SEE ARTICLES IN ENGLISH ON THE NEW BLOG - BEYOND

Självkänslan som saknas

Av Mats Sederholm

Har ni märkt det också?

Jo ni kommer att märka att detta är en riktig gnällkrönika men det var inte det jag menade nu.

Jag menade: Man får inga besked.

Man bjuder ett helt gäng till fest, inget svar.

Man skickar tonvis med jobbansökningar, inget svar.

Man skickar manus till en hög förlag, inget svar.

Man berättar för sina släktingar om allt som engagerar en, inget svar.

Det enda svar som kommer är när någon vill HA NÅGONTING AV EN.

Är det nåt virus som går, eller är det bara vad vi i Robotfolket kallar för splittringen som ökat på.

Energitapp och trötthet som sprider sig. Samhället rasar och var och en får klara sig själv. Alla blir alltmer krassa. Hur som helst är det oartigt, oengagerat, nonchalant och ohövligt att inte svara på inbjudningar, kontaktförsök eller andra initiativ till samordning.

Alla ser över sin energibudget och ju mindre man behöver göra, typ svara på mejl, desto mer energi vinner man. Det man inte behöver göra omedelbart och enbart för sin egen skull skiter man i. Är det inte lite konstigt när högen mejl från ryska tjejer som gärna vill bli ens ”vän” är de vanligaste sociala och inbjudande mejlen.

Jag reagerar motsatt, jag trycker på EXTRA MYCKET OCH UNDRAR VAD SOM HÄNT MED JUST DIG EFTERSOM DU INTE SVARADE PÅ FÖRRA MEJLET; ÄR DET NÅGOT ALLVARLIGT SOM HÄNT DIG ELLER….?

Jag håller just nu på att söka jobb och snacka om att jag brutit med alla vanliga osagda regler. (Tja rätt så vanligt för min del) När en arbetsgivare inte hör av sig så mejlar jag och ”jag antar att min ansökan som jag inget hört något om, inte var intressant”, och skulle vilja lägga till, ELLER ÄR DET BARA NÅN SLAGS SLAPPAR-ATTITYD SOM BRETT UT SIG HOS ER?

Faktum är att jag, just för att jag inte accepterar detta, både blivit erbjuden jobb och kommit vidare i flera processen eftersom arbetsgivaren "tappat bort" min ansökan eller helt enkelt bara uppskattat att jag tjatar.

Energikriget blir starkare och människor blir mer krassa hela tiden. En av de mest synligaste och duktigaste aktörerna inom sanningsrörelsen, en tankesmedja som jag hade en bra och hjärtlig kontakt med ville ha min hjälp med sin hemsida. Jag svarade och berättade hur knökfullt mitt tidschema var och att det tyvärr inte fanns någon tid över. Jag öppnade ändå för någon slags stöd trots allt. Det slutade med att dom tyckte att jag var oförskämd och att mina förklaringar hade en väldigt dålig ton, de hade minsann också mycket att göra och jag skulle inte tro att jag var speciell!

Jag satt och gapade och undrade vad som hände. Hur kan man vrida om hela scenariot så att den man ber om hjälp blir den skyldige när denne ärligt och hjärtligt förklarar att det inte fungerar men ändå försöker hitta en öppning. Man ska rädda världen men saknar fortfarande en grundläggande förståelse för respekt och andras integritet. Jodå, jag har mött den typen förut inom sanningsrörelsen.

Ovan beteende är inte ovanligt och finns i olika dialekter. Man tvingas att stå till svars för sina ursäkter eftersom den andre inte kan föreställa sig hur min värld ser ut. Då ska man förhöras om ifall det verkligen är sant det jag säger. Och ifall den andre inte själv har varit med om just min livssituation så ska man misstänkliggöras och oskrivet dömas. Jag var nyligen med om hur en person skulle börja gräva sig in i min tidsplanering och mina prioriteringar eftersom han inte riktigt trodde på vad jag sa eller kunde föreställas sig mitt liv. Man blir helt slut och dessutom ska man behöva känna sig skyldig.

Men dessa småspel, dessa små energidramer finns i alla möjliga valörer och energibovarna finns i olika former.

Känner ni igen den här? Man får en present av någon. När det gått något år så återkommer givaren och frågar ifall man använt presenten.
- Tja, några gånger i alla fall.
- Ja för annars tänkte jag att personen x kunde ta den där för han/hon skulle verkligen behöva den.

Men vänta nu, jag fick den i present va, och då är den min och du kommer aldrig mer att ha något ägarskap över den eller hur? Flytande gränser, rörigt och stressigt, desperation, dålig självkänsla är egenskaper som ligger bakom personers dramer. Nästan i alla fall handlar det om att den andre inte tror den är värd något, att den personen blir missunnad något, att den blir bedragen i någon mening.

Hur handskas man med sådana här människor?

Det värsta är att, för att kunna räta ut sådana här relationsproblem och skapa en fredsstämning, så måste man pumpa in energi i den andres svarta hål av dåliga självkänsla så till den graden att man själv går minus på allt, medan den andre blir återställd med hjälp av min energi. Man slutar som en förlorare hur man än gör!

Byt ut sådana här människor i din omvärld säger många helt riktigt.

Jo fast ibland är man helt beroende av omvärlden.  Myndigheter och företag kan man inte bestämma över. Sedan finns det människor som man tycker ÄR viktiga och har så många andra goda egenskaper så det finns inga givna enkla svar.

Och vad gäller släktingar så är det inte helt lätt heller.  Jo visst kan man göra som i ett fall. Systern hade inte tid att komma på brorsonens dop just vid det tillfället varvid brodern sa upp relationen! Han hade ju hjälpt henne med några praktiska saker tidigare och tyckte då att man villkorslöst kunde förvänta sig systerns närvaro vid samtliga framtida släktträffar, annars var det bara för djäääävligt. Och plötsligt så har ett slags ägarskap uppstått.  Familjen hade plötsligt utvecklats till någon slags maffia-familj. Ställ upp annars är du dömd! Syskonkärlek, men bara ifall det är lönsamt!

Tja förresten, välkommen till denna mer bloggliknande krönika.

Nån som kör bil ofta? Här bjuds det på en oändlig uppsjö av energislukar situationer.

Fall 1

Du ligger i vänsterfil på motorvägen och märker hur en bil sakta närmar sig bakifrån. Man gör sig beredd på att byta fil och släppa fram den andre, men plötsligt så saktar den in och lägger sig på ett ”jag vill nästan köra om dig tror jag avstånd”. Jag byter fil i alla fall, men bilen vill i alla fall inte köra om. ”Men va fan, du har ju kört fortare än mig hela tiden alldeles till just nu när du är ikapp, vad hände?”. Man får känslan av de tycker det är skönt att bara hänga på och lura sig mot en!

Några gånger har jag varit med om att den andra bilen också byter fil och lägger sig direkt bakom en. Alldeles för nära. Jag byter fil igen för att visa att jag ogillar det korta avståndet. Då byter den andra bilen också fil och ligger strax bakom en. Då gör jag så här: Jag slår blinkersen och börjar byta fil igen, bilen bakom påbörjar förföljelsen och mitt i filbytet så ändrar jag mig och svänger tillbaka. Dååå brukar förtrollningen brytas och den andre bilisten medvetandegörs om sitt hypnostillstånd och kör sen för egen maskin.

Fall 2

Men värst är förstås de där som bara ligger kvar i vänsterfil då man själv vill köra om. Man tutar, man blinkar med helljus men det är helt lamslaget i bilen framför. Han, ja nästan alltid en han, har förmodligen alldeles för lite kontroll över sitt liv men kan nu få mästra över vänsterfilen. Då brukar jag snabbt köra om på högersidan varvid somliga får rena vansinnesutbrottet. De förlorade kontrollen över situationen igen!

Okej, jag seglade iväg en del från ämnet kanske, men å andra sidan så tänker jag inte vara så jäkla pretentiös idag. 

Tillbaks till smådramerna. Till vad människors dåliga självkänsla kan ställa till med. Har någon av er  försökt gå ner i vikt eller bara ändrat sin diet av någon annan anledning. Säg inget till nån!!

Hela världen är knökfylld av dietexperter(mest måendeintresserade kvinnor)  och det enda som är säkert är att just DU gör FEL. Äter du frukt så är det fel, äter du inte frukt är det fel. Äter du fett är det fel.... eller inte fel. Ta inte aspartam, det är giftigt, ta inget socker för då går jag upp i vikt och drabbas av hjärtattack,.

Allt beroende på vem du frågar. Problemet är att ALLA är HELSÄKRA på just sin diet. Någon frågade om jag skulle beställa något pulver via internet. Det VERKLIGEN fungerade! Han kunde fixa det. Hmmm .... och tjäna en hacka visade det sig.
Alla vet EXAKT vad man gör för fel och att man bara måste pröva metoden X. Och ifall man berättar att man prövat den metoden men att den inte fungerar så vägrar de att inse detta. Här finns två bemötanden.

1 "Du måste fortsätta längre, det tar tid. Kanske flera månader, ja ett år".  Suck, ja och religion tar sig många former.

2 Misstroende och nedslagenhet. Man har sårat personen. Att det är en själv som har grundproblemet är då redan glömt. Nu handlar det om metoden och den människa som tror på metoden.  Det är han/hon som besviket kan säga - Ja, ja, men kör som du vill da!! Du är så envis!

Envis, men det var ju jag som systematiskt redan prövat den!

Dålig självkänsla var det.

Okej, med risk för att jag är privat och inte bara personlig.  Jag träffade en dietist.  Jag berättade och redogjorde i detalj för allt jag äter vilket jag bokfört de senaste fem åren.  Jag ligger ca: 1000 kalorier om dagen under ett normalt intag. Jag är alltså konstant hungrig men ökar nästan i vikt i alla fall. Dietistens råd var att, flytta lite mat från middan till lunchen!

Va!?

Men problemet är att jag äter mindre än vår elvaåring i huset men väger tre-fyra gånger så mycket, kan man få en kommentar på det?

Tystnad.

Hela min historia var ju "omöjlig" sett ur dietistens världssyn och konservativa räkna-kalorier-metod. och därför omöjlig att bemöta." Ledsen att du har så jäkla taskig självkänsla, men du kan väl åtminstone erkänna att det här är lite märkligt"... skulle man vilja säga.

Dietisten kostar istället på sig att förkasta på Annika Dahlkvist, äta-fett-och-inte-kolhydrater-gurun, helt utan .  Hatad av vetenskapen, VoF och säkert av vetenskapsreportern Karin Bojs, för evigt  köpt och färdigmarinerad av vetenskapspatriarkerna .

Jaha så blev man indragen i ytterligare ett drama man inte är intresserad av.Jo, jag har prövat LCHF också ifall nån undrar, gick upp i vikt!

Hmm, är den här krönikan ett skrik på hjälp eller? Nja, Jag ligger på ett BMI strax över normal så jag skäms inte i spegeln eller så, det bara krävs en stålmannen-disciplin dygnet runt. Tänkte att jag var värd att få bli mätt nån gång i mitt liv.

Hörrni, vänner och bekanta som nu sitter där med sin dåliga självkänsla och tänker. Han menar miiiiiiig är det så illa?? Sluta grina! Det finns viktigare saker än ett uteblivet svar på en inbjudan, typ en hjärtlig vänskap och människor man kan finna glädje och gemenskap med.

Likgiltigheten och kulturen att "det som inte direkt kan ge mig och min livssyn energi skiter jag helt i" ÄR en del av utvecklingen just nu. Människor blir alltmer oreflekterande och krassa i sin relation till omvärlden. Helt enligt  formeln. Alltså, genom att stressa människor ekonomiskt och tidsmässigrt så kan man få dem att sluita tänka på annat än just sin lilla värld. FUll kontroll med andra ord.

Håll stilen, sköt dig gentemot dina medmänniskor, var enkel och tydlig.
Gör makten en gentjänst.

Debattlänkar: DN

Tags:
Categories: Allmänt | Hälsa/helande | Krönikor av Mats

2 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Sanningsförmörkelsen är total

Av Mats Sederholm

Missa inte tillägg 2011-09-12 längst ner

9/11 tio år o
ch sällan får vi chansen till att skåda en sådan sanningsförmörkelse som i dessa dagar. Samhället drar nu i alla spakar, vi ser artiklar, extrabilagor, nyutkomna böcker, rörda bokrecensenter, minneskonserter, minnesstunder o.s.v. Allt komponerat utifrån de nothäften som sannolikt skrevs redan innan attacken ägde rum och som Bush-regeringen och hela värdens politiker och media sekteristiskt sjungit efter sedan dess.

Attackerna på WTC 1,2,7 Pentagon och så vidare har analyserats i tio år. Ja alltså inte av de som accepterade den omedelbara slutsatsen, de är fastlödda vid ruta ett och har i olika former sammanställt samma grundmaterial om och om igen till nya böcker eller Holllywood-filmer. Nej, med analys menar jag alla de människor som verkligen försöker förstå vad som hände. Tonvis med böcker har berättat om alternativa förklaringar och främst hur de tre skyskraporna kunde falla ihop i närmast fritt fall.

Det har aldrig skett i världshistorien och så sker det tre gånger samma dag trots att två av skyskraporna var designade för att klara scenariot.

Hundratals personer inklusive brandmän, polis, journalister med flera vittnar om smattrande bombexplosioner inifrån såväl WTC 1 och 2 som WTC 7 innan de föll ihop.

Ingen logisk förklaring har kunnat presenteras som rent tekniskt kan sprida ljus över hur alla pelare i WTC 7 plötsligt ger vika samtidigt och låta hela byggnaden falla ihop i ett dammoln

Men det spelar ingen roll. För det är inte sanningssökare som sätter dagordningen eller som skapar de bilder av verkligheten som massorna sedan suger upp och låter sina hjärnor marineras med och extra mycket i dessa dagar.

Närmare hälften av USA:s befolkning tror inte att det var Al-Queada som utförde attentatet men debatten och samhället fortsätter leka terroristleken och monterar ivrigt upp samma steretypa bild av den amerikanska opinionen. Kriget mot terrorismen måste få fortsätta ostört.

Sanningsförmörkelsen är total.

Jag vet inte vad som hände den där morgonen mer än att jag satt på jobbet och någon plötsligt berättade att ett flygplan krockat med WTC i NewYork. Som pilotkunnig gick det inte många sekunder innan terrorattentat dök upp i mitt huvud. Jag vet inte vad som skedde men jag vet idag att det finns så många makalöst sinnesrubbade omständigheter kring hela historien att ny utredning är självklar, en utredning som INTE är styrd av patriotism, Bush och ett politiskt tvång.

9/11 är en monstruös milstolpe där de ca 3000 dödsoffren på Manhattan bara utgör en liten del av alla offer. När man på min arbetsplats samlades för en tyst minut så gick jag därifrån och ställde mig på gatan och hade min egen tysta minut. Mina tankar gick till alla de kommande civila offren som skulle dödas av USA och dess neokonservativa politiker inklusive Colin Powell, som ljög ihop en ursäkt i FN för att få anledning till att starta kriget i Irak. Över en miljon människor har dött. Mina tankar gick till de kommande dödsoffren i Afghanistan. Jo jag skänkte även några tankar till offren på Manhattan men valde inte att delta i ett rent propagandistiskt spektakel. Ett spektakel som firar salut i dessa dagar.

Tretusen vita människor dör och hela världen ska plötsligt sörja. Ja det ska man förvisso kunna göra men hela avsaknaden av sorg och eftertanke för alla andra icke-vita och västerländska offer som med terror kontinuerligt mördas runt om i världen, gör hela saken sjuk. Det gör mig illamående och ledsen. 9/11 har inte handlat om sorg eller reflektion, det har handlat om RE-aktioner, det har handlat om att ta hand om det momentum som uppstod när USA blev förnärmat, ett momentum som jag menar troligtvis blev skapat genom att 9/11 var en planerad attack av ett konsortium av intressenter som önskade den världsutveckling som vi senare sett utspela sig.

Att det fanns en politisk vilja från delar av den amerikanska regeringen och neokonservativa politiker dokumenterades redan ett år före attacken då behovet av en "Pearl-Harbor händelse" uttalades av den inflytelserika tankesmedjan/organisationen Project for the New American Century i samband med deras visioner om en ökad USA dominans i mellersta östern. En sådan dominans skulle då med rätt argument kunna intensifieras. De neokonservativa politiker som ett år senare skulle vara en del av den amerikanska regeringen fick precis vad de ville ha. Ett nytt Pearl Harbor och de fick sina anledningar till att förflytta sitt inflytande österut, på ett bräde.

Men sådana här samband är livsfarliga att yppa.

För mig som prövar sådana här reflektioner på media och bland människor så märker jag den enorma rädslan och förnekelsen. Media har gjort allt för att med lögner och retorik slippa ta i dessa tankar. Rädslan för att vår värld inte skulle vara den civiliserade tillställning som den vill leva upp till, att vår demokrati inte håller, att våra auktoriteter ljuger är helt enkelt för stark. Följaktligen har debatten om sanningen om 9/11 också präglats av glåpord, förlöjliganden, försök till att avleda frågan till annat och en makalös oförmåga till att se till det sakliga. Det är samma fenomen som inom sekter. En del människor nöjer sig inte med obehag och flrnekelse, de blir faktiskt direkt aggressiva vilket är en annat typiskt utfall när bevislig information kommer i konflikt med en stark tro i vad som kallas för kognitiv dissonans. Man begår hellre självmord än att se sanningen och det är snudd på samma desperation som 9/11 debatten framkallar. I krig är sanningen det första offret.  

Tro före fakta. Rädsla före mod, Åsikt före sanning.

En sanningssökare säger kanske. ”Ehh vad är det du säger, är det sant vad du påstår, var har du fått reda på det där, jag måste ta reda på det där själv.”

Men åter igen, vår värld influeras inte av sanningssökande utan av koncensusbilder som stärker vad människor vill hålla på. Och när motargumenten blir för starka, som i fallet med 9/11, så brister det. Proppen går och människor upplever det som, om de blivit misshandlade eller nåt. Tja människor och människor, framför allt är det initierade skribenter och journalister som rasar mest. De är köpta åsiktsjuckare och vill inte höra TALAS OM EN MASSA DUMHETER. Stå nu still och krångla inte, här kommer sanningen.

I vanliga fall så skulle en utredning som innehåller så mycket interna anklagelser om mörkning, avhopp. politiskt tvång och så vidare leda till ett starkt intresse från media men i fallet med 9/11 Commision så är det knäpptyst.

Sagan om de tre tornen är som den är och det kommer att brista till sist.

Ja, det brister lite hela tiden allteftersom den monumentala rädslan för ämnet i sig blir allt mer uppenbar. Det går inte att hålla ihop sådana här artificiella koncensusbilder i längden.


I dagarna släpper Architects & Engineers for 9/11 truth, organisationen med 1500 professionella arkitekter och ingenjörer som ifrågasätter den officiella förklaringen dokumentären. ”“9/11: Explosive Evidence – Experts Speak Out”.

Se trailern och fundera ärligt på ifall dessa människor är, vad media och andra verklighetsskapare vill få dig att tro på,  besatta av tokiga konspirationsteorier. Är det galningar som inget vet? Vågar du släppa taget för en stund och pröva att titta och reflektera, detta är ju trots allt bara en trailer? Du behöver inte berätta det för mamma, pappa, dina jobbarkompisar eller chefen, du borde berätta det för din fru, vem vet hon kanske kan förlåta? Sanningsvideos på datorn är skamligt och perverst men trots allt, fortfarande legalt att ha, och vem vet, i framtiden kanske det är förbjudet. Törs du:

Se längre, känna efter och tänka själv?

“If you tell a lie big enough and keep repeating it, people will eventually come to believe it. The lie can be maintained only for such time as the State can shield the people from the political, economic and/or military consequences of the lie. It thus becomes vitally important for the State to use all of its powers to repress dissent, for the truth is the mortal enemy of the lie, and thus by extension, the truth is the greatest enemy of the State.”
Joseph Goebbels propagandminister Tredje riket


Tillägg: Missa inte Alhambras detaljerade och sakkunniga bemötande av DN:s påståenden om hur terrorattacken gick till.
"Funderingar om den mediala mörkläggningen av statsstyrda brott mot demokratin."


Debattlänkar: DN DN Aftonbladet DN SvD SvD SvT Expressen Expressen DN DN  SvD DN DN Aftonbladet

Tags:
Categories: Allmänt | Informationskriget | Krönikor av Mats | Politik

7 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Grodan nollkoll


Av Mats Sederholm
 
Att arbeta som författare och speciellt när man ska marknadsföra/sälja sina verk kan vara riktigt intressant. Jag har varit i kontakt med några förläggare de senaste dagarna. De flesta är trevliga och hjärtligt intresserade av mitt manus.

Det enda rätta -  Om att kämpa för sanningen i en sovande värld
 
Men detta är en berg- och dalbane-tur och den förläggare som bäst belyser detta var han som i stort sett köpte manuset per telefon innan han läst det eftersom han läst vad jag skrivit tidigare. Min stund på pendeltåget hem kändes helt klart behaglig. Jag kom hem och kollade mina mejl och upptäckte att han just avböjt att ta emot manuset!! Vad som hände däremellan kanske jag aldrig får veta då han vägrar att förtälja det. Man blir ju så nyfiken att det saknas ord för det, det var något han läst och kanske det har att göra med vad läsare på Klar Sikt redan vant sig vid, nämligen det faktum att jag skriver ganska så kontroversiellt, att jag inte räds att ifrågasätta något och det låter ju kanske modigt, bra och till och med banalt men... alla ser det inte så. För mitt och Lindas ifrågasättande är just ett ifrågasättande av samhällets bassystem och då är inte alla med kan jag lova, trots att man gärna stoltserar med samhälle, debatt och kritik som sin förlagsprofil.

Man borde ju som förläggare kunna släppa ett manus ifall man inte finner det intressant, men i det här fallet så kan jag glädjas över att det sätter igång ganska så många inre processer hos litterärt ansvariga. Jag diskuterar gärna mitt manus och har haft några såna diskussioner, de flesta riktigt givande och kände för att återge en av dessa. Den här var förvisso inte så givande för boken och en definitivt omöjlig diskussion, men ändå intressant eftersom förläggaren, en gammal kulturchef på en stor svensk dagstidning, var riktigt PÅ. Dessutom belyser han en intellektuell arketyp som kanske fler känner igen.

Jag märkte på mannens attityd och redan efter några meningar att: ”De här är kört. Han kommer att hata boken”. Men, men han hade ett friskt munläder och vi  pratade vidare. Jag inledde samtalet med att beskriva ramarna för manuset. jag beskrev vårt samhälle och den riktning som samhället har vad gäller cyniskhet, övervakning, pengar och hur allt mer framstår som en ”Damned godless amusement park” (filmen Network) och får ungefär till svar:

- Nja vadå, jag ser inget negativt i samhället.

Jag konkretiserade mig och beskrev västvärlden och globaliseringen, om hur vår demokrati sakta tynar bort och blir bemött med ett slags:

”Vadå, vadå , vadå?”
 
Gulp! Kan man vara så här, tänkte jag. Hur fortsätter jag nu? Ska jag be honom titta ut genom fönstret och fråga ifall han också ser en himmel, en sol, några moln och en massa tvåbenta varelser som irrar runt?
 
Efter hans försvarstal av samhället där han enkelt menade att människor ändå har sin frihet, de har sina intressen och livsmotivation och att de kan välja att utforska vad de önskar, upplyser jag honom om hur människor dokumenterat vräker i sig piller för att stå ut med sina liv, om hur ökande allergier drabbar människor och framförallt barn eftersom vi inte har koll på hur vi förgiftar vår värld trots övertro på vetenskapen. Men han undviker ”bilden” och dyker snabbt ned i en bok om allergier. Detta menade han var ett adekvat sett att bemöta frågan.
 
Jag tänkte snabbt: Undrar vad han skulle säga om, jag påpekar att han har ett utslag på ena fingret och ett likadant på ett annat och det kanske kan vara nåt att kolla upp, blir reaktionen då: ”Nja vänta nu, det där var ju två helt olika saker”?
 
Känner ni igen arketypen?
Sekularisering, intellektuellt kontrollbehov och en förmåga att likt en groda hoppa från ena ämnet till det andra när det börjar brännas. Många överlever diskussioner genom att just fara runt så snabbt mellan ämnen att den andre inte hänger med och tappar spåret. De är allmänbildade och pålästa men saknar en holistisk uppfattning.
 
- Bananer är gula
- Nja det vet jag inte.
- Men du har väl sett en banan, googla på det!
- Det är inte säkert att sökmotorer alltid ger rätt resultat, det beror på hur man taggat begreppet bananer. Du kan lika gärna få upp en sida med bruna eller gröna bananer beroende på hur du söker. Kände du till det? Vet du hur sökmotorer och websidor kan programmeras?
- Nej men …..
- Jag läste nyligen en bok om Google och hur de gjort affärer på att ….
 
 Ungefär så här kan det se ut.
 Om man inte hänger på i diskussionen om sökmotorer så kan man framstå som inte påläst ... ja ifall man nu inte kan en hel del om det och dialogen kan fortsätta:
 
- Jora grabben,  jag har 400 poäng i datorvetenskap och har doktorerat i SEO (Search Engine Optimazion), gjorde förresten ett examensarbete på Googles utvecklingsavdelning.
- Bra men då vet du vad jag menar, och sen kan man ju fråga sig hur människor uppfattar färger, hur vet du till exempel att vad jag ser som gult är exakt gult i dina ögon, det finns neurologer som till och med anser att…

 … och vips så gled han undan detta och  … skutt… hoppade till nästa sten.

Vi vet hur man fångar insekter. Jag vände upp och ner på ett glas och ställde det över honom. Jag påpekade att även om människor har några trevliga hobbies eller sysselsätter sig med något stimulerande så är våra grundnormer i samhället så att det varken hjälper med kommunismen eller kapitalismen för att lösa våra basproblem i samhället. Vi behöver något annat. Okej?

 - Nja jag tycker det är bra att vi inte har något annat, det skulle leda till så mycket lidande.

Han sitter fast inuti glaskupan och det enda som återstår är:”Nej jag vill inte”. Han hävdar alltså att alternativet till vår värld och dess baksidor och enbart för att det är okänt, måste leda till mänskligt lidande och cetta TROTS at de flesta lider redan idag.Man kan riktigt höra hur det lilla hjärtat i panik drillar på i ren rädsla.
 
Jag lyfte på glaset, han skuttade vidare och vi kom in på Sanningsrörelsen och 9/11 och han menade på att det inte finns en skärva till bevis för annat än den officiella historien.

Jag tog upp 9/11.comissionen och avhoppen och skutt … han hoppade vidare … jag tog upp mörkandet av människor som vittnade om bombexplosioner och skutt … han hoppade vidare… jag tog upp den gamla false-flag operationen Northwood där den högsta ledningen inom den amerikanska militären som i samband med Kuba-krisen planerade att utföra terrorattacker på den egna befolkningen- Detta i syftet att kunna skylla det på kubanska terrorister, för att därigenom kunna skapa en opinion för att invadera Kuba.

Grodan svarade syrligt:

- Men blev det genomfört?

Vet ni, ibland får man sådana där riktigt onda och destruktiva tankar, förvisso i säkert karantän, men ändå, man binder ihop bakbenen på den lilla grodan, sänker sig sakta ner och stirrar rakt in i hans flackande små rädda ögon och säger viskande.

 - Nej men dom visste att det var möjligt att få det genomfört eller huuur?

 - Ha, jaja, nä nu har jag inte tid med det här längre. Hejdå. Klick.

 SPLASH
 

Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Mats

3 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Låtsaspengar och upproren

Av Mats Sederholm

In parliament today, prime minister David Cameron said authorities and the industry were looking at "whether it would be right to stop people communicating via these websites and services when we know they are plotting violence, disorder and criminality".
Guardian.co.uk 2011-08-11

De enda som blir glada av det här är Kina. Den Kinesiska nyhetsbyrån skriver:
"Cameron  har lärt sig en hård läxa genom bittra erfarenheter”, och att den brittiska regeringen nu ”till slut insett” att det behövs en balans mellan frihet och övervakning av sociala medier."

"Naturligt efter kravallerna", säger de vaggade, medan ni som är bekanta med vad vi i Robotfolket kallar för tidshorisonten, skakar på huvudet och ändå undrar om det är sant. Att agera utanför tidshorisonten innebär att rörelsen är så långsam att den inte är möjlig att uppfatta inom vår normala horisont för rörelser. Rörelsen mot ett starkare övervakningssamhälle är så långsam och så grundad i de små händelserna att det inte skapar någon nämnvärd turbulens i debatten. Den globala agendan är stadig och klar. Ett ökat kontrollsamhälle med alltfler konforma politiska värderingar, med gemensamma lagar, militär, centralbanker och så småningom styrelseskick.

Den 29:e Maj skrev jag i min krönika "Den spanska revolutionen":

Om demonstrationerna utvecklas till upplopp vilket inte är särkilt oväntat så kommer detta att ge etablissemanget ett starkare skäl för inskränkningar i vår frihet

Cameron känner till de här förutsättningarna bättre än mig och de som sätter hans ordning är de som ytterst skapar förutsättningarna. Det är samma uppdragsgivare som bad Gordon Brown att gång efter gång upprepa orden New World Order, det är samma uppdragsgivare som inspirerade Tony Blair till att i tal efter tal beskriva den nya tiden och de krafter som skapar den här världen.

"The forces shaping this world at this moment are so strong and they all tend in one direction. They are opening the world up. I sometimes say to people: In modern politics the dividing line is often less between traditional left vs right, but more about open vs close. Mass-migration is changing communities even countries."

Det är samma uppdragsgivare som tillsatte Barack Obama för den internationalisering (läs globalisering) som han talat om från början och som somliga journalister menar är ett rop på den nya världsordningen.

Kravallerna i Storbritannien återges av media och politiker som 100 % vandaler men allt har en förklaringar. Förklaringar är olika djupa. En djup vidsträckt föörklaring blir för flummig och oklar för de vars intellekt arbetar på ytan eller för de som hellre försvarar en äsikt än sanningen. De som styr i världen arbetar från djupet och just därför kan de styra över flertalets ytliga reflektioner. Flertalet människor hetsas och formas av samhället till kortsiktigt tänkande individer eftersom normsystemet i samhället inte gagnar tid för inre utveckling eller fördjupande förklaringar.

DN Kultur hade en artikel "Därför står London i lågor" av den brittiska journalisten Nina Power. Hon skriver:

De som fördömer de senaste nätternas händelser i norra London och på andra platser borde verkligen ta ett steg tillbaka och reflektera över det stora sammanhanget: ett land där de rikaste 10 procenten nu har det 100 gånger bättre ställt än de fattigaste, där konsumtion byggd på privat skuldsättning i åratal har lyfts fram som en lösning för en vacklande ekonomi, och där den sociala rörligheten, enligt OECD, är sämre än i något annat i-land.

Bilder av brinnande byggnader, bilar som står i lågor och plundrade affärer må erbjuda spektakulärt stoff till rastlösa medier, ständigt sugna på nya stories och nya grupper att demonisera, men vi kommer inte att förstå någonting av de här händelserna om vi inte bryr oss om den historia och det sammanhang de ingår i.

I vintras tipsade jag läsaren om upprorsvågen som nu spelar upp sig runt om i Europa. Jag skrev i samband med upproren i Nordafrika i krönikan från den 29:e maj:

Jag säger det igen, hoppas revolutionen sprids norrut och västerut. Det måste den göra, de gör den också, människors själsliga sprängkraft och längtan efter något annat är enorm. Låt den sprängas och sprida sig när den mänskliga våren kommer och inte för att någon medvetet satt på elementet i förväg.

Vågen är här.

Grekland har kokat hela våren och sommaren, fortfarande osar det i Spanien. I Israel var nyligen över 300.000 människor ute på gatorna och protesterade mot typ allt. För höga priser på bensinen, för låga löner, krav på social rättvisa, krav på fri utbildning o.s.v.  Protesterna är icke-politiska precis som i Grekland, Spanien och Italien.

Media rapporterar helst från Syrien eftersom protesterna där är mer i linje med den västerländska kristna "demokratin". Kokandet i Europa slätar man snabbt över med lite skäl såsom ungdomsarbetslöshet eller varför inte bara enkel vandalism. Ledarsidor i våra största tidningar samt fördjupande samhällsmagasin på tv driver med människor. Allt handlar om att våga uppmärksamma de små rörelserna som sakta förflyttar vårt samhälle mot en fascistisk ordning, men man håller människor utanför basfrågorna. De klonade nonsensnyheterna och de kortsiktiga politiska besluten ges all uppmärksamhet. IMF och den Europeiska centralbankens kontroll över länders ekonomi uppmärksammas som lån som hyggligt ges till de "slarviga". Hela världen står i skuld så vem bestämmer att just Grekland ska få bära hundhuvudet?

Och beträffande nonsensnyheter om ekonomi, Barack Obama har fått uppmärksamhet angående den amerikanska ekonomin. Media upprepar att det är viktigt med en uppgörelse mellan demokrater och republikaner för att säkra omvärldens förtroende för den amerikanska ekonomin och förmågan att betala tillbaka på lån. USA:s statliga skuld ligger på en sisådär 16 triljoner dollar. För några år sedan låg den på kanske en 12 triljoner. Landet är bankrutt för länge sedan men just nu är det allvarligt!! Det är allvarligt eftersom man ÖNSKAR uppmärksamma det som allvarligt eftersom det då kommer att påverka omvärlden.

Ja se, detta krångel med pengar i världen, det är väl lika bra att införa en... rätt gissat, global valuta.
Jaha så ska Sederholm prata konspirationsteorier igen.
Ja och ni som inte vill ha sanningen får hålla för ögonen här.
UN Conference on Trade and Development UNCTAD har lite spännande tankar.

Jag citerar:

" ...the system of currencies and capital rules which binds the world economy is not working properly, and was largely responsible for the financial and economic crises.
It added that the present system, under which the dollar acts as the world's reserve currency , should be subject to a wholesale reconsideration.
Although a number of countries, including China and Russia, have suggested replacing the dollar as the world's reserve currency, the UNCTAD report is the first time a major multinational institution has posited such a suggestion."

Precis allt går fel för konspirationshatarna i dessa dagar.

Kanske det behövs globala låtsaspengar till att tanka och utrusta Nato:s flyginsatser i Libyen. Ehhh vad hände. Kadaffis arme var ju i stort sett besegrad och det här skulle INTE bli ett nytt Irak, Afghanistan o.s.v.

Nästan varje dag dödas oskyldiga och Svenska Gripenplan fotar liken! DU betalar med din lön!

Jag sjunger som Veronica Maggio, som i en "Gammal sång" uttrycker sin leda:
"Repetition, repetition, ja de e repetition


Tags:
Categories: Allmänt | Kontrollsamhället

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Nakenfisarnas död



Av Linda Bjuvgård


På den sköna sandstranden i Grekland var min tvååring snudd på ensam nakenfis bland alla barn som badade där. Även bebisar under året hade badbyxor på sig. Det ska erkännas att den uppenbara normen pressade på och att det var nära att jag gav upp och klädde på honom de badbyxor vi packat ner avsedda för poolbad, inte havsbad, men jag höll ut trots både en och annan fördömande blick från omgivningen. På hotellrummet en dag såg jag Anders Westgårdhs krönika i Aftonbladets nättidning. Han konstaterar lite sorgset att trenden med badkläder på småbarn sprider sig även i Sverige.

Vad är det som händer med alla nakenfisar? En gång i tiden, när jag var liten på 70- och 80-talen, kunde även större barn bada nakna. Varför inte, ett barn är ju just ett barn och inget annat även som 10-11-åring. Vi svenskar brukar vara stolta över våra ideal när det handlar om barn och deras uppväxt. Vi tycker det är viktigt att barnen är utomhus mycket (helst i skogen), äter mycket frukt, får vara med och baka, får leka fritt och när det är sommar ska de få bada spritt språngande nakna eftersom det är det naturligaste i världen... nej, vänta nu! Så är det ju inte längre. Något har hänt.

Det är något som har gått galet när människor till varje pris måste skyla sina barns kroppar på en badstrand men utan några som helst problem blottar sina barns själar på internet. Det är galet men inte konstigt dock med tanke på hur vår materiellt inriktade värld är funtad. Här är kroppar mer intressanta än själar, om än varken mer eller mindre värda. Och privat är ett ord vars innebörd blir mer och mer förvridet. Det är därför det är så viktigt att ha badbyxorna på medan att lämna ut sitt barns bokstavsdiagnos komplett med hela sjukdomshistorien och bild på barnet är... tja, helt normalt?

Det är enkelt att skylla hela badklädeshetsen på medias rapporter om pedofiler hit och pedofiler dit. När jag var liten talades det aldrig om pedofiler. Det fanns några enstaka fula gubbar men de ansågs som ovanliga undantag och inget som man planerade hela sin tillvaro efter. Visst har media ett stort ansvar när det gäller både det ena och det andra, inte minst när det gäller den utbredda pedofilskräcken, men jag tror att nakenfisarnas död beror på något större än så, något som visserligen innefattar pedofilskräck men ack så mycket mer. Min teori handlar om att den ökade sexualiseringen av hela vårt samhälle har flyttat in snusket i våra huvuden. Vi har låtit det perversa, det vulgära och onaturliga få fäste om våra tankar och känslor så till den grad att vi själva nu anpassar oss efter det sjuka som om det nästan vore normalt.

Jag vägrar att låta pedofiler bestämma hur vi ska se på våra barn! I nuläget är detta dock precis det som sker. Istället för att fortsätta låta småbarn få vara nakenfisar har vi format dem till sexuella varelser vars kroppar måste skylas till varje pris. Få reflekterar över att det i de vuxnas värld ofta är sexigare att dölja än att visa pur nakenhet. För i ärlighetens namn hur sexigt är det med en massa normala kroppar av alla de slag på till exempel en nudiststrand eller i en bastu? Kussimurror och snoppar är sällan speciellt snygga att se på rakt upp och ner. Nej, det är när man döljer lite grann som den magiska sexigheten kan uppstå och därför är det än mer märkligt att vuxna väljer att klä sina 2-3-åriga flickor i bikinitoppar(!).

Vart är vi på väg? Framtidens folk kommer kanske fullt ut tycka att det är naturligt att vuxna kvinnors underliv härmar småflickors genom konstant rakning vilket får som en naturlig följd att även småflickors underliv blir sexualiserade och därför, såklart och helt logiskt, till varje pris måste döljas. Vi är nästan där nu så varför inte.

Nyligen fick jag veta att det inom barnomsorgen - där allt nu för tiden, precis som inom sjukvården, ska dokumenteras till priset av tid för faktisk omsorg - är förbjudet att filma eller fota nakenfisarna när de till exempel springer omkring och leker runt en vattenspridare en varm sommardag. Hm, tänkte jag. Visst kan jag erkänna att det någonstans känns skönt att veta att något naket material på så sätt inte kommer att hamna i orätta händer men efter lite funderande insåg jag att det snarare är en fråga om varför våra barn ens måste filmas på dagis överhuvudtaget. Det är det som känns mest osunt, inte frågan om nakenheten. Men det är det ännu färre som reflekterar över!

Vårt översexualiserade samhälle har gjort fler naturliga saker till något konstigt och snudd på perverst. Ta det här med amning till exempel. Idag är det många mammor som inte vågar sitta i offentliga miljöer och amma sina barn. Klimatet i samhället har blivit kallsinnigare. Sura, ibland till och med arga blickar i kombination med en allmän känsla av inte vara välkommen driver in dessa mammor på toaletter när det är dags att mata eller trösta barnen vid bröstet. Toaletter! Inte världens fräschaste ställen direkt.

På nätforum kan man läsa tråd efter tråd om hur kvinnor borde ha vett att skyla brösten ordentligt om de nu absolut måste amma på offentliga platser. Den underförstådda moralen gör gällande att amning är något privat som man inte ska "utsätta" andra för.

Att amma ett så kallat "lite större barn", säg 2-4 år gammalt, är knappt accepterat alls, inte ens om man bara gör det i sitt eget hem, trots att det har varit det naturliga för människan i miljoner år. På bara drygt 100 år har västvärlden gjort detta högst mänskliga, viktiga och vackra till något fult och perverst.

Men vänta nu! Fult? Perverst? När Britney Spears bystar upp sig i video efter video, gör samlagsliknande rörelser och stirrar med en kåt blick in i kameran då är det normalt och helt okej. Herrtidningar med nakna jättebröst som stirrar mot oss i tidningshyllan är helt normala och okej. Direktsänt Big Brother-sex är helt normalt och okej.

Men en mamma som ammar sitt barn är pervers!



Riktig perversitet*, det vill säga i ordets mest grundläggande betydelse, är precis vad det är. Men det är inte de ammande kvinnorna som är perversa eller utför en pervers handling - nej, perversiteten sitter i huvudet på de som betraktar amningen. Det är där som det har skett en förvridning av det mest naturliga, det är där som allt har kastats över ända.

Snusket har som sagt flyttat in i huvudet på folk och fått fäste.

På bussen hem från jobbet varje dag stiger det alltid på en stor grupp med skolungdomar som ibland sitter och pratar högt om sex och könsorgan. Självklart vill de, som ungdomar i alla tider har gjort, försöka provocera folk omkring sig, men det är inte bara så enkelt. Orden de använder kommer från porrindustrins värld och de ord de använder om varandra är så fula och hårda att de inte kan nämnas här. Jargongen finns där även när de tror att ingen utomstående hör på, den har blivit en naturlig del av deras språk och alltså inte bara något de använder för att provocera.

Jag är inte ett dugg förvånad dock. Allt det som dessa tonåringar talar om är sådant som vi i vuxenvärlden serverar dem på daglig basis genom tv, internet, tidningar och andra media. En gång i tiden räckte det att hålla barnen borta från tv-apparaten på kvällstid för att slippa det värsta medan det idag inte finns en enda fredad zon. Slå på tv:n vilken tid du vill och du kan råka hamna mitt i värsta våldtäktsscenen eller något annat för barn högst olämpligt inslag (och för oss vuxna också - varför ska vi se på sådant för egentligen?).

Pedofili är inte det enda som det rapporteras stadigt om genom media. Sexmissbruk, sextekniker, sexhjälpmedel och inte minst historier om sexövergrepp. Om en utomjording skulle komma hit och läsa Aftonbladet eller Expressen för att bilda sig en uppfattning om mänskligheten skulle den tro att majoriteten av oss är översexualiserade med gigantiska problem och mängder med traumatiska upplevelser i bakfickan.

Man måste fråga sig vad det är med den sexuella kraften som är så enormt lockande att den används för att sälja i stort sett allt. Man måste också fråga sig vad den stora obalansen i detta kommer sig av. Jag tror att stressen som ökar dag för dag är en del i det hela. Sex är ju som bekant en spänningsutlösare, både genom orgasmen och genom hudkontakten i sig med alla behagliga hormoner som utsöndras. Men mer än så tror jag att obalansen, det översexualiserade, beror på att vi människor saknar något fundamentalt i våra liv. Vi har totalt tappat kontakten med det där större, med hjärtat och den andliga dimensionen och det är där skon klämmer.

Sex kan vara något hett, ångande och jävla skönt också, inte bara ett sätt att komma riktigt nära, om nu någon trodde att jag bara vill flumma och mjuka till allt. Det viktiga är att vi aldrig, aldrig, aldrig låter den nakna kraften inom oss hunsas och fängslas. Låt samhällets krampaktiga och cyniska normer passera förbi som det lågvattenmärke i vår historia de är. Häng inte på - låt inte nakenfisarna dö ut!

 
Denna artikel är också publicerad på Sourze.

* Ordet "perversion" härleds ur det senlatinska perversio "omvridning", "förvridning", vilket kommer av det latinska verbet perverto "vända upp och ned", "kasta över ända", "fördärva". (Wikipedia).

Tags:
Categories: Allmänt | Barnafrågor

3 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Kompott i tiden



Av Mats Sederholm


*** Uppdaterad 2011-04-13 Se längst ner ***


Våren erövrar så sakteliga vårt land. Så skönt efter ytterligare en dundervinter.

Jag passar på att i denna kompott till krönika rekommendera en av vårens stora händelser, David Icke:s besök och föredrag i Stockholm den 8:e Maj. Icke är en gigant och en stark kraftkälla för många inte minst för både mig och Linda. Icke kan konsten att knyta ihop sammanhang och ge en samtida bild av vårt samhälle som få kan. Dessutom med en hel del humor i formen av en strålande ironi. Han är en andlig människa med egna unika egna upplevelser men självklart också en enorm kunskapskälla. För oss är han fortfarande nummer ett bland de som söker förmedla andra synsätt och förklaringar på hur vår värld fungerar, just för att han har en så stark holistisk grundsyn. Biljetter och mer information, här.

Trista konstateranden om världen hör till vardagen för oss som söker spräcka gällande paradigm. Lite av den varan kommer strax när jag låter kameran fara runt över allehanda händelser och fenomen som svept förbi den senaste tiden men:

”Här är korten på bordet, där borta de ljusa, och här borta de mörka. Vad gör vi, vilka verktyg har vi, hur ska vi kanalisera ner vår frustration och kärlek i handling?”

Utan sanning blir ovan process ett spel för gycklare, självbedragare och troende som egentligen bara söker bevara sin egen art.

Jämställdheten är kanske den mest uppenbara och samtidigt en så obekväm rättvise/makt fråga.


På Vaken.se öppna forum publicerades det en bra inlägg/artikel om jämställdhet . ”Alla vakna, se den största konspirationen av alla.”

Reaktionen var inte helt förvånande. Av ca 22 inläggsskribenter så fördelades det hela som 1/3 som var neutrala, 1/3 negativa mot feministiska rättvisekrav och 1/3 positiva. Det borde vara fler än en tredjedel som är FÖR ett ställningstagande mot världens i särklass största och mest uppenbara orättvisefråga. Speciellt bland folk som gärna kallar sig för vakna. Bättring tack! ”Vakenmässigt inkorrekta maktfrågor” slår bara tillbaka i längden. Med Vakenmässigt syftar jag på självbiden av att vara Vaken.

Jag kan förvisso hålla med några av de kritiska rösterna om att patriarkat i sig inte är en konspiration. Men samtidigt så fungerar ingen maktordning oavsett graden av konspiration om det inte finns människor som med sin tystnad och okunskap ser till att hålla ordningen vid liv.

Vi såg dokumentären om FI för ett tag sedan. Fler borde ta del av den, de av oss som väljer att ta ställning för och framförallt de av oss som aktivt vill göra något åt uppenbara osanningar och orättvisor känner igen sig. Media sätter debatten, politiker duckar och man känner sig lika inlåst som i vilken diktatur som helst. Men man kan ändå inte undvika att fråga sig varför bara 1% av Sveriges befolkning röstade på FI. Vad har kvinnor emot att få ett upprättande?

Programmeringen ligger som en våt filt över allting. Status Quo gäller och fan ta den som försöker ändra på ordningen.

I Afghanistan blev FN attackerade. Vår mediamaskin går igång igen och skulden ligger förstås hos de Talibaner som skulle ha blandats sig de demonstrationståg som var upprinnelsen till attacken. I verkligheten fortsätter tusentals att protestera i Afghanistan mot den amerikanska pastorn som brände koraner. Att parter lägger sig i demonstrationer och upplopp är förstås helt politiskt inkorrekt att ta upp när det gäller Nordafrika. Jag har redogjort för den amerikanska inblandningen i ”Facebook-revolutionen” Nordafrika i föregående krönikor.

Här på hemmaplan så kan vi som slipper krig och elände ägna oss åt den västerländska rättigheten att vänstra utan att få händer avhuggna. Victoria Milan heter siten som uppmuntrar till otrohet. ”Gör livet levande, Ha en affär” är deras slogan. Jovisst, allt är ju tillåtet men också ett utslag av en indignerad västerländsk mänsklighet med alltmer förlorad förmåga till att känna in bestående mänskliga och långvariga ”lyckovärden”. I samma depriverande kategori av mänsklig nedåtspiral är ”Sex Factor”, Sydafrikas talangjakt för porrskådisar.

Fler än mig som tänker på sådana där apokalyptiska och bibliska målningar där djävulen och hans vänner vadar runt i porr, våld och allmänt dåligt mående? Trist att Jehovas vittnens tidskrift Vakttornet är mer träffsäkert än dagspressen när det gäller att se vart vi är på väg.

Ut i världen igen. Vad gäller Nordafrika så kommer det att skrivas mer här på Klar Sikt. Men tills vidare, se upp med Obamas och USA:s diskreta roll i spelet om Nordafrika. I skyddet av NATOs sköld och löpsedlar om Gripen plan här hemma, smeker han sakta in sitt land i en medveten strategi. Å ena sidan tar han upp det självklara i att hjälpa det libyska folket mot den fruktansvärda diktatorn, å andra sidan är det tyst kring Bahrain och Saudiarabien där civila fängslas, torteras för sina rop efter frihet, precis som i Libyen. USA spelar ut rätt kort mot allmänheten samtidigt som de kommer att försäkra sig om ett långsamt, långsamt mer förankrat fotfäste i konflikterna och länderna i Nordafrika. Läs gärna Åsa Linderborgs modiga artikel om läget i Nordafrika.

I denna blandade kompott om läget i världen så är de små förändringarna som banar väg mot ett vidare orwellsk samhälle kanske viktigare än de stora nyheterna. Krister Sjöberg 28 heter han som låtit sig implanterats med ett microchip. Han hade så många passerkort att hålla reda på så varför inte?

Samtidigt som NATO alltmer framstår som den nya globala världsordningens givna militära auktoritet så vässas den globala kontrollapparaten. Utländska poliser ges nu samma rättigheter som de svenska, här i Sverige!!

*** Uppdatering ***

Och i den alltmer centraliserade globala andan så kommer vår regering att föreslå att svenskars DNA per automatik kommer att bli tillgängligt för EU. "Jag litar på andra länder", säger Beatrice Ask. Läs mer här. 

Och på tal om EU så är det snart dags att förbjuda alternativa läkemedel. Du är snart helt i händerna på Big Pharma medans tusentals år av kunskaper som lett fram till naturläkemedel ska förbjudas, här en video och en chans att skriva på en protest.

De kortsiktiga, välsockrade och naiva mekanismerna som driver vårt samhälle in i en mer fascistik kultur gestaltas väldigt väl av Elisabet Höglunds kolumn i Aftonbladet, "Tryggheten främst – inte politiska vinster". Där tar hon upp den ökande övervakningen och skriver lika robotifierat som tidsenligt korrekt att: "En ny kameraövervakningslag förbereds nu i kanslihuset. Se till att den lagen tar ställning för elevernas säkerhet och trygghet och stoppa klåfingriga politikers försök att tjäna lättköpta politiska vinster på den personliga integriteten. Tryggheten måste sättas främst." Stackars de få politiker som fortfarande har ett strå av visionellt tänkande kvar, för nu är det DOM som är korrumperade!!

Georges Soros, miljadären höll en konferens för några dagar sedan med 400 inbjudna ur den globala finans och makteliten. "Planen med konferensen sägs vara att avskaffa dollarn som reservvaluta i världen samtidigt som man behåller kontrollen över människors pengar genom att införa en global valuta i dollarns ställe." Se artikel
Jag kikade på början av en video från konferensen och det tog inte många sekunder att inse vad konferensens vision är.

"We need to move to an order of some kind of new kind"
"In politics, in geopolitics it's obvious that we're now confronted by global problems, very profound global problems but we have no global institution or governance to deal with it."
"We really need to invent a new paradigm to deal with this world of radical unceartainty in which both politics and economics have got to interact thru a system of checks and balances"

Anatole Kaletsky Chefredaktör Times

För att se videoupptagningar från konferensen, kika på kavajgubbarna här. På frågan om vad som planerades inför mötet så svarade vår svenska deltagare Leif Pagrotsky(s) att man: ”Skall bygga vidare på Keynes och 1944 års världsordning!”.

För er som läst Robotfolket så är ingenting nytt i denna krönika. Allt följer enligt plan. Möjligtvis är den globala eliten mindre diskret än vad man hade trott. Å andra sidan är journalister, media och människor i allmänhet mer konforma och robotofierade än vad vi trodde.

*** Slut uppdatering ***

Samtidigt så levereras det massor med stoft till vår kommande bok, fortfarande utan namn. Vi jobbar med den allt vad vi orkar kan vi berätta. Lindas sparsamma skrivande här på Klar Sikt är ett resultat av ett knökfullt energi- och tidsschema där det existentiella och aktivistiska konkurrerar med de vardagliga sysslorna och plikterna. Vi är just nu inne i en krävande researchperiod som täcker in extremt spännande områden där andlighet möter vetenskap. Mer om detta senare.

Avslutningsvis, notera allt som sker, lär och sprid vidare.

Mats

Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Mats

3 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Vårt nästa alster


Av Mats Sederholm och Linda Bjuvgård

Hej på er. Idag tänkte vi säga några ord om vad som tar upp vår fritid just nu. Det påverkar nämligen frekvensen på krönikorna här.  Förutom småbarn och två heltidsjobb har vi sedan några månader tillbaka påbörjat vårt nästa bokprojekt som är utan namn än så länge.

Ett projekt vi inte vetat om vi skulle ta itu med över huvudtaget för ett halvår sedan. Men med hösten, som alltid är den bästa perioden att sätta igång nytt på, så föll det sig naturligt.

Innan vi går vidare så vill vi säga att arbetet med Robotfolkets spridande fortsätter. Det tickar på med beställningar, budgeten är klar sedan en tid tillbaka och bara den här veckan så har vi fått ett samtal från en läsare som var överväldigad av boken, som var påläst, äldre och duktig på skrivande och på litteratur.  Vi skickar nu i helgen, och efter visat intresse, ett recensionsex till en av Sveriges mest synliga journalister, för att nämna några händelser kring boken. Konkurrensen i att sälja och marknadsföra böcker är stentuff.

Som alla förstår så är det en oerhört stram tidsbudget vi arbetar med till vardags. Detta är ytterligare ett ”omöjligt projekt” ungefär som med Robotfolket som byggdes under nätterna. Nu har vi ännu mindre tid. Så viljan är stark!

Den nya romanen är inte en fortsättning på Robotfolket. Men självklart kommer läsaren att känna igen sig i spänningen och i vad för insikter som förmedlas.

Den utspelar sig i framtiden men inte allt för långt bort. Karaktärerna kommer att vara friare, mer ”vanliga människor”, men samtidigt väldigt ovanliga ska det visa sig. Vi kommer att släppa in lite mer av andliga fenomen eftersom detta egentligen är något som vi båda i grunden gillar skarpt och inte minst, har djupa kunskaper om. Även science-fiction konceptet är något som vi älskar och kanske främst Linda. Tja, science-fiction ,vi väljer att kalla romanen för en dystopi.  Den kommer hur som helst att vara rasande spännande i en ytterst omvälvande tid. Våra reflektioner om samhället finns självklart med, men inte i Robotfolkets undervisningsform.  Våra insikter om världen växer för varje dag. Därför är det att förvänta sig att nästa bok kommer att vara ännu mer träffsäker.

Vi hoppas vi har lärt oss massor av äventyret med Robotfolket och förväntar oss att kunna skapa en bok som är bättre på alla sätt. Språkligt, dramaturgist och insiktsmässigt. Vi hoppas också kunna producera den här på mycket kortare tid än Robotfolkets 2 ½ år. Att skapa en bok är en gigantisk apparat.

Just nu håller vi på att skissa på storyn. Det fungerar väl så här långt. Fantasin flödar på. Några karaktärer bestämde vi oss för från början även om vi inte exakt visste hur de skulle vara. Just nu växer de fram allteftersom handlingen utkristalliserar sig. Även namnen på dem låter vi växa fram så att det synkar med deras karaktärer.

Linda har suttit och researchat  i några veckor kring teknologier och ämnen som vi vet att många som läst Robotfolket tycker är intressant men också skrämmande. Att se in i framtiden är svårt, men vår tanke är att låta dagens utveckling fortsätta och sedan låta läsaren kliva in i bokens handling. Vi lovar, det kommer att väcka många läsare till insikt!

Bokens titel är oerhört viktig. Vi längtar efter den eftersom den är en grundbult rent energimässigt i arbetet med boken, men samtidigt är den så viktig att det får dröja ett tag till.

Bokens handling berör hela planeten. Både delar av en okänd historia och inte minst det dramatiska öde som den går till mötes.  Men den är tänkt att vara lika dramatisk på det lilla och mänskligt nära planet. Intressanta personligheter och relationer har varit några nyckelord för oss.

Vi kommer att fortsätta med ”innehållsdesign” och research i flera månader framöver. Vi hoppas kunna skriva de första raderna under 1:a kvartalet 2011. Med mycket flyt så är den ute i bokhandeln till julen 2011. Men som sagt, vi har en fruktansvärt tight tidsbudget, så detta är bara spekulationer.

Självklart kan vi inte trolla med tiden varför Klar Sikt blir aningen drabbat. Främst för Linda som har tajtare tidsramar än mig själv.  Men även en massa annat skrivande och läsande här och var på nätet kommer att minska. Även mejlkorrespondensen kommer att gå långsammare. Vi hoppas att ni har överseende med detta.

Ett nytt alster är på väg, ett barn, en skapelse som kommer att krypa innanför många av er. En bok med vemod, glädje, rädsla och en okuvlig kamp. En bok med människor som handlar på instinkt, en bok som kommer att lyfta upp människan, som kommer at ge människan upprättelse. En bok som gör upp med all den indignation som många av våra läsare upplever just nu och skriver till oss om. Men det är också en bok med en kittlande magi i en oerhört omvälvande framtid.

Vi återkommer.

Mats & Linda

Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Linda | Krönikor av Mats

3 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Obama och oljefabriken

Av Linda Bjuvgård

Olja. Så mycket bättre än choklad. En råvara som vi alla är mer eller mindre beroende av. Och med alla menar jag förstås främst oss i västvärlden. För vem bryr sig om de andra? Annat ur ett självgott och småhycklande stackars-dem-perspektiv.

Ja, alla njuter vi av oljan, även presidenter som till och med ofta är bundis och bästis med både Willy Wonkor och ooompa loompier i oljefabrikerna. Och för det mesta är allt bra, även fast vi vet att det där med olja egentligen kanske inte är så lyckat.

Men nu har någonting hänt. Oljefabriken har börjat läcka och olja är inte lika milt mot hav och natur som choklad. Och nu vet hyckleriet inga gränser. Det stora spelet för galleriet måste ageras ut. Medias hungriga hyenor står och väntar på sina blodiga biffar. Och även om det kanske inte är så värst synd om dem just denna gång – det vet jag inget om – så är det i alla fall fel. Så enkelt är det.

Obama är arg. Hans tomma ögon lyser (inte) av ilska. Oljefabriken har varit dum. Den har inte skött sin del av hyckleriet. Fy och skäms och nu måste de läxas upp. Så, helt enligt protokollet, dras en eller ett par syndabockar fram i ljuset, ett par enskilda personer som ensamma får bära hundhuvudet och hela mänsklighetens karma. Så typiskt, så vanligt och så innerligt tjatigt.

Om man väljer att använda sig av farliga ämnen så måste man också kalkylera med riskerna och man måste ha backup-planer ifall det går snett.  Det är människor det handlar om och vi är kända för att ibland göra fel och begå misstag. Om detta är alla överens.  Men se där slutar överenskommelsen.

I fallet med BP och oljeläckaget har en ganska stor del av mänskligheten tagit beslutet att handskas med den miljöfarliga oljan. Fast detta är det ingen som talar om. Det talas bara om arga Obamor, stora pengaförluster och Svanbergar som begår misstag. Men som jag ser det kan allt sammanfattas i ett par meningar:

Vi äter alla av chokladen. Vi måste alla banta.

Vår värld, i denna tid, stirrar sig blinda på detaljerna. Media vältrar sig i det fula och smaskiga. Det letas fel och syndabockar och det ältas. Konflikter och fel säljer av den enkla orsaken att alla önskar gömma sina egna tillkortakommanden och rädslor bakom andras.

Nära på ingen gör något för att bidra till en varaktig förbättring. Alla tycks bära skygglappar som ger dem ett tunnelseende. Samtidigt som ingen vill lyfta blicken och ta sig ett högre perspektiv.

I BP:s och staten USA:s fall handlar det så klart, som vanligt, om makt, prestige och ett manligt spännande av muskler. En radda egenskaper som aldrig fört mänskligheten framåt. Egenskaper som vi vid det här laget borde lyft oss över. Men att vi som kollektiv har haft tillräckligt med tid på oss har ingen betydelse. För det är inte en fråga om tidsbrist. Det är något annat det handlar om, inte sant? Vana Klar Sikt-läsare vet nog vad jag syftar på. Ni andra är välkomna att botanisera vidare på sajten. Det finns mycket att reflektera över.

Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Linda | Politik

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Den israeliska rätten att döda

Av Mats Sederholm

Konvoj-attacken och diskussionerna kring den är heta. De borde inte vara det men hatet mot världens duvor från världens hökar saknar ingrediensen rätt eller rättvisa. Pseudo-diskussionen om hur fartygsbesättningen försvarar sig lever vidare. Jag beskrev den rätt utförligt i föregående krönika då jag anade att den skulle leva vidare och den behöver nog förklaras igen.

Att attackera någon eller ta sig rätten att intervenera vare sig det är i dennes hem, eller på neutral mark i någon mening, är ALLTID fel. Alla har rätten att få försvara sitt hus, sin båt, sitt land eller vad det nu än handlar om.

Israel och en klick hökar inklusive delar av media accepterar inte denna självklarhet. De förväntar sig att ”de sina” har rätt, att de har en auktoritet, en dom, en överhöghet att förvalta som går bortom allt vad demokrati, civilrätt och en självklar mänsklig moral har med att göra.

Därför är alla diskussioner av den här typen en partisk meningslöshet. En rent retorisk diskussion som fångar de människor och framstår som rimlig för desamma, som just i sitt omedvetna redan accepterat Israel som, polis, åklagare och arkebuserare.

Ett annan förlopp hade kunnat vara att stoppa konvojen till Giza (vilket i sig också är fel) men inte på internationellt vatten. Man kunde kräva att man skulle få skicka civila inspektörer ombord på skeppen för att granska lasten och försäkra sig om att där inte finns några vapen. Så enkelt hade det varit, men Israel för inte den tonen, de skiter i detta för de är vana med att få smacka på de svaga runt omkring sig, ohejdat. Som jag skrev i förra krönikan, rädda människor eller grupper tänker inte logiskt.  De flesta av dem sitter i fängelser världen över eftersom de vanligtvis begått brott. Men här går ett helt land på fri fot och skjuter runt omkring sig dårar.

Men trenden och inställningen i att just säga ja till att vissa kan ta sig rätten att attackera, är fruktansvärt otäck. Den insinuerar en kommande global drabbning mellan de i världen som söker begrepp som solidaritet, hjärta eller fred och de som söker makt, ”sin ordning” över andras ordning. De senare söker kontroll, dominans och herravälde. De anser att deras värderingar står över de andras.

När Israels ambassadör liksom Israel själva försvarar attacken så är det en rent fascistisk inställning. När nu USA:s vicepresident Joe Biden ställer upp på Israels rätt att slå till med avrättningar och mord varhelst man önskar i världen, så är det förstås också de själva man försvarar. Biden får ta uttalandet medan Obama tryggt gömmer sig som en liten hund.

Det här inte särskilt roligt. Det är rent ut sagt bara för djävligt. Hoppas att ni som föll för Obama FATTAR vad det är som han och hans regering egentligen ställer upp på.

Och om jag berömde Bildt för hans resoluta och snabba åsikter så kanske det också är på plats att göra lite politisk rättvisa och även citera Lars Ohly: “Detta är Satans mördare”>

Uppdatering 2010-06-05

Media försöker så sakteliga knuffa in aktivisterna i terroristfacket och fortsätter med att ducka för vem som egentligen är angriparen och väljer att se bordningen som "neutral" för att därefter göra aktivisterna till angriparna.

Gardells redogörelse på videon nedan torde kunna reda ut alla frågetecken kring händelserna på skeppet och "motståndet" från aktivisterna och han sammanfattar även det principiella som jag försökt att skriva om här.


Willy Silberstein, ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA), beklagar sig i en artikel på SvD om den antisemitismen som blommar i samband med detta.
Jag tror att SKMA skulle få mindre att engagera sig i ifall det Israeliska folket inte röstade fram en regering som väljer att skjuta fredsaktivister i pannan!
Och jag tror det skulle kännas lättare att ta SKMA på allvar ifall dess ordförande i samma artikel kunde passa på att ta avstånd från attacken.

Men Willy Silberstein och Svenska kommittén mot antisemitism väljer att inte ta avstånd från Israels attack och mord.



Uppdatering 2010-06-12

Mediakriget fortsätter med Israel och deras egna videos som referens åt bl.a. Aktuellt. Här istället en sekvens när Israelisk militär misshandlar och avrättar en aktivist.



Se artikel i SvD där bl.a. Mikael Wiehe och Pierre Schori bemöter Willy Silberstein, ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA), och hans vägran att kritisera Israels attack, men som samtidigt använder händelsen, för att dra fram antisemit-spöken.

Mats

Debattlänkar: Aftonbladet DN DN SvD DN 

Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Mats | Politik

9 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Sagan och verkligheten

Av Mats Sederholm

Har ni varit på bio nyligen? Kanske sett Avatar eller någon annan film som tagit er bort från vardagen, en film som berört er.  I Stockholm finns en biograf som heter Rigoletto och när filmen är slut så lämnar alla besökare salongen genom en mörk och kal korridor, man kommer sedan rakt ut på Kungsgatan. Där står man på en trottoar alldeles bredvid trafiken, bland stressade människor som ilar förbi, med neonljus, reklam och stoj runt omkring sig. Ingen kul känsla. Nej tvärtom, alldeles för djävlig rent ut sagt. Man kommer från en illusion och kliver rakt ut i nästa, även om den senare betraktas som verkligheten. Man tar sig iväg mot tunnelbanan, eller p-garaget eller försöker desperat hitta en oas där man kan få sjunka ner och äta något eller bara fika och språkas vid.

Man var nyss inne i en värld där det rådde koncensus om att människor hör ihop, att vi är ETT med naturen och Moder Jord, att vi alla är beroende av varandra men också fantastiska individer med gudakrafter.  I den illusionen så var alla överens om dårskapen i att exploatera andra världar, om det destruktiva i att göra saker för personlig vinnings skull, eller för ekonomiska eller politiska krafters vinnings skull. Och sen, rakt ut i vimlet och avgaserna, rakt ut i den värld av människor som accepterar galenskaperna och knappt reagerar.

Pocahontas heter en tecknad film på temat om hur vita européer en gång försökte(och gjorde det) exploatera Amerika. En Hollywoodproduktion förstås, men i detta klegg av serieproducerad spänning och tillrättalagda upplevelser så finns det ändå guldkorn för er som har en inre mottagare påslagen och inställd på kanaler utanför det vanliga frekvensbandet. I filmen sjunger indianskan till en av de unga vita erövrarna:

You think you own whatever land you land on
The Earth is just a dead thing you can claim
But I know every rock and tree and creature
Has a life, has a spirit, has a name

You think the only people who are people
Are the people who look and think like you
But if you walk the footsteps of a stranger
You'll learn things you never knew you never knew

Have you ever heard the wolf cry to the blue corn moon
Or asked the grinning bobcat why he grinned?
Can you sing with all the voices of the mountains?
Can you paint with all the colors of the wind?
Can you paint with all the colors of the wind?

Men sen, när människor återvänder till sin vardag, när arbete och de vanliga rutinerna har slagit sina tentakler om oss så är vi där igen.  Bevakningen av varandra, konkurrensen om arbetspositioner, ilskan i köerna och det självklart ”rimliga” i man nu tar i med ordentliga tag mot Iran och riskerna med att de kan bygga kärnvapen. Om det är krig som skulle behövs så, kör på det, det är sånt man måste ta till när ondskan är i farten!

En gång jobbade jag som konsult och under några dagar så arbetade jag ihop med några främmande människor. Bl.a. en man som jag kom bra överens med och hade en bra kemi med. En morgon när han kom så berättade han ivrigt om att han sett filmen Schindlers List. Spielbergs drama som utspelar sig under andra världskriget och som bl.a. handlar om en hel del otäckheter kring nazismen, koncentrationsläger m.m. Han ivrade allvarligt om hur viktigt det är att alla ser filmen mig inbegripen.  Krig, folkmord och jävligheter , tänkte jag och frågade honom efter en stund: ”Vad tycker du vi ska göra ifall vi blir hotade av ett främmande land, tänk om Ryssland angriper oss?”.  Jomen, svarade han:  ”Vi måste ju försvara oss och ta till vapen”. ”Hmm” svarade jag, ”tror att det är du som ska se den där filmen några gånger till”. Kanske vår relation inte höll samma kvalité efter detta men ibland måste man också kliva fram.

Hur tar vi ner sagan? Hur binder vi vår vardag till andemeningen i filmer med vackra budskap?  Hur klarar vi av att inte själva dras med av vardagsnormerna? Och inte minst, ni som försökt, hur ska vi handskas med våra medmänniskor som söker hålla oss bevakade och ”på plats”?

För ni är ganska så många därute som tänker som oss. Vi får mejl från människor som skriver: ”men att folk inte kan fatta…” om än den ena än den andra självklara observationen av besynnerligheter i vårt samhälle.

Efter sommaren är det val. Det kommer att skrivas mer om det framöver här. Men jag uppmanar er alla att under sommaren fundera på ifall ni eventuellt kan tänkas rucka på de gamla invanda valen. För även om ni uppskattar vad som skrivs här så röstar säkert fler av er på de gamla partierna. Snoka upp alternativa partier, andra tankar, våga vara ”oseriösa” och rör om i grytan. Och sedan, stå för det, våga säga varför ni inte längre accepterar de gamla röda/blåa inriktningarna till era bevakande medmänniskor. Fråga dem ifall de verkligen tror att våra riksdagspartier kan skapa en annan värld. ”Change” vann Barack Obama (Krönika om honom kommer här snart också) på, men så, var med och bidra till en riktig förändring. Dra ner sagan och leverera!

Och släpp aldrig sagan, tro inte att den ilusionen är mindre verklig än den dårillusion vi lever i.

Mats

Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Mats | Mytologi/Magi | Politik

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper