SEE ARTICLES IN ENGLISH ON THE NEW BLOG - BEYOND

Utopia

 

Av Mats Sederholm

Vågar du fantisera om en bättre värld, har du funderat på hur ett bättre samhälle skulle kunna gestalta sig? Jag tror att många svarar ja, men tror samtidigt att de flesta inte förlägger sina visioner särskilt långt bort från det samhälle vi lever i idag.

För jag menar inte de vanliga politiska visionerna, de är fortfarande bundna kring det som håller oss kvar i träldom och därmed verkningslösa. Nej, jag menar visioner som sträcker sig längre bort, visioner om en värld där människor helt enkelt mår bra, där de är hyggliga mot varandra, där de är medvetna och empatiska, där de tillåts utveckla sina personligheter och sina egna visioner utan att det måste bygga på dagens grundnormer, konkurrens, vinst, rädsla eller själviskhet.

Jag talar om ett Utopia, ett nytt samhälle, en ny mänsklighet.

När du vandrar ut på gatan i den världen så kommer det att kännas helt annorlunda.  Du möts av helt andra ”vibbar”. Folk pratar med varandra, reklamen på husväggar är dämpad och mer av en rent informativ karaktär, de dominerande fyrkantiga formerna på hus, gator, butiker, trottoarer har mjukats upp och all arkitektur och fått en mer levande och spännande form. Och dessutom i andra färger. Det är rent på gatorna eftersom det gör ont i människor att skräpa ner.  

Det här är möjligheternas värld, människor tillåts pröva sig själva i vad de brinner för, utan att riskera att gå under. I den här världen får människor vad de traktar efter.

Flummigt va?

Hur skulle det gå till? Alla vill ha pengar och lyxgrejor, det skulle inte räcka åt alla!

Nja, nu går det inte till så i den världen. I den världen så har man slutat proppa i sig existentiella sötningsmedel eftersom man mår bättre och är mer i fas med sig själv. Människor som mår bättre kräver mindre artificiella sötningsmedel och då mindre materiell (oorganisk stimulans).

 

I mitt Utopia känner sig människor annorlunda. Du vet de där dagarna när du mår så där perfekt. Allt flyter, du känner dig PÅ, du känner dig expansiv, snygg och jäkligt nöjd med dig själv. Du är lugn, harmonisk, skärpt och okomplicerad på samma gång. Det är ju inte de dagarna som du proppar i dig två pizzor med bea plus 300g smågodis. De här dagarna är du nöjd med sådant som är lagomt. Du mår bra, vill inte vara för hungrig eller för mätt, allt är okej. Dina tankar och känslor är inte ett stormande hav, de består av små krusningar. Det är dagen när du orkar med att fundera på hur du ska förändra ditt liv, äta bättre, motionera mer, umgås mer med kompisar du är på väg att förlora. Du snackar lite med grannen bara för att det är trevligt och skapar en god stämning och för att du vill bidra till en bättre värld. Du stannar upp när du ser en myra bära på ett barr och undrar vart han är på väg. Du tänker på hur vinden blåser i sitt hår och att solen värmer mot din kind. Du är närvarande.

Den dagen är vardag i Utopia.

Om du är förälder så vet du att ditt barn aldrig blir övergivet om det är ute och leker.  Folk har tid över, de har en grundläggande ansvarskänsla för sina medmänniskor av samma grad som vi idag begränsar till vår egen familj.  ”It takes a village to raise a child”, jajamensan.

Bilar kör långsamt eftersom tiden inte är så viktig, för att förarna är mindre krampiga inom (just det Mats, skärp dig!) och mer medvetna.

På arbetsplatserna presterar man inte primärt utifrån tids- och kostnadsfaktorer, utan utifrån kvalitetsfaktorer och yrkesglädje. Människor som jobbar av pur passion blir noggranna och känner ansvar för vad de presterar.  Planeringssamtal (invecklingssamtal) är inte förlagda till 2 ggr per år. Att känna till och vara medveten om vad ens chef, eller omvänt vad ens anställda befinner sig i sin yrkesmässiga eller personliga utveckling är naturligt. I den här världen så pratar man nämligen om hur man mår och dessutom utan klichéer, man menar vad man säger!  Masker har fallit bort och man är inte rädd för att göra bort sig eftersom man aldrig kan falla hårt. Och chefer ja, nja, chefer som vi ser det idag är avvecklade. I framtida organisationer är den hierarkiska ordningen kraftigt utplattad. Samordning ja, men ägarskap nej. Dagens chefer är utbytta mot lärda. Det personliga ansvaret och medvetenheten hos den enskilde om organisationens hela syfte är förankrat och en del av det nya samhällets normer, där man som individ är en del av en gemenskap. På chefers platser finns istället anställda med yrkesskicklighet och kunskapsförmedling.  

På vårdcentralen tar läkaren tid på sig. Han har kvalitéer som gör honom till en helare och inte enbart till en kroppsmekaniker.

Du har relationer precis som i dag till din man eller kvinna, men de är lite annorlunda. När människor mår bättre känner de tillit. Svartsjukor minskar och vänsterprassel minskar. Man är öppnare med varandra, man vågar det. Man ser inte andras skönhet enbart i det yttre, fler finner därför partners. Den yttre skönheten kommer för övrigt att öka allteftersom människor finner tilltro och balans i sig själva, det skänker ett vackrare yttre genom den vackrare utstrålningen. När människor från början ser de djupare delarna i sin blivande partner så håller också relationerna längre. I den nya världen skapas relationer utifrån ett behov av utveckling snarare än ett behov av trygghet och ett ömsesidigt bekräftande. 


En dag att se fram emot, för i utopia finns inte de här cheferna.

Det gamla monetära systemets principer om utbud och efterfrågan har kollapsat. Den gamla världens krav på ständig ekonomisk tillväxt fungerade inte ihop med en hållbar och långsiktig positiv utveckling.  Den gamla världens behov av att producera alltmer gjorde att utbud skapades för konsumtionens skull och inte tvärtom.  I den nya världen har behovet av den ekonomiska tillväxten tvingats integrerats med de sociala, ekologiska och t.o.m. andliga delarna av samhället. Behovet av kontroll, makt och girighet har drastiskt sjunkit och därmed också incitamenten för pur profit. Det finns ett allmänt förtroende bland människor. Byråkrati, regleringar och pengar har förlorat sitt värde.  Entreprenörskap, kreativitet och mångfald dominerar eftersom de gamla ägarstrukturerna har upphört.

 

Pengar har ersatts av en naturlig hushållning och balans med våra resurser. Krampen som gör folk hetsiga efter stålar finns inte. Man har det man behöver eftersom det man vill ha inte nödvändigtvis kräver så mycket energi att tillverka. Och det som produceras, produceras effektivare eftersom DE som arbetar gör det utifrån just glädje och skaparkraft . Den kraften är långt mer effektiv än rädslokraften.

Vad går du på, Mats? Landa för fan!

Jo, säkert tänker många så. Och det intressanta är att de som vanligtvis tycker att man målar världen i mörka färger tillhör samma kör.

Alltså, de som tycker att man ska vara mer positiv och tala om det som är gott i vår värld är lika ignoranta till tanken på det optimalt positiva Utopia som de mest bittra och inpluggade fåren är. Jag har skrivit på Internet-forum i 8 år och tidigare främst riktat mig till människor inom nyandligheten.  De är vanligtvis mörkerrädda och lapar efter ljus, ljus och mera kosmiskt ljus.  Men när man tänder alla Utopias strålkastare så krampar de ihop som en vampyr under solen en het och vindstilla dag i Grekland.

Inom sporten finns det massor av klichéer. Här en tenniskliché:

”Vilken boll är den viktigaste att vinna?”
”Den sista!”

”Vilken vision är den viktigaste att vinna?”
”Den största”

Den största visionen räds inte de små hindren. Den största visionen vet att de kortsiktiga hoppen måste överges för att ge plats åt ett vidare seende.

Men de flesta idag har inga visioner alls. Det är problemet.

Utopia ja. Egentligen gillar jag inte ordet eftersom det finns en inbyggd känsla av ouppnårbarhet i det. Bara ordet i sig gör ett verkligt Utopia omöjligt. Det är inte Utopia jag söker för Utopia är bara kompassriktningen, på vägen kommer vi tvingas integrera den nya världen steg för steg.

Men trots detta säger jag, Utopia kommer!

Det viktiga är inte om jag tror på det eller om jag bryr mig om det.  Jag bara vet det eftersom det är det mest nyktra och logiska slutsatsen jag kan se framför mig.

 

De bittra och inpluggade säger:
”Jo, vem önskar sig inte ett Utopia?”
De allra mest positiva säger kanske:
”Jo, kanske att vi kan få ett Utopia, men jag tror att det kommer att dröja många generationer.”

Lyssna nu: Förändring kommer inte med tiden. Förändring kommer med vilja.

Man går inte ner i vikt bara för att man prövar länge med olika metoder men utan vilja.

Man gör det för att man bestämmer sig och gör det rätt! Man har kunskaper om fallgroparna och viljan att gå vidare. Det går att bestämma sig redan dag 1. Möjligheterna har finnits där redan från början. Om någon dag 1 säger att om du inte går ner 10 kilo det närmaste halvåret så kommer du att dö en plågsam död, dina barn mister en förälder, din familj kommer att blöda av sorg.

Jaha ja, det gick att gå ner i vikt redan dag 1 trots allt, elleeeeer?

Nej förändring har väldigt lite att göra med tiden. Trots tusentals år av möjligheter så har människan inte utvecklats. Öar av stigande civilisationer har kommit och gått men nettoeffekten av en mänsklig utveckling är noll. Mänskligheten har bara utvecklat sin materiella och teknologiska omgivning. ”Jo men om vi väntar 1000 år till så kommer vi nog att utvecklas”.

Jo tjenare, snacka om att gå på droger!

Se problemet och gör skillnad. Det finns inget annat sätt. Det går redan idag. Tiden är meningslös. Den bär inte på några lösningar, du gör, vi gör, nu gör!

Utopia är oundvikligt och de senare årens negativa utveckling gör mig ännu säkrare.

De krafter som håller dagens grundnormer vid liv skulle aldrig behöva ”röra på sig” ifall de hade ett stabilt grepp om jorden och människorna. Idag ser vi motsatsen. Vår värld blir alltmer turbulent, de dolda globala krafter som reglerar händelserna  tvingas ta till alltmer drastiska medel för att hålla jorden fast vid det gamla. Det finns onekligen ett ökat uppvaknande även om det är ett fåtal människor förunnat att se igenom illusionerna.

Den gamla världen håller på att förlora sina yttersta fästen. Det bubblar av videos, information och  helt nya rörelser är i igång som inte fastnat i de gamla ideologiska och skapade vänster/höger-spelet.

Ännu äger de dolda krafterna trossystemen. Media, politik, vetenskap, religioner yppar nästan ingenting om denna nya rörelse, som inte minst via 9/11, har vuxit fram.

Men det har börjat wobbla och det gör det inte om makten satt säkert.

 

Dualitetens grundstruktur är förändring. Den kan inte undvikas, det är en naturlag.  Det är livet själv.

De senaste årens negativa globala förändring bär på en stor positiv insikt, den bevisar att en förändring är möjlig om än negativ. Det viktiga är att vi förstår att vår tillvaro är böjbar. Den går att böja även åt det positiva hållet.
Och för att dra upp en annan klyscha, en evigt bra en: I gryningen när solens första strålar hittar över horisonten är det som kallast.

Utopia är dock helvetet för de som krampaktigt vill hålla kvar vid det gamla, vilket de flesta vill. Därför så är det också undergången vi väntar på. Förändringen ligger helt och hållet i betraktarens ögon.

Bryt reglerna, släpp undergången fri och häng med till Utopia!

Mats    
Tags:
Categories: Esoterik/Filosofi | Krönikor av Mats

6 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Cykler och mirakel, stora och små tider

 


Av Mats Sederholm

Minns ni diskussionerna om den globala uppvärmningen och pratet om de naturliga variationerna? Allt är cykler som återkommer och det skulle därför kunna vara helt naturligt att vissa klimatfenomen återkommer.

Men om man inte har mätdata från långt tillbaka i tiden så kan man inte veta hur stora cyklerna är, hur länge de sträcker ut sig i tiden, ja, och ifall de existerar överhuvudtaget.

Men det här är inte en krönika om klimatförändringar utan en saga om cykler, om det lilla och stora. Om kugghjul som snurrar långsammare än andra eller varför inte om livet i ”sekundvärlden”.

I ”sekundvärlden” så var sekunder långa som år. Sekunderna tickade ständigt vidare, man hade funnit att de bestod av tiondelar, hundradelar, tusendelar o.s.v. ja allt detta var fastslaget, mätbart och klarlagt i ”sekundvärlden”. Men i den världen fanns det idioter som trodde att det kunde finnas andra och större cykler större än sekunderna. ”Var finns bevisen?”, frågade de sekundlärde. ”Vi har redan räknat ihop till 58 sekunder och inte under en enda av dem har något annat uppenbarats för oss.”

Och de stackare som inte hade tillgång till alla kunskaper om tiondelar, om hur man delar upp dem i hundradelar o.s.v. blev förstås svarslösa eftersom något annat än sekunder aldrig förekommit. De försökte peka på nån gammal saga eller myt som berättade om tiden då sekunderna kom till. ”Men varifrån skulle de komma”, frågade de lärde. ”Sekunder har förmodligen alltid funnits och om de inte alltid funnits så började allt med enbart och just sekunder.”

Hmm, dåren vs realisten. Men det är också det kända mot det okända eller i ett metafysiskt perspektiv Yin vs Yang, det upplysta vs det mörka.

I sekundvärlden tickade allt på som vanligt, trodde man, för plötsligt rasslade det till. Räkneverket som räknat så länge alla kunde minnas, ja man hade som sagt mätningar som visade på minst 58 gånger, stannade plötsligt upp. För ett ögonblick klev sekundvärlden in i ett ofattbart mörker eller ett Void, för att åter vara metafysisk. Siffrorna på räkneverket som tickat fram i ”evigheter” nollställdes. Människor drabbades av panik, de lärde stod utan förklaringar. Efter ett tag så tickade sekundvisaren åter vidare och räkneverket visade ”Ett”.

Efter att den värsta chocken lagt sig så samlades de lärde. De anade att denna pånyttfödelse av sekunder skulle kunna ha skett tidigare i historien. De gamla myterna fick åter liv. De ”nya” sekunderna betraktades som en ny era i sekundvärlden. De gav liv åt denna nya era genom att kalla den för Minuten. Många, många sekunder senare hände samma sak. Världen förundrades men var denna gång bättre förberedd. Den nya eran ”Den andra minuten” inleddes. Eoner av sekunder och minuter senare och i minutvärlden, som den nya världen nu kallade sig, sa någon: ”Tänk om det finns eror och cykler större än minuter.” De lärde, som nu hade generationer av studier om relationen mellan minuter och sekunder bakom sig svarade säkert: ”Var får du sånt trams ifrån? Var är beviset?”, varpå den olärde svarade: ”Nja jag har nog inget, i alla fall inget bevis som passar in på era läror”.
 
 

Hmm och ni vet vad som hände när minutvisaren kom fram till tolv. Ett kaos av aldrig tidigare skådat slag infann sig. För mitt under firandet av nästa minut så nollställdes minutverket. Undergången var nära, den slutliga tiden var kommen, de troende såg Guds ingripande och bestraffningen av mänskligheten för deras synder. De lärdes utbildningsinstitut fick revidera tidevarv av kunskaper. De eviga minuterna och sekunderna visade sig vara variabler och inte konstanter i de existentiella formlerna.

I sekundvärlden, långt innan minuter och timmar var upptäckta, undrade de lärde om det kanske fanns andra sekundvärldar ute i kosmos. De samlades på en kulle en klar natt, de spekulerade på sitt eget finurliga och lite torra sätt. ”Ja”, sa en av de äldre, ”vem vet, det kanske finns världar där man utvecklats och nu räknar in flera tusen sekunder”. Några av de yngre lärde fnittrade nervöst åt denna ovanliga och vidlyftiga betraktelse. Den äldre fortsatte: ”Hur avancerade ska de inte vara som haft så många sekunder att studera”.  Medan de stod där och log viskade en dåre: ”…eller så räknar de på något annat sätt, kanske det finns ett slut på sekunderna”. De lärde skrattade gott åt denna tok och bad honom snällt att lämna dem, det passade sig inte riktigt med outbildat folk i denna finstämda stund.

 

I templet bredvid stod präster och utförde en av sina många ritualer. De firade den återkommande sekundstunden som påminnelse om hur Gud skapat alla sekunder och tiden som han lät människorna leva i. Under andakt tändes ljus och man bad gemensamt till Gud som skapat alla dessa sekunder. ”Gud som är så mäktig och vi som är så små. Tack för att du skapade sekunderna åt oss, vi ska aldrig tvivla över din storhet, låt oss få uppleva flera av dina sekunder, din nåd är våra liv.”

I dunklet bland pelarna viskade någon: ”Om Gud skapat sekunderna så kanske han också skapat tiondelarna, hundradelarna, tusendelarna ja allt. Förstår ni inte, Gud är tiden själv för han är gränslös. Han är lika stor som alla sekunder och alla andra stora tider, men lika liten och obefintlig som tusendelen. Han är stor nog att inrymma den största tiden av alla, men liten nog att för att låta er uppleva honom genom sekunderna, ja genom att ni kan uppleva sekunderna så har ni också gett liv åt honom, utan er så vore han ingenting, ni är Guds känslor, ja ni är på så sätt Gud själva.”

”Ut ur vårt tempel hädare”, skrek någon av prästerna.

De återgick till sin andakt stående i sina dräkter med sin utsmyckning medan de vaggade sakta och läste vidare ur sina skrifter höljda i rökelse.

De stora cyklerna ja, men samtidigt så lika de små. Somliga söker bland de stora cyklerna, de ointagliga, medan andra griper tag om de små. De visa förundras och upphöjer både de stora och små. De stora för att de skänker magi och för att de ständigt ger oss nya vägar och möjligheter, de små för att vi inte ska förlora vår ödmjukhet.

Kanske är utveckling förmågan att hålla kvar vid det lilla samtidigt som vi sträcker oss mot det stora. En existentiell vighet som får oss att se alltet. Att hålla kvar vid det kända och ha tillit till det okända.

 
Pia, till dig, mitt eviga mirakel!

För realisterna finns inga mirakel.

Men de tillhör dem som oroligt griper tag om det gamla, de blir aldrig några skapare, de blir bara sådana som skickligt upprepar vad andra redan vet och sagt.

När mirakler sker, så kastar sig de lärde över dem och förklarar dem, de stänger så snabbt de kan dörren till miraklen, men glömmer att miraklen alltid föregår dem.

De som ser de stora kugghjulen, som anar de stora tiderna, de som trivs under stjärnorna, vet att mirakel är det enda som är säkert och att hjärtat har sin egen lärdom.

Mats    
Tags:
Categories: Esoterik/Filosofi | Krönikor av Mats

1 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

De dolda sällskapen


Av Mats Sederholm

Förmågan att vakna upp till insikt har en enkel nyckel. Att ge upp!

Kan man inte ge upp det man tror på så är man körd. Fred liksom upplysning är en fråga om nederlag, inte om segrar.

I mitt 15 år långa sökande efter sanningen så har jag fått släppa på otaliga åsikter och ståndpunkter till förmån för insikten. Det handlar om att skaffa sig en existentiell spänst.

Ett av de områden som jag enkelt ratade för 10 år sedan är vad som kallas för dolda sällskap. Det finns många namn för detta. Hemliga sällskap, Illuminati, ordenssällskap o.s.v.  Jag upplevde det som överdrivet, marginellt, konspiratoriskt och faktiskt lite barnsligt och omoget. Men också som väldigt mörkt och dystert.  Den känslan jag hade då, mitt instinktiva bemötande av det, kan jag återvända till i dag när jag söker förstå hur andra tänker.  Idag vet jag hur andra resonerar, men andra har inte täckning för mitt resonemang och för mina insikter.  Det gör mig trygg, men det övertygar inte nödvändigtvis de som var som mig för 10 år sedan.

De senaste 5-7 åren har jag nosat på detta med dolda sällskap och ju mer jag läst på, desto mer har jag fått kapitulera. Den verkliga researchen påbörjade jag för två år sedan inför min och Lindas kommande bok Robotfolket.

Att förstå och få en struktur på de nätverk av dolda sällskap är ett hästjobb.  Fakta finns i massor men de är riktigt tunga och just extremt faktaorienterade. Man får ingen översikt. Man vet inte vad som är sant, man vet inte var man ska leta, man vet inte vem/vilka man kan lita på o.s.v. En sak inser man dock ganska snabbt. De officiella informationskanalerna såsom skolor och media är knäpptysta. Och bara det får en att inse att något är på tok.

Sällskap och sällskap
Ordenssällskap finns det gott om. De kan vara grundade på religion, på hjälpverksamhet, på riddarkulturer etc. eller bara var ett brödraskap som t.ex. Odd Fellows som grundas på ”etisk forstran”. De skänker en gemenskap, en familjekänsla och som förvisso är omgivet av en integritet och ett visst hemlighetsmakeri. Men det är inte sådana sällskap som är intressanta, för de är trots allt rätt så harmlösa.
Det jag vill sätta fokus på i detta gigantiska ämne är de sällskap och nätverk som påverkar världen och därigenom ytterst även dig och din vardag. Det finns två saker som är viktiga här:
  1. Sällskap vars kunskaper ger möjlighet till en större förståelse av vår existens och som med detta erbjuder verktyg för att kontrollera människor och världsskeenden.
  2. Sällskap som har en direkt inblandning i världspolitiken. Sällskap som, hyser medlemmar såsom amerikanska presidenter, toppar inom industrin, toppar inom religioner, media, säkerhetstjänster o.s.v.
Inom dolda sällskap och där det finns en existentiell undervisning så graderas man. Så sker inom den Svenska Frimurarorden, inom Rosenkorsorden och inom olika ordnar världen över med liknande esoterisk/existentiell undervisning.  Graderingarna genomförs som ritualer eller ceremonier och efter att man genomgått en undervisning som kvalificerar en för att stiga till nästa nivå. De officiella högsta graderna varierar. Ibland är det 11, ibland är det 33.

I de få fall som media tar upp sådana här sällskap så är det nästan uteslutande för att de vill göra sensation av blodsriter, dödskallar och sånt som verkar jättelääääskigt och jättekoooonstigt. Lagomt slabbiga reportage utan egentligt nyhetsvärde.

Däremot är man knäpptyst när det gäller t.ex. Barack Obamas medlemskap i Prince Hall frimurarorden och att han tillhör den 32:a graden.  Eller att George W Bush, hans far, hans farfar, John Kerry och en mängd presidenter och presidentkandidater i USA var/är medlemmar i olika dolda sällskap. Stora delar av Europas ekonomiska och politiska toppar är det likaså. Men även inom den asiatiska eller semitiska (folk runt medelhavet och mellersta östern) maktgräddan är man utbildade inom läror som samma individer sedan negligerar som representanter för sina officiella ämbeten.

Många historiska konstnärer och vetenskapsmän var likaså inbördes bundna vid dolda sällskap, men inte en rad om det i våra historieböcker.


David Rockefeööer under ett av Bilderbergmötena.

När toppar inom världens ekonomier, religioner och politik årligen ses under de s.k. Bilderbergmötena så rapporteras det sparsamt om det. Så sparsamt att vanligt folk inte har en aning om att dessa slutna sällskap ens existerar. Inte ens hjälper det om Carl Bildt, Fredrik Reinfelt, Maud Olofsson eller Mona Sahlin deltar.  Här träffar svenska politiker gräddan av världens finansfamiljer såsom Rockefeller och ledande industritoppar, biskopar eller generaler men fortfarande är det inte särskilt intressant för media. När journalistiska s.k. skjutjärn som SVT:s K G Bergstöm får chansen så beter de sig som gamla mossiga gubbar med gamla och lättparerade frågor, lagomt utmanande för trötta svenssons som får sig lite nyhetsunderhållning och tror att de blir uppdaterade med vad som händer i världen, tillika får bekräftelse på att vår öppna demokrati fungerar. Jag mår illa.

De slutna sällskapen och världsledare
Krönikebilden är ett collage av kändisar som samtidigt är medlemmar i olika dolda sällksap, de flesta olika frimurarordnar. Frågan är då, vilka känner presidenter, biskopar eller andra maktpersoner mest samröre med? Sitt land, sin religion eller de sammanslutningar som de under ed svurit sig in i?  Sammanslutningar där de utan några som helst officiella agendor eller insyn kan diskutera och inofficiellt sätta dagordningar för gemensamma globala visioner tillsammans med bröder från olika delar av våra trossystem.  Slutna sällskap med en utbildning inom det esoteriska/existentiella som samma ledare aldrig yppar ett ord om offentligt.

När Henry Kissinger, medlem i den skotska frimurarorden  och av den 33:e och högsta graden, tillika flitig deltagare i Bilderbergmötena, uttalar sig om Obamas politiska möjligheter, så är det självklart en artikel förankrad inom de allra högsta nivåerna av de dolda sällskapen och självklart med stöd från sina vänner inom Rockefeller-sfären. När media nämner de politiska tankesmedjorna är det de ingenting i jämförelse med vad medlemmar inom de allra högsta ordenssällskapen funnit koncensus i. Dessutom så har de svurit eder starkare och mer personligt kopplade än vad man gör inom politiska partier eller religioner.

Få socialister och kommunister känner till att de marxistiska och kommunistiska arkitekterna som Marx, Trotskij och Lenin likaså var frimurare. Folkets revolutionärer, bah!

Propaganda Due (P2) är namnet på en Italiensk loge(dolt sällskap). P2 hade medlemmar bland generaler, tv-kändisar, journalister, toppar inom industrin, diplomater, polischefer men även utländska medlemmar från bankvärlden och den amerikanska underrättelsetjänsten. Under 70-80 talet, visade det sig senare, samarbetade de med CIA, med Maffian och med terrororganisationer. En av de som verkade bakom de här krafterna var just Henry Kissinger. Samma person som fick fredspriset!



Att skapa terror i syfte att sedan forma en ny ordning är samma sak som att använda principen om Tes, Antites och Syntes som jag beskrivit det i ”Mörka moln sluts över världen”. Den skotska frimurarorden med Henry Kissinger som medlem har som ordspråk ”Ordning ur Kaos”. I logotypen ovan "ORDO AB CHAO".

Min och Lindas inblandning i slutna sällskap
Under hösten 2007 och i samband med vårt researcharbete inför boken så bestämde jag och Linda oss för att bli medlemmar i ett sällskap som just utbildar människor inom det existentiella och det esoteriska. Vi gick med i den svenska Rosenkorsorden  . Absolut rakt emot vad vi vill medverka i men fullt medvetna om att detta var tillfälligt. Vi lämnade Rosenkorsorden ett år senare, hösten 2008.

Att vi inte skulle invigas i någon form av maktsällskap var rätt självklart, nej vi var mer nyfikna på vilken typ av andlig och existentiell ideologi och fostran man får när man påbörjar denna hierarkiska utbildning, fyllt med grader och initieringar. Och med ett läromaterial helt hemlighållet.

En av de första saker som slog oss var hur deras andliga syn fullständigt genomsyrades av patriarkat. Ingenting kunde vi läsa om modersaspekten. Inget! Det var det gamla vanliga tjatet om fäder och deras stolta uppgörelser med sina söner.

Vidare var deras historia och deras kunskaper komna ur långt tillbaka i tiden och deras startdatum räknas tillbaka till en dag då en känd Farao utförde en bestämd ritual.

Rosenkorsorden liksom andra liknande ordnar har i stort sett samma undervisning och som sagt, den går långt tillbaka i historien, ja så långt tillbaka som till det Babyloniska imperiet tusentals år före Kristus. Kunskaperna har varit förseglade och unnade de som haft makten och inflytande över civilisationer sedan mänsklighetens vagga. Rosenkorsordens undervisning refererar mycket riktigt till Zoroaster, Isis, Vita brödraskapet och många andra ”ljusbärare” i vår historia. Undervisningen på nivån som nybörjare är intet i jämförelse med de kunskaper som förmedlas på de högsta nivåerna.

Undervisningen fortsatte med allt mer bestämda krav på hur våra lässtunder skulle gå till. Ceremonierna var rigorösa och växte allt tydligare fram som en betydande del av undervisningen.  Symboler och den ständigt meditativa uppkopplingen till universella energier utan att ange deras namn, och därigenom knyta upp eleven till sådant som denne inte själv kan kontrollera, blev allt tydligare allteftersom undervisningen fortskred. Symboler, meditativa övningar och ritualer var något som vi konsekvent undvek.

Förutom att materialet är hemlighållet så får t.ex. deras healingmetoder inte tillämpas eftersom dessa är förbundna inom orden.
Och inte minst så ingick begreppet triangulering i undervisningen. Kunskaperna om hur man kan skapa en ny ordning genom att motrikta två andra. Tes, Antites och Syntes, principen som jag tidigare nämnt. Principen som genom historien använts för att forma mänskligheten.

De studier som vi hann ta del av är mycket intressanta och det är tragiskt att de än idag ska hållas barrikaderade.

Men ifall någon nu ändå tror att detta är harmlöst så bör denna fundera över vad som står i Rosenkorsordens manifesto som är offentligt.  En av deras visioner är:

”Att det finns en världsregering formad av alla nationernas styrande och arbetande i hela mänsklighetens intresse;”


Under sommaren 2008 skrev jag ett dokument, Illuminati for dummies som mer utförligt beskriver begreppen ”Illuminati”,  ”hur man själv kan börja forska”, ”fällor och råd” o.s.v. Det har så här långt varit väldigt uppskattat och knyter ihop många trådar för er som är nyfikna.

Nedan finner ni länkar till de få notiser i dagstidnngar som uppmärksammat Bilderbergmöten och svenska politikers inblandning, m.m.

YouTube
Intervju med Mona Sahlin om Bilderberggruppen 2008

Aftonbladet  2006
”Reinfeldt i hemlig elitklubb”

DN 2007
”Carl Bildt i möte med Bilderberggruppen”

Politikerbloggen 2008
”Maud Olofsson på hemligt möte med Bilderberggruppen”

Metro 2007
”Var fjärde minister medlem i elitsällskap”

DN 2008
De rikas hemliga mötesplats

Mats


Tags:
Categories: Esoterik/Filosofi | Kontrollsamhället | Krönikor av Mats

4 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Den tredje kraften


Av Mats Sederholm

Som den skara av trogna besökare som nu börjat formas här på Klar Sikt, säkert noterat, så envisas vi med att inte ta en partisk ställning i religiösa eller existentiella frågor.  Och inte i de politiska heller.

Vi drar upp aktuella händelser men knyter dem vanligtvis till andra orsaksnivåer än vad man gör i bloggvärlden, på tankesmedjor och i media.  Och detta må vara ett av Klar Sikt:s signum. Vi har andra förklaringsmodeller, kanske inte fullt lika sexiga som i ett debattprogram och inte med de konfliktfyllda kontraster som vi är vana att bli underhållna med från media.

Ett ledsnöre för mitt letande efter sanningen har varit något jag kallar jag för den tredje kraften. Att följa den är som att springa i en mörk tunnel. Man kolliderar med antingen den ena eller den andra väggen. Det är lockande att stanna upp och hålla i sig längs endera sidan, men priset man får betala är okunskap, man förlorar sin rumsuppfattning, man går miste om förståelsen om den värld man lever i och inte minst kunskapen om vem man själv är.

Den tredje kraften kan man inte läsa sig till. Den ges bara till de som prövar den i livet, den ÄR att stöta ihop med andra även om det ibland gör ont, både i en själv och i den man stöter ihop med.  

Den driver en att med jämna mellanrum överge det man trodde på, det innebär både engagemang och en massa ”kill your darlings”.  Den tredje kraften ges till den som vågar falla fritt, till den som törs springa i tunneln utan att famna efter ledstängerna. Med tiden så utvecklar man ett intuitivt seende, en rumsuppfattning som kan mäta sig med varken pengar eller uppmärksamhet. Likt en snöboll som rullar och sväller, så drar man till sig kunskaper från båda sidorna och expanderar.  

Den tredje kraften är friheten själv, för du har inget annat att försvara än sanningen. Du slipper greppa svärd och försvara din klan.  

Men förmågan att anamma den tredje kraften, förmågan att nyttja motsatserna till att förstå och växa, snarare än att fastna vid dem, ger dig också frigång från en något mycket djupare och viktigare innebörd av striden mellan motsatserna.

Några av er känner till begreppen Tes, AntiTes och Syntes.

Tesen (en idé, ett påstående) har en förnekande tes, en motsatt uppfattning som kallas för Antites.

I spåren av konflikten mellan Tesen och Antitesen uppstår en ny riktning eller tes. Den kallas för Syntes.  Den tyska filosofen Hegel  beskrev detta på 1700-talet och menade på att utveckling, Syntesen, uppstår på det här sättet, ungefär som jag beskrivit det.

Man kan, som jag menade på i exemplet med tunneln, använda sig av motsatserna, teserna och antiteserna för att nå en expansiv utveckling. Men det finns en motsatt användning av detta. Det är när det används i ett kontrollerande syfte.

Exempelvis:
Ponera att du har en relation till någon du är förälskad i, men är osäker på ifall den personen är intresserad av dig. Du börjar då flörta med någon annan som oskyldigt tror att du är intresserad av honom/henne. Du ser till att sammanföra dig själv med de två och spelar ut din charm mot båda. Om det blir som du önskar, blir din hemliga kärlek svartsjuk och kanske även den andra. Du riktar alltså de här två mot varandra som en Tes/Antites. Syntesen blir, om din plan fungerar, att den du håller kär upplever ett krig och då bestämmer sig för att vinna kampen om dig.

Genom att du kontrollerar Tes och Antites kan du alltså skapa Syntesen.

Hegels kunskaper om detta kan tyckas stanna vid en filosofisk och intellektuell kittlande idé över ett glas vin. Eller som torra kunskaper i någon kurs i filosofi på universitetet. Men denna teori är något långt mer konkret och användbart än vad de flesta människor har en aning om. Den ligger till grunden för såväl världskrig och manipulation av människor i stort som i smått. Det handlar, som i mitt exempel med kärleksdramat, om att skapa konflikter och sedan använda konflikten till att skapa en ny ordning, i egensyfte.


Att använda sig av människor för att skapa konflikter känner alla till. Det kan vara t.ex. arrangerade demonstrationer. Men det kan också vara terrorattentat som vid flera tillfällen i Italien. Piazza Fontana 1969, Peteano 1972 och Bologna massakern 1980 var föremål för attentat skapade av säkerhetstjänster och under det gemensamma namnet spänningsstrategi. Alltså, attentat utförda av grupper ur säkerhetstjänster, eller andra bakomliggande grupperingar som genom attentaten önskar skapa en spänning och sedan en opinion som lägger skulden på terrorister eller vissa politiska grupper. Man skapar Syntesen (Politisk verkan) genom att kontrollera Tes (attentatsoffer) och Antites (attentatet).

Den tredje kraften, kraften som leder dig mellan krigs- och konfliktshärarna skapar dig inte bara frigång från konflikterna. Du riskerar heller aldrig att dras in i manipulatörers nystan.

För att förstå manipulatörers syntes, se krasst på vad händelserna skapar hellre än att lyssna på brusdebatten och bråken.  

Vi kommer att återvända till hur man skapar konflikter, hur globala eliter utnyttjar människor, kulturer, raser och existentiella block till att nå sina mål.

Mats


Tags:
Categories: Esoterik/Filosofi | Krönikor av Mats

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper