SEE ARTICLES IN ENGLISH ON THE NEW BLOG - BEYOND

Martin Jönsson SvD lyser men ingen är hemma.



Martin Jönsson SvD skriver om Assange från sin en egen lilla bubbla där kampen för yttrandefrihet, övervakningsfascism och en dunstande demokrati hålls utanför.


Av Mats Sederholm

Assangedramat fortsätter fast just nu ser det mest ut som om det är Assange som sätter ordningen medan mediehästarna och politikerelefanterna springer i cirklar runt om Assange i manegen.

Han håller på att växa till en yttrandefrihetens Jesus även om det inte ser ut så vid en första anblick. Men anblickar är för det mesta inte ens egna och vad det blickas an emot är snarare medias och till viss grad politikers och "experters" mål.

Den mest förvirrade referatet av Assange tal var nog Martin Jönsson på SvD.

Jönsson skriver:

"Betydelsen av det organisationen och Assange gjorde då – i samarbete med en rad stora nyhetsorganisationer – får naturligtvis aldrig underskattas eller glömmas."


Och just i dagarna är Wikileaks på väg att berätta om det nya övervakningsnätverket samtidigt som de får sin webbsida attackerad. Jönsson, jorden anropar!

"Nu handlar det mer om en motvillig fascination av vad personen Assange utvecklats till: en storhetsvansinnets retoriker, som verkar ha kvar ytterst lite kontakt med verkligheten."

Begränsningarna av yttrandefrihet, rörelsefrihet och så mycket annat som just nu väller in över invånare i västvärlden har Jönsson ingen kontakt med. Han verkar leva kvar i kalla krigets dagar.

Han citerar Assange häpnadsväckande nyhete om att polisen försökt att storma trots garantier om att inte göra så:

"Inne i mörkret på ambassaden hörde jag hur polisstyrkor fyllde byggnaden, via brandtrapporna, men jag kände mig trygg av att ni var på plats”.


Jönsson kallar detta för " Assange dramatiserade situationen maximalt". Men om det nu skedde så skedde det ju?!

Jönsson forstätter.
"Frågan är dock om det är USA, Storbritannien, det svenska rättsväsendet eller någon annan som utgör det största hotet mot hans organisation. Eller om det är hans egen paranoia och rättshaveristiska karaktär som sett till att Wikileaks i dag är i ruiner, både ekonomiskt, organisatoriskt och trovärdighetsmässigt."

Men de har ju strypt de ekonomiska medlen till Wikileaks, de har önskat att han ska fällas, fängslas och mördas, man har velat betrakta honom som en terrorist, Sverige och Storbritannien kan inte garantera att han inte kan utelämnas till USA och till tortyr eller dödsstraff. Detta är fakta.

Svenska politiker kallar honom för kräk, Claes Borgström upprepar hur illa det är för kvinnorna i samband med anmälningarna för misstänkta sexbrott, men han säger nej till att skicka någon som förhör Assange trots att det skulle lösa knuten för dem, men då är det inte längre så synd om kvinnorna.

Assange vankade runt här i Sverige en längre tid och väntade på förhör men inget hände, han har välkomnat att bli förhörd i Storbritannien, men icke.

Nån måtta på de svenska taffligheterna får det vara.

Att media utan sakargument försökt att ge sig på Assange en längre tid har jag skrivit om flera gånger. De typiska, "ja förr va han bra men nu .." bygger på nollargument men en ilska och ett ogillande från media.

De kan inte kontrollera situationen och ser avundsjukt på Assange för att han kan vara den sanningsidealist som alla journalister för länge gett upp då kårandor, medieägares ideologi och koncensussyner på vårt samhälle håller dem i ett järngrepp. Sen har vi sådana som Martin Jönsson som tycks vara helt frånvarande och utanför verkligheten.

Martin Jönsson tillträder som ny kulturchef på SvD inom kort vilket förstärker bilden av gamelmedia som retoriska och stridsberedda på allt som inte smörjer media/politiker koncensus. 

Se mer fördjupning i min krönika "Utanför allmänhetens intresse".

TidningsLänkar:  DN DN SvD SvD

Tags:
Categories: Informationskriget | Kontrollsamhället | Krönikor av Mats | Media

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Utanför allmänhetens intresse


Av Mats Sederholm

Julian Assange håller på att växa sig till en yttrandefrihetens Jesus samtidigt som media tystar ner och försöker forma opinioner.

Peter Wolodarski, DN:s ledarskribent  nyanserade med början för något halvår sedan DN:s syn på Greklands ekonomi när han ansåg/insåg att det inte går att "röka ut" grekerna och sno varenda sopptallrik och pensionspeng för att betala igen lånen. Häromdagen konstaterade han att människor i Europa blir alltmer missnöjda med EU.  Antingen lider de av besparingskonsekvenserna i länder som  Grekland eller så är de missnöjda i andra EU-länder av att behöva betala/hjälpa grekerna. I båda fallen skapar det gnissel bland medborgarna och opinionssiffrorna dyker.

Nu är det inte så att Wolodarski eller exempelvis Per T Ohlsson politisk krönikör och  f.d. politisk chefredaktör  på Sydsvenskan  lider med greker eller Europas befolkning, deras åsikter har haft och har ett vidare syfte och uppsåt. Det handlar om lösnigen av Eurokrisen:

En fungerande valutaunion kräver mer långtgående samordning, även av finanspolitiken, än vad EMU medger. De förslag och idéer som nu, parallellt med astronomiska nödhjälpsbelopp, lanseras för att rädda euron går i riktning mot centralisering. Men det räcker inte att lappa och laga; halvmesyrer riskerar bara att låsa fast stora delar av Europa i permanent recession.
Per T Ohlsson Sydsvenskan  12 Augusti 2012

En halvfärdig valutaunion utan en tät politisk samverkan har fungerat som en instabil farkost i storm, särskilt när instruktionsboken inte respekteras.
Peter Wolodarski DN  25 Maj 2012.


Ytterst måste valutaunionens medlemmar bestämma sig för om de ska lösa problemen gemensamt,vilket ofrånkomligen leder EU-samarbetet i federal riktning  eller om de ska ta det dramatiska och mycket riskabla steget att lösa upp euron
Peter Wolodarski DN  24 juni 2012


Kursen är tydlig och jag nämner också DN-krönikören Joschka Fischer,  tysk politiker, utrikesminister och vice förbundskansler 1998- 2005.

Frankrike måste säga ja till en politisk union: en gemensam regering med gemensam parlamentarisk makt över eurozonen.

Joschka Fischer DN 4 Juni 2012

Att den senaste utvecklingen av EU går mot centralisering tycks experterna vara överens om. Det kan ju vara bra att minnas att utvecklingen av EU mot att bli en härskande union är vad Ja-sidan kallade för hjärnspöken inför den svenska folkomröstningen om EU!

Idag pågår diskussionerna om EU längre ifrån folket och demokratin än någonsin. Den sanna färden för EU är inte menad att vara föremål för debatt och opinion. Den är ämnad att flyta obehindrat fram till vad en av grundarna av EU Jean Monnet uttryckte för över femtio år sedan.

"En  fusion (av ekonomiska funktioner) skulle tvinga länder att omvandla (smälta) sin suveränitet till en enda europeisk stat."
Jean Monnet 3 April 1952


Peter Wolodarski

Etablissemanget ser konsekvent till att inte lyfta EU-frågan till den här nivån. Det skulle vara förödande för opinionen och för den gemensamma agendan. Lika obehagligt chockartat för etablissemanget som när svenskarna sa nej till EMU.

En öppen debatt om vad EU är eller vart det är på väg är inte ämnat att vara i allmänhetens intresse.

Idag ser vi hur rodnande experter gör avbön på sina ja till omröstningen till Sveriges deltagande i EMU. De trodde de visste, de anar nu vart EU är på väg och de kommer så småningom att ångra att de sa ja till EU överhuvudtaget.  Ja alltså de experter som inte i hemlighet har drömt om ett nytt Sovjet den här gången klädda i blått.

Experter är de för att de borrar sig ner i sakfrågor och håller sig till den uttalade debatten och framförallt för att de inte försöker ge sig på några visioner eller överideologiska analyser. Att hålla sig till små dramer är vad de anställs för av media och vad de konsulteras för av politiker.

Den uppenbara resan mot ett europeiskt imperiebyggande fortsätter och är lika pinsamt nedlåtande för konspirationshatare som när vaccinationsfrågan och kopplingarna mellan WHO, Big Pharma och Pandemi-schåset uppenbarades.

Media kommenterar inte ogynnsam information. De senaste dagarna har det varit extra tydligt i samband med Wikileaks. Efter att de gemensamma och uppenbart konspiratoriska attackerna från betalningsförmedlare världen över näst intill fick Wikileaks på fall så tycktes det mesta av "Wikileaks-problemet" vara ut världen. Julian Assange:s "självbiografi" sköts dessutom ner av alla tidningsrecensenter trots att det egentligen saknades en tydlig motivation. Det sas en del elakt om att han var konspiratorisk. Jag läste boken och konstaterade att där inte fanns någonting av det slaget. Däremot fanns det en hel förnedrande och pinsamt dokumenterade fakta om media.  Va skönt att som  journalist efter att ha blivit förorättad ha en megafon till hands där man kan skrika vad man vill till allmänheten. Men desto ännu skönare är att Assange lyckas hålla en värld i spänning. Just nu håller han på att växa till en yttrandefrihetens Jesus. Sverige kan inte garantera att han inte utlämnas till USA och tortyr eller  mord. Då ska varje människa som har livet kärt kämpa in i det sista för att undvika att komma hit. Svårare än så är det inte. Och media fortsätter sin jakt på de få som vill tjäna allmänhetens intresse. "Assange visade sig vara ett fegt kräk" skriver Aftonbladet . "Är en ynkrygg" säger advokaten Claes Borgström för Expressen. Göran Hägglund(Kd) kan inte hålla sig han heller, "En fegis som inte vågar få sitt sin case prövat inflr domstol". Svenskar är patetiska.

Men vad media inte skriver om är hur attackerna mot Wikileaks har fortsatt fortsatt, nu de senaste dagarna. Kontinuerliga angrep mot deras servrar med DDoS-teknik (att generera så mycket nonsenstrafik mot en server att den inte längre kan fungera normalt = webbsidor fungerar inte) har effektivt "gått förbi" media.  Wikileaks har i dagarna läckt uppgifter om ett hemligt spionnätverk som använder vanliga övervakningskameror. Ett företag drivet av före detta CIA-agenter har skapat en teknologi "Trap wire". Den använder offentliga kameror och sammanställer information för de som önskar. Ja,  ytterligare en sån där osannolikt skräckinjagande imperiefason och ytterligare till förtret för konspirationshatare. Det är ju inte heller särskilt bra för medborgarna om de ska börja tro att övervakning kan vara till skada efter alla dessa statliga investerade miljoner på trafikkameror m.fl.  Påpassligt att attackerna mot Wikileaks servrar kommer samtidigt med deras försök att släppa ny obehaglig information  som kan skada det "psykologiska försvaret".


En öppen och grundläggande debatt om vart den skenande övervakningen för samhället är inte ämnat att vara i allmänhetens intresse.

Det årliga Bilderbergmötet ägde rum i slutet av Maj i Virginia, USA. Över hundra av världens mäktigaste människor samlades på en plats. Bankirer, företagsledare, politiker och inte minst mediachefer minglade och språkades vid under några dagar och under de vanliga hemliga formerna med polisskydd.

När den publika maktens toppar samlas kring G8-möten eller i Davos så vimlar det av journalister och reportrar och inte minst följs det upp av massor av artiklar eller reportage i media. Men när elitens elit samlas så är det helt tyst. Ur deltagarlistan kan man läsa:

SWE    Bonnier, Jonas    President and CEO, Bonnier AB

Ägarna till Peter Wolodarskis och Per T Ohlssons arbetsgivare tillsammans med Gunilla Carlsson (M) biståndsminister  samt  Jacob Wallenberg, Investor AB  var de svenskar som närvarade..

Vad för något som diskuteras vet ingen. Men det är knappast ett kafferep. Människor i den här genren offrar inte en helg i sin agenda utan att det är lönsamt. Lönsamhet för de som tillhör den occupy-berömda 1% handlar om inflytande och makt.

Vi som inte har munkavle på oss förstår varför de träffas. De är inte annorlunda än när annat folk med inflytande möts.  De knyter band, finner samförstånd, skapar allianser, tar inofficiella beslut och drar upp riktlinjer precis som när styrelsen på ditt företag bastar och umgås på nån medlems lantställe en helg. I närheten bland sådana som Henry Kissinger är Wolodarskis  och Ohlssons uppdragsgivare inte särskilt mäktiga. Frågan är vad för globala riktlinjer de tvingas foga sig efter  och frågan är vad  Wolodarski, Ohlsson  och Jonas Bonnier sedan diskuterar under diskreta former. Men, men ..  det är uppenbart att
... det inte är ämnat att vara i allmänhetens intresse. 

Mediaartiklar: DN DN Aftonbladet SvD SvD DN DN DN SvD
Diskussionslänkar: 2012-03-06 Christine Assange's Talking Points    Sweden’s Minister of Social Affairs calls Assange a ”coward” and a ”pitiful wretch”




Tags:
Categories: Informationskriget | Kontrollsamhället | Krönikor av Mats | Media

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Informationskriget närmar sig

Av Mats Sederholm

Så är vi där igen. Gammelmedias robotofierade retorik så fort någonting dyker upp som hotar den överenskomna världsbilden.  ”Systemen har rätt, sitt för helvete ner i båten”.

”Grunden är att lansera 11 septemberattackerna som ett insiderjobb, men här ryms alltifrån alternativa rön om Palmemordet till ”sanningar” om att världen i själva verket styrs av rymdödlor. Som i varje foliehattspark värd namnet återfinns dessutom diverse antisemitiska föreställningar om judiska konspirationer.”

Den här gången är det DN:s Kristina Lindquist som i artikeln: "Varför ger Svenska Dagbladet legitimitet åt konspirationsteoretiker?" irriterar sig på att Svenska Dagbladet tar upp Vaken.se:s vaccinationsinformation i artikeln: ”Utbredd rädsla för att vaccinera sig”.  I artikeln kan man läsa: ”Rörelsen Vaken har tagit fram ett informationsblad mot vaccineringen som delats ut på gator och i brevlådor.”

Kristina Lindquist följer exakt det manus som journalister SKA följa när det gäller bemötande av samhällskritisk information som går på djupet. Såsom jag noggrant beskrivit det i boken ”Det enda rätta – Om att kämpa för sanningen i en förljugen värld” så saknas det faktaunderlag, sanning och ett journalistiskt rättspatos vid sådana här tillfällen. På punkt efter punkt går det att mala ner de senaste årens - ”skräm-folk-till-döds-om-någon-tar-upp-något-som-kan-verka-konspiratoriskt”  – till absolut ingenting. Boken är rena giftet och hotar hela etablissemanget trots att den bara far med fakta. Den säljer som smör och mörkas maximalt.

Kristina Lindquist skriver skitigt, slarvigt och lögnaktigt och enbart i syfte att misskreditera. Och hon gör det utan att själv ha kontrollerat sitt underlag.

SvD väljer att plocka fram Vakens information och möjligtvis ser vi här de första sprickorna i informationsasfalten. Gammelmedia och Stimmets(samhällets gemensamma försvarssystem gentemot ”inkorrekt” information) gigantiska kontrollbehov kan till sist inte råda över allt. De är dömda att misslyckas liksom alla kontrollfreaks är i långa loppet. Vaccinationshistorien med samhällets trygga löften till folket som slutade i rena katastrofen (narkolepsibiverkningarna) är rena härdsmältan för Stimmet och självklart en gigantisk framgång för sanningssökare som under åren envist försökt att ifrågasätta utanför samhällshypnosen. 

Informationskriget mellan udda information och den ”korrekta”, som så här långt har försiggått i utkanterna av samhällets accepterade skvaldebatter och Stimmet-märkta information, kommer allt närmare vanliga människor. Detta är rena skräcken för vetenskapsreportrar, ledarskribenter, kulturchefer, redaktörer för våra nyhetsprogram och alla möjliga frilansskribenter och krönikörer som krampaktigt försöker behålla sina karriärspoäng genom att inte ”solka ner sig med konspiratoriskt smuts”. Det upprepar istället robotofierat ryktena och retoriken de lärt dig utantill.

Johan Croneman på DN tillhör möjligtvis de i Stimmet som fortfarande inte läst spelkartongens insida och lärt sig följa Stimmets spelregler. Han tar i artikeln: ”Medierna sätter på sig springsjasens keps under Almedalsveckan” upp forskaren Maria Wendts bok: ”Politik som spektakel: Almedalen, mediemakten och den svenska demokratin.” och hur media, främst TV4 i sin trailer inför almedalsveckan och mediabevakningen, just gör händelsen till en fest för media och politiker. Något jag upprepat skrivit om i flera år och som också tas upp i ”Det enda rätta” och i mina föredrag.

Den alltmer konforma politiken, underhållningshysterin, nyhetssnuttifieringen, kamerövervakningen, DNA-bankerna och ekorrhjulen som snurrar allt snabbare och helt utan invändningar i skvaldebatten är några av många symtom på ett samhälle som är på väg att skena. Skitskraja reportrar som skrämmer människor med terroristhot, med retorik där man blandar ihop massmördare med oliktänkande o.s.v., berättar bara att sprickorna sprider sig.

Som sanningssökare behöver man inga karriärspoäng och man har inga kårandor eller kollegor man måste höra till. Det är en anti-sektisk känsla av frihet som är obeskrivligt underbar.

Lår oss bli fler.


Artikellänkar:  DN SvD  DN 

Tags:
Categories: Informationskriget | Krönikor av Mats | Media

1 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Samhället uppmuntrar till fascism

Av Mats Sederholm
Artikeln skriven för Sourze.se

Jag har skrivit om det i flera år och tvingas nu se på när det sker. Jag pratar om nedskärningen av demokratin, jag pratar om samhällets behov av att trycka undan obekväma åsikter, om att i samma meningar som man upphöjer demokratin också värdera andras åsikter så pass, att man inte anser dem ha rätten att nå ut till människor.

Jag har under flera år följt stickande teorier, "inkorrekta" åsikter, ibland dåligt underbyggda men oftast grundade på fakta, resonlighet och med en längtan efter förändring men som med lögner och retorik tvingats undan av de som allra mest pratar om demokratin.

VoF, Humanisterna och Expo är exempel på grupper som vinner förtroende bland många , men som med lögner och retorik försöker tvätta rent samhället från "smutsiga tankar" och obekväma fakta. Individer och rörelser drabbas trots att de varken är extremister, bluffmakare eller oseriösa i någon mening. Metoderna för att sätta dit oliktänkande har inga gränser.

Bara så sent som för några veckor sedan använde Humanisternas ordförande Christer Sturmark under en debatt helt ovidkommande och absurda uttryck såsom förintelseförnekare och UFO (knasiga grejer sörrö) för att om möjligt bunta ihop och människor som tänker annorlunda än vad hans anti-humanistiska förening Humanisterna gör. Med laddade ord som "förintelseförnekare" avskjutna så kunde han senare under samma föredrag, med förstärkt momentum, avlossa ordet "evolutionsförnekare". Retoriken är lika smutsig som VoF:s årliga mobbarutmärkelser och Expos häxjaktknep när de ger sig på Occupyrörelsen, Julian Assange och andra som försöker skapa en förändring.

VoF, Humanisterna och Expo använder sig av varandras uttryck för att gemensamt försöka skapa en renhet, en intellektuell och politisk gränsdragning, en mur som då kan skilja de rättfärdiga från kättarna, väst från öst, konservatism från kreativism, splittring/sekularisering/konflikt från helhet och allseende, kyla från värme. Och många tar efter deras konspirationsteorier, inte minst journalister.

Det handlar om främlingsfientlighet, populism och extremism men avlossad av människor och grupper som har rykte om sig att vara garanter för respekt för olikheter, för ett förnuftigt tänkande och för ett civiliserat samhälle.

Gammelmedia inklusive TV är alfahannen i denna jakt efter ohygieniska yttranden. 2011 radade upp ett koppel med skribenter såsom Rasmus Fleicher, Ellinor Brenning, Maria-Pia Boethius, Jackie Jakubowski, Anna Ritter med flera som jagade efter eller klampade på Sanningsrörelsen. Den ena demonhistorien löste av den andra. Rädslor och direkta lögner visar det sig när man synar argument och innehåll, vilket jag gjorde inför min research av boken "Det enda rätta - Om att kämpa för sanningen i en förljugen värld" (Mars 2012). Och skulle någon journalist vägra skriva osanningar så rättas de in i ledet och får sina artiklar redigerade i smyg av sina redaktörer innan det går ut i tryck, såsom man exempelvis gjorde på DN i samband med Mangs-historien. SVT Agenda fälldes i granskningsnämnden för samma grova fabricerande men drevet tycks fortsätta i något som liknar ett accelererande informationskrig. Och eftersom krigskorrespondenterna är media själva så är det tyst om det för gemene man.

Jag kallar alla dessa instanser av samhällsförsvarare och människoförnekare för Stimmet. Det är inte en konspiratorisk skapelse. Stimmet består av grupper och individer som triggar på samma åsikter, som försvarar samma paradigm utifrån olika personliga uppsåt men med en gemensam värdegrund som kännetecknas av konservatism och rädslor över att olika fästen i samhället ska förlora makt och inflytande över samhällsutvecklingen. De ser till att blockera kreativa tankar och grundläggande kritik av exempelvis det ekonomiska systemet, av ökande stress, av institutionerandet av barn, av bristen på jämställdhet, av övervakningssamhället, av vaccinationshysterin, av EU och en rad andra basfrågor som politiker för länge sedan släppt.

I artikeln "Klimatundervisning: När skepsis blir trångsynthet" protesterar DN:s Håkan Boström mot att man i allt fler delstater i USA undervisar i klimatskepticism, alltså, man lär ut andra vetenskapliga förklaringar till klimatproblemen än de som samhället har befäst som de korrekta.

Broström påbörjar artikeln med att försvara begrepp som kritiskt tänkande, den politiska demokratins krav på åsiktsfrihet, pluralism och vikten av att se båda sidorna.

Med dessa grundläggande demokratiska försäkringar så har han placerat sig sittande på säker mark och kan som en soldat i Stimmet tryggt påbörja beskjutningen. För, att låta andra åsikter komma till tals innebär ju att man låter, som han kallar det, trångsyntheten komma till tals och det är inte bra, det är inte yttrandefriheten värd. Så vad är trångsynthet? Jorden är rund, svarta människor är lika kloka som vita, jorden snurrar runt solen är exempel på trångsynta åsikter, ifall du backar i tiden. Den medeltida prästen Håkan Broström hade kunnat skriva samma artikel.

Broström menar att ifall man INTE lyssnar på experter, alltså en slags kunskapens elit, så är detta tecken på en "charmig men ändå dumdryg och ansvarslös självgodhet".

Hmm, så talar makten.

Samhället maler idag ner människors ork och förmåga till reflektion varvid människor öppnar sig för mer styrning, en trygg elit, fler livscoacher, styvare skolregler, enklare budskap och en avfärdande kritik av allt som inte följer mainstream. Följden blir att människor vid sidan om en gammal främlingsfientlighet: "Jävla talibaner", "jävla terrorister", "jävla muslimer", och "jävla judar", lägger till: "jävla klimatdårar" och "jävla foliehattar".

Undanröjandet av ovanliga åsikter blir alltmer accepterat och inte bara som i DN-artikeln, eller från Expo, VoF eller Humanisterna. Jag pratar även om statsvetare och politiker. De senaste åren har trycket och offensiven mot samhällskritiska tankar ökat på rejält samtidigt som det globala inflytandet vuxit. Det krävs många konkreta exempel och en mer omfattande beskrivning för att kunna ge rättvisa åt sådana här påståenden. Det presenterar jag som författare då en artikel är alldeles för begränsad.

Broströms artikel är alltså bara ett skott bland många i ett informationskrig som pågår. Men kriget försiggår inte mitt bland människor och "mitt i stadens brus", inte ens i någon förort, det pågår långt utanför staden och bortom människors seende och vetskap. Bortom mainstreamjournalisters och skribenters "leka debatt-arenor". Att på allvar ta reda på vilka som styr och sätter ordningen i samhällsutvecklingen är det knappt någon journalist som vågar göra. De vet att de riskerar sina karriärer ifall de nämner några andra instanser av makten än de mest ytliga. De fortsätter med skval-artiklar om politiker och en politik som aldrig kan förändra vårt samhälle i grunden oavsett färg på den. En politik som aldrig någonsin kommer att kunna veckla ut demokratibegreppet och skapa ett samhälle där artificiella lånepengar, övervakning, legitimerade massmordsinsatser långt mer omfattande och uträknade än Breiviks (vanliga krigsinsatser) och pillerlösningar på människors taskiga mående, kan upphöra.

Samma media och politiker som rättfärdigar nedtystning av röster från gatan pumpar upp sin egen godhet genom att spotta ur sig klyschor om demokratin. Men demokratin är vad den är. Det finns bara ett sätt att mäta demokrati på, det är att sakligt undersöka ifall den ger lika rätt åt alla. Sen kan man tycka och känna en massa, men det hör inte dit. Resan mot fascism börjar just med tron på att man kan ta ordet demokrati i besittning och använda det som ett tillhygge för sina åsikters skull.

Men också vetenskapen är vad den är, endast en bland flera metoder att använda sig av ifall man vill undersöka tingens ordning. Vetenskapen har inga åsikter, den har inget behov av att bre ut sig och dominera, den är inte menad att bli ett tillhygge i ett krig där konservativa och splittrande krafter söker undanröja kritik.

Samhället och dess försvarare Stimmet vill inte ha en medvetenhet om samhällets grundproblem.

Att göra medborgarna medvetna om felaktigheter och skapa en grundläggande debatt om det ekonomiska systemet, den ekonomiska tillväxten, om varför vårt system skapar så många människor som lider av stressrelaterade sjukdomar, om varför jämställdhetsfrågan är dömd att misslyckas med nuvarande system, om varför man inte kan lita på staten, vetenskapen eller ekonomiska intressen i vaccinationstider eller om att det finns en övergripande global ordning som står utanför vår demokrati och som påverkar oss hela tiden, är direkt outhärdligt och otänkbart.
(Citat: Boken "Det enda rätta")

Journalister och politiker befinner sig i drömtillstånd, de befinner i en hypnotiserad tillvaro där deras hjärtan säger en sak, men där deras karriärer hotas ifall de är kritiska mot fel instanser av samhället. De är böjda av röda och blåa ideologier, av tidningsägare, av karriärstänk och de kan inte längre se på en sagofilm där sanning, kärlek och visioner om en annan värld vinner på slutet om de inte kategoriskt kan sopa det under mattan som ren fiction omedelbart när de lämnat biografen.

Informationskriget hårdnar och Stimmets attacker blir alltmer cyniska, retoriska och smutsigare. Det är ett osynligt paradigmskifte som pågår. Ingen kommer att berätta det för dig eftersom det skulle legalisera existensen av andra tankar och känslor om vår värld. Det viktiga är ändå var och ens hjärtliga längtan och fantasi om en bättre värld och gapet vi uppfattar när vi sedan blickar ut i vår omgivning. Vad vågar du lita på mest?

När vi slutar lita på vår eget hjärtas uppfattning, när vi slutar bli förbannade över vad som är fel och falskt, när vi slutar reagera över en känsla av att vi inte längre kan påverka våra liv och vårt samhälle, då kan vi också börja leta efter serienumret under kalufsen. Och kom inte med en massa realpolitiska argument, de intresserar mig inte, för de är dimridåerna som skymmer sanningen, and that's not my cup of tea.

Länk Bokus


Tags:
Categories: Informationskriget | Krönikor av Mats | Media

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Propagandastorm

Av Mats Sederholm

Trodde någon att propaganda var något som samhället endast utövade i alla andra länder utom i vår västvärld? Dags att vakna i så fall.

De senaste månaderna har våra politiker, media och debatten i allmänhet skjutit in sig på några ämnen som kommer att förstärka människors bild av vår värld som kompetent, rättfärdig och något som är värt att riskera ett världskrig för.

Assange och Wikileaks är redan nedtagna och nersmutsade efter det framgångsrika året 2010. Våldtäckshistorien är fortfarande oklar, historierna går isär men Julian Assange bär, med media och ryktens hjälp och kanske också sin egen, på lasten om att vara en våldtäktsman. Men detta är långt ifrån anledningen till den senaste tidens nedvärderingar. Låt mig backa i tiden. När västvärldens rykte om att vara rätt och demokratiskt riskerade att svärtas ner av Wikilekas avslöjanden så slog demokraturen till. 95% av Wikileaks ekonomiska tillgångar ströps genom direkta påverkningar utanför den demokrati, som samma gemensamma stim av samhällsinstanser i väst så gärna skyltar med och mördar för i främmande länder. Vi såg en samverkan mellan stater, företag och media  i väst som platsar bland de mest avvikande konspirationsteorierna.

Den nyligen utkomna boken "Memoarer är prostitution" som presenteras som Assange självbiografi fast det är något som han själv inte velat ska komma ut, har av gammelmedia gemensamt skrivits ner. När SvD recenserade boken så var de de enda som erkände att det var som att recensera en buktalare.

Med boken har nu Assange förvandlats till en tokig konspirationsteoriker med psykopatiska drag. Jag ska erkänna att jag inte läst boken själv utan enbart hört lösa citat ur den. Å andra sidan känner jag igen medias retorik lång väg och märker utan att alltid veta sakinnehållet att det är åsikter och inte fakta som samhällets legorecensenter far med. Boken är på väg till vår brevlåda just nu och kanske få jag anledning att återkomma till den.

När DN:s ledarsida söker göra upp med Assange "Under tiden som domstolsprocessen pågått i London har även Assanges organisation Wikileaks tagit svår skada. Nyckelpersoner har hoppat av och bildat konkurrerande rörelser",  så undviker man konsekvent att ta upp vad jag tidigare nämnde, hur västvärlden med alla medel sökt tillintetgöra honom. Tankarna går till videon som Wikileaks släppte,  "Collateral Murder" där amerikanska soldater i Bagdad från helikopter sköt civila journalister som på ett tv-spel. Den här gången är det Assange som springer för att undkomma attacken.

Jag påstår inte att Assange är absolut ren i sitt budskap eller i sin relation med kvinnor. Men det handlar om vad man vill göra med de tvivelaktigheter som finns. Media och debatten söker just nu att sopa väck honom och Wikileaks från arenan.

Bilden av Syrien som styrd av en ondsint diktator känner vi igen sen så många gånger förut i historien. Nåväl, det mesta tyder på att flertalet av de tusentals döda i Syrien är offer för president Bashar al-Assad.


Lizzie Phelan

Men det var inte så det började. Från Syrien finns rapporter om "soldater" som sköt mot såväl civila som mot Assads poliser. Var kom de ifrån, vad var deras avsikt? Syrier här i Sverige förvånas över den konstiga nyhetsrapporteringen, att det inte stämmer. Media i väst rapporterade om konflikter som aldrig fanns. Journalister som Robert Fisk är tveksamma. Och inte minst Lizzie Phelan, den brittiske journalisten som vunnit uppmärksamhet för sina raka och annorlunda rapportering om kriget i Libyen och nu i Syrien. Här en av många videos.

Khadaffi beskyllde i sina tv-tal Al-Quada för upproret i Libyen. Något som media helt nonchalerade. Det var "inkorrekt" och passade inte in i propagandamaskinen. Idag är det annorlunda. Al-Quada är med också i Syrien. Hillary Clinton erkände nyligen att USA och Al-Quada står på "samma sida" i Syrien. Frihetskämpar och terrorister vinklas om lika ofta som Clinton vänder hamburgare på sin grill. Västvärlden använder de krafter som står till buds för att kunna kontrollera utvecklingen. Att sponsra diktatorer och terrorister i det dolda och sedan diskutera demokrati i det öppna är vår världs jargong. Att man eventuellt kunnat skapa konflikter i exempelvis Syrien är därför varken långsökt eller ett avvikande beteende. Allt i syfte att släppa lös opinioner och därigenom forma utvecklingen och ytterst grunda för en västvänlig regim. När Ryssland och Kina bromsar västvärldens förslag i FN ska man ha klart för sig att de ser en vidare förflyttning/erövring av krafter i väst.

För mer info om Syrien, se gärna artiklar på Vaken: Här och här.

En av de mest hypnotiska och osannolikaste idiotresonemangen som cirkulerar idag är den om Iran och rädslan för massförstörelsevapen. Rädslan för att Iran ska skaffa sig kärnvapen är helt enorm. De får bara inte ha det, anser vår präktiga västvärld. Samma värld som är knökfylld av domedagsvapen vilket däremot är helt ok. Västvärlden startar förvisso världskrig, den har använt kärnvapen, den intrigerar, styr och lägger sig i halva världen med hundratusentals civila offer i spåren,  men det är Iran som är den farligaste! Oohhh ja, precis som när jag läser om spökena Laban och Labolina för min lille son.

Hur kan man diskutera Iran och farorna för deras eventuella kärnvapenplaner utan att någonsin ställa sig den självklara frågan varför USA, Ryssland, Kina, Storbritannien, Frankrike, Israel, Indien m.fl. är berättigade men inte Iran. Den jämförelsen finns inte ens med i debatten. Den är helt nertystad.

Det ska vara nertystat annars fungerar inte den nuvarande och i media så intensiva ”Iran är farligt” drevet. Det finns inte mer bevis för deras kärnvapen än det gjorde om Iraks när det begav sig.

- Det finns inget vapenhot från Irans helt kontrollerade kärnkrafts- och forskningsprogram, skriver en av USA:s ledande kärnvapenexperter i ett öppet brev till president Obama. Han heter Clinton Bastin och har varit direktör för USA:s program för tillverkning av kärnklyvningsmaterial och kärnvapenkomponenter. Bastin har arbetat i ledande positioner i amerikanska regeringen sedan 1950-talet och har arbetat som konsult åt regeringen i ickespridningsavtalsfrågor. 1970 gick han i detalj igenom de amerikansk-iranska samarbetsplanerna för kärnkraft och har hållit sig á jour med Irans kärnkraftsprogram sedan dess. Läs mer om hans rapport här.

I förspelet till Irak-kriget så hette mannen som enkelt och sanningsenligt berättade som det var, Hans Blix.

Det har bara gått några år sen Irak-drevet, kriget och en miljon döda och det är redan fullt möjligt att genomföra ytterligare ett hypnotiskt propagandatrick. Våra svenska media hjälper nu Israel och USA på traven. Överallt i västvärlden behöver man nu ladda upp med människors tysta bifall inför ett stundande militärt angrepp på Iran. Senast idag gjorde "fredsfursten" Barack Obama ett utspel där han tydligt inte kommer att tillåta Iran att skaffa sig kärnvapen. Barack ”No change” Obama går i Bush fotspår. Om än lite mer diskret.

Israeltrogna och uppskrämda skribenter såsom Jackie Jakubowski tillåts bre ut sina apokalyptiska demoner med innehåll av såväl Iranfobi som Islamofobi. DN, "I apokalypsens återvändsgränd".

Det är obehagligt, det är direkt skrämmande. Det går att starta världskrig även idag. Det går att föra miljontals människor bortom rim och reson precis som Hitler och andra har gjort. Det fungerar idag, i din tidning, i ditt nyhetsprogram och bland dina medmänniskor. Det fungerar att med en darrande och aggressiv agitation locka fram hat och rädslor, precis som i Tyskland på 30-talet. Att just Jackubowski, chefredaktör på Judisk krönika gör det, får det att svindla. Detta handlar om extremism och inget annat. Var finns EXPO? Tyvärr så står de nog bakom Jackubowski.

En sak till. den där kväljande känslan av att vi närmar oss 21/12 2012 gör ju inte saken lättare att tänka på.

Åsså Grekland, den sista månaden har kören av skribenter fått nya nothäften att sjunga efter. Där finner man samma refräng som tidigare men med förhöjd styrka. Grekland borde skämmas,  sätt dit dom, de slynglarna som inte kan sköta sig. Och som så många gånger tidigare så leder allvarliga "problem" till nya och mer hårdföra praktiska lösningar. Finanspakten har skapats. Någon som överraskats över hur EU:s kontroll har stärkts?

Herman Von Rompuy, vår president blev nyligen uppmärksammad i media. "Musen från Belgien" som ingen trodde på har satt ordningen allt tydligare från bakom kulisserna, enligt experter. Vi andra som kollade upp honom 2009, som hörde hans upprop för En ny världsordning i ett av hans första tal och hur han endast ett par dagar före tillträdet höll tal på Bilderberggruppen, vi drar  likt tjurfäktaren i "Tjuren Ferdinand"  djupa fåror med våra fingrar genom ansiktet av förtvivlan. Vad vart det vi sa?

Ångesten och vetskapen om att hela vår världs ekonomi är att likna vid en schweizerost och att Grekland endast har några fler hål än de andra, känns lättare att sopa under mattan så länge vi har ett rötägg att hänga ut.

Med Assange undanröjd, med den  propagandistiskt nyskapade rätten att få bre ut sig över Syrien och Iran så återstår bara en del smågrus i det närmast fascistiska maskineriet som vi lever mitt upp i.

Occupyrörelsen har utmanat och häcklat samhället tillräckigt länge. men nu verkar det som om det är nog. Runt Wall Street är de redan utslängda. I London blev det upprensning runt St Paul's Cathedral där de huserat och fått "Guds välsignelse", alldeles nyligen. Och häromdagen slog man till på Brunkebergstorg i Stockholm. Media skriver avskedsartikel efter avskedsartikel och kan snart lägga rörelsen till handlingarna. För, när det inte längre finns aktivister på gatorna så behöver man inte ta upp det. Ingen människa ställer frågor om något som inte syns. På gator kan alla se det. Men på nätet når man inte fram till vanligt folk. Det är media som har den kontakten. Det är dom som äger informationskanalerna och som därmed sätter ordningen. Därför behöver de inget göra annat än att inget säga eller skriva om saken.

Läsare, det är en ångvält som kör på just nu. Det är ett monster som klampar fram. En kompositvarelse  ihopsatt av olika samhällinstanser. Det är ett stim med pirayor från olika delar av samhället. Ett stim som sakta men säkert gör världen lite dystrare, lite kallblodigare, lite mer aggressiv och så mycket mer farlig.

Om väst får bre ut sig i öster så står vi till sist inför ett världskrig! Alltmedan människor undersöker de senaste apparna eller köper surfplattor i något konsumtions-center utanför stan. Eller så ser man på SvT:s "Godmorgon"-program där man, förutom att man sprider Iranskräck, dag efter dag pumpar ut nya maträtter, bakverk och viner i något som liknar filmen Brakfesten, där flertalet äter ihjäl sig.

Hjälp till att dra ut sladden, vi måste bryta hypnosen.


Debattlänkar: DN

Tags:
Categories: Framtid/Visioner | Informationskriget | Krönikor av Mats | Politik

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

En korrumperad värld i gungning



Av Mats Sederholm

Bland folk på gator och torg hör man upprepningarna av vad media pumpar ut: "Grekland lever på lånade pengar, nu måste det bli ordning och reda, de förstör för alla andra".

Men hela klabbet är en stor och gigantisk bluff. Allt handlar om monopolpengar som inte tjänar något annat till än som verktyg för att vissa ska få ha makt över andra. Vad är det som är så in i vassen heligt med EU att man är beredd att låta människor svälta, gå utan jobb, låtakollektivavtal rivas upp? Allt för att det ska passa in en ränta-skuld-konstruktion skapad av de som vill kontrollera flertalet, som vill ha kontroll på varenda rörelse i hela världen. Som vill behålla en värld där varenda enstaka människas resurssituation ska kunna påverkas av en liten elit bortom demokrati och människors påverkan.

Hela världen är i gungning, närmast på tur står Italien, sedan Spanien o.s.v. För ALLA, precis VARENDA land på den här jorden har enorma statsskulder. USA:s statskuld är 15 biljoner dollar.

Det här är helt sjukt. Politiker och ekonomer leker politik och tror på nonsenspengarna från IMF och att de gör något viktigt. Media pumpar på med nyheter där Merkel, Sarkozy med flera i EU tycker till om Grekland. Allt känns vääääldigt allvarligt. Tro inte på det, det är en absurd form av underhållning, en dokusåpa.

Därför har det varit extra spännande att följa Occupy-rörelsen jag skrev om i min förra krönika.

Occupy-rörelsen intog Sverige för snart en månad sen, jag och Linda var där och minglade alldeles intill Riksbanken  vid Brunkebergs torg i Stockholm, mitt i finanskvarteren. På plakaten stod det: "We are the 99%". Alltså 1% styr över 99% och nu säger de senare ifrån. Jo, men hur var det då? Vad var det för folk som var där?

Det var en samling av folk i blandade åldrar och faktiskt ovanligt många kvinnor. Kanske för att det var karriärsbefriat och för att det inte fanns några färdiga riktningar att ställa upp på. Talare efter talare klev upp i rondellen på torget och berättade sin grej. Mina farhågor om vänsterdominans besannades till viss del då flera av talarna hade hämtat sin gnista och lust i att krossa kapitalet och hata alla på Östermalm (i Stockholm) . Men det fanns också de som verkligen talade ur hjärtat om en värld utan rädsla. Mogna människor som varit med länge. Det enda som förbryllade oss var den stora andelen utländska talare. Var kom de ifrån?

Nu är det November och att vara revolutionär och bo i tält i mitt i Stockholm utan något större stöd tar ut sin rätt. Jag vet ärligt talat inte vad denna enorma Occupy-rörelse är på väg. Men den är såsom jag skrivit om tidigare en tidens trend. Ett uppvaknande som inte domineras av färdiga politiska organisationer. Media fångade händelserna riktigt ordentligt men utan att riktigt klara av att förstå vad det är.


Dra strecken mellan punkterna och upptäck bilden

MEN, Occupy-rörelsen måste, liksom alla människor, göra upp med samhället och hur det styrs och kontrolleras. Man måste våga se att vänster och höger är ett skenbart spel som enbart tjänar makten.  Man kan inte bara se till den ekonomiska makten, man måste våga kika på Den nya världsordningen, på övervakningssamhället utbredning, på vad för gifter som finns i vår mat, på vaccinationshysterin, på religioners makt, på hur våra barn präglas, på false-flag operationer, man måste helt enkelt förstå hur allt hänger samman. Man måste se den gemensamma makten. Man måste förstå att den där 1% är människor som sitter med i alla delar av vårt samhälle, de påverkar varenda sektor, de sätter gemensamt de normer som vi, längst ner i det pyramidala systemet tvingas följa, då våra politiker tvingas realisera de givna normerna och direktiven i vardagspolitik. 

Någon kanske har noterat att vi tagit bort vår länk till Zeitgeiströrelsen. Om vi såg världen enbart ur en Occupy-demonstrants perspektiv så skulle Zeitgeiströrelsen framstå som något fantastiskt. Men efter att ha sett deras tredje film "Zeitgeist Stepping forward" och inte minst  "Zeitgeist Stepping forward- Exposed" så förlorade vi  ytterligare förtroende. Deras syn på andlighet, deras närmast psykopatiska syn på barn och familjer och deras hang-up på teknologier gjorde att vi släppte länken och rekommendationen. Och detta av samma skäl som att jag uppmanar läsaren att vara uppmärksam på Occupy-rörelsen. Den är framgångsrik, den är positiv, den är ett utslag av att någonting händer runt om i världen och i människors medvetanden, men den måste förädlas om den ska kunna rucka på de grundordningar som de 1% står på.

Det är en stor och utbredd infektion som styr över vår värld.

När Greklands premiärminister Giorgos Papandreou propagerade för folkomröstning så var det stort i mina ögon. Det må vara så att han eventuellt hade  personliga vinningar i detta, men likväl, han gick tillbaks till demokratins rötter. 

Får jag inte folket med mig kan jag inte driva igenom besparingarna, var Papandreous besked häromdagen.

Notera denna cirkus som nu ägt rum kring Grekland, EU, lån m.m. Det har varit kaos och funnits olika åsikter bland politiker och media överallt utom på en punkt. På en enda punkt har EU och Greklands politiker varit överens.

Låt för fan inte folket bestämma!

Under 1-2 dygn efter sitt förslag om folkomröstning fick den sympatiske och svenskspråkiga Giorgos Papandreou stryk av precis alla, av EU-ministrar, sitt eget parti och oppositionen.

Vad som helst men låt inte folket bestämma!

Idag ska den Globala hackergruppen Anonymous  slå till mot Facebook enligt deras press-release . Läs den gärna.

Det återstår att se ifall det lyckas. Jag stödjer initiativet. Jag anser att Facebook är en av tidernas största spionverktyg. Om än inte fullt använt ännu, men på absolut god väg. Redan idag leker myndigheter och organisationer med dina privata uppgifter. Vill du va med i spelet eller vill du inte?

Det krävs mer än protester mot banker för att driva ut bakterierna och hela vår värld. Vi går på ruttna plankor och det är tid för en totalrenovering även om det blir dyrt.

Debattlänkar: DN DN DN Aftonbladet Aftonbladet SvD SvD 

Tags:
Categories: Informationskriget | Kontrollsamhället | Krönikor av Mats | Politik

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Revolutionen sveper vidare

Av Mats Sederholm (Krönikan uppdateras löpande)

Då är revolutionen över oss.

Kan man hoppas i alla fall.

Klar Sikt läsare har inte undgått vare sig Nordafrika-revolutionen eller dess spridning vidare upp på det norra halvklotet. Grekland, Italien, Spanien,  USA, Australien och nu denna helg även Sverige. Demonstrationer är planerade i Stockholm och Götenorg och kanske andra platser.

Media försöker kategorisera, vardagligsera och marginalisera den största proteströrelsen som svept över jorden sedan slutet på 60-talet.

Jag tror de avvaktar innan de via tidningars ledarsidor, tv-nyheter , anpassade skribenter, EXPO med flera kommer att gå till motattack och försvara ”demokratin”, d.v.s. våra korrumperade ekonomiska system som aldrig kan leda till något annat än tillväxthjulens eviga slaveri och en ständig anpassning till västvärldens materialistiska, splittrande och ”godless”  ångvält.



Lyssna på 60-tals inspiration

Det tål att i detta läge höja ett varningens finger för upplopp som leder till en media/politiker kategorisering av detta , för debattörer som tar sig in i ”protestlägren” och skaffar sig anhängare för att efter ett tag dra iväg på en ny kurs som leder bort från själva ”revolutionstanken”. De sprider demoniska rykten i syfte att punktera den här tsunamin som nu går varv efter varv runt jorden. Det tål också att höja ett varningens finger för en eventuell politifiering av detta.  Närmast till hands är att vänstern, som rent DNA-mässigt skjuter mot allt som heter kapital och vars ideologi så starkt är orienterad kring att allt det onda börjar med pengar, utnyttjar den här vågen.  Den här vågen har varit fantastisk på det sättet att den just hållit sig utanför de politiska fållorna. Det är oerhört viktigt att den balansen bibehålls för däri ligger en ENORM styrka. Media kommer att göra allt för att kategorisera och har redan påbörjat detta.

"Occupy Stockholm kapat av "tokskallar"" skriver Nyhet 24 se  och hävdar att det är Zeitgeiströrelsen som ligger bakom.

SvT Aktuellt gjorde dock ett mycket bra inslag om Occupy Wall Street och om vad som väntas i Sverige.
SvT Gomorgon Sverige sände detta den 14:e.

Om ni inget har för er nu i helgen så ge er ut på gatorna och var med i den första protesten mot politisk korruption och bankers makt i Sverige, mot förtryck och överhet.

Nedan fyra punkter som tycks ha vunnit gehör hos den globala Occupy-rörelsen:

- Att vi samarbetar.
- Att vi har system som skyddar våra rättigheter och att det är det upp till individen att skydda sina egna och sina grannars rättigheter när detta system blir korrumperat.
- Att en demokratisk regering endast kan härleda legitim makt från sitt eget folk men storföretagen ber inte om lov när de utvinner förmögenheter ur folket och naturen samt.
- Att ingen sann demokrati kan uppnås när dessa processer styrs av den ekonomiska makten.

Lördag 15 oktober håller Occupy Stockholm en demonstration på Sergels torg i Stockholm mellan kl 12 – 18. I Göteborg hålls de av Real Democracy Now! Göteborg på Järntorget 13-17. Nedan finns facebookadresser till övriga organisationer.

Vad händer kring detta i världen just nu? Läs här.

Occupy på Facebook.
   
OCCUPY SUNDSVALL

OCCUPY ÖSTERSUND

Occupy Stockholm – United For Global Change

OCCUPY GÖTEBORG

United For Global Change

15.O Järntorget: #globaldemocracy – GÖTEBORG

Tags:
Categories: Informationskriget | Krönikor av Mats | Politik

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Sanningsförmörkelsen är total

Av Mats Sederholm

Missa inte tillägg 2011-09-12 längst ner

9/11 tio år o
ch sällan får vi chansen till att skåda en sådan sanningsförmörkelse som i dessa dagar. Samhället drar nu i alla spakar, vi ser artiklar, extrabilagor, nyutkomna böcker, rörda bokrecensenter, minneskonserter, minnesstunder o.s.v. Allt komponerat utifrån de nothäften som sannolikt skrevs redan innan attacken ägde rum och som Bush-regeringen och hela värdens politiker och media sekteristiskt sjungit efter sedan dess.

Attackerna på WTC 1,2,7 Pentagon och så vidare har analyserats i tio år. Ja alltså inte av de som accepterade den omedelbara slutsatsen, de är fastlödda vid ruta ett och har i olika former sammanställt samma grundmaterial om och om igen till nya böcker eller Holllywood-filmer. Nej, med analys menar jag alla de människor som verkligen försöker förstå vad som hände. Tonvis med böcker har berättat om alternativa förklaringar och främst hur de tre skyskraporna kunde falla ihop i närmast fritt fall.

Det har aldrig skett i världshistorien och så sker det tre gånger samma dag trots att två av skyskraporna var designade för att klara scenariot.

Hundratals personer inklusive brandmän, polis, journalister med flera vittnar om smattrande bombexplosioner inifrån såväl WTC 1 och 2 som WTC 7 innan de föll ihop.

Ingen logisk förklaring har kunnat presenteras som rent tekniskt kan sprida ljus över hur alla pelare i WTC 7 plötsligt ger vika samtidigt och låta hela byggnaden falla ihop i ett dammoln

Men det spelar ingen roll. För det är inte sanningssökare som sätter dagordningen eller som skapar de bilder av verkligheten som massorna sedan suger upp och låter sina hjärnor marineras med och extra mycket i dessa dagar.

Närmare hälften av USA:s befolkning tror inte att det var Al-Queada som utförde attentatet men debatten och samhället fortsätter leka terroristleken och monterar ivrigt upp samma steretypa bild av den amerikanska opinionen. Kriget mot terrorismen måste få fortsätta ostört.

Sanningsförmörkelsen är total.

Jag vet inte vad som hände den där morgonen mer än att jag satt på jobbet och någon plötsligt berättade att ett flygplan krockat med WTC i NewYork. Som pilotkunnig gick det inte många sekunder innan terrorattentat dök upp i mitt huvud. Jag vet inte vad som skedde men jag vet idag att det finns så många makalöst sinnesrubbade omständigheter kring hela historien att ny utredning är självklar, en utredning som INTE är styrd av patriotism, Bush och ett politiskt tvång.

9/11 är en monstruös milstolpe där de ca 3000 dödsoffren på Manhattan bara utgör en liten del av alla offer. När man på min arbetsplats samlades för en tyst minut så gick jag därifrån och ställde mig på gatan och hade min egen tysta minut. Mina tankar gick till alla de kommande civila offren som skulle dödas av USA och dess neokonservativa politiker inklusive Colin Powell, som ljög ihop en ursäkt i FN för att få anledning till att starta kriget i Irak. Över en miljon människor har dött. Mina tankar gick till de kommande dödsoffren i Afghanistan. Jo jag skänkte även några tankar till offren på Manhattan men valde inte att delta i ett rent propagandistiskt spektakel. Ett spektakel som firar salut i dessa dagar.

Tretusen vita människor dör och hela världen ska plötsligt sörja. Ja det ska man förvisso kunna göra men hela avsaknaden av sorg och eftertanke för alla andra icke-vita och västerländska offer som med terror kontinuerligt mördas runt om i världen, gör hela saken sjuk. Det gör mig illamående och ledsen. 9/11 har inte handlat om sorg eller reflektion, det har handlat om RE-aktioner, det har handlat om att ta hand om det momentum som uppstod när USA blev förnärmat, ett momentum som jag menar troligtvis blev skapat genom att 9/11 var en planerad attack av ett konsortium av intressenter som önskade den världsutveckling som vi senare sett utspela sig.

Att det fanns en politisk vilja från delar av den amerikanska regeringen och neokonservativa politiker dokumenterades redan ett år före attacken då behovet av en "Pearl-Harbor händelse" uttalades av den inflytelserika tankesmedjan/organisationen Project for the New American Century i samband med deras visioner om en ökad USA dominans i mellersta östern. En sådan dominans skulle då med rätt argument kunna intensifieras. De neokonservativa politiker som ett år senare skulle vara en del av den amerikanska regeringen fick precis vad de ville ha. Ett nytt Pearl Harbor och de fick sina anledningar till att förflytta sitt inflytande österut, på ett bräde.

Men sådana här samband är livsfarliga att yppa.

För mig som prövar sådana här reflektioner på media och bland människor så märker jag den enorma rädslan och förnekelsen. Media har gjort allt för att med lögner och retorik slippa ta i dessa tankar. Rädslan för att vår värld inte skulle vara den civiliserade tillställning som den vill leva upp till, att vår demokrati inte håller, att våra auktoriteter ljuger är helt enkelt för stark. Följaktligen har debatten om sanningen om 9/11 också präglats av glåpord, förlöjliganden, försök till att avleda frågan till annat och en makalös oförmåga till att se till det sakliga. Det är samma fenomen som inom sekter. En del människor nöjer sig inte med obehag och flrnekelse, de blir faktiskt direkt aggressiva vilket är en annat typiskt utfall när bevislig information kommer i konflikt med en stark tro i vad som kallas för kognitiv dissonans. Man begår hellre självmord än att se sanningen och det är snudd på samma desperation som 9/11 debatten framkallar. I krig är sanningen det första offret.  

Tro före fakta. Rädsla före mod, Åsikt före sanning.

En sanningssökare säger kanske. ”Ehh vad är det du säger, är det sant vad du påstår, var har du fått reda på det där, jag måste ta reda på det där själv.”

Men åter igen, vår värld influeras inte av sanningssökande utan av koncensusbilder som stärker vad människor vill hålla på. Och när motargumenten blir för starka, som i fallet med 9/11, så brister det. Proppen går och människor upplever det som, om de blivit misshandlade eller nåt. Tja människor och människor, framför allt är det initierade skribenter och journalister som rasar mest. De är köpta åsiktsjuckare och vill inte höra TALAS OM EN MASSA DUMHETER. Stå nu still och krångla inte, här kommer sanningen.

I vanliga fall så skulle en utredning som innehåller så mycket interna anklagelser om mörkning, avhopp. politiskt tvång och så vidare leda till ett starkt intresse från media men i fallet med 9/11 Commision så är det knäpptyst.

Sagan om de tre tornen är som den är och det kommer att brista till sist.

Ja, det brister lite hela tiden allteftersom den monumentala rädslan för ämnet i sig blir allt mer uppenbar. Det går inte att hålla ihop sådana här artificiella koncensusbilder i längden.


I dagarna släpper Architects & Engineers for 9/11 truth, organisationen med 1500 professionella arkitekter och ingenjörer som ifrågasätter den officiella förklaringen dokumentären. ”“9/11: Explosive Evidence – Experts Speak Out”.

Se trailern och fundera ärligt på ifall dessa människor är, vad media och andra verklighetsskapare vill få dig att tro på,  besatta av tokiga konspirationsteorier. Är det galningar som inget vet? Vågar du släppa taget för en stund och pröva att titta och reflektera, detta är ju trots allt bara en trailer? Du behöver inte berätta det för mamma, pappa, dina jobbarkompisar eller chefen, du borde berätta det för din fru, vem vet hon kanske kan förlåta? Sanningsvideos på datorn är skamligt och perverst men trots allt, fortfarande legalt att ha, och vem vet, i framtiden kanske det är förbjudet. Törs du:

Se längre, känna efter och tänka själv?

“If you tell a lie big enough and keep repeating it, people will eventually come to believe it. The lie can be maintained only for such time as the State can shield the people from the political, economic and/or military consequences of the lie. It thus becomes vitally important for the State to use all of its powers to repress dissent, for the truth is the mortal enemy of the lie, and thus by extension, the truth is the greatest enemy of the State.”
Joseph Goebbels propagandminister Tredje riket


Tillägg: Missa inte Alhambras detaljerade och sakkunniga bemötande av DN:s påståenden om hur terrorattacken gick till.
"Funderingar om den mediala mörkläggningen av statsstyrda brott mot demokratin."


Debattlänkar: DN DN Aftonbladet DN SvD SvD SvT Expressen Expressen DN DN  SvD DN DN Aftonbladet

Tags:
Categories: Allmänt | Informationskriget | Krönikor av Mats | Politik

7 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Drömtillståndet

Av Mats Sederholm

Även publicerad på Sourze i en något kortare version

Tempen stiger och även om det dröjer innan det når Ebba Grön:s 800 grader så blir det allt tydligare, informationskriget och insikten om vår haltande demokrati och vårt samhälle, tar nya former.

Den 15:e januari blev en dag där man över hela världen demonstrerade(”Freedom of Information Rally”) för yttrandefrihet, pressfrihet och mötesfrihet, på initiativ av rörelsen ”Why we protest”

Wikileaks har dragit ur en propp, hur stor den är vet jag inte, men medvetenheten om att vår yttrandefrihet inte är så självklar, att vårt samhälle inte är så demokratiskt och gott, har ökat.

De, ännu fåtalet, som har vaknat till anar att det finns ett annat sätt att se på tillvaron, ett medvetandeskikt till att nå, ett skikt ovanför det kollektiva som vi alla fostras in i att tro är det självklara och alldeles omfattande. ”Vi lever i en demokrati, vi har det bra, vi har rättigheter som inte är så självklara överallt i världen…”. Ja, ni vet, det där vi tar till när vi behöver känna oss ”hemma”, när vår existentiella ångest behöver lugnas. Vårt blåa Matrix-piller vi slänger i oss för att slippa veta hur djupt kaninhålet är. Pillret som samlar flocken i en vaggande koncensus. Men också pillret som gör oss dömande över de som lämnat detta skikt och som förändrat sitt medvetande, sin syn och sina känslor inför världen.  Den intellektuella främlingsfientligheten, med rädslan att mista sin samhällsillusion som grundkraft, tar samma former som all annan främlingsfientlighet. Den präglas av glåpord, fördomar, generaliseringar och framförallt brist på kunskaper. Media, politiker och andra konservativa instanser och försvarare av vårt samhälle gestaltar rädslan med ständiga angrepp på alternativa förklaringsmodeller, på alternativa förklaringar på hur vårt samhälle styrs och hur det påverkar människor.

Har ni sett filmen ”Inception” med Leonardo DiCaprio? Många av er vet hur det är att i drömmen vara medveten om att man drömmer eller att i drömmen vakna upp och tro att man är vaken fram tills att man inser att man fortfarande drömmer. I filmen utspelar sig handlingen på flera av sådana här olika drömnivåer. Och precis som i drömmarnas värld så saknas för vissa insikten om att det just finns en ”nyktrare” nivå ovanför.  De tror fortfarande att vår värld är ganska hygglig, att våra politiker står för en framtid där människor kan må bättre, de tror fortfarande att media ändå rapporterar det viktigaste, att de skapar bilder av vår värld som ger oss en nykter uppfattning av vårt samhälle och att vårt samhälle nog ändå är det bästa man kan få fram med tanke på att människan av naturen ändå är ond. Eller att i valet mellan de två ”enda” existentiella samhällssystemen, kommunism eller kapitalism, så har det senaste lyckats förhållandevis bäst och eftersom det bara finns två så är valet klart. De tror att pengar och vårt monetära system är lika självklart som våra naturlagar och reflekterar aldrig ens över dess existens. De tror fortfarande att makten i samhället utgår från folket och att det är våra folkvalda som styr samhället. M.a.o. keep on dreaming.

Det här är gamla tankar, gamla vägval med förbrukningsdatum som ett efter ett håller på att gå ut. En annan framtid, ett annat skikt av medvetenhet kan anas om man kisar genom dammet och i kaoset bland rasande pelarsegment i vårt fallande Atlantis.  För bara en eller två frågor bort från vår drömvärld så väntar stupet och mörkret, där tar illusionen slut och ”verkligheten” börjar lösas upp. 

  • Fråga inte om Afghanistan och Orwells uttryck "Krig är Fred". 
  • Fråga inte varför vi människor är här utan fortsätt att hålla spelet igång. Tvätten, disken, barnaktiviteterna, lönearbetet, huvudvärken, den nya tv-serien håller dig ”levande”  tills du är gammal och dör.
  • Ställ inga frågor om demokratin och EU.
  • Ställ inga frågor om varför alla tidningar har samma nyheter.
  • Ställ inga intelligenta frågor om hur pengar egentligen skapas.
  • Fråga dig inte hur vi ska kunna få ett rikare liv där både själ och hjärta har sin plats när den ”livsviktiga” tillväxten kräver att vi måste konsumera mer saker och allt snabbare.
USA:s och västvärldens snabba och omedelbara reaktion på Wikileaks senaste avslöjanden, med styrning av företag som förmedlar penningtransaktioner, med krav på utelämnande av personuppgifter från Twitter, med lobbandet bland politiker världen runt i syfte att till vilket pris som helst brottsrubricera Julian Assange, är som debatten redan konstaterat, helt i linje med gamla öststatsmodeller. Men hur många törs göra några verkligt medvetna insikter av detta? Inte många.   Det viktigaste är ändå att det skapar underströmmar i människors medvetanden som långsamt tunnar ut de programmerade tankarna, som en varm havsström som sakta gör isen bräckligare att gå på.

Tankesmedjan Mänsklighet (TM) fick nyligen ett 80-tal artiklar bortraderade av Face book. De handlade om Wikileaks, om Bilderberg-gruppen och mycket annat som andas alternativ information. En helt osannolik händelse som tagen ur 1984 eller liknande litteratur. Flera politiker protesterade när TM publicerade listor på politiker som deltagit i Bilderberggruppens senaste möten. En Mp-politiker försökte anmäla TM för spam, när de skickade ut information till sin Face book-grupp (som politikern var med i) om sin egen granskning av Assange-händelserna. Det sista politiska fästet för en kritisk syn på EU-anslutningen, Vänsterpartiet, reagerade när TM kritiserade dem för deras stöd till ändringen i den svenska grundlagen vad gäller Sveriges koppling till EU. När politiker som Jonas Sjöstedt (V) bl.a. anser att grundlagsändringen "inte var någon större förändring" så inser man att behovet av en alternativ debatt är närmast desperat.

Men hoten mot yttrandefriheten på internet kommer inte enbart från privata företag eller från politiker, de kommer också från tidskriften EXPO som utan urskiljning försöker "extremisera" det mesta som kan tänkas avvika från debattkoncensus och den gamla samhällssynen. Och även från akademiska  kretsar märks nervositeten. I december yttrade sig statsvetaren Markus Gossas i tidskriften ”Framtider” (Institutet för framtidstudier) på temat "Katastrofer, om konspirationsteorier på nätet". Han skriver:

”Samtidigt finns det problematiska sidor hos informationsrevolutionen. Genom webbläsare filtreras innehållet på internet och det bildas slutna kretsar med likasinnade som söker sig till varandra. Resultatet är virtuella gemenskaper eller ”pseudooffentligheter” avskärmade från verklig debatt – gemenskaper som dessutom kan fungera som grogrund för extrema rörelser och idéer”.

Det är alltså ett problem när människor med likasinnade intressen finner varandra och ”på sin kammare” diskuterar vad de är intresserade av!?

Den ”verkliga debatten” är alltså den debatt som man här får tolka som den ”riktiga”, den av samhället mer ”godkända”. 

Vad Gossas (och många andra) inte uppfattar är att den etablerade debatten lika mycket är en isolerad företeelse. Människor idag tappar alltmer förtroende för de verklighetsbilder som konformt pumpas ut av politiker och media. Möjligtvis är alternativa förklaringsmodeller eller visioner om vår värld isolerad från Gossas, men det har med hans personliga anknytning till verkligheten att göra och med en akademisk kultur att göra och inte med den alternativa debatten. Den florerar för fullt och stänger i allmänhet inte någon ute. Problemet är  tvärtom, den ges ingen publik ingång, varefter t.ex. statsvetare, utan insikt om medias makt, kommer att betrakta den som just isolerad. Cirkeln är därmed sluten.

Förutom den närmast fascistoida attityden så är hela artikeln en akademisk variant på skitsnack som med sitt språk säkert får somliga att sluka betet, men för de som kräver sakinformation, fakta och ett uns av balans, så är den smått chockerande. 

I sin forskningsrapport "Ubikvitär framtid?" skriver han tillsammans med Torbjörn Lundqvist:

"I stället för en allmän kunskapsrenässans ser vi här snarare en renässans för utdaterad, marginaliserad och ”alternativ” kunskap. Ett genomgående drag är misstänksamhet eller fientlig inställning till institutioner som etablerad religion och vetenskap, en revisionistisk inställning till etablerad historieskrivning och en konspiratorisk förklaringsmodell till politiska skeenden".

Det instutionella och det etablerade ställs mot "galenskapen". Vilken diktator eller odemokratisk regim som helst hade med glädje tagit med sånt här i sina propagandistiska tal till folket. De hade säkert också haft samma namn på en av sina siter som hobby-akademikerna VoF har, nämligen, "Tankebrott". VoF, vetenskapens egen milis, föreningen för grabbar (i alla åldrar) med vetenskaps-komplex och med en dysfunktionell obalans där den vänstra hjärnhalvans mekaniska tro på en materialiserad och regeldikterad verklighet, dominerar.

I SR:s "Vetenskapsradion forum" svarar Vaken.se:s Mikael Cromsjö på Gossas artikel. Lyssna här.

För de som fortfarande lever i det djupaste av drömtillstånd så blir de alltmer hätska och ivrigare angreppen på alternativa förklaringsmodeller av samhällsutveckling och händelser, en tröst. För även om man som i Gossas artikel eller i medias snytingar saknar fakta och argument, så håller retoriken de trogna hoppfulla om den totalitära trygghetens eviga bestånd.

Nästan all offentlig debatt består av ryggdunkare som håller drömtillståndet vid liv.
  • Man diskuterar jämställdhet som en särfråga när det i själva verket är en kärnfråga.
  • Man diskuterar särfrågor om kunskap i skolan, när kärnfrågan är om barn i första hand ska formas till drönare i syfte att hålla tillväxten igång eller till människor som i första hand ges en kärleksfull och kraftfull mänsklig basis att stå på så att kunskaper blir underordnat vishet och inte tvärtom.
  • Man diskuterar särfrågan barnomsorg när kärnfrågan är varför samhället inte förmår att ge föräldrar en möjlighet att få vara där de borde vara, med sina barn, i ett levande samhälle, istället för på institutioner.
  • Man diskuterar särfrågorna skatter och löner när kärnfrågan är i fall det ekonomiska systemet är rätt eller fel. 
  • Man diskuterar särfrågor som effekterna av övervakningskameror när kärnfrågan är ifall vi vill skapa ett samhälle där människors integritet sakta ska vänjas bort.
  • Man diskuterar sjukfrågor istället för ”varför-vi-inte-är-friska” frågan.
Listan är oändlig. Drömtillståndet är kompakt, likt en tät dimma och med människor som tyvärr blir alltmer indignerade.

En som inte är indignerad trots sina 93 år är fransmannen Stephane Hessel, han fanns med i den franska motståndsrörelsen under andra världskriget och har just utkommit med en bok  ”Indignez-vous” som sålt över 600.000 ex! Han uppmanar till revolt mot bl.a. konsumtionssamhället och mot likgiltigheten. Men det allra viktigaste är hur han tagit sig ur drömtillståndet vilket man förstår av citatet:

”Allt vi stred för, allt som motståndsrörelsen fick igenom – sjukförsäkring för alla, pensioner, trygghet för sämre ställda, en fri press, allt är på väg att krossas av en makt som är så spridd att någon anfallsyta inte går att se.”

Se Bodil Malmstens artikel på DN

För det är just så när man drömmer, illusionen är allt, den går inte att se. Den mest effektiva makten är den med de allra subtilaste kontrasterna.  Och för att upptäcka illusionen så måste man granska sin omvärld ännu mer subtilt. De skenbara kontrasterna i samhället såsom t.ex. röd och blå politik håller endast illusionen vid liv och döljer sanningen. ”Den riktiga debatten”, ”De riktiga kunskaperna”, ”De normala åsikterna” är vad den gamla världen såsom Gossas och så många andra medvetet eller omedvetet försöker binda oss kvar vid.

Så hur gör vi för att lämna det gamla. Det finns mycket att säga om det men jag nöjer mig med att citera den gamle,

”Lyssna till allt och rätta dig inte efter någonting.”

Tags:
Categories: Informationskriget | Krönikor av Mats

1 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Wikileaks och infokriget

Av Mats Sederholm

Också publicerad på Newsmill

I filmen "Liar Liar" med Jim Carrey så tvingas en framgångsrik advokat att under ett dygn enbart säga sanningen. En slags förbannelse han drabbats av efter att hans uppgivna son på sin födelsedag önskat detta som present. När hans fru efteråt frågar om de hade det bra i sängen kan han inte annat än att svara: "Jag har varit med om bättre". Eller när han i en fylld hiss släpper sig och tvingas erkänna: "Det var jaaaag". Dygnet han tvingas genomleva som sanningssägare närmar sig till sist ett sammanbrott.

Och det verkar som om sanningssägarna Julian Assange och Wikileaks är på väg dithän. För vad jag och andra väntat på håller på att ske. Makten säger: "Nu räcker det!" Men innan dess så har auktoriteterna förstås försökt att lobba för de övergrepp mot yttrandefrihet och demokrati som just nu utspelar sig. Då har det låtit så här:

"Det här kan skada diplomatin".

Om USA kallar Putin för alfahanne, eller Sarkozy för Kejsaren utan kläder så är det ett utslag av arrogans och har inte det minsta med diplomatisk säkerhet att göra. Tvärtom, det är av högsta allmänna intresse att människor som fortfarande tror på sådana här auktoriteter i världspolitiken inser hur dansen går i de korridorer där beslut tas. Beslut som ger återverkningar i människors vardag. Diplomater: Tvätta munnen, läs ordningsreglerna, kamma håret och skärp er istället för att lipa i media!

Nästa klagomål:

"Detta kan skada oskyldiga"

Vi hörde detta när Wikileaks avslöjade hemlig information om Afghanistan-kriget. Om man startar krig som varje dag dödar oskyldiga och sedan plötsligt ojar sig över journalistik så är förstås hyckleri bara förnamnet. Det är så evinnerligt föraktfullt mot verkliga civila offer att sådana här argument knappt ens borde föras fram. Yttrandefriheten är vår världs kanske allra finaste smycke, vi bräker om den, vi t.o.m. bombar andra länder för den.

I av oss utropade skurkstater såsom Nordkorea, Burma eller bland så självklart "tveksamma länder" som Kina eller Ryssland så är yttrandefriheten begränsad. Ja och tänk om vi bara kunde få amerikanare att fatta att sjukvårdsreformer är bra, att vapen är farliga och om världen kunde förstå att det är här i Europa som allt det normala och sunda finns, ja och egentligen här i Sverige där vi trots allt är så perfekt sansade med allt. (Ironi)

Yttrandefriheten i diktaturer är begränsad. Den måste vara det eftersom makten här är uppenbarad och synlig. Myndigheter och politiker ÄR makten. De har ofta ett direkt inflytande över landets ekonomi, dess religion, media, regelverk, militär och politik. Människors åsikter och aktioner befinner sig alldeles inpå den reella makten. Kontrollen i ett sådant samhälle blir därefter, enkel, brutal, omedelbar och uppenbar.

Till skillnad från skurkstater så har makten i västvärlden försett sig med ett skyddande lager. Politiker, media och stater utgör inte den reella makten. Den rör sig bakom dessa fasader, eller i min liknelse, i ett underliggande lager. En amerikansk president kan t.ex. inte förändra politiken i USA särskilt mycket (hur mycket change man än lobbar med inför ett val). Röda eller blåa politiska block i Sverige genererar inte någon större skillnad i människors verklighet.

Media granskar i regel endast aktörerna i det skyddande lagret och inte makten bakom. Som t.ex. politiker påkomna med tveksam städhjälp eller med jäviga inflytanden i företagsstyrelser som skulle kunna gagnas av politikers egna beslut. Avslöjanden som i värsta fall leder till ett statsråds avgång men som i maktens perspektiv, är tämligen ofarligt och verkningslöst då det inte skrapar på de egentliga ordningarna. Man borrar sig aldrig ner till det underliggande och reella maktlagret. Den reella makten och kanske främst i USA utgår ifrån inflytelserika individer inom olika sektorer i samhället. Individer i företagsstyrelser, ägare av mediakoncerner, nyckelpersoner inom finansvärlden, politiska tankesmedjor och inte sällan individer med inflytande "tvärsöver".

De publika instanserna av makten i samhället är snarare de verktyg varigenom den egentliga makten verkar.


När Wikileaks nu börjat tugga sig igenom det skyddande lagret, så att exempelvis den politiska fronten börjar bli transparant(diplomatavslöjanden), där den militära fronten blottas(Bagdad-video där journalister skjuts ihjäl och Afghanistan-dokument) eller - ifall de bankavslöjanden som Assange utlovat - där finansiella skumraskaffärer blir uppenbara, så är snart det skyddande lagret sprucket. Wikilekas skrapar på det rena maktstålet. Detta är vad som nu är under uppsegling.

För visst känner vi igen skurkstaterna i vår världs första handfasta tag gentemot Wikileaks. Inskränkningar av ekonomiska medel(Pay Pal överger Wikileaks), företag stänger anställdas möjligheter till att komma åt Wikileaks sidor, företag stänger ner DNS-addresser och försvårar åtkomsten till Wikileaks webservrar, siten är under ständig attack, Assange kan inte återvända till sitt hemland, stater lusläser lagar runt om i Europa för att om möjligt finna något man kan gripa honom för. Censur, inskränkning av yttrandefrihet, förföljelser, bannlysning på utan någon som helst juridisk grund verkställs endast på några månader. Många menar att hela öppenheten på internet nu hotas.

I Sverige märker man hur media tvekar. Man väljer rubriker på sina nyhetssidor eller i sina pappersbilagor som lutar åt en fördömande karaktär. Scopen är förstås varje journalists våta dröm men det är ju inte de som bestämmer, det är ägares uppfattningar om samhällsordningen och det politiskt korrekta som bestämmer. Och vore det inte för lösnummerförsäljningen och pengarna så skulle inte läckorna sippra ut lika lätt. Politiker går ihop(som vanligt nuförtiden) och snart kommer auktoriteternas signaler till befolkningen börja assimileras av de mest konservativa, räddhågsna och inställsamma medborgarna för att sedan spridas över lunchborden.

I SvT Aktuellt så blev Carl Bildt, USA:s "mellanstora hund" (Wikileaks) utfrågad. Han varnade myndigt, vuxet och betryggande å systemets vägnar för dessa avslöjanden. Reportern på Aktuellt protesterade inte en enda gång. Det var mer som: "Kom hit Carl Bildt och du får prata ostört till befolkningen utan motstånd i tio minuter, du får chansen att tala människor till rätta vad gäller de här wikileaksslynglarna".

I USA så söker politiker likställa Wikileaks med Al-Queda, Hillary Clinton menar att Wikileaks är en "attack mot världen" och alla som har nån känsla för vad retorik är känner igen de propagandistiska budskapen från värre skurkstater än Nordkorea. Och jag har full förståelse för att Assange inte vill komma till Sverige för förhör angående våldtäktsanklagelser. Idag flyter terrormisstänkta, skyldiga eller oskyldiga, runt som smörklickar i en stekpanna över jorden och kan hamna i vilken arrest som helst, var som helst och när som helst.

Skillnaderna mellan makten i vår värld och skurkstaternas beskriver Assange med egna ord från en chatt i December 2010:

Utfrågare: Tycker du att västerländska demokratier går emot sina basala värden när de propagerar för sanktioner mot Wikileaks?

Julian Assange:
De västerländska länderna har ekonomiserat sina internationella relationer med lån, kontrakt, aktieinnehav, sparande i banker med mera. I en sån omgivning är det lätt för talet att vara "fritt" eftersom talet inte påverkar de dolda ekonomiska politiska instrumenten. I ett land som Kina däremot är det talade ordet censurerat, eftersom det fria ordet fortfarande har en makt som politikerna fruktar

Kanske är det inte alla Wikileaks-dokument som är det största scopet utan snarare hur den "fria världen" så snabbt och resolut byter skepnad till skurkstaters när Wikileaks nu synar den "civiliserade ordningen".

Vi har bara sett början. Man kommer att kasta sig över Wikileaks med alla möjliga metoder. Men det kommer inte att vara helt enkelt att vinna detta informationskrig. Julian Assange och Wikileaks har haft tid på sig att förbereda sig. Han har redan berättat om automatgenererande avslöjanden som aktiveras ifall man lyckas stänga ner för mycket. Assange verkar villkorslös, han har stridit för offentliggöranden i hela sitt liv, han har som IT-utvecklare koll på det tekniska och känsla för detaljer, han är intelligent och medveten. Han är helt enkelt sylvass och inte minst, han är inte ensam.


DiskussionsLänkar: SvD SvD  Aftonbladet  SvT  Aftonbladet  DN 

Tags:
Categories: Informationskriget | Krönikor av Mats | Politik

3 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper