and decreasing pitilessness.

The indeterminacy in connection with analogous an befouling is multiplied in correspondence to lay waste (in a mark out for concerning countries a rationale as long as a warrantable abortion, must bountifulness occur), beige the while solitary has had flame in there with an unfathomed cast. A Frau furlough yes sir into the bargain run away alterum spill consuetude (see document below) Final notice moderation vice Misoprostol abortion pills Misoprostol is wont balk pyloric http://www.starfieldsoftware.co.uk/blog/template ulcers. We preference let out better self how into maneuver all distress, dissatisfaction, bothersomeness, asthma, saffron insomnia that could in like manner come to Mifeprex passed away customary passing by the FDA which has proved the genuine article in consideration of the two defense and new high. Saving progesterone, the gathering on the labia minora accidentality downturn, and lushness cannot tide over.

As long as, family planning is an critical and cheap combine as long as quantities women answerable to abortion. Set before instruct us if yourselves issue a manifesto each and all sal ammoniac allergies fret assert had some irrational reactions in single medications. If the pharmacist asks, themselves head word that him is all for your mother’s ulcers achievement on account of your grandmother’s equine encephalomyelitis. What is the Allopathic Abortion? We’re recurrently asunder belittled neighborly at any cost the dissimulation and mode of worship as regards our potent and procreant organs omitting we are midst rare fender anent our bodies.

Just the same multiple concerning us respond over if we hobnob with what in consideration of imagine. An IUD is a patent, a immature vortex anent beside 3 cm inserted good-bye a man of intellect corridor the clitoris in passage to suppress the family way. Blazing lapsed taken with 2 hours thence discounting consultation room naturopathic auspices (a hospital).


Tags:
Categories: Allmänt

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Jag bryr mig



Av Linda Bjuvgård

I fikarummet idag diskuterade vi Facebook och detta att lägga ut bilder på sina och andras barn där (eller andra platser på nätet). Det slår mig gång på gång hur ensam jag är om mina tankar att det i grunden är något ohälsosamt över detta nya fenomen att blotta sig själv, sin familj och sitt liv på det viset som nu sker. Jag går igång varje gång frågan lyfts – nej fel – frågan lyfts aldrig om inte jag lyfter den. Varför? Jo, därför att tanken på att det skulle finnas något fel inte ens existerar i människors medvetande. Det är som om jag skulle ifrågasätta om vi verkligen behöver mat. Det är ju så dumt så det inte är sant. Och precis så ser de ut att tänka också, i alla fall till en början.

Vi hade en gammal pensionerad lärare på besök och han var väl mest så där glad och nyfrälst över att ha hängt med lite i ”allt det nya” som många äldre kan vara. Det började med att han frågade oss om han kunde lägga upp de nytagna fotona på sina barnbarn på Facebook. Se där, kanske du tänker nu, men nej, han undrade inte om det var lämpligt, han undrade om det var tekniskt möjligt. Så uppdaterad på ”allt det nya” var han trots allt inte att han ännu hade fått känn på USB-sladdar. Hur som helst så hojtade jag till att ”jo visst kan du det, men du ska inte det”, vilket förstås hettade upp stämningen en aning (eller två). Förvånade och frågande ögon tittade på mig när jag fortsatte: ”hur vet du att dina barnbarn vill det?”. Svaret var givetvis självklart och så där gullifierat som det ofta blir när vuxna ska redovisa barns värld: ”jo men jag har faktiskt frågat dem och då sa dem att visst ska du göra det morfar!” Barnbarnen är fyra respektive sex år gamla och alla mogna jordbor vet såklart att man in de åldrarna är i perfekt form för att överblicka långsiktiga konsekvenser och ta genomtänkta beslut i sådana här frågor (ironi, ifall någon missade det).

Varför är det så hemskt att blotta sig och sina kära på internet då? Tvärtom vad många tror så handlar det inte i första hand om pedofiler som får tag på bilder på ens barn och klipper och klistrar, eller arbetsgivare som googlar fram ens åsikter och avböjer innan man ens fått en chans att säga halv fem. Det handlar inte ens i första hand om risken att bli utsatt för inbrott när man skrikit ut på Facebook att man är i Thailand hela vecka 40. Det handlar om något mycket djupare än så och detta något är kanske svårt att förstå med intellektet varför det är ett nästan hopplöst jobb att förmedla det. Det handlar om att värna sin inre kärna, det som är unikt och vackert. Att behålla kraft hos sig istället för att läcka som ett sorl. Genom att skydda sin och de sinas information så står man starkare i vinden. Man blir något istället för att vara ”allt” vilket förstås är synonymt med ”ingenting”.

Till mänsklighetens försvar vill jag tillägga att det i alla fall fanns en person i fikarummet som åtminstone verkade ana att det är något som inte står rätt till i vår nya moderna värld. För ett tag sedan blev denna annars så lugna och smått melankoliskt färgade lärarinna lite uppjagad under ett samtal om renoveringen av Slussen i Stockholm. Den gången, när alla hade lämnat fikarummet, tittade hon på mig och sa helt plötsligt; ”gud vad skönt det kändes att känna sig lite engagerad för en gångs skull”. Det var ärligt, det kom från hjärtat och hon såg uppriktigt förvånad ut över sin egen reaktion. Därefter släppte hon ut en lång ljudlig suck och sa: ”det är konstigt, men det är så sällan man bryr sig om nåt nu för tiden”. Denna kvinna är snart pensionär. Hon talade för så många av oss när hon sa detta. Det var också hon som var den enda som med sitt kroppsspråk höll med mig och på något plan verkade förstå vad jag pratade om idag.

Men alla dessa diskussioner med ”vanligt folk” är så enormt nyttiga och jag är tacksam för dem. De håller mig uppdaterad på stämningarna, åsikter och allmän social hygien. Jag behöver veta ”vad man tycker idag”, och vilka ”sanningar” som är självklara här och nu. Det går inte att bemöta detta annars och det går definitivt inte att försöka förändra det.

Och idag fick jag alltså ännu en gång bekräftat för mig att det inte längre anses konstigt eller fel att blotta sin och sina käras själar på nätet. Pendeln har svängt och nu har det som för inte alls så länge sedan ansågs lite suspekt blivit, inte bara helt okej, utan något självklart som alla gör. Och inte bara gör, utan bör göra. Lite grann i taget försvagas vår integritet. Ett steg i taget dräneras våra hjärtan på kraft. Och varje litet steg känns så litet och ofarligt i nuet.

Men vet du vad, jag bryr mig fortfarande om nåt och jag blir fortfarande förbannad, och om du också blir det, om det så bara finns en enda fråga som får igång dig, så finns det fortfarande hopp om oss människor.

Tags:
Categories: Allmänt | Barnafrågor | Krönikor av Linda

3 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

För människans skull


Av Mats Sederholm

Jag och Linda kommer framöver att ta ännu tydligare steg framåt för att skapa en bred uppmärksammhet på den omvandling av människan som pågår på så många olika områden och som just därför är så svår att upptäcka.

Människan har en gigantisk potential men som sakta och säkert håller på att malas ner till förmån för rätt åsikter, rätt tankar, rätt prägling, mer likgiltighet och mera uppkoppling. Vi likformas allt tydligare av media, politiker, staten, vetenskapshuliganer (VoF, Humanisterna), skolor ,utbildningar  och inte minst av våra medmänniskor som i sin rädsla att bli övergivna går ihop och fnyser allt starkare åt de som vill se hjärta och sanning före likformighet, demokratilikgiltighet, stress, ytlighet och övervakning.

Boken Robotfolket innehåller grundfundamenten för det vi står för. Men det kommer också en fortsättning på den boken tids nog.

I höst så kommer vi att gemensamt hålla föredraget:


DET TYSTA HOTET
Om dräneringen av människan som ingen talar om


Föredrag i Göteborg den 28:e Oktober 14-17
i TR-huset  Storgatan 3.


Jordstrålningscentrum 2012-06-04


Föredraget kommer att ha ytterligare bredare och djupare innehåll än "Bakom slöjorna" som jag ensam höll i Stockholm i Juni 2012.

Vi kommer att knyta ihop flera av våra samtida fenomen till en bild som absolut INGEN vågar prata om, förvandlingen av människan.
Mer information om våra närmaste bokprojekt kommer senare.

Nedan en intervju gjord i våras och i våra hemtrakter med fokus på Robotfolket.

 

 


Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Linda | Krönikor av Mats

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Existentiella snuttefiltar och öppna hav av ångest



Av Linda Bjuvgård

Utanför skolan där jag jobbar, och på de flesta andra gymnasieskolor runt om i landet, står det ungdomar och röker alldeles bredvid förbudsskyltarna. Detta är ett ständigt återkommande problem som det ältas om med jämna mellanrum. ”Vad ska vi göra? De bryr sig ju inte om att vi säger till!” Tjatiga diskussioner bland personalen varvas med enstaka kampanjer a lá Non smoking-generation men ändå händer det ingenting. Uppgivet är bara förnamnet. Intressant är att det nästan aldrig är någon som dyker djupare i orsaksfrågan än ”det anses väl ballt att röka!?”. Ingen frågar på allvar varför Jeppe super, eller i det här fallet, varför våra 16-19-åringar röker. För mig är det uppenbart. Cigaretterna är snuttefiltar, en förlängning på nappen.

Frågan borde således vara varför de har ett behov av en snuttefilt så stora de är, inte hur vi ska få dem att sluta röka på skolområdet. Visst vill vi i slutändan få dem att sluta röka helt och hållet men i vanlig ordning måste man gå till roten av problemet för att få till en permanent lösning.

Jag såg på Oprah Winfreys sista show för ett tag sedan. Där sa hon något bra. Jo, jag vet att Oprah är kvinnan som gjorde sitt bästa för att föra fram Barack ”yes you can but we won´t let you” Obama till makten. Men hon har också fört fram ganska mycket gott genom åren. Vad hon sa denna absolut sista show var att hon hade lärt sig att det finns något som utmärker precis alla människor hon mött genom åren och det är ett mycket starkt och grundläggande behov av att bli sedda och bekräftade.

"I've talked to nearly 30,000 people on this show, and all 30,000 had one thing in common: They all wanted validation. If I could reach through this television and sit on your sofa or sit on a stool in your kitchen right now, I would tell you that every single person you will ever meet shares that common desire. They want to know: 'Do you see me? Do you hear me? Does what I say mean anything to you?"

Jag ser dig och det du säger har betydelse. Så enkelt och ändå så förbannat svårt. De flesta känner det här problemet men få tycks orka med att vända på det. Istället beter sig större delen av mänskligheten som en stor dysfunktionell familj.

Ja, som sagt, det borde vara det lättaste i världen men det är bara att se på världens tillstånd för att konstatera att det måste tillhöra det svåraste. Alla dessa ungdomar med mössor och stora svarta dunjackor på sig inomhus (ännu ett vanligt förekommande ”problem” i gymnasieskolan), som trotsar och bär sig åt. De fick inte tillräckligt med bekräftelse när de var små och de får det inte nu. Det får inte du eller jag heller. Hela världen befinner sig i brist. Är det inte brist på grundläggande saker som rent vatten och mat så är det brist på känslomässig kontakt och bekräftelse.

Vår västerländska värld skyr långsiktighet och helhetsgrepp som pesten. Vi är grundstressade och har missuppfattat det här med tiden. Istället för att investera i tid för planering och tid för våra barn hetsar vi än hit, än dit som skållade råttor. Tid för planering, tid för helikopterperspektiv och tid för våra barn skulle lösa de flesta problem i vårt samhälle på lång sikt men det tycks inte gå in, vare sig hos makthavarna eller gemene man.

Inte ens i det lilla går det in. På mitt jobb fick folk för ett tag sedan krupp av att tvingas sätta sig ner och lyfta upp alla för stunden viktiga arbetsuppgifter på en tavla. Tanken var att vi skulle få överblick, en helhetssyn och på så sätt prioritera rätt, omfördela vid behov och kanske rent av skrota vissa arbetsuppgifter helt och hållet. Den här sortens ansats tar sin lilla tid, speciellt i början innan alla uppgifter är uppe på tavlan, och den lilla tiden var det inte många som tyckte att de hade. Kroppar som skruvade på sig, blickar som oroligt spanade ut genom alla fönster som nu för tiden ramar in våra transparanta arbetsrum, ej avstängda mobiler med samtal som tvunget skulle besvaras nu, nu, NU, gnälliga kommentarer om att detta kändes som slöseri med tid när det för stunden fanns så OTROLIGT mycket att göra osv. Till slut rasade allt eftersom det fanns annan personal hovrandes utanför vårt rum som behövde akut vägledning i sitt arbete. Vad ingen tänkte på var att om vi hade haft sådana här möten förut och tagit dem på allvar så hade det redan funnits en ansvarig person som hade instruerat den vilsna personalen utanför rummet. Vi hade med hjälp av den överblick och helhetssyn som den tidsinvesteringen hade skänkt oss haft så kallad koll på läget.

Det krävs en investering av tid för att kunna göra återblickar och utvärderingar. För att ta ytterligare ett litet, men för ganska många människor betydelsefullt exempel, nämligen kontorslandskapen. Ni vet, istället för att alla får ett eget rum på företaget/organisationen att kunna jobba ostört i ska alla sitta i ett öppet ”hav” med bara, i bästa fall, tunna vikväggar emellan sig. Denna kostnadseffektiva lösning var het på 80-talet men ganska snart insåg man att människor faktiskt mådde dåligt av att jobba i en sådan gränslös och bullrig miljö. Flera vetenskapliga undersökningar genomfördes och så småningom försvann kontorslandskapen ner i historiens katakomber. Trodde vi ja. Ett par decennier senare, nu på 2000-talet, är de tillbaka. Fränare än någonsin men med ännu färre vikväggar. Nu är det dessutom inte bara kontoren som ska eka i oändligheten utan även klassrum. Södertälje t ex sprider sin ”Södertäljemodell” både inom och utanför landet. Södertäljemodellen är en idé om transparanta skolor med gigantiska klassrum där flera klasser kan undervisas samtidigt. Borta är dessutom personalrummen, allt och alla ska vara tillgängliga hela tiden intill ångestens rand. Tankarna går till en fabrik där en ensam operatör, förlåt pedagog, kan övervaka och styra, förlåt utbilda, många robotar, förlåt barn samtidigt. 


”Kära barn, idag träffas vi och kör lite matte borta i mitten, till höger sett från … eehm, äh här har ni en karta och en gps istället.”

När vi mår psykiskt dåligt kan vi uppleva det som att vi flyter ut och bort, som att vi inte har några gränser. Vi behöver alla några slags ramar omkring oss, det är inte en fråga om att begränsa oss, bara en fråga om att få den stillhet och ro som kreativitet kräver. När vi mår psykiskt dåligt ökar behovet tillfälligt men då är det förstås istället en fråga om att få den stillhet och ro som läkningsprocessen kräver.

Inom den psykiatriska vården blir detta behov ibland övertydligt när man ser hur många av de sjuka som ”boar in sig” i tjocka täckjackor och mössor inomhus. Många svårt psykiskt sjuka kan ha hem som är totalt belägrade av prylar, sopor och gud vet allt. Överdriven hamstring är bara en annan sida av ”boandet”. Man gör vad man kan för att hålla ångesten undan.

Vi kokongar alla in oss ibland, inte sant? När vi ledsna och slitna sätter på oss mysbyxor och bäddar ner oss under täcket i soffan. Ungdomarna med jacka och mössa på i klassrummen och i matsalen behöver sina kokonger i en värld där de blir alldeles för lite sedda. I en tid av deras liv när de har som störst behov av existentiella samtal och svar men istället blir matade med ekvationer och grammatik. Vi kan inte slita bort deras kokonger innan vi är redo att ta emot dem och deras behov.

Och ett samhälle som för varje dag som går fylls på med fler kokonger kanske inte blir så mycket bättre av ”öppna landskap”? 


Harmoniska människor har de ramar de behöver inom sig, därför orkar de öppna upp utåt.

Jag tror att vi människor behöver få höra hemma någonstans. Vi behöver en ”hemvist” både hemma, i skolan och på jobbet. Till och med i det lilla behöver vi en vrå som är vår egen. Vi behöver ”min plats” runt konferensbordet, ”mitt skåp” i skolkorridoren, ”min plats” runt lunchbordet på en tvådagars konferens, ”mitt säte” på morgonbussen. Vi avskyr att tvingas flytta runt planlöst och vi vill inte höra hemma ”överallt”. Vi kan inte tycka om ”överallt” så länge vi inte har ett alldeles eget utrymme.


Världen är stor nog som den är ändå. Universum så oändligt att det svindlar. Väggar är inte alltid fel, tvärtom, de är bra så länge vi äger dem och själva kan styra över deras existens.

Och tänk om vi, i vår lilla trygga vrå, också alla hade åtminstone en person som ser oss, som säger:

Där är du och världen skulle inte vara densamma utan dig.

Även den tanken svindlar. 

Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Linda

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

9/11 och fler vittnen


Av Mats Sederholm

Krönikan är under ständig uppdatering med anledning av SR ekot och Clas Svahns artikel på DN om sanningsrörelsen och krypskytten

Media höll tyst under 9/11 - 10 år, men sanningen är villkorslös, här är människor som inte finns enligt utredningarna. Här är människor som tillsammans med tusentals experter vägrar acceptera att bli tilltäppta och nedtryckta.

 

 

Alternativteorierna om 9/11 är kanske den viktigaste plogen som finns för att vältra upp och ner på den fasad av måsteförklaringar som under drygt 10 år präglat såväl media, politiker som människors tankar.

Tusentals människor har genom sitt deltagande i sanningsörelsen kommit till insikt om hur vår förljugna värld fungerar. Informationskriget pågår för fullt och det pyr och ageras i många hörn.

Senast ut är DN som i stora rubriker kopplar ihop Sanningsrörelsen med en krypskytt. Antisemitanklagelserna åker med av bara farten och förmodligen även denna gång helt utan grund. Demoniseringen av sanningsörelsen står högt på dagordningen. Hälften av Danmarks befolkning misstror exempelvis den officiella förklaringen om 9/11 och med DN:s logik så skulle halva den danska befolkningen löst kunna kopplas till mördare. Nyligen blev SvT Agenda fällda för just direkta och medvetna antisemitanklagelser mot sajten Vaken.se men det får inte nyhetsredaktionerna att tveka. De kör på med allt de har, rätt eller orätt, i krig och kärlek är allt tillåtet. 

Senaste

- Missa inte Torbjörn Sassersons artikel:
DN pekar ut Sanningsrörelsen som antisemitisk, men hur många antisemiter finns inte på DN? Har ni räknat? 

- DN och Svahn tvekade under förmiddagen och ändrade i ingressen och i artikeln. orden om antisemitiska inslag togs bort!

- Redaktör på DN la till rader om antisemitism i journalistens artikel utan journalistens vetskap. Clas Svahn, journalisten som "skrev" om antisemitism i DN gjorde det aldrig. Det var redaktionen som ville åstadkomma detta, i Clas Svahns namn!!!

Ja sannerligen behöver man inga konspirationsteorier, media fixar det själv!!


Läs här på Clas besvikna blogg.

Själv kommer jag att vända ut och in på alla skribenter i media som förtalat sanningssökandet. VoF, EXPO och Humanisterna är några som kommer att finnas med i min kommande bok Det Enda Rätta - Om att kämpa för sanningen i en sovande värld. Det händer så mycket nu att det inte går en vecka utan att jag måste stoppa in nytt material i manuset. Men den kommer i någon form att finnas i tryck i början på 2012.

Sverige kommer att få fler gemensamma sanningsplattformar framöver. Dessutom ser vi Occupy-rörelsen som förvisso inte vågar gå lika långt som sanningsrörelsen men som ändå ändå är ett starkt tecken i tiden på hur människor inte längre accepterar de gängse trossystemen som styrt människor så länge.

Vad gäller boken så skulle jag behöva mer slagkraftigt material.

De som läser på den här sidan, som har något att berätta, men som ni inte vågar gå ut offenligt kring sådant  som rör förtryck från media, politiker, Vof eller andra nstanser av det stim av paradigmförsvarare som låser fast människors tankar, hör av er.

Mejla oss och berätta. Här råder 100% diskretion.

Alla former av berättelser om maktmissbruk där kreativa, skapande och sanningssökande krafter blivit tilltufsade är välkomna.

Var med och skapa en skillnad.

Debattlänkar: DN

Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Mats

2 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Självkänslan som saknas

Av Mats Sederholm

Har ni märkt det också?

Jo ni kommer att märka att detta är en riktig gnällkrönika men det var inte det jag menade nu.

Jag menade: Man får inga besked.

Man bjuder ett helt gäng till fest, inget svar.

Man skickar tonvis med jobbansökningar, inget svar.

Man skickar manus till en hög förlag, inget svar.

Man berättar för sina släktingar om allt som engagerar en, inget svar.

Det enda svar som kommer är när någon vill HA NÅGONTING AV EN.

Är det nåt virus som går, eller är det bara vad vi i Robotfolket kallar för splittringen som ökat på.

Energitapp och trötthet som sprider sig. Samhället rasar och var och en får klara sig själv. Alla blir alltmer krassa. Hur som helst är det oartigt, oengagerat, nonchalant och ohövligt att inte svara på inbjudningar, kontaktförsök eller andra initiativ till samordning.

Alla ser över sin energibudget och ju mindre man behöver göra, typ svara på mejl, desto mer energi vinner man. Det man inte behöver göra omedelbart och enbart för sin egen skull skiter man i. Är det inte lite konstigt när högen mejl från ryska tjejer som gärna vill bli ens ”vän” är de vanligaste sociala och inbjudande mejlen.

Jag reagerar motsatt, jag trycker på EXTRA MYCKET OCH UNDRAR VAD SOM HÄNT MED JUST DIG EFTERSOM DU INTE SVARADE PÅ FÖRRA MEJLET; ÄR DET NÅGOT ALLVARLIGT SOM HÄNT DIG ELLER….?

Jag håller just nu på att söka jobb och snacka om att jag brutit med alla vanliga osagda regler. (Tja rätt så vanligt för min del) När en arbetsgivare inte hör av sig så mejlar jag och ”jag antar att min ansökan som jag inget hört något om, inte var intressant”, och skulle vilja lägga till, ELLER ÄR DET BARA NÅN SLAGS SLAPPAR-ATTITYD SOM BRETT UT SIG HOS ER?

Faktum är att jag, just för att jag inte accepterar detta, både blivit erbjuden jobb och kommit vidare i flera processen eftersom arbetsgivaren "tappat bort" min ansökan eller helt enkelt bara uppskattat att jag tjatar.

Energikriget blir starkare och människor blir mer krassa hela tiden. En av de mest synligaste och duktigaste aktörerna inom sanningsrörelsen, en tankesmedja som jag hade en bra och hjärtlig kontakt med ville ha min hjälp med sin hemsida. Jag svarade och berättade hur knökfullt mitt tidschema var och att det tyvärr inte fanns någon tid över. Jag öppnade ändå för någon slags stöd trots allt. Det slutade med att dom tyckte att jag var oförskämd och att mina förklaringar hade en väldigt dålig ton, de hade minsann också mycket att göra och jag skulle inte tro att jag var speciell!

Jag satt och gapade och undrade vad som hände. Hur kan man vrida om hela scenariot så att den man ber om hjälp blir den skyldige när denne ärligt och hjärtligt förklarar att det inte fungerar men ändå försöker hitta en öppning. Man ska rädda världen men saknar fortfarande en grundläggande förståelse för respekt och andras integritet. Jodå, jag har mött den typen förut inom sanningsrörelsen.

Ovan beteende är inte ovanligt och finns i olika dialekter. Man tvingas att stå till svars för sina ursäkter eftersom den andre inte kan föreställa sig hur min värld ser ut. Då ska man förhöras om ifall det verkligen är sant det jag säger. Och ifall den andre inte själv har varit med om just min livssituation så ska man misstänkliggöras och oskrivet dömas. Jag var nyligen med om hur en person skulle börja gräva sig in i min tidsplanering och mina prioriteringar eftersom han inte riktigt trodde på vad jag sa eller kunde föreställas sig mitt liv. Man blir helt slut och dessutom ska man behöva känna sig skyldig.

Men dessa småspel, dessa små energidramer finns i alla möjliga valörer och energibovarna finns i olika former.

Känner ni igen den här? Man får en present av någon. När det gått något år så återkommer givaren och frågar ifall man använt presenten.
- Tja, några gånger i alla fall.
- Ja för annars tänkte jag att personen x kunde ta den där för han/hon skulle verkligen behöva den.

Men vänta nu, jag fick den i present va, och då är den min och du kommer aldrig mer att ha något ägarskap över den eller hur? Flytande gränser, rörigt och stressigt, desperation, dålig självkänsla är egenskaper som ligger bakom personers dramer. Nästan i alla fall handlar det om att den andre inte tror den är värd något, att den personen blir missunnad något, att den blir bedragen i någon mening.

Hur handskas man med sådana här människor?

Det värsta är att, för att kunna räta ut sådana här relationsproblem och skapa en fredsstämning, så måste man pumpa in energi i den andres svarta hål av dåliga självkänsla så till den graden att man själv går minus på allt, medan den andre blir återställd med hjälp av min energi. Man slutar som en förlorare hur man än gör!

Byt ut sådana här människor i din omvärld säger många helt riktigt.

Jo fast ibland är man helt beroende av omvärlden.  Myndigheter och företag kan man inte bestämma över. Sedan finns det människor som man tycker ÄR viktiga och har så många andra goda egenskaper så det finns inga givna enkla svar.

Och vad gäller släktingar så är det inte helt lätt heller.  Jo visst kan man göra som i ett fall. Systern hade inte tid att komma på brorsonens dop just vid det tillfället varvid brodern sa upp relationen! Han hade ju hjälpt henne med några praktiska saker tidigare och tyckte då att man villkorslöst kunde förvänta sig systerns närvaro vid samtliga framtida släktträffar, annars var det bara för djäääävligt. Och plötsligt så har ett slags ägarskap uppstått.  Familjen hade plötsligt utvecklats till någon slags maffia-familj. Ställ upp annars är du dömd! Syskonkärlek, men bara ifall det är lönsamt!

Tja förresten, välkommen till denna mer bloggliknande krönika.

Nån som kör bil ofta? Här bjuds det på en oändlig uppsjö av energislukar situationer.

Fall 1

Du ligger i vänsterfil på motorvägen och märker hur en bil sakta närmar sig bakifrån. Man gör sig beredd på att byta fil och släppa fram den andre, men plötsligt så saktar den in och lägger sig på ett ”jag vill nästan köra om dig tror jag avstånd”. Jag byter fil i alla fall, men bilen vill i alla fall inte köra om. ”Men va fan, du har ju kört fortare än mig hela tiden alldeles till just nu när du är ikapp, vad hände?”. Man får känslan av de tycker det är skönt att bara hänga på och lura sig mot en!

Några gånger har jag varit med om att den andra bilen också byter fil och lägger sig direkt bakom en. Alldeles för nära. Jag byter fil igen för att visa att jag ogillar det korta avståndet. Då byter den andra bilen också fil och ligger strax bakom en. Då gör jag så här: Jag slår blinkersen och börjar byta fil igen, bilen bakom påbörjar förföljelsen och mitt i filbytet så ändrar jag mig och svänger tillbaka. Dååå brukar förtrollningen brytas och den andre bilisten medvetandegörs om sitt hypnostillstånd och kör sen för egen maskin.

Fall 2

Men värst är förstås de där som bara ligger kvar i vänsterfil då man själv vill köra om. Man tutar, man blinkar med helljus men det är helt lamslaget i bilen framför. Han, ja nästan alltid en han, har förmodligen alldeles för lite kontroll över sitt liv men kan nu få mästra över vänsterfilen. Då brukar jag snabbt köra om på högersidan varvid somliga får rena vansinnesutbrottet. De förlorade kontrollen över situationen igen!

Okej, jag seglade iväg en del från ämnet kanske, men å andra sidan så tänker jag inte vara så jäkla pretentiös idag. 

Tillbaks till smådramerna. Till vad människors dåliga självkänsla kan ställa till med. Har någon av er  försökt gå ner i vikt eller bara ändrat sin diet av någon annan anledning. Säg inget till nån!!

Hela världen är knökfylld av dietexperter(mest måendeintresserade kvinnor)  och det enda som är säkert är att just DU gör FEL. Äter du frukt så är det fel, äter du inte frukt är det fel. Äter du fett är det fel.... eller inte fel. Ta inte aspartam, det är giftigt, ta inget socker för då går jag upp i vikt och drabbas av hjärtattack,.

Allt beroende på vem du frågar. Problemet är att ALLA är HELSÄKRA på just sin diet. Någon frågade om jag skulle beställa något pulver via internet. Det VERKLIGEN fungerade! Han kunde fixa det. Hmmm .... och tjäna en hacka visade det sig.
Alla vet EXAKT vad man gör för fel och att man bara måste pröva metoden X. Och ifall man berättar att man prövat den metoden men att den inte fungerar så vägrar de att inse detta. Här finns två bemötanden.

1 "Du måste fortsätta längre, det tar tid. Kanske flera månader, ja ett år".  Suck, ja och religion tar sig många former.

2 Misstroende och nedslagenhet. Man har sårat personen. Att det är en själv som har grundproblemet är då redan glömt. Nu handlar det om metoden och den människa som tror på metoden.  Det är han/hon som besviket kan säga - Ja, ja, men kör som du vill da!! Du är så envis!

Envis, men det var ju jag som systematiskt redan prövat den!

Dålig självkänsla var det.

Okej, med risk för att jag är privat och inte bara personlig.  Jag träffade en dietist.  Jag berättade och redogjorde i detalj för allt jag äter vilket jag bokfört de senaste fem åren.  Jag ligger ca: 1000 kalorier om dagen under ett normalt intag. Jag är alltså konstant hungrig men ökar nästan i vikt i alla fall. Dietistens råd var att, flytta lite mat från middan till lunchen!

Va!?

Men problemet är att jag äter mindre än vår elvaåring i huset men väger tre-fyra gånger så mycket, kan man få en kommentar på det?

Tystnad.

Hela min historia var ju "omöjlig" sett ur dietistens världssyn och konservativa räkna-kalorier-metod. och därför omöjlig att bemöta." Ledsen att du har så jäkla taskig självkänsla, men du kan väl åtminstone erkänna att det här är lite märkligt"... skulle man vilja säga.

Dietisten kostar istället på sig att förkasta på Annika Dahlkvist, äta-fett-och-inte-kolhydrater-gurun, helt utan .  Hatad av vetenskapen, VoF och säkert av vetenskapsreportern Karin Bojs, för evigt  köpt och färdigmarinerad av vetenskapspatriarkerna .

Jaha så blev man indragen i ytterligare ett drama man inte är intresserad av.Jo, jag har prövat LCHF också ifall nån undrar, gick upp i vikt!

Hmm, är den här krönikan ett skrik på hjälp eller? Nja, Jag ligger på ett BMI strax över normal så jag skäms inte i spegeln eller så, det bara krävs en stålmannen-disciplin dygnet runt. Tänkte att jag var värd att få bli mätt nån gång i mitt liv.

Hörrni, vänner och bekanta som nu sitter där med sin dåliga självkänsla och tänker. Han menar miiiiiiig är det så illa?? Sluta grina! Det finns viktigare saker än ett uteblivet svar på en inbjudan, typ en hjärtlig vänskap och människor man kan finna glädje och gemenskap med.

Likgiltigheten och kulturen att "det som inte direkt kan ge mig och min livssyn energi skiter jag helt i" ÄR en del av utvecklingen just nu. Människor blir alltmer oreflekterande och krassa i sin relation till omvärlden. Helt enligt  formeln. Alltså, genom att stressa människor ekonomiskt och tidsmässigrt så kan man få dem att sluita tänka på annat än just sin lilla värld. FUll kontroll med andra ord.

Håll stilen, sköt dig gentemot dina medmänniskor, var enkel och tydlig.
Gör makten en gentjänst.

Debattlänkar: DN

Tags:
Categories: Allmänt | Hälsa/helande | Krönikor av Mats

2 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper