Tags:
Categories: Esoterik/Filosofi | Framtid/Visioner | Krönikor av Mats

I Thomas-evangeliet ovan så talar alltså Jesus (eller vem det var som skrev det) om att:

Tags:
Categories: Andlighet | Esoterik/Filosofi | Framtid/Visioner | Krönikor av Mats

Av Mats Sederholm

Jag har just läst ut Dan Browns senaste roman ”Den förlorade symbolen” (DFS). För övrigt den första roman jag läst på tre år tror jag. Jag har tidigare läst DaVinci-koden och sett ”Änglar och demoner” på film. Normalt sett intresserar det oss inte att recensera böcker här på Klar Sikt och detta är heller inte en recension i dess vanliga bemärkelse. Jag läste boken eftersom jag sett och hört att den handlar om frimurarorden.  D Brown är en god researcher och jag läser ALLT som kan tillföra kunskaper i någon mening. Jag vill på en gång säga att innehållet i denna krönika INTE avslöjar boken.

D Browns böcker är en slags, tv-serien 24, i bokform. Alltså, spänningen hålls riktigt hög hela tiden och så är det också med DFS. Spänningshalten är minst lika hög som i hans tidigare böcker. Höstens tryckta 300.000 exemplar i Sverige gick åt vilket faktiskt betyder att lika många svenskar har tagit del av den mest upplysande bok om frimurare någonsin. För frimurarna står i centrum i boken.

När man researchar på ordenssällskap eller dolda sällskap så slås man nästan alltid av att författaren har någon slags uppgörelse med sällskapen. Oftast någon slags etisk eller religiös uppgörelse. Man är extremkristen och ser dolda sällskap som en del av satan, eller, man har skruvat in sig på judiska världskonspirationer och söker argument för detta, eller, man ogillar magi och esoterik och vill neutralisera/vetenskaplifiera allt som har med dolda sällskap att göra. I D Browns fall så sympatiserar man med Frimurarorden och skönmålar den. Så till den graden att många på nätet frågar sig ifall inte D Brown själv är frimurare, men det tycks faktiskt inte som han är det, i min tolkning.


Frimurarpropagandan är förstås fylld av motsägelser. Det ligger i sin logiska natur att det blir så när man ska skönmåla människor som smyger och hemlighåller saker. T.ex. anser D Brown att frimurarordens hemlighållande av kunskaper inte är konstigare än att Coca-Cola hemlighåller receptet på sin dryck! I en sådan jämförelse så skulle Coca Cola inte bara hemlighålla sitt recept, de skulle hemlighålla hela tillverkningsproceduren, alla anställda skulle tvinga avlägga eder på liv och död, inga kollektivavtal skulle vara möjliga att genomföra för de anställda eftersom ingen skulle veta vad som pågår inne på fabriken, de skulle inte själva veta vad som pågår i fabriken utom just på sin egen avdelning, eller de avdelningar som den anställde passerat under sin karriär. Inte heller skulle några kvinnor tillåtas anställas och inte minst, bara de anställda skulle få dricka Coca Cola.

Ja, inte ens kvinnor med burka skulle accepteras i dessa fina och historiska herrars korridorer och riter. D Brown lyfter gärna fram att det finns en systerorganisation som minsann också får ta del av esoteriska kunskaper. Och självklart gör han det i ett kompensationssyfte eftersom någon sådan orden inte har någon betydelse i boken. Nja här på Coca Cola tillåter vi inte kvinnor, ni får gå till Fantafabriken, där gör man också nån slags läsk! Att frimurare bevarar gamla traditioner råder det ingen tvekan om.


Det är lite fint att vara med i ordenssällskap, det vilar en respektfull och hedersam stämning över detta med rosenkorsare och frimurarbröder. Man uppträder med ett hövligt språk, man håller vad man lovar, man utvecklar sig själv, man finner kamratskap, allt i en andlig och mystisk inramning. Men i denna finstämda och hedersamma förmedling av esoteriska kunskaper så vilar också en rädsla för modersaspekten. Inte någonstans i DFS finner man något hedervärt om kvinnors skapande genom historien. Allt är snyggt och prydligt inkapslat i en anda av framstående och hedersamma män. Och även handlingen i boken är liksom de tidigare D Brown böckerna byggda på dramer kring män. Kalken, den symbol som beskriver det feminina och som det berättades om i DaVinci koden, återförs till ren esoterik, medan kvinnorna i böckerna ständigt har en biträdande roll.

Som huvudskäl till varför det är riktigt att hemlighålla antika mysterier och esoterisk upplysning, upprepar Brown i DFS att det vore farligt ifall sådan information kom ut.

Det här skälet har jag hört i olika sammanhang sedan jag började läsa på och intressera mig för esoterik. Det är rent och skärt skitsnack!

Om man publicerade all information offentligt skulle i verkligheten endast ett fåtal människor bry sig. Vem orkar med att läsa om trianguleringar eller om dualitetens gestaltningar i en mänsklig cell, eller om Kabbalans 32 livsstigar i de gamla judiska skrifterna. Människor är fortfarande mer upptagna av prylar, senaste daten, tv-serien, matlagning eller bara fyllda av det dagliga slitet och kampen om tid och energi. Dessutom så skulle nästan allt innehåll hånas och dissas av vår tids religion, vetenskapen. Och därmed också av alla dess omedvetna följeslagare inom media och kultur.

Att man under medeltiden och framåt var tvungen att hemlighålla sina förbjudna kunskaper då man riskerade sina liv är väl en sak, men det var då det! Idag handlar hemlighetsdelen av medlemskapet så klart om att få behålla magin och känslan av att få ingå i något speciellt. Att få känna sig utvald, att just få vara delaktig i en hemlighet. Man vill ha sin kårtillhörighet och man vill ha kvar känslan av att betyda något. Jag är upplyst men inte de andra.

Men det mest intressanta är de eder och de broderskapsband som skapas. De banden är starkare än eventuella religiösa, politiska eller andra tillhörigheter som medlemmar kan tänkas ha i det ”civila”. Och då pratar jag inte om ”harmlösa” äldre herrar som söker en avsides stund att diskutera Pytagoras med likasinnade över en kopp kaffe och en mintkaka. Jag pratar om människor med inflytande och makt. Människor som sitter längst upp i företagsstyrelser, inom politiken, finansvärlden och alla möjliga delar av vårt samhälle. De frimurarna utgör och sätter upp förutsättningarna för ett styrande av samhället långt bortom demokrati och insyn.


D Brown försöker hålla isär ”dumma konspirationsteoretiker” från de sanna och ädla uppsåt som de verkliga frimurarna har.  Samtidigt skriver Brown om hur hela USA:s grundande och konstitution är skapat av frimurare. Ehh räcker inte det? Världens mäktigaste nation och dess författning ÄR frimurarnas skapelse och dessutom initierat under rituella ceremonier med George Washington i centrum. Kritiker till Brown tvingas också erkänna att detta är helt korrekt återgivet.

Boken innehåller mer mumma för oss som söker sanningen men jag är förhindrad att dyka rakt in i det utan att avslöja bokens innehåll. I boken förekommer scenarios där fiktiva frimurare skulle tänkas ingå i den amerikanska regeringen. Något som konspirationsteoretiker hävdat sedan länge och något som Brown efter flera år av research och med vänner inom frimurarorden säkert har täckning för att påstå. Historien dryper för övrigt av sådana exempel.  

Brown menar indirekt att brödraskap och kårandor utan insyn är helt okej eftersom dessa frimurare har så ädla syften att de inte behöver passera grundläggande demokratiska prövningar. De ÄR de alllseende, de upplysta, de som implicit har rätten till inflytande. Men Mr Brown, den rätten förtjänar man endast av sin omgivning och i det upplysta och inte via nån fascistisk gräddfil. D Brown märker inte att han själv gör reklam för den konspiratoriska synen av pyramiden med det allseende ögat, men utan att förstå det själv. D Brown tillhör själv just den karaktären som utan att märka det, gärna ser en trevlig och hygglig värld styrd av belevrade och trevliga män som gärna kan bidra med ett spännande palindrom till konjaken.



Frimurarmedlemmar som har inflytande i regeringar och andra positioner inom näringslivet m.m. bidrar lika mycket som de oinvigda till krig, övergrepp och miljöförstöring.  Deras egna pyramidsystem är inte finare än något annat. Däremot så sitter de på kunskaper som de flesta andra inte har tillgång till. Något som de som upplysta använder sig av när man kontrollerar och påverkar formandet av världen i olika sammanhang.

Jag förfasas inte över frimurarnas märkliga riter med dödskallar o.s.v. Jag tror och utgår ifrån att dessa är rent symboliska och detta rör mig inte. Symboler och riter har betydelser och långt mer än vad människor anar. För det är inte riterna som är det tokiga, det är deras eder och hur de svurna bröderna hanterar detta, när de möts i företagsstyrelser, i media o.s.v.. Vilka dolda agendor och gemensamma värderingar är det som de egentligen verkar för? Hur förverkligar en 33:gradare åratal av upplysning och insikter i sitt dagliga civila jobb? Och ifall han sitter i samma styrelse som en broder, vad arbetar han främst för, företaget eller koncensus med brodern? Det är uppenbart efter att ha läst boken vad brodern väljer. Och det är just precis i det ögonblicket som konspirationerna skapas. 

Om de verkligen önskade en bättre värld, om de verkligen önskade skapa den tid av upplysning som boken på flera ställen beskriver ska komma, så skulle de istället t.ex. skapa universitet och lära ut mysterierna. Låt vara att nödvändiga överraskningsmoment i initieringarna inte skulle fungera då de offentliggörs, men detta är inga skäl som räcker. För det är faktiskt tragiskt att inte fler människor får ta del av så många historiska och kloka människora forskning och ansträngningar. Historiska tankar och slutsatser komna ifrån Egyptens mysterieskolor kantade med exempelvis den grekiska filosofin och idag, som ett komplement till vetenskapen. Att kunna knyta ihop det esoteriska, vår själ, vårt psyke, människans inre med det exoteriska, vår omvärld och få en bredare och mer sann inblick i hur vår värld fungerar är en sann glädje och borde få vara varje människas rättighet.

Så hur har boken bemötts av kulturen? Nja, en besvikelse, är väl ett genomsnittligt betyg från recensenter. Man kan hans sätt att skriva nu. Det är inte lika spännande när handlingen utspelar sig i Washington. Det verkar också som om kritiker helt enkelt inte är lika intresserade av frimurare. En del är direkt irriterade över detta och de intressanta kopplingar mellan vetenskap och själ som finns representerade i boken. De borde vara mer intresserade, ifall de söker förstå hur världen deras är utformad.


Men kulturen lever i sin egen värld. De får sina kickar av intressanta biografier, levande beskrivningar av relationer, bra språk och detta är förstås goda litterära egenskaper men fortfarande "bara litteratur". Den där stora och verkliga världen som styr och ställer med allt, den som i grunden genererar alla de livsöden som sedan beskrivs i närbild inom litteraturen, när ska kulturen våga ta sig an den?

Läs boken, den är spännande och Dan Brown pumpar förstås på med fakta hela tiden. Långt ifrån allt är intressant men han gör det så skickligt att det inte märks.

Tags:
Categories: Esoterik/Filosofi | Krönikor av Mats

Av Mats Sederholm

Jag har i de tidigare krönikorna beskrivit hur människors förmåga att kunna skapa är hämmade av de undertryckta feminina energierna. Vårt medvetande för en kamp mellan å ena sidan, luftelementets tankar, normsättningar, gränser, strukturer, hierarkier och fyrkantighet och å andra sidan, vattenelementets gränslöshet, beröring, kreativitet och känslor. Här pågår det ständiga kriget. Eller rättare sagt, de feminina energierna i vattenelementet är under ockupation av de maskulina. Både kvinnor och män lider av detta, ja, mänskligheten lider av det på bekostnad av ett fåtal.

Jag har också berört hur människors sökande tvingats in i de maskulina energierna. Snustorr filosofi, teosofi och intellektualism. Storartat visionärt meningslöst babbel fyller bokhyllorna på våra bibliotek. Litteraturen hyllar de stora tänkarna, den materialistiska och kliniskt logiska vetenskapen har blivit vår tids religion. Trots att alla inser idiotin med begrepp som Den enda sanna läran så är det precis vad vetenskapen blivit. Ett fåtal naturreligioner äger fortfarande en balanserad existentiell och andlig insikt. Kreatörer inom musik, dans och konst är alltid nedprioriterade medan smarta affärsidéer är vad man tror tjänar människan. Vi vet alla hur fel det är, vi känner det, vi ser det runt omkring oss men vi har så svårt att göra någonting åt det. Den maskulina energin är dessutom den aktiva, den som driver saker och när den aktiva energin tillåts dominera så blir det som det blir.


Luftelementet har några andra nyckelegenskaper som också förklarar hur vår värld ser ut.

Jag har nämnt den maskulina energins egenskaper logik och struktur. I denna energi finner vi förkärleken till att se saker uppdelade. Allt som existerar är åtskilt. Allt är isolerade objekt som samverkar utifrån vissa regler. Inom vetenskapen är det fortfarande Newtons klassiska och fysiska lagar som sätter ordningen och förutsättningarna för tingens samverkan. Människor är främst individer och förhåller sig till varandra genom psykologiska processer. Den kollektiva tanken är utdömd efter alla kommunistiska misslyckanden och möten mellan olika kulturer, religioner eller raser tycks ständigt vara föremål för problem och konflikter. Andlighet stavas religion och religioner är åtskilda. Samverkan och empati förlorar alltmer mark. Solidaritet är ett begrepp som man finner på sociala museer, om det nu hade funnits sådana. Intressegrupper i olika sammanhang finns till för att gynna individers särintressen snarare än att skapa en djupare gemensamhet. Och allt ställs MOT varandra eftersom normen konkurrens är så väl inpluggad i människors medvetanden. Klimatkonferenser bryter samman i brist på samsyn och i botten p.g.a. rättviseskillnader i världen.

Fortfarande tror många att den enskilda människan är den enda vägen till lycka. I en värld som bygger på pyramider är hela grundkonceptet dömt att misslyckas men det spelar ingen roll. Imperiets ”Du kan bli president, du kan bli miljonär” är lögnen vi alla accepterar. T.o.m. inom nyandligheten lyder mottot:  ”Börja med dig själv, om bara just du mår bra så blir det bra för alla andra”.  

Att dela upp och isolera är luftelementet och den maskulina energins främsta regel.

Och när den får härska fritt så tjänar den också makten. Att söndra och härska är det allra mest effektiva sättet att kontrollera människor. Man ger dem en kortsiktig och skenbar frihet(fria media, fria politiska val, fri företagssamhet etc) men sätter in dem i ett ramverk, så stort och vidsträckt att ingen ser gränserna, eller murarna. Endast de som skapat ramverket och som upprätthåller det vet vad som försiggår.

Den feminina energin ser att allt hör ihop och söker helhet. Den vill inte formulera kärleken i begrepp, den vill inte definiera Gud, den söker livet och närvaron själv. Den vill ta sig ut ur ockupationen, den vill röra sig som en vind och få oss att känna in och ta vårt ”förnuft till fånga”. Eller rättare sagt, frigöra förnuftet så att det kan få omfamna mer.  Den vill få oss att vara närvarande vid det allra enklaste i livet. Den vill sätta förnuftet i jord och säga: ”Vad är det egentligen som betyder något?”. ”Vad hjälper kunskaper om vi aldrig kan använda dem i verkligheten?”.


Den feminina energin finns förankrad hos en liten del av vetenskapen, de som studerar i kvantteorier. Där överlever inte "det åtskilda tankesättet". I kvantvärlden fortsätter t.ex. delade fotoner att vara ETT. En delad fotons partiklar skickas åt olika håll men behåller ändå vetskapen om sig själv och uppträder som ETT trots att de är separerade. Den ena partikeln utsätts för hinder och båda reagerar samtidigt och åtskilda. Ett mirakel som förbryllar vetenskapen. Vad är det som håller ihop dem? Även galaxer fungerar likadant. Det finns något som förbinder oss. Etern existerar. Det som är tom rymd är något. Som ett hav som skänker energier ett medium att färdas till varandra på, som en väv där allt levande har en spelplan att agera på. Du lyser med en ficklampa och ljuset tar sig bort dit det du lyser på, men vad har ljuset färdats på? Du ropar och någon hör ditt svar, ljudet färdas på något. Det breder ut sig i ”etern”, i kittet mellan objekten, i existensens egna kropp, den vi alla är en del av. Etern är som en vidsträckt mylla där all typ av energi kan slå rot. Den breder ut sig och låter sig bli synlig när vi upphör att fånga den, när vi slutar att se objekten och delarna, när vi törs lägga våra intellekt åt sidan och bara lyss till närvaron, till stämningen och till vår längtan. Och när vi möter människor med samma längtan så vet vi att det finns något som håller oss samman.


Det är i filmer som Sagan on Ringen där magin och äventyret får komma till uttryck som vi känner oss berörda. Och vi vet att andra som ser den upplever samma vidunderliga känsla av evighet och öppenhet. Vi gör det inte av ett nytt avsnitt av Vetenskapens värld.  För där ges inget utrymme åt dig, där ges en inhägnad och regler som sätter gränser. Där fastslås den absoluta sanningen. Liksom i religiösa skrifter, liksom i de politiska alternativ som serveras dig, liksom de sanningar som media trycker ner i dig. Men den där väven, det osynliga kittet, den vidsträckta myllan där allt kan få sätta sina rötter i, den som tycks breda ut sig från det allra minst ut till galaxer, den som binder allt samman, varför talar ingen om den?  


Den har många namn. Inom det religiösa kallas det för mörker eller Void/tomrum rätt och slätt. Det som inte syns, det som inte går att avgränsa, där ingenting är och inget är upplyst. Som en mamma av gammal generation som fött upp en hel familj, som närt och gett kraft, som vakat och brytt sig, som varit myllan där alla kunnat växa upp i. Hon som bara är. Grunden, självklarheten, intigheten men ändå skapelsens ursprung, alltets moder som aldrig skiljer sina barn åt, för kärleken, livets ursprung vet inga gränser, väven varifrån all kan uppstå finns överallt.

Och ändå är denna mäktiga och oerhörda skapelsekraft och alltets liv och ursprung undertryckt. Teosofer, tänkare, präster, vetenskap, politiker ja hela vår värld har lärt oss att inte gå in på detta. Vi får lära oss om den i sagorna men återvänder till de hierarkiska uppdelningarna av mänsklig utveckling framlagt av någon författare som själv blivit förnekad den feminina grundkraften. Experter som i pur rädsla har överfört hela sitt varande till huvudet och intellektet. De fnyser åt fantasierna och skyndar till reglerna som ger dem kontroll och ro.  Det ger dem legitimitet i en värld formad som ett Excel-ark med rader och kolumner.

Luftelementet ger människor koll på tillvaron, den ger fästen vi kan hålla oss till. Begrepp, ord, värderingar, uttryck och intellektuella skolningar som skänker vissa en känsla av begåvning. Men den skjuter förbi allt det som förbinder oss. Den ratar samhörighet, gemensamhet och det gränslösa. I en värld där gränser, kunskapsglosor och existentiella ordningar är vad som ger rädslor ett fäste att hålla i, så blir dess motsatser, frihet, känslor, mystik, magi fysiskt varande och extas, dess värsta fiende.  

Därför lever vi människor med halva vårt varande, den feminina delen, fängslad. Därför släpar vi på bojan runt ena foten och därför blir livet så kämpigt, så ensamt och tomt för de flesta. Livet själv hålls inne, det innerliga, det som Ebba Grön sjunger om: ”Mamma, pappa var är allt?”.


En av de mest allvarligaste konsekvenserna av att undertrycka den feminina energin är att vi förlorar vår möjlighet till att skapa vad vi önskar. Den personliga förmågan till att skapa hör ihop med hur vi formerar våra tankar OCH hur vi rent känslomässigt kan "visualisera" vad vi önskar uppnå. För, i motsats till vad som ofta uttrycks inom nyandligheten, så räcker det inte med att "se" sina drömmar framför sig. Att tänka dem, att ha rätt mindset är bara början på ens personliga skapelseprocess. Det tomrum, kittet som håller ihop kosmos, medvetenheten som i vårt materiella skapelseögonblick Big Bang började bre ut sig, svarar inte på dina tankar, det svarar på dina känslor.

Den feminina energin, allt det som vi lärt oss vara "mjuka grejer", olönsamt, ovetenskapligt är något som jag vet att du läsare redan känner till och det är det som är så jäkla skönt. Vi måste bara lära oss att återuppväcka denna grundkraft. Vi måste bli vakterna som ger den skydd, gralens väktare. Vi måste hjälpas åt att ge den namn och strukturer och göra den möjlig att ta på. Vi måste släpa in denna energi, likt en trojansk häst, till vår värld.  Och viktigast av allt, vi måste vara den. Och vem vet, kanske vi får hjälp av skapelsens eviga cykler, kanske ligger det i en naturlig utveckling att knoppen brister och en ny blomma vecklar ut sig.

Mats
   
Tags:
Categories: Andlighet | Esoterik/Filosofi | Krönikor av Mats | Kvinnligt/manligt | Mytologi/Magi

Av Mats Sederholm

Om man vill kontrollera världen, hur gör Illuminati, hur verkar de mot bakgrund av det maskulina och det feminina?
Genom att blockera/skada/undertrycka den feminina aspekten så åstadkoms en hel rad med saker. För en grundgenomgång av de fyra elementen, se del 1.

Själva skapelseprocessen stoppas. Genom att undertrycka VATTEN-elementet alltså,  känslor, intuition, inkänning, kreativitet etc så tvingas människor att koppla upp sina verklighetsbilder, sin medvetenhet till LUFT-elementet. Alltså, till färdigförpackade,  fyrkantiga, logiska och redan vedertagna sanningar. Allt sådant som går att kontrollera. En människa som däremot använder sig av intuition, av sina känslor och som inte accepterar de färdiga normerna blir farlig i det maskulina LUFT-elementets värld.

Striden om människan är en strid om hennes tankar.

Men lika effektivt är det att blockera det feminina JORD-elementet. Själv DO-IT energin får inget eget värde. Att handla och utföra blir en second-hand vara i jämförelse med alla smarta tankar.  Den fysiska kroppen, den fysiska känslan, vårt tempel förvandlas till en apparat, ett bo som tjänar de förhärskande tankarna. En medicinsk apparat.

Men framförallt, att inte få pröva sina tankar i verkligheten ger ingen återkoppling. Det sista avgörande steget i skapelseprocessen bagatelliseras. Det verkliga livet, den feminina och oförutsägbara jordade verkligheten blockeras. Allt sådant som hör till det nära, det omedelbara och det vardagliga. Empatin, lyssnandet och en distans till de världsliga visionerna och intellektuella lösningarna bagatelliseras. Jordens och livets egna äventyr, dess magi och det fria prövandet hålls tillbaka. ”Skärp dig så här ser verkligheten ut”, säger dina medmänniskor fastkopplade i sina tankefängelser.

De kontrollerande krafterna ser ALLTID till att underordna egenskaper som äventyr, magi eller tid till fysisk närhet. Oförutsägbarhet, bristen på paragrafer/regler, känslor, eget prövande, fri kreativitet, annorlunda tänkande har genom historien ALLTID ansets vara hotfullt för makten. De stör, de skapar kaos, det saknar riktlinjer och de går inte att standardisera. De utövas av både män och kvinnor men tillhör alla den feminina polen.  Fundera på detta en stund. Ni ska se att det stämmer rakt igenom i allt vad ni erfarit i livet.

Kunskaper i den maskulina världen är färdigförpackade begrepp såsom ”kunskapsglosor”, en uppsjö av riktade politiska, religiösa och existentiella fållor. De flesta kommer i konflikt med varandra eftersom helheter, de inkännande och gränsöverskridande begreppen, alla feminina, alltid underordnas.  Fred som bygger på förmågan att se den andres värld, är inte en del av maktens agenda.  Guden Vishnu den maskulina ”upprätthållaren”, den konservativa aspekten kämpar för att hålla Gudinnan Shiva ”förstöraren” under kontroll. Spelet dem emellan är skapat av den neutrala Guden Brahma.


För er som läst Robotfolket så känner ni igen det hela från det babyloniska skapelseeposet Enuma Elish. Där är det Guden Marduk som dödar urmodern Tiamat och bestiger tronen som gud över alla gudar.

Men många gånger och speciellt I den österländska synen på maskulint och feminint, som t.e.x. Yang och Yin, ser man dessa två begrepp som en del av vår skapelse. De går att finna i allt. I vår mat, i vår andlighet, inom vetenskapen o.s.v. men när man förflyttar sig till västvärlden så tycks det finnas en kantring åt just Yang energin, den manliga. Den märks inte minst i människors andliga sökande.

För i sökandet efter andlighet så kantrar det gärna åt luftelementets sinnliga och filosofiska energi.

Antroposofins(anthro=man; sophy=visdom)  grundare Österikaren Rudolf Steiner (1861-1925) började sin karriär inom den akademiska världen. Med tiden ägnade han sig åt filosofi och även teosofi(allmän benämning inom esoteriska traditioner). Han såg människans utveckling i formen av sju stadier. Dessa ligger bl.a. till grund för Waldorf-pedagogiken. Steiner sa: ”Det mänskliga intellektet kan tränas så att det kan höjas over materiella ting och därmed innefatta en större andlig realitet”.

Antroposofin och Steiner sa också: ”Med förebild i teosofins världsålderslära antar man att världen och därmed människan utvecklas i sju stadier (eller perioder),”

Tron på utvecklingen av människan via ett antal mentala utvecklingssteg finns hos nästan alla filosofiska andliga tänkare. Martinus(1890–1981) den danske författaren och hans kosmologi, ansåg att allt levande går igenom sex tillvaroplan. 


I samma spår finner man mannen med aliaset HENRY T. LAURENCY och hans ”Livskunskap” .
”Under sin vistelse i människoriket genomgår individen (monaden, urjaget) fem utvecklingsstadier indelade i olika nivåer.”

Så är det fel att tro att människan utvecklas enligt vissa mönster/normer?

Nej givetvis inte, men utvecklingen av en människa sker inte enbart på en rent mental nivå. Den sker när de feminina och maskulina aspekterna verkar i balans, när det finns ett kretslopp, en process där människan skapar nya och bättre betingelser både på ett mentalt, känslomässigt, kroppsligt och en passions/viljemässig nivå. Alltså, i verkligheten helt enkelt.

Den hierarkiska/mentala synen på människan där de feminina aspekterna känslor, kropp och en jordisk närhet/verklighet är nerprioriterade leder bara till tomhet. Ett slags hobbysökande utan mening.


Om man beger sig till naturreligioner i Afrika och Australien så är det existentiella sökandet någonting helt annorlunda. I vår patriarkaliska tradition med de stora religionerna så har också naturreligioner betraktats som ”primitiva”. Inte oväntat så finns här t.ex. dansen, naturen och känsloyttringar som en självklar del. Allt tillhörande den feminina aspekten. Likadant är det i de nordamerikanska naturreligionerna och liknande bland de australiska.

Kristendomens erövring har tryckt ner de feminina energierna över hela världen. Gudsaspekten som tidigare fanns integrerad i naturen, marken, lukter, smaker och känslor har förpassats till ett rent idémässigt ideal som t.ex. Jesus. Kristendomen var också grunden för Steiner och flera av de andra teosofiska tänkarna.

Dagens normer och hur ett sökande efter jordiska sanningar eller kring andlighet ska gå till, är fortfarande orienterat kring ”MIND”. Men inte bara handlar det om en maskulin dominans, det finns också starka inslag av manlig dominans.

Inom LAURENCYS hylozodik kan man angående manligt och kvinnligt läsa:
”Genom kvinnans instinktiva förmåga att spela förstående ha många män bringats på fall; ett tecken på alltjämt härskande psykologiska blindhet. Från kvinnans sida behöver det icke alltid vara erövringslusta. Hon vill vara behaglig.”

En av Sveriges törsta ”ambassadörer” inom läran Lars Adelskogh uttalar sig:

"Mannens värld är världen, kvinnans värld är hemmet. Mannen strider och leder. Kvinnan vårdar och när. Försök att vända upp och ner på detta normala schema, och alla blir bara olyckligare."

Och angående känslor och intellekt skriver LAURENZY i sin livskunskap:
”Emotionalitet är illusivitet och således ofrånkomlig förfalskning av verkligheten, hur reellt det än må förefalla oss i upplevelsen. Endast det mentala kan frigöra oss från detta beroende.”

Så blir det när de feminina aspekterna är direkt skadade hos folk.

Många sökare tror att kunskaper har en riktning. Nästan alla andliga vägar fungerar så. Läs din bibel, läs din toran, läs koranen, eller läs på om de olika utvecklingsstadierna. De är alla inringade av EN väg till Gud. Religiösa dogmer skapade av de som vill kontrollera och låta andra manifestera deras egen ordning. De olika vägarna skapar konflikter. Massor splittrade i sin andliga tro är lättare att kontrollera än människor som ser andligheten som en sammanhållen och naturlig kraft. Den feminina aspekten, moderspekten söker just helhet och en gränsöverskridande existentiell syn. Därför utgör den ett hot och väcker en känsla av avsky för de som fortfarande tjänar makten och kontrollen.
Men om vi backar till de fyra elementen så ser man att utvecklingen hela tiden passerar genom dessa fyra element. Som en fyrtaktsmotor.  För när man har blivit drabbad av sin själsliga välja, känt den emotionella dragningskraften, förstått och sedan prövat den i handling, så börjar man om igen. Till skillnad mot tron på en riktad utveckling, så sker här en utvidgning. För efter ett varv runt, så börjar nästa varv alldeles utan på det förra. Som en spiral som utvecklingsvarv efter utvecklingsvarv bygger på kunskapsmassan. Som en snöboll som växer.  Det finns ingen riktning, bara utvidgning.  Tron på riktningen kommer av LUFT-Elementets dominans. För där gäller strukturer, hierarkier och fasta gränser. Den enda sanna utvecklingen är en sammansatt. Seendet är förmågan att lägga pusslet och se motivet, inte att samla så många pusselbitar i samma färg som möjligt. I vår värld så har saker och delar gjorts viktigare än sammanhang. Det maskulina före det feminina. Det "smarta" är viktigare än det visa. Kittet som håller oss samman - empatin, närvaron och kärleken själv är underprioriterat.


De teosofiska/esoteriska traditionerna går långt tillbaka i historien. De går in i varandra, nya dialekter skapas och möter varandra igen. Som rötter som snirklar sig runt varandra. Ordenssällskap av typen frimurare och rosenkorsorden bär på en hel del av dessa traditioner. Och det är samma maskulina tradition här. Kunskaper och utveckling hålla effektivt separerade från de feminina aspekterna och förvandlas till förvisso mycket intressanta kunskaper, men den feminina gudsaspekten lyser med sin totala frånvaro.


Under antiken så var ljuset, det upplysta och de illuminerade, de som gavs kunskaperna, utvalda och tillhörde aristokratin. Det gav och ger än idag de härskande kontroll, det håller upp strukturerna och gränserna, det maskulina. Min och Lindas research såsom medlemmar inom rosenkorsordern under ett år gav oss exempel på exempel på inte bara en maskulin dominans utan även en manlig. Det är visa män och söner som dominerar i undervisningen.


Dagens frimurare och rosenkorsare tar del av samma grundläggande esoteriska kunskaper som man gjorde i den antika världen. Den ger insikter om hur människan och kosmos fungerar. Den berättar om själen, om tingens ordning i en vidare mening och kompletterar dagens vetenskapliga, materialistiska och smala kunskapsvy. Den är idag tillgänglig på ett helt annat sätt, men fortfarande är den dold bakom titlar och hierarkiska undervisningsordningar.

Få läror berättar om hur man integrerar kunskaperna(LUFT-Elementet) med livet(JORD-Elementet), Få berättar om urmodern eller om gudinnekrafter. Du får INTE lära dig om att bejaka dina känslor eller hur viktigt det är att få upptäcka en själv genom att låta det emotionella ibland få verka fritt och oberoende av intellektet.  Ibland så är det rena skrattet det som läker. Ibland kan ilska verka befriande.  


Kunskaper om livet är inte som att lära sig laga mat genom att läsa en bok. Man skulle inte behöva säga sånt här, men man måste: Det går inte att lära sig laga mat genom att klara av matkonstens sju utvecklingsstadier om man aldrig rent fysiskt smakat på maten. Om man aldrig lärt sig stilla sina tankar och med slutna ögon smaka på en tesked av grytan för att veta om där finns en krydda som fattas, så vet man, trots alla initieringar och trots sin förmåga att kontrollera sina känslor till 100%, ändå inget om mat. Tvärtom, man måste ALLTID vara beredd till att mista kontrollen, att låta sig bli överraskad. Det är tvärtom så att kunskaper och känslokontroll MÅSTE hävas för att man ska kunna skapa nytt. Kreativiteten och vår skapelseprocess kräver öppningar i staketet.

Och det är inte som en del tror om utvecklingsstadierna, att ju mer man lär sig om mat, desto mer av det emotionella, det smakfyllda kan man lägga bakom sig. För allting återvänder alltid till smaklökarna, till gommen och upplevelsen.

Missuppfatta nu inte denna trippel-krönika. Att ta del av kunskaper är viktigt. Att lära sig om helig geometri, att förstå kabbalans "Livets träd", att upptäcka matematiken bakom atsrologi, numerologi etc och att rent allmänt få tankestrukturer och en massa AHA-upplevelser är ett riktigt nöje. Jag talar av egen erfarenhet. Jag uppmanar alla att läsa och ta del av allt som erbjuds. Att utvecklas består delvis av en ren intellektuell förståelse. Men om man vill växa och utvecklas så måste man låta rötterna gro i jorden annars står man inte stadigt. Den verkliga lyckan är när man i levande livet kan integrera det man förstår med vad man upplever.  Detta är förutsättningarna på jorden och det är här vi verkar. Frukta inte. Free your mind.

I den sista och avslutande krönikan skriver jag om kampen mellan de två energierna. Viljan att dela upp vår tillvaro i smådelar eller viljan att se tingen i dess sammanhang.

Mats            
Tags:
Categories: Andlighet | Esoterik/Filosofi | Krönikor av Mats | Kvinnligt/manligt | Mytologi/Magi

Av Mats Sederholm

Förra årets sista månader kom att handla mycket om sanningsrörelsen.  Den är viktig och vi stödjer den för sitt frimodiga sökande efter sanningen, sin förmåga att se längre och att inte fastna för auktoriteter o.s.v.  Vi är en del av den.

Ett drama, en teaterföreställning spelades upp som jag hoppas förmedlade en hel del insikter, bevis och eftertankar till publiken/läsarna. Det är i alla fall vad ett av de starkaste syftena var och är.

Sanningsrörelsen i all ära, men Klar Sikt har sin egen väg i allt detta. För det är faktiskt så att många viktiga områden sällan kommer upp ens i sanningsrörelsen och som ligger oss varmt om hjärtat.

En av de nyckelbegrepp vi lägger stor vikt vid är förmågan att gestalta och VARA det man skriver om. Ett exempel på detta är aktivism-delen hos vaken.se. Att verka i det praktiska livet och att gå från tanke till handling. Att möta och verka bland fysiska och verkliga människor är en förutsättning för att kunna skapa en förändring i världen. Vem som helst kan göra det, där man verkar och där man befinner sig. Att våga ifrågasätta floskler och fördomar bland arbetskamrater, att öppet stå upp för andra som offentligt riskerar sin status, sitt rykte i sin iver att verka för rättspatos, är några exempel.

Andra frågor som annars lyser med sin frånvaro är typiskt kvinnliga frågor såsom skola. omsorg, mående och patriarkat. Även andlighet saknas. Det förvrängs och överförs till frågor om religion eller ateism.  Magi, inkänning och känslor är ytterligare områden som lätt körs över av politik, filosofi eller intellektualism i allmänhet.

Bakom alla dessa områden finns grundenergier kopplade till vår dualistiska skapelse. Maskulina och feminina energier är grunderna till allt som existerar. Maskulina och feminina energier  är inte samma sak som män och kvinnor även om det finns en dominans av maskulina energier hos män och feminina energier hos kvinnor.


Från Asien och främst taoism kommer begreppen Yin och Yang, feminint respektive maskulint.  I den iranska Zoroastrismen befinner sig den gode(maskulin) Ahura Mazda och den onde Angra Mainyu(feminin) i strid med varandra. Den onde guden gör en "inbrytning" i den godes värld, och "blandningen" av gott och ont är ett faktum. I hinduismen finns gudatriaden Brahma–Vishnu–Shiva , alltså, skaparen (neutral),  uppehållaren(maskulin) och förstöraren(feminin).  Gemensamt är balans-aspekten. Man ser det maskulina och feminina som två komplement ytterst, någon som ingår i skapelsen.  

Oavsett ursprung så går de två dualistiska motsatserna eller komplementen om man så vill, som en röd tråd genom alla existentiella funderingar och kunskaper.

Hur hänger allt detta ihop, vad för mening har det, vad kan man utläsa av detta? Var kommer aktivism, kvinnlighet, politiken, handling,  andligheten eller känslor in i allt detta?

Jag ska börja med att illustrera hur maskulint och feminint har med utformandet av vår värld att göra och med hjälp av de fyra elementen. De är eld, vatten, luft och jord.


Jag nämnde dualismen, de maskulina och de feminina energierna. Men här är det FYRA element! Ja , men de blåa är maskulina och de röda feminina.  Två par av maskulint och feminint alltså. Men varför? Var börjar skapelsen?  I denna illustration börjar den vid siffran 1, alltså i eldelementet som är maskulint, sedan 2, vattenelementet som är feminint. Dessa två utgör det första paret. Sedan kommer 3, luftelementet som är maskulint och sist 4, det feminina jordelementet. De sista två utgör det andra paret.

Det första paret, eld och vatten, verkar mest utanför det medvetna. Eldelementet symboliserar en själslig, omedveten men väl riktad vilja. Steg två i denna skapelseprocess är vattenelementet. Det präglas av en ren känsla, fortfarande utan struktur eller form, men den anas i en som en längtan efter något, man känner inspiration, en ren lust, en beröring eller en vilja till förändring. Därefter så fortsätter skapelseprocessen ner till det medvetna planet. Den omedvetna viljan(eld), som yttrat sig som en känsla(vatten) får nu struktur i luftelementet. Den kläs i våra medvetna tankar, den formas av vårt intellekt, den kan uttryckas i ord och den kan ses i sitt sammanhang. Man kan göra en bedömning av hur den ska kunna gestaltas och OM den går att genomföra. Till sist så kommer vi till jordelementet. Just DO it. Alla spekulationer, idéer, intellekt o.s.v. är passerade.  Kyss henne, slå till bollen, klicka på submit och beställ den där häftiga boken, släpp ner det vikiga brevet i brevlådan eller vad ni vill.

Den riktade viljan (ELD,maskulint) befruktar känslan(VATTEN, feminint). Ur detta föds tanken. Tanken(LUFT , maskulint) befruktar den jordiska  verkligheten(JORD, feminint) och skapelsen är komplett.

Ett varv i skapelsens kretslopp är gjort.

Man har låtit sin själ verka, man har känt inspirationen, man har förstått den och kan forma den med sina tankar. Man gestaltar den slutligen i handling. Och först då är man redo att gå vidare i livet.

Men, kanske någon undrar, om t.ex. både ELD och LUFT är maskulint, varför har de inte samma egenskaper? Svaret är: De har det, men de får en aning olika innebörder när de verkar i det medvetna i jämförelse med det omedvetna. Den maskulina energin är i grunden riktad, begränsad, logisk och aktiv medan den feminina energin i grunden är obegränsad,  känsloorienterad och holistisk.

Vi har fått lära oss att allt uppstår i tanken, men detta är en rent materialistisk föreställning. När tanken uppstår är skapelseprocessen redan på väg mot sitt slut. Vi lever i en materialistisk värld där det medvetna är dominerande. Därför betraktas just tankar, intellekt och logik som det härskande, inklusive vetenskapen. Därför så är det naturligt att se tanken, LUFT-elementet som det viktigaste och alltings början. Det är också maskulint och dominant som energi. LUFT elementet har för övrigt sitt fysiska säte i vänster hjärnhalva.

Man kanske kan fråga sig vad meningen med livet är ifall ens skapande redan är bestämt ifrån själen. Meningen är att verka i det fysiska. Vi är här för att delta i äventyret och osäkerheten. Om man är rädd för det så blir man aldrig lycklig. Vi lär och utvecklas och breddar oss. Men vi inkarnerar också för att det vi är på andra sidan inte är fulländat. Själen söker det materialistiska, människor söker det andliga. Ett skapelsens kretslopp men i ett vidare perspektiv.

Men tillbaka till dualiteten på jorden. Människor som får bra betalt, som kan göra karriärer, som blir upphöjda blir det för att de behärskar LUFT-elementet. De är bra på att verbalisera sina budskap, de är bra på att lobba för sig, det uppvisar en ”smarthet”, är strategiska, pålästa/fakta orienterade och logik/hierarki/konkurrensorienterade. Tillsammans med det andra maskulina elementet ELD och viljan, har de dessutom möjligheterna till dominans.

Hela vår värld och främst västvärlden har de maskulina energierna som grundnormer.

För ni vet ju hur det går för de där som istället för att bara verka i tanken istället hörsammar känslan, alltså det föregående skapelsesteget. De anses som flummiga, opålitliga, inkonsekventa och bara jäkligt svårförståeilga. Här har vi de med kreativa yrkena eller de som upprätthåller empati, närhet, visioner och sammanhang istället för att falla in i LUFT-elementets uppdelningar, strikta logik, oempatiska betraktelsesätt o.s.v.

När man befinner sig just där mellan vatten och luft, mellan den oformliga känslan och den begripliga tanken så utspelar sig inte sällan ett inre krig. Vattenelementets ”Åhh vad jag längtar efter att bara få känns mig fri, att komma loss, att få göra något nytt” slåss mot luft elementets: ”Hmm men jag har ju allt vad jag behöver, i alla fall enligt gällande praxis”. ”Vad är det jag kan längta till, vad är det jag vill ha?”. ”Det kan ju inte vara att jag skulle börja jobba med det där, det passar inte mig, jag har inte den utbildningen, det är inte jag, även om det känns kittlande” o.s.v.


Känslan stämmer inte med våra tankar om verkligheten. Våra dogmer, vår kultur, våra sociala regler bestämmer våra tankar. De är det ”sunda förnuftets” säte. Känslan och inspirationen riskerar att komma i konflikt med gällande normer.  Kreativiteten, äventyret och det osäkra(feminina) riskerar att störa den maskulina ordningen. Eller som jag skrev om Zoroastrismen:  Den gode(maskulin) Ahura Mazda och den onde Angra Mainyu(feminin) i strid med varandra. Den onde guden gör en "inbrytning" i den godes värld, och "blandningen" av gott och ont är ett faktum.

Men ont för vem och gott för vem? När de feminina energierna krackelerar de maskulina så blir de så klart onda … ja, alltså för de maskulina energierna, de konservativa!  Feminina energier skapas kaos…jo i den maskulina världen. Men sett ur skapelsen så ingjuter oordning eller annorlunda infallsvinklar istället ett positivt nyskapande. ”Synd på skogsbranden, men vilken ny och spännande fauna som kommit fram”.  Det finns förstås obalanser åt båda hållen. En överdriven konservatism eller en ständig ström av ”omöjliga idéer”. En överdriven tro på intellekt och realism eller tvärtom, en överdriven hängivelse åt känslor. Balans är vad det handlar om, jämt balans.  

Hur gör man ifall man vill kontrollera världen med hjälp av insikterna om det feminina och maskulina?
Hur har detta påverkat våra filosofiska tänkare och andliga sökare?

Mer om detta i Del 2   

Mats 
Tags:
Categories: Andlighet | Esoterik/Filosofi | Krönikor av Mats | Kvinnligt/manligt | Mytologi/Magi

Av Mats Sederholm

Andlighet, ett ord som väcker rädsla, anstöt, ilska men som också drar och gäckar.

Finns det något annat? Is it anybody out there?

Skapar måhända ordet andlighet en hätta av kletighet, en känsla av korkad salighet, eller något snustorrt som passar in på religioner. Med religioner så följer dessutom makt och översitteri. Med andlighet så följer också innebörden övernaturlighet och sådant som ett av vår världs starkaste trossystem, vetenskapen, ivrigt tränat oss att stänga dörren till.

När jag nu kommer att berätta om något som jag sedan 10-15 år tillbaka kallar för Mänsklig andlighet, så vill jag på en gång säga att det är fritt från makt, från översitteri, fritt från religion och tämligen kravlöst. För innebörden av Mänsklig Andlighet strider samtidigt mot det mesta inom nyandligheten, det strider mot de flesta teosofierna och filosofierna, det strider mot religionerna.

Mänsklig Andlighet är något så ovanligt som ett bejakande av människan. Den är på DIN sida. Den inbegriper dina svagheter, din oförmåga, din längtan, dina kunskaper men framförallt så värderar den inte.  Dina svagheter är lika heliga som dina styrkor. 

Du kan vara helt lugn, jag söker inga lärljungar, jag söker ingen församling och jag skulle må direkt dåligt ifall någon vill ”gå med”. Du är redan med, du är redan kvalificerad som människa. Mänsklig Andlighet är bara ett sätt att beskriva min existentiella syn, mer än så är det inte.


Inbegriper då Mänsklig Andlighet en Gud?

Nej, det vore att ta i, men den inbegriper absolut flera intelligenser bortom den mänskliga. Jag tror nämligen inte att universums sista utpost för medvetenhet stannar vid människan.  Det är inte särskilt logiskt helt enkelt. Handen på ditt mänskliga hjärta, vad tror du?

Och jag tror heller inte att den enda universella medvetenheten pågår i samma ”domän” som människans. Det finns andra nivåer, dimensioner eller frekvenser som vi normalt sätt inte medvetandegör eller är förmögna till att medvetandegöra.

Är Mänsklig Andlighet en sån där andlighet som säger att allt är rätt?

Nej. Allt är inte rätt. Om allt vore rätt och till fulländning så skulle vi inte uppleva ångest eller övergivenhet, vi skulle inte ta självmord. Många upplysta vill gärna snacka sig runt det här och säga att allt är fulländat, men det går inte. Pain hurts! Så enkelt är det. Sätt en hand på spisplattan och du får skador för resten av livet. Det stannar med det, det händer inget mer. Skit i karma, skit i Guds underliga vägar, skit i vad dina vägledare säger. Gör inte om det bara!

Universum eller en Gud vet inte allt. Om allt vore känt så skulle allt vara statiskt och sakna rörelse. Osäkerheten är en välsignelse. Okunskapen är vår räddning. Utan den vore allt dött.

Jora, smärtor och destruktivitet kan leda till uppvaknande eller till insikter, men bara ibland! En del missbrukar alkohol eller droger från tonåren tills att de dör och de blir inte ett dugg klokare. Det är bara tragiskt, punkt slut.

Universum gör så gott det kan. Den kosmiska intelligensen prövar sig i olika gestalter och former. Vi tillhör en, den är lika osäker och oklar som någon annan hävdar jag.

Som ni märker så erbjuder Mänsklig Andlighet inte särskilt mycket hopp . Den bara ÄR. Eller som en bekant i USA kallar det, IsNess. Med bristen på hopp så vinner den garanterat heller inga anhängare. Kunskaper och insikter om oss själva eller om vår omvärld tycker man skulle vara intressant, men icke. För det är hopp och tro som drar i den gängse andlighetens anhängare.

Mänsklig Andlighet sitter på hur mycket kunskaper som helst. Men den bejakar lika mycket våra känslor. Det är just där som den bryter med religionerna eller med österlandets upplysning.

Nyandligheten och filosofin är orienterad kring MIND. Att vara insiktsfull, påläst och intellektuellt väloljad. De klassiska religionerna bygger på något som inte är så långt ifrån, nämligen regler och ordningar som ska följas och dyrkas före allt annat. Fortfarande är det MIND orienterat. Fortfarande finns det ingen andlig koppling till vad vi känner och upplever. Fortfarande finns det ingen relation till människors vardag och egna verklighet. Fortfarande räknas inte DU.


Den Mänsklig Andligheten handlar inte om intellektuell förädling, den handlar inte om att enbart utveckla sina tankar eller sitt intellekt. Hur sexigt är det?

Vem vill träffa en tjej eller kille som är bra på schack eller som kan referera till 500 författare, men som inte gillar ett ordentligt knull, som inte har förmågan att skratta så man nästan kissar på sig, eller som inte har förmågan att lyssna på dig och känna med dig?

Hallå landa! Var ärlig, var enkel! Du vet, jag vet - vad som ger mänsklig näring i långa loppet. Lägg ner snobberiet!

Finns det ingen riktning med Mänsklig Andlighet, är den likgiktig? Är ALLT okej?

Nej, den arbetar utifrån balans. Den lyser upp när vi klarar av att både tänka och känna. Den hedrar både bearnaisesås och tanken att skapelsen är ett hologram. Men den slocknar vid alla typer av obalanser och missbruk. Känslomässiga, intellektuella, kulinariska eller filosofiska. Missbruk leder inte någonvart. Förädling leder till tomhet, mångfald däremot, en palett fylld med allt vad livet kan erbjuda, leder till ett skapande med kvalité. Det leder till innovation, uppfinningar och mänsklig blomning. Och utan vårt rika känslospel så faller allt platt ihop. Skratt, förtvivlan, melankoli och bubblande flatskratt är våra toner, det är människans signum. Känslor är inte underlägsna intellektet, fastän våra normsystem så gärna vill få oss att tro så. De krafter som styr vill gärna prioritera det så. Skarpa tankar är viktiga men om de inte får föras fram på en bärvåg av känslomässig närvaro så dör de. Därför är vad alla våra stora tänkare genom historien velat förmedla, förpassade till en påläst liten klick av människor. En intellektuell eller kulturell elit. Enorma tankeresurser utan verklig innebörd, andliga gurus och vetare går till spillo eftersom de aldrig når fram.  


Och nej, det är inte tanken som kommer först. Inget som människan skapar börjar med tanken. Allt börjar med en längtan och vilja, sen kommer våra känslor och lust, först DÄREFTER strukturerar vi det till en tanke. För med tankens hjälp kan vi sedan genomföra det i handling.

Men i vår programmerade värld så ingår det i våra normer att höja upp tanken till skyarna. Kunskaper staplade i olika ordningar, fakta samlade på hög, examina, glosor, namn på saker, rabblandet av kända citat, bla, bla bla. Nördvarning!!! Och framför allt, programmering! Tankekrig kan aldrig vinnas förrän de också berör människor. Därför är det så lätt att kontrollera människor med enbart skarpa hjärnor, eller för all del, människor som enbart reagerar känslomässigt. De är förutsägbara.   

Människor är rädda för att känna. Börjar du känna så kommer du i kontakt med det sårbara. Gränserna flyter ut och du riskerar att mista kontrollen. Du faller och ju mer skador och trauman du besitter, desto mer orienterad kring MIND tycks du vara. Där i ditt sinne kan du kontrollera, dela upp och dissekera.  Men till vilken mening? Blir folk mer harmoniska av det, Nej knappast.

Mänsklig Andlighet söker utvidgning, inte höjning.  Den söker bredd, beröring och kunskaper. Den är rund och håller ihop, inte spretig och taggig.

Den saknar mästarnas hierarkier och graderingar. Den som utvidgar sig åt alla håll vinner inga pris, men mår bättre. Den Mänskliga Andligheten värnar om tiden på jorden, men bejakar lika mycket en förståelse om alltet. Ju mer man klarar av att njuta och förstå av skapelsen, desto bättre. Om jag vore religiös så skulle jag säga, då är du närmare Gud eftersom Gud är allt. Och du kunskapsivrige, ju mer du definierar Gud, ju längre bort kommer du från honom/henne.


Vill du växa upp till skyarna i din förståelse om alltet så måste du samtidigt låta rötterna växa motsvarande mycket. Annars faller du!  Utan rötter i Moder Jord så når du aldrig din Fader heller.

Den Mänskliga Andligheten bejakar alltså känslan lika mycket som intellektet, eller i metafysiska termer, det kvinnliga lika mycket som det manliga.

Människan är en skapare, en Gud. Men de krafter som styr i vår värld söker envetet att få oss att tro annat. De kapar effektivt alla de förutsättningar som ger oss en chans till kreativitet. Kreativiteten hör till villkorslöshet, till kaos, till olydighet, till känslor. Den är trendernas största fiende. Trenderna försöker forma barn med maximala kunskapsförråd så att de kan fungera som oklanderliga systemarbetare tids nog. Trenderna tvingar dig att välja mellan blåa och röda ideologier, trenderna betalar dig dåligt för arbeten som handlar om vård, konstnärlighet eller andra humana eller kreativa arbetsuppgifter. Politiker skiter i det, kapitalet skiter i det, fackpampar skiter i det.

Mänsklig Andlighet tror på andra intelligenser än människan.  Hmm det gör väl de flesta, kanske du tänker!  Men, det är bara det att, så fort du frågar ifall andra liv i andra världar skulle kunna besöka oss, så sticker 90 % av hobbyfilosoferna.


I mars 1993 lyser något som kan liknas vid en stark stjärna upp sig och slocknar efter några sekunder. Jag står då och kissar ute tillsammans med en kompis. Det upprepar sig, men då har ljuset förflyttat sig, De lyser till och slocknar igen efter en ny förflyttning. Detta upprepar sig några gånger och efter en rät bana. Till sist så är ljuset rakt ovanför oss.  Då tänds det åter igen och far rakt upp bland stjärnorna med en accelererande spiralrörelse.

UFO-ballong, Venus, inbillning, fylla, nageltrång, sinnessjukdom, eller bara: ”Fan sluta prata om sånt där, det finns inte punkt slut.”  Ledsen men… jag skiter i dina åsikter!! OKEJ!
Jag kan se saker med egna ögon. Det kan kompisen också göra, liksom några av hans kollegor kan, när han som kapten på MD80 i SAS pratar med sina styrmän om erfarenheter från mörka stjärnklara nätter.

Jag skulle kunna fylla den här krönikan med andra erfarenheter om okända världar. Jag skulle säkert kunna skriva 200 välfyllda krönikor om samband mellan människan och kosmos, om kosmiska strukturer, om andlighet, om okända världar eftersom jag både erfarit och studerat sådant sedan jag var liten men det är inte Klar Sikts mening. Inte annat än som komplement till sådant som kan föra mänskligheten framåt, som kan bringa just klar sikt.  Och jag menar att människan har precis ALLT den behöver för att kunna skapa ett paradis på jorden. Men vi tror på en massa skit som inte gagnar oss. Hierarkier, auktoriteter, stålar, ideologier och makt.

Den mänskliga andligheten nedvärderar inte. Den tror på dig, den tycker lika mycket om din bräcklighet min goda medmänniska, som dina styrkor. Den är människans egen andlighet, den är Moder Jords andlighet, den skiljer inte sina barn åt, den handlar inte om sekularisering, om att förstå genom att dela upp, utan om fred och en gemensam bild. Den säger inte HUR du ska göra, men den är klok nog att berätta för dig vad som händer om du gör si eller så. Du bestämmer själv.

Den mänskliga andligheten är hjärtats andlighet. Den bultar för livets mening, för skapelsen i alla dess former, för det lilla och de stora och för oss människor och våra svagheter och färdigheter.


Den ser att det finns en själ. En själ som vi återkommer till efter livet, en själs kunskaper som vi skulle kunna söka och bättre förstå under vårt liv på jorden. Men också en själ, som trots allt den känner till, om och om igen väljer att återvända till jorden och människan. Det måste vara nåt med ett gott vin, med fjärilarna i magen när du blir förälskad, med ett barns kiknande skratt och så mycket annat,  som får oss att återvända. Något som trots att själen mister alla kunskaper i samma ögonblick som den inkarnerar är värt att stiga ner för. Något, vars helighet gått religionerna förbi, något vars insiktsfullt gått filosoferna och teosoferna förbi. Något som vi alla bär på, något som vi alla kan dela på, något mänskligt.

Och jag är rädd för att hur mycket man än förädlar sitt seende så dimper man ner här igen till slut. Skapelsen är ett kretslopp och inte tävlingslopp.

Vill du lära, känna och växa i skapelsens alla former, eller vill du låta dig nedvärderas, komma till korta, och konkurrera med dina medmänniskor i jakten på positioner, på expertis, på meningslöst vetande?

Kunskap är inte makt.

Kunskap är makt när den kompletteras med handling.  Att veta men aldrig förmå att göra måste ju vara rena tortyren. Som en elspänning som aldrig går att jorda och använda. Dessutom, utan handling så vet du aldrig ifall dina tankar bär. Och ifall du aldrig vet ifall dina tankar bär, så blir du aldrig klokare.

Jo, jo man kan göra maträtter i huvudet och genom att bara läsa recept, men det blir ju inte så smakfullt. Och du kommer alltid att vara beroende av de som går hela varvet runt, de som skriver recepten, de riktiga kockarna, de riktiga livskonstnärerna, de som följer skapelsens kretslopp, de som tänker och gör. De som behärskar IsNess.

The dreamers, the makers, the singers and the shapers.

Mats
Tags:
Categories: Andlighet | Esoterik/Filosofi | Krönikor av Mats

Av Mats Sederholm

I dessa turbulenta sluttider, som jag kallar de senaste åren för, så har spekulationer om framtiden varit oerhört gäckande. Vi lever mitt upp i en spännande långfilm som jag äntligen efter många år börjar få en viss koll på men vars slut, eller i alla fall fortsättning på,  är rena thrillern. Som de flesta läsare redan förstått så tillhör varken jag eller Linda enbart den intellektuella och vetenskapligt/filosofiska genren av existentiell åskådning. Andligheten finns här på klar sikt men utan religiös inblandning, liksom det finns en allmän öppenhet för sådant som inte alltid är strikt vetenskapligt.

Jag tillbringade många år inom nyandligheten och ha insett att om det finns någonting som bara "måste slå in" så är det en ordentlig kursändring för mänskligheten i samband med året 2012. Om inget speciellt hänt fram till 2013 så kommer hundratusentals människor att ha förlorat sina sista hopp till ett gudomligt och lyckligt öde. En andligt existentiell kris bland nyandligheten kommer att utbryta. Det riskerar att bli som med sekelskiftet, inget särskilt hände. Ja, jag vet inget annat datum som det hyses så mycket tilltro till som 2012.  

Och det är förstås Maykalendern som står i fokus och som är upprinnelsen till året 2012.

De flesta experter tycks dock vara på det klara med att inget plötsligt kommer att hända den 21:a December 2012. Det handlar snarare om en process fram till dess, men också därefter. Det vore orättvist mot Mayakalendern att kräva en plötslig förändring just det datumet och framför allt för att det helt enkelt inte är vad Mayakalendern säger.

Men för att få lite bättre grund för vad 2012 kommer ifrån så behövs det lite grundfakta om Mayakalendern. 


Maykalendern består av tre kalendrar med olika längd. Den längsta heter Long Count.

När vi idag vill ange en tid så gör vi det med år, månad och dag t.ex. 2009-04-27. Mayakalendern använder också enheter som kan jämföras med år och månader, men inte bara tre enheter(år, månad och dag) utan hela fem enheter. Den enhet som är ”störst” innehåller 144,000 dagar och kallas baktun, nästa enhet innehåller 7200 dagar och kallas katun, nästa 360 dagar och kallas tun (ett år!), nästa 20 dagar och kallas uinal samt 1 dag som vi kan kalla för dag.

Ett mayadatum kan se ut som 1.2.3.4.5 och innebär:
144,000 * 1 + 7200 * 2 + 360 * 3 + 20 * 4 + 1 * 5 = 159.565 dagar

Antal dagar i vårt datum 2009-04-27 räknar vi ut på motsvarande sätt som:  
365 * 2009 + 30 * 04 + 27 * 1 = 733.432 dagar

Den högsta siffran som kan anges med ett mayadatum är 13.0.0.0.0 och motsvaras av 1.872.000 dagar (13 * 144000) och kallas för En stor cykel. 1.872.000 är 5125 år. Datumet infaller den 21:a December 2012.  Deras tideräkning påbörjades alltså för knappt 5125 år sedan, närmare bestämt den 11/8 år 3113 f.kr.

Vi använder år eftersom jorden roterat runt solen ett varv och månader för att månen roterat runt jorden ett varv och dagar för att jorden roterat ett varv.
Men en stor cykel, 1.872.000 dagar, vad motsvaras det av?  Jo det är den tid det tar för vintergatan att rotera ett varv runt Orion. Och jag kan tänka mig att det finns tvivlare till tanken att mayaindianerna skulle känt till denna cykel eller vintergatan.

Förra gången som den stora cykeln (på 5125 år) kom till ett slut var 3113 f. kr.

Alltså, 21/12 2012 är slutet på en era, som upprepats tidigare. Världen gick inte under 3113 f.kr. och kommer inte att göra det den här gången heller.

Men innan jag går vidare kanske det är på plats att reda ut vad experter tror och vet.

”Skolade experter”  på Maykalendern s.k. Mayanister, ser inget särskilt med 2012. De menar knappt att Mayafolket skulle ha nämnt året 2012. Den andra gruppen är de som läser ut det symboliska,  andliga och metafysiska i kalendern, förutom den rent tekniska.

Och som vanligt måste man själv ta ställning här.

Varken jag eller Linda tillhör endast den kliniskt ortodoxa och vetenskapliga tron, utan söker istället främst sammanhang och vishet.  Myten kring 2012 bygger på den andliga uttolkningen och det blir den som jag kommer att fortsätta på i krönikan.

Så, var befinner vi oss nu i Maya kalendern? Jo vi befinner oss i den sista 20 års cykeln som startades 1992 och slutar 2012.  

Enligt Dr. Jose Arguelles som ägnat hela sitt liv åt Mayakalendern innebar denna sista 20-års period för mayafolket en slags reningsperiod. Men exakt hur denna rening skulle gå till sägs det dock ingenting om. Alla vet att en rening innebär att allt det gamla måste rensas ut och i en värld där smutsen dominerar, så betyder detta förstås ganska så stora förändringar, ja t.o.m. ordet undergång kan vara på sin plats. Jag har inga problem med att få in detta i vår nuvarande värld och den ”obehagliga” utveckling som tagit fart de senaste 5-10 åren.

Andra mayaexperter såsom John Major Jenkins hänvisar till skiftet av den stora cykeln som en tid av återfödelse vilket är samma sak som ovan och ju mer man läser desto mer uppenbart är det att närmandet till 21/12 2012 bland experterna borde motsvaras av en stegrande medvetenhet bland människor.

En av de mest världskända mayaexperterna är svensken Carl Johan Calleman. Calleman nöjer sig dock inte med att göra egna symboliska/andliga tolkningar av mayakalendern, vilket är både rimligt och nödvändigt som jag ser det, han menar dessutom på att slutdatumet INTE ÄR 21/12 2012 utan den 28:e Oktober 2011.

Han anser att grunderna för startdatumet är felaktiga men också för att en av de mindre kalendrarna som rullar i synk med den stora, ej går ”jämt ut” den 21/12 2012. Han är helt ensam om denna tolkning bland både de ortodoxa och metafysiska mayaexperterna.

Debatten har gått riktigt het, inte minst mellan John Major Jenkins och Calleman själv. Mejldiskussion här

Uppenbarligen har Calleman drivit uppmärksamheten på sitt egna slutdatum lite väl långt. Hans referens till hur en av ”de äldste” av mayaindianerna hållit med honom visade sig inte stämma.

Calleman är en av drivkrafterna bakom ”Global Oneness”, ett projekt som söker ena människor i världen i att skapa en ny medvetenhet i synkronisering med närmandet av en ny tidsålder, som alltså tar sin början i Oktober 2011.


Calleman ser medvetandehöjningen ta form genom cykliska svängningar som pendlar mellan ”dagar” och ”nätter”. De sista 12 åren, från 1999 till 2011 delar han upp i sådana här omväxlande dagar(7 st) och nätter(6 st). Som jag tolkat det så motsvarar det cykler av Yin och Yang. D.v.s. mörka/dolda/skapande perioder följda av ljusa/yttre/aktiva perioder. Varje period varar cirka 11månader (12 år dividerat med 13 perioder = knappt ett år).

I denna sista ”kosmiska vecka” befinner vi oss just nu på den sjätte dagen!

Han har genom åren följt upp dessa cykler och både i efterhand beskrivit hur de har påverkat världen men också hur det kommer att te sig framöver. Det handlar om politik, ekonomi, människors utveckling o.s.v.
Det har varit oerhört intressant att följa hans analyser och profetior allteftersom vi passerat genom de olika ljusa och mörka perioderna. Calleman skriver bra och har en bra bild av mänskligheten och hur världen och människan interagerar.

Detta om Calleman som dominerar den svenska mayaexpertisen och som dessutom är en gigant på den internationella scenen.

Så, vad kan vi tro på?

Finns det en accelererande utveckling i världen som skulle kunna ge Mayakalendern rättvisa och antyda att vi är på väg mot en ny tidsålder 2012? Är mänskligheten på väg att föras in i ett högre medvetandetillstånd föregånget av en reningsperiod?

Ja vad säger ni?

Har människors medvetande höjts rejält de sista åren, är människor mer insiktsfulla kring vad som sker i världen och sin egen relation till omvärlden? Reflekterar människor mer? Tar vi annorlunda och klokare beslut idag grundat på detta höjda medvetande än tidigare?

Jag kan inte bara ställa upp på detta. Mitt svar är tveklöst nej.

Jag märker ingen skillnad bland mina medmänniskor. Samtalsämnen eller inställningar till livet, till andlighet är oförändrade. Om det finns någon riktning så är den negativ, jag skulle hellre prata om en medvetandesänkning.

Däremot finns det en acceleration, ett snabbare tempo, en global omvandling. Någonting sker på det hela taget.

Men det är inte samma sak som en medvetandehöjnng!

Visst finns det en medvetandehöjning, men inte bland människor i allmänhet utan bland de som är intresserade av den globala utvecklingen, bland de som söker sanningarna men … de är fortfarande för få.

Att världen genomgår en stor förvandling stödjer mayakalendern, men knappast de New Age inspirerade anhängarna, med Calleman i spetsen.

Hans profetior genom åren har tett sig alltmer krystade och direkt felaktiga. Han gör som många profeter gör, de talar stort om vad ska hända men lite om det som aldrig slog in.
Några exempel på vad som sas om den ”femte dagen” 2006-11-24 – 2007-11-19 :

“ it will mean a significant downfall of western dominance”
“the Fifth day is exactly such a period, which will create the conditions for such inner unity and wholeness.”
“For most people the Breakthrough Energy of the Fifth day will be the most powerful transformative energy that they experienced as part of the divine plan”

Nej, nej och nej.

Sådant här stämmer enbart för de människor som lever inuti tron och illusionen. Härute, i den verkliga världen. På pendeltåget, i matbutiken, i kön till McDonalds, på släktträffen på julafton så finns det ingen ”Breakthrough Energy”.


Extra tveksam blir man när OneNess yran (inkl. Calleman) tillber den indiska gurun Sir Bhagawan eller Kalki som håller till i ”The Golden City” i Indien. Han betraktas som en nedstigen gud och har förutom Calleman, många anhängare i t.ex. Sverige. Han ses inte sällan sittandes på sin vita tron.

Är det han som ska vägleda oss in i den nya världen? Samma gudar och makt som tidigare alltså, samma hierarkiska grundnormer och var finns medvetandehöjningen, den nya tidåldern och reningen i så fall?

Nej, Mayakalendern klarar sig utan sånt här. Den står på egna ben som jag ser det.



Mayaindianerna berättade ingenting konkret om vad slutet på denna stora cykel av 5125 år skulle innebära. De var tillräckligt kloka för detta. De höll sig till den principiella uttolkningen av slutet på en stor era.

Och så här långt så är mayakalendern med på banan som jag ser det.

Frågan är om det kommer att fortsätta att accelerera fram till den 21 December 2012.  Vad kommer att rensas bort i världen? Vad blir kvar? Vilka blir segrarna? Makten och dominansen eller kärleken och friheten?

Thrillern på jorden rullar vidare.

Mats      
Tags:
Categories: Esoterik/Filosofi | Krönikor av Mats | Mytologi/Magi

Av Mats Sederholm

Vågar du fantisera om en bättre värld, har du funderat på hur ett bättre samhälle skulle kunna gestalta sig? Jag tror att många svarar ja, men tror samtidigt att de flesta inte förlägger sina visioner särskilt långt bort från det samhälle vi lever i idag.

För jag menar inte de vanliga politiska visionerna, de är fortfarande bundna kring det som håller oss kvar i träldom och därmed verkningslösa. Nej, jag menar visioner som sträcker sig längre bort, visioner om en värld där människor helt enkelt mår bra, där de är hyggliga mot varandra, där de är medvetna och empatiska, där de tillåts utveckla sina personligheter och sina egna visioner utan att det måste bygga på dagens grundnormer, konkurrens, vinst, rädsla eller själviskhet.

Jag talar om ett Utopia, ett nytt samhälle, en ny mänsklighet.

När du vandrar ut på gatan i den världen så kommer det att kännas helt annorlunda.  Du möts av helt andra ”vibbar”. Folk pratar med varandra, reklamen på husväggar är dämpad och mer av en rent informativ karaktär, de dominerande fyrkantiga formerna på hus, gator, butiker, trottoarer har mjukats upp och all arkitektur och fått en mer levande och spännande form. Och dessutom i andra färger. Det är rent på gatorna eftersom det gör ont i människor att skräpa ner.  

Det här är möjligheternas värld, människor tillåts pröva sig själva i vad de brinner för, utan att riskera att gå under. I den här världen får människor vad de traktar efter.

Flummigt va?

Hur skulle det gå till? Alla vill ha pengar och lyxgrejor, det skulle inte räcka åt alla!

Nja, nu går det inte till så i den världen. I den världen så har man slutat proppa i sig existentiella sötningsmedel eftersom man mår bättre och är mer i fas med sig själv. Människor som mår bättre kräver mindre artificiella sötningsmedel och då mindre materiell (oorganisk stimulans).


I mitt Utopia känner sig människor annorlunda. Du vet de där dagarna när du mår så där perfekt. Allt flyter, du känner dig PÅ, du känner dig expansiv, snygg och jäkligt nöjd med dig själv. Du är lugn, harmonisk, skärpt och okomplicerad på samma gång. Det är ju inte de dagarna som du proppar i dig två pizzor med bea plus 300g smågodis. De här dagarna är du nöjd med sådant som är lagomt. Du mår bra, vill inte vara för hungrig eller för mätt, allt är okej. Dina tankar och känslor är inte ett stormande hav, de består av små krusningar. Det är dagen när du orkar med att fundera på hur du ska förändra ditt liv, äta bättre, motionera mer, umgås mer med kompisar du är på väg att förlora. Du snackar lite med grannen bara för att det är trevligt och skapar en god stämning och för att du vill bidra till en bättre värld. Du stannar upp när du ser en myra bära på ett barr och undrar vart han är på väg. Du tänker på hur vinden blåser i sitt hår och att solen värmer mot din kind. Du är närvarande.

Den dagen är vardag i Utopia.

Om du är förälder så vet du att ditt barn aldrig blir övergivet om det är ute och leker.  Folk har tid över, de har en grundläggande ansvarskänsla för sina medmänniskor av samma grad som vi idag begränsar till vår egen familj.  ”It takes a village to raise a child”, jajamensan.

Bilar kör långsamt eftersom tiden inte är så viktig, för att förarna är mindre krampiga inom (just det Mats, skärp dig!) och mer medvetna.

På arbetsplatserna presterar man inte primärt utifrån tids- och kostnadsfaktorer, utan utifrån kvalitetsfaktorer och yrkesglädje. Människor som jobbar av pur passion blir noggranna och känner ansvar för vad de presterar.  Planeringssamtal (invecklingssamtal) är inte förlagda till 2 ggr per år. Att känna till och vara medveten om vad ens chef, eller omvänt vad ens anställda befinner sig i sin yrkesmässiga eller personliga utveckling är naturligt. I den här världen så pratar man nämligen om hur man mår och dessutom utan klichéer, man menar vad man säger!  Masker har fallit bort och man är inte rädd för att göra bort sig eftersom man aldrig kan falla hårt. Och chefer ja, nja, chefer som vi ser det idag är avvecklade. I framtida organisationer är den hierarkiska ordningen kraftigt utplattad. Samordning ja, men ägarskap nej. Dagens chefer är utbytta mot lärda. Det personliga ansvaret och medvetenheten hos den enskilde om organisationens hela syfte är förankrat och en del av det nya samhällets normer, där man som individ är en del av en gemenskap. På chefers platser finns istället anställda med yrkesskicklighet och kunskapsförmedling.  

På vårdcentralen tar läkaren tid på sig. Han har kvalitéer som gör honom till en helare och inte enbart till en kroppsmekaniker.

Du har relationer precis som i dag till din man eller kvinna, men de är lite annorlunda. När människor mår bättre känner de tillit. Svartsjukor minskar och vänsterprassel minskar. Man är öppnare med varandra, man vågar det. Man ser inte andras skönhet enbart i det yttre, fler finner därför partners. Den yttre skönheten kommer för övrigt att öka allteftersom människor finner tilltro och balans i sig själva, det skänker ett vackrare yttre genom den vackrare utstrålningen. När människor från början ser de djupare delarna i sin blivande partner så håller också relationerna längre. I den nya världen skapas relationer utifrån ett behov av utveckling snarare än ett behov av trygghet och ett ömsesidigt bekräftande. 


Det gamla monetära systemets principer om utbud och efterfrågan har kollapsat. Den gamla världens krav på ständig ekonomisk tillväxt fungerade inte ihop med en hållbar och långsiktig positiv utveckling.  Den gamla världens behov av att producera alltmer gjorde att utbud skapades för konsumtionens skull och inte tvärtom.  I den nya världen har behovet av den ekonomiska tillväxten tvingats integrerats med de sociala, ekologiska och t.o.m. andliga delarna av samhället. Behovet av kontroll, makt och girighet har drastiskt sjunkit och därmed också incitamenten för pur profit. Det finns ett allmänt förtroende bland människor. Byråkrati, regleringar och pengar har förlorat sitt värde.  Entreprenörskap, kreativitet och mångfald dominerar eftersom de gamla ägarstrukturerna har upphört.


Pengar har ersatts av en naturlig hushållning och balans med våra resurser. Krampen som gör folk hetsiga efter stålar finns inte. Man har det man behöver eftersom det man vill ha inte nödvändigtvis kräver så mycket energi att tillverka. Och det som produceras, produceras effektivare eftersom DE som arbetar gör det utifrån just glädje och skaparkraft . Den kraften är långt mer effektiv än rädslokraften.

Vad går du på, Mats? Landa för fan!

Jo, säkert tänker många så. Och det intressanta är att de som vanligtvis tycker att man målar världen i mörka färger tillhör samma kör.

Alltså, de som tycker att man ska vara mer positiv och tala om det som är gott i vår värld är lika ignoranta till tanken på det optimalt positiva Utopia som de mest bittra och inpluggade fåren är. Jag har skrivit på Internet-forum i 8 år och tidigare främst riktat mig till människor inom nyandligheten.  De är vanligtvis mörkerrädda och lapar efter ljus, ljus och mera kosmiskt ljus.  Men när man tänder alla Utopias strålkastare så krampar de ihop som en vampyr under solen en het och vindstilla dag i Grekland.

Inom sporten finns det massor av klichéer. Här en tenniskliché:

”Vilken boll är den viktigaste att vinna?”
”Den sista!”

”Vilken vision är den viktigaste att vinna?”
”Den största”

Den största visionen räds inte de små hindren. Den största visionen vet att de kortsiktiga hoppen måste överges för att ge plats åt ett vidare seende.

Men de flesta idag har inga visioner alls. Det är problemet.

Utopia ja. Egentligen gillar jag inte ordet eftersom det finns en inbyggd känsla av ouppnårbarhet i det. Bara ordet i sig gör ett verkligt Utopia omöjligt. Det är inte Utopia jag söker för Utopia är bara kompassriktningen, på vägen kommer vi tvingas integrera den nya världen steg för steg.

Men trots detta säger jag, Utopia kommer!

Det viktiga är inte om jag tror på det eller om jag bryr mig om det.  Jag bara vet det eftersom det är det mest nyktra och logiska slutsatsen jag kan se framför mig.


De bittra och inpluggade säger:
”Jo, vem önskar sig inte ett Utopia?”
De allra mest positiva säger kanske:
”Jo, kanske att vi kan få ett Utopia, men jag tror att det kommer att dröja många generationer.”

Lyssna nu: Förändring kommer inte med tiden. Förändring kommer med vilja.

Man går inte ner i vikt bara för att man prövar länge med olika metoder men utan vilja.

Man gör det för att man bestämmer sig och gör det rätt! Man har kunskaper om fallgroparna och viljan att gå vidare. Det går att bestämma sig redan dag 1. Möjligheterna har finnits där redan från början. Om någon dag 1 säger att om du inte går ner 10 kilo det närmaste halvåret så kommer du att dö en plågsam död, dina barn mister en förälder, din familj kommer att blöda av sorg.

Jaha ja, det gick att gå ner i vikt redan dag 1 trots allt, elleeeeer?

Nej förändring har väldigt lite att göra med tiden. Trots tusentals år av möjligheter så har människan inte utvecklats. Öar av stigande civilisationer har kommit och gått men nettoeffekten av en mänsklig utveckling är noll. Mänskligheten har bara utvecklat sin materiella och teknologiska omgivning. ”Jo men om vi väntar 1000 år till så kommer vi nog att utvecklas”.

Jo tjenare, snacka om att gå på droger!

Se problemet och gör skillnad. Det finns inget annat sätt. Det går redan idag. Tiden är meningslös. Den bär inte på några lösningar, du gör, vi gör, nu gör!

Utopia är oundvikligt och de senare årens negativa utveckling gör mig ännu säkrare.

De krafter som håller dagens grundnormer vid liv skulle aldrig behöva ”röra på sig” ifall de hade ett stabilt grepp om jorden och människorna. Idag ser vi motsatsen. Vår värld blir alltmer turbulent, de dolda globala krafter som reglerar händelserna  tvingas ta till alltmer drastiska medel för att hålla jorden fast vid det gamla. Det finns onekligen ett ökat uppvaknande även om det är ett fåtal människor förunnat att se igenom illusionerna.

Den gamla världen håller på att förlora sina yttersta fästen. Det bubblar av videos, information och  helt nya rörelser är i igång som inte fastnat i de gamla ideologiska och skapade vänster/höger-spelet.

Ännu äger de dolda krafterna trossystemen. Media, politik, vetenskap, religioner yppar nästan ingenting om denna nya rörelse, som inte minst via 9/11, har vuxit fram.

Men det har börjat wobbla och det gör det inte om makten satt säkert.


Dualitetens grundstruktur är förändring. Den kan inte undvikas, det är en naturlag.  Det är livet själv.

De senaste årens negativa globala förändring bär på en stor positiv insikt, den bevisar att en förändring är möjlig om än negativ. Det viktiga är att vi förstår att vår tillvaro är böjbar. Den går att böja även åt det positiva hållet.
Och för att dra upp en annan klyscha, en evigt bra en: I gryningen när solens första strålar hittar över horisonten är det som kallast.

Utopia är dock helvetet för de som krampaktigt vill hålla kvar vid det gamla, vilket de flesta vill. Därför så är det också undergången vi väntar på. Förändringen ligger helt och hållet i betraktarens ögon.

Bryt reglerna, släpp undergången fri och häng med till Utopia!

Mats    
Tags:
Categories: Esoterik/Filosofi | Krönikor av Mats

Av Mats Sederholm

Minns ni diskussionerna om den globala uppvärmningen och pratet om de naturliga variationerna? Allt är cykler som återkommer och det skulle därför kunna vara helt naturligt att vissa klimatfenomen återkommer.

Men om man inte har mätdata från långt tillbaka i tiden så kan man inte veta hur stora cyklerna är, hur länge de sträcker ut sig i tiden, ja, och ifall de existerar överhuvudtaget.

Men det här är inte en krönika om klimatförändringar utan en saga om cykler, om det lilla och stora. Om kugghjul som snurrar långsammare än andra eller varför inte om livet i ”sekundvärlden”.

I ”sekundvärlden” så var sekunder långa som år. Sekunderna tickade ständigt vidare, man hade funnit att de bestod av tiondelar, hundradelar, tusendelar o.s.v. ja allt detta var fastslaget, mätbart och klarlagt i ”sekundvärlden”. Men i den världen fanns det idioter som trodde att det kunde finnas andra och större cykler större än sekunderna. ”Var finns bevisen?”, frågade de sekundlärde. ”Vi har redan räknat ihop till 58 sekunder och inte under en enda av dem har något annat uppenbarats för oss.”

Och de stackare som inte hade tillgång till alla kunskaper om tiondelar, om hur man delar upp dem i hundradelar o.s.v. blev förstås svarslösa eftersom något annat än sekunder aldrig förekommit. De försökte peka på nån gammal saga eller myt som berättade om tiden då sekunderna kom till. ”Men varifrån skulle de komma”, frågade de lärde. ”Sekunder har förmodligen alltid funnits och om de inte alltid funnits så började allt med enbart och just sekunder.”

Hmm, dåren vs realisten. Men det är också det kända mot det okända eller i ett metafysiskt perspektiv Yin vs Yang, det upplysta vs det mörka.

I sekundvärlden tickade allt på som vanligt, trodde man, för plötsligt rasslade det till. Räkneverket som räknat så länge alla kunde minnas, ja man hade som sagt mätningar som visade på minst 58 gånger, stannade plötsligt upp. För ett ögonblick klev sekundvärlden in i ett ofattbart mörker eller ett Void, för att åter vara metafysisk. Siffrorna på räkneverket som tickat fram i ”evigheter” nollställdes. Människor drabbades av panik, de lärde stod utan förklaringar. Efter ett tag så tickade sekundvisaren åter vidare och räkneverket visade ”Ett”.

Efter att den värsta chocken lagt sig så samlades de lärde. De anade att denna pånyttfödelse av sekunder skulle kunna ha skett tidigare i historien. De gamla myterna fick åter liv. De ”nya” sekunderna betraktades som en ny era i sekundvärlden. De gav liv åt denna nya era genom att kalla den för Minuten. Många, många sekunder senare hände samma sak. Världen förundrades men var denna gång bättre förberedd. Den nya eran ”Den andra minuten” inleddes. Eoner av sekunder och minuter senare och i minutvärlden, som den nya världen nu kallade sig, sa någon: ”Tänk om det finns eror och cykler större än minuter.” De lärde, som nu hade generationer av studier om relationen mellan minuter och sekunder bakom sig svarade säkert: ”Var får du sånt trams ifrån? Var är beviset?”, varpå den olärde svarade: ”Nja jag har nog inget, i alla fall inget bevis som passar in på era läror”.
 
Hmm och ni vet vad som hände när minutvisaren kom fram till tolv. Ett kaos av aldrig tidigare skådat slag infann sig. För mitt under firandet av nästa minut så nollställdes minutverket. Undergången var nära, den slutliga tiden var kommen, de troende såg Guds ingripande och bestraffningen av mänskligheten för deras synder. De lärdes utbildningsinstitut fick revidera tidevarv av kunskaper. De eviga minuterna och sekunderna visade sig vara variabler och inte konstanter i de existentiella formlerna.

I sekundvärlden, långt innan minuter och timmar var upptäckta, undrade de lärde om det kanske fanns andra sekundvärldar ute i kosmos. De samlades på en kulle en klar natt, de spekulerade på sitt eget finurliga och lite torra sätt. ”Ja”, sa en av de äldre, ”vem vet, det kanske finns världar där man utvecklats och nu räknar in flera tusen sekunder”. Några av de yngre lärde fnittrade nervöst åt denna ovanliga och vidlyftiga betraktelse. Den äldre fortsatte: ”Hur avancerade ska de inte vara som haft så många sekunder att studera”.  Medan de stod där och log viskade en dåre: ”…eller så räknar de på något annat sätt, kanske det finns ett slut på sekunderna”. De lärde skrattade gott åt denna tok och bad honom snällt att lämna dem, det passade sig inte riktigt med outbildat folk i denna finstämda stund.


I templet bredvid stod präster och utförde en av sina många ritualer. De firade den återkommande sekundstunden som påminnelse om hur Gud skapat alla sekunder och tiden som han lät människorna leva i. Under andakt tändes ljus och man bad gemensamt till Gud som skapat alla dessa sekunder. ”Gud som är så mäktig och vi som är så små. Tack för att du skapade sekunderna åt oss, vi ska aldrig tvivla över din storhet, låt oss få uppleva flera av dina sekunder, din nåd är våra liv.”

I dunklet bland pelarna viskade någon: ”Om Gud skapat sekunderna så kanske han också skapat tiondelarna, hundradelarna, tusendelarna ja allt. Förstår ni inte, Gud är tiden själv för han är gränslös. Han är lika stor som alla sekunder och alla andra stora tider, men lika liten och obefintlig som tusendelen. Han är stor nog att inrymma den största tiden av alla, men liten nog att för att låta er uppleva honom genom sekunderna, ja genom att ni kan uppleva sekunderna så har ni också gett liv åt honom, utan er så vore han ingenting, ni är Guds känslor, ja ni är på så sätt Gud själva.”

”Ut ur vårt tempel hädare”, skrek någon av prästerna.

De återgick till sin andakt stående i sina dräkter med sin utsmyckning medan de vaggade sakta och läste vidare ur sina skrifter höljda i rökelse.

De stora cyklerna ja, men samtidigt så lika de små. Somliga söker bland de stora cyklerna, de ointagliga, medan andra griper tag om de små. De visa förundras och upphöjer både de stora och små. De stora för att de skänker magi och för att de ständigt ger oss nya vägar och möjligheter, de små för att vi inte ska förlora vår ödmjukhet.

Kanske är utveckling förmågan att hålla kvar vid det lilla samtidigt som vi sträcker oss mot det stora. En existentiell vighet som får oss att se alltet. Att hålla kvar vid det kända och ha tillit till det okända.


För realisterna finns inga mirakel.

Men de tillhör dem som oroligt griper tag om det gamla, de blir aldrig några skapare, de blir bara sådana som skickligt upprepar vad andra redan vet och sagt.

När mirakler sker, så kastar sig de lärde över dem och förklarar dem, de stänger så snabbt de kan dörren till miraklen, men glömmer att miraklen alltid föregår dem.

De som ser de stora kugghjulen, som anar de stora tiderna, de som trivs under stjärnorna, vet att mirakel är det enda som är säkert och att hjärtat har sin egen lärdom.

Mats    
Tags:
Categories: Esoterik/Filosofi | Krönikor av Mats