Av Mats Sederholm
Andlighet, ett ord som väcker rädsla, anstöt, ilska men som också drar och gäckar.
Finns det något annat? Is it anybody out there?
Skapar måhända ordet andlighet en hätta av kletighet, en känsla av korkad salighet, eller något snustorrt som passar in på religioner. Med religioner så följer dessutom makt och översitteri. Med andlighet så följer också innebörden övernaturlighet och sådant som ett av vår världs starkaste trossystem, vetenskapen, ivrigt tränat oss att stänga dörren till.
När jag nu kommer att berätta om något som jag sedan 10-15 år tillbaka kallar för Mänsklig andlighet, så vill jag på en gång säga att det är fritt från makt, från översitteri, fritt från religion och tämligen kravlöst. För innebörden av Mänsklig Andlighet strider samtidigt mot det mesta inom nyandligheten, det strider mot de flesta teosofierna och filosofierna, det strider mot religionerna.
Mänsklig Andlighet är något så ovanligt som ett bejakande av människan. Den är på DIN sida. Den inbegriper dina svagheter, din oförmåga, din längtan, dina kunskaper men framförallt så värderar den inte. Dina svagheter är lika heliga som dina styrkor.
Du kan vara helt lugn, jag söker inga lärljungar, jag söker ingen församling och jag skulle må direkt dåligt ifall någon vill ”gå med”. Du är redan med, du är redan kvalificerad som människa. Mänsklig Andlighet är bara ett sätt att beskriva min existentiella syn, mer än så är det inte.
Inbegriper då Mänsklig Andlighet en Gud?
Nej, det vore att ta i, men den inbegriper absolut flera intelligenser bortom den mänskliga. Jag tror nämligen inte att universums sista utpost för medvetenhet stannar vid människan. Det är inte särskilt logiskt helt enkelt. Handen på ditt mänskliga hjärta, vad tror du?
Och jag tror heller inte att den enda universella medvetenheten pågår i samma ”domän” som människans. Det finns andra nivåer, dimensioner eller frekvenser som vi normalt sätt inte medvetandegör eller är förmögna till att medvetandegöra.
Är Mänsklig Andlighet en sån där andlighet som säger att allt är rätt?
Nej. Allt är inte rätt. Om allt vore rätt och till fulländning så skulle vi inte uppleva ångest eller övergivenhet, vi skulle inte ta självmord. Många upplysta vill gärna snacka sig runt det här och säga att allt är fulländat, men det går inte. Pain hurts! Så enkelt är det. Sätt en hand på spisplattan och du får skador för resten av livet. Det stannar med det, det händer inget mer. Skit i karma, skit i Guds underliga vägar, skit i vad dina vägledare säger. Gör inte om det bara!
Universum eller en Gud vet inte allt. Om allt vore känt så skulle allt vara statiskt och sakna rörelse. Osäkerheten är en välsignelse. Okunskapen är vår räddning. Utan den vore allt dött.
Jora, smärtor och destruktivitet kan leda till uppvaknande eller till insikter, men bara ibland! En del missbrukar alkohol eller droger från tonåren tills att de dör och de blir inte ett dugg klokare. Det är bara tragiskt, punkt slut.
Universum gör så gott det kan. Den kosmiska intelligensen prövar sig i olika gestalter och former. Vi tillhör en, den är lika osäker och oklar som någon annan hävdar jag.
Som ni märker så erbjuder Mänsklig Andlighet inte särskilt mycket hopp . Den bara ÄR. Eller som en bekant i USA kallar det, IsNess. Med bristen på hopp så vinner den garanterat heller inga anhängare. Kunskaper och insikter om oss själva eller om vår omvärld tycker man skulle vara intressant, men icke. För det är hopp och tro som drar i den gängse andlighetens anhängare.
Mänsklig Andlighet sitter på hur mycket kunskaper som helst. Men den bejakar lika mycket våra känslor. Det är just där som den bryter med religionerna eller med österlandets upplysning.
Nyandligheten och filosofin är orienterad kring MIND. Att vara insiktsfull, påläst och intellektuellt väloljad. De klassiska religionerna bygger på något som inte är så långt ifrån, nämligen regler och ordningar som ska följas och dyrkas före allt annat. Fortfarande är det MIND orienterat. Fortfarande finns det ingen andlig koppling till vad vi känner och upplever. Fortfarande finns det ingen relation till människors vardag och egna verklighet. Fortfarande räknas inte DU.
Den Mänsklig Andligheten handlar inte om intellektuell förädling, den handlar inte om att enbart utveckla sina tankar eller sitt intellekt. Hur sexigt är det?
Vem vill träffa en tjej eller kille som är bra på schack eller som kan referera till 500 författare, men som inte gillar ett ordentligt knull, som inte har förmågan att skratta så man nästan kissar på sig, eller som inte har förmågan att lyssna på dig och känna
med dig?
Hallå landa! Var ärlig, var enkel! Du vet, jag vet - vad som ger mänsklig näring i långa loppet. Lägg ner snobberiet!
Finns det ingen riktning med Mänsklig Andlighet, är den likgiktig? Är ALLT okej?
Nej, den arbetar utifrån balans. Den lyser upp när vi klarar av att både tänka och känna. Den hedrar både bearnaisesås och tanken att skapelsen är ett hologram. Men den slocknar vid alla typer av obalanser och missbruk. Känslomässiga, intellektuella, kulinariska eller filosofiska. Missbruk leder inte någonvart. Förädling leder till tomhet, mångfald däremot, en palett fylld med allt vad livet kan erbjuda, leder till ett skapande med kvalité. Det leder till innovation, uppfinningar och mänsklig blomning. Och utan vårt rika känslospel så faller allt platt ihop. Skratt, förtvivlan, melankoli och bubblande flatskratt är våra toner, det är människans signum. Känslor är inte underlägsna intellektet, fastän våra normsystem så gärna vill få oss att tro så. De krafter som styr vill gärna prioritera det så. Skarpa tankar är viktiga men om de inte får föras fram på en bärvåg av känslomässig närvaro så dör de. Därför är vad alla våra stora tänkare genom historien velat förmedla, förpassade till en påläst liten klick av människor. En intellektuell eller kulturell elit. Enorma tankeresurser utan verklig innebörd, andliga gurus och vetare går till spillo eftersom de aldrig når fram.
Och nej, det är inte tanken som kommer först. Inget som människan skapar börjar med tanken. Allt börjar med en längtan och vilja, sen kommer våra känslor och lust, först DÄREFTER strukturerar vi det till en tanke. För med tankens hjälp kan vi sedan genomföra det i handling.
Men i vår programmerade värld så ingår det i våra normer att höja upp tanken till skyarna. Kunskaper staplade i olika ordningar, fakta samlade på hög, examina, glosor, namn på saker, rabblandet av kända citat, bla, bla bla. Nördvarning!!! Och framför allt, programmering! Tankekrig kan aldrig vinnas förrän de också berör människor. Därför är det så lätt att kontrollera människor med enbart skarpa hjärnor, eller för all del, människor som enbart reagerar känslomässigt. De är förutsägbara.
Människor är rädda för att känna. Börjar du känna så kommer du i kontakt med det sårbara. Gränserna flyter ut och du riskerar att mista kontrollen. Du faller och ju mer skador och trauman du besitter, desto mer orienterad kring MIND tycks du vara. Där i ditt sinne kan du kontrollera, dela upp och dissekera. Men till vilken mening? Blir folk mer harmoniska av det, Nej knappast.
Mänsklig Andlighet söker utvidgning, inte höjning. Den söker bredd, beröring och kunskaper. Den är rund och håller ihop, inte spretig och taggig.
Den saknar mästarnas hierarkier och graderingar. Den som utvidgar sig åt alla håll vinner inga pris, men mår bättre. Den Mänskliga Andligheten värnar om tiden på jorden, men bejakar lika mycket en förståelse om alltet. Ju mer man klarar av att njuta och förstå av skapelsen, desto bättre. Om jag vore religiös så skulle jag säga, då är du närmare Gud eftersom Gud är allt. Och du kunskapsivrige, ju mer du definierar Gud, ju längre bort kommer du från honom/henne.
Vill du växa upp till skyarna i din förståelse om alltet så måste du samtidigt låta rötterna växa motsvarande mycket. Annars faller du! Utan rötter i Moder Jord så når du aldrig din Fader heller.
Den Mänskliga Andligheten bejakar alltså känslan lika mycket som intellektet, eller i metafysiska termer, det kvinnliga lika mycket som det manliga.
Människan är en skapare, en Gud. Men de krafter som styr i vår värld söker envetet att få oss att tro annat. De kapar effektivt alla de förutsättningar som ger oss en chans till kreativitet. Kreativiteten hör till villkorslöshet, till kaos, till olydighet, till känslor. Den är trendernas största fiende. Trenderna försöker forma barn med maximala kunskapsförråd så att de kan fungera som oklanderliga systemarbetare tids nog. Trenderna tvingar dig att välja mellan blåa och röda ideologier, trenderna betalar dig dåligt för arbeten som handlar om vård, konstnärlighet eller andra humana eller kreativa arbetsuppgifter. Politiker skiter i det, kapitalet skiter i det, fackpampar skiter i det.
Mänsklig Andlighet tror på andra intelligenser än människan. Hmm det gör väl de flesta, kanske du tänker! Men, det är bara det att, så fort du frågar ifall andra liv i andra världar skulle kunna besöka oss, så sticker 90 % av hobbyfilosoferna.
I mars 1993 lyser något som kan liknas vid en stark stjärna upp sig och slocknar efter några sekunder. Jag står då och kissar ute tillsammans med en kompis. Det upprepar sig, men då har ljuset förflyttat sig, De lyser till och slocknar igen efter en ny förflyttning. Detta upprepar sig några gånger och efter en rät bana. Till sist så är ljuset rakt ovanför oss. Då tänds det åter igen och far rakt upp bland stjärnorna med en accelererande spiralrörelse.
UFO-ballong, Venus, inbillning, fylla, nageltrång, sinnessjukdom, eller bara: ”Fan sluta prata om sånt där, det finns inte punkt slut.” Ledsen men… jag skiter i dina åsikter!! OKEJ!
Jag kan se saker med egna ögon. Det kan kompisen också göra, liksom några av hans kollegor kan, när han som kapten på MD80 i SAS pratar med sina styrmän om erfarenheter från mörka stjärnklara nätter.
Jag skulle kunna fylla den här krönikan med andra erfarenheter om okända världar. Jag skulle säkert kunna skriva 200 välfyllda krönikor om samband mellan människan och kosmos, om kosmiska strukturer, om andlighet, om okända världar eftersom jag både erfarit och studerat sådant sedan jag var liten men det är inte Klar Sikts mening. Inte annat än som komplement till sådant som kan föra mänskligheten framåt, som kan bringa just klar sikt. Och jag menar att människan har precis ALLT den behöver för att kunna skapa ett paradis på jorden. Men vi tror på en massa skit som inte gagnar oss. Hierarkier, auktoriteter, stålar, ideologier och makt.
Den mänskliga andligheten nedvärderar inte. Den tror på dig, den tycker lika mycket om din bräcklighet min goda medmänniska, som dina styrkor. Den är människans egen andlighet, den är Moder Jords andlighet, den skiljer inte sina barn åt, den handlar inte om sekularisering, om att förstå genom att dela upp, utan om fred och en gemensam bild. Den säger inte HUR du ska göra, men den är klok nog att berätta för dig vad som händer om du gör si eller så. Du bestämmer själv.
Den mänskliga andligheten är hjärtats andlighet. Den bultar för livets mening, för skapelsen i alla dess former, för det lilla och de stora och för oss människor och våra svagheter och färdigheter.
Den ser att det finns en själ. En själ som vi återkommer till efter livet, en själs kunskaper som vi skulle kunna söka och bättre förstå under vårt liv på jorden. Men också en själ, som trots allt den känner till, om och om igen väljer att återvända till jorden och människan. Det måste vara nåt med ett gott vin, med fjärilarna i magen när du blir förälskad, med ett barns kiknande skratt och så mycket annat, som får oss att återvända. Något som trots att själen mister alla kunskaper i samma ögonblick som den inkarnerar är värt att stiga ner för. Något, vars helighet gått religionerna förbi, något vars insiktsfullt gått filosoferna och teosoferna förbi. Något som vi alla bär på, något som vi alla kan dela på, något mänskligt.
Och jag är rädd för att hur mycket man än förädlar sitt seende så dimper man ner här igen till slut. Skapelsen är ett kretslopp och inte tävlingslopp.
Vill du lära, känna och växa i skapelsens alla former, eller vill du låta dig nedvärderas, komma till korta, och konkurrera med dina medmänniskor i jakten på positioner, på expertis, på meningslöst vetande?
Kunskap är inte makt.
Kunskap är makt när den kompletteras med handling. Att
veta men aldrig förmå att
göra måste ju vara rena tortyren. Som en elspänning som aldrig går att jorda och använda. Dessutom, utan handling så vet du aldrig ifall dina tankar bär. Och ifall du aldrig vet ifall dina tankar bär, så blir du aldrig klokare.
Jo, jo man kan göra maträtter i huvudet och genom att bara läsa recept, men det blir ju inte så smakfullt. Och du kommer alltid att vara beroende av de som går hela varvet runt, de som skriver recepten, de riktiga kockarna, de riktiga livskonstnärerna, de som följer skapelsens kretslopp, de som tänker och gör. De som behärskar IsNess.
The dreamers, the makers, the singers and the shapers.
Mats
5a10dc08-308e-42c0-9901-fd8df435201f|1|4.0
Tags:
Categories:
Andlighet |
Esoterik/Filosofi |
Krönikor av Mats