SEE ARTICLES IN ENGLISH ON THE NEW BLOG - BEYOND

Övervaka mig mera, tack!


 

Av Linda Bjuvgård

För bara en liten tid sedan gick Datainspektionens generaldirektör, Göran Gräslund, ut i pressen och uppmärksammade samhället på det missbruk av övervakningskameror som blivit kutym i svenska skolor. En av de viktigaste poänger han framförde var faran för att vi skapar en avtrubbande effekt hos våra barn och unga. Se där, äntligen en poäng som är lätt att förklara och få förståelse för tänkte jag. Eller?

En rektor jag känner gick ut i den lokala pressen, poserade för tidningens kameror tillsammans med sina elever under en av sina övervakningskameror och uttryckte sin starka åsikt att det var helt uppåt väggarna att förbjuda övervakningen. Till sin uppbackning hade han flera tonåriga elever vilka alla var rörande överens om att kamerorna var jättebra. ”Så länge det inte finns kameror på toaletterna så är de inga problem för mig”. Typ.

Obemärkt och överallt ploppar det upp nya kameror. Vi vänjer oss gradvis. Och ändå tyckte de flesta att det var lite obehagligt med tv-programmet Big Brother när det först kom. Ni vet den där såpan där deltagarna är inlåsta i ett totalövervakat hus dygnet runt i flera veckor. Jag var inte ensam om att reagera med obehag och kallt konstatera att ”det där skulle jag aldrig gå med på själv”.

Eftersom jag arbetar i skolans värld passade jag en dag på att fråga ett par lärare i fikarummet vad de tyckte om alla dessa övervakningskameror. Och som de flesta andra tyckte också de att det var bra. Och är det något som jag har lärt mig så är det att tron på kamerornas effekt är stor, alldeles för stor. För väldig få känner till hur lite effekt övervakningskamerorna egentligen har. Och ännu färre är de som har funderat över de långsiktiga skadorna som kamerorna istället åsamkar. Som det där med den avtrubbande effekten för att ta ett enda exempel av många. För vad är det för signaler vi sänder ut till våra minsta samhällsmedborgare? Att Big Brother på tv är förkastligt men att vilken vuxen som helst ska ha rätt att sitta och övervaka dig på en monitor i skolan. Och på bussen, tåget, i affärer, på gatorna, på sjukhus, på arbetsplatsen, ja i stort sett överallt. Utom toaletten då förstås, där går ju gränsen.

Nej, vi skapar medborgare som från barnsben blir präglade till att låta överheten göra vad som helst. Integriteten försvinner, vi uppmuntras så sakteligen till ett slags prostituerande där våra gränser suddas ut. Övergreppen kan öka eftersom vi inte längre har vett att säga nej.

En annan rektor jag känner kommenterade det hela genom att först påstå att hon var emot övervakningskameror men att hon inte tänkte stänga av kamerorna förrän någon ytterligare instans (jag minns inte vilken) fattat ett beslut som utan tvekan säger att skolan inte får använda dem. Men om man säger så, så kan man ju inte vara emot kamerorna. Inte på riktigt va?

Förutom att vara övervakad på jobbet så kan jag nu för tiden inte ens peta mig i näsan i fred på väg till eller från jobbet. De små globformade kamerorna som sitter som ett pärlband i varje SL-buss har full koll på mig. Jag undrar om även chauffören har det, kan han/hon se mig i en liten tv-monitor där framme i förarhytten? Kan han/hon kanske till och med se vad jag läser? Hugaligen. Trygghetssystem heter det visst, och jag som aldrig upplevt att det skulle varit speciellt otryggt på bussarna. Kanske är det så i innerstan, men knappast här ute i förorten där jag bor. Men faktum är att körkortslösa jag aldrig, under alla de år som jag har nyttjat de kommunala färdmedlen i Stockholmsregionen, har varit med om någon situation där en övervakningskamera skulle varit till nytta.

Övervakning handlar inte bara om kameror. Långt ifrån! I en diskussionstråd på Familjeliv.se var nästan alla mammor rörande överens om att de gärna skulle köpa ett litet mikrochip och sätta in i deras barns kläder som ett sätt att ha koll på var barnen befinner sig. Halleluja för den nya tekniken! Några mammor var beredda att gå ännu ett steg, nämligen att placera chippet under huden på barnen eftersom ”en jacka kan man ju ta av sig”. Jackan existerar för övrigt redan.

Idag finns det en uppsjö av tekniska lösningar avsedda att övervaka människor. Utöver kameror och chip finns det t ex sofistikerad programvara för datorer som bland annat kan skilja på och identifiera ansikten på ett foto. Det finns programvara som kan skanna Internet efter misstänkta terrorister, likväl som att reagera om du lånar en bok för mycket om tortyr på biblioteket. Det finns GPS-sändare i våra mobiltelefoner som med hjälp av satelliter kan berätta exakt var vi befinner oss. Det finns programvara som kan analysera övervakningsfilm för att spåra människor som i någon mening har ett avvikande beteende. Och ja, listan kan göras lång. För de som är intresserade kan jag rekommendera www.stoppa-storebror.se.

Men nu är det ju faktiskt så att vi vill bli kontrollerade och övervakade. Och våra unga allra mest. I skolan där jag arbetar har det den senaste tiden skett en mängd stölder ur elevernas skåp. Men bara på ställen där det inte finns några kameror. Och genast höjs ungdomarnas röster i protest: ”varför finns det inga kameror där för?!”. Att dagens unga inte protesterar mot sådana trivialiteter som krig, svält eller taskig behandling av politiska fångar i utlandet längre, må så vara. Vi får ju vara glada att de skriker om någonting i alla fall.

Och eftersom jag har rent mjöl i påsen ska jag ju inte klaga. Övervaka mig gärna mera, kära Storebror. Varför inte på toaletten också, jag gör ju inget konstigt eller olagligt där heller…

Debattlänkar   DN


Tags:
Categories: Kontrollsamhället | Krönikor av Linda

1 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Comments

December 9. 2008 20:36

mats

Lars Weiss efterlyser i DN bloggarnas reaktioner på övervakningskameror i bl.a. skolor. Vi med, här på Klar Sikt!

Mats

mats

Add comment


(Will show your Gravatar icon)

  Country flag

biuquote
  • Comment
  • Preview
Loading



Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper