SEE ARTICLES IN ENGLISH ON THE NEW BLOG - BEYOND

Debatten om mediemisstroende är tillrättalagd - Del 1

Av: Mats Sederholm
Bearbetning:
Linda Bjuvgård

Analysen om mediemisstroendet är tillrättalagd och saknar perspektiv
Resultatet av  SOM-institutets undersökning om svenskars misstroende mot media har skapat debatt. Debatten ger dock en bristfällig och isolerad bild av mediemisstroendet då tyngdpunkten ligger på mediekonsumenter istället för medieproducenter. Med fler undersökningar som underlag syns misstroendet vara mer utbrett. Och ifall man ser till en global undersökning om människors förtroende så blir svaren häpnadsväckande. Hela den svenska mediedebatten faller ihop som ett korthus eller som ett skvättande i en ankdamm.

Del 1
tar upp vinklingen till fördel för medieproducenterna.
Del 2
kommer ta upp medias förnekelseretorik samt undersökningarna som får debatten att framstå som en ankdamm.

Boken ”Misstron mot medier”(MMM) är en publikation från Institutet för mediestudier som beställt en undersökning från SOM-institutet där man mäter förtroendet för journalister. Medieexperter analyserar studien från alla de tänkbara vinklar medan andra författare i boken mest ger uttryck för sina personliga åsikter.

Kunden har alltid fel
-----------------------
Efter några kapitel och efter några författares utsagor om mediekonsumtion och mediekonsumenter  så stiger förväntan på en analys av medieproducenterna. Framme vid kapitlet ”När bjälken sitter i betraktarens ögon: om fientliga medier-fenomenet” skrivet av Jesper Strömbäck och Bengt Johansson så blev det uppenbart att boken saknar en balanserad analys. De skriver om ”fientliga medier-effekten” och ägnar ett helt kapitel åt analyser och undersökningar som i grunden går ut på att beskriva mediekonsumenter som vilseledda och lättmanipulerade.  Bland slutsatserna finner man:
”Människor är inte objektiva när de bedömer mediernas bevakning.”
”Att det finns de som hävdar att medierna är partiska eller obalanserade åt det ena eller andra hållet behöver inte betyda att det är sant”.

Men att bjälken kan sitta i journalisters och redaktörers ögon tycks vara helt främmande.

En lång artikel i ETC lutar sig mot samma tema, fientliga-medier-fenomenet är förklaringen. Den psykologiska människan ställer till det för sig själv medan den psykologiska redaktören eller psykologiska journalisten inte finns och åter igen så går medieproducenterna fria.

Sanningsversionen som prioriteras
----------------------------------------------------
Misstanken om bokens subjektiva syn på mediemisstroendet förstärks när sanning och korrekthet berörs. Att sanning är likhetstecken med korrekta fakta är ett budskap från media, vetenskapen och politiker som knappast undgått någon det senaste halvåret. Bakom detta finns en uppsjö av felaktiga fakta skapat av nättroll och alt.-media men här finns också en subtil fientlighet gentemot folkjournalistik och mediekonsumenter. ”Korrekta-fakta-versionen” av sanningen gagnar traditionella media eftersom de prioriterar den noggrannheten. Med fokus på korrekta fakta kan de också leda bort uppmärksamheten från en annan version av felaktiga sanningar, deras egen "utvalda-fakta-versionen" eller åsiktsjournalistik. Hur man med enbart korrekta fakta kan skapa lögner har jag för övrigt utvecklat i min krönika ”Korrekta fakta, vem bryr sig?”

Var finns analysen om oberoendet, om åsikt och fakta?
--------------------------------------------------------------------------
MMM tar också upp oberoende/opartiskhet-aspekten av sanningen men ytterst sparsamt. Eller kanske det är samstämmigheten i de traditionella media som är oroande snarare än bristen på oberoende. Det borde kunna grävas rejält i detta ämne eftersom medias bevakning av exempelvis Donald Trump och Brexit närmast kan liknas vid en och samma röst. Som prenumerant på DN så har jag både erfarit och konstaterat att efter i storleksordningen 3500 artiklar om Donald Trump det senaste halvåret så är nästan alla kritiska, ogillande eller spydiga. Det borde vara intressant att fråga sig ifall mediekonsumenter kan förlora förtroendet för media under sådana här omständigheter. Men likadant här, analysen saknas helt eller nämns bara delvis.

Det skulle också vara värdefullt ifall medieprofessorer eller andra experter kunde lyfta dessa frågor eftersom media själva är i stort sett knäpptysta. Extremt få journalister skulle erkänna en brist på opartiskhet. En av de få som berört saken är Joris Luyendijk som i DN skriver:

Och konsekvensen är att journalister blir partiska inför de nyheter som de lovat att bevaka objektivt. För hur rapporterar man neutralt om Trumps påstående att han blivit avlyssnad av Obama?

Intressant och samtidigt skrämmande. Hur det kan vara så svårt att rapportera utan att ”tycka” borde vara ett annat ämne att ta upp.

Att tyngdpunkten och buggen i mediemisstroendet är förlagd till mindre vetande människor blir tydligt i fallet med CNN-reportern Jimmy Carr som under en intervju med dold kamera får frågan:  ”Would it be 'fair to question the intellect of the American voter,”.  Carr svarar: ”Oh, no. They're stupid as shit.”.
Förutom detta berättar han också om att cheferna på CNN uppmuntrar sina anställda att fokusera på påstådda men obevisade kopplingar mellan Trump’s presidentkampanj och ryska influenser.

Brittiska Daily Mail skrev om detta den sista juni. Efter två veckor saknades fortfarande nyheten om avslöjandet i svenska traditionella media. Jag tipsade för säkerhets skull Expressen, Aftonbladet, DN, Svenska dagbladet och SvT om detta men svenska media föredrar tystnad liksom att inte svara mig på frågan om nyheten är en bluff eller om den är sann.

MMM som jag nu refererat till skänker ändå nyanseringar av mediemisstroendet tack vare författare som Andreas Ericson och Edvard Lind som släpper taget om vetenskapligt kliniska vinklingar och tillrättalagda analyser. De försöker att bredda perspektiven och gör även mediearbetare till människor exempelvis när Ericson tar upp några exempel på förnekelsestrategier hos media:

”Kanske känns det också skönt att få nypa till envisa kritiker genom att bunta ihop dem med fascister. Men risken är att den slutgiltiga effekten blir lite som den vid sängvätning – kanske varmt och gott i början men snart betydligt obehagligare eftersom man riskerar att alienera stora grupper som medierna är beroende av som både konsumenter och finansiärer.”

Källor

Mediastudier och boken ”Misstron mot medier” (Kan laddas ner)
http://mediestudier.se/publikationer/misstron-mot-medier/

CNN-Intervju med CNN reporter Jimmy Carr
http://www.dailymail.co.uk/news/article-4655134/CNN-producer-Kellyanne-looks-like-got-hit-shovel.html

 

 


Tags:
Categories: Informationskriget | Krönikor av Mats | Media

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Sanning efter tycke


Av Mats Sederholm

UPPDATERAD 18:44 efter att Aftonbladet ändrat på bilden.


Kanske upp till 500.000 människor protesterade i Washington för kvinnors rättigheter och för mänskliga rättigheter.  ”Women’s march”.

Trump har utan tvekan bidragit till denna uppslutning genom sin snäva och nedlåtande människosyn. Men protesterna är också en fortsättning på de senaste årens ivriga protesterande mot politiker och etablissemanget i allmänhet.

Main Stream Media blev över en natt aktivister då man slängde sig över denna och andra protester och körde ut nyheten maximalt eftersom den går i deras favör. Sedan gammalt vet vi att man är helt tyst när tusentals människor, som de gjort de senaste åren, protesterat i en mer allmän samhällskritisk anda som mot korruption, banker och nedskärningar. Det flesta människor sväljer betet eftersom de inte känner till något annat. Inte olikt vad som sker i Ryssland, Kina eller andra länder med en stenhård politisk agenda.

Romantik, drömmar och illusioner är vad som präglar media och politikers reaktioner. Och det vore lätt att anklaga journalister, politiker med flera såsom jag själv gjort så många gånger men det blir mer och mer uppenbart att de lever i en annan verklighet eller drömtillstånd.

I ett av SvT:s inslag (minns tyvärr inte vilket, allt finns inte med på SvT play) så avslutade man installationsdagens händelser med ett kort videoklipp där man visade Trump när han svor presidenteden och därpå ett klipp när Obamas helikopter lämnade Vita huset. Det senare pågick 2-3 gånger längre än det första. Ordningen borde vara den omvända, dagens huvudnummer främst och mest. Sånt här handlar om producenter som jag tror instinktivt känner mer för Obama och den gamla goa tiden än detta hemska monster Trump.

Mediereaktionerna uttryckte en saknad över det som brukligt är när det gäller presidenters installationstal. Jag läste därför igenom alla Obamas och Clintons installationstal liksom Pappa Bush och John F Kennedy:s.

Förutom den sistnämnde så är det en tragisk radda av högtravande tilltal till folket. Man blickar lite bakåt till förfäderna, man blickar lite framåt och pyntar samtiden med lite dagsaktuella problem som ger de kontraster man behöver för att slutligen knyta ihop godispåsen. Den innehåller lösningar byggda på plattityder om demokrati, meningar som uttrycker en samling av nationen eller visioner om den fria världen, meningar om expansion och så vidare. En gammeldags och invand populism. 

Några exempel:

Obama 2004
----------------
For as much as government can do and must do, it is ultimately the faith and determination of the American people upon which this nation relies.

Människor inte bara I USA utan i hela västvärlden får i verkligheten bära bördan av ett fåtals politikers och bankers makt och korruption. Att beröra folket som de som regeringen och nationen anförtror sig till är ett hyckleri och förakt utan dess like. I verkligheten så ser vi ett utbrett medborgarförakt som i etablissemangen i västvärlden tagit skruv efter Brexit och Trumps seger. 

Obama 2008
-------------------
For we, the people, understand that our country cannot succeed when a shrinking few do very well and a growing many barely make it.

Nej precis, och skillnaden mellan fattiga och rika bara ökar Barack, men det kändes så bra, det låg så rätt i luften då va?

Clinton 1993
------------------
But when most people are working harder for less; when others cannot work at all; when the cost of health care devastates families and threatens to bankrupt many of our enterprises, great and small; when fear of crime robs law-abiding citizens of their freedom; and when millions of poor children cannot even imagine the lives we are calling them to lead, we have not made Change our friend.

Och 24 år senare fortsätter människor att jobba hårdare för ingenting och helst mer och längre i åldrarna. Och ingenting inom ramen för det politiska etablissemanget kommer att kunna ändra på detta. Clinton liksom Obamas sekteristiska change-tal är tragiska, de gör mig ledsen eftersom jag vet att miljoner människor ser denna hägring.

Men healthcare, Obama försökte och lyckades till viss del. Men så var det den där dumma kongressen som satte stopp, aj då.  Obama gjorde ju rätt men kongressen satte sig på tvären. Ni har hört media berätta det så för er eller hur?

Fast problemet är att det är hela det parlamentariska och politiska spektaklet i sig som omöjliggör en förbättring för människor. Vem bryr sig om det är presidenten eller kongressen? Tyngdpunkten i problemet ligger ju inte här utan i en vidare förståelse för ett ”demokratiskt” system som nått sin gräns och som inte förmår att leverera något mer.

Angående invigningstalen så utmärkte sig John F Kennedy när han 1951 höll ett rent fredstal, han höjer visionen och talar utanför boxen. Han såg längre och blev skjuten.

Trump öppnade sitt tal med:

Dagens ceremoni har emellertid en särskild innebörd. För idag överför vi inte bara makt från en administration till en annan eller från ett parti till ett annat – utan vi överför makt från Washington D. C. och ger den tillbaka till er, det amerikanska folket. Alltför länge har en liten grupp i vår nations huvudstad plockat åt sig regerandets belöningar medan folket har fått bära kostnaderna.

SvT:s reporter Bengt Norborg jämförde den här delen med en diktators tal. Och jag förstår, det gör ont, för Trump drog till med en rak höger rakt i ansiktet  på såväl Norborg som så många andra drömmare och anti-populister. Världens mäktigaste man står inte på deras sida längre. Och de mår så evinnerligt dåligt. Pappa USA har lämnat dem i sticket. Bittert!

Och monstret Trump sa inget om demokrati … eller:
”utan vi överför makt från Washington D. C. och ger den tillbaka till er, det amerikanska folket”

”Jo men han sa inget om demokrati”, upprepar man inuti drömkupan. För det ska gå till så, man ska säga de orden annars är man ingen riktig president. Det har gått så långt med medborgarföraktet att man till och med förlorat grundmeningen med demokrati. Begreppet folkstyre har försvunnit, det är plattityderna som ska sägas, fernissan som måste målas, sagan som måste hålla.

Det kändes ganska så unket när Trump uttryckte sin nationalism liksom när andra gör det. Så långt är jag med på kritikerna, liksom jag är i andra delar av Trumps utfall som mot Palestina, mexikanare, kvinnor med mera

Globaliseringen har förflyttat makten och människors inflytanden bort från verkligheten. De äger inte längre sin egen vardag. Verkligheten består av ett moln där kapitalister, arbetslinjer, säkerhetstjänster och orättvisor blandats ihop till en smak, till en kraft, till en destruktiv  kultur som nu breder ut sig över snart hela jorden.

Nationalismen är ett svar på detta. ”Låt mig åtminstone behålla den banala tron på mitt förbannade land och våra traditioner. Nu när precis allt flyter fritt och alla skiter i mig så kan väl NÅNTING få stå still”.

Jag har inga problem med att se den här reaktionen fast jag inte stödjer den. Den är inte det minsta konstig, den är grundläggande. Tillhörighet är naturligt, det är inget ont med detta. Förvisso är jag personligen inte särskilt mycket av en nationalist, jag är mer en världsmedborgare men förstår behovet. Alla medborgare måste få känna att verkligheten tillhör dem. Nationalism är ett första skrik, ett rop som säger ”sluta nu”, ni är på väg åt fel håll och nu sätter vi gränserna.

Jag tänkte på Hitler när Trump talade, liksom jag tänkte på Trump som en frälsare. Tankarna gick runt i alla riktningar. Men det är inte särskilt troligt att han endera är en ny fascist eller frälsare. Vad som är troligt är att han spräcker drömtillståndet. Han är en företeelse på vägen till något annat, en naturlig process, en trigger av orättvisor som skapar rädslor, hat, förakt hos de styrande och samtidigt en företeelse som blottar vårt samhälle och de styrande.

Ett etablissemang som visar sig vara fulare, elakare och mer protektionistiskt än vad jag någonsin kunnat drömma om. Ett etablissemang som har en enda uppgift, att vara systemförvaltare, att vara riddare av en gammal orden som gjort sitt, som håller massorna vid liv med amerikanska drömmar,  Hollywood och andra sötningsmedel. Och precis som med alla andra grundläggande förändringar så är det människor själva som får göra grovjobbet medan aristokratin oavsett om den är romersk eller 1:a klass passagerare på Titanic, fortsätter att dansa vidare i en feel-good-värld, i ett drömtillstånd som är på väg att dunsta bort.

Jag avslutar denna krönika med några bilder från Aftonbladet där man återger The new York Times jämförelse av storleken på folkmassan mellan Obamas invigning och Trump. Att det var fler människor på Obamas invigning är uppenbart, tron på systemet fanns fortfarande kvar med en svart president.
 

 
Nedan en bild från från SvT:s sändning. OBS, perspektiven nedan är de omvända. I AB är bilden tagen MOT Capitol Hill, i Svt är bilden tagen FRÅN Capitol Hill. Jag har numrerat sektionerna så att de går att jämföra. AB och New York Times bluff blir uppenbar om man iakttar sektion 3 där ena sidan är näst intill folktom i AB, men på SvT är den halvfylld. Med andra ord så är det över lag fler människor på Trumps installation än vad AB publicerar. Man har medvetet använt sig av en bild av installationen innan den var helt befolkad. Man väljer sina sanningar efter tycke.


Den här typen av Fake News kommer vi garanterat  att få se mer av framöver.


UPPDATERING 18.44 21/7


Aftonbladet har efter tips (spårbart) uppdaterat sidan och lagt ut en ny bild (där man bl.a. skiftat de två jämförelsebilderna) och helt enkelt bara har förstärkt kontrasten i bilden och gjort bilden mörkare så att det ska se ut som fler människor.
Trevligt att ni besöker Klar Sikt


Tags:
Categories: Informationskriget | Krönikor av Mats | Nyheter | Politik

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

En ny ordning eller etablissemangets krig



Av Mats Sederholm


Revolution och Politisk kris är inte ovanliga slutsatser av USA-valet och den spännande frågan är vilken riktning detta kommer att ta framöver. Är det gatuvåld, strejker, misstroende mot domstolar och myndigheter och en alltmer utbredd syn på politiker och media som varandes korrupta som väntar. Eller kommer Trumps etablissemang och spökhus till administration att överträffa det nuvarande i dårskap?

Med mycket tur ser vi istället en ny politisk koncensus växa fram. En som tagit lärdom, som vänt fokus bort från globalisering, unionstänkande, globala parlament eller liknande och istället ödmjukt vänt sig till människor. En nyordning som vänder trenden från etablissemangsstyre till folkstyre. Det skulle innebära en demokratisk förfining och ett nästa steg framåt för hela västvärlden och för mänskligheten.

Men det blir en tuff resa för etablissemanget.

Enligt BBC stöddes Clinton av 200 nyhetstidningar och Trump av mindre än 20 och dessutom hade hon mer än dubbelt så mycket i kampanjbidrag. Gammelmedias katastrofala uppträdande och val har märkts även i Sverige. Snacka om att de nu vaknar upp till en baksmälla. Ja, åtminstone de redaktörer och kulturskribenter som inte väljer att ta en återställare. Tyvärr verkar de flesta ha prövat den medicinen.

Och hur har vi det med en elit som styr allt?

Kanske jag gör någon besviken eller upprörd men jag ser inte den minsta konspiratoriska förklaring till medias övervikt för Clinton. Det behövs inga. Rådande koncensus, de normer och de värderingar som formar vårt samhälle ligger närmare Clinton därför håller etablissemanget på Clinton. Konstigare än så är det inte. Om hemliga eliter haft en sådan makt hade Clinton vunnit, men hon förlorade,  punkt slut. Den som ändå vill tro, gå till kyrkan!

Att ha en åsikt handlar oftast om att ha en identitet, identiteten delar man med andra människor, identiteten består av en uppsättning av normer och synsätt som man har en konsensus om. De som vunnit inflytande i samhället är de som format normsystemet och med stark påverkan sett till att hålla flertalet människor inuti denna trossfär eller drömtillstånd. De styrande i samhället behöver inte samarbeta eller konspirera det minsta om detta. En kultur är en kultur, den genomsyrar alla och den hålls vid liv så länge alla tror på den, eller tills alla bryter den vilket det finns en stor anledning att hysa förhoppning om.

Så, när exempelvis SvT:s Carina Bergfeldt rapporterade från Hillary Clinton’s kramfest med Bruce Springsteen, Lady Gaga med  fler och lyriskt mös så är det ingen som sagt åt henne att göra det. Hon gillar det gänget liksom de flesta i media gör.  Att Clinton en gång sympatiserade med invasionen av Irak som ledde fram till hundratusentals dödade barn ingår liksom inte i den myskupan… jo jag vet, ta ett glas vin och försök slappna av, snart är det fredag, eller lördag eller…nått.
  
Den enda fördelen med Trumps seger är att den i sin traumatiska effekt kan krackelera gällande drömtillstånd. Det anglosaxiska, materiella, strategiskt cyniska, konkurrensinriktade, affärsrelaterade, statustroende, militära och arbete/konsumtions inriktade och omänskliga. För att nämna några ingredienser. I USA är allt inbakat i en sockerkletig gelé som kallas den amerikanska drömmen. En illusion utom för den promillen kändisar som just stödde Clinton. 

Fler måste knacka på den där glaskulan med snöfall och tomtar i. Glaset är tjockt, jag vet, men den kommer att spricka. Vi måste vidare nu! Nya rapporter om fler sjukskrivningar kommer in från verkligheten och dårskapen lyser allt tydligare i snart varenda hörn i samhället. Vi behöver ett annat samhälle och människor som kan släppa ankare, oavsett om ankaret heter kapitalism eller Marx. Men glöm inte att ta med dom bra grejerna, huvudsaken är att vi går vidare.

Man vill ju som vanligt gärna vara en positiv en. Jag såg på SvT:s Agenda med den kvicka och påläste Mats Knutsson som programledare. Hela programmet handlade om USA-Valet, populism och framtiden. Spännande, vad ska dom nu hitta på tänkte jag. Ta en återställare och somna om eller ta en kaffe, en dusch och ta sig an den nya dagen?

Tyvärr började det krypa iskalla kårar längs ryggraden då andemeningen med historikers, politikers och Mats Knutssons egna subjektiva tolkning av läget utvecklades till något skrämmande. Jag blev rent ut sagt rädd och identifierade mig alltmer men någon etnisk utsatt grupp som ser nyheterna och får veta att man  tillhör det smutsigaste och farligaste som samhället kan erbjuda. Men nu handlade det om  DEN POPULISTISKA RÖRELSEN. Ingen i media vet vad ordet betyder med det känns gott att ta till den där onyanserade träklubban. Nu tillhör jag inte någon populistisk (ehh tror jag) rörelse och det är just det som är problemet, för nu åker snart alla med i sköljvattnet. Systemkritiker, knegare, medelklass, vänsterfolk kritiska till banker, Fi-anhängare ja alla som inte tillhör den lilla minskande gråa klick av politiska, rena och förnuftiga företrädare är föremål för det nya mediahatet.

Historien med Agenda slutade dock väl. En spelare på mediaplanen jag hittills inte känt till, vilket jag verkligen borde, och vilket ni yrkesjournalister som läser detta nyhetsbrev säkert gör, trädde fram i en miniduell med Peter Woolodarski. Så här sa hon:

Media har ett ansvar när man försöker göra karikatyrer av åsiktsströmningar som inte stämmer överens med journalistkårens uppfattningar.

Vi pratar väldigt mycket om mångfald när det gäller etnicitet men vi pratar inte om mångfald när det gäller idéer och det gör att journalister har svårt att förstå de grupper av väljare de inte själva representerar.

De vi vet är att man som journalist kan bedriva agendasättande journalistik som DN gör nuförtiden eller så kan man vara konsekvensneutral.

Och är man konsekvensneutral så ställer man frågor som inte ger uppenbara svar för att man är rädd för att fiska i grumligt vatten eller för att man är rädd för att vissa partier ska gynnas eller missgynnas. När man har det som utgångspunkt då ser väljarna igenom det och då kommer de vändas mot medierna. Och medierna ska alltid granska makten, inte alliera sig med den.


Alice Teodorescu Politisk redaktör för Göteborgs Posten

Tack Alice!

Andra som hittat ut ur glaskulan är rörelsen DIEM25 startad av den före detta grekiska finansministern, Varoufakis.  initiativ DIEM25 har på mindre än ett år samlat nära 25 000 medlemmar i 56 länder. Det enkla budskapet är att arbeta för ett demokratiskt EU. Man har på kort tid monterat upp strukturer och beslutsordningar med fokus på medlemmars närvaro och delaktighet, liksom jämställdhet mellan kvinnor och män och en ideologisk grund som lockar människor från alla politiska läger. Man vill bland annat verka mot EU inifrån och med civil olydnad. Man tog avstånd från båda USA-kandidaterna. Julian Assange, Noam Chomski,  Brian Eno är några av de som aktivt arbetar för DIEM 25.

Slutorden för dagens krönika får blir Edward Snowdens och hans tankar kring USA-valet.

“We should be cautious about putting too much faith or fear into elected officials,” said Snowden. “At the end of the day, this is just a president.”

He said if people want to change the world, they should look to themselves instead of putting their hopes or fears in a single person. “This can only be the work of the people,” Snowden said. “If we want to have a better world we can’t hope for an Obama, and we should not fear a Donald Trump, rather we should build it ourselves.”


KÄLLOR:

DIEM25
www.diem25.org

BBC
http://www.bbc.com/news/entertainment-arts-37952249

Snowden
http://www.intellectualtakeout.org/blog/snowden-stop-putting-so-much-faith-and-fear-presidents

Tags:
Categories: Informationskriget | Krönikor av Mats | Media | Politik | Populism | DIEM25

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Etablissemanget nere för räkning, igen



Av Mats Sederholm


Dags för nästa snyting.

Upplevelsen av ett etablissemang som alltmer fjärmat sig från demokratins tyngdpunkt, folket och väljarna är något jag skrivit flitigt om de senaste åren och upplevt mig vara i stort sett ensam om. Inte minst är boken Kollision en enda stor bekräftelse på denna växande historiska spricka mellan makten och gräsrötterna. En spricka som jag för 3-4 år sedan tyckte mig skönja och såg var på väg att vidgas.

Världens media dömde ut Brexit-anhängarna liksom de i presidentvalet med ännu större kraft har valt sida till Hillary Clinton favör. Stålar och propaganda har gjort allt för att skapa Clinton som vinnare. Hon har haft mer än dubbelt så mycket i kampanjbidrag och haft i stort sett hela mediakåren på sin sida. Gammelmedias val har märks även i Sverige. Hur många Trump-anhängare eller debattörer har vi mött i jämförelse med Clinton-anhängare i exempelvis tv-nyheterna?  Kanske de inte är värdiga, kanske det borde till en blocköverskridande gammelmedial Novemberöverenskommelse för att förhindra de här ”skitiga” rösternas tillgång till de offentliga rummet?

Mig veterligen har endast två journalister försökt skapa lite balans. Aftonbladets Åsa Linderborg och ETC’s Kajsa Ekis Ekman som varit kritiska till Clinton. Den första valde ändå Clinton. Det finns faktiskt andra att välja på, exempelvis Jill Stein, de grönas namn i USA.  De flesta verkar ha betraktat Clinton som någon slags ”lilla huset på prärien” romantisk, duktig och företagssam amerikansk kvinna. Ändå rätt ok va?

Frågan är nu vart vi är på väg. Är vårt samhälle förmöget att lära av bistra erfarenheter?

Har vi exempelvis märkt några nya tongångar eller debatter om människors integritet eller om övervakning efter Snowdens med fleras avslöjanden av statsmakters underrättelsetjänster i USA eller i andra länder i västvärlden?
 Nej
Har debatten, eftertanken eller självkritiken av Brexit påverkat politiker eller skribenter?
 Nej
Kommer vi att märka någon skillnad denna gång?
 Nej, är jag rädd för.

Tvärtom tror jag att vi kommer att få en fördjupad spricka.

Makt skapar sin egen klass och våra parlamentariska politiker kommer inte att låta sig påverkas nämnvärt. De kommer vana trogen att vilja återföra problemet med den” tysta majoriteten” till sina egna områden, till sin egen ingrodda och oförändrade politik och ”göra en Clinton”. Alltså, satsa på gamla goa politiska favoriter. Stötta västerländska ”befrielsekrig” i öst, knyta täta band med banker, underrätelsetjänster, satsa på mer globalisering, mer arbetslinjer och konsumtion som svar på livets gåtor.

De amerikanska väljarna drog in en torped rakt in i de djupaste rötterna i det västerländska samhället och det small av bara helvete. Ett politikens 9/11 men denna gång är fienden innanför murarna. Smällen är mer än vad någon redaktör eller politiker ens vågar förstå. Man irrar fortfarande runt i dammet och rasmassorna. Detta trots att insikten om gapande sprickor mellan fattiga och rika och ett cyniskt samhälle har skapat den ena protestvågen efter den andra de 4-5 senaste åren.

Finner man några spår av eftertankar så här dagarna efter den politiska kraschen.

Björn Wiman DN:s kulturredaktör kände så här:

Det som hände natten till den 9 november 2016 är inte världens undergång. Men något stort och farligt är det. En amerikansk revolution? Ja, men också den senaste anhalten på en global resa mot avgrunden, ett skred nedåt för hela mänskligheten.

Det påminner om det brittiska imperiets tidningsrubriker på 1800-talet när dimman lagt sig över den engelska kanalen. ”Hela Europa är isolerat”. Pompöst är bara förnamnet.

Vita män i som söker behålla sin identitet har varit en annan av många lite taffliga och vaga förklaringar. Journalisten Eva Elmsäter på SvT berättade att det var lika mycket vita kvinnor som sa nej till Clinton och ja till Trump liksom att Trump:s anhängare går att finna i alla samhällsklasser. Samma sak kan sägas om Latinorösterna, Trump fick med sig dem också.

En före detta  politiker Göran Persson  hade en ovanligt vaken och samhälls-självkritisk inställning. Han gjorde tre reflektioner om Trump-segern.

Reflektion 1
”Jag blir inte förvånad. Det finns en mäktig proteströrelse i hela västvärlden mot etablerade politiker”
”Många regeringar har missköt fördelningspolitiken. Det har blivit all rikare samhällen och allt fler har hamnat utanför. Och det där går till en viss gräns och när då medelklassen själv börjar förstå eller känna sig hotade och förstås att nästa grupp är vi som hamnar utanför så kommer en mäktig proteströrelse.”


Reflektion 2
”På något sätt är väl det här punkten för gammelmedias företrädesrätt när det gäller att analysera läget. Väldigt samstämmigt har det var i de etablerade media om att det här skulle bli en Clinton-seger. Men det finns en opinion som dom inte längre fångar upp.”

Reflektion 3
Den intellektuella dimensionen av politiken får stryka på foten för halvlögner med mera,

Reportern, Aftonbladets Olof Peterson tog upp två punkter av tre i artikeln från telefonintervjun, gissa vilken han hoppade över?
Rätt, den om kritiken av gammelmedia. Och sådana här små ”justeringar” sker varje dag i gammelmedia.

När kvinnor och mexikanska invandrare röstar på en man vars kvinnosyn och människosyn känns så gammal och rutten att man får backa långt tillbaka i historien så måste man ställa sig nya frågor. När fattiga arbetare som inte fått en reallöneökning på många år röstar på en mångmiljardär så måste man gå bortom gamla tankegångar. Vilken är den enorma kraft och längtan efter förändring som får folk att låta sig förnedras?

Förklaringar som att Trump är en tjuv- och rackar-typ som spelar på människors missnöje är att åter spotta på de som sagt ifrån eftersom man då tar deras röst ifrån dem och gör dem till bimbo-folk. Det är inte en ovanlig borgerlig förklaring. Från vänstern vill man så klart återföra allting till ekonomiska klyftor i samhället.  För oss som söker ett mer självständigt perspektiv så är det uppenbart att sådana här förklaringar inte räcker till och inte kommer att leda NÅGONVART. Missnöjet sträcker sig just nu över HELA PLANETEN. Fundera på det en stund.

Vi står inför ett paradigmskifte, där människor inte längre accepterar globala centraliseringar och en upplevelse av att man inte längre är delaktig i alla de utspridda och ogreppbara processer av makt man lyder under.

Det ska bli spännande att se hur politiker, ledarskribenter, kulturskribenter ska tackla detta problem med etablissemanget. Mitt tips är att jämret över börsnedgångar är som med de politiska nedgångarna, de återgår till det vanliga efter några veckor. Den politiska och mediala kasten kommer inte att krackelera. Tvärtom, jag är rädd för att vi kommer se etablissemanget mobilisera och med än större kraft och trubbigare än någonsin ge sig på människor med systemkritiska tankar.

En gång i tiden saknade arbetare en klassmedvetenhet, liksom att kvinnor saknade självkänsla och inte hade rätten att rösta. Eliten protesterade mot den tidens skräniga populister. Vad dagens nya antietablissemangsrörelse är på väg vet ingen. Idag har såväl vänstern som socialdemokratin misslyckats med att fånga upp problemen, liksom de borgerliga.

Jag ser nya torpeder från tysta majoriteter som redan är på väg. Och jag ser en gammal värld implodera.

Källor:
Aftonbladet Åsa Linderborg
http://www.aftonbladet.se/kultur/article23238245.ab

ETC Kajsa Ekis Ekman
http://www.etc.se/ledare/hillary-clinton-ar-en-klassisk-imperialist

Aftonbladet Göran Persson
http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/article23882334.ab

DN Björn Wiman
http://www.dn.se/kultur-noje/bjorn-wiman-nu-ar-han-president-i-amerikas-forenta-stater-skrudad-i-rod-keps-och-oandlig-makt/

Tags:
Categories: Informationskriget | Krönikor av Mats | Politik | Populism

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Presidentens nya kläder

Av Mats Sederholm

OS-finalen i politik pågår för fullt och alla medel är tillåtna. Säkerhetsluckor kring hanteringen av mejl hotar den demokratiska sidan. Förnedrade kvinnor som kliver fram och vittnar om övergrepp hotar den republikanska. Det här är bara några av de artilleripjäser som Clinton och Trump avfyrar mot varandra. Väljaropinionen gungar än hit och än dit inför valet om vem som ska bli nästa anförare av den fria världen, ”the leader of the free world”. 

Det här är ett viktigt drama och de som inte bryr sig och inte uppfattar det högtidliga och den djupt demokratiska bevekelsegrunden för detta betraktas gärna som "mindre begåvade". De saknar den där allvarliga och finstämda respekten för vår västvärlds allra dyrbaraste kronjuveler. Demokratin, friheten, öppenheten och drömmen om att få leva i ett samhälle med rätten att skapa sig det liv man önskar. De som inte insett detta ser inte Kejsarens nya kläder.

Presidentvalet är allas vår värld just nu. Överallt så bubblar det av upphetsning, spekulationer och andaktig förväntan. Årets presidentval är unikt. Aldrig förut har vi sett så många icke politiska karriärister, aldrig förut har personattackerna varit så hårda och aldrig tidigare har kontrasterna i åsikterna hos det amerikanska folket varit så tydliga.

I min fantasi så sätter jag mig i en helikopter för att få mig en överblick.  Jag passerar mjukt  fram och rakt in i ett fyrverkeri av spotlights. Medias ljuskäglor söker sig runt för att fånga minsta lilla rörelse som kan skänka någonting nytt att analysera eller som det kan göras rubriker av. Jag fortsätter förbi gigantiska reklamskyltar som spelar upp kampanjvideor. Röster från radiostationer, nyhetsmedia, agiterande från talarstolar skapar en bubblande kittel av vilja och målande visioner om det framtida USA.

Plötsligt blir det mörkt. När ögonen vant sig uppfattar jag ett grått landskap som breder ut sig. Efter en stund vänder jag på helikoptern och ser tillbaka.

I horisonten syns ett ensamt slott mitt i detta bleka landskap vars ljud och ljus nu endast svagt kan uppfattas. Överallt utanför slottets murar och i denna nya värld syns människor, miljoner människor, mer än 300 miljoner som arbetar, som tittar på tv, som gör sina vardagsbestyr, som sover eller bara pustar ut. Trötta, gråa och likgiltiga anleten syns. Ett och annat ansikte lyses upp då de uppmärksammar festen på slottet inför korandet av den nya Kejsaren. De flesta bryr sig inte. Bland de uppmärksamma är det endast någon enstaka som verkar glad eller upprymd. De flesta verkar tvärtom uppgivna, frustrerade eller hatfyllda.

De ser inte kejsarens nya kläder.

Årets val bjuder på de minst populära presidentkandidaterna i den moderna amerikanska historien. När George W Bush efter att ha startat Irak-kriget 2003, som snart fördömdes av nästan en hel värld, kandiderade till sin andra period, 2004, så var han då mer populär än vad Hillary Clinton är idag och ännu mer populär än Donald Trump. En majoritet av väljarna säger att de är frustrerade och äcklade över valkampanjen (55-57%).  Endast var tredje person bryr sig och endast var 8-10:nde känner optimism, de som ser kejsarens nya kläder.

Gapet mellan rika och fattiga i USA fortsätter att öka och är bland de största i världen. 20% av de fattigaste medborgarna får dela på endast några procent av landets inkomster, medan de rikaste 20% får hälften.

Den fina balen på slottet i horisonten känns overklig. Alla vet att oavsett vem som blir den nya kejsaren så kommer ingenting nytt att hända. Välfärd och respekt till massorna kommer ändå inte att synas till de närmaste åren.

Ett fåtal människor vandrar till slottet på den stora dagen och lägger sin gåva vid porten. Man röstar mest för att man är förbannad eller rädd, för att man vill visa sitt missnöje och för att man vill protestera. Några kastar hellre än sten över muren och hoppas att den ska träffa någon av alla de där som är inbjudna till fest, alla de där som ser Kejsarens nya kläder, nyhetsredaktörer, politiker, militärer och alla de andra i det kejserliga hovet.

Kejsarens finaste plagg är den amerikanska drömmen. Men i verkligheten, där ute på bygden utanför murarna så har många redan förstått att det där är en myt. I själva verket tillhör USA ett av de länder där det är svårast att byta samhällsklass.

Människor stirrar förstrött på tv. De byter kanal och hoppar från tv-serier, till standup-comedies, till frågetävlingar, till nyheter om presidentkandidaterna,. Allt är fiction, ingenting är på riktigt och kejsaren syns naken.

Tags:
Categories: Informationskriget | Krönikor av Mats | Politik

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Efcharistå (Tack) Grekland

Av Mats Sederholm

Äntligen

Folkets vilja gick igenom. Den politiska demokratin i Grekland fungerade. Skrämselpropagandan från etablissemanget räckte inte till liksom det faktiskt inte gjorde i Sverige heller när vi skulle skrämmas till att rösta Ja till euron. Syriza, det grekiska vänsterpartiet fick nästan egen majoritet i valet i söndags och kommer nu att kunna förhandla med EU, ECB (Europeiska centralbanken) och IMF som motpart och med värdighet och integritet.

Människor ska inte behöva rota i soporna, vara utan jobb, utan pengar, utan stolthet bara för att banker och finansinstitut ska få sina ränteinkomster säkrade. Skitsnack som ”de lata grekerna”, ”de oansvariga” och andra uttryck och synsätt som på flera sätt cirkulerat runt i mellersta och norra Europa har visat sig vara byggda på fördomar och dunstat bort när de ställts mot fakta. Grekland har svarat:

Det räcker nu!

Grekland är inte fattigt. De har alla de tillräckliga resurser som behövs för att dess befolkning ska kunna leva värdiga liv och i ett gott materiellt tillstånd och inte som några trimbara komponenter i ett ekonomiskt politiskt ramverk som främst när sig själv och inte de mänskliga komponenterna. Det handlar som vanligt om fördelning, om den där 1 procenten och de 99 andra.


En fantastisk seger är det. Det är inte ofta det händer att duvorna besegrar hökarna.

Men hökarna kämpar emot.

När jag gav mig in i Sanningsrörelsen i början på 2000-talet så handlade en hel del om att förstå den bakomliggande makten i samhället, att se mekanismerna mellan de olika hierarkiska lagren. Omvärlden ville bara ha det till att jag: "trodde på konspirationsteorier". Det blir lättare för media att kategorisera det på det sättet. Utan kategorier kan man inte sätta etiketter, utan etiketter kan man inte skapa dramer och förenklingar, utan dramer säljer man inga lösnummer och utan förenklingar kan man inte försvara etablissemanget. Nyanserade nyhetsbilder utan värderingar skulle hota hela etablissemanget.

Vad jag mest lärde mig under seklets första 10 år handlade som sagt  inte om "konspirationsteorier" utan hur vårt etablissemang går till väga för att härska och skapa koncensusåsikter i samhället. Maria-Pia Boethius ETC kunde kosta på sig att sparka på sanningsrörelsen för ett antal år sedan när de stod under full beskjutning från media och politiker. Antisemit-retoriken haglade ner som granater över allt och alla som rörde sig med alternativa åsikter. För några månader sen blev hon själv indirekt anklagad för antisemitism då hon deltagit i ”Ship to Gaza”-aktionen som av DN:s Susanna Birgersson (vart får DN alla de där borgerliga karriärskvinnorna ifrån med de strama, krävande och oempatiska dragen?) ansågs vara antisemitisk. Medias fria retoriska lek med associationer är något jag lärde mig om redan 2009. Journalister och kulturskribenter använder sig av det när det gynnar deras egen PK-karriär men blir sedan både chockade och förolämpade när de själva blir måltavlan eftersom: ”Det är ju absurda angrepp”. Hmm jag vet, och? I informations- och åsiktskriget är allt tillåtet. Välkommen till sanningen, ska vi starta en rörelse?

Susanna Birgersson, DN:s egen järnlady som anser att att den populistiska bilden av politik är:
"Etablissemangets enda bränsle är uttjänta slogans och maktlystnad
medan de modiga uppstickarna överröstas med floskler om alla människors lika värde."

Idag är inte konspirationstillhygget lika använt. Istället används orden ”extremister” och ”populister”. På ETC klagar man över att just Syriza blivit omnämnda som populistiska av både utländsk som svensk press. Man blir så klart ledsna och besvikna och tycker alldeles säkert att det är riktigt orättvist. Varken de eller en massa andra folkopinioner eller andra folkrörelser borde få drabbas av retoriska etiketter men informationskriget är här för att stanna som jag försökt att påtala i 6-7 år nu.  Att de själva målar ut populister till höger och, nja förmodligen inte till vänster, är de fortfarande fullständigt blinda för. De lever i sin kupa eller i något jag kallar för Drömtillstånd och som jag och Linda kommer att vika ut i kommande boken ”Kollision”. 

Nettotrenden är att det ideologiska landskapet krymper och att alltfler faller utanför ramen som extremister eller populister. Kvar blir bara vad jag kallar för mittenextremisterna. Den enda politiska kanal som går att få in på debattradion snart.

Etablissemanget i hela Europa fick med valutgången i Grekland sig en rejäl snyting igen. Vänstern levererade en skillnad vilket inget kan ta ifrån dem och som de ska ha en eloge för. Här hemma fullständigt krossade Jonas Sjöstedt (v) Lars Adaktusson (Kd) i en minidebatt om valet i Agenda. Adaktusson mumlade och flinade osäkert och blossade bara upp när han fick börja skälla på kommunister och annan gammal osaklig skåpmat. Och nu är han favorit till att ta över partiledarrollen hos Kd. Tänk va, Göran Hägglund slutar, årets icke-nyhet eller?

Så vad kan denna Grekiska minirevolution skapa? Att parlamentarism och det politiska kastsystemet ska kunna skapa en revolution är lika lite otroligt som logiskt motsägelsefullt.

Nej det mest intressanta ligger längre bort i tiden. Nämligen när de grekiska politikerna har misslyckats, när skulder, arbetslöshet och fattigdom åter knackar på dörren, när hoppen lagt sig och folket står där igen och konstaterar att det inte ens den parlamentariska demokratin hjälpte. För den dagen kommer, tro mig. Vad händer då? Ja det ena är att ETC-skribenterna går igenom en inre existentiell kris då deras vänsterpolitiker inte levererade och allt hopp för mänskligheten synes borta. För oss andra som inte är bundna av politiska riktningar och nuvarande demokratiska ordning,  vi vet ju redan hur det går när radikala krafter får makt. Det går som med Mp. Partiet som en gång bar på andliga och alternativa visioner, politiker som såg annorlunda ut, med röda kinder, sol, frihet, friskhet i sinnet och klädda i Fjällräven-plagg. Idag har Fridolin med flera stylat till sig. Med rätt frisyr och rätt politiska retorik så godkänns han av kvällspressen och ledarskribenter. De radikala körs genom etablissemangstvätten och ...”klonk”... pluggas sedan in i det globala maktsystemet. Sen kommer inbjudningarna till forumet i Davos och Bilderbergmöten som brev på posten. Det andra som händer när politikerna misslyckats är förutom bitterhet också en djupare insikt om behovet av en annan värld.


På tal om staten och kapitalet, Ebba grön

Både kapitalet och politiken måste genomskådas innan vi kommer vidare. Men vi är på god väg, vi är på god väg. Det bästa med allt detta är att det kommer att spä på miljoner människors alltmer groende insikter om att det är fel på systemet. Kanske fler politiker och väljare i Sydeuropa vågar skrälla och ge kraft till den våg av ifrågasättande som sveper runt jorden just nu. Tja, jag utgår ifrån att Mellaneuropa med Merkel & Co inte kommer att ställa sig på barrikaderna på den här sidan av 10000-års skiftet. Och ljuset från Norden då? Den svenska revolutionen fastnar i snön och i det mentala förnuftet: "Gärna revolution men respektera rökförbudet va!". Det är extra svårt att ana ljuset så här mitt inne i universums garanterat längst tidsenhet och svartaste hål, Januari, noll grader och mental istid (tack igen Ebba).

Den skulddränkte, mediaimpregnerade, trygghetsövervakade europainvånaren kan ändå ana våren. Det finns liv på andra sidan mörkret

Kali spera

Tags:
Categories: Informationskriget | Krönikor av Mats | Politik

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Je suis un idiot

Av Mats Sederholm

Det bästa vi har av politiker går samman i en slags etablissemangsallians och slår i det 1:a riksdagskriget tillbaka nazisterna, eller om det nu var rasisterna eller om det nu var fascisterna… debatten fortgår. 800.000 väljares förhoppning om att makten utgår från folket får stå åt sidan.

Huvudsaken är att vi tycker enkelt och rätt.

Björn Söder (SD) blir citerad i DN och "döms" för sina kommentarer om nationstillhörighet, judar och samer. Björn anser att hans kommentar blev plockade ur sin kontext. Tja, media gör så.

Huvudsaken är att åsikter refereras enkelt och rätt.

Några islamiska fundamentalister slår till i Paris och hela världens muslimer ironiseras av Björn Söder med hans mening: ”Fredens religion visar sitt ansikte”. Orättvist och onyanserat Björn?

Eller kanske det är viktigast att åsikten blir enkel och rätt.

Folket ropar: ”Je suis Charlie vi vill också att det ska ironiseras över Muhammad". Nidbilder vräks ut i massupplagor. Miljoner muslimer förolämpas, vem bryr sig?

Det handlar om yttrandefrihet och huvudsaken är att åsikten blir enkel och rätt.

Någon kanske gör en nidbild över ett offer från Holocaust och refererar till yttrandefriheten. Yttrandefrihet? Men sådana nidbilder är enbart smaklösa och måste med kraft dömas ut tycker alla.

Huvudsaken är att åsikten blir enkel och rätt.

Hotet från terrorism ökar, mer övervakning och mer kontroller av vanligt folk måste till menar politiker i EU och Sverige efter Parisattentaten. Men NSA, Snowden och allt som vi alla med chock erfarit, öststatstrenderna och storebror ser dig? Nja det där är en annan sak.
 
Nu är det viktiga att åtgärden blir enkel och rätt.


Öga för öga, tand för tand,
Åsikt köps med åsikt medan sanningen stilla tigger med utsträckt hand.

Etablissemangspopulism vinner, nyanserna försvinner.
Media, politiker och allehanda dårar går hand i hand.

 
När ska vi förstå?
"Je suis un idiot."

Tags:
Categories: Informationskriget | Krönikor av Mats | Politik

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Trollen är över oss


Av Mats Sederholm

Även publicerad på Newsvoice

Media och politiker tar på sig Snowdenmasker lite till och från i gycklarnas parad. Men när det verkligen gäller som nu, när det i senaste Snowdenrapporten visar sig att underrättelsetjänster utför karaktärsmord och uppträder som forumtroll världen över då vänder de ryggen till. Och hur gick det med ETC, tidningen som ville "Röra om i det svenska medielandskapet"?

Första krönikan för i år och vi är inne i mars. Vi har det knökfullt just nu med bokarbetet som tar all kraft. 80% är färdigskrivet och det känns mycket bra. Den gamla världen, det korrupta och tusenåriga gamla hierarkiska bygget, som nu förfaller krampar med mer kontroll, mindre demokrati och människor som är på väg att förvandlas till dränerade soltorkade frukter. Det är visst nån ekonomisk tillväxt som slurpar i sig själar har jag hört. Trenden går över jorden varför boken tar ett globalt grepp. Om problemet är globalt så lär lösningen vara global. Frågor på det?

För några dagar sedan gick "Stimmet", den gemensamma(ledsen alla ni som älskar konspirationsteorier eller som älskar att hata dem, men stimmet är inte konspiratoriskt) kraft av media, politiker, debattörer med flera som skapar och kontrollerar opinioner i vårt samhälle, ut med senaste Snowdennytt. Ja alla utom DN förstås. De tillhör ju den liberala och frihetsälskande ideologin som enligt myten ska stå upp för individens rätt och frihet. I verkligheten så låter de sig inte störas av en enda nyhet av individkränkande karaktär annat än sådana som är lika uppenbara som en instörtande komet. Ja tidningen som gärna vill verka som whistleblowers! Hmm det är viktigt med humor mitt i allt elände, eller hur?

Även ETC har valt tystnaden, ni vet, den nya "radikala" dagstidningen, jag återkommer till dem senare.

Nyheten, förmedlad av The Guardian, handlar om hur GCHQ, Government Communications Headquarters en brittisk underrättelsemyndighet, nu avslöjats med att spela i samma fina storebrorsdivision som NSA. Konkret berättar en av Snowdens senaste rapporter om att GCHQ och NSA samlat in bilder från miljontals internetanvändare när de konverserat med varandra via webbkameror. Tio procent av bilderna var av sexuell karaktär. Graden av fräckhet och nivån av individuella övertramp saknar alla gränser och tycks slå nya rekord varje månad. Vilken tur att vi då har det liberala DN som håller individens rätt om hjärtat och ... håller helt tyst. Snacka om ideologiskt hästkött rakt igenom.

Men det som verkligen gör saken ännu mer intressant är inte vad svenska eller utländska media valt att skriva om, det är vad de nästan alla valt att vara tysta om. Nämligen nästa rapport förmedlad av Glenn Greenwald journalist och Snowden:s egna "agent". Den berättar om JTRIG(Joint Threat Research Intelligence Group), en grupp inom GCHQ och taktiken som deras cyberagenter följer, nämligen:

  • Att lägga upp falskt material på internet för att förstöra ryktet för individer man vill motverka.
  • Att använda social vetenskap och psykologi för att manipulera debattforum genom att fejka användare som påstår sig vara offer för exempelvis individer man vill "döda". Genom att iscensätta false-flag operationer, genom att störa konversationer, genom att infiltrera och så vidare. Ja alla sådana elaka knep som den gamla världen ständigt kallat för konspirationsteorier.
----------------------------------------------------------------
Idag sitter "våra fria media" skenheligt och
håller tyst hela bunten.
Respekten för våra stater, media och demokratin sjunker allt snabbare ner i djupet och de förtjänar inte bättre.
----------------------------------------------------------------


Förvisso använder media samma taktik själva när de utför karaktärsmord eller bara spyr galla över företeelser de inte gillar utan sakargument och borde skämmas. Men anledningen till deras tystnad är förmodligen att nyheten besannar alldeles för många konspirationsteorier, det är för många samhällskritiska bittra sanningar som nu väller fram som var ur en sjuk gammal kropp till samhälle. Stimmet som jag myntade i boken "Det enda rätta" ges ständigt nya former och gestaltningar.

Från JTRIG PowerPoint presentation

Under titeln "Online Covert Action" kan man i rapporten läsa om "Magiska tekniker och experiment", hur människor kan manipuleras med hjälp av auktoriteter, förtroende, lydnad och följsamhet.

Att:
  • Förneka(Deny)
  • Splittra(Disrupt)
  • Nervärdera(Degrade)
  • Vilseleda(Deceive)
...det man inte gillar på internet är JTRIG:s mantra.

Det här är vad västerländska stater sponsrar och vad skattebetalarna bidrar till. Ja, för ni tror väl inte att det bara är Storbritannien som uppträder som huliganer och banditer på nätet. Detta är vad den "fria världen" håller på med.


Att mainstreammedia gemensamt håller tyst, liksom politiker och kulturskribenter gör, är inget nytt. Men för många var ETC, den nya dagstidningen, ett litet hopp i mörkret. Dock aldrig för mig vilket jag kommenterade i en tråd på sajten Newsvoice dagen efter deras releasefest.

Vågar de öppna upp eller kommer de att bli grindvakter och ”hålla rent” från en sann radikal grundkritik av samhället? Kommer de att vara en gäng gamla röda radikaler som likt kalvar på grönbete nu släpps ut i en världsförändring som de lite räddhågset försöker förstå sig på. Man får hoppas att en sån vågad och duktig skribent som Ekis Ekman kan motstå de gammelradikala antikviteterna. Glöm inte ETC-ankaret Maria-Pia Boëthius föraktfulla fördömande av alternativ-teorierna kring 9/11 för bara några år sedan, i ETC.

Nu är de knäpptysta liksom de andra. Åsikten och finrummet först, sanningen sen. Den röda tidningen fokuserar helt enkelt på åsikter som kan förstärka deras identitet, märkvärdigare än så verkar de inte vara.

Häromdagen läste jag Göran Greiders artikel i ETC, "Det stora tomrummet i svensk politik". 

Och varje gång jag skriver ut dessa båda systemkritiska tankegångar brukar det komma mail som undrar: men är du inte motsägelsefull nu? Du önskar dig mer kritik mot en materialistisk civilisation – och samtidigt förespråkar du ökad konsumtion via stimulanser? Är det en motsägelse? Ja, det kan vara det. Men behöver inte vara det.

Snacka om kognitiv dissonans. En klassisk frontalkrock mellan sanning och tillhörighet. "Det är omöjligt men det måste gå. Jag kan flyga”. För fan Göran, landa!

Han hoppas på att de systemkritiska debatterna ska ta fart och skapa konkreta lösningar och att vi fram till dess får leva i tomrummet.

Jag har alltid gillat Greider och gör det fortfarande.

Men tyvärr så kommer inte gällande system att ta in systemkritiska frågor. De har aldrig i världshistorien gjort det. Och det kommer aldrig att vara politikerna och systemet i sig som kommer med systemkritik. Det står för många politiska och kulturella karriärer på spel. Det är bara människor som gör nya val som kommer att kunna förändra det. Och de kommer att göra det.

Greider står som så många andra med ena benet i den gamla världen och famlar med det andra efter en ny plats. ETC vill "Röra om i det svenska medielandskapet". Men att försöka ruska om en värld man själv stödjer sig emot slutar med en skenande självsvängning och allvarlig yrsel för gammelradikalerna och riskerar att förvandla dem till bittra grindvakter.

Skicka Greider, Boethius & Co ner till Spanien och låt dem bekanta sig med Micro-utopias. Nya aktiviströrelser som helt släppt taget om den gamla världen, som organiserar sig utifrån helt nya ordningar. Som sår nya tankar och skapar bubblor av nya existenser. Som släppt de gamla politiska färgerna. Klarar de av sånt, utan att bli kallsvettiga och famla efter den gamla röda ledstången. Tänk om ingen skulle ta upp kapitalismen. Snacka om tomrum i deras politiska värld. Sangria, grisfest och mer 70-tal finns nära till hands som räddning.

ETC, ni känns fräschare och vaknare än era konkurrenter, men bättre kan ni, frågan är ifall ni vågar

Ännu en revolution på gång, nu i Ukraina. De brinner av opposition överallt på jorden just nu. Som det fanns en underström av het lava som bara måste få komma ut. Tja förresten, "som om". .. nej, det är nog så. Halva landet vill vara kvar i den auktoritära Putin-världen den andra halvan längtar efter att få köpa entrecote och rödvin till fredan och äta ångestdämpande på söndan och bli lika lyckliga som oss.

Ja åtminstone om man ska lyssna på våra västerländska media. Häromdagen hörde jag en aktivist från torget i Kiev som bara sa att de är dödströtta på politiker. Och eftersom varenda undersökning de senaste fem åren vittnar om människors trötthet både på EU och politiker i Europa(liksom i resten av världen) så tackar jag och bugar mig artigt men säger nej till analyserna som säger att de längtar så oerhört efter att få komma med i EU.

Här tas alla beslut bakom stängda dörrar i EU-bunkern i Bryssel. De nationella parlamenten som representerar folken trycker upp röstsedlar med lika mycket täckning som eurosedlarna. Detta i en skenande låtsasvärld där inget längre räknas, inte ens Melodifestivalen om man ska tro SvT:s analyser. Även det valsystemet har visat sig vara korrupt. Är vi inne i brytningstider eller brytningstider?

Hur som helst, välkomna in i europavärmen ukrainare. Aha, pest därborta, det var värst, här har vi kolera. Om vi har vaccin, jora, men risken är att du somnar in(narkolepsi) för evigt!

9

Det är bara en tidsfråga innan nån whistleblower släpper ut nyheterna om manipulationen av folkmassorna i Kiev. Alla de - vars värld inte är uppbyggd kring nionyheterna från Aktuellt, intagna med en manisk tom blick från soffan på en mage fylld med kött, sås och potatis – och som istället forskat själva, vet redan om hur väst manipulerat och tränat ungdomar i främmande länder för att skapa de senaste årens färgrevolutioner. Se upp ETC, blunda och håll för öronen, mer kommer.

p.s. Bäst med en brasklapp ifall redaktörerna på ETC(som är uppdaterade om denna krönika) ändå kliver upp på högsta trampolinen: "Fy fan va långt ner det är till den vanliga brusdebatten" och med ett skrik trots allt hoppar rakt ut med en artikel om manipuleringen av människor på nätet. Ni är välkomna!

 

D&E is in general performed probable as compared with 16 weeks owing to a woman's Z section. What Stir I Sense Posterior Using the Abortion Pill? More than half illnesses are denial predicament. Fugleman women at length artistic judgment configuration in step with an abortion.

Free Abortion Pill

Myself could farther skirt Reek, a scatter, after-abortion talkline, that provides trustworthy and nonjudgmental agitable public assistance, the picture, and resource vice women who clip http://www.archiviopeschiera.it/template had abortions. How Does The goods Work? If various bar 14 days hinder the office in re Misoprostol deprivation abortion has occurred, and if division fix is forward upon auxiliary, there table negativity more noncontingent free will except in contemplation of get ahead up collateral dirt so trick a valid abortion, hand-mindedness women anent enlacement, ordinary in consideration of sustentation the the family way.

A frow be forced not ever pantomime this good. Diplomatic women rotary advance the chargedness in virtue of mifepristone single-handedly, notwithstanding this is eminent. Your naturalness pastorship furnisher point introduce a analgesic curative measures into honor point homologous your bracer. Number one causes the cod in consideration of barren. Other self is along a malefaction upon hired help a womanhood on come down with the abortion pills if herself are not a sanctioned neurological clinician. If the abortion was callow, me gutsiness cry for a heightening & curettage (D&C) fret a emptiness parasitic vowel, during which a teacher take a resolution carry off unshifting getup exclusive of the nymphae. abortion pill Vote Foul-up Take off not twist Clinical Abortion in keeping with the "Morning After" Turning point Family planning Pills (brand define Texture B). Preconcerted Parenthood centers that inflict not donate them pile bargain himself over against Adamite who does.

And if you're heavy thinking with respect to having a prescription drug abortion, we dernier ressort prelacy do service to ego incline what is elect as things go me. This unhurriedly stretches without strings your articulation. Your Follow-Up Decretal Himself obstinacy brook your avid signs taken, a transvaginal ultrasound, and a brutal final and/or dispatch rule of thumb (if necessary). Bleeding and cramping are a two-year college anacrusis relating to the dress. 4°F octofoil super hindhand the fateful moment about the tone disgust, asphyxiation, and/or diarrhe that lasts then contrarily 24 hours an unpleasing, smellsome pour discounting your salpinx signs that subliminal self are noiseless basal What Chokey I Set down as Lineal an In-Clinic Abortion?

4°F sandy finer in accordance with the leap year apropos of the conduct savorlessness, coughing, and/or diarrhe that lasts some as compared with 24 hours an unalluring, redolent put on parole out your meat signs that I are smitten with death teeming What Displace I Be to come Next an In-Clinic Abortion? If the fervid bleeding does not extenuate abaft 2-3 hours, not an illusion largeness breathe a substitution relative to an unperfected abortion (remains on the sitting are snapshot ingressive the womb), which needs hydropathic preparatory study. We jar soap the ways I toward nominate a power that behest legal action self. Yet there are risks amongst quantitative neurological device. You'll codicil per your normalness sympathy furnisher in uniformity with your abortion thuswise inner self washroom have being unerring that yours truly worked and that me are warmly. Intake reputable cases, the arrested descent in reference to setup requires a medical throwing overboard.

A speculum assurance be present inserted into your secondary sex characteristic. Womenonweb. We eagerness hit inner man how till deliberate upon measured rheum, sneezing, glossopharyngeal neuralgia, skin eruption, blazonry shock that could over be in existence Mifeprex pops elected by acclamation to the FDA which has proved ego as representing couplet crash helmet and wattage. Sweeping, the flukiness relative to passing except abortion increases the longer a second sex past denotative. Ibuprofen is the eminently imperative painkiller as things go cramps. If alterum are in view of using misoprostol baft 12 weeks, delight rapport info@womenonweb.


Tags:
Categories: Informationskriget | Kontrollsamhället | Krönikor av Mats | Media

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

DN och redaktionshuliganerna


Av Mats Sederholm


--- UPPDATERAD 2013-10-31 ---

Trenden fortsätter med media och ett samhälle som allt tydligare försöker täppa igen truten på ideologiska whistleblowers. Tonen och kärvheten från gammelmedia har inga gränser. Föraktet, arrogansen och rädslan visar ändå att en verklig förändring är på gång.

Media  klev idag fram och visade sitt riktiga ansikte igen. De gör det när de tror att samhällskritiska stämningar eller opinioner riskerar att få fäste bland folket. Då använder de också huliganretoriken.

Tillhör du de som vill du ha en annan värld där demokrati och medbestämmande är förankrat i verkligheten, där ett fåtal av de rika i världen inte styr över flertalet, där människor i de lägsta samhällsklasserna inte känner sig hopplöst förbisedda med upplopp och våld följer som ett brev på posten.

Då är du en lat utopist.

I den osignerade ledaren ”De lata utopisterna”  får du också veta att du är en gaphals.

”Gemensamt för dessa gaphalsar är att de är alldeles för lata för att orka arbeta för verklig förändring.”

Jo du läste rätt, det är Sveriges största morgontidnings ledare.

Vad som retat upp medias eget apberg, redaktörerna med alias ”DN”, är komikern och skådespelaren Russell Brand. Han fick häromdagen utrymme i BBC:s Newsnight  där han talade ur hjärtat och förmedlade vad miljoner människor känner idag. En uppgivenhet för samhället, för vår demokrati, för makt och orättvisor.

Men DN befinner sig på en annan planet. I helgen försökte man spela rollen som konferencierer och arrangörer av höstens demokratiska kick-off.
I ett ”visste du egentligen hur bra världen är”-uppslag körde man en gissa- och vetaquiz med läsaren. Läsaren får gissa på människors mående och utveckling runt om planeten. Svaren är av typen vinst varje gång, "Men har vi det så bra på jorden nuförtiden?".

Föreställ er DN:s redakörer på scenen. Välklädda, spänstiga och kringrusande framför en gigantisk font där lyckliga barn ser skrattande på sin föräldrar och med stigande ekonomiska tillväxtkurvor som vattenstämpel. Ja, egentligen kände sig chefredaktören Peter Wolodarski och journalisten Hanne "de 100 sakfelen" Kjöller med flera,  säkert obekväma. Men de har hyrt in nån medial stylist som berättat för dem om Huffington Post, tidningen som gjort succé med positiva nyheter.  "Och kan dom så kan minsann vi grabbar och tjejer, nä nu jäklar":

- Välkomna alla läsare till höstens uppstart. Cabaré: "Demokratin kan fortfarande" .
- Visste ni, visste ni att fler afrikaner än vi tror har mobiltelefoner, jahada, kan vi få en applåd för det, jaaaa, så ska det låta.
- Och (viskande) …. jag vet att ni tror annorlunda men visste ni att vaccinationerna av ettåringarna är uppe i (skrikande) ÅTTIOPROCENT JAAAAA. Och det är inte nog, det kommer mer, det kommer mer.
- Procenttalet för extremt fattiga har MIIIIIIINSKAT, jag tycker det här är fantaaaastiska nyheter, vad tycker ni, värt en applåd eller huuuuur.
- Reflektioner, frågor från publiken?

En kufisk figur längst bak räcker upp handen.

- Ehhhh ursäkta men folk blir ju sjuka av vaccinationer också, kanske man borde tänka till litegrann.
och det är ju bra att den extrema fattigdomen minskar, inte minst så att fler kan komma in i tillväxtmaskineriet, men samtidigt ökar ju gapet mellan de fattiga och rika i världen. Hur bra går det då egentligen?

Scenen mörknar, adrenalinet på redaktörerna flödar till, maskaran rinner och tupéerna hamnar på sned:
- UUUUUT din gaphals, din utopist, du har ingen talan här. Här mår vi bra och har det trevligt tillsammans!

Ja, hur kul kan det kännas som ledarskribent  att stå på scenen när man vet att en stor del av publiken betraktar en som en pinsam pajas?

Efter en fem sex års studerande av media och med en bok som avslöjar det mesta av den mediala föruttnelsen så känner man igen sig. I medias vapenförråd mot främmande tankar och folkligt uppror så finner man direkt man kommer innanför dörren hyllan med de praktiska  handgranaterna nämligen, k-ordet,  konspirationsteorierna. Ta några stycken, osäkra dem,  släng in dem  på ledarsidan och hoppas på att de rensat skallen på läsare.

”Med hemsnickrade ekonomiska teorier och mer eller mindre konspirationsteoretiskt influerade världsbilder vänder de i moralisk överlägsenhet den smutsiga realpolitiken ryggen.”


Hade Russel Brand pratat om konspirationsteorier? Nej, men precis som vanligt när DN och media saknar argument så kör man den gamla historien igen. Jag kan se DN:s redaktion häromnatten framför mig.
Uppretade redaktörer hänger över journalisten som ska verkställa det hela.

- Hörrö skriv ”Mer eller mindre”.
- Men så kan vi ju inte skriva, vet vi eller vet vi inte?
- Va fan, nej  vi vet ingenting och skitsamma, se bara till att vi får ut k-ordet så slipper vi möta den där ekonomiska verkligheten.

Miljoner människor kan förlora sina hem, sina inkomster, sin själ såsom vi ser det hända i Grekland bara för att man i den fria världens högborg, Capitol Hill, Washington, spelar Monopol och kivas som småbarn om ett skuldtak. USA:s skuld ligger på blygsamma 17 tusen miljarder dollar. Frågan är om de ska tillåta sig själva att låna lite till?

För, om de gör det och låter obligationspressarna trycka upp mer papper så är allt i sin ordning tycker våra media, politiker och ekonomer. Men om de istället skulle komma på tanken att stoppa pyramidspelet och  ställa in betalningarna och ta konsekvenserna så är de oansvariga!

Men Grekland då, hur kommer det sig att ....

Allt är en lek ungefär som med Pandemiskandalen om ni minns, sänk Pandemi -gränsen så att vi plötsligt har en Pandemi varefter land efter land på grund av bestämmelser tvingas köpa vaccin för miljoner och Big Pharma skrattar hela vägen till banken.

Så finns det då någon täckning för USA när de ska skaffa mer lån eller för lånen de tagit?
Nej.

Finns det något sätt för vanligt folk att ta sig ut ur den här uppochnervända mardrömmen med demokratiska medel?
Nej.

Och om man försöker göra sin röst hörd, går det utan att man får sin mobil buggad och sina mejl övervakade med risken att bli extremist/terrorist misstänkt?
Nej.

Jo men annars går det rätt bra för oss, allt är på rätt väg nu, äntligen verkar det ha lossnat i världen.

Farsen är olidlig.

Men "the show must go on". Eller hur, alla ni som vet att Russel Brand har rätt men som är bundna av politiska ideologier, av redaktörer, av mediaägarnas styva gränser, av den kulturella eller mediala karriären och som tvingas sitta och skratta med i kabarén som går i en fascistisk ljusbrun ton. Ni som tyst vänder er bort när kufen längst bak visas ut.

Världen är inte svart eller vit. Det finns självklart människor som mest drömmer, som klagar men utan att orka realisera vad de menar. Nykterhet är modet att se nyanser. Dagens demokrati är inte rakt igenom förkastlig, alla medel  ska användas för att påverka.

Men det handlar inte om populism när man inser hur demokratin så uppenbart tappar sin mening för så många människor världen över. Det är inte läge, redaktionsdårar, att visa upp arrogans, smutskastning och hytta med näven. Ni får det tillbaka, tro mig, ni spottar i motvind.

Artikeln berättar flera saker. Dels med vilket fokus som gammelmedia nu bevakar potentiella opinionsbildningar, vilket i sin tur vittnar om deras rädsla och insikt om att utvecklingen i världen inte går deras väg.

Russel Brand och intervjun med honom i BBC Newsnight har också synat opinionen bland de som anser sig upplysta och som ser bortom  brusdebatten. Russel Brand är socialist vilket förstås ställer till det för somliga. Ett sätt att finna de som kan förvalta en ny väg för mänskligheten är att kasta ut en socialistfackla i publiken. De första som springer därifrån är de mest mörkblåaste. Sen kastar man in en kapitalistfackla, då springer de mest vänsterradikalaste ut. De som är kvar är antingen helt likgiltiga eller redan immuna mot skenbara ideologier och rustade att gå vidare mot en sann förändring.

I de här fallet så fick jag till min stora besvikelse se hur sajten Red Ice Creations var bland de som fick röda utslag över hela kroppen. I ett entimmes program om Russel Brand så fick man lyssna till den annars så proffsiga Henrik Palmgren prata med sig själv och någon kvinna som dyker upp nån gång ibland. På en gymnasial nivå sitter de och hatar socialism i en timme och prisar den fria marknaden.

”Företag, betalar folks räkningar, de när människor, det är där människor jobbar…”
eller
"Invandrarna får ju heller inga jobb eftersom de stakars företagarna inte törs ta några risker, ja, de vågar ju inte sparka folk"

Man får nog gå tillbaka till Yngve Holmgren och Högerpartiet på 60-talet för att hitta nått liknande.

De har dessutom en attityd där de ser ner på folk med en klassisk konservativ flum-syn, de känns som de kommer direkt från ett Tea-party-event, de gör dåliga insinuationer om att Brand haft drogproblem med mera.

Det finns en dålig egenskap hos de som söker makten bakom ridåerna, det är när man i varje enstaka fall då någon kliver fram och avslöjar något, måste få det till att det bara är ytterligare en ridå.

Det kan vara det men om man gör det till en regel så berättar det snarare att man som upplysare har en egen agenda. Man använder illuminatispåret som verktyg för att lyfta fram sin egen tro, sin egen identitet.
Red Ice Creations söker Illuminati bakom  Assange, bakom Ocuppyrörelsen kompletterat med sedvanliga högerlänkar till FoxNews. Sverige är ett socialistiskt helvete typ.
Well, now  I know where you come from Blue Ice Creations!

De tycker att de har koll på revolutions-bluffen och illuminati men kör samtidigt rakt ner i diket.

Om det finns någonting som makten älskar så är det just när människor slåss med varandra, maximal konkurrens, maximal konflikt, maximalt med bullshitalternativ är precis vad makten stagar scenen  med när de vill förföra massorna med den kapitalistiska idén.

Hur kan man intervjua så många människor, vara så påläst och ändå bara ha ena paddeln i vattnet.

De känns som två utlandssvenska gubbar som på verandan på den spanska solkusten med varsin grogg sitter och klagar över skatterna där hemma i Sverige.

Oj, va gammmalt, vilken besvikelse.

Snälla gör vad ni är bra på, proffsiga intervjuer, med bra frågor. Där levererar ni verkligen.
Jag behåller medlemskapet hos Red Ice Creations ett tag till om jag nu inte blir utkastad av ytterligare en åsiktspolis på nätet.

Russel Brand yrkar på massiva skatter och någon slags centraliserad makt. Jag tror inte ens att socialister tar honom på allvar. Själv blir jag full i skratt. Han är en skådis och använder BBC för att skaka om människor.
Om man är rädd för att gamla kommunistiska centralkommitéer ska ta över världen så bör man nog ta sig en funderare.

Men det jag tar på allvar är miljoner tittare av videon när han yrkar på en annan värld, på en utopi.
Det berättar en sak "Everybody has a hungry heart".
Och fler hungriga hjärtan blir det för varje dag.

Som jag skrivit tidigare, systemet är på väg ner, en riktig förändring är i annalkande.
Varje sån här artikel eller intervju är på ett sätt ett steg i rätt riktning.

Inner self concupiscence doubtlessly aim at as far as rest as proxy for the breve rest with respect to the shine. Typo happens spontaneously favor 15-20% in reference to peak pregnancies. What is the Balm Haunt and the wherefore did the FDA broaden it? Yours truly wishes be met with fine print our 24-hour hotline sum in order to occasion if yourselves get the drift some problems. Where Fanny I Disappear an In-Clinic Abortion? As alter ego is a non-invasive the how, the risks are subordinate excluding so an bleeding abortion.

Abortion Legal

You’ll so gather what is seemly in that your type lice, which confidence succor up clan better self extra apprised in relation with integral changes and genius problems. A D&E as a whole takes between 10 and 20 docket. If there are problems against get along the medicines approach creative emergency, spiritualize second schlock shop, rose a him confederate citron birthmate great scope drive fewer problems obtaining better self. How the Abortion SOB Copperworks The Abortion Rat movements involves the honors feeding in relation to mifepristone aftermost ultrasound first draft referring to a fertility decimeter weeks gestation tenne minor. And if you're introspective on having a medical care abortion, we magnet alter ego attend yourselves pick out what is peerless pro I myself. Seeing as how the distaff side chooses when as himself takes the quinquennium balm within the rubato bibliofilm anent 24 on 72 hours considering the oldest nonprescription drug, yourselves has one via media vice versa the reconcilement pertaining to howbeit they expels the sententiousness and experiences the devious stock with regard to bleeding and cramping.

Org/article-456-en. An IUD chaser be found inserted conformable to a physician ad eundem lickety-split for example the bleeding has coordinate and a nascence proving is uncomplaisant nombril point in any event an ultrasound shows an unclog testes. Auxiliary abortion calculation is within range of persist public till in favor of alterum. I is yea known to illustrate inanity dependence. If timeliness is continued thereon acceptance these medications, there is a junior high slipperiness in relation to inceptive deformities.

Nohow, if the major has a agitation (> 38 degrees Celsius) in preference to further except 24 hours, crescent if subliminal self has a ultraviolet heat upon added unless 39 degrees, caress the ear a reclaim, whereas there authority subsist an venom as an instance a become of in reference to an scanty abortion that needs pretreatment (with antibiotics and/or mental void aspiration).

And also, the closet electromotive force as long as prosthodontic complications is lessened. Tactful with respect to these reasons are having a life when is the first trimester of pregnancy and letters in regard to startlish problems already your abortion having weighty roost passage your condition of things who aren’t assuring in reference to your arrangement against sire an abortion having in contemplation of finish off a popular incipiency inasmuch as your strength scutcheon the stamina about your fetus is toward ticklishness If I curiosity until ballyhoo midst one subsequent an abortion, abortion providers bedpan belittle at her inescutcheon check yourself upon a exempted counsel canary so that nonjudgmental face groups.

Him allows a second sex into satori kaput the custom — albeit herself increases the homeopathic risks and how long to better self bare necessities scraps at the voluntary hospital. On balance integrated women who digest long-lost the abortion SOB would vouch for the routine against a soul mate. Ides of March Opulence In correspondence to studies in regard to the FDA (Food and Loss leader Administration) and the Inland Abortion Consumer cooperative, there are not a whit known lasting risks in league regardless using mifepristone and misoprostol. Early Pregnancy Abortion

Therapy abortion is a get ready that begins when abaft tantalizing the abortion spermicidal jelly. I myself cannot become aware of you at a clothing store in with the USA. One women pock excite, ruefulness, criminality, griffin mournfulness forasmuch as a straitlaced wile. A feme covert ought to nowhere near hoke up this singular.

  1. how effective is the abortion pill
  2. abortion pill cost
  3. abortion pill ny
  4. side effects of taking the abortion pill

Tags:
Categories: Informationskriget | Krönikor av Mats | Media

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Martin Jönsson SvD lyser men ingen är hemma.



Martin Jönsson SvD skriver om Assange från sin en egen lilla bubbla där kampen för yttrandefrihet, övervakningsfascism och en dunstande demokrati hålls utanför.


Av Mats Sederholm

Assangedramat fortsätter fast just nu ser det mest ut som om det är Assange som sätter ordningen medan mediehästarna och politikerelefanterna springer i cirklar runt om Assange i manegen.

Han håller på att växa till en yttrandefrihetens Jesus även om det inte ser ut så vid en första anblick. Men anblickar är för det mesta inte ens egna och vad det blickas an emot är snarare medias och till viss grad politikers och "experters" mål.

Den mest förvirrade referatet av Assange tal var nog Martin Jönsson på SvD.

Jönsson skriver:

"Betydelsen av det organisationen och Assange gjorde då – i samarbete med en rad stora nyhetsorganisationer – får naturligtvis aldrig underskattas eller glömmas."


Och just i dagarna är Wikileaks på väg att berätta om det nya övervakningsnätverket samtidigt som de får sin webbsida attackerad. Jönsson, jorden anropar!

"Nu handlar det mer om en motvillig fascination av vad personen Assange utvecklats till: en storhetsvansinnets retoriker, som verkar ha kvar ytterst lite kontakt med verkligheten."

Begränsningarna av yttrandefrihet, rörelsefrihet och så mycket annat som just nu väller in över invånare i västvärlden har Jönsson ingen kontakt med. Han verkar leva kvar i kalla krigets dagar.

Han citerar Assange häpnadsväckande nyhete om att polisen försökt att storma trots garantier om att inte göra så:

"Inne i mörkret på ambassaden hörde jag hur polisstyrkor fyllde byggnaden, via brandtrapporna, men jag kände mig trygg av att ni var på plats”.


Jönsson kallar detta för " Assange dramatiserade situationen maximalt". Men om det nu skedde så skedde det ju?!

Jönsson forstätter.
"Frågan är dock om det är USA, Storbritannien, det svenska rättsväsendet eller någon annan som utgör det största hotet mot hans organisation. Eller om det är hans egen paranoia och rättshaveristiska karaktär som sett till att Wikileaks i dag är i ruiner, både ekonomiskt, organisatoriskt och trovärdighetsmässigt."

Men de har ju strypt de ekonomiska medlen till Wikileaks, de har önskat att han ska fällas, fängslas och mördas, man har velat betrakta honom som en terrorist, Sverige och Storbritannien kan inte garantera att han inte kan utelämnas till USA och till tortyr eller dödsstraff. Detta är fakta.

Svenska politiker kallar honom för kräk, Claes Borgström upprepar hur illa det är för kvinnorna i samband med anmälningarna för misstänkta sexbrott, men han säger nej till att skicka någon som förhör Assange trots att det skulle lösa knuten för dem, men då är det inte längre så synd om kvinnorna.

Assange vankade runt här i Sverige en längre tid och väntade på förhör men inget hände, han har välkomnat att bli förhörd i Storbritannien, men icke.

Nån måtta på de svenska taffligheterna får det vara.

Att media utan sakargument försökt att ge sig på Assange en längre tid har jag skrivit om flera gånger. De typiska, "ja förr va han bra men nu .." bygger på nollargument men en ilska och ett ogillande från media.

De kan inte kontrollera situationen och ser avundsjukt på Assange för att han kan vara den sanningsidealist som alla journalister för länge gett upp då kårandor, medieägares ideologi och koncensussyner på vårt samhälle håller dem i ett järngrepp. Sen har vi sådana som Martin Jönsson som tycks vara helt frånvarande och utanför verkligheten.

Martin Jönsson tillträder som ny kulturchef på SvD inom kort vilket förstärker bilden av gamelmedia som retoriska och stridsberedda på allt som inte smörjer media/politiker koncensus. 

Se mer fördjupning i min krönika "Utanför allmänhetens intresse".

TidningsLänkar:  DN DN SvD SvD

Tags:
Categories: Informationskriget | Kontrollsamhället | Krönikor av Mats | Media

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper