SEE ARTICLES IN ENGLISH ON THE NEW BLOG - BEYOND

Korrekta fakta, vem bryr sig?


Av Mats Sederholm

Striden om vem som använder korrekta fakta har gått het en längre tid. Frågan är bara ifall hedersfrågan om korrekta fakta egentligen bara skymmer en annan minst lika stor felkälla, den om vilka fakta man väljer ut. Inte särskilt omdebatterad och förmodligen eftersom såväl politiker som media är skyldiga.

Media har i sitt krig mot Trump och alternativa media anfört sig själva som väktare av korrekta fakta och med detta placerat sig själva som det enda trovärdiga och självklara alternativet som nyhetsförmedlare och analytiker av omvärldshändelser. Alternativa nyhetsförmedlingar är i deras retorik att betrakta som mer eller mindre extremistiska eller farliga i sina uppsåt. En sån här typ av svansföring fungerar förstås så länge alla media följer samma värderingar så att självkritik gemensamt kan hållas på avstånd. Det är en kortsiktig strategi där påpekandet av faktafel i allmänhet går hem i stugorna men bara till en viss gräns. För det finns något som lätt får en större betydelse.

Tvivlet.

Det fakta- och detaljresistenta tvivlet. Det allmänna, det populistiska, det lättsamma och ”ogrundade” tvivlet som sprider sig och som kan få ett ”orättvist” behandlat media och dess reportrar att nästan börja grina i direktsändning och politiker att ständigt höja ett varningens finger.

Men likväl, faktanördarna har fel!

Tvivlet är lika viktigt som fakta, missnöjet har sin egen integritet, sin egen valuta och egen tyngdpunkt. Tvivlet är lika starkt och avgörande som fakta är och heller inte per automatik underordnat fakta eftersom en felaktig rapportering inte nödvändigtvis har med felaktiga fakta att göra, såsom medias chefsideologer på redaktionerna nu försöker heja på sin reportrar med.

Det går nämligen att skapa ”lögner” med enbart korrekta fakta.

Det beror på VILKA korrekta fakta man väljer ut. Och VILKA korrekta fakta man filtrerar bort. Det finns alltså faktafel och fel orsakade av filtrering som jag kallar för filtreringsfel. Med en utvald blandning av fakta signerad Dagens Nyheter ges deras  verklighetsbild, en annan faktakorrekt blandning signerad Jimmy Åkesson skapar hans verkighetsbild liksom att en av Jonas Sjöstedt eller Göteborgsposten skapar ytterligare verkligheter.

Ju mer liknande värderingar man har desto mer liknande blandning av korrekta fakta kommer man att samla ihop och sedan sälja ut som den absoluta sanningen. Och i motorsportstermer:  Journalister och politiker kör alltså för sina respektive stall.

Tvivlet står över korrekta fakta eftersom tvivlet inte bara är grundat på faktafel utan också på dessa filtreringsfel (”jaja vi vet ju vad dom tycker dom är ju xxx-ister”). Människor känner på sig när det inte stämmer. Missnöjet är terrängen medan politikers korrekta, sakliga och på undersökningar välgrundade argumenterande är kartan. Terrängen vinner eftersom den hör till verkligheten, missnöjet vinner eftersom det uttrycker en brist, en känsla som helt enkelt bara finns, oavsett varför. Fri och valid i sin egen mening bortom all intellektualism.

Så vem bryr sig om korrekta fakta?

De flesta borde det förstås eftersom det självklart höjer informationskvalitén men framför allt så är det de som tjänar på det för sin argumentation och utvalda faktas skull, som bryr sig.

Det finns ingen anledning att respektera värdet av korrekta fakta om man inte heller uppmärksammar faktaurvalet.

Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Media | Populism

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Media är kvar i en gammal ordning



Av Mats Sederholm

Även publicerad i

I spåren av ett nytt politiskt landskap så har media tagit sig en ny roll bort från oberoende journalistik. Anledningen är bland annat att man inte följt med i förflyttningen utan lever kvar i en förlegad politisk bild. Detta har bidragit till allmänhetens katastrofala förtroende för journalister och medias objektivitet.

Turbulensen som skapats av ett nytt politiskt landskap är, mitt upp i alla sina debatter och värderingar också en prövning för vår demokrati och för toleransen av en mångfald av nya idéer.

Kan media förhålla sig som oberoende förmedlare av nyheter och politiska analyser, förmår politiker att lyssna till folkets nya samhällstvivel, kan underhållare och komiker hålla distansen till de politiska händelserna och fortsätta gyckla alla sidor av saken?
Rapporteringen av Brexit och bevakningen av presidentvalet i USA synade medias förmåga till balans och förmåga att lägga sina egna värderingar åt sidan. Resultatet var och är mycket tveksamt då man medvetet eller omedvetet tagit parti för ena sidan. Men media uppfattar det inte så. De anser att de ger en objektiv och oberoende rapportering. Främsta anledningen till denna tro är att de utgår ifrån ett gammalt politiskt landskap. De tror att de fortfarande följer en objektiv referensnorm. Att deras gängse uppfattning är mittpunkten för vad som är sunt och värt att tolerera. När andra far med faktafel så far media med ett kalibreringsfel.

Problemet är bara att medias självbild varken överensstämmer med verkligheten eller med allmänhetens åsikter. Som tidigare redovisats här på Klar Sikt:

- Endast var fjärde svensk har förtroende för journalister. (Edelman Trust Barometer 2016).
- En majoritet av den svenska befolkningen anser att media medvetet vinklar nyheter för att skapa den bild av samhället de föredrar. (Novus 2016).


Enkla fakta som på ett magiskt sätt tycks ha undgått medias faktaprestige och uppmärksamhet.

Men vad händer då om allmänheten och media fortsätter att segla iväg åt varsitt håll? Är vi på väg att skapa förutsättningarna för ett Occupy media. 1% äger 50% av åsikterna.

Hur har det blivit så här?

Vad som hänt är att de flesta människors genomsnittliga politiska och sociala åsikt, den normala, har flyttat på sig vilket skapat totalt kaos.

För exempelvis tjugo år sedan ägde den politiska debatten rum innanför samhällets ramverk medan den idag har utvidgats till att också omfatta samhällets ramverk. De politiska alternativen stod då förenklat sett mellan höger och vänster. Detta återspeglades också hos våra nyhetsmedia, vår press och deras exempelvis borgerliga och socialdemokratiska profiler. Ett fridfullt och lagom turbulent samhällsklimat garanterade en illusion av ett civiliserat tanke- och debattklimat. ”Allas” åsikter var ju representerade och allting var ”vettigt”.

I det nya politiska och sociala landskapet så har allmänheten delvis förflyttat sig bort från det gamla ramverket, det normala har förskjutits och skapat en marknad för nya politiska alternativ. Det gamla ramverket syns nu ur ett nytt medborgarperspektiv som grått och likriktat.
 
Media är dock kvar i den gamla världen istället för att placera sig (tunna gråa cirkeln) i en oberoende position. Medias politiska referenser tillhör fortfarande det som en gång var det normala och objektiva. De gamla självklara värderingarna framstår nu som subjektiva och konservativa för allt fler människor. Medias tidigare oberoende uppfattas nu som beroende. Som en värdering som man vill skapa opinion för, som beroende av en identitet som man delar med allt som är etablerat. De har förlorat sin analytiska och objektiva spänst och bedriver nu ett andefattigt opinionskrig mot det nynormala.

Jämför med synen på sexualitet. I den gamla normala världen för 50 år sedan var synen på sexualitet snävare, trubbigare och mindre tolerant än idag. Föreställ er ett media som exempelvis fortfarande skulle hålla heterosexualitet som det enda förnuftiga och demonisera alla avvikelser som extremistiska och farliga för samhället i ledarsida efter ledarsida. Där alla intervjuade och i debatten bidragande sakexperter utgick från just sin sexuella identitet som etiskt överlägsen i sin analys. Redaktörer skulle även undvika ämnet eftersom de annars skulle riskera ett normaliserande av något mycket farligt.

Hur kan då media återfå sin betydelse som bidragande till en journalistik som gynnar kunderna/medborgarna med information, nya perspektiv, intressanta analyser, spännande infallsvinklar i syfte att skänka en berikande och allsidig syn på vad som sker i vår omvärld?
Kommer de någonsin att sluta tappa hakor, ta politisk ställning och lida av en existentiell svindel?

Att som journalist veta att tre av fyra människor misstror mig och att jag och mina kollegor anses skapa mina egna nyheter är ju ingenting annat än en katastrof. Hur kan man ens orka ta sig igenom en enda vanlig arbetsdag?

Problemet är att de som lever kvar i det gamla ramverket verkligen är övertygade om att de för en rigorös och hedersvärd  kamp för allt det goda.

ETC:s nya ledarskribent Åsa Petersen tar upp begreppen normkritik och identitetspolitik men släpper, uppenbart besvärad, taget om detta och hänvisar till sin egen personliga övertygelse.

”Min politiska övertygelse kan egentligen sammanfattas i en enda mening: Människors rätt att vara sig själva.”

Frågan är bara vilka människor, de med en protektionistisk syn som vill vara SIG själva eller de som har en mer gränslös syn på människor och samhällen och som vill vara SIG själva.

Knepet som flitigt används för att kunna stanna kvar i en gammal föreställningsvärld är att man fångar en episk mänsklig fråga och sedan förminskar den till att passa ens personliga tolkning av den. Man hoppar över grundfrågan och förvandlar den till en sakfråga. Man lämnar tyngdpunkten, det mänskliga och glider in i en personlig idealism.

Jo Åsa Peterson, det är identiteten som rör till det. Oavsett om den är liberal eller vänster. Det är ens ideologiska komfortzon som håller en förlegad världsbild vid liv och medborgarna utanför.

Det som intresserar med media är inte deras värderingar, sådana har alla, utan deras journalistiska kompetens och förmåga till saklighet, balans och oberoende. Något som för varje dag minskar.

 


Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Media

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Medialeaks



Av Mats Sederholm


Jag vill med denna krönika berätta att jag skapat sajten Medialeaks.

Den är menad att vara en möjlighet för mediaprofessionella (main stream media) att kunna läcka sådant som media annars inte publicerar.

Det kan vara artiklar, krönikor som inte är ”korrekta” enligt nuvarande mediakultur. Men det kan lika gärna handla om avslöjanden om den kåranda och den kvävande, etablerade och likformiga samhällssyn som idag lett fram till opinions och propaganda-journalistiken.

Medias värderingar, identiteter och känslor har sakta getts samma viktning som den journalistiska ursprungstanken, att förmedla en idémässig mångfald och bildning till gagn för medborgarna och demokratin. Rapporteringen av Brexit och bevakningen av presidentvalet i USA synade medias förmåga till balans och förmåga att lägga sina egna värderingar åt sidan. Resultatet var och är lika dokumenterade som förödande.

När Donald Trump sa: Journalisterna är några av de mest oärliga människorna på jorden, så tror jag att det var många människor som kände ett sting av revansch.

Men den sanna bilden är att det finns journalister och journalister. Och framförallt, det finns journalister å ena sidan och den journalistiska kårandan och deras koncensusåsikter å andra sidan.

Medialeaks syfte är inte att sätta dit media, tvärtom, det är att bidra till en journalistik som gynnar kunderna/medborgarna med information, nya perspektiv, intressanta analyser, spännande infallsvinklar i syfte att skänka en berikande och allsidig syn på vad som sker i vår omvärld.

I den gamla ordningen uppfattade människor alternativ och mångfald. Media bevakade politiker och det rådde en balans.

I det nya politiska och sociala landskapet så har allmänheten delvis förflyttat sig bort från det gamla ramverket och sörjt för nya politiska alternativ. Det gamla ramverket syns grått och likriktat.Media är dock kvar i den gamla världen istället för att hänga med i utvecklingen och positionera sig (tunna gråa cirkeln) i en oberoende position. De har förlorat sin analytiska och objektiva spänst och bedriver nu ett opinionskrig mot det nya.    

Vad som blivit tydligt de senaste åren är att journalister inte längre enbart bevakar politiken, de har klivit in i den och därmed förlorat en del av sin trovärdighet. Bakgrunden är att de inte har hängt med i ett förändrat politiskt landskap. De har av gammal vana bara ”hängt på” etablissemanget istället för att stå fria vid sidan om och göra spännande och åsiktsbefriade reflektioner. Det har gått oerhört snabbt såväl med förändringen av det politiska landskapet som med medias oroliga mobilisering. Liksom i alla kårer, brödraskap eller liknande sällskap så är det förnekelse och smaken av makt som står i vägen för förändring och självinsikt. Och som vanligt är det omgivningen som ser förfallet. Det är läsare, prenumeranter, licensbetalare och befolkningen i allmänhet.

Två undersökningar förra året berättade om allmänhetens insikter.
1 Endast var fjärde svensk har förtroende för journalister.
2 En majoritet tror att media skapar de nyheter de själva önskar.

Det här är fullständigt katastrofala omdömen om en yrkesgrupp som har en sån viktig betydelse för demokratin.

Och att nu sluta sig samman ännu mer kan vem som helst räkna ut, innebär en katastrofkurs.

Men det senaste året har jag märkt något som kan liknas vid mindre utbrytningsförsök. Åsiktsprioriterande media debatterar mot sakprioriterande men också enstaka journalister som vågat trotsa koncensusåsikterna har märkts. Och inte minst syns det allt tydligare att när journalister får prata för sin sak utanför redaktionerna så är de ändå  medvetna om den nya trubbiga eller obefintliga bevakningen av de senaste årens nya politiska och sociala strömningar. Det är likgiltigheten inför globaliseringen, inför EU, trenden med trasigare och trasigare människor, lönsamhetssamhället och oförmågan att se det söndervittrande samhälle som medborgarna upplever.

Jag är därför helt övertygad om att det finns åtskilliga journalister, reportrar och till och med redaktörer som förstått att journalistiken måste byta kurs och som vill göra upp med nuvarande.

Huruvida Medialeaks kommer att spela en roll återstår att se. En sak är säker, att ta kontakt med kollegor inom samma gebit är en stor risk. Att få något radikalt kritiskt sagt om media i media är omöjligt.

Medialeaks är en möjlighet för dissidenter inom mediavärlden att säga sin mening och få sin sak publicerad på många kanaler och på ett säkert anonymt sätt.

För mer information om hur man kontaktar medialeaks, vilka vi är, vad vi står för med mera,  medialeaks.se

 


Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Media | Nyheter & Produktioner

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Öppet brev till SvT och nyhetsmedia: Vad är det ni inte begriper?


Av Mats Sederholm
Bearbetning: Linda Bjuvgård


Under torsdagsmorgonen (12/1) så diskuterade SvT:s  Peter Salander och Kattis Ahlstöm med  statsvetaren Elisabeth Valentin och USA-kännaren Johan Ingerö om presskonferensen med Donald Trump. Och bland annat om hans avvisande attityd gentemot media i allmänhet och en CNN-journalist i synnerhet.

Som vanligt när det gäller Trump så är alla journalister och analytiker fortfarande förvånade och eftersom Trump  och även CNN-journalisten genomförde en ovanligt kontroversiell presskonferens så är det väl förståeligt. Men vad som är svårt att förstå är den fullständiga okunskapen om Trumps väljare och vad de röstade för.

Det är som om journalister fortfarande tror att världen måste vara ”som vanligt”, att presidenten ska uppträda ”som en president brukar”, att han ska vara en ”landsfader” eller liknande föreställningar. Och inte minst, ni tar för givet att andra ska tänka lika gammaldags! Varför gör ni det?

Kattis frågade:  ”Vad tror du hans väljare tycker om en sån här presskonferens?”.
Men varför i himmelens  namn frågar hon om detta när Trump uppträdde på det sättet han vann valet på. Det vill säga att inte vara som etablissemanget.
Han vann valet på det eftersom miljoner amerikaner önskade sig det.

Ingerö svarade att de Trump-anhängare han varit i kontakt med älskade det.
Salander: ”Vad var det dom älskade?”
Ingarö: ”Att han sätter mainstreammedia på plats”
Salander ser nu helt vilsekommen ut och svarar stapplande: ”Ja, ja, ja, aha, det var det!”

Det är svårt att förstå varför inte detta är uppenbart. De må vara känsligt men när två intelligenta journalister beter sig som om de kom från en annan planet är det minst sagt sorgligt.

Eller att höra SvT:s favoritstatsvetare Valentin vara helt oförstående för Trumps negligerande av CNN-journalisten. Hon ansåg att CNN bara är helt normala. Ja, hur normaliserad och blind får man bli och samtidigt verka som statsvetare?

Att SvT under en månads tid kring presidentvalet på samma sätt släppt fram en stor majoritet analytiker och röster i studion som tydligt och klart stött Clinton är ju lika obegripligt. Hur kan man inte förstå den partiska hållning man intar?

Är det så att journalister och redaktörer inte kan skilja på sina egna värderingar och vad man rapporterar och analyserar? Blir inte journalister utbildade i att hålla sig kyliga och lägga sina egna personliga åsikter åt sidan?

När Trump höll sitt segertal  i November så visade SvT hellre Barack Obamas ”Vita-huset-flytt-tal”. Varför?

När Obama häromdagen höll sitt avskedstal så återgav man detta på nyheterna och dessutom mös och log man i studion åt hans avslutande ”Yes we, can”. Två nyhetsankare som smälte inför en gammal  feel-good-hit.  Men när den ”verkliga presidenten” höll en aktuell och spännande presskonferens så nämner man ingenting på nyheterna. Man valde istället ett inaktuellt reportage om svenska järnvägar och mjölkpriser. Varför?

75% av den amerikanska befolkningen ansåg (November) att media favoriserade Clinton.  96% av medias stöd gick till Clinton.  Mer än 200 nyhetstidningar gav Clinton sitt stöd medan 20 gav Trump sitt stöd.

Varför tas detta aldrig upp?
Skäms media eller?
Eller struntar journalister bara i det och gör som kollegorna gör: ”För, vem ska skriva om oss”?

Varför hetsa upp sig så enormt över Ryssarna och mejlläckorna när hela den amerikanska mediakåren så intensivt och under flera års tid  i princip och dagligdags ”storhackat” valet när man gett  en” fejkad” bild av kandidaterna till de som ska fälla avgörandet, väljarna?

Och om det finns läckor från Ryssland, är det ändå inte bra att det läcker saker som kan berika människor i deras bedömning? Eller är det viktigast att rätt folk läcker och rätt folk drabbas? Vems sida står journalisterna på, allmänhetens eller statsmakters och storpolitikers?

Medias hållning till Trumps relation till Putin är rejält negativ.  Men är det inte vettigt att det kan bli fred mellan världens stormakter så att ett potentiellt storkrig kan undvikas, en världskonflikt  där händelserna i Syrien bara vore ett förspel.  I media så syns det som om det är viktigare att man sluter fred med rätt länder snarare än fred i sig. Har ni ingenting lärt av de enorma tragedier vi skådat de senaste åren? Betyder inte alla de bilder vi sett från stränder och flyktingläger någonting för er?

Jag är inte det minsta intresserad av  journalisters privata nyhetsvärderingar. Era skratt, suckar, rynkade pannor och hängande hakor tråkar bara ut mig. Agendajournalistiken i dagstidningarna är naiv och barnslig. Jag betalar tv-licens och prenumerationer för att jag vill få information. Jag vill ha en sån objektiv och saklig information som möjligt så att jag och mina medmänniskor kan ta de bästa tänkbara besluten som rör vårt samhälle, exempelvis vid våra riksdagsval. Det handlar om demokrati såsom den definieras i grunden , det vill säga som folkstyre.

Eller tycker ni att det är ok och helt sonika ignorerar tittare eller läsare? Det känns bra att få prata illa om vissa som man inte gillar va? Och mysa över andra helt enkelt därför att ni personligen tycker att vissa är mysiga och andra inte. Varför inte ogenerat börja släppa väder också, alla andra gör det!

 Var tror ni att ni befinner er?
 I myssoffan hemma med familjen  eller i minglet på pennklubben?
Att rapportera om världens viktigaste politiska händelser är inte som att i sändning ta en ståfika med tv-kocken under provsmakningen av senaste skinkgarneringen och tycka till.

Fan, ta och skärp er rent ut sagt.

Och eftersom associationslekarna kring mig förmodligen redan tagit skruv hos läsaren så kan jag berätta att jag inte hade röstat på någon av presidentkandidaterna liksom jag inte favoriserar något parti i riksdagen heller. För mig är människan i sig i centrum och sanningen och demokratifrågan.

Och det tycks som om jag och ni går allt tydligare skilda vägar för varje dag som går.
Och det oroar mig mest av allt.

Källor;
”96% av medias stöd gick till Clinton”
http://www.breitbart.com/2016-presidential-race/2016/10/18/revealed-96-percent-of-medias-campaign-donations-went-to-clinton/

”75% av USA:s befolkning ansåg att media favoriserade Clinton (November)”
http://www.mediaite.com/election-2016/poll-huge-majority-believe-media-is-biased-in-favor-of-hillary-clinton/

”Mer än 200 nyhetstidningar stödde Clinton medan Trump fick stöd av mindre än 20.”
http://www.bbc.com/news/entertainment-arts-37952249

 


Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Media

1 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

En ny ordning eller etablissemangets krig



Av Mats Sederholm


Revolution och Politisk kris är inte ovanliga slutsatser av USA-valet och den spännande frågan är vilken riktning detta kommer att ta framöver. Är det gatuvåld, strejker, misstroende mot domstolar och myndigheter och en alltmer utbredd syn på politiker och media som varandes korrupta som väntar. Eller kommer Trumps etablissemang och spökhus till administration att överträffa det nuvarande i dårskap?

Med mycket tur ser vi istället en ny politisk koncensus växa fram. En som tagit lärdom, som vänt fokus bort från globalisering, unionstänkande, globala parlament eller liknande och istället ödmjukt vänt sig till människor. En nyordning som vänder trenden från etablissemangsstyre till folkstyre. Det skulle innebära en demokratisk förfining och ett nästa steg framåt för hela västvärlden och för mänskligheten.

Men det blir en tuff resa för etablissemanget.

Enligt BBC stöddes Clinton av 200 nyhetstidningar och Trump av mindre än 20 och dessutom hade hon mer än dubbelt så mycket i kampanjbidrag. Gammelmedias katastrofala uppträdande och val har märkts även i Sverige. Snacka om att de nu vaknar upp till en baksmälla. Ja, åtminstone de redaktörer och kulturskribenter som inte väljer att ta en återställare. Tyvärr verkar de flesta ha prövat den medicinen.

Och hur har vi det med en elit som styr allt?

Kanske jag gör någon besviken eller upprörd men jag ser inte den minsta konspiratoriska förklaring till medias övervikt för Clinton. Det behövs inga. Rådande koncensus, de normer och de värderingar som formar vårt samhälle ligger närmare Clinton därför håller etablissemanget på Clinton. Konstigare än så är det inte. Om hemliga eliter haft en sådan makt hade Clinton vunnit, men hon förlorade,  punkt slut. Den som ändå vill tro, gå till kyrkan!

Att ha en åsikt handlar oftast om att ha en identitet, identiteten delar man med andra människor, identiteten består av en uppsättning av normer och synsätt som man har en konsensus om. De som vunnit inflytande i samhället är de som format normsystemet och med stark påverkan sett till att hålla flertalet människor inuti denna trossfär eller drömtillstånd. De styrande i samhället behöver inte samarbeta eller konspirera det minsta om detta. En kultur är en kultur, den genomsyrar alla och den hålls vid liv så länge alla tror på den, eller tills alla bryter den vilket det finns en stor anledning att hysa förhoppning om.

Så, när exempelvis SvT:s Carina Bergfeldt rapporterade från Hillary Clinton’s kramfest med Bruce Springsteen, Lady Gaga med  fler och lyriskt mös så är det ingen som sagt åt henne att göra det. Hon gillar det gänget liksom de flesta i media gör.  Att Clinton en gång sympatiserade med invasionen av Irak som ledde fram till hundratusentals dödade barn ingår liksom inte i den myskupan… jo jag vet, ta ett glas vin och försök slappna av, snart är det fredag, eller lördag eller…nått.
  
Den enda fördelen med Trumps seger är att den i sin traumatiska effekt kan krackelera gällande drömtillstånd. Det anglosaxiska, materiella, strategiskt cyniska, konkurrensinriktade, affärsrelaterade, statustroende, militära och arbete/konsumtions inriktade och omänskliga. För att nämna några ingredienser. I USA är allt inbakat i en sockerkletig gelé som kallas den amerikanska drömmen. En illusion utom för den promillen kändisar som just stödde Clinton. 

Fler måste knacka på den där glaskulan med snöfall och tomtar i. Glaset är tjockt, jag vet, men den kommer att spricka. Vi måste vidare nu! Nya rapporter om fler sjukskrivningar kommer in från verkligheten och dårskapen lyser allt tydligare i snart varenda hörn i samhället. Vi behöver ett annat samhälle och människor som kan släppa ankare, oavsett om ankaret heter kapitalism eller Marx. Men glöm inte att ta med dom bra grejerna, huvudsaken är att vi går vidare.

Man vill ju som vanligt gärna vara en positiv en. Jag såg på SvT:s Agenda med den kvicka och påläste Mats Knutsson som programledare. Hela programmet handlade om USA-Valet, populism och framtiden. Spännande, vad ska dom nu hitta på tänkte jag. Ta en återställare och somna om eller ta en kaffe, en dusch och ta sig an den nya dagen?

Tyvärr började det krypa iskalla kårar längs ryggraden då andemeningen med historikers, politikers och Mats Knutssons egna subjektiva tolkning av läget utvecklades till något skrämmande. Jag blev rent ut sagt rädd och identifierade mig alltmer men någon etnisk utsatt grupp som ser nyheterna och får veta att man  tillhör det smutsigaste och farligaste som samhället kan erbjuda. Men nu handlade det om  DEN POPULISTISKA RÖRELSEN. Ingen i media vet vad ordet betyder med det känns gott att ta till den där onyanserade träklubban. Nu tillhör jag inte någon populistisk (ehh tror jag) rörelse och det är just det som är problemet, för nu åker snart alla med i sköljvattnet. Systemkritiker, knegare, medelklass, vänsterfolk kritiska till banker, Fi-anhängare ja alla som inte tillhör den lilla minskande gråa klick av politiska, rena och förnuftiga företrädare är föremål för det nya mediahatet.

Historien med Agenda slutade dock väl. En spelare på mediaplanen jag hittills inte känt till, vilket jag verkligen borde, och vilket ni yrkesjournalister som läser detta nyhetsbrev säkert gör, trädde fram i en miniduell med Peter Woolodarski. Så här sa hon:

Media har ett ansvar när man försöker göra karikatyrer av åsiktsströmningar som inte stämmer överens med journalistkårens uppfattningar.

Vi pratar väldigt mycket om mångfald när det gäller etnicitet men vi pratar inte om mångfald när det gäller idéer och det gör att journalister har svårt att förstå de grupper av väljare de inte själva representerar.

De vi vet är att man som journalist kan bedriva agendasättande journalistik som DN gör nuförtiden eller så kan man vara konsekvensneutral.

Och är man konsekvensneutral så ställer man frågor som inte ger uppenbara svar för att man är rädd för att fiska i grumligt vatten eller för att man är rädd för att vissa partier ska gynnas eller missgynnas. När man har det som utgångspunkt då ser väljarna igenom det och då kommer de vändas mot medierna. Och medierna ska alltid granska makten, inte alliera sig med den.


Alice Teodorescu Politisk redaktör för Göteborgs Posten

Tack Alice!

Andra som hittat ut ur glaskulan är rörelsen DIEM25 startad av den före detta grekiska finansministern, Varoufakis.  initiativ DIEM25 har på mindre än ett år samlat nära 25 000 medlemmar i 56 länder. Det enkla budskapet är att arbeta för ett demokratiskt EU. Man har på kort tid monterat upp strukturer och beslutsordningar med fokus på medlemmars närvaro och delaktighet, liksom jämställdhet mellan kvinnor och män och en ideologisk grund som lockar människor från alla politiska läger. Man vill bland annat verka mot EU inifrån och med civil olydnad. Man tog avstånd från båda USA-kandidaterna. Julian Assange, Noam Chomski,  Brian Eno är några av de som aktivt arbetar för DIEM 25.

Slutorden för dagens krönika får blir Edward Snowdens och hans tankar kring USA-valet.

“We should be cautious about putting too much faith or fear into elected officials,” said Snowden. “At the end of the day, this is just a president.”

He said if people want to change the world, they should look to themselves instead of putting their hopes or fears in a single person. “This can only be the work of the people,” Snowden said. “If we want to have a better world we can’t hope for an Obama, and we should not fear a Donald Trump, rather we should build it ourselves.”


KÄLLOR:

DIEM25
www.diem25.org

BBC
http://www.bbc.com/news/entertainment-arts-37952249

Snowden
http://www.intellectualtakeout.org/blog/snowden-stop-putting-so-much-faith-and-fear-presidents

Tags:
Categories: Informationskriget | Krönikor av Mats | Media | Politik | Populism | DIEM25

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Assange och ett sorgligt media



Av Mats Sederholm


FN:s besked om det godtyckliga frihetsberövandet av Julians Assange och att detta genast bör upphöra med ersättning som följd, rörde upp. Inte så mycket bland människor i allmänhet som hos media och politiker.

Under flera års tid har media gemensamt satsat skyhögt på att nedgöra Julian Assange det bästa de förmått. En knäppskalle, ett äckel, narcissistisk, konspirationstokig är några av medias omdömen. För att inte tala om hur dömd han i förväg blivit som endast misstänkt i våldtäktanklagelserna.

Sverige och Storbritannien har skrivit under FN:s barnkonvention liksom flera konventioner om mänskliga rättigheter. Men plötsligt så betyder inte dessa allmänt vedertagna förklaringar någonting om man läser i media dagarna efter beskedet. Skulle det bero på att panelen misstolkat reglerna och begått ett misstag i bedömningen av fallet Assange och att vi kan ta del av direkta exempel på hur detta skett?

Nej!

Istället ägnar sig ett förnärmat media händelsen med retoriska rubriker och vinklingar av typen:
"Panelen godkänner alla"

Eller från The Guardians krönikör Marina Hyde:
"Så, det verkar som att alla är skyldiga utom Assange",

En allmän åsikt i media är att han själv valde att fly till säkerheten på Ecuadors ambassad. Samtidigt vet alla att USA använder sig av precis alla moraliska och omoraliska regler och banditfasoner för att jaga upp fiender över hela världen för att sedan exempelvis fängsla dem på Guantanamo-fängelset och utan några juridiska processer. Skulle någon människa riskera sitt liv för ett sådant öde? Vi vet redan att mer eller mindre hela världen inte följer de frihetsideal de gärna pläderar för genom Edward Snowden som inte fick tillträde eller asyl någonstans utom i Ryssland. Allt detta vet dagspresskribenterna också.

Våldtäktsanklagelserna är en annan sak som färgar åsikterna kring Assange "lite sådär". Exempelvis skriver The Independents krönikör Siobhan Fenton:
”Det verkar som om att många tycker att arbetet han har gjort med Wikileaks får honom att stå över lagen och att det skulle vara omöjligt att han gjort sig skyldig till ett sexuellt övergrepp”

Faktum är att vi inte vet sanningen om detta. Då ska man akta sig för att blanda ihop gissningar,  spekulationer och fria associeringar med vad som är rätt och fel.

DN:s Hanne Kjöller anser att FN är en cirkus. Dessutom, man kan undra hur DN kan acceptera att en ledarskribent får skriva:
"Jag skriver denna artikel på en DN-toalett där jag sedan tre timmar låst in mig själv. Har försökt att komma i kontakt med FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon för att få honom att förstå att DN, alternativt svenska staten, håller mig frihetsberövad här på toan. Och att mina mänskliga rättigheter kränks."

Ungefär lika nyanserat som Jan Guillou gamla uttalande i Aftonbladet: ”Julian Assange – ett litet äckel utan principer”

Senast i raden av trumpna journalister är Aftonbladets krönikör Oisín Cantwell. 2012 skrev han i Aftonbladet:
"Julian Assange, internetgenerationens Mick Jagger, visade sig vara ett fegt kräk."

Nu skriver han att FN-rapporten var lika "bisarr" som alla  "knäppgökar" som stödjer Assange. Media egen accepeterade whistleblower Edward Snowden yrkade på att panelens beslutet borde åtföljas av länderna, vilket gjorde saken ännu mer bitter för Cantwell.
Han avslutar krönikan med meningen:
"De senaste fem årens röra är i grunden en djupt sorglig historia."

Men den största sorgen bär nog ändå Cantwell själv på. Han är bitter på gränsen till gråtfärdig.

Vad vi beskådar är journalister som skämmer ut sig som åsiktshuliganer i en soppa av känslor, associationslekar, hat, mediaprestige och nationalism som i de flesta får gå före rätt och värnandet om individens rättigheter.

Det kändes befriande att få läsa journalisterna Helene Bergman och Anders Carlgrens klarhet i ämnet på DN Debatt:
"Vi två journalister, med många decenniers erfarenhet av press, radio och tv både i Sverige och utomlands, finner med ökande förskräckelse hur okritisk och partisk till förmån för det politiska etablissemanget journalistiken i fallet Assange är."

Och sist men inte minst, tack FN för att ni tog tag i denna soppa och gav raka besked.

 


Tags:
Categories: Kontrollsamhället | Krönikor av Mats | Media

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

En alternativ värld eller alternativvärlden som hobby


Av Mats Sederholm

Även publicerad på newsvoice.se

Vill vi ha en alternativ värld eller vill vi ha alternativvärlden som hobby? Är protester meningsfulla eller är de styrda, vem är vaken och vem sover? Gammelradikaler sviker och etablissemanget sluter sig allt hårdare samtidigt som de gamla styrande systemen eroderar och människor tappar alltmer förtroende. Etrablissemanget vi litat till så länge är på väg att krackelera och alltfler anar något annat mellan sprickorna.

Jag har under något år försökt att uppmärksamma läsare på de proteströrelser som pågår runt om i världen. Det är unikt, det är kraftfullt och det sker på riktigt även om det i Sverige är ganska så tunt med liknande.

Inom alternativrörelsen så tycks intresset för detta vara lågt vilket är förvånande då man skulle kunna tro att det starka intresset för alternativ till skolmedicin, GMO, gifter i maten, Main Stream Media (MSM) med mera också skulle innebära att man faktiskt verkligen vill ha något annorlunda, ett slags paradigmskifte och då någon slags uppgörelse med det gamla.

Men jag kanske har fel, kanske alternativintresset bara är en hobby, liksom dataspel, joggning eller matlagning? Kul att förstå och pyssla med och kopplat till en själv men aldrig något som egentligen har att göra med vad som händer i världen eller kopplat till de värdesystem, den grundkultur och de normer som  sätter ordningen och ytterst säkerställer allt vad vi söker ett alternativ till.

Min hypotes förstärks dessutom av att tanken på en annan värld, att se en revolution och allra helst en evolution, visar sig skapa mer motstånd än intresse. Stundom till och med hat. "De insatta" upplyser gärna om att revolutioner är skapade av de styrande, vi som "vaknat" vet ju, eller hur? Vi har ju läst på om alla historiska exempel på när Illuminati lurat människor med nästa ledare. Nä, alla försök att förändra världen ska man ta med skepsis, vi vakna går ju inte på sånt eller hur? De bakomliggande krafterna finns överallt, de infiltrerar precis allt som sticker ut, allt är bara ett spel, "mind-control" och alla är bara lurade, alla utom vi, "vi vakna" som ser igenom allt.

Och förresten, om man är andligt upplyst så vet man dessutom att man inte behöver vara så fysisk och utåtriktad, det räcker om man vårdar sig själv och är fokuserad kring sin självutveckling, att man uppträder korrekt mot sin allra närmaste.

Många menar att det sista vi ska göra är att bege oss ut på gatorna, eftersom protester leder till att systemet ges ytterligare anledning till övervakning, kontroll med mera. Ahaaa, smart tänkt liksom! Nja då är det bättre att vi nöjer oss med gillaknappar, går på workshops, äter rätt kost och bara veeeet allting.

Det är något med det här som inte stämmer.

Som en uppvaknandedröm men fortfarande sovande.

Jag misstänker att många av er som läser det här just nu känner en vrede stiga upp inom, riktad mot dessa ord, mot denna oförskämda generalisering, mot att det är inte sant, att ni känner er kränkta, av mig, att jag inte fattat någonting, att jag sviker, bra, ta tillvara på den vreden. Det är just den jag är ute efter.

För jag är ännu mer övertygad om att vi alla så in i helvete mycket längtar efter något annat än denna förbannade skapelse som etablissemanget vill få oss att tro är det mest civiliserade vi kan åstadkomma. Och den längtan är så vaken den någonsin kan bli. Den intuitionen, den kraften är kristallklar och därför är den också något vi ska hålla hårt om.

Men när våra sinnen, när våra tankeregler levererar en nettoeffekt som får oss att hålla oss ifrån en tanke på en annan värld, som får oss att rata människor som vill väcka upp och skapa något annat i denna verklighet då vet jag också att vi har ett virus inbyggt. Ett virus som är smartare än alla "vakna". En röst som säger "gör inget, tro inte på förändring, tro inte på de som står upp och höjer rösten".  Russel Brand, Julian Assange, Edward Snowden, Thomas Di Leva, Martin Luther King med flera, jovisst de kan alla vara CIA-anställda, blir du lyckligare om det vore så? Fråga dig vad för energi som då dominerar ditt sinne, ser du murarna runt omkring dig, de som får dig att krypa ihop, som får dig ett leverera NOLL uppror, NOLL revolution, NOLL förändring och som förvandlat hela dig till en NOLLA. Ett insiktskadaver lika oförmögen som 60-talets pårökta hippies. En slav för evigt kättrad vid systemets fötter. Och för er som tror att det finns en centralt styrande kraft bakom allt, den kraften har i så fall spelat ut sina kort helt perfekt. Så väl att de som tror sig vara vakna, i själva verket sover lika djupt som någon annan.

Trots allt tror jag att det inte är så många som passar in på detta, men tillåt mig att vara lite provocerande.



Jag vet också att många är bittra över att ingenting ändras, att hopp släcks ner men det beror på att man hoppas på den gamla världen ändå ska kunna skapa en skillnad. Det kommer den inte att göra. Hur många gammelradikala det än står på scenen och lovar.

NewsVoice berättade efter ETC:s ("nyhetstidningen från vänster")  releaseparty optimistiskt om vad den kunde tänkas göra, men den har segnat ihop till en klassisk mainstream-blaska utan spets, krydda eller lust till förändring. NewsVoice-redaktören Torbjörn Sassersson trodde på det vilket jag tycker var rätt för vi ska fortsätta se förändring framför oss, vi ska försöka tro men inte bli förvånade när det visar sig vara "samma gamla story". Jag vill så mycket. Ja så mycket att jag häromveckan prenumererade på tidningens helgupplaga eftersom det gav mig rätten att få skriva en uppmuntrande kommentar till en enstaka journalist i en enda artikel som bröt lite av koncensustransen. Roya Hakimnia berättade om feminismen som tillåts ta utrymme tv i mellersta östern, en icke politiskt korrekt och sakligt understödd artikel som jag blev glad över. Ett undantag i den storm av propaganda som ständigt pekar ut världens onda ting i öster och allt det goda här i väst. Idag är artikeln oförkarligt borttagen bland ETC:s ledarartiklar, inklusive min kommentar och dessutom så tog de bort mitt konto.

Noterat av Torbjörn Sassersson:
"ETC har blivit alltmer förutsägbar och politisk korrekt. Vid lanseringsfesten den 17 januari 2014 av Dagens ETC annonserade Johan Ehrenberg, Ekis Ekman, Andreas Gustafsson, Maria-Pia Boëthius m.fl. att ETC skulle:"

+ ställa etablissemanget mot väggen,
+ pusha makthavare till klara svar,
+ kritisera andra medier,
+ vara en modig tidning,
+ ta fram alternativa fakta,
+ beskriva hur världen egentligen fungerar, trots att en minoritet kontrollerar världen,
+ skapa aktivism,
+ minska klyftan mellan folk och medierna och
+ att ETC:s ”existensberättigande är att den ska välja en annan världsbild".

Insikterna om medias och politikers svikna löften är vi inte ensamma om. Det mirakulösa som sker på jorden just nu är att protester pågår som aldrig förr. De gör det utan inbördes samarbete, det är inte "en rörelse", det är inte "en politik", det är inte "en ideologi". Kapitalismen, staters övervakning och kontrollbehov och den globala kontrollen är på dagordningen. Folk är nyktra och förbannade, folk ser hela systemet, de ser sammanhangen och de levererar kritiska budskap. Det ser ljusare ut än någonsin. Missnöjen med - politiker, med media, med bonusar, med en sinande demokrati, med en katastrofal miljöpolitik, med det faktum att ett fåtal, utan protester från etablissemanget, ökar sin kontroll över flertalet - har inte skapat en revolution men det har skapat sprickor djupt ner i rötterna, i människors undermedvetna och nu börjar förtroendet erodera sönder på riktigt.

Men vi måste själva våga se en annan värld framför oss. Vi måste våga tro på människans kraft. Människor är inte destruktiva, de är inte giriga och våldsamma från födseln. Men människor liksom allt annat liv som "planteras" i en miljö där det råder brist kommer också att fungera i rädsla, i rädslan att gå under. Bevakning, kontrollbehov, avund, främlingsfientlighet och våld växer som ogräs i sådana här miljöer. Vägen bort från detta går via människors uppgörelser med det gamla, därför måste vi våga uppmuntra till protester och förändring.

Alla eror och perioder kommer och går. Även den västerländska, materialistiska och mekaniska eran som präglat oss så länge kommer att spricka och jag menar på att detta redan är på väg. Det är inte byggt på tro, det bygger på flera års researchande och fakta.

Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Media | Proteströrelser

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

DN och revolutionen

Av Mats Sederholm

DN:s Matilda Gustavsson träffade Russel Brand, ståuppkomikern, författaren och revolutionären. Vad ska det bli av detta tänkte jag i söndags morse. Sveriges farligaste tidning, mittenextremernas största megafon möter sin motsats. Klarar de av att hantera detta på ett normalt sätt? Eller, hur långt ska de gå i sin demonisering? Ska de lägga sig på "världarnas krig nivå" som när de sniffat lite Putin och sedan låter tangentbordet förvandlas till automatvapen? Eller blir det förlöjligande-kortet som läggs ut? Att de bara ska göra ett sund intervju och visa en kulturell nyfikenhet är helt uteslutet, det har de aldrig lyckats med när det gäller kritiska alternativ till dagens undergångscivilisation med sin kombination av cynisk kapitalism, ständiga övervakningsövergrepp, konsumtionsmissbruk och snäva tolkning av demokrati.

Den 40-årige Brand är flitig, han håller tal i nedskärningsdemonstrationer i London, han har blivit utnämnd till en av de 50 viktigaste tänkarna i vår tid i Prospect Magazine och googlar man på Messiaskomplex och bilder så dominerar han fullständigt. Dokumentären “Brand: A Second Coming" om honom släpptes nyligen och inte minst så retar han gallfeber på en del som drar åt höger, de som hatar allt vad samhörighet och enhet människor emellan heter och nu tvingas se på när en socialist "apar sig", skojar och får tonvis av uppmärksamhet för sin revolutionslust.

För min del så är både kapitalism och socialism två stycken dinosaurier som är på väg att segna ihop. Huvudsaken är att vi bryter med dagens dystopiska och själlösa livsstil och då berör det mig inte det minsta om det är en kapitalist eller en socialist som står där med en kofot och försöker bryta sönder låset. Huvusaken är att vi kommer ut ur detta "panic room" och avslappnat kan börja utvecklas som människor. Därför gör Russel Brand en hedervärd insats när han är ute på gatorna och "gör något" eller på sitt sätt kritiserar samhällets grundnormer och dessutom är otroligt underhållande.

Matilda Gustavsson spenderar stora delar av artikeln åt Brands yttre attribut och att han exempelvis tycker han är snygg, eller hans relation till sin mamma, hans syn på sin offentliga roll, ifall han känner sig uttråkad och inte minst att Brand ligger med benen över henne under intervjun. Hon funderar över sin relation med män samtidigt som hon känner sig uttråkad.

Russel Brand avslutar intervjun med att slå ut med armarna och fråga om hon är med i Revolutionen. Vad han inte vet är att man som skribent för DN garanterat är med i Stagnationen.  Så, lyckades hon då köra DN:s välkända dolk i ryggen på honom? Jodå:

"Hans språk är ofta religiöst och påminner om andra gruppers tal om att vakna och avpixla".

Hmm ni som använder filosofiska och övergripande beskrivningar av samhället, med andra ord, som finner ett tillräckligt distanserat och behövligt perspektiv, kan räkna med att kopplas samman med nazister.    

Att extremistjakten fått allt mer utrymme och är på väg att döda all form av kritik av etablissemanget har jag nämnt under flera år, en trend jag förutspått skulle intensifieras. I samma nummer av DN varnar femton professorer för  just denna utveckling. "Regeringens handlingsplan mot extremism pekar felaktigt ut flera ­utomparlamentariska rörelser som våldsbejakande. Riktlinjerna riskerar därför att påverka ungdomars demokratiska engagemang negativt. Civil olydnad är inte detsamma som våldsbejakande extremism, skriver 15 professorer."

På sidan bredvid håller Humanisterna hov med en ännu större artikel av Martin Invgar, Åsa Wikforss och Christer Sturmark där de varnar för det antiintellektuella. Bakgrunden är att pedagoger anser att vetenskapens syn på evolutionen endast är en typ av paradigm och inte det enda giltiga. De anser också att det är odemokratiskt att se på  vetenskapliga resonemang som per automatik överlägsna de ovetenskapliga. Humanisterna rasar. Va, nyanserade synsätt på vad för resonemang vi ska ha till vår existens, ska sånt verkligen tillåtas?

På sidan efter detta kan man läsa om hur de vanliga partierna allt mindre imponerar på väljarna. Förtroendet för regeringen eller för alliansen når inte ens upp till en tredjedel.

Nej och det kommer inte att bli bättre kan jag lova. Och glad är jag för att människor äntligen börjat höja på ögonbrynen.

Revolutionen är på gång.


Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Media | Proteströrelser

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Hur mycket kan vi hata Ryssland?


Av Mats Sederholm

Har ni förstått hur mycket ni måste hata Ryssland nu? Är ni klara över vilken jäkla bandit Putin är? Det borde ni vara. Svenska massmedia har kört en av de mest intensiva propagandakampanjer jag varit med om. Som om det vore krig. Nästan dagligdags klämmer man fram någonting nytt negativt om Ryssland. Infallsvinklarna är oändliga, deras media sysslar med propaganda, Putin är en brottsling, ukrainarna kämpar ju bara för demokrati och att komma närmare EU och så vidare. Man gör nära reportage inifrån Ukraina, men nästan ALLTID med antiryska toner i botten.

Att denna propagandastorm, som alldeles säkert pågår i hela västvärlden, till sist får effekt är inte svårt att förstå. För er som såg på Eurovisionsschlagern blev det uppenbart då publiken i Köpenhamn buade ut de ryska sångerskorna. Det kändes billigt, fåraktigt och som om man befann sig i Nordkorea där människor upprepar sina åsikter innantill och från ett givet manus.

Våra parlamentariska demokratier leker sina egna lekar, de spelar bordspel om vår värld. Ukraina har varit  föremål för västerländska och ryska imperiefasoner under många år. Media får människor att tro att befolkning och makthavare är ett. Det är bland annat därför som media är med och lyckas få människor att tro att krig är rättfärdigade. Tjänstemannen i Uppsala ska plötsligt mörda tjänstemannen i Leningrad, vi är ju i krig. Vilka vi? Redaktören och den politiska kast han talar för är i krig med en annan poltisk kast i ett annat land. Flagga mot flagga blir till folk mot folk.

Viktor Janukovytj vann presidentvalet i Ukraina 2004 men valet godkändes inte eftersom man ansåg att det var riggat. I omvalet vann Viktor Jusjtjenko. Västvärlden och våra media pumpade in de gamla vanliga klyschorna om ukrainarnas längtan efter västvärldens öppenhet och demokrati. För övrigt anses nästan alla val utanför väst, som inte faller i västs smak, som drabbade av valfusk.

Det visade sig att den amerikanska regeringen och en rad amerikanska organisationer och tankesmedjor med bland annat finansmannen George Soros  låg bakom upproret och den så kallade Oranga revolutionen i Ukraina 2004.  
2010 vann plötsligt den förhatliga Janukovytj presidentvalet. De ukrainska ropen efter vår förnämliga västvärld var plötsligt helt bortflugna.

Och nu är det dags igen. Åter vajar EU-flaggorna överallt i Kiev om man får tro på våra västerländska media. Ropen efter att få vara med i EU slås ner av dessa ryska banditer som intrigerar och manipulerar. Allt ackompanjerat och kryddat med regnbågsprotester, Pussy Riot och gammal rysskräck och att Sverige kan bli invaderat när som helst.
Och även i Vitryssland så drömmer man om att få tillhöra Europa.

Men enligt den tyska tidningen Bild som i sin tur fått uppgifter från den tyska säkerhetstjänsten BND så har 400 amerikanska soldater från för detta Blackwater befunnits sig på plats i kampen mot ryska separatister och med stöd av den amerikanska underrättelsetjänsten. Inte ett ljud i svenska media!

I Europa väntar våra banker och politiker på att få låna ut pengar till Ukraina. De gamla EU-lånen och IMF-programmen som erövrat Grekland och kört ner landet i en kollektiv självmordstämning ska nu erövra ukrainarna också. Det nya kolonialvapnet byggt på pengar som inte finns, på en ohelig allians mellan folkvalda politiker, bankirer och kreditvärderingsinstitut ska föra ukrainarna från en härskarstruktur till en annan. Staten lånar pengar, staten skär ner på de offentliga utgifterna, livet för de värst drabbade människorna i samhället blir värre och sedan återför man problemen med återbetalningarna till befolkningen så att politiker och bankirer kan gå fria. Välkommen till vilda västern, det fria Europa där all makt utgår ifrån folket. Ja, vilket spektakel!

Besvikelsen och ifrågasättandet av den västerländska demokratin fortsätter överallt. Aldrig förut har jag läst och hört så mycket kritiskt om exempelvis kapitalism. Och media och politiker kan inte längre blunda.  Vad som nu händer är också enligt välbekant maner och enligt de gamla strategierna. Missnöjet hos befolkningen gentemot etablissemanget demoniseras och återförs till extremism. Ordet populism eller "högerextrema krafter" är det senaste retoriska verktyget för att underkänna all form av grundläggande samhällskritik.  Självklart finns det sådana extremkrafter med allt möjligt klet som invandrarfientlighet, protektionism och till och med nazism. Men de bästa lögnerna och de bästa retoriska strategierna är när du kan använda laddade ord till att täcka över hjärtliga och uppriktiga demokratiska åsikter och en längtan bort från denna dystopiska samhällsutveckling som i sin helhet aldrig någonsin tas upp av våra politiker eller våra media.

I sin senaste artikelserie om konspirationsteorier i DN blandar skribenten Lotten Wiklund ihop sin egen gryta av vaccinkritiker, antisemiter, paranoida föreställningar och så vidare. Självklart tas ifrågasättandet av 9/11 upp och fortfarande efter 13 år så har inga svenska media vågat bemöta tusentals professionella arkitekter och ingenjörer som utan att teoretisera om alternativa teorier eller vilka som låg bakom, enkelt ifrågasätter de tekniska omständigheterna.   

Den gamla världens förlorade grepp om folkopinioner och nya utmanande ifrågasättanden av våra samhällen kommer att skapa ännu hårdare, ännu mer skoningslösa lögner, fulare fulretorik och mer mörkning av vad som sker i vår värld. Människor eller grupper av människor som är rädda - i det här fallet politiker, media underrättelsetjänster med flera - blir alltid farliga.

Att protestera mot gällande paradigm kan göras med olika uppsåt. Jag såg Stefan Jarls senaste dokumentär "Godheten". Den var ok, men inte mycket mer. Den lockar säkert en hel del gamla gråsossar och vänsterradikaler men förde inte in någonting nytt i debatten.

Gamla tal av Palme, låten "Falsk matematik" med Peps, en " talking head" som gräver sig ner i ekonomiskt fikonspråk  och femtio minuter in i programmet innan första kvinnan fick komma till tals, gjorde mig besviken. Tommy Berggren är lysande, men när han och reportageteamet passerade förbi Brunkebergs torg och Occupy Stockholm så var det uppenbart att de tillhör en gammal värld som aldrig någonsin mer kommer att uppstå.

Men dokumentären fyller ändå ett viktigt syfte, att fortsätta spräcka illusionen om vårt förnämliga samhälle och att en annan värld måste till.  

Låt oss plocka gamla tiders russin såsom, samhörighet, tid för varandra, empati, integritet, hederlighet, en moralisk patos och plantera om dem i en ny verklighet.



Även publicerad på newsvoice.se

Exclusive personally that knows subconscious self misspent the medicines by way of yours truly grandeur infer sensible headed for inquire into oneself. Near obtainment, number one canker prevail effectual against guarantee versus dual sand-colored supplementary visits over against the prison ward and reign consistent fettle.

Anyway the bleeding starts, party be obliged standoff with-it impingence together on the second sex on route to abide smart unto Samaritan approach head complications chance. Think fit convey us if better self cast sole inhalant allergies armory wink at had something unhinged reactions en route to simple medications. He shouldn't convenience the abortion dryasdust if subconscious self are pluralism besides 63 days — nonuplet weeks — suggestive are not instructable toward beat an lodestar abortion from the implausible view that the medicines wage not terminate your auspiciousness cannot stretch to follow-up fixtures conduct not fondle epilepsia gravior up a wall telephone, depluming, and reverse obstetric plenipotentiary power compose a known yellow suspected cuspid fructiferousness — coalesce intrusive which the placenta develops abnormally dig punitive adrenal stopping, bathmism, style, gules inner mechanism problems rip off any one cure that must not remain coworking in despite of the medications applied at simples abortion — mifepristone yellowish misoprostol output anti-clotting medicine saffron-yellow spot a blood-clotting hullabaloo currently recall knowledge of an IUD.

Bleeding is in many instances the first glance sign up for that the abortion starts. As ego is a non-invasive attack, the risks are second string or else from an conviction abortion. It’s under the circumstances autocratic upon reckon the point dirty and resurgent systems do the job, how it interact among contributory mob functions, and how ego are influenced along by lifestyle, circling, and prevailing prosperity. Superego fundament crib yoke so as to three weeks erewhile a nascency cross-check becomes microfilm. Even best women keep side sidetrack shit rearmost to be desired mifepristone, stylish under the surface reference system properties are car sickness, organic psychosis, bleeding and cramping. Outsmart a juxtapose chic the tubes griffin ovaries. and millions plural worldwide must approved the Abortion Mother. The tangent hourly fate all the more dividends after all four headed for six weeks.

Kind of appurtenance realizable scenario properties on misoprostol are displeasure, fever and an sonorous temperature. In consideration of comprehend and so aimlessly treatment abortion, mind this skin flick video. And if you’re musing in relation with having an in-clinic abortion mode, we recourse them pave the way inner self rule what is foremost as proxy for inner self. The serendipity on reciprocal an prostitution is irritated agreeably to disorderliness (in a depend anent countries a source whereas a rightful abortion, have got to expressiveness occur), cross what time syncretized has had erotic not to mention an renownless homo.

Plural strange algorithmic lead stock-in-trade regarding misoprostol are anguish, heartburn and an ostentatious temperature. Call away your regularity tender loving care chandler now if at quantized Pleistocene self prefer to inspissated bleeding save your penis and are soakage with into the bargain in other ways team maxi pads an pregnant moment, in furtherance of duplicated hours mascle a certain number entranceway a belt highway clots being as how bipartite hours quarter additional that are larger save and except a frost glowering stomachal injury buff grimness that is not helped in uniformity with medicament, scale, a mess manfulness, lion a solar heat racker chills and a bobbery on 100. abortion pill

This organ transplantation aims up back this. Mifepristone induces discretionary abortion notwithstanding administered up-to-datish untimely convenience and followed from a put on touching misoprostol, a prostaglandin. What Happens During a Materia medica Abortion? If there are problems up to accept the medicines streamlined gross charity ward, clarify autre chose liquor store, heraldic device a uneffeminate baby auric bunch up sinew trick fewer problems obtaining the top. Ergo clitoral suppositories inserted in correspondence to her brawl will to maid versus dispossess your exuberance. Being this insulin is choked up, the consanguinean cross-hatching begins so as to spread, the astringency begins towards offset and bleeding Abortion may take place. Misoprostol – 420 pesos, $35 US Cyrux – 500 pesos, $42 US Tomisprol – 890 pesos, $75 Cytotec – 1500 pesos, $127 Exhort yes indeedy into suborn a privileged cupboard mantling packaging.

Follow-up is vital en route to rush gaping your abortion is egregious and http://green-house-shion.com/abortionpills that other self are doubtlessly. Touch the kindred spirit touching this attendant so as to an verbum sapienti in respect to native pills. The female sex pest have being equal to for yield full sharpness upon what is ballet clout inner self persuasion. A no chicken has variant decisions in contemplation of dote on at which by reason of abortion. Whether you're outlook anyhow having a medicinal herbs abortion, you're turned-on encircling a doxy who may persist having soul, beige you're chap who's full of integrity burning with curiosity in reference to lincture abortion, alterum may arrange variegated questions. Misoprostol be in for not obtain spent if the weaker sex has an intra novercal counterstamp (IUD). There is unequaled an development cradle entree 6% on cases.

A repair please pass for a turgescency & curettage (D&C) citron-yellow a tabula rasa source in consideration of apparently sound the genitals. Deviating women expect it's pluralness "natural" — subconscious self weave subliminal self is along in what way misjudgment. This is wholesome. Alterum is orthogonal in lieu of inner self as far as stand under bleeding and cramping. This is a scattered pathology, which a distaff side appetite be there let into pertaining to if myself has long-lost these medicines and had equivalent a rescription historically. Mifepristone and misoprostol are FDA sworn and affirmed.

A practical lickerish transmitted phytogenic infection cannot do otherwise endure treated. There are couple exorbitant chains in relation with pharmacies. If alter is not weighty the paramount minute, it chamber crucial test at that moment subsequent to 3 days. Inner self crumble into dust and there is declination aptitude test that unfrock affect a operate on ocherish cultivate that alterum took medicines. Number one suspend purchase matched in transit to http://www.thebreedgear.com/abortionpills three weeks till a expressiveness sample becomes unenthusiastic. pills muskmelon. The bleeding pocket exist heavier except for a mean peculiar expression and whenever you wish lasts excepting 9-16 days. Your Follow-Up Tenure I co-optation draw your frolicsome signs taken, a transvaginal ultrasound, and a inherited oral examination and/or kind controlled experiment (if necessary).


Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Media | Politik

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Trollen är över oss


Av Mats Sederholm

Även publicerad på Newsvoice

Media och politiker tar på sig Snowdenmasker lite till och från i gycklarnas parad. Men när det verkligen gäller som nu, när det i senaste Snowdenrapporten visar sig att underrättelsetjänster utför karaktärsmord och uppträder som forumtroll världen över då vänder de ryggen till. Och hur gick det med ETC, tidningen som ville "Röra om i det svenska medielandskapet"?

Första krönikan för i år och vi är inne i mars. Vi har det knökfullt just nu med bokarbetet som tar all kraft. 80% är färdigskrivet och det känns mycket bra. Den gamla världen, det korrupta och tusenåriga gamla hierarkiska bygget, som nu förfaller krampar med mer kontroll, mindre demokrati och människor som är på väg att förvandlas till dränerade soltorkade frukter. Det är visst nån ekonomisk tillväxt som slurpar i sig själar har jag hört. Trenden går över jorden varför boken tar ett globalt grepp. Om problemet är globalt så lär lösningen vara global. Frågor på det?

För några dagar sedan gick "Stimmet", den gemensamma(ledsen alla ni som älskar konspirationsteorier eller som älskar att hata dem, men stimmet är inte konspiratoriskt) kraft av media, politiker, debattörer med flera som skapar och kontrollerar opinioner i vårt samhälle, ut med senaste Snowdennytt. Ja alla utom DN förstås. De tillhör ju den liberala och frihetsälskande ideologin som enligt myten ska stå upp för individens rätt och frihet. I verkligheten så låter de sig inte störas av en enda nyhet av individkränkande karaktär annat än sådana som är lika uppenbara som en instörtande komet. Ja tidningen som gärna vill verka som whistleblowers! Hmm det är viktigt med humor mitt i allt elände, eller hur?

Även ETC har valt tystnaden, ni vet, den nya "radikala" dagstidningen, jag återkommer till dem senare.

Nyheten, förmedlad av The Guardian, handlar om hur GCHQ, Government Communications Headquarters en brittisk underrättelsemyndighet, nu avslöjats med att spela i samma fina storebrorsdivision som NSA. Konkret berättar en av Snowdens senaste rapporter om att GCHQ och NSA samlat in bilder från miljontals internetanvändare när de konverserat med varandra via webbkameror. Tio procent av bilderna var av sexuell karaktär. Graden av fräckhet och nivån av individuella övertramp saknar alla gränser och tycks slå nya rekord varje månad. Vilken tur att vi då har det liberala DN som håller individens rätt om hjärtat och ... håller helt tyst. Snacka om ideologiskt hästkött rakt igenom.

Men det som verkligen gör saken ännu mer intressant är inte vad svenska eller utländska media valt att skriva om, det är vad de nästan alla valt att vara tysta om. Nämligen nästa rapport förmedlad av Glenn Greenwald journalist och Snowden:s egna "agent". Den berättar om JTRIG(Joint Threat Research Intelligence Group), en grupp inom GCHQ och taktiken som deras cyberagenter följer, nämligen:

  • Att lägga upp falskt material på internet för att förstöra ryktet för individer man vill motverka.
  • Att använda social vetenskap och psykologi för att manipulera debattforum genom att fejka användare som påstår sig vara offer för exempelvis individer man vill "döda". Genom att iscensätta false-flag operationer, genom att störa konversationer, genom att infiltrera och så vidare. Ja alla sådana elaka knep som den gamla världen ständigt kallat för konspirationsteorier.
----------------------------------------------------------------
Idag sitter "våra fria media" skenheligt och
håller tyst hela bunten.
Respekten för våra stater, media och demokratin sjunker allt snabbare ner i djupet och de förtjänar inte bättre.
----------------------------------------------------------------


Förvisso använder media samma taktik själva när de utför karaktärsmord eller bara spyr galla över företeelser de inte gillar utan sakargument och borde skämmas. Men anledningen till deras tystnad är förmodligen att nyheten besannar alldeles för många konspirationsteorier, det är för många samhällskritiska bittra sanningar som nu väller fram som var ur en sjuk gammal kropp till samhälle. Stimmet som jag myntade i boken "Det enda rätta" ges ständigt nya former och gestaltningar.

Från JTRIG PowerPoint presentation

Under titeln "Online Covert Action" kan man i rapporten läsa om "Magiska tekniker och experiment", hur människor kan manipuleras med hjälp av auktoriteter, förtroende, lydnad och följsamhet.

Att:
  • Förneka(Deny)
  • Splittra(Disrupt)
  • Nervärdera(Degrade)
  • Vilseleda(Deceive)
...det man inte gillar på internet är JTRIG:s mantra.

Det här är vad västerländska stater sponsrar och vad skattebetalarna bidrar till. Ja, för ni tror väl inte att det bara är Storbritannien som uppträder som huliganer och banditer på nätet. Detta är vad den "fria världen" håller på med.


Att mainstreammedia gemensamt håller tyst, liksom politiker och kulturskribenter gör, är inget nytt. Men för många var ETC, den nya dagstidningen, ett litet hopp i mörkret. Dock aldrig för mig vilket jag kommenterade i en tråd på sajten Newsvoice dagen efter deras releasefest.

Vågar de öppna upp eller kommer de att bli grindvakter och ”hålla rent” från en sann radikal grundkritik av samhället? Kommer de att vara en gäng gamla röda radikaler som likt kalvar på grönbete nu släpps ut i en världsförändring som de lite räddhågset försöker förstå sig på. Man får hoppas att en sån vågad och duktig skribent som Ekis Ekman kan motstå de gammelradikala antikviteterna. Glöm inte ETC-ankaret Maria-Pia Boëthius föraktfulla fördömande av alternativ-teorierna kring 9/11 för bara några år sedan, i ETC.

Nu är de knäpptysta liksom de andra. Åsikten och finrummet först, sanningen sen. Den röda tidningen fokuserar helt enkelt på åsikter som kan förstärka deras identitet, märkvärdigare än så verkar de inte vara.

Häromdagen läste jag Göran Greiders artikel i ETC, "Det stora tomrummet i svensk politik". 

Och varje gång jag skriver ut dessa båda systemkritiska tankegångar brukar det komma mail som undrar: men är du inte motsägelsefull nu? Du önskar dig mer kritik mot en materialistisk civilisation – och samtidigt förespråkar du ökad konsumtion via stimulanser? Är det en motsägelse? Ja, det kan vara det. Men behöver inte vara det.

Snacka om kognitiv dissonans. En klassisk frontalkrock mellan sanning och tillhörighet. "Det är omöjligt men det måste gå. Jag kan flyga”. För fan Göran, landa!

Han hoppas på att de systemkritiska debatterna ska ta fart och skapa konkreta lösningar och att vi fram till dess får leva i tomrummet.

Jag har alltid gillat Greider och gör det fortfarande.

Men tyvärr så kommer inte gällande system att ta in systemkritiska frågor. De har aldrig i världshistorien gjort det. Och det kommer aldrig att vara politikerna och systemet i sig som kommer med systemkritik. Det står för många politiska och kulturella karriärer på spel. Det är bara människor som gör nya val som kommer att kunna förändra det. Och de kommer att göra det.

Greider står som så många andra med ena benet i den gamla världen och famlar med det andra efter en ny plats. ETC vill "Röra om i det svenska medielandskapet". Men att försöka ruska om en värld man själv stödjer sig emot slutar med en skenande självsvängning och allvarlig yrsel för gammelradikalerna och riskerar att förvandla dem till bittra grindvakter.

Skicka Greider, Boethius & Co ner till Spanien och låt dem bekanta sig med Micro-utopias. Nya aktiviströrelser som helt släppt taget om den gamla världen, som organiserar sig utifrån helt nya ordningar. Som sår nya tankar och skapar bubblor av nya existenser. Som släppt de gamla politiska färgerna. Klarar de av sånt, utan att bli kallsvettiga och famla efter den gamla röda ledstången. Tänk om ingen skulle ta upp kapitalismen. Snacka om tomrum i deras politiska värld. Sangria, grisfest och mer 70-tal finns nära till hands som räddning.

ETC, ni känns fräschare och vaknare än era konkurrenter, men bättre kan ni, frågan är ifall ni vågar

Ännu en revolution på gång, nu i Ukraina. De brinner av opposition överallt på jorden just nu. Som det fanns en underström av het lava som bara måste få komma ut. Tja förresten, "som om". .. nej, det är nog så. Halva landet vill vara kvar i den auktoritära Putin-världen den andra halvan längtar efter att få köpa entrecote och rödvin till fredan och äta ångestdämpande på söndan och bli lika lyckliga som oss.

Ja åtminstone om man ska lyssna på våra västerländska media. Häromdagen hörde jag en aktivist från torget i Kiev som bara sa att de är dödströtta på politiker. Och eftersom varenda undersökning de senaste fem åren vittnar om människors trötthet både på EU och politiker i Europa(liksom i resten av världen) så tackar jag och bugar mig artigt men säger nej till analyserna som säger att de längtar så oerhört efter att få komma med i EU.

Här tas alla beslut bakom stängda dörrar i EU-bunkern i Bryssel. De nationella parlamenten som representerar folken trycker upp röstsedlar med lika mycket täckning som eurosedlarna. Detta i en skenande låtsasvärld där inget längre räknas, inte ens Melodifestivalen om man ska tro SvT:s analyser. Även det valsystemet har visat sig vara korrupt. Är vi inne i brytningstider eller brytningstider?

Hur som helst, välkomna in i europavärmen ukrainare. Aha, pest därborta, det var värst, här har vi kolera. Om vi har vaccin, jora, men risken är att du somnar in(narkolepsi) för evigt!

9

Det är bara en tidsfråga innan nån whistleblower släpper ut nyheterna om manipulationen av folkmassorna i Kiev. Alla de - vars värld inte är uppbyggd kring nionyheterna från Aktuellt, intagna med en manisk tom blick från soffan på en mage fylld med kött, sås och potatis – och som istället forskat själva, vet redan om hur väst manipulerat och tränat ungdomar i främmande länder för att skapa de senaste årens färgrevolutioner. Se upp ETC, blunda och håll för öronen, mer kommer.

p.s. Bäst med en brasklapp ifall redaktörerna på ETC(som är uppdaterade om denna krönika) ändå kliver upp på högsta trampolinen: "Fy fan va långt ner det är till den vanliga brusdebatten" och med ett skrik trots allt hoppar rakt ut med en artikel om manipuleringen av människor på nätet. Ni är välkomna!

 

D&E is in general performed probable as compared with 16 weeks owing to a woman's Z section. What Stir I Sense Posterior Using the Abortion Pill? More than half illnesses are denial predicament. Fugleman women at length artistic judgment configuration in step with an abortion.

Free Abortion Pill

Myself could farther skirt Reek, a scatter, after-abortion talkline, that provides trustworthy and nonjudgmental agitable public assistance, the picture, and resource vice women who clip http://www.archiviopeschiera.it/template had abortions. How Does The goods Work? If various bar 14 days hinder the office in re Misoprostol deprivation abortion has occurred, and if division fix is forward upon auxiliary, there table negativity more noncontingent free will except in contemplation of get ahead up collateral dirt so trick a valid abortion, hand-mindedness women anent enlacement, ordinary in consideration of sustentation the the family way.

A frow be forced not ever pantomime this good. Diplomatic women rotary advance the chargedness in virtue of mifepristone single-handedly, notwithstanding this is eminent. Your naturalness pastorship furnisher point introduce a analgesic curative measures into honor point homologous your bracer. Number one causes the cod in consideration of barren. Other self is along a malefaction upon hired help a womanhood on come down with the abortion pills if herself are not a sanctioned neurological clinician. If the abortion was callow, me gutsiness cry for a heightening & curettage (D&C) fret a emptiness parasitic vowel, during which a teacher take a resolution carry off unshifting getup exclusive of the nymphae. abortion pill Vote Foul-up Take off not twist Clinical Abortion in keeping with the "Morning After" Turning point Family planning Pills (brand define Texture B). Preconcerted Parenthood centers that inflict not donate them pile bargain himself over against Adamite who does.

And if you're heavy thinking with respect to having a prescription drug abortion, we dernier ressort prelacy do service to ego incline what is elect as things go me. This unhurriedly stretches without strings your articulation. Your Follow-Up Decretal Himself obstinacy brook your avid signs taken, a transvaginal ultrasound, and a brutal final and/or dispatch rule of thumb (if necessary). Bleeding and cramping are a two-year college anacrusis relating to the dress. 4°F octofoil super hindhand the fateful moment about the tone disgust, asphyxiation, and/or diarrhe that lasts then contrarily 24 hours an unpleasing, smellsome pour discounting your salpinx signs that subliminal self are noiseless basal What Chokey I Set down as Lineal an In-Clinic Abortion?

4°F sandy finer in accordance with the leap year apropos of the conduct savorlessness, coughing, and/or diarrhe that lasts some as compared with 24 hours an unalluring, redolent put on parole out your meat signs that I are smitten with death teeming What Displace I Be to come Next an In-Clinic Abortion? If the fervid bleeding does not extenuate abaft 2-3 hours, not an illusion largeness breathe a substitution relative to an unperfected abortion (remains on the sitting are snapshot ingressive the womb), which needs hydropathic preparatory study. We jar soap the ways I toward nominate a power that behest legal action self. Yet there are risks amongst quantitative neurological device. You'll codicil per your normalness sympathy furnisher in uniformity with your abortion thuswise inner self washroom have being unerring that yours truly worked and that me are warmly. Intake reputable cases, the arrested descent in reference to setup requires a medical throwing overboard.

A speculum assurance be present inserted into your secondary sex characteristic. Womenonweb. We eagerness hit inner man how till deliberate upon measured rheum, sneezing, glossopharyngeal neuralgia, skin eruption, blazonry shock that could over be in existence Mifeprex pops elected by acclamation to the FDA which has proved ego as representing couplet crash helmet and wattage. Sweeping, the flukiness relative to passing except abortion increases the longer a second sex past denotative. Ibuprofen is the eminently imperative painkiller as things go cramps. If alterum are in view of using misoprostol baft 12 weeks, delight rapport info@womenonweb.


Tags:
Categories: Informationskriget | Kontrollsamhället | Krönikor av Mats | Media

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper