SEE ARTICLES IN ENGLISH ON THE NEW BLOG - BEYOND

Gudsfobikerna Humanisterna och deras vänner - Del 2


Av Mats Sederholm

Krönikan om Gudsfobikerna drog och drar fortfarande till sig en hel del besökare här. Sånt här vet man inte riktigt om i förväg och det är alltid intressant när man inser att man ställt sig mitt i vägen för någon negativ trend i samhället.

Humanisterna symboliserar en slags nyateism. Ungefär som när nyandligheten slog rot på 90-talet. Men i alla sådana här rörelser så finns det förstås ytterligheter. Humanisterna utgör inga undantag.

Jag kan hålla med Humanisterna om att man ibland bör fråga sig ifall t.ex. staten ska subventionera skolor med religiösa inriktningar som är så starka att en sund och objektiv uppfattning av verkligheten riskeras. Men som jag nu i flera diskussioner försökt att förklara så är det samhälle vi lever i, det ”vanliga”, också utsatt för en så stark ”vetenskapligt ideologisk” programmering att en sund verklighetsuppfattning likafullt riskeras.

I startfältet för mänsklighetens existens finns materialismen och sen några hundra år tillbaka också dess följeslagare vetenskapen. Här finns också andligheten som en mänsklig naturlig del av vår tillvaro, av vårt sökande efter varför vi existerar. Andligheten är ett faktum oavsett dess innehåll och den påverkar människor.

Vetenskapen är ett uttryck för ett materialistiskt sökande och existerar likafullt, oavsett dess innehåll och den påverkar också människor. Alltså, två sätt att närma sig förståelsen för vår egen existens.

Båda inriktningarna existerar oavsett vad anhängarna inom varsin skola anser om den andra. Båda har var sin existentiella ”smak”, smaker som sätter spår i människors psyken, smaker som också drar till sig olika typer av människor. Det senare är oerhört viktigt att förstå.

Andligheten har en tendens till att dra till sig människor som hellre vill tro och finna tröst och vägledning än att själva våga möta verkligheten. När det krisar så flyr de bort till sin ”fader”. Vetenskapen drar till sig människor som söker kontroll i det logiska och som känner obehag i helhetssyn, visioner, holistiska synsätt, inre upplevelser o.s.v.

Grundfrågan är ifall vi vill ha ett samhälle präglat av enbart endera arketypen. Grovt uttryckt, flummaren eller nörden.

Hos de vetenskapstroende finns en inneboende förkärlek till att just särdela, logikifiera och få kontroll över tillvaron. De faller dem alltså naturligt att hålla isär saker. De upplever det som oseriöst, osäkert, spekulativt eller flummigt om inte saker hålls isär och kan hållas under total uppsikt. Att humanisterna vill skilja på staten och andligheten, ja säkert andligheten och ALLT annat, är en följd av dess anhängares personliga dragningar. Tillfredställelsen i ”Skilj åt, och håll koll!”. Själv anser de säkert att detta inte är en personlig fråga utan just en allmän sanning, men det ingår i ”sjukdomsbilden.”

Vad blir nästa steg? Att se över människors personliga och religiösa åskådningar? Kanske man bör se över sociala bidrag till människor som väljer att leva sitt liv i en djup religiös tro? Vad finns mer som inte bör beblandas? Är en människa som grundar sitt liv på något så ”vansinnigt som en Gud” tillräckligt rationell för att få vissa jobb? Är det vettigt att de ges förtroendeposter, chefsbefattningar eller andra uppdrag när man ändå vet att de hellre tror på en Gud än på ”verkligheten”? Ja hur ska vi göra med dessa människor som ratar vetenskapens självklara syn på vad som är sunt förnuft. Tja, med rätt övertygelse, den ateistiska/vetenskapliga så finns det nog inga gränser kvar.

Ateismen och humanisterna gränsar till främlingsfientlighet.

Och man frågar sig, ska dessa ”gudlösa” arketyper till människor få sätta sin prägel över vår kultur, vårt samhälle och våra sociala och personliga värderingar?

De flesta av er som varit till en vårdcentral och träffat en läkare vet hur känns att stöta på en av dessa vetenskapligt fostrade mekaniska produkter. "Jaha hur var det här då"? En person vars största uppgift är att söka efter mätbara fysiskt/mekaniska värden i dig som biologisk maskin, är ingen helare. Han är en kroppsmekaniker. Han slänger fram resultatet på blodproverna och säger åt dig att du är frisk och vill inte höra mer på dina åsikter. Han är inte intresserad av människor, av dina upplevelser, av din erfarenhet eller dina berättelser om hur du upplever dina symptom.

Humanister och ateister ÄR en del av den nya strömningen av visionellt förfall. De fungerar utmärkt ihop med den nya tidens alltmer kortsiktiga och ekonomiska/strategiska/kunskapsklossorienterade cyniska utveckling. En utveckling som leder till mindre tid för eftertanke och en djupare kontemplation, för mindre möjligheter till ett större och bredare seende. ”Vadå visioner, har du bevis för dom?”

Bryt ner, analysera, logikifiera och håll isär. Nördarnas tidevarv är här. Den själsliga fattigdomens riddare drar sina svärd. Varje försök till att ge större bilder av vår existens, till att se bortom nördarnas hårt kramade pusselbitar till existentiell trygghet, måste motarbetas, med förnuftet. Eller hur va?  Vi som ser hela pusslet och bilden men utan att kunna referera till varje bits inbördes och vetenskapliga ordning, ser trenden tydligt.

Fred skapas genom att man bygger broar, att man ser samband, att man vågar se den andres utgångspunkter, att man törs arbeta emot kortsiktiga och till synes logiska motsatser. Fred byggs genom att man vågar tro, att man vågar ha en inre syn, att man har tillit och att man bär på något som går utöver realisternas närseende. Fred kan inte skapas om man inte vågar släppa kontrollen och det är det sista som nyateisterna vill. Tro och vetenskapligt grundlösa antaganden är faktiskt en nödvändighet för en konstruktiv utveckling.

Kan Gud ha skapat jordens utveckling genom att delvis använda sig av Darwins utvecklingslära?

En frågeställnng som syftar till att skapa förståelse och ett större seende. När humanister bemöter sånt här så blir kommentarerna just av typen ”svammel”. De hamnar i en existentiell svindel, de förlorar fotfästet och återvänder så fort de kan till sin vetenskap, den som inte ens släpper igenom ett cigarettpapper mellan de etablerade kunskapsstenarna.

Vill du låta dig styras av denna mer robotorienterade ideologi som breder ut sig alltmer? Det är frågan. Att låta mitt liv styras av bibelcitat är inte det minsta bättre, men det är inte de som har makten i samhället just nu, inte här i Sverige i alla fall. Jag väljer därför att sätta fokus på det som hotar och styr mest.

Humanisten Eva Dahlgren frågade sig: Vem tände stjärnorna? Ja vem var det Eva, vem var det?

Idag så tror de mest insatta att universums tände sig själv, att det skedde naturligt, jaha men om det inte fanns något innan, var kom naturligheten ifrån?

Det finns alltid en rest kvar, en liten ficka av ouppklarade rester som inte får den existentiella formeln att gå ihop för de vetenskapstroende. ”Ja det är ju fan att det alltid ska finnas nåt skit som förstör den vackra matematiken.”. Det där jobbiga som ständigt irriterar och förstör för en när man tror att man hade full koll på tillvaron. Men det är en del av vår verklighet. Formeln går inte ihop eftersom den är härledd ur en vidare tanke, just nu ointaglig för vetenskapen eftersom den är ickematerialistisk. Osäkerheten är garanten för rörelsen, Rörelsen är livet självt, den är äventyret och magin. Den är vår skapelses signum och den genomsyrar ALLT.

Tron på formeln som ska förklara allt är nördarnas våta dröm. För oss andra så är osäkerheten drömmen vi lever i.

Mats

Tips: Axess tv har ett intressant program på webben om nyateism

Missa heller inte krönikan som föregick denna "Gudsfobikerna Humanisterna och deras vänner".

Debattlänkar: Dagen Dagen Aftonbladet GT SvD SvD SvD SvD


Tags:
Categories: Andlighet | Krönikor av Mats

5 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Jakten på Antikrist


Av Mats Sederholm

Nytt år och vi befinner oss allt djupare in i en framtid som redan nästa år heter 2010. Osannolika årtal egentligen. Det var ju långt där i framtiden för inte så länge sedan. Nåväl, framtiden är här och något som den faktiskt bjuder på är svaren på profetiorna.

Antikrists ankomst är en av de mest mytomspunna profetiorna som finns. Kanhända det är rent nonsens. Jag är öppen för det, men försöker också se ifall det finns någon underliggande sanning i detta. Finns Antikrist? Vad eller vem är han/hon? Är vi inne i sluttider nu och var spelar i så fall Antikrist sitt sluga spel just nu? Kanske han/hon redan har trätt fram?  Kanske fick de som författade Bibeln några slags visioner till sig som är av en evig karaktär. Kanske det är så att skapelsen har ett manus, där godheten och ondskan likt en naturlag och enligt naturliga cykler påverkar mänskligheten. Och då kanske det inte är omöjligt att människor också kan känna av och förutspå detta cykliska förlopp.

Klar Sikt kommer att innehålla sådant som är mytiskt och oförklarligt, vi kommer att försöka ge alla möjliga referenser till vår verklighet, inte för att vi vill fastna i det okända, tvärtom för att med hjälp av det oförklarliga kunna bringa klarhet. Eftersom vi är politiskt och existentiellt obundna så är det också en spännande möjlighet för oss. Med ett oberoende så slipper man rädslorna att förlora något. Därför fruktar vi varken Antikrist eller Krist.

Häng med på en jakt efter Antikrist!

Jag börjar med att kika på den klassiska antikristkällan Bibeln. Där finns lite smått och gott att gräva ur. Både i det Gamla och det Nya testamentet.


Först ut är Daniel i det Gamla testamentet. I sina visioner såg han fyra djur, de tre första liknande vanliga djur men det fjärde var något speciellt. Han skriver i Dan 7:7:

Därefter fick jag i min syn om natten se ett fjärde djur, övermåttan förskräckligt, fruktansvärt och starkt; det hade stora tänder av järn, det uppslukade och krossade, och vad som blev kvar trampade det under fötterna; det var olikt alla de förra djuren och hade tio horn.

Så vad symboliserar detta med djuren för något? I vers 17 får man svaret på det:

De fyra stora djuren betyda att fyra konungar skola uppstå på jorden.

Okej fyra ledare på jorden, men djuren betyder också riken. Hur var det då med detta förskräckliga fjärde djur och rike? Vers 23 berättar om detta:

Då svarade han så: Det fjärde djuret betyder att ett fjärde rike skall uppstå på jorden, ett som är olikt alla de andra rikena.  Det skall uppsluka hela jorden och förtrampa och krossa den.

”Breaking news” minst sagt. Vi kommer att få ett rike eller någon slags auktoritär makt som kommer att täcka in hela jorden. Och i någon mening vara brutalt dominant.

Berättelsen fortsätter sedan med att mer ingående beskriva detta rike. Daniel ser tio horn på detta fjärde "rike". Daniel frågar vad hornen symboliserar och får svaret i vers 24:

Och de tio hornen betyda att tio konungar skola uppstå i det riket

Alltså, vi får ett nytt globalt och förkrossande rike regerat av tio ledare. Vers 24 fortsätter med:

och efter dem skall uppstå en annan, som skall vara olik de förra, och som skall slå ned tre konungar.

Daniel såg också att det växte ut ett nytt horn bland de tio. Ett mindre horn som stöter bort tre andra. Och detta skulle då betyda ytterligare en ledare som inte är som de andra ledarna. Någon som kommer att slå sig fram och putta bort tre ledare bland de tio. Ett inre maktstrid bland de tio ledarna med andra ord. Vem är då denne ledare och som det ska visa sig, Antikrist? Vers 20:

och se, det hornet hade ögon lika människoögon, och en mun som talade stora ord.

Någon med förmågan att tala, med god retorik och en förmåga att förföra massorna kan man tänka sig. Men denna förföriska ledare hade även andra egenskaper. Vers 25 säger:

Och denne skall upphäva sitt tal mot den Högste(läs Gud) och föröda den Högstes heliga; han skall sätta sig i sinnet att förändra heliga tider och lagar.

Vår förföriska ledare, tillika Antikrist kommer att förneka kristendomen eller varför inte alla religioner. Hmmm, kan det vara Humanisternas ”Happy human” Sturmark?

Skämt åsido. Mycket mer än så här bjuder inte Daniel på. En sammanfattning:

Ett globalt statsskick kommer att uppstå från fyra ursprungliga. Detta nya statsskick har tio ledare. Men plötsligt så stiger ytterligare en ledare fram, någon som skickligt manövrerar ut tre andra. Denna ledare, Antikrist, kommer att vara en god talare med stora ord, han/hon kommer att förneka kristendomen/Gud.


Jag far vidare genom Bibeln och landar i den berömda Uppenbarelseboken i Nya testamentet. Det visar sig att Uppenbarelseboken i någon mening verkar bygga på Daniels profetior för här finns direkta kopplingar. I Uppenbarelsebokens kapitel 13 dyker djuret med de tio hornen upp igen.

Då såg jag ett vilddjur stiga upp ur havet; det hade tio horn och sju huvuden, och på sina horn hade det tio kronor och på sina huvuden hädiska namn.

Alltså, det globala riket med sina tio ledare krönta med tio kronor och hädiska namn.

I Johannes uppenbarelse vers 5 återkommer den nya ledaren, vår Antikrist.

Och det(djuret/riket) fick en mun sig given, som talade stora ord och vad hädiskt var, och det fick makt att så göra under fyrtiotvå månader.

Antikrist får 3 ½ år på sig att skrävla och förföra massorna med sina gudlösa lockelser.

Och åter igen så bekräftas Antikrists globala makt från Daniel i vers 7:

det fick makt över alla stammar och folk och tungomål och folkslag.

Att massorna kommer att smörjas av Antikrists återkommer Johannes till i vers 8:

Och alla jordens inbyggare skola tillbedja det

Och hur ska man undvika att dras in i Antikrists snärjande lockelser blir då frågan. Vers 10 svarar på det:

Den som för andra bort i fångenskap, han skall själv bliva bortförd i fångenskap; den som dräper andra med svärd, han skall själv bliva dräpt med svärd. Här gäller det för de heliga att hava ståndaktighet och tro.

De som verkar i Antikrists anda kommer att vakta över sina medmänniskor men glömmer att de själva blir bevakade. De som slår mot sina medmänniskor, förförda av Antikrist kommer själva att bli slagna. De som inte låter sig förföras av detta måste verkligen stålsätta sig och våga stå fast vid sin moral och sin övertygelse.

Historien fortsätter nu med ytterligare ett rike. Det har två ledare. Båda stödda av Antikrist. De här ledarna fortsätter att förföra människorna och med Antikrists bemyndigande. Men de utför någonting inför massorna som jag har svårt att tolka. Vers 13 säger:

Och det(odjuret = två ledarna) gör stora tecken, så att det till och med låter eld i människornas åsyn falla ned från himmelen på jorden.
Vers 15 säger:

Och det(odjuret = två ledarna) fick makt att giva ande åt vilddjurets bild(antikrist), så att vilddjurets bild till och med kunde tala och kunde låta döda alla som icke tillbad vilddjurets bild.

Möjligtvis så ska vi ändra på tidsordningen så att de två ledarna lyfter fram Antikrist med dessa knep.

Men avslutningsvis så kommer dessa två ledare burna av samma kraft att göra något annat med människor. Följande rader vers 16-18 är klassiker:

Och det förmår alla, både små och stora, både rika och fattiga, både fria och trälar, att låta giva sig ett märke på högra handen eller på pannan, så att ingen får vare sig köpa eller sälja något, utom den som är märkt med vilddjurets namn eller dess namns tal. Här gäller det att vara vis; den som har förstånd, han kan räkna ut betydelsen av vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och dess tal är sex hundra sextiosex.

Antikrists tal är 666 och människors märke på högra handen är lika omtvistat det.

Så, är detta nonsens eller något att uppmärksamma? Det kostar inget att uppmärksamma det, den saken är säker. För åtminstone finns det delar av detta som vi ser börjar ta form redan idag. En global ordning, en världsregering eller liknande är vad som är under uppsegling. Att människor vaktar på varandra utan att förstå att de själva tjänar makten och odjuret, eller att de för krig utan att förstå hur det slår tillbaka på dem själva är heller inget nytt. Utvecklingen av mikrochip är under stark frammarsch. Redan idag sätter man in chip i folk. Att det skulle bli mer ordnat så att var och en får ett chip i sin högra hand istället för ett kreditkort ligger i tiden.

För en tio år sedan trodde jag att sånt här aldrig skulle vara möjligt. En antikrist skulle inte få plats i vårt upplysta samhälle. Men ack så man misstar sig. Idag står det helt klart att ledare kan förföra människor lika bra som någonsin tidigare. Debatten om den upptornande världsordningen är i stort sett helt tyst. Folk ropar på globala regleringar, mer övervakning och kommer säkert att acceptera ett chip inopererat. Det är praktikaliteterna och de kortsiktiga vardagliga förbättringarna som styr människor.

De som tar upp Antikrist är mestadels andliga och kristna bloggar. Men de tycker ju också att det är okej att mörda t.ex. palestinier på löpande band för sitt saliga Israels skull och kan enkelt avfärdas som de som låter sig förföras. Därför tror jag inte en sekund på att Antikrist just bara är emot Kristus eller Jesus.

Om Antikrist stiger fram, och aspiranter finns det, så kommer han/hon att förföra massorna. Det betyder att kanske 8-9 av 10 läsare här kommer att bli förförda. Han/hon kommer även att förföra bloggmassorna.

Mats       
Tags:
Categories: Andlighet | Krönikor av Mats | Mytologi/Magi

52 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Gudsfobikerna Humanisterna och deras vänner

Kanske det blir vetenskapens doktorer som får
fördriva "det andliga mörkret" i framtiden?


Av Mats Sederholm


Vi lever i ”gudlösa” tider där människor irrar runt mellan alltfler existentiella och materiella val. I Sverige anser många att vi gudskelov slipper de religiösa påbuden, som om vi vore en befriad ö mitt i en ocean av religiös idioti.  Det vilar någon slags självgod ”svenskt kött”-stämning över detta. Men det finns alltid små andliga rester kvar som går att utrota. Och Liberati, föreningen VoF och inte minst Föreningen Humanisterna går nu i bräschen för detta.

Humanisterna skriver på sin hemsida:

Grundläggande för humanismen är kritiskt tänkande och en vetenskaplig kunskapssyn. Humanismen är en sekulär - icke-religiös - livssyn som anser att det inte finns några förnuftiga skäl att tro på religiösa dogmer, gudar eller övernaturliga förklaringar av tillvaron. Humanister har en kritisk inställning till alla former av religion, nyandlighet och ockultism.

Det där låter ju riktigt vettigt!  Eller hur va?

Tänk vad mycket galenskaper som religionen skapat, varför inte bara se verkligheten som den är? Livet och människan är det naturligaste, varför inte tro på och glädjas åt allt det fantastiska som finns tillgängligt, varför måste man tro på annat? Det är ju bara en verklighetsflykt. Det är ju uppenbart om man tänker till lite. 

Jo, jag minns hur det var, jag minns såväl den här existentiella inställningen. Jag var mellan 20-25 år och tyckte att livet var fantastiskt, jag var sååå övertygad om denna självklara existentiella syn, just därför att den var så naturlig och självklar I HELA SIN UPPENBARELSE LIKSOM.

Jodå, vi har alla varit små! Och var och en blir salig på sin tro, eller hur?

Min godmodiga inställning till livet för en 25 år sedan finns fortfarande kvar, men jag har förkovrat mig. Jag har vågat dra upp ankaret och seglat vidare.  Jag har dessutom lyckats avprogrammera mig från de normer som formar människors antiandliga prägling. Men det tog tid, tro mig!  Den religiösa andligheten däremot har jag aldrig varit i närheten av så den har aldrig vållat mig några problem.  Från min tid inom nyandligheten på 90-talet tog jag med mig främst tre saker. Genomskådandet av den självuppfyllande tron, insikten om makten (gurus m.fl.) men också existensen av andliga världar.

Jag är inte religiös, jag tillhör inget samfund, jag ber inte till någon, jag har gått ur den svenska kyrkan och känner mig fri och enkel som en fågel. Och definitivt mer fri än på den tiden då min livssyn begränsades av något som liknade humanisternas ramar.  Men jag är en sökare. Jag söker jämt efter förklaringar, jag vill veta mer, jag vill förstå mer och utan att fastna i dogmer som t.ex. den humanistiska. Och för er som tror att humanisterna har något med att vara human att göra så kan jag berätta att så är det inte.  En stor del av jordens befolkning har en andlig övertygelse och här faller begreppet humanister på en gång. Att förneka en större del av människors övertygelser genom att se det som humbug är knappast humant. Så redan namnet är en rent retorisk lögn. Men tillbaks till mitt sökande efter sanningen.

För tack vare denna vilja att inte FASTNA i olika existentiella nät så kan jag idag acceptera den andliga världen, just därför att den är så enkel och självklar. Den är lika självklar som tanken är för handlingen. Det finns en tanke bakom varje verk. Var det svårt eller?

Tja, för humanisternas ”förnuft” så blir detta ytterst komplicerat. Deras ”förnuft” är liksom alla religiösa eller politiska illusioner, ett mantra som de upprepar så många gånger för sig själva att de till sist tror på det.

Den humanistiska tron är bunden till materialism och vetenskapsfundamentalism. 

Och sorry, jag tror inte på ismer.

De kommer till i brist på tillit.
De kommer till i en brist på en tro på livet och på sig själv. Och i en rädsla för att ingå i en skapelse.

Vem/vad/vilka som skapat vår existens blir heller inte så viktig när man inser att man själv ingår i skapelsen och har alla möjligheter att också skapa själv.

Skaparen har gjort oss till skapare.


Om man vill begränsa hela skapelsens ramar till vad en begränsad del av en ras, i en galax bland miljoner och på en sketen planet bland kvantiljoner, tror på, och dessutom begränsat till vad deras fem sinnen kan uppfatta och sedan kallar det för sunt förnuft, då återstår bara dårskap!

Jag älskar allt det vackra som finns i vår materialistiska värld men jag är för nyfiken, jag reflekterar för mycket över tingens ordning för att låta mig surras fast. De andliga erfarenheterna har bildat en balans och komplement till de materialistiska. T.ex. är jag inte längre livrädd för att kunna anamma Jesus budskap. Den villkorlösa kärleken, att kunna förlåta sin nästa, att det man gör för andra gör man för sig själv och mycket annat är inget märkvärdigt, tvärtom, det står bortom alla tvivel att världen skulle bli en bättre plats om man följde de budskapen. Att Jesus existerat i den formen som bibeln beskriver honom är jag tämligen säker på är fel. Vad för slags figur han egentligen var, om han funnits, vet ingen. Däremot så kan jag lätt se likheter mellan den där inkapslade logiska härdsmältan man får serverad när troende ringer på dörren och säger att jag är beviset på Guds existens - OCH - humanisternas inavel med det "naturliga förnuftet". Båda grundade på var sin bländande tro på bibeln respektive materialismen/vetenskapen.

Ni har väl hört det där om böghatande män som omedvetet känner en attraktion till bögar. Skulle det kunna vara så? En bekant sa till mig att det finns en undersökning där män som hatade bögar tenderade att få erektion när de såg homosexuella porrfilmer. Inte vet jag om det är sant men obalanserade förföljelser eller hat av vissa grupper är utan tvivel kopplade till någon slags personlig störning i sin relation till hatobjekten.

Humanisterna anser sig vara orättvist behandlade som inte får statsbidrag eftersom de inte tillhör ett trossamfund.  Man tycker man borde ha det med motivationen: "En majoritet av svenska folket är ateister enligt definitionen ”Jag tror att gud inte existerar”". Nej just det, men om man skulle få bidrag för allt sådant man INTE tror på skulle nog statsbudgeten köras i botten på någon månad.

I sin hatkärleksrelation till bl.a. kristna kyrkan så erbjuder de alternativa konfirmationer, dop, bröllop och begravningar!  Snacka om ”det man hatar, det älskar man”.   

Vad kommer härnäst? Humanisternas ordförande Christer Sturmarks egna exorcister?
”The power of Science compels you, the power of Science compels you”.

Varför inte i upplysningens, vetenskapens och det sunda förnuftets anda, det borde ju i all sin självklarhet vara motiverat?!!!  Ko-ko!

Humanisterna och Vof (Föreningen Vetenskap och Folkbildning) borde kunna tas med ett skämt. Bara det skällande namnet Vof och namnet på deras tidskrift "Folkvett" kan ju få en att skratta till, men tyvärr så stannar inte de här stämningarna vid det humoristiska. Humanisterna jagar efter biblar som lagts ut på hotell och när SVT sänder ett välproducerat program om ett övernaturligt fenomen så blir hela SVT ”New Age-tv”.  Men för fan, slappna av! Vad är det med er?

Jag  kan störa mig på vetenskapens totala utbredning i denna värld vars tänkande och postulat är starkare i vårt samhälle än vad religionen är i de mest religiösa samhällen. Men det betyder inte att jag startar en anti-vetenskaplig skola, eller jagar akademiker och studenter, även om deras snustorra och vänsterhjärnhalve-orienterade nördar ibland kan få mig att koka. I våra skolor så är det vetenskapens kunskaps-staplande som styr över barns uppfattning om verkligheten, vetenskapen sätter gränserna för läkares helandeförmåga, den filtrerar människors världsbilder genom att alla godkända påståenden i t.ex. media måste passera filtret ”vetenskapliga rön”.  Vetenskapen är viktig, men har fått ett sånt inflytande över människors tänkande idag att det måste bli ett stopp.

Hur ska man kunna utvärdera materialism om man inte ges en referens och ett perspektiv till den? Det materiella kan endast ges ett kritiskt och sant perspektiv genom det omateriella (läs andliga). Jag tror att till och med en vetenskapsman har svårt att opponera sig mot den enkla logiken. Andligheten uppstår ur människans naturliga behov av att just få ett perspektiv till sin materiella vardag. Att försöka trycka undan den är inte bara lönlöst och fel, det är Sturmarks och andra humanisters kamp mot väderkvarnarna. Vetenskapens sönderdelning av vår verklighet i syfte att förstå den bättre är vetenskapens ideologi, låt den vara vad den är. När den, och som den alltmer gör, gräver sig in bland människors tankar så utgör den ett hot och kommer för evigt att söndra alla möjligheter till en värld i samhörighet och fred. Humanisterna hade kunnat bygga broar, men de söker splittring just därför att deras hjärnor redan är genommarinerade av vetenskapens avsaknad av visioner och större seende.

Kanske uppenbarelseboken håller på att förverkligas. Jag är öppen för det, definitivt. Att ett odjur är på väg forma sig är uppenbart. Det heter makt och finns i alla läger men reser sig allt tydligare på alla sina globala ben just nu. Krönikorna om den nya världsordningen, om Barack Obama, om övervakningen m.m. beskriver detta. Men när jag tar del av humanisternas budskap tillsammans med alltfler kändisars, så ser jag också sluttidernas falska profeter.

Humanisterna borde tas med en klackspark, men jag vet inte om jag vågar. De har ett stigande medlemsantal. Men värst är att de drivs av en ideologisk kärna som innebär att ifall man kastar upp 10 skopor med färg i luften så är det helt naturligt att det plaskar ner i backen och formar sig som ett porträtt av Mona-Lisa. Ja och då är det ändå en oändlig underdrift i jämförelse med tron på universums tillkomst som resultatet av en slump.

Snälla Gud låt förnuftet segra!

Ooops jag tror jag bad en bön!

Hoppas jag kan bli förlåten med hjälp av några textrader ur låten ”Walking in Memphis” (Cheer):

And he said - Tell me are you a Christian child?
And I said: Man I am tonight

Mats

Missa inte fortsättningarna på denna krönika:
Gudsfobikerna Humanisterna och deras vänner del2
Gudsfobikerna Humanisterna och deras vänner del3
En kampanj om enfald

Debattlänkar: Dagen  Aftonbladet GT GT SvD SvD DN SvD


Tags:
Categories: Andlighet | Krönikor av Mats

66 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Sverige, ett andligt tomrum



Av Linda Bjuvgård  

Sverige är ett tämligen själlöst land, ett land där andligheten har förpassats ut i skamvrån, något som ännu en gång blev så tydligt för mig en helg för några veckor sedan när Mats och jag fick för oss att åka på ”andlig utflykt”. Vi började med att besöka en vanlig svensk kyrka, faktiskt den kyrka där jag döptes en gång i tiden. Kyrkan är riktigt gammal, vacker och ligger belägen på en kulle med utsikt över ett vackert åkerlandskap. Kullen är vad människor förr i tiden skulle betraktat som en naturlig kraftplats. Nästan alla gamla kyrkor är placerade på mark som bär på speciella vibrationer. Att det är på det viset är det inget som vi är ensamma om att notera. Kraftplatser har uppmärksammats genom hela historien och över hela jorden, men getts olika namn och olika betydelser.

En kraftplats alltså, ett magiskt område där vad som helst kan hända? Nja, så värst dramatiskt är det nog inte men nog borde en sådan plats åtminstone sjuda av liv och andlighet.  Mats och jag gick ett varv runt kyrkogården för att därefter kliva in i själva kyrkobyggnaden. Dörren stod olåst och det visade sig att det fanns människor där inne, något som inte alls är självklart nu för tiden. Kyrkofolket förberedde sig inför ett bröllop fick vi snart veta.

Kyrkovärden tog sig an oss och visade runt medan jag fotade lite interiör. Det blev snart tydligt att han kunde sin kyrka och dess historia. Men kunde han sin andlighet då, började jag fundera efter ett tag. För det var just där som det felade. Vi fick reda på så mycket men allt, precis allt, handlade om det materiella. Vår värd höll ett föredrag om kyrkobyggnaden och restaureringar, årtal hit och årtal dit. Han berättade passionerat om värdefulla historiska föremål och kopior, stölder och bränder. Han gav till och med fototips. Han visade sig kunna en del om belysning och Photoshop.

Men var fanns själen? Var fanns den andliga födan? Överallt men inte i kyrkan, verkade det som.

Vi lämnade den svenska kyrkan bakom oss och begav oss istället mot Hare Krishnas huvudsäte som ligger beläget bara någon kilometer därifrån. Gården består av ett tiotal hus varav en som tjänar som huvudbyggnad.  En del av husen var målade i indiskinspirerade pastellfärger och vi kunde känna en doft av rökelse när vi smög runt innanför staketet som omgärdar gården. Vid ett tillfälle passerade vi nog gränsen för lagbrott eftersom Mats ville kika närmare på huvudbyggnaden. Vi smög på tok för nära husväggen och kikade in genom fönstret för att där inne skåda vad som såg ut att vara ett altare. Då öppnas plötsligt fönstret och ut sticker ett huvud! Mats och jag var snabba att ursäkta oss men vår ärliga nyfikenhet räddade oss tack och lov, precis som den brukar göra för det mesta.
 
Så istället blev vi inbjudna till det allra mest heliga och sedan följde ett långt samtal. Och det var på riktigt, det var äkta och det var inte tal om någon sektaktig ”övertalningskampanj”, om nu någon trodde det.  Vi kunde mötas någonstans mittemellan i en djup konversation om våra mest grundläggande tankar om livet. Vi ställde esoteriska frågor, jämförde olika religioner, redde ut paralleller och skillnader mellan Krishnafilosofin och kristendomen. Vi fotade de indiska moders- och fadersgudarnas skulpturer och ställde praktiska frågor om livet på gården, livet i Hare Krishna-rörelsen, deras ekonomi, matvanor, meditation, deras framtidsbild och mycket mer.  Och innan vi åkte hem till vår vanliga Lördagsfika framför tv:n hade vår värd försett oss med vegetariskt fikabröd (en del var okej, men det mesta var ganska smaklöst, tack och lov för Delicatos punchrullar).

Vår Hare Krishna-värd berättade förresten att prästen i min gamla dopkyrka brukar komma dit ibland. För andliga samtal i gott samförstånd. Hare Krishna-värden brukade dock aldrig hälsa på i svenska kyrkan. Något som inte förvånar mig ett dugg.

 
Allt som allt var det två intressanta men vitt skilda möten. För det är inte lätt att finna likheter mellan svensk kristendom och Krishnarörelsen. Visserligen är även Hare Krishna på nedåtgång, de har inte alls lika många medlemmar idag som de hade en gång i tiden.  I alla fall inte i Sverige. Men där de tappar i medlemsantal och inkomster så tycks de i alla fall inte tappa i andlighet, vilket är allt annat än vad man kan säga om svensk kristendom som snudd på prostituerar sig med sin desperata buss- och tågreklam. Och som håller själlösa dop och bröllop för människor som mest gillar den sköna och traditionella atmosfären som en kyrka kan skänka, men som ger blanka fan i Jesus och hans kärleksbudskap…

Jo, förresten det finns en likhet till. Vår svenske kyrkvärd berättade att de nu för tiden inte kan ha kyrkan olåst när den är obemannad. Med tiden har nämligen stölderna och skadegörelsen ökat dramatiskt. Missdåd utförda av människor utan någon som helst känsla för vare sig religioner eller historia. Vi pratade aldrig om sådant på Hare Krishnas gård, men vi kunde inte låta bli att lägga märke till flera övervakningskameror vid ingångarna.

Religioner har gjort mycket ont i världen, inget snack om det. Det här är ingen propaganda för den ena eller andra religionen. Det finns mycket att anmärka på i både kristendomen, Krishnarörelsen och vilken andra religioner som helst. Men trots att vi klarar oss utan religioner så behöver vi en andlighet. För mig är andligheten en lika självklar ingrediens som mat och vatten i Maslows psykologiska behovstrappa. Varför? Jo, därför att vi ÄR andliga varelser, vi har en själ och kan därför aldrig nöja oss med att bara mata våra kroppar.
 
Var och en blir salig på sin tro, brukar det heta. Och det spelar faktiskt ingen större roll hur den tron ser ut. Men tro inte att det går att komma undan tron i sig! För även om vi väljer att förkasta allt vad gudar och andlighet heter och istället väljer att tillbe den allsmäktige Vetenskapen, så är det fortfarande en tro. En tro med ganska stora brister om du frågar mig.  Och dess största brist ligger i att den inte ens kan tillfredställa vårt allra mest grundläggande behov, nämligen behovet av förtröstan.

Men vi lever i Sverige, landet där Gud är mobbad och satt på undantag. Landet där alla som är religiösa automatiskt blir betraktade som sektmedlemmar. Att säga att man tror på Gud skapar en tryckt stämning i rummet, medan att säga att man inte tror på en Gud direkt, men på ”någonting större i alla fall” – det är okej.  Fast vad är skillnaden?

Personligen har jag min egen andlighet. Jag behöver varken kristendom, Hare Krishna eller någon annan färdigtuggad andlig föda. Men jag önskar en större öppenhet för andliga värden i detta land. Och mer värme. Jag vill att vi ska våga prata med varandra om det existentiella. Skit samma att vi tycker och tror olika!
 
Det kommer att komma en dag när det andliga vakuumet, Sverige, kommer att kväva oss. Därför är det hög tid att fylla det andliga tomrummet med själ. Och med luft, så att vi alla kan få andas.


Diskussionslänkar:  Aftonbladet


Tags:
Categories: Andlighet | Krönikor av Linda

27 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper