SEE ARTICLES IN ENGLISH ON THE NEW BLOG - BEYOND

Senaste krönikorna



- Klimataktivism är oerhört positivt men utan en koppling till politisk aktivism så kommer det ingenvart.
Läs krönikan här

- SD ökar och de etablerade partierna står maktlösa. Man fortsätter sin kräftgång med att inte röra SD ens med tång. Knappt inte jag heller men strategin slutar med förakt från folket och en idealistisk härdsmälta som får motsatt effekt.
Läs krönikan här

- Greta vann inte fredspriset, men frågan är nog ifall världen verkligen är mogen för de systemändringar och det patos hon visar. Jag tror inte de flesta faktiskt verkligen förstått vad hon säger och vad hon gör. Hon är skoningslös mot systemet i alla sina uttalanden. Äntligen någon!
Läs krönikan här

- Tidernas värsta exempel på parlamentarisk demokrati kan dagligdags beskådas. Jag vill gärna att de stannar kvar i EU, men inte på bekostnad av ett svek mot väljarna.Demokratihatarna håvar in nya poäng för varje timme som går.
Lämna EU NU!
Läs krönikan här


Tags:
Categories: Allmänt | EU | Krönikor av Mats | Politik | Proteströrelser

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Varoufakis kan inspirera Sverige


Av Mats Sederholm
Även publicerad på

Yanis Varoufakis, den för detta grekiska finansministern är efter fyra år tillbaka i det grekiska parlamentet med en social och grön europeisk helt ny politik. Det ett år nya partiet MéRA25 fick I det grekiska valet i början på juli drygt 3% av rösterna vilket räcker till minst 9 platser i det parlamentet.
 
Som finansminister accepterade han aldrig EU:s och de finansiella institutionernas förslag till nödlån och ytterligare tid i skuldfängelset med tyska och franska bankers finansiella ockupation av Grekland. Lika lite som han accepterade grekiska oligarker och odemokratiska EU-institutioner. Detta ledde fram till en folkomröstning 2015 där grekerna beslöt att inte ta emot fler nödlån. Regerings- och vänsterpartiet Syriza:s inställning efter valet var att de trots allt skulle böja sig för EU varpå Varoufakis valde att avgå. Syriza förlorade nu makten till det konservativa Ny Demokrati.

Ett år senare skapade han och filosofen Srecko Horvat den europeiska aktiviströrelsen DiEM25 som samlat 100.000 medlemmar runt om i Europa och som i sju olika länder skapat partier med i grunden samma partiprogram. I Grekland heter partiet MéRA25 som med endast 0.01% missade en plats i EU-parlamentet men som i det grekiska nationella valet lyckades bättre trots brist på ekonomiska bidrag.

MéRA25 är alternativet för de greker som varken vill ha Grexit eller fler skulder som ska betalas med  sociala nedskärningar och utförsäljningar av statlig egendom. Den kontroversiella ekonomiprofessorn Varoufakis progressiva ekonomiska alternativ kommer nu åter att eka i det Hellenska parlamentet och i den grekiska politiken. Hans kunskaper och ekonomiska nytänkande har inte bara gjort honom populär i progressiva politiska kretsar utan även bland systemkritiska ekonomer runt om i världen som erkänner att EU:s skuldrecept och den grekiska fattigdomen och människors uppoffringar aldrig var en bra lösning.

Partiet MéRA25 och rörelsen DiEM25:s ideologi är progressiv och välkomnar väljare från liberaler, gröna och vänstern. De har, trots att det politiska programmet är tydligt vänsterinriktat avsagt sig ett vidare samarbete med den europeiska vänstern som de anser saknar progressivitet och en genuint avståndstagande från den europeiska politiska och ekonomiska koncensusen. Man har  till och med en ljummen inställning till gröna partiers framgångar i EU-valet eftersom man anser att de gröna tvingas spela med i den europeiska konservativa politiska och ekonomiska ordningen.

DiEM25:s mest aktuella politiska plattform, den internationellt mest radikala versionen av  ”Green New Deal”, består av ett unikt sätt att finansiera gröna investeringar, av nya ekonomiska lösningar i kombinationen med sociala garantier och en demokratisering  av HELA samhället, inte minst EU själv.

MéRA25 attraherar nu allt från marxister till systemkritiska liberaler. Den systemkritiska inställningen är tydlig i deras valprogram. När det europeiska etablissemanget idag uttrycker Greklands ekonomi  som stabil så föredrar man att istället kalla det för koma. Människors värdighet är en mycket viktig del av den ideologiska grunden. I partiprogrammet gör man klart att man inte glömt bort förnedringen för fyra år sedan.
De som sålde våra offentliga tillgångar och sedan lämnade över tyglarna till långivare och byråkrater, gjorde oss till en skuldkoloni och viftade nedlåtande sitt finger åt oss. De skapade en öken och kallade det fred och nu vill de att vi ska återvälja dem på grund av deras kloka regerande.
MéRA25:s slogan har varit: ”Vi kan inte mer än förlora våra skulder”.

Kan DiEM25 förankra sig I Sverige, ett land där varken hunger, ilska eller
katastrofala nedskärningar och ungdomars arbetsflykt utomlands skruvar upp de sociala spänningarna? Med låga statsskulder och låg arbetslöshet så kan illusionen om ett gott och välmående samhälle på basis av nyliberala dogmer fortgå. Men hur länge? Nästa finanskris, fortsatta framgångar för extremhögern eller en stegrande klimat- och miljömedvetenhet riskerar när som helst att sticka hål på ballongen.

Som möjligtvis en föraning till ett mer radikalt svenskt politiskt medvetande märks exempelvis Partiet Vändpunkt som försöker anamma en ny holistisk samhällskultur men fortfarande under den mediala radarn. Den socialdemokratiska föreningen Reformisterna anammar nya intressanta alternativ till dagens ekonomiska system men de svenska progressiva krafterna ligger långt efter MéRA25 och DiEM25 när det gäller nytänkande. I Sverige söker man efter en nationell reformering medan grekerna kunde rösta på en Europeisk transformering.

Insikten om att de flesta som styr i samhället varken är valda av folket eller har nationella gränser  har haft en stor betydelse för MéRA25:s framgångar eftersom grekerna har denna erfarenhet på sitt CV. En unik blandning av aktivister, filosofer och politiker med en europeisk politik intar nu det grekiska parlamentet.

Ett nytt politiskt frö har fått fäste i ett av Europas parlament. Kanske är detta början på en efterlängtad våg av nya politiska tankar och politiskt mod.

Tags:
Categories: DIEM25 | EU | Krönikor av Mats | Politik

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

De oanständiga


Av Mats Sederholm
Även publicerad i

EU-valet är passerat och vi har nu fösts runt i informationsgränderna som slutdebatter, expertpaneler, valbarometrar och politiker har byggt upp åt oss. Vi har blivit normaliserade, partikategoriserade, faktamässigt programmerade, avradikaliserade och mogna för EU-valet. Samma mediala sällskap drar nu i efterhand slutsatserna åt oss. Anständigt och prydligt formulerat. Det blev lite grönt här, oj da. Lite nationalistiskt där, aj då. Och vi ses igen, vi återkommer med ett nytt avsnitt av ”Bryssel med vänner” om fem år.

Och från ett annat håll hörs:
”Våra ledare har svikit oss, våra politiker har svikit oss, media har svikit oss” är Thunbergs ord i Global Strike for Climate den 24:e maj i över 2300 städer i 125 länder.

På plakaten runt om i Europa syns:
”Schools have to be Parlament when parlament is a Schoolyard”.
”We’ll be less activist if you’ll be less shit”.

Vi håller på att få ett nytt triangeldrama: Etablissemanget – Klimataktivisterna – Extremhögern.

Med nya skogsbränder i sommar så kommer de etablerades debatter vi genomlidit inte betyda någonting. Prydliga politiker på rad i maj reduceras till något som man vagt minns som ännu ett cirkus EU. Om fem år kommer de tillbaka och tills dess ska vi känna klimatskam och skylla allt på oss själva som individer. Handlar du rätt, reser du rätt, kör du rätt är frågor du ska brottas med fast grundproblemet är att det är hela vårt samhälles livsstil och kultur som måste ändras.

Och hur inspirerande var det att lägga en röst på ett svenskt parti vars EU-parlamentariker sedan måste ansluta sig till en annan grupp av partier som sedan ska förhandla fram någonting som ska dras genom ett virrvarr av EU-institutioner, teknokrater, yrkespolitiker och bristande demokrati? Man kunde lika gärna ha skicka valsedeln med flaskpost. Människor röstar inte längre för att de tror att de kan påverka. Lika lite som de tror att de styra spelarna i en hockeymatch på tv. Allt är en tävling.

Brist på inflytande, brist på värdighet, ekonomiska klyftor och ojämlikhet söndrar och krackelerar hela Europa  just när vi som allra mest skulle behöva vara samlade och enade kring klimatproblemet. Resultatet från EU-valet berättar att det är så. Det etablerade tappar ånyo förtroende runt om i Europa.

Och de uppträder gärna som Marita Ulvskog (S) gjorde när hon använde uttrycket ”anständiga partier” i tv-studion under valkvällen. Problemet, Marita är att det knappt finns några anständiga partier kvar. De förlorar mot såväl Gula västar, mot hatfyllda och marginaliserade nationalister, mot fredagsstrejkande ungdomar, mot bensinuppror, mot politikeruttråkade britter och inte minst förlorar de mot klimatet som de själva, du och din generations anständiga politiker förstört. Snart är alla människor oanständiga Marita. De kommer efter dig som de dödas armé i Game Of Thrones.

Någon glömde förresten bort att nämna det på valkvällen: Behovet av en politisk, ekonomisk och social restaurering av våra europeiska samhällen är bottenlös.

Ljuset i tunneln finns förmodligen mitt i mörkret.

Klimatproblemet kommer likt nödens moder själv att uppfinna lösningen till sist. Med brinnande skogar, översvämningar, sjunkande isberg och isbjörnar inpå tomten kommer triangeldramats Extinction Rebellion, italienska Salvinister och de etablerat anständiga samlas till rådslag. Alla tvingas släppa taget om sina kära ägodelar vare sig det är etablissemangets tillväxt, konsumtion och ekonomins herravälde, klimataktivisternas politiska avståndstagande eller extremhögerns nationsbundenhet och autokrati. En apokalyptisk lavaström av Thunbergsk panik som skoningslöst bränner ner all konservatism i sin väg.

Följden blir en ny formulering av ett kretsloppsamhälle där människor, natur, rättvisa, värdighet och ekonomi har relationer till varandra. Är då detta en flummig utopi? Nej. De här tankarna och nya ideologiska tankegodset håller så sakteliga på att slå rot. Såväl i Sverige som i USA som runt om i Europa. Inte minst är det vad det så svalt omtalade Green New Deal handlar om.

Restaureringen innebär en grundlig genomgång av fyra samhällspelare. Den sociala, den styrande, den ekonomiska och den gröna. I denna nya EU-period kommer restaureringen alldeles säkert bli valbar och debatterad. Fram till dess kommer nödens Moder Jord och naturlagarna att sätta villkoren och skrämma ihop den spretiga mänskliga flocken. Moder Jords reaktioner är inte förhandlingsbara som tur är.

Tags:
Categories: EU | Krönikor av Mats | Politik | Miljön/Klimat

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Ett seriöst Green New Deal




Även publicerad på


Nu är det viktigt att vi säger den osminkade sanningen om klimatet och vad vi behöver göra för att rädda det. Politikern som lockar med välfärd, arbetslinjer och samtidigt en räddning för klimatet utgör en gycklarnas marknad, skriver Mats Sederholm, författare, skribent och aktiv för DiEM25.
Ingress GP

Begreppet Green New Deal (GND) sveper snabbt över västvärlden just nu. GND är konceptet som syftar till ett genomgripande krafttag mot klimatproblemen. Men det kan lika gärna sluta med ytterligare politiska floskler med klimatfrågan som lockbete.

Många har velat fylla den här godispåsen GND med sina politiska ideal, målat den grön och hoppats på att den ska bringa lycka till… den egna ideologin och dess popularitet. Barack Obama, Gordon Brown och USA:s demokrater och nu senast de segrande spanska socialdemokraterna (PSOE) är några av dem som försökt ro hem detta koncept till sina kampanjer.

GND var ursprungligen (2007) ett rent ”gröna-investeringar-och-jobb”-koncept inspirerat av Roosevelts New Deal men har sedan utökats med sociala reformer och sedermera gillats av gröna, socialdemokrater och vänstern i Europa. I Sverige är det näst intill knäpptyst sånär som på några undrande debattartiklar och en kort notis i Miljöpartiets EU-program. Men begreppet kommer alldeles säkert att få premiär här också. Våra förändringsrädda politiker ska bara skruva på sig lite först.

Frågan är bara ifall GND är en ny amerikansk feel-good-historia som sprids där den ekonomiska tillväxten blir grön i stället för blå med lite sociala samvetskval för de sämst ställda. Eller innebär det den totala omställning av samhället som är nödvändig?

Med höstens besked från IPCC så står vi dock inför utmaningen att avsluta 200 års användning av fossila bränslen på 30 år. Vi måste halvera utsläppen till 2030 och komma ner till noll till mitten av århundradet. Om den ekonomiska tillväxten fortsätter så måste vi producera och förbruka tre gånger så mycket energi. Begränsade fossilutsläpp, gröna investeringar och jobb, ren teknik, klimatsmarthet eller Roosevelts goa ande stoppar inte klimathotet. Det måste dessutom konsumeras och produceras mindre av jordens resurser. Och med en sådan lösning krymper förmodligen skaran av GND-politiker rejält eftersom popularitetsfaktorn drastiskt minskar.

Ordet tillväxt, underförstått ekonomisk, är vad hela västvärlden bygger på. Vi får veta att antingen så har vi den eller så går vi under. Och eftersom de flesta, kanske alla av våra politiker som klimatoroliga väljare nu ska gå och rösta på, föredrar undergången så är det viktigt att säga den osminkade sanningen. En radikal förändring av samhället för att rädda klimatat kräver nämligen en radikal politik. Politikerna som står utmed vallokalerna och lockar med välfärd, arbetslinjer och samtidigt en räddning för klimatet utgör en gycklarnas marknad.

Detta behövs:

En ny social struktur – En ny ekonomi – Massiva gröna investeringar – En demokratisk renovering.

I Frankrike protesterar de gula västarna och har försatt president Emmanuel Macron i ett uppgivet politiskt tillstånd.

Frihet, jämlikhet och broderskap är alltjämt den sociala knuten som först måste lösas upp innan gröna skatter ges en acceptans. Ojämlikheten är på väg att urholka hela Europa med immigrationsproblem, fattigdom och misstroende som följd. Att plantera grön politik på en sådan förgiftad mylla är politikers hopplösa förslag i dag.

En seriös klimatomställning kan inte bygga på finansmarknader och banker som fortsätter att skapa pengar ur ingenting, lånar ut dem och sedan kontrollerar hela ekonomier utan samvete eller demokrati. En ny ekonomi måste tåla mindre konsumtion och mindre lån. Sluta tillverka saker som går sönder för att det lönar sig. Sluta reklambombardera människor med beroenden av livsstilar och statusjakt. Hela ekorrhjulet måste lugna ner sig. Ekonomin måste anpassa sig till människor, inte tvärtom. En klimatomställning kräver samling, inte hets.

Vi står inför ett existentiellt vägval. Inte ett: ”Åsså måste vi tänka på miljön”.

I dag älskar alla klimataktivister men det är bara en tidsfråga innan stödet kommer att minska. Redan idag börjar det muttras om Greta Thunberg från högerhåll. Tids nog kommer det komma protester även från liberala politiker, media och näringsliv och kanske även från konservativt vänsterhåll, när den oundvikliga debatten om ett seriöst New Green Deal tar fart och det tornar upp sig till en arkitektur- och kulturfråga för samhället och inte en politisk ”makeover”.

Framtidens val är inte en partifråga. Det handlar om att välja på rädsla och konservatism eller mod och progressivitet. Kanske till och med ett val mellan aktivism och politiker som inte vill förändra förrän de drabbas av Greta Thunbergs önskan om panik.

“I am no longer accepting the things I cannot change. I am changing the things I cannot accept.”
A Davis

Tags:
Categories: EU | Krönikor av Mats | Politik | Miljön/Klimat

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Nationalistisk demokrati biter inte längre



Av Mats Sederholm


Även publicerad på

I Sverige lever politiken kvar på 90-talet då politiker fick lära sig veta hut, då skatter och regleringar blev bannlysta så att medborgarnas demokratiska räckvidd inte skulle få sträcka sig till den ekonomiska makten.

De svenska riksdagspartierna och deras väljare har väl aldrig någonsin drabbats av en sådan ideologisk svindel som nu. Inte minst tvingas vänsteranhängare längre och längre bort från sina ideal. I senaste uppgörelsen säkrade V sänkta skatter åt de rikaste medan socialdemokrater gör allt för att måla över de sista röda nyanserna i sin ideologi. Allt medan liberaler vill utesluta så många politiskt oliktänkande de bara kan. Men vad du än gör svensk, sluta aldrig rösta på det enda du känner till. Hur intoleranta, urvattnade och visionslösa dina favoritpartier än är, för det finns ju inga andra alternativ eller…

”Börja laga, receptet kommer sen”, sa Brian Eno, den brittiske producenten och före detta Roxy Music-musikern när han klev in i den transeuropeiska demokrati­rörelsen DiEM25 2016. I sällskap med Noam Chomsky, Naomi Klein, Yanis Varoufakis (medskapare) och en rad såväl filosofiska som kreativa politiska initiativtagare har rörelsen vuxit till 100 000 medlemmar runt om i Europa. Receptet finns nu på plats då de om några månader kliver in i den politiska verkligheten i Europa­valet. På ett år har man skapat partier i Italien, Grekland, Frankrike, Portugal, Belgien och Tyskland och dessutom formerat en allians med franska Generation S, danska Alternativet, polska Razem med flera partier under namnet European Spring och med ett gemensamt politiskt radikalt program.

Är det en aktiviströrelse eller är det nya politiker? Det ena går inte att skilja från det andra. Den grundläggande utgångspunkten är att bygga en ny gräsrotsdemokrati där optimism, delaktighet och värdighet är nyckelord. Kanske är just värdighet den mest energidrivande impulsen i rörelsen då förödmjukelserna och den sociala krisen som EU utlöste i Grekland 2015 fortfarande är levande. Och som i ett revanschdrama regisserat Clint Eastwood så är den då stukade grekiska finansministern och ekonomiprofessorn Yanis Varoufakis nu tillbaka som politiker i sin egen rörelse för såväl det grekiska som det tyska DiEM25-partiet. I denna nya transeuropeiska verklighet så kan en kandidat ställa upp i flera länder. Och varje lands partimanifest och kandidater måste samtidigt godkännas av alla Europas medlemmar i en enkel omröstning. Beslut tas på en europeisk nivå men formuleras nationellt.

De kanske två mest gnagande problemen för Europa och hela världens befolkning är klimatfrågan och den skenande ojämlikheten.

Inför EU-valet söker DiEM25:s olika partier väljares stöd för:
• Ett grönt investeringsprogram där 500 miljoner euro varje år bland annat ska skapa gröna jobb. 1,5-gradersmålet från klimatavtalet i Paris gäller samt beskattning av koldioxid- och plastutsläpp.
• Åtgärder mot skatteparadis genom att bland annat tvinga banker att redogöra för tveksamma transaktioner och ägare.
• Finansiering av medborgarlöner genom att avsätta en viss procent av aktietillgångar till en gemensam fond.
• Medborgarförsamlingar som på sikt ska kunna skapa en ny direkt demokratisk ordning.
• Införandet av en allmän 35-timmars vecka.
• Ett slut på EU:s stängda-dörrar-demokrati. Lobbyister ska registreras, EU-politikers finansiella aktiviteter ska blottas och dolda uppgörelser mellan EU-institutioner och privata lobbyorganisationer ska förhindras.
• Åtgärder för att stoppa medieleverantörer och myndigheters ohejdade utbyte av personlig information.

I Sverige lever politiken kvar på 90-talet då politiker fick lära sig veta hut, då skatter och regleringar blev bannlysta så att medborgarnas demokratiska räckvidd inte skulle få sträcka sig till den ekonomiska makten. Resultat blev vad många idag upplever som en dystopisk, polariserad och sönderfrätt samhällskultur. Ett mänskligt misslyckat experiment med eliters girighet och pådyvlade individualism. I samma experiment ingår illusionen att de rikas framgångar ska lyfta de fattiga likt allmosor medan alla tillgängliga undersökningar visar det är ojämlikheten i sig som skapar spänningar och skadar demokratin.

European Spring är inte den enda alliansen, allt fler partier och politiker i Europa ser nödvändigheten med att förvalta grundtanken med EU som ett fredsprojekt men först efter att det radikalt kan förändras. Internationella problem måste mötas på en internationell nivå där människor direkt kan påverka EU-parlamentet och inte via teknokrater eller inrikespolitiska och sekteristiska uppgörelser.

En ensidig nationalistisk ­demokrati biter inte längre, världen springer ifrån oss liksom inflytande och demokrati gör.

I dagarna ser många filmen Aniara som berör och rosas med all rätt. Och kanske är det så att rymdskeppet Aniaras hopplösa färd ut i rymdmörkret och passagerarnas ångestfyllda irrande ändå väcker något djupt mänskligt till liv och att det håglösa politiska mantrat: ”Det finns ju inga andra alternativ” ekar allt mer ihåligt. En förnyelse att samlas kring ligger i tiden.

Tags:
Categories: DIEM25 | EU | Krönikor av Mats | Politik

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Liberaler och högernationalister - Ett familjedrama



Av Mats Sederholm

Även publicerad på 

Liberalerna har valt såväl ämne som huvudmotståndare för sin resa genom valrörelsen. EU respektive SD. Om en debatt mellan de två skulle uppstå så väntar två ytterlighetsalternativ.

Å ena sidan ett okritiskt upphöjande av en politisk och kapitalistisk makthybrid administrerat av teknorater och lobbyister som skapat en EU-parlamentarisk liklukt som ligger tät över hela Europa. Å andra sidan, hotet om att helt lämna EU och istället krypa in i sin egen holk.

Den progressiva tanken att förändra EU tycks befinna sig helt utanför det svenska debattmedvetandet. Kan inte någon ta EU i örat och se till rensa bort det från vad de flesta människor känner olust inför: Bristande demokrati, överstatlighet, finansmakt och teknokratstyre.

Nu kommer sådana visioner inte att läggas fram av liberaler eftersom de inte ser några problem med ett bank- och finansstyrt Europa hur många sociala tragedier det än skapar, hur mycket pessimism som än sprids, hur mycket förakt för etablissemanget det än medför och således, hur många autokratiska vindar det än drar upp. SD kommer heller inte att resa några protester eftersom missnöjet med maktmissbruk för dem stannar vid överstatlighet medan ”överkapitalism” eller ”överpatriarkat” kan passera förbi som icke-frågor. För liberaler liksom för högernationalister är människor först och främst poster i ett marknadsspel eller i statsbudgeten. Hela ryggraden i SD:s valrörelse är ju att göra invandrare till en utgiftspost.

En debatt mellan liberaler och högernationalister blir istället till ett politiskt familjedrama och en fader-och-son-uppgörelse. Å ena sidan fadern, den liberala parlamentariska demokratin med sitt självklara förnuft, sin överlägsna rätt och med den historiskt västerländska traditionen av att få styra och vara förmer. Å andra sidan den bångstyrige högersonen förskjuten från hela den politiska maffian och med faderns oförsonliga bemötande: ”Hur kunde det gå så här, han växte ju upp i den bästa av alla världar. Vi som representerar jordens allra mest ädla värderingar. Dessa högernationalistiska gangstergäng runt om i Europa han nu gått med i, var kom de ifrån?” Ja var kom de ifrån pappsen? Yttre rymden eller?  

Rättessnöret för en reformering av EU är en respekt för människan som en social varelse, som en unik och skapande kraft i samhället. Men medborgarrespekt finns inte med på våra egna politikers agenda. Oavsett vad man tycker om SD så måste man väl ändå fråga sig hur stora de måste bli innan den parlamentariska finklubben bryter samman så att uppemot en miljon väljares demokratiska önskan om SD:s inflytande kan förvaltas och det inte på SD:s röstsedel står nitlott. Statsministern liksom de flesta partiledare menar att man inte måste bjuda in partier till makten hur mycket demokratiskt kapital de än har. Och således är den demokratiska traditionen förvandlad till ett avsnitt i Robinson. Den liberala ideologins företrädare i morgonmedia, Dagens Nyheter ser inte att demokrati i mening folkvälde är den viktigaste innebörden av demokrati för: ”Demokratin utgår från insikten att det inte finns något sådant som ett homogent ”folk” med en gemensam vilja”.  Precis, det finns ingen skog, bara träd. Och det finns inget lag eller lagkänsla i Janne Anderssons framgångsrika fotbollslandslag, bara enstaka spelare eller hur?

Liberaler ser inget folk överhuvudtaget medan SD ser två folk, svenskar och invandrare! I Europa vimlar det av tillhörigheter, samhörigheter, kulturer och individer som både vill bli sedda och respekterade. I verkligheten handlar det om såväl gränser som tolerans och hjärta men för att åstadkomma detta krävs en radikal politisk reformering  av EU med fokus på medborgaren och ett samhälle som inte genererar pessimism och missnöje.  

Istället ska vi nu tvingas ta del av en debatt med konservativa politikers ältande om hur EU skapades i fredssyfte. Vi ska behöva skåda alla dessa allvarliga vuxna anleten från politiker och representanter från näringslivet som på autopilot varnar oss för EU-kritiska tongångar. Vi ska lyssna till prat om handelsavtal men inget om en kulturell och social gemenskap och inte minst ska vi behöva höra ett grabbigt och tjurigt missnöjesprotesterande och en dörr som slås igen till pojkrummet prytt med svenska vimplar.

Världen är inte sig lik, ett tu tre är SD Sveriges största parti och Åkesson kan med rätta gör anspråk på statsministerposten. Var tredje svensk vill ha en ”stark ledare”. Donald Trump kan mycket väl bli omvald om några år och anledningen är ett fundamentalt skifte i människors medvetenhet och uppfattning om politik i allmänhet fött ur en bottenlös uppgivenhet över den gällande, i synnerhet.

Mer debatt om EU och hela den politiska omvandling som sker vore spännande och uppfriskande. illusionen om att vi råder över oss själva som nation måste spräckas så fort som möjligt.  Hur ska vi européer kunna stå emot den senaste tidens hot mot frihet på internet, hur kan vi skydda oss mot medieleverantörers intrång i våra privatliv. Nationsöverskridande frågor som liksom miljöproblemen varken kan förbises eller enbart hanteras på hemmaplan. Björklund och Åkesson, sluta ducka och sluta tjura.

Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Politik | EU

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

MeRA25 och en ny europeisk demokrati



Foto: Mats Sederholm


Även publicerad i


Den politiska aktiviströrelsen DiEM25 med mer än 70 000 medlemmar över hela Europa startade nyligen sitt första politiska parti. Först ut blev Grekland och partiet MeRA25 med nästa års EU-val som närmaste mål. DiEM25-medlemmen Mats Sederholm om varför demokratin behöver förnyas på europeisk nivå.

Grunden och energin bakom MeRA25 härrör sig till vad som hände 2015 när den så kallade EU-trojkan tvingade Grekland till nya nödlån. Grekerna sa ifrån och röstade fram politiker som skulle försvara det grekiska folket, men som istället gick Trojkan till mötes och lät den eviga cirkulationen av lån till betalning av räntor på tidigare lån få fortsätta.  Läxan man vill lära sig är att EU:s utspel mot en enskild medlemsstat aldrig får hända igen.

MeRA25:s politiska program bygger på vad man kallar för konstruktiv olydnad och består av en 7-punkter lång åtgärdslista. Den 26:e mars tog Yanis Varoufakis tillsammans med tre MeRA25-kollegor plats i Ilisia-teatern i Aten under en välbesökt presskonferens. På frågan från en Reuterreporter om MeRA25:s förslag om att drastiskt sänka skatter för mindre företag, att stoppa panikutförsäljningar av statliga tillgångar och att skapa ett statligt betalsystem för att skydda sig från inflytande från finansmarknader och så vidare är realistisk och genomförbar förklarar Varoufakis:  Detta är ”riktlinjer och förslag som har ett enda enkelt syfte, att återföra realistiska hopp till det här landet.”

När nationalism och protektionism växer i Europa och flitigt uppmärksammas av media så växer samtidigt denna Europas gemensamma rörelse DIEM25 med MeRA25 som sin första partigren. Men varför paneuropeiskt? Varför startar man inte bara ett vanligt traditionellt parti med en ny politik i Grekland?

Anledningen är att de krafter som sätter ordningen i Europa är nationslösa varför demokratin, människors möjlighet att kunna stå upp emot dessa nationslösa krafter också måste organiseras bortom nationsgränser. Finansmarknader, EU-kommissionen, EU:s centralbank och Internationella valutafonden verkar gemensamt på en nivå som inte längre har en tillräcklig närhet till medborgare. Dessutom så är de heller inte helt demokratiska till sin natur och tenderar att skapa sin egen hybrid av politiker, teknokrater och tjänstemän såsom vi sett upprepas genom historien då kaster och aristokratier av olika slag tagit över bestämmandet när makten centraliserats.  En samlad europeisk medborgarkraft som med all tydlighet vill ändra på de demokratiska förutsättningarna i EU är DiEM25:s uppsåt och som man ser det, den enda möjligheten till att behålla demokratin. Att just DIEM25 för den här politiken beror på att man inte har ett gammalt politiskt tankegods att försvara eller gamla samhällstrukturer och traditioner att ta hänsyn till. Man är ett resultat av dagens sociala och politiska realiteter. MeRA25 är den första konkreta valbara manifestationen av denna unika politik.

Uppstarten i Aten blev inte helt odramatisk. När kvällsaktiviteterna kom till sitt slut så reser sig plötsligt en handfull besökare och protesterar högljutt. De blev senare identifierade som högerextremister. I taxin på väg till hotellet höll taxichauffören med om alla de iakttagelser av Grekland som MeRA25 beskriver men chauffören kommer inte att rösta på dem. Han, liksom så många andra har förlorat hoppet till politiker.

Det nationella vänsterpartiet Syriza som dominerar den Grekiska regeringen lockar inte medborgare eftersom de som politiker så gruvligt svek folket 2015. En nationell traditionell vänsterpolitik är inte vad DIEM25 primärt söker. Man söker aktivister och nytänkare som oavsett politisk bakgrund vill göra om det sociala och politiska Europa till något som kan återföra optimism och engagemang.    

Idén med att ”lyfta demokratin”, människors inflytande från en nationalistisk nivå upp till den nivå där den verkliga makten agerar är förmodligen något som förr eller senare kommer att väckas även i Sverige.  Här växer stödet för en folkomröstning om medlemskapet i EU samtidigt som en tydlig majoritet vill att Sverige är kvar i EU.

Någon Yanis Varoufakis syns inte i Landet lagom. Kombinationen av en karismatisk kändispolitiker, användandet av uttryck som ”det djupa etablissemanget” och oligarkstyre är möjligtvis lite för svulstigt för många svenska politiker, redaktörer, politiska analytiker och intellektuella.

Men från ett väljarperspektiv finns det alldeles säkert ett behov av politiker som med trovärdighet och tydlighet kan fånga upp en oro för överstatlighet och politisk uppgivenhet. Någon som kan vända upp och ner på de etablerade partierna och tvinga fram ett politiskt nytänkande. Någon som törs säga likt det som Varoufakis yttrade:

”Vi har inget europeiskt parlament, det har alltid bara varit där som ett fikonlöv, som en ersättning för bristen på genuint demokratiska processer.”

Tags:
Categories: DIEM25 | Krönikor av Mats | Politik | EU

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

DIEM25 Europas nya parti



Av Mats Sederholm

Även publicerad på


DIEM25, den europeiska demokratirörelsen som startades 2016 kommer att formera sig även som ett parti. En överstatlig europeisk politik kan därmed få en europeisk demokratisk motvikt i Europaparlamentet, skriver författaren Mats Sederholm.


DIEM25 blir ett transnationellt parti, ett Europaparti, Detta står klart efter en omröstning bland deras 60.000 medlemmar runt om i Europa.

Men vad innebär det?

Ifall DIEM25 blir invalda i EU-parlamentet så skulle de ge Europas befolkning en mer direkt representation. En överstatlig europeisk politik får en europeisk demokratisk motvikt.

Det skulle kunna stoppa trenden av européers sjunkande förtroende för institutioner och politiska partier.

Begreppet Europa har dessutom alltmer översatts till att betyda EU. Då DIEM25:s medlemmar inte bara kommer från EU-nationer så skulle Europas befolkning få en unik representation med DIEM25 i Europaparlamentet.

    Vilka är då DIEM25:s viktigaste frågor?

Demokrati i meningen en nerifrån-upp-påverkan samt transparens är nyckelord liksom att få ett slut på ett ekonomiskt och socialt förfall som man menar håller på att vittra sönder Europa. En röst på DIEM25 skulle också bidra till kritik mot beslut bakom stängda dörrar liksom en demokratiskt oklar sammanblandning mellan banker och politiker.

    Det skulle kunna stoppa trenden av européers sjunkande förtroende för institutioner och politiska partier.

I dagsläget finns ett ekonomiskt program framtaget, the European New Deal. Där finns konkreta förslag på hur man vill tämja finansmarknader och bankers maktställning och istället avleda ekonomiska resurser till satsning på gröna investeringar och på en social upprustning.

Något som man menar är ett måste för att kunna återskapa optimism, värdighet och vitalitet bland människor.

Bland övriga prioriterade frågor förutom sysselsättning, flykting och migrationsfrågor kan nämnas:
  Ett europeiskt anti-nedskärningsprogram.
 Att motverka skatteparadis.
Regleringar av »Big Tech« och »Big Pharma«. En europeisk municipalism,  d.v.s. lokalt självbestämmande, direktdemokrati. Feminism.

Kan detta bli ett parti i Sverige? 

I dagsläget är det inte klart vilka länder man till en början kommer att agera i. Man kommer först söka nationella allianspartier som är beredda att stödja DIEM25:s ekonomiska politik och progressiva agenda.

Om det inte är möjligt så kan ett eget DIEM25-parti komma på fråga för respektive land. Partiet är samtidigt skeptiskt till existerande nationella partier som man menar mest prioriterar »mikropolitiskt käbbel«.

Men framförallt är det nya Europapartiet främst en politisk aktiviströrelse där drivkrafterna finns bland lokala medlemmar och grupper. I dagsläget finns en liten officiell lokal grupp i Sverige men utan förutsättningar för att skapa ett svenskt parti.

Det bör också sägas att alla initiativ i rörelsen alltid sker med en godkännande översyn (peer review) av flera medlemmar.

Vad som däremot inte går att ändra på är till exempel könsfördelningen bland medlemmarna i de ledande och validerande råden som måste vara lika. Detta är inskrivet i DIEM25:s förordning liksom den uttryckliga meningen: »DIEM25 är en feministisk rörelse».

I valet röstade 73 procent av DIEM25:s medlemmar och 93 procent av dessa röstade för att DIEM25 ska skapa en politiskt representativ sektion. 
Är Europas befolkning redo att investera sina politiska mandat i en ny politisk riktning?

Skulle svenskar våga lämna de traditionella partierna till förmån för något som pekar bort från en traditionell politisk och ekonomisk ordning men som också innebär ett avståndstagande från högerextremism?

Att det bland EU-politiker finns en förståelse för vikten av sociala initiativ bevisades av EU-toppmötet  i Göteborg senast. Men frågan är hur de traditionella partierna ställer sig till denna  ideologiskt radikala och progressiva rörelse/parti?

En katt bland hermelinerna eller en öppning för ett efterlängtat demokratiskt skifte.

Tags:
Categories: DIEM25 | Krönikor av Mats | Politik | EU

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

DIEM25 kliver in på den politiska arenan

Av: Mats Sederholm
Bearbetning: Linda Bjuvgård

Publicerad på
i en något kortare version samt på Truth out   på engelska.


”Europas största ’politiska rörelse’ är alla som väljer att inte rösta. Det finns miljoner potentiella väljare i Europa som varken stödjer högerextremism eller nyliberal-status-quo-politik.” Mats Sederholm från Diem25 om varför Europa behöver ett transnationellt progressivt parti.

”För att direkt kunna  konfrontera etablissemanget och skapa det progressiva Europa som så desperat är nödvändigt så uppmanar vi alla aktivister till att praktisera ”Konstruktiv Olydnad”.”

Citatet är en uppmaning till att inte acceptera ett odemokratiskt EU. Men demokratirörelsen DIEM25 (Democracy In Europe Movement)  är långt ifrån en renodlad proteströrelse. Att vägra acceptera förslag från EU menar man, måste kompletteras med motförslag.  Efter starten 2016 så har man skapat allianser med progressiva rörelser och politiker runt om i Europa och haft en kontinuerlig dialog med sina medlemmar. Man har ställt frågor såväl till andra som till sig själva om hur EU och Europa kan demokratiseras. Hur man kan sätta stopp för banker, teknokrater och en europeisk politisk konsensus som saknar politiska visioner. Som saknar lösningar på en utbredd europeisk arbetslöshet, på nedskärningar och kreditlösningar till förmån för banker och det ”djupa etablissemanget”.

I våras introducerade man European New Deal. Här finns svaren på frågorna i form av principer och förslag till konkreta politiska förändringar. Principer som exempelvis omvandlingen av rikedomar till investeringar som gynnar en grön och hållbar ekonomi men också anti-nedskärningsprogram och job-garanti-program. Bankförmögenheter, arvsskatter och gröna skatter ska leda om resurserna till Demos, folket.

DIEM25 har efter bara ett år förvandlat sitt politiska manifesto till konkret politik. Lösningen på vad man anser är Europas största problem, arbetslösheten måste först angripas genom att tämja banker och hela den finansiella sektorn så att stabilitet kan skapas i ett Europa som är på väg att slitas itu av ekonomiska och sociala krafter. Det övergripande syftet är att återinföra optimism och människors förtroende.

Idag består den största ”politiska rörelsen” av alla de Européer som väljer att inte rösta alls. I det franska valet röstade 12% blankt, mer än någon gång efter andra världskriget. Det finns alltså miljoner potentiella väljare i Europa som varken vill rösta på nationalism/högerextremism eller på nyliberal-status-quo-politik. En tomt utrymme av politisk mark där DIEM25 vill befinna sig.

Är då inte DIEM25 bara ett nytt vänsterinitiativ? Skatter och regleringar är ju trots allt gammal klassisk vänsterpolitik.

Man har i botten en mer holistisk och mindre identitetsorienterad syn på politik. DIEM25 söker allianser med grupper, rörelser och politiker oavsett deras partitillhörighet. Man saknar en ideologisk prestige vilket varit förutsättningen för mitt personliga engagemang och lust att verka politiskt.

”Det finns inte något enskilt parti i Europa med ett ledarskap kapabelt till att utvecklas från mikropolitiskt käbbel till nödvändiga och uppriktiga utbyten av idéer och som inte tillåter "politicking" (att övertyga/tinga andra om att rösta på ett speciellt parti). Nationalistisk politik, partipolitik passar inte våra syften.”
Yanis Varoufakis

Ett politisk unikt och målande exempel på hur de skiljer sig med sin mer holistiska syn på vilka krafter som råder i världen är hur de vill uppmärksamma på Silicon Valley som en destruktiv form av internationalism.

Google och andra sociala medieleverantörer samlar idag information från alla de som använder exempelvis deras tjänster. Problemet är inte att information samlas, problemet är att varje individ bidrar till detta sociala kapital men saknar själv kontroll över det. Fram till idag så har den biologiska människan haft lagstiftade skydd mot övergrepp. Men idag så har denna människa expanderat till att också vara en ”cyborg”, en digital människa.  Men den människan saknar mänskliga rättigheter. Med smartteknologier blir människor förvisso lite smartare men samtidigt så är det företag och myndigheter som hela tiden tillåts vara ännu smartare eftersom de kan samla in materialet och ligga steget före. Om inte du som individ ger ditt tillstånd till företag och myndigheters utbyten och rotanden i din privata värld så stängs du ute från det sociala nätverket. Helt oacceptabelt.

DIEM25 vill skapa en motkraft till Silicon Valley genom en fri, öppen och decentraliserad teknologi. Man vill skapa ett internet där varje invånare har kontroll över sin egen plats och sin privata information.  Internet kan sedan utgå från en sådan teknologiskt öppen bank av medborgarinformation vilket innebär att alla utbyten av information har sin grund i individers integritet och värdighet. Med andra ord  så förflyttas inflytandet tillbaka till människor. Något som borde vara självklart i en demokrati.

Som aktiv i DIEM25 och i Validating Council har jag det sista året både medverkat till och kunnat konstatera hur nya lokaka aktivistgrupper startas upp i land efter land. Hur de tillsatts med kompetenta människor som brinner för gemenskap och ett annorlunda Europa. Det växer så det knakar just nu och nästa naturliga steg är att formera sig som ett politiskt parti. Europas första transnationella parti.

Grekiska journalister undrar nyfiket ifall Diem25-grundaren och den forne finansministern Yanis Varoufakis nu ska återvända till den grekiska politiken. Men som transnationellt parti så är det alla Europas DIEM-medlemmar som avgör vilka länder som DIEM25 kommer att starta upp sin partiverksamhet i.


Erik Edman koordinator, Mats, Yanis Varoufakis m.fl

Igår Lördag den 9/9, en vecka innan den europeiska kommissionen har sitt ”State of the Union speech” , arrangerade DIEM25 eventet ”The real state of the Union” i Bryssel där man utvecklade starten av DIEM25 som parti, med fokus på det europeiska valet 2019. Jag och Linda var för övrigt på plats i en fullsatt teater med 1000 personer och fick chansen att både se och efteråt lära känna medlemmar och DIEMs kärna. Bara positivt. 

”Vi kommer att skaka om Europa, vänligt, passionerat men bestämt”.

Ett gigantiskt demokratiseringsprojekt  som givetvis kan ta vilken riktning som helst. Men för mig som inte röstat på ett riksdagsparti på 25 år så känns det hoppfullt i en nödvändig och unik tid av politisk turbulens.

Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Nyheter | Politik | Proteströrelser | EU

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper