Av Mats Sederholm
Engla, Arboga-rättegången, Tito, Carolin-mordet, Skräckens källare,
försvunna Madeleine… ja listan känns oändlig! Är det nån annan här i
etern som kan uppleva att någonting inte står rätt till? Hur många ljus
ska vi tända och varför egentligen?
Alltså, det är ju fruktansvärda övergrepp som media tar upp och det
handlar om offer som förtjänar all uppmärksamhet och stöd, men är det
detta som är uppsåtet bakom det här mediadrevet? Alla dessa bisarra
brott drar till sig uppmärksamhet och de är lönsamma för media. Den som
inte tror mig bör fundera över begreppet tittköer. Köer på vägar som
bildas när det skett en olycka och människor bara måste få se. Jag kröp
fram i 30 km/h på Essingeleden i Stockholm för bara några dagar sen av
den anledningen för att sedan kunna braka iväg i 100 efter att ha
passerat de blinkande blåljusen och en demolerad personbil omringad av
räddningspersonal som försökte komma åt stackarn därinne.
I spåren av vår stressade och alltmer själlösa tillvaro där
människor ständigt förlorar energi så blir underhållningen allt
viktigare. Skitsamma vad för slags underhållning. Människor har alltid
dragits till olyckor säger då den coolt distanserade betraktaren med en
självbild om att vara lite smart sådär. Exakt! säger jag då och menar
att detta utnyttjas allt mer effektivt. Keep coming wise guy!
I en värld där globaliseringen ökar, där de politiska kontrasterna
suddas ut, där begrepp som sympati, empati, närhet och långsiktiga
visioner hamnar allt längre ner på innelistorna så uppstår ett vakuum
efter verkliga ting. Människors behov av att kunna skapa sin egen
verklighet försvinner inte, men vakuumet av maktlöshet som uppstår, kan
täppas till med olika typer av sötningsmedel. Och de blir alltmer
bisarra ju mer av mänsklig likgiltighet och omedveten uppgivenhet som
breder ut sig.
Mänskliga hjärtan kan tryckas tillbaka men aldrig utplånas. När min
mobil plötsligt pep upprepat för ett år sedan och jag läste sms på sms
om att stödja munkarna i Burma genom att bära något rött på sig, så var
det ett uttryck för en djup längtan efter att kunna ”göra något”. Att
de flesta glömt bort munkarna någon månad senare och istället var
engagerade i någon av de pågående rättegångarna är en tragisk trend i
vårt ytliga tidevarv. Behovet efter realiteter och hjärtemusik, men
kanaliserat till praktiska och kontaktbefriande sms är vad det handlar
om. Vi orkar inte något annat!
Det övergripande skeendet som jag tangerat här kommer det att
återvändas till här på Klar Sikt. Tro mig, inget är en slump av det som
sker i vår värld idag, tvärtom, det finns kristallklara förklaringar
till fenomen i vårt samhälle som framstår som åtskilda och som aldrig
nämns i media, men som hör ihop och dessvärre ingår i en riktigt mörk
agenda. Mer om detta längre fram.
Häng med!
Mats
d4e69c3d-89b1-434e-8bda-fcdedfa82ec0|0|.0
Tags:
Categories:
Krönikor av Mats