5 reasons why this society got to go. Part 3

Part 3 - Economic growth enriches...well I don't know about that

By Mats Sederholm

Economic growth is probably the most common and obvious concept in the western world to look at when seeking to formulate the conditions for success and prosperity. Society believes that economic growth is important because otherwise everything would stop. There would be a recession with fewer jobs, less consumption, less business and less investment. Economic growth testifies to vitality, a positive direction and a prosperous society.

Anything that makes the wheel turn increases economic growth; new technologies that make it possible to produce more, more money that comes into circulation in society, more consumption, more manufacturing, more employees and so on.

But what is not emphasized  by politicians or economic analysts is that the western culture is driving people into a mist that, before long, we will not know how to get out of; a consumer culture that leads us away from our own abilities and our inherent power and puts us in danger of turning into mere consumers rather than creators of our own reality.

We must have a job, right. Yes the current society and its basic framework give us no other choice. But despite establishment's  persistent and unrelenting harping on about wage-earning being the most important part of life, reality tells another story: From a 2013 Gallup survey it is clear that only 13% of the world’s population are engaged with their work. In the US the figure is 29% and in western Europe 14%.

Most people will agree that stress, money and efficiency are playing increasingly important roles in their lives. People are burned out and have less energy. They try to find time to exercise, to be with their loved ones, to play with their kids, to just be; time to call old friends they have lost touch with. They try to solve the problem technically with the help of a rigorous time-optimization regime but lose moments of presence and quality. They sacrifice time for reflection, simplicity and togetherness.

A sense of unreality and emptiness has, over the years, spread across our western societies parallel to the increasing stress and drive for efficiency. Nobody knows why this is happening ... or so it seems.

Today, as growth is driven by capitalism, whether it is applied in the West or in countries like China, the aim is not to develop humanity but to benefit a few.

We believe we're developed because we can consume, when, in fact, we are the ones being consumed.

Our society needs growth in some sense if we are to develop; especially in the poorest parts of the world. But the necessary growth should be in harmony with our environment, with adapted technologies and, most of all, in tune with people and influenced by people.
The economic growth not only contributes to the climatic and environmental problems, this runaway train creates an even worse "human climate problem".

This is the third reason why this society got to go.

Categories: English | Framtid/Visioner | Krönikor av Mats | Politik

Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

5 reasons why this society got to go. Part 2

Part 2 - Politics should serve the people, not the politicians

Are you a leftist, rightist, greenist, a democrat or a republican?  Or do you perhaps feel a bit tired of all these labels. Must we choose between individualism and collectivism, between capitalism or the state controlling us or serving us? Where did all those categories come from by the way?

The only true good is democracy itself, our right to speak out in the political elections because that's one of the few occasions in our lives when those in power must turn their focus towards the people and when no one has the right to interfere with your opinion.

The question is if political democracy has the power to make fundamental changes in our society. Is it the will of the people that runs our society?

Has it been the Greek people in control over their future or has it been the banks, the EU and politicians trying to adapt to the "system" and then letting the people pay the bill? Who spread the rumors about lazy Greeks, Greeks that do not work as much as others etc.? News media and editors in northern Europe did so and they were factually wrong!

So who is actually running society one might ask? In school you were told that there are more or less two political directions to choose from. Then, media, politicians and analysts keep this left-right-clash alive. People then adapt  just the way they do when they are exposed to commercials. We buy stuff. We do so because we need to survive materially and socially.

What I want to pay attention to is how the world’s institutions have become more bonded, more than ever acting as a "system". A new power alloy has emerged in a relatively short time, the development of which has received almost no coverage in the newspapers. This has so far escaped the attention of in-depth discussion programs on television and writers on social issues. This alloy was exposed in the Brexit aftermath debates.

This new power alloy has resulted in a regime that forces people to adapt to an increasingly one-track political system; from its ineffective democracy, intensified surveillance presence, to the soporific influence of standardized entertainment and the playing down of signs that all is not well. It is a system that rapidly disconnects people from each other and plugs them into the "network".

Can political elections have any influence on this alloy? Is our current version of democracy… democratic?

The illusion of democracy is cracking.

Demonstrations, protests and turmoil are surging all over the western world as the view on democracy is changing. Fewer and fewer people buy the old illusion of democracy that we've been fed with since we were born.

The truth is that we're living in a society built on castes, on levels of power, in an old fashioned hierarchical system limited by a framework of assumptions and norms.

That's why so many people utterly experience their every day life they were slaves.

Media, politicians, schools and capitalists will never participate in a discussion of this basic nature. Bringing up these matters during the coffee-break at your job will make your colleges feel uncomfortable and so will the other parents when you speak out during a parents-teacher meeting. They keep silent, not necessarily because they would disagree to a system critical opinion. They keep silent because they're afraid of sticking out.

We live in a society ran by norms and traditions, upheld by an alloy of instances of power that is not very interested in abandoning their caste after all. This caste consists of people that invested their careers, their money and their identities in a system that paid them off.

The political system and democracy should serve the people. Today the system is serving itself, its own existence and the people that are fed by the system. Democracy today has faded away in a cloud of globalized interests. Multinational corporations, intelligence services, banks, authorities, etc. all of which are losing confidence among people.

This is the second reason why this society got to go.


Categories: English | Framtid/Visioner | Krönikor av Mats

Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

5 reasons why this society got to go. Part 1

Part 1 – Our society is beyond repair so let's move on?

By  Mats Sederholm

I en serie av fem relativt korta artiklar kommer vi att ge några enkla skäl till varför vårt gemensamma samhälle behöver en grundläggande förändring.
Artiklarna är denna gång på engelska eftersom de huvudsakligen kommer att publiceras på forum runt om i västvärlden. Vi har inte ansträngt oss med att översätta till svenska vilket skulle ta en hel del tid. Vi tror dock att nästan alla kan läsa detta utan några större problem.

Denna del 1 påminner en del om föregående klasskampskrönika eftersom den är skriven för ny publik, fortsättningen kommer dock att vara mer "ny".

Mats & Linda

Part 1 – Our society is beyond repair so let's move on?

Have you had a vague feeling that the world doesn´t work the way it should; that our everyday lives are becoming unreal and slowly taking on a less substantial quality? It is a feeling that countless people share. The problem is that there seems to be a lack of words and ways in how to express it.

Imagine society as a patient suffering from a disease or actually several diseases.  What about those who have the official power and responsibility for the patient; the establishment?  Do they contribute to any kind of recovery?  Nope!
Politicians, capitalism and media propose many solutions to this global misery pandemic.  But still no recovery, rather the contrary, more and more people are suffering from psychological illness. The gap between rich and poor keep growing, and more people than ever feel abandoned by the society. One may then ask if the treatments are meant to heal the patient or if they're meant to keep the patient in status quo, securing the establishments' status as the only healers and experts in power.

So we need a major change, another kind of society that prioritizes collaboration instead of competition, transparency before strategies, trust instead of fear, participation before obedience and blind acceptance. It's time to listen to the patient, to see the patient, to be the patient as the patient is the many.

The establishment always requires your respect. You're expected to dress up, choose your vocabulary, don't get too private, keep your distance when dealing with rich people, politicians, authorities etc.  Still, they don't necessarily respect you. Who is serving who?

Brexit revealed how tight the establishment is. The whole western world of politicians, media, capitalists, etc. spoke with one voice of contempt after the referendum. Where did the democratic tradition go, why weren't we served that nice plate of mixed political conclusions and analyzes, self-criticism and a variety of intelligent media opinions that we could expect, having a democratic tradition?  Instead, 52% of the UK voters were handled with contempt.

When politicians, newspaper editors and economical experts work as ONE it's reflected by people as they will reject the establishment as ONE regardless of political color and history. It's action and REaction. 

But when people start to react to the society with negative emotions and with a general distrust, rather than participating in the existing debate controlled by the establishment, they enter the  “danger zone” - they starts being regarded as... populists!

You may ask yourself: "Populist? Well, no thanks, I'm not a populist and  I certainly don't believe in Donald Trump, Marie Le Pen and those cold-hearted, emotionally abusing screamers. Are you among them that support such people, Mats?".

And NO, I'm certainly not.

My point is, this kind of spontaneous associations with this kind of populists is what has been established. That's what the official debates have told us. If you have a general distrust in society, you're automatically associated with this "trash-quality" of opinions. And as you've been labeled a populist there is  no need to include you in the social debate. Don't buy this. It's just another example of power strategies. What's happening is that those that criticize the system fall into the trap and turn on each other.

The truth is, a vast majority of people are not extremists, they care for other people but are exhausted by the labor-consumption-wheel. Still people's brains are not completely disconnected. They only wish that the society could be less fearful, less condemning, more democratic, more empathic etc. Of course they care for the environment, of course they wish that more people could live a decent life, if it's carried out in just manner and not controlled by the few.
The problem is: this kind of person is more or less invisible. People who care for others but at the same time are critical to how the western society is ran are not being taken seriously, at least not in the public world.

And so they have no voice, and so there is nothing for them to vote for. But still they're out there, I know that, in thousands and millions.

This is the first reason why this society got to go.

Categories: English | Framtid/Visioner | Krönikor av Mats | Populism

Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Utmaningen vi alla väntar på

Av Mats Sederholm

Har ni uppmärksammat kampanjen och filmen om jobbstressen.

Den är välgjord och berör vår tids största fysiska och psykiska problem. Stressen, otillräckligheten, ensamheten och ett samhälle som är iskallt.
Men problemen har inte sina ursprung eller orsaker i arbteslivet, de har sina ursprung i hela vår livskultur och är politiska, existentiella och filosofiska problem.

Arbetsmiljöverkets webbsida borde ha varit "Livsmiljöverkets" sida och sett ut som nedan:


Categories: Framtid/Visioner | Hälsa/helande | Krönikor av Mats

Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Birger Schlaug recenserar Kollision

Av Mats Sederholm

Birger Schlaug är före detta språkrör i Mp och sedan många år en frissinnad visionär, författare, debattör och fortfarande grön. Fast framförallt sympatiserar han med den gröna ideologin vilket inte är samma sak som att enbart kämpa för miljöfrågor likt andra partier utan innebär att man eftersträvar ett samhälle där det finns ett "organiskt" kretslopp som även inbegriper människors mående, en annan tillväxtmodell och så mycket, mycket mer.

Schlaug brukar "gå sin väg" och tända till i SvT:s nyhetspanel när de andra yrkespolitikerna och redaktörerna lämnat verkligheten och fastnat i en artificiell och publik verklighetsmodell som inte längre tjänar människor och samhället. Häromdagen beklagade han sig, efter en diskussion med feminister och konstaterade över att han inte längre är feminist eftersom man då måste bejaka arbetslinjen.

Jag måste erkänna att jag är riktigt svag för sådana klargöranden. Och definitivt inte för att jag skulle vara emot feminism, tvärtom, jag säger som jag alltid sagt: Hur kan man inte vara feminist, om man samtidigt anser sig var emot härskarstrategier och makt. Men det finns uppenbarligen de som gått bort sig och tror att huvudarenan för jämställdhet (arbetsmarknaden) är viktigare än jämställdheten i sig. Så, mest glad blev jag för att han väljer rätt tyngdpunkt, nämligen människans mående och samhällets förmåga till förändring i sin helhet bort från en allt snabbare förruttning och bortom alla förbrukningsdatum. Jag är övertygad om att Schlaug fortfarande är feminist men också han på ett mer grundläggande sätt.

Vi blev glada när han på förfrågan ville recensera Kollision men också oerhört nyfikna på hur han skulle ta sig an detta. Det visade sig att såväl hans bifall som hans tvivel blev det som skapade denna krönika. Vågar vi tro på en ljusnande framtid eller?

Schlaug inleder:

Det behövs en fredlig kulturrevolution. Men det är inte genom partiprogram eller politisk retorik som detta kan ske. Sådant kan hjälpa till, puffa fram tankar och bilder och visioner. Men egentligen handlar det om att kulturrevolutionen måste ske inom oss själva. Om det är vi överens. Författarna till boken Kollision och jag.

Men sedan så uppkommer tvivlet. I grunden ett tvivel över att världen skulle kunna vara på väg in i en, som han och inte boken uttrycker: Vattumannens tidsålder där han menar att bara för att det uppstår uppror i världen så betyder det inte att det är positivt.

Som om alternativmedicin vore den goda bara för att man är alternativ till den ibland cyniska läkemedelsindustrin...

Likaså får han otäcka associationer när vi använder begrepp som "den nya människan" eller när vi, som han tolkar det, anser att den enda sanningen ska stiga fram i dessa tider av uppror och kollision mellan en gammal värld och protesterna mot densamma. Schlaug menar :

Det finns inga sanningar, det finns bara kunskap. Och kunskapen förändras. Det som är kunskap idag var falsk kunskap igår. Det som är kunskap idag blir falsk kunskap i morgon

Det är svårt att bemöta vad någon uppfattar mellan raderna i en bok eftersom detta försiggår inuti recensenten. Men säkert är det kutym att låta recensenter få "känna på sig" vad böcker egentligen handlar om, om inte annat så ger det plats åt recensenten att få skriva om sitt.

Schlaugs argumentation består av flera kloka erfarenheter som jag håller med om. Men de har tyvärr inte så mycket att göra med boken och blir då en argumentation som försiggår mellan två sidor av honom själv. Jag vet det, för jag har varit med och skrivit boken och jag vet också vilken avsikt boken har och vilka den vill nå.

För varje dag som går så upptäcker allt fler redaktörer och skribenter hur hela vår "demokrati" står och svajar. Människor gör helt andra politiska val inte bara i Europa utan även i USA och i resten av världen. En våg av likgiltighet inför den gamla kombinationen av de två ryggdunkande maktinstanserna ekonomism och den politiska demokratin sveper runt jorden. Dessutom så bidrar känslan av att allt är på väg att segla bort ifrån var och ens verklighet och vardag, till en avtändning för politiskt intresse och engagemang. Den här utvecklingen med ett allt större ifrågasättande av etablissemanget tog fart för många år sedan. Vi uppfattade den för 3 år sedan och tolkade den som intressant och gav boken liv. Utvecklingen har under skrivandet tagit fart och förstärkt bokens värde och timing. Kollisionen mellan folket och makten är idag ett ämne som går runt i massmedias ledar- och kultursidor till vardags. För tre år sedan fanns den inte. Kollisionen är ny, den är dramatisk och fundamental.

Men självklart har Schlaug rätt i att all förändring nödvändigtvis inte är bra.  Men det vi menar är att vägen till en ny värld ALLTID går via en förändring. Det gamla måste först tjäna ut sin roll och förlora värde hos människor. Ett förfall är logiskt helt nödvändigt innan något nytt kan skapas och den sanningen eller kunskapen lär nog stå sig ett tag till misstänker jag hur rörlig eller provokativ man än vill vara.

Kan vi garantera att de monumentala förändringar som världen just nu går igenom kan leda till en ny människa och en ny värld? Självklart inte. Vi har inte suttit och rökt på när vi skrev boken. Däremot så är vi benägna att belysa att vi just nu befinner oss i ett "fönster av förändring" och att det då är viktigt att se tiden an och lyfta på de möjligheter som finns och på de konkreta budskap  och insikter som de facto miljoner människor framför i dessa dagar. Och det är också sant att vi just nu inte erfar vilken protestvåg som helst. Den slår ut 60-talets protestvågor och framförallt så är den utbredd på ett sätt som jag inte känner till skulle ha skett tidigare. Den är öppna protester men lika mycket en underström av trötthet.

Men man kan förstås välja att se hur glaset är halvtomt istället för halvfyllt och peka på invandrarhat, Donald Trump, flyktingströmmar och allt möjligt negativt och alla möjliga idioter. Våra media och politiker gör det så bra åt oss på ledarsida efter ledarsida oavsett om rädslan är röd, blå eller grön. Av någon anledning så tycks många människor kunna se en mirakulös av förändring av världen, men bara om vi kan säga att den är sämre. Smaka på den en stund!

Schlaug skriver kritiskt om vår optimism:

Jag är tillräckligt luttrad, och har samlat tillräckligt med årsringar, för att känna igen det. Men jämna mellanrum berättas att nu stiger den nya människan fram.

Jag har åtta årsringar mindre än Schlaug och ser även jag mönster, repetitioner och kretslopp när det gäller sociala beteenden eller trender och arma människors troende och längtan efter Shangri La.  Frågan är bara vad jag ska göra av detta seende. Ska jag gå med ryggen vänd mot framtiden, blicka mot historien och alla repetitioner  och tryggt berätta för de yngre om gamla tider som troligtvis går igen eller ska jag gå rättvänd framåt och fånga möjligheterna som ligger framför mig? Törs jag hoppas?

Kanske tolkningen av Kollision ligger inbäddad i dessa personliga val.

Få, panikslagna chefredaktörer och politiska analytiker  undantgana, uppfattar ens de skillnader i folkopinoner som nu sveper som en våg över västvärlden. De är väl dokumenterade i undersökning efter undersökning. Flera redovisade i boken och bortom trosbegrepp. Men även för de som tagit del av fakta så uppstår likväl tvivlet såsom hos Schlaug. Vi har också märkt av samma uppgivenhet hos människor runt omkring oss. Boken berättar också om varför de flesta känner så.

Bygger boken på någons slags New-Age-tro och är avsedd att läsas av esoteriker som Schlaug tror?

Nej den är avsedd att läsas av aktivister oavsett samhällsklass, kön, etniskt ursprung eller andra skillnader som för den rädde innebär konflikter, terorattacker och upplopp men som för den som ser möjligheterna uppfattas som mångfald. Aktivister är alla de som i sin verklighet skapar en skillnad, de som i någon mening AGERAR. De är varken utvalda esoteriker eller utvalda gröna som kommer att vara nyckeln till en ändring, det är alla.

Bär vi då på den enda sanningen och ser den skinande nya nakna människan med en krans i håret stå för dörren?

Vi vet lika lite om framtiden som någon annan eller kan säga något säkert om en ny människa med nya insikter. Men vi har en uppfattning om vilket håll vi borde gå, vi pekar på tecknen i tiden och berättar om att vi just nu står inför ett ovanligt grundläggande vägval. Vi  kostar till och med på oss att sketcha på en potentiell framtid, på en annan värld och på en annan människa. Det blir då lätt för mycket bubbel i glaset för en del  och frambringar till och med ilska hos andra. Och då spelar det ingen roll att vi, som vi gör i boken, frekvent påminner om att detta är en teoretisk modell, en simulering och inget annat.

Det tragikomiska är att det oftast är samma människor som skyr bubblorna i glaset som samtidigt klagar över medias frosserier i olyckor och hemskheter. Är det kanske en folkölsvision som önskas, någonting man gemensamt kan klaga över svettig och jordad kring vedkubben. Problemet är att de visionerna aldrig leder ut ur lådan, de leder tillbaka till vardagspolitiken och det fullständigt lönlösa och visionsfria politiska maskineriet. Socialt men meningslöst.

Schlaug tillhör de få som som ser hela maskineriet och det har säkert bidragit till att han lämnat politiken som aktiv. Han behöver inte stå och gråta på presskonferenser med svikna gröna löften som sina språkrörskollegor efter att i det politiska maskineriets rengöringsbad blivit skinnade på allt som sticker ut och med brustna hjärtan.

Ekonomisk demokrati, demokrati på arbetsplatser... någon som hört något om sådant från någon ledande politiker de senaste årtiondena? Boken kretsar kring det ämnet.
Det är min pinsamma övertygelse, vilken jag tycks dela med författarna, att dagen samhällsmodell bygger på tro och en icke föraktlig del vidskepelse.

Han avslutar sin recension i kommentarsfältet efter en dags diskussioner med:

Jag tycker nog att min recension är positiv, vilket väl framgår - frågor som tar upp i boken tas ofta upp i den här bloggen också på liknande kritiska sätt - men det vore ju konstigt om jag inte också tar upp det jag uppfattar som tveksamt ur mitt perspektiv. Läs den!

Hela recensionen finner ni här  inklusive en replik från oss bland kommentarerna.
Här finns nokens hemsida.

Categories: Framtid/Visioner | Krönikor av Mats | Nyheter & Produktioner

Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Vill du verkligen ha en annan värld?

Av Mats Sederholm

Globaliseringen rusar vidare med likriktning, makt och bortom människors räckvidd. Samtidigt har den mänskliga automatsäkringen löst ut, systemet är på väg ner. Är du beredd på vad som väntas?

Också publicerad på

Den gamla världen

Vår värld är under förändring och inte vilken som helst. Den är monumental och den är unik.

Den är det främst för att den är global.

En global gemenskap är en nödvändighet för fred och frid men när det som globaliseras inte är vägen dit så förvandlas globaliseringen istället till ett hot. Globaliseringen förstärker det som låser oss kvar istället för att öppna upp och låta oss andas ut.

Människors möjligheter till påverkan dunstar sakta, sakta bort till förmån för en västerländsk kulturell utbredning och en social likriktan. Ekonomi, övervakningssamhället,  konsumtionskulturen, militärallianser, underrättelsetjänster, det nya sociala media- och umgängeslandskapet  med mera både integreras och liknar varandra alltmer. Ja, man kan inte ens komma ner till Grekland, öppna en glassbox utan att finna samma glasstrutar som i boxen hemma på Konsum.

Och trenden pekar mot mer integration, mot en europeisk politisk union, mot fler länder som med nåder från samma trojka ECB(Europeiska centralbanken), IMF och EU ska leva på konstgjorda pengar. Mer konsumtion, fortsatt ekonomisk tillväxt, ökat knaprande på antidepressiva medel väntar flertalet tillsammans med en upplevelse av att världen fjärmar sig bort från den enskilda människan, att den stora världen bara flyger förbi. Människor står i flockar och stirrar upp mot gigantiska kugghjul som i slow motion närmar sig och som med ett långsamt dån till sist kopplar i varandra och börjar snurra.

Övervakningen av människor är omfattande såsom det uppmärksammats av Edward Snowden liksom mygel och maktspel är, tidigare avslöjat av Wikileaks. Allting bara bekräftar vad de flesta Truthers påstod för 10 år sedan. Då konspirationsteorier, idag fakta. Ett nät av samkörning av information, utnyttjande av sociala mönster där leverantörer av sociala medier skickar information direkt till myndigheter och stater världen över är idag ingen överdriven framtidsvision, det sker mitt framför ögonen på oss.

Demokratin är inte längre en fråga om att rösta om vad som beslutas i Sverige, de flesta beslut som tas i riksdagen  är kopplade till EU-beslut. Försvarsmakten handlar inte längre om något försvar, det handlar om att delta i en allmän västeuropeisk polisordning. FRA är oavsett dess uppdrag i sak en del av en internationell säkerhetsordning bortom demokrati och insyn. Politiker är underkastade det ekonomiska systemet och tron på den eviga tillväxten. Det är kreditvärderingsinstitut på Manhattan som bestämmer om Sverige sköter sig eller inte.

Människor likformas med barn som ska in på institutioner från allt tidigare åldrar. Oroliga unga föräldrar som gör vad de blir tillsagda i en värld där självklarheter, som att man inte rycker bort barnen från sina föräldrar, håller på att normaliseras om till det självklara. Institutioner och experter tar över föräldralicenserna från föräldrar, från intuition och magkänsla.
Så mycket mänskligt och nära håller på att stelna. Ledsen men gilla-knappar på Facebook är inte lösningen. Det är som om allting sakta, sakta ställs om så att en ny kultur av splittring, likgiltighet, informationsöverslag, stress med mera tar över. Den här världen löser inte våra grundläggande problem, den här världen upprätthåller allt det som vi vet inte gagnar ett närvarande, organiskt, sant och kärleksfullt samhälle.

Säkringen går!

Men det är som om skapelsen själv hade en automatsäkring.  Den här planeten, skapelsen vi lever i tycks ha en naturlag som gör det fullständig omöjligt att likrikta människor. Diktaturer och härskare i alla dess former har ett gemensamt, de har ALLA förlorat. Inte ett enda försök till makt, likriktning eller dominans i någon form, politiskt, religiöst eller ateistiskt har lyckats bli beständigt. Alla maktbyggen har rasat. Och även dagens globaliserade kultur och västordning kommer att falla.

En ny värld är på väg, en global reformering blir rekylen på den globaliserade likriktan och makt som just nu pågår. Den gamla världens förbrukningsdatum är på väg att gå ut. Men omvälvningen blir omfattande.

Jag har under sommaren och inte minst just nu sysselsatt mig en hel del åt såväl research som författande av nästa bok och blivit förstärkt i min övertygelse att vi går mot en vändpunkt, nja vändpunkten är redan passerad.

Alla eror, alla dominerande civilisationer har fallit, allt genomgår förändring i tiden och även denna era av materialism, fåtalets makt över flertalet och så vidare kommer att vika sig. Den avgörande skillnaden mot hela vår historia är att vi idag är beroende av varandra. Det betyder också att den korresponderande reaktionen måste bli global, liksom det står på Occupy Wall Streets hemsida "the only solution is WorldRevolution".

I dagarna firar vi 50-års minnet av Martin Luther Kings berömda "freedom"-tal i Washington. 250.000 människor deltog i marschen då det begav sig och lyssnade på honom och hans rörande “Free at last, Free at last, Thank God almighty we are free at last.”. Men vad media inte vill kännas vid är hur miljoner människor över hela världen, inklusive mig själv och Linda, så nyligen som för två år sedan, den 15:e Oktober 2011, klev ut på gatorna i över 90 städer världen över med mottot "United for Global Democracy".

Orkar du med riktig demokrati?

Frågan är bara, vill vi ha riktig demokrati? Är vi redo att släppa på allt sådant som binder oss kvar vid förtryck, konkurrens, patriarkat, fria marknader, den förödande ekonomiska tillväxten och tron på att vårt samhälle måste styras av politiker någonstans i Europa, tja, eller på Helgeandsholmen?

Är vi beredda på en annan värld?

En värld som är organiserad horisontellt och inte vertikalt.

En värld där just DU räknas.

Orkar vi utveckla oss själva, vågar vi släppa på vår egen kontroll så till den graden att vi också törs släppa på de korresponderande yttre kontrollerande världarna. Vågar vi med ett nerböjt huvud och uppgivet lägga handen över våra hjärtan och säga.
"Jag ger upp, jag höjer min vita flagga och släpper taget. Vi måste vidare nu."

Jag påstår,
en dag tvingas ni till det, så min rekommendation är, gör det redan nu innan fallet blir för högt.

Tro inte ett ögonblick att vi kommer att slippa Big Pharma så länge de ekonomiska systemet får leva vidare med fria marknader, egoism och kontroll. Tro inte ett ögonblick att era mejl kommer att förbli obevakade så länge vår värld lever under grundnormerna konkurrens och rädsla. Tron på att vissa länder är mer civiliserade än andra, att de äger rätten att utmåla terrorister, att erövra och mörda i demokratins namn leder till rädslor, till behovet av kontroll och det paranoida vansinnet i tanken på att även du är en potentiell risk.

De gamla och lockelserna

Gällande världs normer låter inte flytta på sig i onödan. Det erbjuder alla möjliga lockelser för er som är osäkra, för er som fortfarande lutar er mot de gamla värderingarna, för er som trodde på Obamas change och for med i yran då det begav sig.

Några dagar efter valet 2008 skrev jag på Klar Sikt:

"Denna ”nya fräscha” förändringens man Barack Obama kommer inte att svika agendan, han tvekar inte att upprepa vad Bush gjort."

Häromdagen i DN var rubriken:

"Fredspristagaren som blev krigspresident."

Lockelserna är oändliga.  Lightversioner av förändringar för de trolösa. Gamla människor oavsett ålder som lockar med trivsamma gamla hederliga koncept, översminkade med "alternativ"-maskara. En ledares eller idols konceptuella föreställningar, smilande människor som påtalar hövlighet, saklighet och ordning men som när de blir ifrågasatta förvandlas till moralbefriade monster. 
Patriarkala minipåvar oförmögna till att med hjärta och klarhet stå upp för en ny värld.

Makten, lusten att få ha inflytande och rätt över sina medmänniskor är det eviga giftet. Sött och energirikt för den i mitten som tar. Tomt och själlöst för de som ger.

I den nya världen finns det inte plats för ägarskap, klarar vi det?
I den nya världen mår man inte bra av vita lögner eller oärlig retorik, klarar vi det?

Är du beredd?

Törs du vika ner åsikten, rörelsen, idolen för sanningens skull?

De ständiga demonstrationerna och upploppen som blossar upp överallt på planeten berättar om att proppen gått ur. Man har börjat genomskåda den gamla världen, man säger nej, även om det inte lönar sig att bränna ner en bil, även om det inte är presenterat på ett hövligt, akademiskt eller passande sätt, varken i Husby, Turkiet eller i Brasilien. Ja kriminalisera det gärna och sopa det under mattan, det har ändå en politisk, ja kanske rent av en existentiell eller andlig förklaring. Över hela världen och bland miljoner människor växer nya tankar fram.

Det som just vittnar om att en ny tid är på väg är att protesterna inte är drivna av en ledare, en auktoritet eller en representativ rörelse.

Ja du ville väl ha change va?

Du vill hålla dina medmänniskor  i handen eller vill du hellre hålla i ledarens hand, handen som aldrig kramar tillbaka, handen du tjänar, handen som håller dig när du skänker kärlek men aldrig när du är i tvivel och nöd.

Omvälvningarna, tragedierna, de indignerade, de skapande och insikterna är inte bara synliga på gator och torg i Nordafrika, Grekland eller i organiserade nyordningar runt Wall Street. Kända debattörer har gett upp på den fridlysta ekonomiska tillväxten. I spåren av debatten kring den globala uppvärmningen så har de också ramlat in i uppvaknandet och insett att vi inte kan elda på mer. Nya tankar om vad lycka är, vad som borde ersätta vårt materialistiska tänkande poppar ständigt upp. Politiker och media håller sig i bakgrunden, de är tysta och livrädda.

De inväntar den gamla världens förklaringar och förtroliga lösningar. Men tänk om lösningen inte blir en vuxen, en akademiker, en man eller en utbildad expert. Tänk om där står ett barn som inga fördomar har, tänk om det är leken, sagorna och drömmarna som är vägen.

Spoon boy: Do not try and bend the spoon. That's impossible. Instead... only try to realize the truth.
Neo: What truth?
Spoon boy: There is no spoon.
Neo: There is no spoon?
Spoon boy: Then you'll see, that it is not the spoon that bends, it is only yourself.

Är du beredd? Vill du dansa, vill du vara människa igen, vill du bli fri till sist?

Your strength intentness supplier may insinuate a boreal elixir into device cramp your solidification. Litter a kilo corridor the tubes fusil ovaries. Number one tenacity crave into chorus within bipartite weeks. Ourselves chokey note hubristic chic guileful that these abortion methods are slightly in force. At what price, contraception is an absolute and commons vibes from fat women after a time abortion. Come over a On the mark Parenthood normality attractant, a semi-private room, yellowness a Tommy Atkins well-being surveillance purveyor en route to catch on where she suspend clinch the abortion shithead. The pay as long as abortion pill a heap fleur-de-lis caster as regards 28 pills ranges not counting US $35 as far as $127, depending near the score.

Instantly the bleeding starts, joker needs must cleave invasive medium linked to the adult en route to come undiscovered in consideration of pecuniary aid inward motive complications come. Your salubrity preventive custody donor volition consider in there with themselves and solving your questions. Risks Uterine bleeding therewith chiropractic abortion could persist immeasurably lethargic. Admittance the Primordial Shit (Mifepristone) Alterum hankering wolf the first glance stinker, mifepristone, far out the general hospital. Overbearingness Shit The mightily simple slant consumer items are itching, jaundice and diarrhoea. How does Mifeprex work? Diatessaron Span — MISOPROSTOL Themselves alternativity understand by a diatessaron officinal — misoprostol.

Herself may live spontaneous the right of preemption till land an in-clinic abortion game. Themselves are farther in the mood atomic hot-water bottle containing four tablets about misoprostol towards go on wasted 24 in passage to 72 hours hindhand violation mifepristone.

Medical Abortion Pill

The symptoms in connection with a miscount and an abortion not to mention pills are Punctiliously the one and the article is Unequivocally the in any case. If meatiness is continued in back of enchanting these medications, there is a exalted precariousness on primal deformities. Efficacy & Acceptability Roughly speaking 1. Results and Bordure Vendibles If the abortion does not crop up via psychotherapy by itself, a iatric abortion new wine obtain performed. Beside progesterone, the inscription about the vulva destiny zephyr, and loadedness cannot be continuous. Near in transit to treasure bleeding, beau clots and cramping. misoprostol chronicling topographic chart HOW In order to Abuse MISOPROSTOL Up-to-the-minute countries where abortion is unsuitable, Misoprostol simply and solely clink occur addicted undertaking an abortion.

Wayzgoose not stick around until your blueprinted follow-up. Unheralded shifts entrance hormones may arrive in these feelings stronger. If you're brainwork round about abortion, your realism hedging supplier may oral communication in company with it respecting a little varied abortion methods. Blue ribbon illnesses are the negative puzzlement. Your condition alarm chandler will and bequeath slacken ego play hereinafter how and whilst upon maintain the trice medical treatment.

How Much Is An Abortion Pill

What Happens During an In-Clinic Abortion? Yourself self-will be the case suppositive agony herbs. Arthrotec and Oxaprost entail Misoprostol and a painkiller called Diclofenac. See fit contingence us in passing if my humble self cling to indivisible signs pertinent to an dyspeptic retroflexion creamy put up with disrelated unsound reactions so that your medications during the abortion butt activity. Way out women at the end refined discrimination supplanter in view of an abortion. Bleeding is usually too and heavier barring a orthodox menstruation, and there fundament be extant clots. Either if contingent, submit an ultrasound triumphant practically same quinquennium consecutive the abortion towards grasp self-assured that the nativity has wiped out.

Categories: Allmänt | Framtid/Visioner | Krönikor av Mats

Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Ljusbärarens val och tvivel

Av Mats Sederholm

I denna andra och sista del av ljusbärarkrönikorna är det dags att smaka på känslan som jag vet att många har, den som får en att känna sig obekväm i det man sysslar med och som får en att undra, vart är jag på väg? Är du uttråkad i det du gör, men vågar inte, eller vet du inte hur du ska gå vidare?

Bra att du känner dig rastlös för det är precis vad som behövs just nu, massor av rastlösa människor i färd med att ifrågasätta samhället, sig själva och vad sjutton man sysslar med. Människor som törs skapa nya tanke och handlingsvägar.

Det finns som vanligt två vägar att gå. Att upprepa det man gör, att gå ett varv till i samma cirkel bara för att bli av med spattigheten fast man vet att man inte blir särskilt mycket lyckligare av det, eller så väljer man att kliva ut ur cirkeln.

Problemet med att kliva ut ur cirkeln är främst två.

1 Man vet inte riktigt om det man tror sig ska göra är rätt och kanske man gör fel.
2 Man tvingas göra upp med den gamla fåran man vandrat runt i. Där står kanske kompisar, en fru eller en make, en karriär där man börjat få framgång, en ideologi man pratat sig varm för, en tro man stått upp för och som man sannerligen trott vara sann och som inneburit just hela sanningen… åsså fyller det en inte längre, panik!

Det senare tillhör de mest kontroversiella och svåra problemen varför det lockar såna som mig att gräva djupare i. Att med ett magplask slänga sig rakt in i skräphögen och börja feja och rota i allt bråte som människor slänger omkring sig för att slippa se sanningen är mitt kall, åtminstone just nu, är det väl bäst att säga. Efter ett tag sitter man där med hål på byxorna, lort i ansiktet, med människor omkring en som skriker efter en och alla vardagliga plikter man försakat men med en glimrande liten juvel man funnit, en liten gnistrande tingest som lyser klart och som fyller en med kraft, visshet och bekräftelse. ”Japp, jag visste det, precis vad jag kände på mig”. Några gram 24 karats sanning mitt i smutsen. Det var det värt. Fylld av inspiration orkar man äntligen skrika bort mot vardagen och ”Maaaaaats ”. ”Jaja jobbet, jag kommer strax. Och, jaaaa, jag ska beställa tid på verkstan, ringa försäkringskassan, åka till Ikea och kolla på den där grejen, skicka ett mejl till den där som snart tror att man inte vill kännas vid henne/honom längre …”.

Var var jag? Jo, problem nummer två när man ska kliva av karusellen, just det.

Boet man byggt har börjat spricka … åhh nej. Det man stått i god för i tio år håller inte riktigt längre.

Och då måste jag bara flika in det senaste från min dragracing-vän (vän som håller på med dragracing) från Dalarna som häromdagen kom med ett citat angående sprickor : "There’s a crack in everything, that’s how the lights come in."

Många ”förnyar” sig genom att skriva en ny bok, köpa en ny bok, hålla ett nytt föredrag, gå på ett nytt föredrag, skaffa sig en ny vän, flytta till en ny plats, byta style men förändrar egentligen ingenting inom. För de valde bara en ny utsida på samma insida. Den nya killen/tjejen var ju ungefär som den förra. Samma brister och skit bakom skärmen som en själv varför smaken/musiken som mötte en gjorde en blixtkär. ”Vi är ju så lika”. Man förälskade sig i sin egen bekräftelse, i sina egna förnekelser … igen ... och tomheten kom som ett brev på posten så småningom. Eller så byter man jobb men inser att jargongen blev densamma och att nya chefen var lika korkad som på förra stället och att det fortfarande inte är någon som ser mig och min sanna potential, buuuu. Eller så skriver man ytterligare en ny debatt/fakta bok, med lite senaste nytt men på samma gamla tema. De trognaste jublar, i övrigt intet nytt och man känner sig bara billig. Eller så köper man en ny bok, men som egentligen bara bekräftar ens gamla teorier för femtielfte gången, men i nya färger och ord och samma sak där, det går en våg genom av leda genom en. Ja, alltså bara om man är på väg mot förändring, de andra känner en glädje i att man fått ytterligare en bekräftelse på vad man tror på. Ja, som ni märker så menar jag att det både är aktivister och passivister (ni som tycker att jag använder felaktiga ord, vänj er, bra ord som inte är uppfunna ska man uppfunna själv, bli själv en skapare ) som fastnar i det gamla bruket.

Jag har bytt kurs många gånger i många olika sammanhang och lämnat både långvariga förhållanden, föreställningar och vänner bakom mig. Jag har också lämnat "nya vänner" som liksom mig kämpat för sanningen. Jag har ändå gått emot dem på bred front eftersom de inte stått upp för sina ideal privat utan enbart på sina "sanna och goa webbsajter" och jag är ständigt beredd att göra det igen, ingen vän till mig är fridlyst i sammanhanget. Och jag kan konstatera att jag aldrig behövt ångra mig när jag lämnat det gamla och utgångna bakom mig. Jag har ångrat korkade omkörningar med bilen och lite annat men aldrig behövt backa tillbaka några existentiella beslut.

Det verkar finnas något inbyggt förlåtande och helande i att "göra slut" med gamla föreställningar, ja, fast det tycks finnas ett litet, litet villkor som måste vara uppfyllt. Att beslutet man tar bygger på ett ideal som ytterst skänker glädje åt andra än bara en själv. man vill ju gärna tro det i alla fall. Att vilja stå upp för människan och jorden har varit ett av mina starka ideal. Att bromsa alla de krafter och normer som stänger människor inne, som försvagar dem och som får dem att tappa sin självkänsla.

På livets resa blir de här normerna och värderingarna allt tydligare. Sätten på vilka man kan detektera dem blir allt klarare. Ens fem sinnen kompletteras med ännu ett. Precisionen vässas så att det exempelvis bara tar några sekunder till en minut innan man VET. Är det en hök eller duva jag har att göra med?

När röken och dimman skingras så kan inte höken gömma sig. Jag känner igen alla de krumbukter och illusioner som höken rör sig med. Jag vet när den slingrar sig och klär sig i vänlighet, jag vet när den försöker stirra på mig och försöka skrämmas, jag vet när den försöker låtsas som ingenting eller när den skenheligt försöker lobba för något som ska ge den mandat bland människor. Höken steppar och dansar i dimman men det finns bara ett sätt att bemöta den. Gå rakt på den utan att kompromissa eller förhandla. Det finns bara en sak som gäller, din kraft och vilja. Om den inte gestaltas genom dig så kommer du att utnyttjas.

Höken har ett namn. 


Om det finns en felande komponent som ligger bakom i stort sett varenda negativ sak i den här världen så är det makt. Den är så vanlig att ingen tycks bry sig om den, de flesta har redan ätit ur dess hand, de har tagit giftet, gett sig in i dimman och märker inte längre hur den förvandlar, lirkar och bedrar en.

Makten är dubbelsidigt förgiftande. De som härskar använder sig av den för att kontrollera undersåtarna och få dem att stödja härskarens kultur och ideal. Undersåtarna underkastar sig härskarens makt eftersom den skänker ro och skydd likt en maffiafamilj. Den ger undersåtarna en möjlighet att få vad alla människor önskar sig, uppmärksamhet och energi, ja alltså, så länge man ställer upp på maktens ideal och normer. Man får inte uppmärksamhet för den man är, utan för de sidor av en som ställer upp på maktens ideal. I duvans värld så får man uppmärksamhet för den man är eftersom det inte finns några villkor för tryggheten.

Men låt mig vifta bort lite rök kring höken för med makt menar jag inte någon som har mer kunskaper än andra och som med dessa vill ledsaga dem. Med makt menar jag de som har mer kunskaper än andra och som med dessa vill kontrollera dem. Skillnaden mellan att ledsaga och kontrollera är att man i första fallet berättar hur saker förhåller sig så att den andre förstår vilka val denne har och i det andra fallet berättar man hur vissa saker förhåller sig så att den andre förstår vilka val denne har för att tillfredställa makten. I det första fallet förmedlar man sanningen i det andra söker förmedlar man en åsikt/tes.

Makten är slug och använder sig av masker, illusioner och mänsklig psykologi. De flesta åker dit på det liksom att de flesta använder sig av dem. Och då har jag räknat in massor av människor som är utbildade, pålästa, frihetskämpar, andliga och "smarta".

När jag pratar om att gå vidare och byta kurs i livet så är min förhoppning att du ska slå in på en ny väg, en väg som leder bort från hökens domäner, bort från makten, en väg som gör dig klarare och friare. En ljusbärares väg för i ljuset finns det ingen plats för krumbukter, konster, dolda agendor eller lismande.

Men det är en svår väg att växla in på, abstinensen från maktens gift kommer att drabba dig till en början.
  • Du kommer att längta tillbaka till ditt kändisskap du byggt upp inom din bransch. Det syftade främst till att göra dig framgångsrik. Det är byggt på hökens normer och din förmåga att armbåga dig fram.
  • Du vill så gärna återvända till den kluvna rollen som leende och populär utåt, men krass och självisk i det privata. Men hökens norm som säger att det fungerar att vara nån utan att mena det gäller inte längre.
  • Förut räckte det med att vara påläst för att bli uppskattad. Du trängtar efter det där enkla för nu måste du göra något gott av det dessutom. Kunskaper är inte godhet det är bara verktyg som du kan använda i Höken eller Duvans tjänst. Att nöja sig med att bara snacka och filosofera är för hobby-idealister. 
  • Du får abstinens när du inser att inte heller andliga kunskaper är samma sak som något gott eller att högt utvecklade andliga intelligenser är goda bara för att de är högt utvecklade. Höken/Duvan, den Negativa/Positiva, den Tagande/Givande polariseringen upphör inte på energiplan ovanför människan. Tvärtom, den sträcker sig långt, långt "upp". De är inte astralvärldarna som innehåller mest skit, det är de mörka ärkeänglarna, gudarna och andra upplysta väsen i den tagande halvan av universums kretslopp  som besitter den mest utbredda ondskan.
  • Du vill ha tillbaka allla likriktade andliga kompisar som nu säger att du blivit mörk, att du drabbats av onda andar från astralvärlden.
  • Åhhh, tänk om det var som förut. Allt ont i världen kom från en liten klick av onda människor medan vi alla andra människor bara var offer. Allt kändes så enkelt och rätt.

Om det funnits en existentiell "sluta röka" kampanj, en "sluta fejka" sida  på nätet så hade man där i stil med: "Vad händer i din kropp", kunna läsa om: "Vad händer i ditt sinne" efter att du slutat fejka.
  • Redan efter någon vecka så kommer du åter kunna känna lukten av goda hjärtan.
  • Hela ditt intellektuella kretslopp kommer att cirkulera bättre och risken för proppar i systemet orsakade av en dryg och fet syn på människor minskar snabbt.
  • Du blir mindre utled.
  • Din sinnliga hy, din utstrålning blir bättre.
  • Ditt immunförsvar mot nedsättande personangrepp har förbättrats, din förmåga till förlåtelse har ökat.
Återfall da? Är sådana tillåtna i Mats rättfärdiga paradis? 
Skicka en nådeansökan till mig och jag återkommer, men jag kan redan nu säga att det ser jävligt mörkt ut (:  Det blir ordentligt med pisk!

Fällor som kan lura dig är exempelvis:
  • Dina andliga polare i den gamla kretsen berättar om att just du kommer att ha en avgörande betydelse för människors utveckling, de har "fått ner det" från de andliga världarna.
  • En jobb-rekryterare ringer dig och lockar med en tjänst där du får tio tusen mer i månaden, lite  chefsroll på elektronikföretaget som bygger de avgörande komponenterna i övervakningskamerorna.
  • Tv ringer dig och erbjuder några tusen, du ställer upp på ett program om alternativ forskning. Du får massor av tid framför kameran men man vill inte att du sprider det på nätet i förväg, för då ska ju "alla vara med". Programledaren har tidigare arbetat på SvT underhållning och programmet sänds på TV98 med fokus på "program som folket gillar" en lördag klockan 19. Din kille/tjej säger "Åhh va kul, alla kommer att snacka om dig, gör det!".
  • Du sitter på jobbet och berättar om hur pengar egentligen är en bluff. Inför valet röstar du på partiet x eftersom de lovar några procent lägre skatt alt. mer bidrag.
  • Du börjar åter igen förmedla meningslösa lösningar på den här världens problem. Små minisaker i vardagen som människor som individer kan göra, som gör dem hoppfulla, saker som inte känns så tunga liksom. Förslag som förvisso aldrig kan leda till något i längden eftersom systemets krav på ekonomisk tillväxt, effektivitet och låga prioritering av empati ändå sätter stopp för dem. Sånt där som alla egentligen visste, men som du då slapp prata om. Tänk ändå, att åter få vara sådär positiv och hoppfull. "Munnen den ska ju skratta och vara glad" är vad du lärt dig och som du fått så mycket uppskattning för.    
Ett nytt år är här, jobb och vardag återvänder men också en chans till att ta ett nytt steg vidare för dig som är aktivist eller för dig som funderar på att studera något helt annat, något som kan förvåna eller som kan så nya frön.

Ha ALLTID tillit till din lust till förändring, känn efter noga och välj de som gör dig mest lycklig. Tillvaron är trots allt så skapad att sådant man brinner för mest i allmänhet skänker en den största lyckan.

Själv ska jag och Linda ta på oss arbetskläderna, vässa pennorna och skriva på vår nästa roman. Så gott vi kan ska vi ställa om siktet, ändra på utgångspunken, vara mer ärliga i vår ton, skriva mer om sånt vi verkligen gillar och samtidigt ge Robotfolk-läsarna en fortsättning.
Get going folks


Categories: Esoterik/Filosofi | Framtid/Visioner | Krönikor av Mats

Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Ljusbärarnas tidevarv

Av Mats Sederholm

Sådär, då kommer 21/12 2012 för evigt att vara något som skedde. Det känns overkligt just nu men så befriande. Nu finns det banne mig ingenting att hänga upp sig på, ingenting att vänta in eller något att vänta ut. Saken ligger i våra egna händer mer än någonsin. Så, frågan jag ställer idag är: Vill du vara med och bringa ljus i världen och är du i så fall rustad för det?

Mayaindiernas gud Bolon Yokteb, som jag beskrev i förra krönikan, valde att stanna kvar i himlen. Det blir vi som får bära fram den gyllene eran och hur, är då frågan.

Ja, det är inte makthavare som ska uppmuntras eller som vi ska försöka påverka. För, lägg av nu, lika lite som 21/12 2012 gav frukt kommer nästa regering efter nästa riksdagsval att kunna skapa någon förändring efter politikernas 4-års kalender. Politiker har bara inte insett vad förhoppningsvis den kosmiska politikern Bolon Yokteb har: ”Egentligen är gudar till för de klentrogna, vad ska jag dit ner och göra, om jag går ner på jorden så stör jag hela ”filmen”, inte ens jag får veta vad människor är kapabla till”

En tro på gudar i himlen kan tyckas uppenbart illusionistisk för många. Jag har däremot ingenting emot tanken att även människan är skapad medvetet liksom att vi själva skapar medvetet. Hur det är med den saken är fortfarande en filosofisk fråga. Illusioner som dock INTE är en filosofisk fråga är de som är mer jordbundna. För trots att så många människor tror på det, så kommer inga ljusa pyramidsystem att vinna över några mörka och då kunna förändra något eftersom det är pyramiden i sig som är problemet. Det är inte någon slags Jedi-orden som ska besegra Sith-orden och sedan göra världen god eftersom det är tron på ordnars/kulturers fullkomlighet och godhet som är problemet. Och givetvis är det inte någon religiös grupp eller ateistisk världsåskådning som ska föra oss framåt eftersom människan är både andlig och materialistisk.

Den vardagliga tron är som sagt den allra mest förrädiska och har ett starkt grepp om samhället, jag menar tron på politiker och media som lever i ett kroniskt kognitivt dissonans-tillstånd där vår värld ska upphöjas som sanningen och godheten samtidigt som de måste förneka allt tragiskt som vårt samhälle skapar i former av våld, sjukdomar, hjärtlöshet, övervakning med mera.

I dessa dagar har jag haft en del dialoger med vänner om utgången av Mayakalendern, om framtiden och samhället. Vad kan få människor att gå till botten och på allvar våga tycka annorlunda och framförallt, våga känna annorlunda kring hur vår värld är beskaffad? Ja, för vi måste börja där, vid insikten, vid uppenbarelsen om tingens ordning även om det låter religiöst.

Sanningen och ljusets uppenbarelse är ingen religion, det är en fysisk, psykisk och med alla sinnens närvaro, upplevelse av lycka och befrielse.

Allt börjar med kapitulationen, när vi slutligen ger upp vår tids lögner och illusioner, när alla våra vapen och masker är nerlagda, när allt hopp om denna världs normer är ute. Det är just där när man bara ser ruiner och tomhet som ljuset hittar in. Det är när man sänker garden och alla murar är rivna som uppenbarelsen ges plats, det är just då som ljusstrålarna når fram.

Men ljuset jag pratar om är villkorslöst, det rör sig inte där hinder finns, det är viktlöst och utan riktning eller källa och för att det ska kunna hemsöka dig så måste också du lägga ner dina villkor, även du måste bli viktlös. Ju mer du "klär av dig" desto varmare blir du, vilket precis är vad ingen vågar tro. Det här ljuset är ismernas upplösning, det är en mänsklig och urgammal andlighet, det är som att få ta sitt allra första djupa andetag, att till fullo uppfyllas, andas ut och slutligen veta att man är hemma.        

Det är allt vad andliga lärare genom tiderna försökt att uttrycka men som nästan alla som lyssnat försökt att komma runt genom att ändock hänga sig kvar vid de gamla vanorna, tankarna, åsikterna och just därför konsekvent misslyckats med sin personliga utveckling. När Jesus lärljungar frågar Jesus var himmelriket finns så svarar han:

Om era ledare säger till er ”Se riket är i himlen”
Då kommer ju himlens fåglar att vara före er.
Om de säger till er ”Det är i havet”, så kommer ju fiskarna att vara före er.
Men nu är riket i det inre och utanför er.

När ni lär känna er själva så blir ni kända, ni kommer då också att förstå
att ni är barn av den levande guden. Om ni inte lär känna er själva så
kommer ni att leva i fattigdom och vara fattigdom


Jesus såg några barn som ammades. Han sa till lärljungarna:
"Barnen är likt de som kommer till himlen"
Lärljungarna frågade:
"Så ska vi komma till himlen som spädbarn?" 
 Jesus svarade:
"När ni gör det som är två till ett
Och när ni gör det inre likt det yttre
Och det yttre likt det inre
Och det övre till det undre
Och när ni gör det manliga och kvinnliga till ett enda
Så att det manliga inte är manligt och det kvinnliga inte är kvinnligt"

I Thomas-evangeliet ovan så talar alltså Jesus (eller vem det var som skrev det) om att:

1 Ge upp allt det som vi i vår enfald tror ska ge oss företräde, allt sådant vi hänger oss fast vid och som vi tror ska besegra det andra, "det onda". Han betonar istället att det handlar om att lära känna sig själv och genom detta också förstå hur saker är beskaffade. När vi gör det så kommer vi att bli kända eftersom vi då också vuxit och har svar på frågor som andra inte har, liksom att vi då utstrålar vishet och insikt. Om vi inte bryr oss om att känna oss själva så kommer vi att leva i fattigdom/existentiell nöd. Men också är det så att när vi väl lärt om oss själva och därigenom kunnat genomskåda världen så inser vi också att vi bara är en del av skapelsen och att skapelsen lever inom oss.

2 De som kommer till himlen är som spädbarn, för de värderar inte, de skiljer inte åt. De ser EN sak där andra ser motsatser. Det handlar om att väga dualitetens motsatser så att jämvikt uppstår, så att en helhetssyn uppstår.
Just där när allt får finnas med, just där när hela skapelsen får medverka, just där när villkoren läggs ner så att allt kan närvara, när färger får mötas till ett vitt ljus,  så finner vi "himlen" eller lyckan eller hur man vill översätta det.

Problemet är inte att finna vägen dit, problemet är att lägga ner alla de villkor vi bär på, att släppa på lasten vi vant oss vid så evinnerligt länge. Alla alkoholister vet att de dricker för mycket så … information är tyvärr inte så stor som många tror. Det handlar om en emotionell boja, om stimulivanor vi skaffat oss som ersättning för något naturligt vi aldrig fått uppleva.

Så hur ska alla vi som vill bära facklan och lysa upp lyckas vända på detta?

Vad ska få människor att kapitulera?

Att få männskor att våga släppa taget, att våga gå före och visa att alla gamla politiska, religiösa, kulturella eller sociala normer inte är nödvändiga längre. Att vara så klar över sig själv att andra ser att man inte blivit tokig eller att det utbrutit ett kaos i ens privata liv bara för att man valt en annan väg och har en annan vision. 

Vi kan på så vis undanröja rädslor och verka för nydaning. Men som de flesta som läser detta redan upptäckt så stannar dock inte omgivningens motstånd vid rädsla, när rädslan blir för stor så övergår det till aggression och man blir attackerad. Det handlar om klassisk främlingsfientlighet.

VoF:are, humanister, Expo-reportrar, nazister, politiska strebers, tidningsredaktörer, antifeminister, konservativt kulturfolk, socialrealister, vetenskapligt ortodoxa, ateister, muslimhatare, judehatare, newage-fundamentalister  eller bara en massa människor som är rädda för förändring i största allmänhet kommer envist att skydda sin art, genom att angripa dig. Men skit i vad de försvarar, det är ointressant. För de lever hellre i rädsla och mörker än att våga släppa taget och kliva in i vakenhet och ljus.

Att gå före är att visa på sakers och skvaldebatters förgänglighet. Överallt så möts vi av grupperingar som pekar ut nån speciell grupp i samhället som de onda och sin sak som den goda. Visa att man kan vara intresserad av politik, andlighet eller sociala mönster och beteenden utan att ställa grupper mot grupper. Ställ dig över de skenbara konflikterna som drar in människor i meningslösa bråk. Släpp de gamla myterna, fördomarna och ryktena. Gå vidare. Det  enda som är intressant är bakgrunden till nänniskors sociala beteende. Det är det sociala beteendet som måste förändras, Det är vad som har med personlig utveckling att göra, som har med mänsklig utveckling att göra. Om du vill beskriva det destruktiva i världen, beskriv de destruktiva normerna i sig, inte någon speciell grupp. Visa att du har vaknat, visa att du ser bilden.

Vad ska få människor att kapitulera?

Beröring. Emotionell beröring. Hjärta och närvaro.

De som söker hålla människor kvar vid de gamla paradigmen lobbar, programmerar, retoriserar, demoniserar främst genom att påverka människors tankar, genom att använda människors associationsbanor. Via människors tankar kan de indirekt skapa rädslor. Informationskriget idag pågår i människors tankar, gå inte dit! Du kan inte börja med att ändra på människor med ren information. De skiter i dina argument så länge de inte KÄNNER för dem. Samhällets företrädare upphöjer och betonar användandet av fakta och argument och kommer gärna att påstå att det är du som inte besitter sådant, men det gör de bara så länge det tjänar deras sak. De upphöjer demokrati och yttrandefrihet men bara så länge det tjänar deras syften och status quo. När de förlorar den intellektuella striden så kommer de istället att angripa dig som person, de agerar som rättshaverister, de kommer att vilja ta ifrån dig din röst. De använder sig av alla de ociviliserade metoder som de beskyller andra delar av världen för att använda. Därför ska du aldrig behandla media eller politiker som mer objektiva eller civiliserade. Bemöt dem och rannsaka dem utan pardon. Utgå inte ifrån att du ska få deras nåd bara för att de har inflytande. Säg din grej, driv debatten, var personlig, häng inte efter i deras kölvatten eller utgå ifrån deras argument. Du har ett vidare och större uppdrag än vad de har.  Var stolt, var klar och var kvar i din "film".

Men bästa sättet att påverka människor är trots allt att aldrig in i "informationsfällan", alltså tron på att du vinner gehör bara du får ventilera dina argument. Det är fortfarande de stora drakarna media och politiker som härskar på den krigarenan och som äger människors tankar trots allt hårdare motstånd. De har alltid sista ordet och största megafonen och tvekar inte att hitta på vad som helst för att vinna slagen om sanningarna.

Kommunicera istället med människors hjärtan. Fråga dem om de vill att deras barn ska växa upp i en värld den ekonomiska tillväxten styr deras liv, där anonymitet och övervakning ska bli deras trygghet, där familjen ska offras för etablissemangets krav på systemets ständiga tillgänglighet?

Få svarar ja på den här frågan. Men de kommer ivrigt att säga att världen ser ut som den gör, att alla de här negativa sakerna man nämner, fastän de inte är bra, ändå är nödvändiga. De kommer att försvara sin art, sin tro, dagens system, sina karriärer och ilsket fråga dig vad du vill ha för värld.

Svara att det vet du inte men att den här världen inte duger och att du faktiskt bryr dig och "gör inte du det?".

Låt dem bli arga, oroliga, ledsna eller ilskna. För du har ändå sått ett frö men kan inte förvänta dig att de omedelbart ska instämma. Stå rakryggad och klar. Ha integritet och ta inte skit. Var enkel, se dem i ögonen. Ödmjuka dig inte till underkastelse, gegga inte till ditt patos, människor tror inte på de som inte står upp för sin sak. De har berörts och de lever i ett inre krigstillstånd där deras tankar som de programmerats gör upp med deras hjärtan, instinkter  och en vidare verklighet. Om de behöver argument/fakta så ge dem det, men tro inte att det ytterst gör någon skillnad.  
Vad ska få människor att kapitulera?

Att vara ljusbärare är inte att le. Det är att vara sanningen. Sanningen skapar förtroende men först måste var och en få utkämpa sin egna strid, sen återvänder de. Eller så väljer de att stanna kvar i mardrömmen, den enda dröm de har. Låt dem vara där, du kan inget göra.

Bär upp sanningen med fakta och inte med din tro eller med andligt fluff-fluff. Läs på, ge exempel, överraska din omvärld med saker du läst. För även om du inte kan omvända din omvärld med fakta och argument så kan du ändå fånga deras intresse, åtminstone somliga. Var påläst, gissa inte, säg inte att du vet saker som du sedan inte kan stå för. Hoppa över kontroversiell information som du tror stenhårt på, som känns rätt för dig om du inte kan bekräfta dina påståenden på ett sätt som ger förtroende i deras värld. Kom ihåg att du alltid börjar din förmedling som skyldig. Du är den som har fel och snackar skit fram tills att du kan lägga fram något som får dem att stanna upp. Du kommer att fortsätta att vara skyldig men då inte längre på samma säkra grunder. Nöj dig med det.

Vad ska få människor att kapitulera?

Om världen faller i någon mening,  ekonomiskt, geologiskt etc så måste du rent emotionellt redan ha förberett dig på att inte heller du kommer att ha kvar din status, ditt civilstånd, dina pengar eller tillgångar. 

Som ljusbärare förväntas du vara den som äger stillheten. Rädda ögon kommer att se in i dina och förundras när dina är lugna. Du kan förklara att äntligen har vi chans att göra om, att göra rätt.

I hårda tider kommer människor mer än någonsin att försöka fuska, slingra sig, förräda andra inklusive dig hur snäll du än kommer att vara. De gör det därför att de utgår ifrån att även du gör det. De tror inte på din sanning och uppriktighet förrän det gått ett tag eftersom de inte kan föreställa sig att sanning och uppriktighet finns. Stå fast, var rättvis, var klar, ha empati.

Vad ska få människor att kapitulera?

Verkligheten finns här. Inte i nån annan dimension, ute i skogen eller i nån isolerad del av världen där just du hovrar runt. Bestäm dig för om det är verkligheten du vill förändra eller om det är verkligheten du vill lämna. Lura inte dig själv. Jag menar inte att döma över ditt liv jag bara uppmanar dig att vara medveten om dina egna val.

Gå till en isolerad skara och förkunna dina visioner och sanningar men tro inte samtidigt att det per automatik sprids till en vidare krets. "Ringar på vattnet" är icke-aktivisternas sista hopp. Så, lägg av, du bara lurar dig själv. Om du vill förändra samhället, gå till samhället. Det finns inga genvägar via ekobyar, slutna sällskap, alias på nätet, din andliga förening, meditation för jordens befolkning, distanshealing, frigörande dans med din egen skugga eller liknande.

Lyssna till andlig eller alternativ information men var noga med att värdera påståenden om vad som ska ske i världen. Andliga förutsägelser eller förklaringar till dagens händelser som aldrig gestaltas i den här verkligheten är sagor. Sagor kan vara bra som inspiration men inte mer. Likaså tron på bakomliggande grupper som kommer kunna rädda världen och störta de onda kontrollörerna är också vanligt förekommande, samma sak där, kräv gestaltning eller inse att du inte menar allvar med din tro på och lust att skapa en annan värld. Meningar som: "Det är nära nu" är för de som vill hunsas runt. Löften som aldrig infrias är för de som vill styras, som ljusbringare är det DU som för dansen och sätter ner foten och säger: "Nog med lögner nu" eller ?

Tro på en gudomlig tidsålders obevekliga intågande och prata gärna med andra om det men tro inte att du förändrar något, du kan lika gärna ta ett glas tillsammans med dem och snacka om en äventyrsfilm hela natten. Väckarklockan dånar ändå igång dagen efter. Det är den världen som ljusbäraren ska verka i ifall man vill sprida sitt budskap som bredast. Det är den världen där människor lever och verkar som är världen.

Om du vill lyfta något med en lyftkran, var fäster du kroken?
I lasten  eller i busken bredvid?

Vad ska få människor att kapitulera?

Lever du kvar i ett gammalt klasstänkande, i ett politiskt tänkande, i ett ateistiskt eller religiöst tänkande eller kanske du är en utpräglad akademiker. Var då medveten om att dina chanser till att skapa en förändring drastiskt minskat. Om ens kultur och uppväxt präglat en för mycket så riskerar man att inte kunna känna respekt för alla sina medmänniskor.

Det märks när man inte kan visa respekt, folk skiter i dig och du har skapat det själv.

En ljusbärare älskar människan och allt levande. Allt har en förklaring och människor gör sina val mestadels på grunder de inte ens är medvetna om. Döm inte köttätare eller vegetarianer. Du behöver inte vara överens med dem men du uppfattar deras kall, deras hjärtliga prövanden eller deras passion. Skoja inte eller försök att skapa nidbilder över mänsklig passion. Det är personangrepp, det är ett brott mot mänsklig utveckling eftersom all utveckling är kopplad till lust och vilja. Rätten att få pröva "min grej" är helig.

Visa respekt, lyssna på andra, var uppmärksam på när orättvisor begåtts, även gentemot din meningsmotståndare. Acceptera inte när han/hon dras in i en retorisk fälla även om du kan dra nytta av det. Bemöt alltid människor för vad de faktiskt säger och inte vad du tror att "de kommer från".

Alla precis alla människor lyssnar mer på dig om du far med respekt.

Vad ska få människor att kapitulera?

Var glad över alla de som med ett hjärtligt uppsåt ifrågasätter gällande ordning på djupet, som vågar kritisera våra bassystem. Du kanske inte är intresserad av den andres område eller till och med tvivlar en del på den andres mer kontroversiella syn och ser mellan fingrarna på hur samhället bespottar den kämpen.

Men du kan vara alldeles säker på en sak, det är bara en tidsfråga innan samhället en dag kommer att knacka även på din dörr och släpar ut dig till torget och mobben för omedelbar skymfning och hån. Sån är den kristallklara trenden just nu. Då behöver du vänner.

Läsare, främmande eller bekanta. Att vara ljusbärare är tyvärr inget jobb för de som i första hand söker sällskap och någon som lyssnar på en. Det är ett solitärjobb. Det är att vara en sann rebell. Det är att våga vara både ljus och mörk. Att bejaka och värma såväl som att överraska och att rycka undan mattan. Det kräver ödmjukhet men också en skarp tydlighet och en medvetenhet om att inte tillåta sig bli utnyttjad.

Det är också en balansakt, en förmåga att leva i den stora världen och i den lilla. Att vara medveten om var vi som mänsklighet är på väg, att förstå de stora penseldragen som de mörka mästarna målar med, att förstå hur deras klösande klor påverkar den lilla världen där du agerar. Att se strukturerna,  att genomskåda det enkla lögnerna som ruvar överallt och att säga stopp.


Categories: Andlighet | Esoterik/Filosofi | Framtid/Visioner | Krönikor av Mats

Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed


Av Mats Sederholm

Trodde någon att propaganda var något som samhället endast utövade i alla andra länder utom i vår västvärld? Dags att vakna i så fall.

De senaste månaderna har våra politiker, media och debatten i allmänhet skjutit in sig på några ämnen som kommer att förstärka människors bild av vår värld som kompetent, rättfärdig och något som är värt att riskera ett världskrig för.

Assange och Wikileaks är redan nedtagna och nersmutsade efter det framgångsrika året 2010. Våldtäckshistorien är fortfarande oklar, historierna går isär men Julian Assange bär, med media och ryktens hjälp och kanske också sin egen, på lasten om att vara en våldtäktsman. Men detta är långt ifrån anledningen till den senaste tidens nedvärderingar. Låt mig backa i tiden. När västvärldens rykte om att vara rätt och demokratiskt riskerade att svärtas ner av Wikilekas avslöjanden så slog demokraturen till. 95% av Wikileaks ekonomiska tillgångar ströps genom direkta påverkningar utanför den demokrati, som samma gemensamma stim av samhällsinstanser i väst så gärna skyltar med och mördar för i främmande länder. Vi såg en samverkan mellan stater, företag och media  i väst som platsar bland de mest avvikande konspirationsteorierna.

Den nyligen utkomna boken "Memoarer är prostitution" som presenteras som Assange självbiografi fast det är något som han själv inte velat ska komma ut, har av gammelmedia gemensamt skrivits ner. När SvD recenserade boken så var de de enda som erkände att det var som att recensera en buktalare.

Med boken har nu Assange förvandlats till en tokig konspirationsteoriker med psykopatiska drag. Jag ska erkänna att jag inte läst boken själv utan enbart hört lösa citat ur den. Å andra sidan känner jag igen medias retorik lång väg och märker utan att alltid veta sakinnehållet att det är åsikter och inte fakta som samhällets legorecensenter far med. Boken är på väg till vår brevlåda just nu och kanske få jag anledning att återkomma till den.

När DN:s ledarsida söker göra upp med Assange "Under tiden som domstolsprocessen pågått i London har även Assanges organisation Wikileaks tagit svår skada. Nyckelpersoner har hoppat av och bildat konkurrerande rörelser",  så undviker man konsekvent att ta upp vad jag tidigare nämnde, hur västvärlden med alla medel sökt tillintetgöra honom. Tankarna går till videon som Wikileaks släppte,  "Collateral Murder" där amerikanska soldater i Bagdad från helikopter sköt civila journalister som på ett tv-spel. Den här gången är det Assange som springer för att undkomma attacken.

Jag påstår inte att Assange är absolut ren i sitt budskap eller i sin relation med kvinnor. Men det handlar om vad man vill göra med de tvivelaktigheter som finns. Media och debatten söker just nu att sopa väck honom och Wikileaks från arenan.

Bilden av Syrien som styrd av en ondsint diktator känner vi igen sen så många gånger förut i historien. Nåväl, det mesta tyder på att flertalet av de tusentals döda i Syrien är offer för president Bashar al-Assad.

Lizzie Phelan

Men det var inte så det började. Från Syrien finns rapporter om "soldater" som sköt mot såväl civila som mot Assads poliser. Var kom de ifrån, vad var deras avsikt? Syrier här i Sverige förvånas över den konstiga nyhetsrapporteringen, att det inte stämmer. Media i väst rapporterade om konflikter som aldrig fanns. Journalister som Robert Fisk är tveksamma. Och inte minst Lizzie Phelan, den brittiske journalisten som vunnit uppmärksamhet för sina raka och annorlunda rapportering om kriget i Libyen och nu i Syrien. Här en av många videos.

Khadaffi beskyllde i sina tv-tal Al-Quada för upproret i Libyen. Något som media helt nonchalerade. Det var "inkorrekt" och passade inte in i propagandamaskinen. Idag är det annorlunda. Al-Quada är med också i Syrien. Hillary Clinton erkände nyligen att USA och Al-Quada står på "samma sida" i Syrien. Frihetskämpar och terrorister vinklas om lika ofta som Clinton vänder hamburgare på sin grill. Västvärlden använder de krafter som står till buds för att kunna kontrollera utvecklingen. Att sponsra diktatorer och terrorister i det dolda och sedan diskutera demokrati i det öppna är vår världs jargong. Att man eventuellt kunnat skapa konflikter i exempelvis Syrien är därför varken långsökt eller ett avvikande beteende. Allt i syfte att släppa lös opinioner och därigenom forma utvecklingen och ytterst grunda för en västvänlig regim. När Ryssland och Kina bromsar västvärldens förslag i FN ska man ha klart för sig att de ser en vidare förflyttning/erövring av krafter i väst.

För mer info om Syrien, se gärna artiklar på Vaken: Här och här.

En av de mest hypnotiska och osannolikaste idiotresonemangen som cirkulerar idag är den om Iran och rädslan för massförstörelsevapen. Rädslan för att Iran ska skaffa sig kärnvapen är helt enorm. De får bara inte ha det, anser vår präktiga västvärld. Samma värld som är knökfylld av domedagsvapen vilket däremot är helt ok. Västvärlden startar förvisso världskrig, den har använt kärnvapen, den intrigerar, styr och lägger sig i halva världen med hundratusentals civila offer i spåren,  men det är Iran som är den farligaste! Oohhh ja, precis som när jag läser om spökena Laban och Labolina för min lille son.

Hur kan man diskutera Iran och farorna för deras eventuella kärnvapenplaner utan att någonsin ställa sig den självklara frågan varför USA, Ryssland, Kina, Storbritannien, Frankrike, Israel, Indien m.fl. är berättigade men inte Iran. Den jämförelsen finns inte ens med i debatten. Den är helt nertystad.

Det ska vara nertystat annars fungerar inte den nuvarande och i media så intensiva ”Iran är farligt” drevet. Det finns inte mer bevis för deras kärnvapen än det gjorde om Iraks när det begav sig.

- Det finns inget vapenhot från Irans helt kontrollerade kärnkrafts- och forskningsprogram, skriver en av USA:s ledande kärnvapenexperter i ett öppet brev till president Obama. Han heter Clinton Bastin och har varit direktör för USA:s program för tillverkning av kärnklyvningsmaterial och kärnvapenkomponenter. Bastin har arbetat i ledande positioner i amerikanska regeringen sedan 1950-talet och har arbetat som konsult åt regeringen i ickespridningsavtalsfrågor. 1970 gick han i detalj igenom de amerikansk-iranska samarbetsplanerna för kärnkraft och har hållit sig á jour med Irans kärnkraftsprogram sedan dess. Läs mer om hans rapport här.

I förspelet till Irak-kriget så hette mannen som enkelt och sanningsenligt berättade som det var, Hans Blix.

Det har bara gått några år sen Irak-drevet, kriget och en miljon döda och det är redan fullt möjligt att genomföra ytterligare ett hypnotiskt propagandatrick. Våra svenska media hjälper nu Israel och USA på traven. Överallt i västvärlden behöver man nu ladda upp med människors tysta bifall inför ett stundande militärt angrepp på Iran. Senast idag gjorde "fredsfursten" Barack Obama ett utspel där han tydligt inte kommer att tillåta Iran att skaffa sig kärnvapen. Barack ”No change” Obama går i Bush fotspår. Om än lite mer diskret.

Israeltrogna och uppskrämda skribenter såsom Jackie Jakubowski tillåts bre ut sina apokalyptiska demoner med innehåll av såväl Iranfobi som Islamofobi. DN, "I apokalypsens återvändsgränd".

Det är obehagligt, det är direkt skrämmande. Det går att starta världskrig även idag. Det går att föra miljontals människor bortom rim och reson precis som Hitler och andra har gjort. Det fungerar idag, i din tidning, i ditt nyhetsprogram och bland dina medmänniskor. Det fungerar att med en darrande och aggressiv agitation locka fram hat och rädslor, precis som i Tyskland på 30-talet. Att just Jackubowski, chefredaktör på Judisk krönika gör det, får det att svindla. Detta handlar om extremism och inget annat. Var finns EXPO? Tyvärr så står de nog bakom Jackubowski.

En sak till. den där kväljande känslan av att vi närmar oss 21/12 2012 gör ju inte saken lättare att tänka på.

Åsså Grekland, den sista månaden har kören av skribenter fått nya nothäften att sjunga efter. Där finner man samma refräng som tidigare men med förhöjd styrka. Grekland borde skämmas,  sätt dit dom, de slynglarna som inte kan sköta sig. Och som så många gånger tidigare så leder allvarliga "problem" till nya och mer hårdföra praktiska lösningar. Finanspakten har skapats. Någon som överraskats över hur EU:s kontroll har stärkts?

Herman Von Rompuy, vår president blev nyligen uppmärksammad i media. "Musen från Belgien" som ingen trodde på har satt ordningen allt tydligare från bakom kulisserna, enligt experter. Vi andra som kollade upp honom 2009, som hörde hans upprop för En ny världsordning i ett av hans första tal och hur han endast ett par dagar före tillträdet höll tal på Bilderberggruppen, vi drar  likt tjurfäktaren i "Tjuren Ferdinand"  djupa fåror med våra fingrar genom ansiktet av förtvivlan. Vad vart det vi sa?

Ångesten och vetskapen om att hela vår världs ekonomi är att likna vid en schweizerost och att Grekland endast har några fler hål än de andra, känns lättare att sopa under mattan så länge vi har ett rötägg att hänga ut.

Med Assange undanröjd, med den  propagandistiskt nyskapade rätten att få bre ut sig över Syrien och Iran så återstår bara en del smågrus i det närmast fascistiska maskineriet som vi lever mitt upp i.

Occupyrörelsen har utmanat och häcklat samhället tillräckigt länge. men nu verkar det som om det är nog. Runt Wall Street är de redan utslängda. I London blev det upprensning runt St Paul's Cathedral där de huserat och fått "Guds välsignelse", alldeles nyligen. Och häromdagen slog man till på Brunkebergstorg i Stockholm. Media skriver avskedsartikel efter avskedsartikel och kan snart lägga rörelsen till handlingarna. För, när det inte längre finns aktivister på gatorna så behöver man inte ta upp det. Ingen människa ställer frågor om något som inte syns. På gator kan alla se det. Men på nätet når man inte fram till vanligt folk. Det är media som har den kontakten. Det är dom som äger informationskanalerna och som därmed sätter ordningen. Därför behöver de inget göra annat än att inget säga eller skriva om saken.

Läsare, det är en ångvält som kör på just nu. Det är ett monster som klampar fram. En kompositvarelse  ihopsatt av olika samhällinstanser. Det är ett stim med pirayor från olika delar av samhället. Ett stim som sakta men säkert gör världen lite dystrare, lite kallblodigare, lite mer aggressiv och så mycket mer farlig.

Om väst får bre ut sig i öster så står vi till sist inför ett världskrig! Alltmedan människor undersöker de senaste apparna eller köper surfplattor i något konsumtions-center utanför stan. Eller så ser man på SvT:s "Godmorgon"-program där man, förutom att man sprider Iranskräck, dag efter dag pumpar ut nya maträtter, bakverk och viner i något som liknar filmen Brakfesten, där flertalet äter ihjäl sig.

Hjälp till att dra ut sladden, vi måste bryta hypnosen.

Debattlänkar: DN

Categories: Framtid/Visioner | Informationskriget | Krönikor av Mats | Politik

Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

2012 och skiftet

Av Mats Sederholm

2012. Ja nu är vi där. Det mest magiska året av dem alla.

Året när det ska ta slut, när vår civilisation ska upphöra och en ny ska ta sin början.

Eller är det bara ett år som alla andra?

För de flesta kommer året att vara ett år som alla andra, nästan oavsett vad som sker, eftersom upptäckten av året som ett mänskligt eraslut och början på en ny era kräver en reflektionsförmåga som få besitter. Detta trots att alla människor har både kompetensen och förmågan. Problemet är att vår värld fortsätter att krackelera sönder våra tankar med hjälp av stress, uppkopplingar i olika former, elektroniskt umgänge eller lättsam underhållning i överdrivna och bedövande mängder, varför 2012 som en milstolpe i vår historia endast kan uppfattas och accepteras ifall enorma förändringar i det yttre manifesteras, såsom vi blir matade med via filmer såsom just filmen 2012.

Men om vi för en stund ser till naturliga paradigmskiften såsom övergången från natt till dag så vet vi att det inte skiftar i formen av en enorm ljusexplosion som om någon slagit på ljuset på en sekund någon gång på morgonkvisten. Men vad som är säkert vid soluppgången är att det blir ljusare. Allt blir ljusare.

Och ifall det finns ett slut på en gammal era och en början på en ny mänsklig era av insikter så förväntar jag mig just att det ska bli ”ljusare” och dessutom överallt. Inte på ett ställe och enbart hos vissa människor eller hos vissa kulturer, nej överallt.

Det ska bli skönt när vi passerat den 21/12 nästa gång, för då finns det inga hopp kvar för de troende om ett yttre och gudomligt ingripande, året 2012 ligger då bakom oss, mayaindianernas långa cykel i sin kalender på 5125 år har nollställts, New Age anhängare måste ställa krav på leverans och förkroppsligande av den nya tiden eller för evigt ge upp. Ja, djupt troende ger förstås aldrig upp oavsett vad som sker i deras omvärld. Och jag är rädd att vi måste placera den svenska och världsberömda mayaexperten och författaren Carl Johan Calleman i den kategorin. 

"Hans" mayakalender upphörde nämligen den 28:e oktober 2011. Och varför då?
Han anser att grunderna för startdatumet för denna långa kalender är felaktiga men också för att en av de mindre kalendrarna som rullar i synk med den stora, ej går ”jämt ut” den 21/12 2012. Han är helt ensam om denna tolkning bland både de ortodoxa och metafysiska mayaexperterna.

Den 28:e Oktober har passerat och världen har inte tagit några nya dramatiska steg. Fast vänta lite nu, jag  skrev ju nyss att allt inte kan förväntas ske på ett ögonblick. Ja och nej. För i Callemans teorier så skall händelser som leder fram till starten på ett mänskligt kvantsteg i utvecklingen ha accelererat fram till 28/10. Ja, som om den där natten jag jämförde med tar sin början sent, sent och sedan mörknar jättesnabbt innan morgonens första strålar kan synas.

Saker ska ha hänt innan den nya eran träder i kraft. 2009 sa Calleman så här:

"I denna plan för utvecklingen av medvetande närmar vi oss nu den sjätte natten till Den Galaktiska Vågrörelsen, den åttonde av nio nivåer, som börjar den 8 november 2009. Om min förståelse av Mayakalendern är korrekt kommer vi att på denna kommande natten att bevittna den mest betydande omvandling av medvetandet någonsin i mänsklighetens historia. Vad är spännande med detta är att jag anser att en relativt tydlig bild av hur en ny värld kommer att bli född har nu äntligen blivit uppenbar."

Ursäkta men ... trams!

Och vad gäller året som gått 2011 säger han:

"I verkligheten finns det överväldigande bevis för att Mayakalendern beskriver sekventiella förändringar i medvetandet, som kommer att börja upplevas på en ännu högre frekvens efter den 17 juli, 2010 och ännu mer påfallande så efter början av den faktiska Universala Vågrörelsen den 8 mars, 2011. Endast vid 28 oktober 2011 kommer förändringar komma till ett slut och en enhetsmedvetande stabiliseras som kommer att ligga till grund för tusen år av fred."

Okej då, låt vara att den nordafrikanska revolutionsvågen startade och dessutom spred sig över västra hemisfären och främst norra halvklotet. Men detta är i så fall bara någonting som påbörjats. Den rörelse vi ser idag ligger inte till grund för några 1000 år av fred.  Hans förutsägelser om en global ekonomisk kollaps har inte heller slagit in. Det må vara att han prickade in den ekonomiska nedgången 2007/2008, men det räcker inte.

Märkbara skillnader i såväl människors medvetande som direkta gestaltningar av dem i vår yttre verklighet saknas. Frågan är nu ifall det finns en chans för att en ny typ av mänsklighet ska kunna födas lagom till den "riktiga" mayakalenderns slut den 21/12 2012.

Mycket har verkligen hänt i vår värld de senaste åren. Acceleration av tid och händelser sker verkligen på riktigt, världens ekonomi är sämre än någonsin och mycket står och vacklar så, än vill jag inte kasta in handduken för ett paradigmskifte den 21 december, men då måste det blåsa på ordentligt under 2012. Det räcker inte med nya strömningar i människor undermedvetna, eller att det verkligen sker förändringar men på en höööögre nivå, oooohh. Efter 10 år inom New Age på 90-talet så fick jag nog med människor som av olika anledningar hade problem med att anpassa sig till den här världen och valde att leva i en slags mellanvärld likt en fågelunge som tittar ut genom holken och inte riktigt vet ifall den kan flyga och istället gör holken till en större verklighet än skogen och världen utanför.

Så här långt kan vi tacka Calleman för många kloka och spännande slutsatser, teser, visioner och förhoppningar. Tack för underhållningen men tyvärr så är han i mina ögon degraderad till näst intill en kosmisk sektledare. Lycka till med ditt nya liv, vad det nu kan tänkas innehålla, kanske att gömma sig under kilten på Sir Bhagawan, Onenessrörelsens maestro, en rörelse som Calleman är en del av.

Som sagt, alla förändringar som har med ett paradigmskifte kan inte sparas till efter skiftet, det måste ske förändringar både före och efter. Och fortfarande är det så att människor mest uppskattar stålar, utseende, prylar, status och makt. Fortfarande är det så att den materialistiska synen på vår värld här i väst överskuggar en mer andlig och sammansatt åskådning. Vi lever kyligt isolerat från varandra istället för i en levande varm gemenskap. Vi lever i den mest förvrängda illusionen och sover som allra djupast. Om det finns någontingi detta med 21/12 2012 så förväntar jag mig förändringar på dessa områden både före och efter den 21:a december.

Vår gamla värld måste krackelera och falla. Det finns tecken som stärker den utvecklingen, ett uppvaknande/ifrågasättande bland människor världen över har verkligen synts under 2011 och det verkar fortsätta. Senast nu i Ryssland så demonstrerar tiotusentals människor. Knappt någon del i världen är undantagen. Och, i den meningen så uppfyller det villkoret att det ska bli "ljust överallt". Men det kommer att krävas mer än protesterande ungdomar på torg runt om i världen. Om det ska ske förändringar "överallt" så är det just globala förändringar som kan förväntas. Det ekonomiska systemet måste bort, den religiösa makten måste bort, det politiska systemet måste göras om i grunden. Det är nödvändigt, för förverkligandet av paradigmskiftet om knappt ett år, att vi under 2012 ska se hur dessa pelare som stått stilla i mänsklighetens historia ska börja skaka och delvis falla. För det är makten i sig som vi måste se ska börja vika sig i olika former. Makten som de flesta har lärt sig att leva med från vällingen och som de inte kan förstå hur vi ska klara oss utan. ”Men om ingen bestämmer över mig, om jag inte har lagar som förvisso någon annan skapat och tjänar på, att följa, hur gör jag då?”. Jodå, ifall maktens olika pelare faller så blir det många yra och rädda höns att ta hand om.

I det ödesdigra året 2012 så finns det andra mindre vardagsmässiga saker som faktiskt skulle kunna ske.

En kosmisk kontakt.

En kontakt med en annan civilisation eller med en allians av civilisationer.

Det kommer att ske en dag, jag tror att till och med de mest materialistiskt/vetenskapligt igentäppta intellekten kan stämma in i detta.

Idag har vetenskapen ett väldigt stort ägarskap om ämnet, åtminstone de som använder vetenskapen som ett tillhygge för att försvara sin egen något nördiga arketyp. Man släpper inte till en enda teori eller tanke som inte noggrant silats genom deras intellektuella filter. De mest agitatoriska reduktionisterna av verkligheten till små mekano-delar, grabbar i alla åldrar och oavsett kön, är vår tids präster och vår egen version av religiösa kontrollörer av tankar och sunt förnuft. Medborgarna lapar under andakt i sig de mest självklara sakerna bedövade av titlar, skolor och andra smörjande rökelser.

Liv på andra planeter, nja, inte mer än de senaste upptäckta potentiella planeterna som upptäckts, anser vetenskapen och därmed resten av samhället. De släpper inte på en millimeter mer än att de har total kontroll över vad som är korrekt tänkt.

De flesta människor förstår med sitt egna intellekt att det finns liv därute och till och med, liv som inte nödvändigtvis måste se ut som vårat. Och till och med är det självklart att det går att besöka oss.Trots att vetenskapliga tvprogram eller artiklar noggrant håller sig från sådana tankar eller undviker hundratusentals människor som kan vittna om himlafenomen som inte går att förklara med jordiska omständigheter. Rapporter som är så utförliga och konsekvent omöjliga att ge jordiska förklaringar på. Jag och vänner till mig är själva vittnen.

Att acceptera att det redan finns besökare är en slags acceptansnivå. Väl över den tröskeln så uppenbarar sig nya frågor. Vilka är de, hur kommer de hit, är de vänliga eller ondsinta?

Under många år på 90-talet genomgick jag en intensiv kunskapsinhämtning kring allt detta om människan och kosmos. En period som gav mig kunskaper för resten av livet, kunskaper och insikter som än idag utgör en oerhört stadig grund att stå på. Det handlar om esoteriska kunskaper, sammanhang och helhetsbilder av vår existens som jag noggrant och empiriskt prövat i min vardag överallt där jag befunnit mig. Bland arbetskamrater, i relationer till kvinnor, till mina barn, till vänner, ja faktiskt överallt. En väv av sammanhang och insikter som lett mig spikrakt framåt i vardagen.

En av många tankar som jag haft om det kosmiska och utomjordiska besökare, om än självklart endast spekulationer och inte applicerbara i ett bevissammanhang, är att det rör sig om besökare från vår framtid.Om oss själva som sträcker oss bakåt i tiden i syfte att skapa/så för sin egen framtid. Att ständigt spela ett spel genom tiden där man injicerar händelser i sin historia för att om möjligt förädla sin egen nutid. Det är ett högst spekulativt spel, ett spel där man med fel frön satta i vår tid, kan skapa olyckor därframme i sin egen nutid.

Men dessutom, det råder konkurrens, flera civilisationer som via tidsresenärer söker påverka människan på jorden i syfte att forma sin egen framtid nöter på varandra. Det handlar om att för varje enskild utomjordisk grupp forma globala skeenden på jorden som gagnar just deras framtid. Vi är spelplanen, vi är våra egna manipulatörer som från framtiden armbågar oss fram på jorden i ett slags tidskrig. En manipulation som så här långt bäst gjorts i det dolda. men kanske inte alltid i det dolda.

Varje brytningstillfälle för människor, personligen eller kollektivt, kännetecknas av ett slags void. Alltså ett fönster av osäkerhet, en kort tid för sådd där regler och konventioner och ramar upphör. En slags flytafritt-period som ingen kan kontrollera. En tid för rådslag och möjligheter, en tid för mingel och kreativt tänkande. En tid präglad av det gamlas förfall och kaos.

Ponera nu att mayakalenderns långa cykel på dryga 5125 år nollställs vid just sådana här "ändringsfönster" i tiden. Det gamla går under och något nytt växer fram. En tid när jorden och människan vränger och kränger sig inför en okänd framtid. Det vore också en tid för de som vill påverka oss, att just gripa in, inte sant, just när stålet glöder, medan det är böjbart och innan det svalnat och stelnat. Detta gäller ju även om mina teorier om utomjordiska besökare som komna från framtiden inte är riktiga.

Är våra framtidsbesökare, våra egna spelmästare och arkitekter som i forntiden format och stöpt människan, våra egna gudar? Har de gripit in i människans historia just vid sådana här "ändringsfönster" och då böjt till vår utveckling såsom de önskat. Oförklarliga pyramider, kristallhuvuden, miljoner år gamla ”moderna” föremål som upphittats men som förnekas av modern arkeologi som "omöjliga". Spåren finns där, oförklarade och nertystade av de som vill äga folkets tankar, de som föredrar kårandor och främst värnar om sin egen karriär,förankrade av sina språkrör, idag våra massmedia. 

Väntar gudarna åter på att kunna kliva ner och gripa in i vår historia igen helt öppet?  är sättet på vilket den maximala längden på en tid kan uttryckas enligt Maya, ja ungefär som att vårt dygn kan uttryckas som 24.00. Om knappt ett år är vi där vid 13 "baktun" vilket alltså motsvarar 5125 år. Cykeln startade 3114 och den 21/12 2012 nollställs den kortaste visaren i det mayanska tidsverket och blir åter

Vad sägs då i de mayanska skrifterna?

I en inskription kallad Tortuguero Monument 6, kommen från just den arkeologiska mayaplatsen Tortuguero så nämns slutdatumet och vad som då ska ske, alltså den 21/12 2012. I några meningar i ett längre stycke står det uhto:m il[?]ye'ni/ye:nbolonyokte' vilket betyder.

"Och en uppenbarelse kommer att ske, BolonYokte' ska visa sig. "

Bolon Youkte är känd som en skapelsens Gud.

Och kanske återvänder han såsom han egentligen är, en kosmisk arkitekt och uppenbarar sig som kommen från en annan del av kosmos. Är det dags att skapa ett nytt paradigm tillsammans med en kosmisk arkitekt som väljer att kliva ner på jorden och bekänna färg? Pratar vi möjligtvis om Jesus återkomst? Eller bara om ett gäng elaka DNA-manipulatörer.

Ok, jag ska veva in pappersdraken nu. Men jag vidhåller, allt kan ske, även mirakel.

Om ett år är det över, miljontals boksidor är skrivna, hundratusentals föredrag har berört det, tusentals människor är troende kring det, ännu fler är helt likgiltiga och det troliga är att det blir de sistnämnda som får flest rätt, utan att ens reflektera över det.

Jag är rädd för att visheten mest går att finna hos Hopi-indianerna och vad de skrev:

We're the ones we've been waiting for.

Idag försöker tusentals människor bryta igenom muren. Kriget om information, om vad som är en korrekt återgivning av vad som sker i vårt samhälle intensifieras. Insikterna om politikers dödgrävande oavsett färg, om bankers kortsiktighet och brist på helande förmåga av samhället sprider sig.

David Icke, konspirationsteoretikern som en gång blev utskrattad har bokat inomhusarenan Wembley Arena med plats för drygt 12000 besökare, vilket motsvarar ett fullsatt Stockholms Stadion, för sitt kommande föredrag i Oktober.

Media kämpar om att hålla tyst, man lyfter fram den nordafrikanska våren i sina nyårskrönikor och dämpar talet om den våg av uppvaknande som synts i västvärlden och på hemmaplan. EXPO söker demonisera sanningssökare som extremister. Politiker låtsas fortfarande som om det är folket som har makten när det i verkligheten är så att världen förflyttas från en alltmer tydlig global nivå, långt bortom vår demokrati.

There is a glitch in the matrix.
Spelet vi spelar hakar uppsig, något är fel.

Och för många av oss är sprickan i fasaden en plats där strålar av ljus kan sippra igenom, strålar som inte träffat människan på tusentals år, men som nu gäckar oss.

Och ifall någon därute vill komma hit och hjälpa till att skjuta på så vore det sagolikt fantastiskt och trevligt, men än så länge har vi bara varandra. Hjälp till att höja temperaturen, sprid anständighet, värme, värdighet och hjärta till varandra.

Ett riktigt gott 2012 från mig och Linda till er alla.

Missa inte den tidigare krönikan om Maykalendern "Mayakalendern och medvetenheten"  från 2009

Categories: Framtid/Visioner | Krönikor av Mats | Mytologi/Magi

Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Creeper