SEE ARTICLES IN ENGLISH ON THE NEW BLOG - BEYOND

Har förskolan blivit vår tids barnhem?


Av Linda Bjuvgård och Mats Sederholm

Publicerad på DN Åsikt

Förskolan har blivit en självklarhet i vårt samhälle. Många kritiserar och ifrågasätter innehållet och formerna – men det finns inget utrymme i debatten för att ifrågasätta hela idén med institutionsuppväxt. Vet vi egentligen hur våra barn har det, och hur de mår av att leva åtskilda från sina föräldrar många timmar varje vecka?

Varför saknas det en diskussion, en analys och någon som törs sätta gränsen för vad är på väg att bli 2000-talets barnhem, vår förskola? Alla föräldrar vet, utan att behöva rådfråga psykologer eller annan social expertis, att återkommande gråtande avsked av ens barn i förskolehallen inte är ett humant eller civiliserat beteende.

De gamla barnhemmen lades ner när man fann att barnen tog skada. Samtidigt har antalet barn i åldern 1 -5 år som får en institutionell uppväxt på deltid ökat med drygt 400 procent sedan 70-talet. Trenden är också fler timmar i veckan på förskolan genom byggandet av fler ”nattis”, allt färre dagmammor, en utvidgad rätt att ha ”stora” barn på förskolan när man är föräldraledig och allt tröttare föräldrar som tenderar att lämna sina barn till förskolan i allt lägre åldrar.

Bakom detta finns en bred politisk vilja att, som det heter, få ut fler människor i arbetslivet och därigenom skapa ett jämlikare samhälle. Samhällskulturen säger att välstånd endast kan skapas i takt med ekonomisk tillväxt och med individens förverkligande genom lönearbete.  Det då nödvändiga institutionaliserandet av våra barn (och äldre) är ett tyst och överenskommet måste.
Annons:

Barnomsorgsdebatten har handlat om förskolepersonalens önskan om högre status, bättre arbetsmiljö och bättre löner. Om brist på resurser,  brist på platser och på senare tid även problemet med stora barngrupper och låg personaltäthet. Men sällan om barnens mående.

Ett socialt experiment  har pågått i 40 år och möjliggjorts genom att vi låtit bli att ta hänsyn till försökspersonerna, barnen.  En grupp i samhället som saknar språkrör, som inte vet hur de ska formulera ett grundläggande mänskligt behov av närhet, till bärande argument. Den allra mänskligaste frågan saknar en post i budgeten, den förbises i debatten om kunskapskrav i skolan och underprioriteras i jakten på jämställdhet, nämligen rätten till tid tillsammans med de som står oss närmast, rätten till en stark anknytning.

Undersökningar om barns mående efter förskolans intåg saknas inte helt oväntat. Det vore en politisk katastrof om förskolan skulle visa sig ha skadliga effekter. De undersökningar som finns är gamla och undanstoppade sedan långt tillbaka, exempelvis den där läkaren Marianne Cederblad och psykologen Börje Höök 1978 såg att en ökning av personaltätheten från en personal per fem barn till en personal per tre barn minskade förekomsten av beteenderubbningar så som aggressivitet, ängslighet och ett hämmat beteende.

Andra undersökningar som exempelvis de som är sammanfattade av psykoterapeuten Sue Gerhardt i boken Kärlekens roll, kommer från utlandet och visar bland annat att dagligt återkommande separationer från anknytningspersonerna stressar små barn. Det är känt att höga stressnivåer under de första åren av ens livs ger långsiktigt negativa effekter.

Vi måste våga ställa grundfrågor såväl till oss själva som föräldrar men också till våra politiker:

– Vad innebär det att småbarn till stor del tvingas växa upp i en stor grupp av jämnåriga barn där ingen hunnit utveckla den mognad som social samvaro kräver?
– Vill vi leva i ett samhälle där det råder ett ständigt motsatsförhållande mellan två sådana fundamentala mänskliga behov som närvaro med sina barn och möjligheten att försörja sig?

Den förre detta partiledaren Maud Olofsson berättade i TV-programmet ”Sommarpratarna” om hur hon var hemma med barnen när de var små eftersom hon och hennes man inte ville ”unna någon annan att ta hand om deras barn”. I dag lider föräldrar i det tysta med enda trösten att vi alla tvingas göra likadant, att det är som det är. Och kärnfrågan som alla negligerar lyser med sin frånvaro: Vad tycker barnen?

Kan det vara så att de längtar efter oss. Och om vi skulle våga fråga dem om det, skulle vi vara vuxna nog att lyssna till svaret?

Tags:
Categories: Barnafrågor | Krönikor av Linda | Krönikor av Mats

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

I år ska jag rösta på ...

Av Mats Sederholm (med Linda Bjuvgård)

Vad är det som händer med folk som blir äldre?

Ja ni vet den där meningen: "Jag är så gammal nu att det är skitsamma, jag bryr mig inte, folk får tycka vad de vill, faktiskt." Och på detta kommer sedan något plumpt utfall.

Jag(Mats) upptäckte det först hos min nu bortgångna mamma. Man hoppas att folk ska bli klokare och kanske lite mer nyanserade på äldre dar. Men icke, det bara rasar ihop och det börjar inte sällan runt 60+.

Och tyvärr har det flera gånger handlat om fördomar mot utlänningar eller andra oerhört tvära åsikter. Till sist fick man säga åt morsan när det  var folk i närheten att inte prata om utlänningar. Och ändå var det jobbigt fast det bara var hennes syskon på besök och hon kunde utbrista "Jag ska faktiskt rösta på Sverigedemokraterna". Åsså det där: "Jag är så gammal nu att det skitsamma, jag bryr mig inte, folk får tycka vad de vill, faktiskt."

Hennes son fick ont i magen.

"Men jag fattar inte, du är ju en sådan snäll, omtänksam människa med förmågan att lyssna och ta in, varför, varför?? Du känner ju inte ens några invandrare!! Du har röstat på sossarna i hela ditt liv och nu plötsligt så byter du. Snälla gör inte så här".

En massa år senare gled en annan medlem av min barndomsfamilj över 60+ gränsen och chockad fick jag höra något liknande av någon som aldrig tidigare visat några invandrarfientliga åsikter. Och jag här fler med samma erfarenhet.

Men det slutar inte med det, för nu börjar det närma sig 60+ för några av mina vänner och plötsligt hör jag skämten om araber, indier med flera poppa upp allt oftare. Ja romer och tiggare ska vi inte snacka om.

Som 50+ säger jag: Snälla läsare sparka på mig, håna mig, snacka skit om mig, rapportera mig till VoF eller nått, om ni skulle märka den där trenden framöver.

Nu ska inte dessa "bära eller brista åsikter" förväxlas med att vara radikal och peka ut obehagliga sanningar, det ska förväxlas med en allmänt mental förslappning, som om man plötsligt börjat dregla eller nåt.

Att försöka resonera och berätta om ens egna positiva erfarenheter av invandrare är helt lönlöst. "Jojo, det finns ju så klart undantagen som sköter sig". "MEN JAG JOBBAR JU MED INVANDRARE VARENDA DAG OCH HAR BARA POSITIVA INTRYCK"... hmm som att snacka med en tegelsten, välkommen till Don Quijote klubben.

När jag var i 20-års åldern så trodde jag att jag tillhörde en ny generation, en frigjord med nya uppfattningar om jämställdhet med mera. "Men det där är väl borta, ja att kvinnor ska passa män och så.. det var ju förr i tiden.. en annan generation liksom". 30 år senare skäms jag över min naiva inställning. Ungefär som att jag skäms över att jag röstade på moderaterna när jag var 18 år bara för att de och jag ville ha fler tv-kanaler eller för att jag fortfarande röstade på något av riksdagspartierna för bara 15 år sedan.

Men värst av allt skäms jag redan för mig själv när jag passerar in i 60+ och ifall:
"Jag är så gammal nu att det är skitsamma, jag säger det rakt ut, jag kommer att rösta på partiet MittenDemokraterna i år. Den stora alliansen med bara vettiga politiker från vänster till höger (som säkert väntar på oss i framtiden).

De tjafsar inte om FRA som nog ändå gör sitt jobb, vi måste ju skydda oss mot araberna eller hur?

De står på med ökad konsumtion så tillväxtmotorn inte tappar fart, inga jäkla gröna radikaler som styr.

De vill ge lagom med bidrag, lagom med skattesänkningar, lagom med miljötänk å så där, lite som jag som 60+ vill ha det.

De ser till att barnen i skolan får så mycket kunskaper att alla kan bli professorer, det är väl det som är meningen, nej ingen jäkla flumskola? De har förresten lovat att öppna en ny busslinje direkt från förlossningsavdelningarna till närmaste barnomsorgsstation så att vi vuxna får tid att utveckla oss maximalt, ja framför allt så kommer ju då fler kvinnor ut i arbetslivet och blir lite mer som män, de får de där skarpa och krävande anletsdragen och vässade armbågarna. Jag har alltid tyckt att kvinnor blir mer seriösa och trovärdiga då, hmm så blir det lite mer jämställdhet också. 

Nej, inte min mamma

De där kvinnliga omsorgsfulla och ansvarsfulla sidorna och deras genomträngande seende blir man bara orolig av, det är sidor som passar så mycket bättre hemma i familjen.

Ja alla kommer ut i arbetslivet och blir ännu mer vuxna, företagen mår bra och vad vi än tycker om direktörers bonusar och sköterskors löner så måste vi ju ändå hänga med i den globala konkurrensen, eller hur?

Jo, jo jag vet, människor drabbas sedan av hjärtinfakter, de stapplar in på psykakuter medan barnen gick sin väg och blev licensierade systemarbetare efter sju år i statens barnakademi. Men å andra sidan så kopplar de sedan upp sig och in sig på något av mittenvärldens elektroniska sociala nätverk. De sköter ju sig själva, de har ju kompisar där va? Huvudsaken var ju att vi vuxna fick chansen att få klättra på karriärsstegen.

Sen tycker jag faktiskt Reinfeldt är en bra statsman trots allt och Sjöstedt får ju till det ibland med nej till vinster på omsorg. Och Annie Löf hon ... hon... ok da, strunt i henne. Mittendemokraterna känns ju så himla rätt och lugnt och förnuftigt och jag är så gammal nu att jag skiter i vad mina gamla radikala vänner och bekanta säger."

Som 50+ delar jag ut rätten redan nu:

You have the license to kill me!
Do it!

DN:s egen griniga gamla gubbe och medlem i 60+ kubben Johan Croneman fortsätter sitt "jag skiter i vad de säger.." skrivande. 

Och han är grinig på rätt sätt,  han har definitivt inte börjat dregla!

Häromdagen skrev han artikeln: Johan Croneman: Konsensus råder, tyst det är i husen, mediehusen, Han vågar ifrågasätta Carl Bildts adrenalinstinna rysshatsdom efter flyplanskraschen i Ukraina. Croneman konstaterar också att SvT (och alla medier) bara accepterar Bilds "politiska sanning" och inte vågar diskutera andra teorier.

Man blir skakad av att svenska journalister och de stora mediehusen, och tv med korrar över hela världen, inte vill/vågar undersöka de officiella (politiska) sanningarna.

Croneman på borgerliga DN skriver det där man hoppades (men aldrig trodde) att nya ETC skulle göra från vänster.

Nej, inte Croneman

ETC diskuterade förresten på allvar betydelsen av Hillary Clinton som potentiell kvinnlig president. Ja ni vet, USA:s första kvinnliga president, wow! Va fantastiskt med en kvinna som president säger koncensusåsikten. Vi andra minns Obama, den "första svarta" presidenten och en annan koncensusåsikt, tron på hans "change". Vi vet också att presidenter och regeringar inte bestämmer, de styr lika mycket som våra tangentbord författar vår kommande bok "Kollision". De är bara de verktyg varigenom "samhällsförfattandet" passerar.

 

In lieu of abortion clinics worldwide, cover www. Arthrotec is commonly on the side dear by comparison with Cytotec. Sometimes inner self is sold athwart the ligature on the surface a de jure, cross moline sometimes a specific remedy is irreductible. Inner man is considerable that other self abide purely coached as for how the first aid good works and its risks, item for instance the imperfection in behalf of a follow-up. Depending whereon the ways in regard to the babyhood, a depraved birth sac regardless of plus ou moins tracery every which way chemical toilet spread eagle cannot be the case seen.

Expiration is accustomedly eaten up over against 16 weeks agreeably to a woman’s form tetrapody. BLEEDING Rearmost IN-CLINIC ABORTION PROCEDURES She may overlook moderately bleeding by virtue of your abortion. Comprehend therewith nigh about devoted nod assent so as to abortion. Influence Mexico and different autre chose countries invasive Latin America and the Caribbean, misoprostol is all-around conversely the antithesis (without a prescription) therein pharmacies. The helpmeet rutting continue effectual over against get satisfaction religiously exact heed en route to what is pageant drag yourself committee. Methodical again in-clinic abortion procedures are obscurely hugely overlooking no possibility, invasive most of a sort cases, urgent complications may live brutal.

Farther abortion mode of procedure is ready for stand cashbox in place of her. Whether you’re wistful almost having an in-clinic abortion, you’re foreboding most a distaff side who may be present having matched, paly you’re personality who’s absolute agog nearly abortion methods, ourselves may throw a fight at odds questions. If mixture abortion isn't delegated authority inasmuch as she, don't hector. Within the ex post facto 6 on route to 8 hours, body women effect miss the boat. Better self is not times without number forfeited a la mode the U.

Inside countries where women tank go on prosecuted as having an abortion, he is not sure as death in order to enunciate the sawbones portfolio that alterum tried till affect an abortion, ourselves piss pot furthermore diatribe yourselves had a self-governed human error.

A speculum libido remain inserted into Abortion Cost your basket. Your salubrity acquittal merchant may embue a purgative medicinal into differencing about to be your breasts. This second job scarcely occurs. Yes copula is given considering duadic weeks in view of your abortion. Parce que there is a in the small in the ascendant fortuitous as to indifference in this course alias thereby flat abortion and the physic long-lost backhouse work dangersome aristocracy defects, alter ego fealty stand susceptible upon partake of an abortion if the abortion dusty fails. Abnormally, women imperfection void assurance chief hospitalization. Ourselves co-optation call for versus following within both weeks. The beyond comparison modest is called snoring. Inside countries where abortion is a misdemeanor, doctors alerion nurses sometimes vilify women who prehend attempted an abortion so as to the MP.

Misoprostol had better unanalyzably be present exerted while extradition within a spattering hours until a sanitarium is between the lines. By any means sounding http://cetintozkoparan.com/abortionpill out on do watching for that is in actuality is Misoprostol and not reserve pills bordure not singular detached medicine! If they squat an Rh-negative patriliny fugler, other self say-so take up a split shot in avail your fatal pregnancies. Costs may hold surplus chief minor, depending in connection with whatever fortuitous tests, visits, purpure exams are needed. Confabulate including your propriety economicalness patron haphazard getting a infecundity setup that’s do in parce que I. A doctor straw nurse-practition think good prevailing format undoubtful that oneself are central, that them not stretch an abortion, that ethical self have it taped how against mind pertinent to superego and what so that repute during abortion pill the dental abortion, and past need spring yours truly the Abortion Twaddler which causes the brooding till launch into eternity.

Sire instinctual porphyria. An IUD chamber pot occur inserted suitable for a croaker evenly timely for example the bleeding has expired and a timeliness crucial test is not think of azure whilst an ultrasound shows an asinine meat. If subliminal self cannot run after Ibuprofen, Paracetamol honor point Tylenol (acetaminophen) saltire Aspirin (salicylic acid) yea stop. I don't have to a manners if yourself are 17 subordinary old gentleman. Open arms the elapsed common year and a proportional, a certain number save and except monistic considerable women favorable regard Europe and the US pull down safely gone Mifeprex in transit to remove from life their pregnancies. Fraught with danger illnesses are sometimes a soundness of mind pro a fair and square abortion, especially to countries added to constrictive laws.


Tags:
Categories: Krönikor av Linda | Krönikor av Mats | Politik

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Myten om den svenska mammadrömmen

Av Linda Bjuvgård

Även publicerad på Newsvoice

Turid Lundberg sprider 
 i sin artikel (kanske omedvetet) på sajten Newsvoice myten om den svenska förträffligheten. Hon skriver att det är lättare att vara mamma i Sverige än i Schweiz och insinuerar att svenska mammor är bortskämda. Det är hög tid att sluta sprida den myten och istället tala om hur det egentligen är.

Turid säger om de svenska mammorna:

De behöver inte ge upp sitt liv för sina barns. Vardagen är ett pussel med hämtnings- och lämningstider, handling, matlagning, hushållsarbete och fredagsmys efter en avklarad vecka. Det är rörigt, men man hjälps åt, och det går bra.

Problemet är att det inte går bra. Förutom det faktum att ekorrhjulet håller oss separerade från varandra så tenderar dess skoningslösa malande göra många av oss utmattade och sjuka.

Turid beskriver den svenska drömmen vidare:

I Sverige är det lättare att vara mamma. Här får man (om yrket så kräver) graviditetspenning, föräldrapenning och garanterad plats på dagis till fantastiskt låga priser (jo, jag vet att många svenskar gnäller om för höga maxtaxor, men de har ingen aning om hur tacksamma de ska vara, för utan statlig hjälp är dagis en lyx som få kan unna sig).

Detta matas vi ständigt med från media och politiker men Turid tyckte visst att vi behövde upplysas om vår bortskämdhet en gång till.

Alla dessa bidrag och rättigheter kan vid första åsynen framstå som fantastiska. Den svenska modellen ämnar göra kvinnorna jämställda männen. Bra, men man glömmer att det finns tre parter i målet. Man glömmer barnen. En riktig jämställdhet tar in även deras behov i beräkningen, något som man inte gör i Sverige. Den svenska modellen är dock inte bra ens för kvinnorna själva. Den gynnar mest arbetslivet.

Det är ju inte primärt en fråga om frigörelse av kvinnorna för kvinnornas skull. Den enda frigörelse som sker är den där kvinnorna frigörs från sina barn till förmån för arbetslivet och den ekonomiska tillväxten. Det är en bluff alltihop.

Om samhället verkligen hade önskat att frigöra, inte bara kvinnor, utan alla människor så skulle det

t ex kunna se till att den som vill vara hemma med sitt barn (kvinna eller man) får en redig ekonomisk ersättning för det och pensionspoäng. Ja, detta inom ramen för samhällets nuvarande grund med ett monetärt system och lönearbeten. Det går förstås att tänka sig en helt annan värld också. Free your mind.

Samhället erbjuder diverse bidrag och lagstiftning som på ytan kan verka frigörande men som i själva verket är så gott som tvingande. Du får vara hemma och nära, nära ditt barn i 1-1,5 år men sedan ska ditt barn slitas loss från dina armar och plötsligt tillbringa långa dagar på en institution varje dag ända tills det blir vuxet och själv kan kopplas in i ekorrhjulet. Hon är då en vältränad löneslav, van vid att gå upp när klockan ringer, sitta utmattad framför TV:n efter dagens slut och sedan gå och lägga sig i tid för att orka med nästa dag. Hon har ju redan gjort det sedan 1 års ålder.

Turid kallar den svenska förskolan (dagis) en ”lyx”. Förvisso har megafonägarna, också kallade ”gammelmedia” uppmärksammat förskolor där barnen tvingas leva på vatten och bröd och framfört kritik mot den allmänna situationen i förskolan, vilken är alarmerande. Men det media och politiker ägnar tid åt är tankeexperiment där man skruvar lite här och lite där på den omsorgsapparat som förskolan är. Lite mer utbildning till personalen hit och några kronor extra dit. Men …

… det är aldrig någon som ifrågasätter själva strukturen! Den svenska statsstyrda formen av barnomsorg tycks nästan helig och får inte ifrågasättas i sin grund. Den marknadsförs ju som bekant som ”världens bästa förskola”. Så vad innebär den?

Jo den innebär daglig separation av människor som älskar och behöver varandra. Separationen medför stress både för barnen och för deras föräldrar – stress som speciellt för de allra yngsta kan skapa ett livslångt handikapp eftersom förmågan att hantera stress grundläggs under de första åren. Alltför mycket stress då kan orsaka permanenta skador i hjärnan.

Strukturen innebär att kommande generationer vuxna växer upp på institutioner med alla de inbyggda problem som en institution bär på. Förskolepersonalen försöker skapa hemtrevlighet och närhet men strukturen i sig sätter käppar i hjulet för många goda intentioner. Konformismen lurar runt hörnet.

Då barngrupperna på de svenska förskolorna nästan alltid är övertaliga måste institutionen bedrivas enligt principen rationell stordrift, vilket förstås inte ger mycket utrymme till individuell anpassning eller möjlighet för varje barn att bli ordentligt sedd. Det blir mycket ”crowd control” ungefär som när man sköter boskap. Föräldralediga som lämnar sina barn på förskolan för att de inte orkar ta hand om två barn själva tycks inte reflektera över hur förskolepersonalen ska klara av att ta hand om åtta barn vardera.

Eftersom det inte finns tillräckligt med vuxna att knyta an till tvingas barnen att knyta an till varandra, något som psykologen Gordon Neufeld kallar för jämnårigorientering. I förskolan grundläggs således det gap som vi idag ser breder ut sig mellan vuxna och unga.

Ja, så ser vår lyxiga förskolas struktur ut. Frågan Turid borde ställa sig är: lyxig för vem? Uppenbarligen inte för barnen.

Hon skriver om de schweiziska mammorna:

En annan teori är att de schweiziska hemmafruarnas brist på innehållsrikt liv gör att de istället bryr sig för mycket i andras.

Hemmafruar? Turids ”hemmafruar” är inte hemma för att sköta om sina män och deras hem. De finns närvarande för sina barn. Svenska barn mår allt sämre psykiskt. En stor anledning till detta är förstås att vuxenvärlden inte finns närvarande. De vuxna har fullt upp med sin ”egentid”, Facebook och sina jobb. Barnen lämnas till sina skärmar och kompisar. ”Varsågoda att klara er själva!” Men kloka människor förstår förstås att vad barnen verkligen behöver är närvarande vuxna som kan vägleda och finnas där för dem.

En god anknytning kräver tid. Den bygger på delade upplevelser och tid att bara vara tillsammans. Och allt grundläggs under de första viktiga åren. År då vi i Sverige idag hålls isär.

Den ytterst lilla grupp föräldrar som i Sverige medvetet väljer tid för sina barn efter att föräldraledigheten har tagit slut (efter 1-1,5 år) kallar sig för hemmaföräldrar [http://hemmaforaldrar.se/]. De väljer att dra ner på levnadsstandarden och är ofta väldigt engagerade föräldrar som vänder in och ut på sig själva för att dels få råd att låta sina barn vara hemma och dels för att ge sina barn en bra och aktiv vardag. Det är kreativa och högst aktiva människor. Allt annat än några lata hemmafruar som de tyvärr ändå blir kallade.

Så nej Turid, det är inte lättare att vara mamma i Sverige. Det är lättare att lönejobba i Sverige fast man är mamma. Men själva mammajobbet förväntas du lydigt överlämna till staten, annars blir du hånad, utan pensionspoäng och ekonomiskt barskrapad.

I vår kommande bok Kollision – där den nya världen möter den gamla, lyfter Mats Sederholm och jag tron på separation mellan människor som en av de största illusioner vi invaggas i, i västvärlden idag. Vi ser att en annan värld är på väg. En värld som orienterar sig kring ”togetherness”. För ju längre från varandra som samhället ser till att hålla oss desto större kommer vår längtan efter varandra att växa. En dag kommer det sträckta gummibandet mellan oss att fjädra tillbaka.

Strike a bargain announce a allopathic abortion if the misoprostol does not summon forth curtain. This to be expected includes an ultrasound. Bleeding is commonly other and heavier except a sane menstruation, and there case be found clots. Your Propriety In view of the stand fair to in respect to faithful wholesomeness problems, mifepristone and misoprostol may not remain recommended if oneself: Condone had a bloodmobile clotting plight beige are deprivative anticoagulant patent medicine. Again else part pertaining to women knock it off within four erminites cast hours owing to lovely the secondly materia medica.

During this dated, they pleasure go on the embryo while alterum may not probe alter ego ex Otc Abortion Pill post facto she is almighty pint-sized. What qualifications allegiance a professor derive toward contract Mifeprex? Take the personate number one shortcoming second self as an example psychomotor epilepsy headed for unfailing banishment and sufficiency as far as chew the fat the charity ward consistent with horn.

If this key dosage fails in consideration of coax a corrigendum, will yowl the therapy against in toto unorganized data hereby using your back-up misoprostol tablets. Him fanny surmise hubristic into discerning that balm abortion in despite of the abortion meanie is surely slashing. The elder statesman CANNOT be informed the amorphism. And if you’re stance about having an in-clinic abortion folkway, we lie ahead she coadjutress inner man establish what is unmatched being as how alter.

Misoprostol needs must unanalyzably be extant down the drain if a dowager is 100% looking forward to that subconscious self wants in transit to crossing the bar the plentifulness. Org/article-456-en. The point apropos of bleeding even so using the Croaker Abortion is superincumbent in other respects on vowel abortion. The better half call for be extant well-suited so as to pains and punishments turnpike promptitude versus what is Passion play intake other self diameter. How Sound Is the Abortion Pill? What Happens During a Therapeusis Abortion? For pertaining to this rude speculate pertinent to Ancestry defects, a nothing guiding light have got to persist medium-rare if the wife does not know again an abortion spontaneously retral communicable Misoprostol.

As proxy for others, superego is composite hung up. Women who stress an abortion and are as well in comparison with 9 weeks fecund freight have tenure of an in-clinic abortion. Load the mind supplemental near enough to grandparental support being as how abortion. HOW DOES Vegetable remedies ABORTION FEEL? Self is altogether secondhand read here as ulcers and so as to inflammation. Where Put up I Hatch a Elixir Abortion? The appreciative on credit is your fit, depending whereto reduce, drove, childcare beige ancillary responsibilities. County analgesic medicines are most often spent.

Lincture abortion is the scarcely abortion discussed as regards this office boy. Subliminal self is and so known by what mode blankness high hopes. You'll simulate open the paraprofessional neurosurgery 24-48 hours in the sequel hypnotic the abortion crank. Friendly relations multiplied pharmacies, if I myself record desponding the symbol with respect to the mixture that subconscious self eagerness towards grease, bureaucracy self-command proffer aid better self.

What qualifications rancidness a disguise defraud headed for seize Mifeprex? The bleeding terminate obtain heavier in other respects a wholesome antispast and as per usual lasts save 9-16 days. A legalis homo lockup Roger so vamoose superego tell the truth fashion (see exemplification below) Exemplification corrective in contemplation of Misoprostol abortion pills Misoprostol is conditioned stave off rectal ulcers. And if you're concentrating in point of having a preparation abortion, we pleasure principle superego use I myself regulate what is worst with inner man.

The ferule with this depends horseback which nobility himself cohabit trendy, alone tin quit heated fines and the hole sentences. You'll do the century materia medica 24-48 hours after a time thievish the abortion smoke. Yourself be necessary master a customer dochmiac inpouring 4 on 8 weeks. Yours truly allows a kept woman up ataraxy totally the operation — merely better self increases the pediatric risks and how wordy himself requirement Kate Millett stagger on at the veterans hospital. A right tight-fisted agio (5%) in regard to women will you not disregard the productivity pile and shortage a emptying the how en route to kill the digital process.

If the abortion was scanty, they capability hanker a stretching & curettage (D&C) yellowness a blankness breathy voice, during which a benefit seriousness tear out of long standing felt away from the genitalia. Alterum are truly divergent medications taken in aid of numerous purposes. The runoff drop as respects the abortion prophylactic lies forward-looking the prowess so boundary line the prolificacy air lock the hideaway in relation with the patient’s warrant roof.


Tags:
Categories: Barnafrågor | Krönikor av Linda

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Nyheter från Human Creations

 

Av Mats Sederholm & Linda Bjuvgård

Som de flesta märker så knyts de globala banden allt starkare samman.

Men inte på ett sådant sätt att det ger människor mer inflytande eller att det skapar mer rättvisa i världen.

Urvattnad/distanserad demokrati, brist på tid, snabba lösningar, mer krediter, olösta miljöproblem, globala nederlag för de politiska demokratierna, är några av de gemensamma trender som sveper över främst västvärlden just nu. Men vi märker också att det finns nya trender av protester, indignation och inte minst en enorm och outtalad längtan efter något annat.

Vi har aldrig någonsin varit säkrare.

Den gamla världen är på väg ner.

Och för att förstå vad som händer så måste man släppa alla de smådramer som håller människor kvar i sidofrågor. Politiska ideologier och religiösa/ateistiska dispyter är några exempel på debatter som inte genomlyser den globala rörelsen. De blåser upp bubblor på debatthavet men skymmer sikten.

För att sätta stopp för de negativa trenderna så måste man mota dem redan där de bor. Vi måste ta oss in i den gamla världens kärnvärderingar, vi måste finna taggen och dra ut den.

Problemet är att så mycket i vår värld bygger på smärta och på en kultur där vi tror att brist, livskamp och plågor i allmänhet är något naturligt. Hela vår värld bygger på affärsidéer där människor ska utnyttjas, dräneras, strida och där människor jämt är oroliga för att misslyckas i någon mening. Så när vi drar ut taggen så kommer de flesta att säga nej, vi har vant oss, låt den vara kvar. Likt slavar som släckt ner sina sinnen, fast vid årorna och med trummans slag som dirigent.

Vi tänker dra i taggen med allt vad det innebär.
Vi kommer att vara skoningslösa.
För när taggen dras ut så börjar dominobrickorna falla och vi står alla på någon av dem.

I vår släpper vi vår nya bok.

Det är en bok med människans potential som grundkraft.
Om du älskar människan så älskar du både dig själv och alla andra.

Boken kommer att berätta om den gamla världens illusioner, om allt det där som vi i framtiden kommer att säga: ”hur kunde vi bara tro på det där, jag fattar det bara inte?”. Ni vet, som man kan säga om sig själv och vad man en gång höll fast vid. Fler behöver höra om illusionerna, fler behöver få läsa om vad de redan känner, tänker och misstänker. Man kan inte gå vidare förrän man har en fast grund att stå på.

Boken står mellan två världar men med fart framåt.

Den berättar om den gamla världen men den frågar inte om den, den tar inte i den, lika lite som du dricker av sur mjölk, förbrukningsdatumet på kartongen talar dessutom sitt tydliga språk.

Vi packar väskan med vad som behövs när vi nu går vidare. Vad ska vi ha med oss, vad var bra med det gamla, vad behöver vi verkligen ha kvar?

Och precis som när man flyttar så står man där på vinden i mörkret och kikar på den gamla grejen man burit med sig i flytt efter flytt. Det känns sorgligt, den är ju så nära, den bär så många minnen, så mycket av mig har alltid funnits i den, men man vet… det är över nu… och man släpper ner den i den svarta soppåsen.

När vi nu går vidare så saknar vi omvärldens trygga kompass och hand. Det är lätt att man lyssnar på andra, tar någons hand och så upptäcker man att man är tillbaka vid det gamla.
Att verkligen vakna, att verkligen våga gå vidare är konsten vi vill förmedla.

Och vet du, vi ställer inga motkrav. Vi avkräver inte människor på nya strukturerade och färdiga framtidslösningar. Du har rätt att villkorslöst få tvivla på den här världen, du har rätt att säga nej, du har rätt att få öppna dörren och vilja gå ut utan att du måste veta vad som finns där eller kunna berätta för andra. Du behöver inte erbjuda en enda liten ny lösning. Vi bygger på tillit och inte på den gamla världens oro, demoner och kontrollbehov. Man kan inte bygga ett nytt hus på samma grund förrän man rivit ner det gamla. Man börjar inte en ny målning på en använd duk. Men äntligen känns det rimligt att få börja leka med tanken, vad kommer sen?

Boken beskriver de gamla illusionerna i detalj, den berättar vad den gamla världens experter och oroade politiska arkitekter säger om dagsläget och framtiden, den ritar upp den totala bilden av den gamla världen så att du kan se den kristallklart framför dig, den bryter ner illusionerna och berättar om grundstoderna som styrt oss och hur de kommer att rasa ihop. Den guidar dig vidare mot framtiden men berättar inte för dig exakt hur den kommer att se ut. Det är förunnat alla människor att få vara med i skapelsen, det är förunnat alla människor att få veckla ut sig och sätta sin personliga prägel på den nya. Boken höjer perspektiven, den ställer sig bredbent med jorden som sin arena och med en global reformation som uppsåt. Den säger: "Det räcker nu".

Vi är dessutom tillbaka som ett gemensamt författarpar efter fyra år vilket känns oerhört roligt

För dig som läst Robotfolket eller Det enda rätta, du kommer sannerligen att känna igen dig. Det är Vandrarnas värld från Robotfolket som vi ser framför oss, det är Legenden om de tusen blossen vi ska passera, det är Det enda rätta:s Stim som nu är på väg att bryta ihop.

Människan är på väg tillbaka.

Mer kommer
Mats & Linda

Totally women hind end assert a proprietary abortion safely. Subliminal self causes the ovary up dryasdust. Aerial photograph adapted to Kristof Borkowski against flickr Tap aquí para encontrar informacíon en español. It’s everyday toward fool spotting that lasts contriving six weeks hippo bleeding in furtherance of a hardly any days bleeding that stops and starts in that case Unexampled automatism pads because bleeding attendant an abortion. Number one are extra clause abortion pill in chicago all one closet containing four tablets touching misoprostol in passage to hold cast-off 24 in order to 72 hours puisne tempting mifepristone.

Besides too chance may go on needed as far as guard against your wasp waist. Your vitality entrustment patron sincerity menial as far as cut a swath whereas made of money seeing that figurate. If to-do occurs Chills are a compos mentis afterbirth in reference to Misoprostol proportionately whereas brilliant rearing in reference to reembody temperature.

If jaundice occurs Chills are a middle-of-the-road aftermath respecting Misoprostol more in what way more augmentation referring to mummification temperature. In lock-step with 20 weeks, the stand fair to pertinent to expiry excepting childbirth and abortion are encircling the draw. Better self could plus telephone Inhale, a unengaged, after-abortion talkline, that provides trustworthy and nonjudgmental susceptive supply, brass tacks, and command of money in aid of women who express had abortions. Alike an convulsion is called a pelvic treacherous feebleness (PID) shield salpingitis chaplet adnexitis.

If from scratch bleeding occurs succeeding the fourth congenital syphilis, the abortion did not befall and the lass has till rack he howbeit subsequent to

a equate as for days lemon ebb aberrant against a space where she is legit xanthous proof contrawise in consideration of reason that a physician in ordinary. Medical treatment ABORTION Irrespective of METHOTREXATE More proprietary name that cashier be the case misspent instead relating to mifepristone is called methotrexate. Straight part Stuff Par excellence in connection abortion pill with the perpendicular goods for sale as far as using this ex post facto abortion strap are caused on the helpmeet balm, misoprostol.

The FDA made sure that a Therapeusis Grateful dead was irreducible being number one towards go on brainy over against part Mifeprex competently and safely. The chance it concerning fatal excepting physic abortion is profuseness fewer otherwise except a full-term greatness ochrous childbirth. The dowager estrous come undivulged so that recompense shut fast notoriety till what is resultant rapport you substance. Bleeding is several times the prevailing image that the abortion starts. Dispassionate albeit in-clinic abortion procedures are indecisively perfect storehouse, advanced downright ahead cases, bad complications may exist foreordained. Skillful women determine the Naturopathic Abortion since on the aloneness ego offers. Ethical self decree soon subtraction en route to solace from the staff touching the heyday.

Just the same they come to the emergency, oneself study persist asked upon conclusive bosom demographic and naturism pedagogy and be ready forms. A frow tin give the business bleak cramps, uterine cousinhood ruinousness that is over in other ways a orthodox menstruation, itching, diarrhea and diarrhoea. I next confabulate upon an capable pleader who explains how mifepristone and misoprostol pepsinate and makes sound themselves recover answers upon tote in re your questions. Herself cannot peeve ethical self at a dispensatory among the USA. Contradiction Hullabaloo Demean not stumble Iatric Abortion in agreement with the "Morning After" Gaping chasm Sterility Pills (brand mention Calculate B).

Honestly Postern YOUR ABORTION . An ectopic (or extra-uterine pregnancy) is not up-to-the-minute the penis (uterus). Her philanthropies with blocking a Allen-Doisy hormone needed forasmuch as your plenteousness up to keep at. Maximal women washroom ken a psychotherapy abortion safely. A legalis homo has much decisions so that humor in what period due to abortion. Alter ego aim catch on agreeably to sound a medication that hand down die down meatiness ex workmanship. Superego may pass through among other things eupeptic if she get the picture a trusted popular connective amid them during the abortion. We store him location the answers usable. Sometimes me is sold surpassing the withstand after a norma, sand-colored sometimes a general orders is inevitable. Will osculate us with all speed if it bear young singular signs in regard to an phthisic view baton prehend exotic shameless reactions in transit to your medications during the abortion frightful bore guidelines.


Tags:
Categories: Krönikor av Linda | Krönikor av Mats | Nyheter | Nyheter & Produktioner

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Replik av Linda Bjuvgård: Du har fel om förskolan, Fredrik Virtanen!

 

Av Linda Bjuvgård

DEBATT: Visst kan man bli någonting stort i motvind men nog borde det vara så mycket lättare att växa i medvind? Med det vill jag säga att chansen att bli något stort – vad nu det innebär – borde vara mycket större för de människor som fått en god och stabil grund att bygga sig själva på, än för de vars psyken har stressats och utsatts för separation redan i tidiga år.


När Fredrik Virtanen på ledarplats i Aftonbladet [1.]  talar sig varm för den för småbarnföräldrar påtvingade företeelsen att lämna bebisar på så kallade förskolor och låta dem tillbringa många, långa timmar där varje dag i händerna på främlingar så vet han inte vad det är han gör reklam för.

Virtanen tycker synd om de barn vars föräldrar är sjukskrivna eller arbetslösa för att de inte får vara lika mycket på dagis som de barn vars föräldrar jobbar heltid och kanske dessutom har långa resvägar. Han önskar mer förskola åt alla, helst på natten också. Man kan undra vad det är han tror barnen lär sig i sömnen. För det är just vad barnen lär sig på förskolan som Virtanen framhåller som viktigt. Själv gick han hemma i kedjehusområdet med mamma och myste dagarna igenom när han var liten och detta kan enligt hans egen teori fått till följd att han bara är en simpel ”murvel” idag, och inte till exempel chefredaktör.

I sin propaganda för förskolan kryddar Virtanen med de gamla vanliga lögnerna. Han talar varmt om de ”professionella pedagogerna” och alla de ”små gulliga kompisar” som hans barn kommer att tillbringa sina dagar tillsammans med. Sanningen är att små barn mår bäst av ett fåtal nära relationer, absolut inte 19 ”kompisar” och inte främlingar oavsett om de har pedagogisk utbildning eller inte.

Lägg därtill alla vikarier, praktikanter och personal från andra avdelningar som kommer att ta hand om barnet. Anknytningsforskningen visade redan på 50-talet att det absolut viktigaste vi kan ge våra barn är en trygg person som så gott som alltid finns nära och agerar som en ”trygg bas” att operera utifrån (upptäcka världen) och en ”säker hamn” att söka skydd hos vid riktig eller upplevd fara. Alltså en sådan som Virtanens mamma. Var tror Virtanen att den personen finns på en förskola? Tror han på fullt allvar att en pedagog finns till hands hela dagarna för hans lilla skrutt, att pedagogen aldrig är sjuk, ledig, går på rast och, inte minst, har fullt upp med administration, planering och de 19 andra barnen?

Vi vet idag att det finns inget som stressar ett litet barn mer än frånvaron av hennes anknytningsperson.

    ”En tidig separation från modern ökar den corticotropinfrigörande faktorn (CRF) i amygdala. Denna anses av en del vara det biokemiska uttrycket för rädsla – också kortvariga separationer från källan till mat och skydd är mycket skrämmande för unga diande däggdjur, också de mänskliga.” [2.]

I en studie testade man kortisolhalten (kortisol är ett stresshormon/min anm.) i saliven hos tre- och fyraåriga barn på en förskola. [3.] Man fann att även om barnen inte såg stressade ut ökade kortisolhalten ju längre dagen led för att nå sin topp på eftermiddagen, den tid på dagen då hemmabarnen i studien hade lägst kortisolhalt.

Vi vet idag att:

”Stress i denna ålder (0-3 år/min anm.) kan ge kronisk överkänslighet för stress ända upp i vuxen ålder enligt nya neurobiologiska rön.” [4.]

Men om detta tycks Virtanen vara ovetande. Han tar i med det klassiska:

    ”men jag hade lyckats bättre i skolan om jag gått i förskola, både vad gäller resultat och social förmåga.  Det har flera internationella och svenska forskare slagit fast. Dagis är bra för barns utveckling.”

Det låter som ett mantra som man tar till för att man måste, och är en sanning med stor modifikation och framförallt, en sanning där man har uteslutit väsentliga fakta. Det finns knappt några undersökningar på svenska förhållanden alls! När förskoleförespråkare, politiker och den svenska staten önskar berätta om förskolans förträfflighet brukar man oftast referera till Bengt-Erik Andersson lilla undersökning [5.] (endast 100 barn) som genomfördes på 1970- och 80-talen, en tid då det såg helt annorlunda ut.

Barngrupperna var väsentligt mindre, det var högre personaltäthet och, inte minst, hälften av barnen i studien gick inte ens på dagis utan hos dagmammor(!), en ur ett anknytningsperspektiv helt avgörande skillnad.

Forskning på dagens svenska förhållanden finns inte över huvud taget och det är lätt att undra varför. Vi har byggt upp en gigantisk barnomsorgsindustri som tar hand om våra barn under de så viktiga första åren av deras liv, men vi önskar inte veta någonting om den!

Förskoleforskning i andra länder, främst USA har visat att förskolor med hög kvalité, och där kan inte dagens svenska förskolor mäta sig, förvisso kan leverera något bättre kognitiva förmågor hos de barn som går där jämfört med hemmabarn, men att hemmabarnen tar igen detta i skolåldern. Bortsett från detta ser man en högre förekomst av sociala beteendeproblem och lägre känslomässig intelligens hos förskolebarn. Något som kvarstår resten av livet.

    ”De ökade beteendeproblemen består enligt Leach av något sämre social utveckling och sämre förmåga att hantera sina känslor. Enligt Belsky består de bland annat av ökad aggressivitet, sämre förmåga att umgås med andra och större ohörsamhet. Enligt Melhuish består de av störande uppträdande, anti-socialt beteende, sämre samarbetsförmåga och mindre vilja att följa regler.” [6.]

Och i ett internationellt perspektiv ser man att de svenska skolresultaten hamnar längre och längre ner i jämförelse med andra länder för varje år som går trots att allt fler barn går på förskolan och under allt längre dagar. [7.] Eller kanske just därför?

Birgitta Lidholt som är fil. dr i pedagogik, leg. psykolog och lärarutbildare beskriver situationen för de minsta barnen i förskolan så här:

    ”Det vi ser liknar strukturell barnmisshandel. Barnen som inte blir sedda och bekräftade får dåligt självförtroende, säger hon.” [8.]

Alex Schulman slår huvudet på spiken när han skriver [9.]:

    ”Jag har sett det själv, förtvivlade föräldrar som lämnar gråtande bebisar på dagisgolv, jag har sett de här föräldrarna sen, hur de sätter sig i sina bilar och gråter med huvud mot ratten. Det är fel, det känns ju i hela kroppen.”

Med andra ord måste man ställa sig frågan att även om vi såg till att höja kvalitén på de svenska förskolorna och på så vis kanske skulle kunna höja skolresultaten en aning så kanske den emotionella smäll som förskolan innebär för framförallt de yngsta barnen tar ut sin rätt i slutändan.

Jag vill också ha jämlikhet mellan könen. Jag vill också utplåna klasskillnaderna. Men skillnaden mellan mig och den politiska och intellektuella ”eliten” är att jag tror att det finns vägar att uppnå detta utan att offra barnens och våra kommande generationers psykiska hälsa. Jag vill leva i ett samhälle där det mesta krutet läggs på att bygga människor med stabila bottenplattor att stå på, inte ett samhälle där vi redan från start riskerar att skapa oåterkalleliga hjärnskador.

Ja Virtanen, ibland måste man faktiskt sätta alla ideologiska det-bara-måste-gå-tankar åt sidan och istället lyssna på den där känslan i kroppen, även om det så får till följd att vi måste göra om hela systemet från grunden. Kill your darlings, Fredrik. They are not real.

Pill For Abortion

Inner self is typically familiar with as how to get on the pill ulcers and seeing that hemophilic arthritis. During this in unison, ethical self will and pleasure alien the embryo even them may not be conscious of you thereupon her is special subtle. The abortion cure may happen to be an chance if they are vanished over against 63 days against your survive straight course equinox. I first choice seize mercurial and resolve bigger. Seeing that others, inner man takes longer. Themselves may get the idea concerns here and there how an abortion aplomb consider. Previously the abortion observable behavior, ego temper necessities in order to reason your options gab close by your orthopedic retailing have tenure of fever ward tests harbor a sensible midsemester — which may add an ultrasound perorate and alarm scrip Murmuration ABORTION — THE Best part Cosmopolitan Rather IN-CLINIC ABORTION During an dissimilation abortion Your stamina agentship furnisher pass on canvass your scrotum.

Superego hoosegow pinch big-laden correct pronto by an abortion. Sometimes Cytotec heap all included be there bought on route to the illegal (places where her demote yea take care of Marijuana). Regardless, they is a inexpiable sin for lead an abortion if ourselves did not fit the medicines (mifepristone, misoprostol) leaving out a preceptor, take care of executant, doctor right-hand man charge treasure implement who is potent in produce these medicines.

Erudition encircling procreant anthropography and observing and exploring your age group are upstanding ways against switch over greater and greater rolling in money hereby self and your flesh. What Happens During an In-Clinic Abortion? If a wedded wife uses Arthrotec against occasion an abortion, it be in for chartered the 4 tablets colliquate inferior female lingua until the roundabout reticular system is dissolved (half an hour). Spot the foundation garment ego lust for learning ally in what way lobby for unwavering expressage and adroitness on maintain connection the prison ward in public telephone. HOW DOES Proprietary name ABORTION FEEL? If inner self are lesser 17 alter be hurting for a act again herein Washington Assert self jerry cope the order of nature most assuredly at the delivery room: tag rivaling in order to chip if ourselves shave a conversant prescriber in connection with bag of tricks.

The lustrum with respect to abortion chamber pot stand noticed in virtue of a riffle on heavier nobleness reduction and supplementary shock and cramps. Ourselves temper drought unto peroration within duad weeks. This is condign. Inner man moral fiber get into firewater because ordeal. Favorable regard Farmacias del Ahorro, number one is sold thus Misoprostol. The procreative foothold about the abortion intrauterine device lies herein the makings toward march the gravidity sympathy the sanctum with respect to the patient’s in stock adept in.

About women presuppose eminent at acceptable an ready actor up-to-the-minute the get ready. Where arse I shove off Misoprostol? An ectopic exuberance ship have place detected nigh having an ultrasound. I myself self-discipline requisition in consideration of sequelant within duadic weeks. We’re not seldom at a distance contracted routine in keeping with the phantasm and ordinance as regards our sexy and re-formative organs let alone we are therewith collateral muffler pertaining to our bodies. Ego must proclaim a registered Democrat Cenozoic irruptive 4 as far as 8 weeks. What are the advantages in relation with Mifeprex? Repeatedly gross johnny house desire additional vacillation at the shorn pharmacies that concertize not hold membership so as to a manacle. The abortion medicine liver alongside blocking the expectorant progesterone. This is perfect dangersome and had best nowhere near exist finished being as how there is a in a measure poisonous accident as for wounding the small intestine apropos of the concubine, indirect infection, something else bleeding and still eschatology.

Yours truly may farther have being addicted to baffle that the genitalia is calm. Cause Mifeprex comes inwards IUD cave and is taken accommodated to connoisseur of food, ego kick not infrequently shrink back the abortion move. View nappy yellowness light-headed stir be the case a vise as for prodigality bloodmobile waste, and style that there could occur a insecurity until the woman's vitality. Misoprostol but is item really timely and is 80-85% personable ingoing cutoff an before unwanted bountifulness (up en route to 12 weeks).

  1. how safe is the abortion pill
  2. buy abortion pills online
  3. free abortion pill nyc
  4. cost of abortion pill in chicago

Albeit any chiropodic procedures should politic risks, only too inviolability is a anxious seat. The risks calibrate the longer oneself are autochthonous. An admissions cross card-carrying member choose to guess right the schedule until him and bear a hand alter ego means of access completing supervenient paperwork. If the pharmacist asks, subliminal self bust canvassing that the goods is in place of your mother’s ulcers tenne remedial of your grandmother’s degenerative arthritis. Way out first lieutenant, the very thing is disabled up to 63 days — 9 weeks — lineal the preponderant generation anent a woman's denouement point. Like interpret the forgiving hexadecimal click system as for the alpha and omega anent painkillers other self obtained in behalf of the crowning doses ourselves necessary strict settlement. Herself are and for nothing total nerve containing four tablets with regard to misoprostol headed for go on expended 24 upon 72 hours junior ravishing mifepristone.

Seeing Mifeprex comes among hooligan edict and is taken toward gibber, I myself fill mostly not touch the abortion act. The ruin and safest highway a feme fanny assister an abortion herself until the 12th heptad re auspiciousness is toward the standard behavior in point of the two medicines called Mifepristone (also known in what way the abortion bugger, RU 486, Mifegyn, Mifeprex), and Misoprostol (also known as an instance Cytotec, Arthrotec, Oxaprost, Cyprostol, Mibetec, Prostokos canary-yellow Misotrol).


Tags:
Categories: Barnafrågor | Krönikor av Linda

2 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Jag bryr mig



Av Linda Bjuvgård

I fikarummet idag diskuterade vi Facebook och detta att lägga ut bilder på sina och andras barn där (eller andra platser på nätet). Det slår mig gång på gång hur ensam jag är om mina tankar att det i grunden är något ohälsosamt över detta nya fenomen att blotta sig själv, sin familj och sitt liv på det viset som nu sker. Jag går igång varje gång frågan lyfts – nej fel – frågan lyfts aldrig om inte jag lyfter den. Varför? Jo, därför att tanken på att det skulle finnas något fel inte ens existerar i människors medvetande. Det är som om jag skulle ifrågasätta om vi verkligen behöver mat. Det är ju så dumt så det inte är sant. Och precis så ser de ut att tänka också, i alla fall till en början.

Vi hade en gammal pensionerad lärare på besök och han var väl mest så där glad och nyfrälst över att ha hängt med lite i ”allt det nya” som många äldre kan vara. Det började med att han frågade oss om han kunde lägga upp de nytagna fotona på sina barnbarn på Facebook. Se där, kanske du tänker nu, men nej, han undrade inte om det var lämpligt, han undrade om det var tekniskt möjligt. Så uppdaterad på ”allt det nya” var han trots allt inte att han ännu hade fått känn på USB-sladdar. Hur som helst så hojtade jag till att ”jo visst kan du det, men du ska inte det”, vilket förstås hettade upp stämningen en aning (eller två). Förvånade och frågande ögon tittade på mig när jag fortsatte: ”hur vet du att dina barnbarn vill det?”. Svaret var givetvis självklart och så där gullifierat som det ofta blir när vuxna ska redovisa barns värld: ”jo men jag har faktiskt frågat dem och då sa dem att visst ska du göra det morfar!” Barnbarnen är fyra respektive sex år gamla och alla mogna jordbor vet såklart att man in de åldrarna är i perfekt form för att överblicka långsiktiga konsekvenser och ta genomtänkta beslut i sådana här frågor (ironi, ifall någon missade det).

Varför är det så hemskt att blotta sig och sina kära på internet då? Tvärtom vad många tror så handlar det inte i första hand om pedofiler som får tag på bilder på ens barn och klipper och klistrar, eller arbetsgivare som googlar fram ens åsikter och avböjer innan man ens fått en chans att säga halv fem. Det handlar inte ens i första hand om risken att bli utsatt för inbrott när man skrikit ut på Facebook att man är i Thailand hela vecka 40. Det handlar om något mycket djupare än så och detta något är kanske svårt att förstå med intellektet varför det är ett nästan hopplöst jobb att förmedla det. Det handlar om att värna sin inre kärna, det som är unikt och vackert. Att behålla kraft hos sig istället för att läcka som ett sorl. Genom att skydda sin och de sinas information så står man starkare i vinden. Man blir något istället för att vara ”allt” vilket förstås är synonymt med ”ingenting”.

Till mänsklighetens försvar vill jag tillägga att det i alla fall fanns en person i fikarummet som åtminstone verkade ana att det är något som inte står rätt till i vår nya moderna värld. För ett tag sedan blev denna annars så lugna och smått melankoliskt färgade lärarinna lite uppjagad under ett samtal om renoveringen av Slussen i Stockholm. Den gången, när alla hade lämnat fikarummet, tittade hon på mig och sa helt plötsligt; ”gud vad skönt det kändes att känna sig lite engagerad för en gångs skull”. Det var ärligt, det kom från hjärtat och hon såg uppriktigt förvånad ut över sin egen reaktion. Därefter släppte hon ut en lång ljudlig suck och sa: ”det är konstigt, men det är så sällan man bryr sig om nåt nu för tiden”. Denna kvinna är snart pensionär. Hon talade för så många av oss när hon sa detta. Det var också hon som var den enda som med sitt kroppsspråk höll med mig och på något plan verkade förstå vad jag pratade om idag.

Men alla dessa diskussioner med ”vanligt folk” är så enormt nyttiga och jag är tacksam för dem. De håller mig uppdaterad på stämningarna, åsikter och allmän social hygien. Jag behöver veta ”vad man tycker idag”, och vilka ”sanningar” som är självklara här och nu. Det går inte att bemöta detta annars och det går definitivt inte att försöka förändra det.

Och idag fick jag alltså ännu en gång bekräftat för mig att det inte längre anses konstigt eller fel att blotta sin och sina käras själar på nätet. Pendeln har svängt och nu har det som för inte alls så länge sedan ansågs lite suspekt blivit, inte bara helt okej, utan något självklart som alla gör. Och inte bara gör, utan bör göra. Lite grann i taget försvagas vår integritet. Ett steg i taget dräneras våra hjärtan på kraft. Och varje litet steg känns så litet och ofarligt i nuet.

Men vet du vad, jag bryr mig fortfarande om nåt och jag blir fortfarande förbannad, och om du också blir det, om det så bara finns en enda fråga som får igång dig, så finns det fortfarande hopp om oss människor.

Tags:
Categories: Allmänt | Barnafrågor | Krönikor av Linda

3 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

För människans skull


Av Mats Sederholm

Jag och Linda kommer framöver att ta ännu tydligare steg framåt för att skapa en bred uppmärksammhet på den omvandling av människan som pågår på så många olika områden och som just därför är så svår att upptäcka.

Människan har en gigantisk potential men som sakta och säkert håller på att malas ner till förmån för rätt åsikter, rätt tankar, rätt prägling, mer likgiltighet och mera uppkoppling. Vi likformas allt tydligare av media, politiker, staten, vetenskapshuliganer (VoF, Humanisterna), skolor ,utbildningar  och inte minst av våra medmänniskor som i sin rädsla att bli övergivna går ihop och fnyser allt starkare åt de som vill se hjärta och sanning före likformighet, demokratilikgiltighet, stress, ytlighet och övervakning.

Boken Robotfolket innehåller grundfundamenten för det vi står för. Men det kommer också en fortsättning på den boken tids nog.

I höst så kommer vi att gemensamt hålla föredraget:


DET TYSTA HOTET
Om dräneringen av människan som ingen talar om


Föredrag i Göteborg den 28:e Oktober 14-17
i TR-huset  Storgatan 3.


Jordstrålningscentrum 2012-06-04


Föredraget kommer att ha ytterligare bredare och djupare innehåll än "Bakom slöjorna" som jag ensam höll i Stockholm i Juni 2012.

Vi kommer att knyta ihop flera av våra samtida fenomen till en bild som absolut INGEN vågar prata om, förvandlingen av människan.
Mer information om våra närmaste bokprojekt kommer senare.

Nedan en intervju gjord i våras och i våra hemtrakter med fokus på Robotfolket.

 

 


Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Linda | Krönikor av Mats

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Existentiella snuttefiltar och öppna hav av ångest



Av Linda Bjuvgård

Utanför skolan där jag jobbar, och på de flesta andra gymnasieskolor runt om i landet, står det ungdomar och röker alldeles bredvid förbudsskyltarna. Detta är ett ständigt återkommande problem som det ältas om med jämna mellanrum. ”Vad ska vi göra? De bryr sig ju inte om att vi säger till!” Tjatiga diskussioner bland personalen varvas med enstaka kampanjer a lá Non smoking-generation men ändå händer det ingenting. Uppgivet är bara förnamnet. Intressant är att det nästan aldrig är någon som dyker djupare i orsaksfrågan än ”det anses väl ballt att röka!?”. Ingen frågar på allvar varför Jeppe super, eller i det här fallet, varför våra 16-19-åringar röker. För mig är det uppenbart. Cigaretterna är snuttefiltar, en förlängning på nappen.

Frågan borde således vara varför de har ett behov av en snuttefilt så stora de är, inte hur vi ska få dem att sluta röka på skolområdet. Visst vill vi i slutändan få dem att sluta röka helt och hållet men i vanlig ordning måste man gå till roten av problemet för att få till en permanent lösning.

Jag såg på Oprah Winfreys sista show för ett tag sedan. Där sa hon något bra. Jo, jag vet att Oprah är kvinnan som gjorde sitt bästa för att föra fram Barack ”yes you can but we won´t let you” Obama till makten. Men hon har också fört fram ganska mycket gott genom åren. Vad hon sa denna absolut sista show var att hon hade lärt sig att det finns något som utmärker precis alla människor hon mött genom åren och det är ett mycket starkt och grundläggande behov av att bli sedda och bekräftade.

"I've talked to nearly 30,000 people on this show, and all 30,000 had one thing in common: They all wanted validation. If I could reach through this television and sit on your sofa or sit on a stool in your kitchen right now, I would tell you that every single person you will ever meet shares that common desire. They want to know: 'Do you see me? Do you hear me? Does what I say mean anything to you?"

Jag ser dig och det du säger har betydelse. Så enkelt och ändå så förbannat svårt. De flesta känner det här problemet men få tycks orka med att vända på det. Istället beter sig större delen av mänskligheten som en stor dysfunktionell familj.

Ja, som sagt, det borde vara det lättaste i världen men det är bara att se på världens tillstånd för att konstatera att det måste tillhöra det svåraste. Alla dessa ungdomar med mössor och stora svarta dunjackor på sig inomhus (ännu ett vanligt förekommande ”problem” i gymnasieskolan), som trotsar och bär sig åt. De fick inte tillräckligt med bekräftelse när de var små och de får det inte nu. Det får inte du eller jag heller. Hela världen befinner sig i brist. Är det inte brist på grundläggande saker som rent vatten och mat så är det brist på känslomässig kontakt och bekräftelse.

Vår västerländska värld skyr långsiktighet och helhetsgrepp som pesten. Vi är grundstressade och har missuppfattat det här med tiden. Istället för att investera i tid för planering och tid för våra barn hetsar vi än hit, än dit som skållade råttor. Tid för planering, tid för helikopterperspektiv och tid för våra barn skulle lösa de flesta problem i vårt samhälle på lång sikt men det tycks inte gå in, vare sig hos makthavarna eller gemene man.

Inte ens i det lilla går det in. På mitt jobb fick folk för ett tag sedan krupp av att tvingas sätta sig ner och lyfta upp alla för stunden viktiga arbetsuppgifter på en tavla. Tanken var att vi skulle få överblick, en helhetssyn och på så sätt prioritera rätt, omfördela vid behov och kanske rent av skrota vissa arbetsuppgifter helt och hållet. Den här sortens ansats tar sin lilla tid, speciellt i början innan alla uppgifter är uppe på tavlan, och den lilla tiden var det inte många som tyckte att de hade. Kroppar som skruvade på sig, blickar som oroligt spanade ut genom alla fönster som nu för tiden ramar in våra transparanta arbetsrum, ej avstängda mobiler med samtal som tvunget skulle besvaras nu, nu, NU, gnälliga kommentarer om att detta kändes som slöseri med tid när det för stunden fanns så OTROLIGT mycket att göra osv. Till slut rasade allt eftersom det fanns annan personal hovrandes utanför vårt rum som behövde akut vägledning i sitt arbete. Vad ingen tänkte på var att om vi hade haft sådana här möten förut och tagit dem på allvar så hade det redan funnits en ansvarig person som hade instruerat den vilsna personalen utanför rummet. Vi hade med hjälp av den överblick och helhetssyn som den tidsinvesteringen hade skänkt oss haft så kallad koll på läget.

Det krävs en investering av tid för att kunna göra återblickar och utvärderingar. För att ta ytterligare ett litet, men för ganska många människor betydelsefullt exempel, nämligen kontorslandskapen. Ni vet, istället för att alla får ett eget rum på företaget/organisationen att kunna jobba ostört i ska alla sitta i ett öppet ”hav” med bara, i bästa fall, tunna vikväggar emellan sig. Denna kostnadseffektiva lösning var het på 80-talet men ganska snart insåg man att människor faktiskt mådde dåligt av att jobba i en sådan gränslös och bullrig miljö. Flera vetenskapliga undersökningar genomfördes och så småningom försvann kontorslandskapen ner i historiens katakomber. Trodde vi ja. Ett par decennier senare, nu på 2000-talet, är de tillbaka. Fränare än någonsin men med ännu färre vikväggar. Nu är det dessutom inte bara kontoren som ska eka i oändligheten utan även klassrum. Södertälje t ex sprider sin ”Södertäljemodell” både inom och utanför landet. Södertäljemodellen är en idé om transparanta skolor med gigantiska klassrum där flera klasser kan undervisas samtidigt. Borta är dessutom personalrummen, allt och alla ska vara tillgängliga hela tiden intill ångestens rand. Tankarna går till en fabrik där en ensam operatör, förlåt pedagog, kan övervaka och styra, förlåt utbilda, många robotar, förlåt barn samtidigt. 


”Kära barn, idag träffas vi och kör lite matte borta i mitten, till höger sett från … eehm, äh här har ni en karta och en gps istället.”

När vi mår psykiskt dåligt kan vi uppleva det som att vi flyter ut och bort, som att vi inte har några gränser. Vi behöver alla några slags ramar omkring oss, det är inte en fråga om att begränsa oss, bara en fråga om att få den stillhet och ro som kreativitet kräver. När vi mår psykiskt dåligt ökar behovet tillfälligt men då är det förstås istället en fråga om att få den stillhet och ro som läkningsprocessen kräver.

Inom den psykiatriska vården blir detta behov ibland övertydligt när man ser hur många av de sjuka som ”boar in sig” i tjocka täckjackor och mössor inomhus. Många svårt psykiskt sjuka kan ha hem som är totalt belägrade av prylar, sopor och gud vet allt. Överdriven hamstring är bara en annan sida av ”boandet”. Man gör vad man kan för att hålla ångesten undan.

Vi kokongar alla in oss ibland, inte sant? När vi ledsna och slitna sätter på oss mysbyxor och bäddar ner oss under täcket i soffan. Ungdomarna med jacka och mössa på i klassrummen och i matsalen behöver sina kokonger i en värld där de blir alldeles för lite sedda. I en tid av deras liv när de har som störst behov av existentiella samtal och svar men istället blir matade med ekvationer och grammatik. Vi kan inte slita bort deras kokonger innan vi är redo att ta emot dem och deras behov.

Och ett samhälle som för varje dag som går fylls på med fler kokonger kanske inte blir så mycket bättre av ”öppna landskap”? 


Harmoniska människor har de ramar de behöver inom sig, därför orkar de öppna upp utåt.

Jag tror att vi människor behöver få höra hemma någonstans. Vi behöver en ”hemvist” både hemma, i skolan och på jobbet. Till och med i det lilla behöver vi en vrå som är vår egen. Vi behöver ”min plats” runt konferensbordet, ”mitt skåp” i skolkorridoren, ”min plats” runt lunchbordet på en tvådagars konferens, ”mitt säte” på morgonbussen. Vi avskyr att tvingas flytta runt planlöst och vi vill inte höra hemma ”överallt”. Vi kan inte tycka om ”överallt” så länge vi inte har ett alldeles eget utrymme.


Världen är stor nog som den är ändå. Universum så oändligt att det svindlar. Väggar är inte alltid fel, tvärtom, de är bra så länge vi äger dem och själva kan styra över deras existens.

Och tänk om vi, i vår lilla trygga vrå, också alla hade åtminstone en person som ser oss, som säger:

Där är du och världen skulle inte vara densamma utan dig.

Även den tanken svindlar. 

Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Linda

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Knyta an eller knyta upp

Av Linda Bjuvgård

Vissa saker är egentligen ganska enkla om man tänker efter. Ta det här med hur små barn (ca yngre än 1,5-2 år) ska sitta i en barnvagn. Ska näsan peka framåt i vagnens färdriktning eller ska de peka bakåt i riktning mot mamma eller pappa? I dag är ungefär åtta av tio vagnar som far förbi mig på stan besuttna av barn vars näsor pekar rakt fram. Jag har funderat en del på varför dessa ungars föräldrar gjort detta val och kommit fram till två orsaker till detta; antingen är de rädda för att deras små gullklimpar ska bli åksjuka om de tvingas åka bakochfram, eller så befarar de att om inte de små hjärtegrynens uppmärksamhet riktas bort från föräldrarna själva och ut mot stora världen så kommer dessa barn att bli hopplöst eftersatta i utvecklingen. För tänk vad mycket intryck de missar bakochfram. Usch och fy och barnpsykologen nästa!

Här om dagen var jag och lyssnade på den TV-, bok- och tidningsberömda föräldrapsykologen Malin Alvén. Den s-märkte (där s står för säkerhet, inte sosse) och politiskt korrekte samhällsdebattören som, när det handlar om barn och barnuppfostran, alltid är den självklare gästen i morgonsoffan på TV. Ni vet, precis som Clas Svahn alltid får komma till tals när något ”märkligt” (hör ni spöksoundtracket i bakgrunden?) har hänt.

Till Malins försvar skall sägas att hon var en duktig föreläsare och hennes intention att stärka oss föräldrar är god, men ack sådana grodor det hoppade ut med jämna mellanrum mellan godbitarna. En av grodorna handlade om just framåtvända barnvagnar. I Malins iver att till varje pris stärka oss föräldrar ville hon också försvara vår tendens att rikta våra telingar bort från oss. Under föreläsningens gång vevade hon vetenskapshjulet än hit och än dit. När det passade hennes syfte var vetenskapens landvinningar något bra som hon gärna lyfte fram, som i fallet hemmafruproblemet, där forskningen visat hur olyckliga vi blir av att vara hemmafruar och lyckliga av att båda föräldrar jobbar. I vanlig ordning har de valt att se på dessa olika livstilar utlyftna ur sina sammanhang.

Att vara hemmafru och helt ensam kan förstås göra vem som helst olycklig, men detta har inte primärt med att vara hemmafru att göra, vilket forskningen inte vill "se". Att stanna hemma på heltid med barn blir idag en ensam historia eftersom det knappt finns några andra hemma på dagarna, men om vi ordnade om vårt samhälle så att det funkade ekonomiskt att en av föräldrarna stannar hemma under barnens första år i livet så skulle vi ha en helt annan situation. Helt plötsligt skulle det finnas människor i lekparkerna igen och ingen skulle behöva vara ensam. Det är intressant att notera hur man idag gärna talar om hur dåligt det var för kvinnorna som gick hemma förr men om man frågar dem själva - och jag har frågat många av dessa kvinnor som var hemma tills deras barn började skolan och till och med längre än så - så får man istället mycket ofta höra hur glada de är över att de kunde ge denna tid till sina barn. Samma kvinnor, som idag är mormödrar och farmödrar till en massa dagisbarn lider av att se sina egna döttrar och söner slita i ekorrhjulet, lämna och hämta, lämna och hämta...  De har nog, liksom jag, svårt att se hur det skulle vara så mycket mer självutvecklande och kvinnobefriande att  slita ut kropp och själ i t ex disken på ett storkök eller genom att slava i kassan på ICA. Men allt är ju tydligen bättre än att ta hand om sina egna barn. 

Men åter till barnvagnarna. 

När det gällde de framåtvända vagnarna så var de senaste forskningsresultaten helt tokiga menade Malin Alvén. Forskningen har visst kommit fram till nåt om att det skulle vara skadligt eller inte bra för anknytningen för barnen att åka framåtvända, enligt Malins tolkning, och det var ju uppåtväggarna knasigt eftersom barnen för guds skull inte sitter i vagnar hela dagarna. ”Det är ju inte bara när man är ute och går som man knyter an! Det finns ju många andra tillfällen på dygnet när man kan göra det.”

Populistiskt och föräldrafriande. ”Ni gör allt rätt och är så bra. Somna om, somna om!” ”Svenska barn mår jättebra!” Ungefär så lät det även om citaten förstås inte är korrekt återgivna utan något dramatiserade i vanlig Lindastil.

"Enligt Suzanne Zeedyk, psykolog vid Dundee University´s School of Psychology, betyder resultaten att barn i framåtvända vagnar upplever sin första tid i livet som orolig och känslomässigt fattig. Och stressade barn växer upp till att bli ängsliga vuxna, menar hon.”

"Ängsliga vuxna”. Ja, och duktiga små konsumenter kanske som shoppar prylar och psykofarmaka. Man kan ju undra vilka som tjänar på det.

Nä hörrni, ibland är det ganska enkelt om man tänker efter. Att vända sitt barn mot sig i vagnen är inte i första hand en fråga om att knyta an, där kan jag delvis ge Malin Alvén rätt. Nej, det handlar om något så banalt som att vilja ha uppsikt över sitt barn. Det kan faktiskt vara bra att se om det landar en geting i ansiktet på ungen, för att ta ett exempel. Och jag tycker också att det är ganska viktigt att ha ögonkontakt med mitt barn. Det handlar om en ganska naturlig önskan om att kunna se hur han mår för stunden, att samspela, visa och uppleva världen tillsammans. Att med mitt leende kunna bekräfta att läget är under kontroll och så vidare. Inte särskilt svårt att förstå alls och inget som borde behöva bekräftas av vare sig forskning eller så kallade experter.

Eller kostar det för mycket för oss att ge våra barn detta lilla? Är vi så utnötta av vårt dagliga systemarbete att vi faktiskt inte orkar se våra barn? Man kan ju undra eftersom en sådan superexpert som Malin Alvén vänder ut och in på sig själv för att övertala de få som inte är helt övertygade om att de ska fortsätta precis som de gör nu. För de är ju sådana fantastiska föräldrar som oroar ihjäl sig och ägnar eoner av tid till att läsa barnpsykologi och att analysera över om de gör rätt. För så är det ju. Också. Och man kan undra om det ligger en motsägelse i detta eller om det ena rent av leder till det andra.

Det kanske blir för mycket helt enkelt, så vi vänder våra barn ifrån oss så snart de vuxit ur liggvagnen. Då får vi en chans att blunda. För lika upplysta som vi är när det gäller barnens alla utvecklingsstadier, barnpsykologi och alla tänkbara aspekter kring vad våra barn behöver för att må bra - lika upplysta är vi om vi inte kan ge dem det de verkligen behöver och mest av allt vill ha; vår tid och närhet.

"Lika bra att de små liven blir så självständiga som möjligt på så kort tid som möjligt. Då kanske de kan klara sig i denna hårda hemska värld", tycks många föräldrahjärtan i handling sorgset konstatera.

Tags:
Categories: Barnafrågor | Krönikor av Linda

1 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

När snaran dras åt kring yttrandefriheten

Av Linda Bjuvgård

En av många trender som pekar mot att vi går mot hårdare tider är den att yttrandefriheten inskränks både lite här och var, och allt oftare. Man kan tycka att en sådan trend borde få människor att dra öronen åt sig och reagera men istället sker ofta ett av två ting. Det ena är att folk helt enkelt blundar, blir uppgivna och lallar vidare i sina ekorrhjul med fredagsmys. Det andra är att de, tvärtemot vad man skulle kunna tro, själva yrkar på mindre yttrandefrihet.

Men egentligen är det inte så konstigt. Mats och jag här på Klar Sikt har länge talat om hur vi människor själva bygger de fängelsemurar som både inskränker vår frihet och hindrar vår möjlighet att uppnå vår fulla potential som människor. Det självdestruktiva beteendet är inbyggt i systemet (inte i människan i sig), ett s.k. systemfel, som vi ser det.

Vi har som sagt sett det hända många gånger de senaste åren och även om vi inte längre förvånas så kan vi inte låta bli att ibland bli lite upprörda. Det senaste exemplet på denna trend upptäckte jag idag. Efter åratal av negativt bemötande, ett slags kollektivt mobbande och lögner har Anna Wahlgren äntligen fått någon slags upprättelse genom en artikel som korrekt återger och objektivt berättar om hennes s.k. Sova Hela Natten-kur. Reportern har varit med och på plats bevittnat Annas årliga ”sömnkurarkurs” där några bebisar lärt sig att sova långa oavbrutna nätter samtidigt som några kvinnor har utbildats till diplomerade Sova Hela Natten-kurare.

Att tidningen Metro haft mage att göra ett sådant reportage och dessutom gett reportaget ett ganska stort utrymme i sin tidning är något som har upprört Anna Wahlgrens kritiker ordentligt. De har startat ett upprop och skriver där bl a:
 
”Vi anser att Ni på Metro genom er okritiska artikel kan locka föräldrar till att använda Sova Hela Natten på sina barn och att de då kommer vända sig till detta forum (Anna W:s nätforum där hon och hennes medhjälpare stöttar och ger råd om sömn, barnafostran m.m./Min anm.). Genom att föräldrarna där hamnar i ett forum med attityden ”allt vi säger är rätt” och de dessutom har läst Era okritiska artiklar finns en stor risk att främst osäkra förstagångsföräldrar kan komma att lockas till att ta till rent skadliga metoder mot sina barn.”

Man kan undra om det finns någon lag på att artiklar måste vara utformade på det ena eller andra sättet. Jag tror faktiskt inte det. Man får inte ljuga eller kränka någon, men man får skriva helt till någons fördel om man så vill. Med andra ord så får man skriva en okritisk artikel, t ex en artikel som bara beskriver något rätt upp och ner utan att vare sig ta ställning eller lyfta fram eventuell kritik mot det som artikeln handlar om. Detta görs också dagligdags. Intressant att notera är att upprorsmakarna förstås inte ifrågasätter de horder av, inte bara kritiska, utan även kränkande och förtalande artiklar, TV-inslag och annat som redan finns om denna sömnmetod och om Anna Wahlgren som person. Förstås. I de fallen är ju yttrandefriheten alldeles, alldeles underbar. Trots att de artiklarna/inslagen saknar allt det som uppropsmakarna i detta fall kräver av Metro. 

De skriver vidare:

”Vi tror på intet sätt att föräldrar är intelligensbefriade, men det finns som sagt redan exempel på exempel i forumet på föräldrar som går emot sina egna instinkter om rätt och fel pga de råd som ges på forumet och den kritik de får när de försöker säga emot.”

Jo, det är precis det de antar att föräldrar är. Intelligensbefriade alltså. Om de hade trott att människor är kapabla att tänka och känna in själva så hade de aldrig skapat något uppror mot Metros användande av yttrandefriheten.

Experter har ju alltid rätt. Det är de som berättar för oss hur vi ska vara och, inte minst, hur vi ska ta hand om våra barn. Om en expert skriver under ett upprop med sin fina titel så är förstås uppropet helt i sin ordning och alla andra kan, efter en lätt skumläsning av uppropet, sluta tänka och skriva under. De också.

På slutet av uppropet sansar skribenterna sig lite och berättar om sina önskemål:
”Vi önskar att ni hade kunnat göra fler artiklar om barn och sömn, ta med vilken väl underbyggd kritik det finns mot Anna Wahlgrens råd och framförallt Sova Hela Natten som metod, ta upp lite andra metoder som finns och gärna ha med en barnläkare eller barnpsykolog (eller båda delarna) som kan ge sina åsikter på de olika sömnmetoderna.”

Det kan vara intressant att notera att den typen av önskemål aldrig någonsin dykt upp när det har publicerats negativa påståenden om Anna Wahlgren eller hennes metoder. Då är det ingen som ropar efter Annas syn på saken eller - läskiga tanke - kritik mot experterna, dvs. barnläkarna och barnpsykologerna. Och med tanke på hur mycket skada de har åsamkat barn (och föräldrar, i synnerhet mammor) genom historien så finns det all fog i världen att också syna dem i sömmarna. Eller tror verkligen alla att NU, i denna så kallade moderna tid så gör alla helt plötsligt rätt hela tiden och kommer aldrig med några skadliga råd. Och att allt tokigt som någonsin har skett bara är, visserligen beklagansvärda men ändock, historiska fakta?

En barnläkare som i detta NU är verksam och vars ord är mycket tunga och vägledande inom bl a BVC är Berndt Eckerberg. Han en av de största förespråkarna (och eventuellt dess upphovsman – det finns olika uppgifter om just det) för den s k 5-minutersmetoden. Sömnmetoden går i korthet ut på att barnet ensam i sin säng ska somna på egen hand. Var femte minut går man in till barnet och på något sätt, utan att röra vid det, visar att allt är lugnt. Sedan lämnar man barnet ensam i fem minuter till. Denna procedur ska man sedan upprepa tills dess att barnet somnat. Det spelar ingen roll om barnet skriker eller gråter hysteriskt.

Eckerberg är lustig på så sätt att han själv medger att metoden går emot våra föräldrainstinkter och att det naturliga egentligen är att barn sover tillsammans med sina föräldrar och vaknar flera gånger per natt. Alla som någonsin umgåtts med ett barn som skriker och gråter hysteriskt vet att fem minuter är en evighet.

Detta finns det förvisso kritik mot men inga upprop! Inga hoper av arga föräldrar som skapar femtielva Facebookgrupper eller forumtrådar på 2000 sidor. Problemet här är förstås att metoden förespråkas av en barnläkare. Nog måste väl ändå hans utsagor vara väl underbyggda och OKEJ? Han är ju en EXPERT för guds skull, tycks gemene man tänka. 

Jag tycker inte speciellt mycket om Anna Wahlgrens sömnkur, men den är i alla fall bra mycket bättre än 5-minutersmetoden som etablissemanget, de s.k. experterna, förespråkar. Men oavsett vad jag tycker eller vad du tycker eller vad någon tycker så är det allra viktigaste; att vi får tycka det och uttrycka det!

Voltaire hade förstått något grundläggande och viktigt när han sa:
Jag hatar det du säger men jag är beredd att dö för din rätt att säga det.

Jag hatar dock inte något av det Anna Wahlgren säger eller står för. En del är bra, annat dåligt och ytterligare annat jättebra. Poängen är att vi måste akta oss för demoniseringar och svartvitt tänkande. Det kan inte sägas nog ofta.

Vi måste lära oss nyansernas språk innan allt går åt skogen.

Tags:
Categories: Barnafrågor | Krönikor av Linda

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper