SEE ARTICLES IN ENGLISH ON THE NEW BLOG - BEYOND

Barack Obama

 

 

Av Mats Sederholm

Uppdaterad 2008-11-08. Se längre ner.
Uppdaterad 2008-11-24. Se längre ner.
Uppdaterad 2008-12-03. Se längre ner.
Uppdaterad 2008-12-12. Se längst ner.


Barack ”han verkar okej” Obama ser ut att ha tagit hem spelet om Vita Huset.  

Det ”historiska valet” är över, månader av kampanjer, engagemang och mediapådrag, är avslutade. Media och politiker har fått sin gala, ”demokratin” har vunnit igen … i Fablernas värld, i Fablernas värld.

För det första så finns det ingen demokrati värd namnet i ”världens största demokrati”. Det är ett spel om pengar och förtroende hos de som kan garantera pengar till kampanjerna. När manuset är skrivet och scenen redan är besatt, ja först då släpps väljarna in i röstlokalerna.

Men spelet presenteras inte så av media. De väljer den slätstrukna och mest ytliga versionen av denna teater trots att de vet. De t.o.m. rapporterar pliktskyldigast om en av de mest använda klichéerna någonsin. Förändring! Barack Obama står för förändring! Samma entoniga fras som Bill Clinton använde 1992 och som upprepats i historien så många gånger.

Människor är i grunden förda bakom ljuset och kämpar i sina likriktade drönarliv efter något som kan skapa en förändring. ”Vad som helst bara vi får en förändring”. ”Ge oss ett hopp” som för övrigt är nästa tragiska klyscha som använts så framgångsrikt tidigare i historien. Men också en av de mest giftigaste, minns Hitler när han gav Tyskland hopp!

Men det sker ingenting. Människor ges ingen förändring, Vita Huset bär inte på några hopp och inte våra svenska regeringar heller för den delen. Presidenterna är redan framtagna av etablissemanget och ges kampanjpengar från företag som främst av allt önskar Status Quo och att ”The show must go on”.  

Men tillbaka till Obama. Mannen som påstår sig vara son till en getaherde från Kenya och som gärna dammar av klichén ”vad som helst är möjligt i Amerika”.  Sanningen, har det visat sig, är att hans pappa var en student och tillhörde en välbärgad släkt.

Obama pratar om förändring och skyltar gärna med att han vill dra tillbaka USA ur Irak. Samtidigt som han vill öka intensiteten i Afghanistan!

Den ”nya fräscha” Barack Obama är inte mer förändringsorienterad än att han omger sig med den utrikespolitiska rådgivaren Zbigniew Brzezinski, som redan på 80-talet var med och intrigerade fram Sovjets invasion av Afghanistan genom att förse Mujahedin, föregångarna till Talibanerna, med vapen. Brzezinski är för övrigt involverad i de grupperingar av bakomliggande makthavare såsom George Soros, David Rockefeller m.fl. som styr och ställer bakom de oskyldiga frontlinjerna som en ”demokratiskt folkvald” marionett/president utgör.

Det är inte presidenter som skriver sina tal, inte ens när man talar om något så starkt som ”ondskans axelmakter.” Bakom sådana ord så finns det en krets av påverkare som infiltrerar både de demokratiska och republikanska lägren. Man låter inte världens makt och avgöranden vila på en person när denne ändå kommer att bytas ut om fyra år. Den amerikanska politiken finns bäst beskriven i The Project for the New American Century (2000). Ett dokument om framtida strategier sammansatt av sådana som kallas neokonservativa bl.a. Dick Cheney, Donald Rumsfeld, Paul Wolfowitz ocn rad en andra personer som besitter toppositioner inom styrelser, media, företag, ja även utländska sådana. Här talas om framtiden och om nödvändigheten av att dominera Gulf-regionen, om en omedelbar lösning på Saddamproblemet, om att skapa en internationell säkerhetsordning, att internationella fredsinsatser skall domineras av USA och inte av FN, att Korea, Syrien, Iran och Libyen är ”farliga regimer” vilket rättfärdigar skapandet av ett globalt samordnat system som kan agera och kontrollera utvecklingen (en världsarmé), ja listan är hur lång som helst på allt sådant som blivit till verklighet åren efter terrorattacken. Men då är det bara en hake, Terrorattacken och dess påverkan kunde ju ingen förutse … men fortsätter man att läsa i Project for the New American Century så finner man att ”processen som skapar de här förändringarna, kan ta lång tid, såvida inte någon katastrofal och frambringande händelse av typen Pearl Harbor inträffar”. Detta var skrivet ett år innan september 2001!

Denna ”nya fräscha” förändringens man Barack Obama kommer inte att svika agendan, han tvekar inte att upprepa vad Bush gjort. Han har själv sagt att ”ifall vi skulle få rapporter om terrorverksamhet i Pakistan så tvekar vi inte att slå till”. Den gamla slagdängan ”Smoke them out” är inte långt borta. Och vad gäller Iran har han redan sagt att ”Vi håller alla möjligheter öppna vad gäller Iran, det innebär också ett militärt ingripande”

Säg mig, varför hör vi absolut INGENTING om allt detta från media?

Nej, nu är det uppesittarkväll där vi tvingas bli ipluggade de mest ytliga versionerna om vad valet består i och hur den ”stora demokratin” går till ett historiskt val.

Det är ett val av schackpjäser i en demokratins maskerad. De som styr är inga av de som spelar pajaser som presidenter.

”It’s a big club, and you ain’t in it”

Låt oss gnugga rutorna och se klart.

Mats

 * * * * * * * 

Uppdatering 2008-11-18

Drygt ett dygn har passerat efter Obamas valseger.  Världen och inte minst Sverige har fått uppleva en yra utan dess like. Obama har fått en uppmärksamhet som mer liknar en messias, eller en världspresident. Människor gråter på bilder från USA. På ”vad tycker du” forum hos dagstidningarna flödade det på med  helt besinningslösa hyllningar.

America Vera-Zavala en av de som var med att blidade Attac i Sverige sa en gång på ett debattprogram på tv att ”när Saddam försvinner så kommer man att dansa på gatorna i Irak, men när Bush är borta så dansar hela världen”. Och visst drar det Amerikanska folket en lättnades suck och visst bär de på en skam och vädrar återupprättelse, men detta räcker inte som förklaring till denna stämning.

Det finns, som jag menar, en oro bland människor i hela västvärlden. Finanskrisen är bara en av de senaste sprickorna som uppstått i det ”civiliserade och demokratiska” väst. Klimatkrisen och övervakningssamhället är andra oroande trender i tiden liksom hotet från terrorism. 

Det är denna värld som Obama kliver in i, det är den här utvecklingen som pågår och som accelererar. Vilken roll kommer han att spela i de allt ökande kraven på globala initiativ?
Kanske det är diffusa frågor jag ställer, men jag vill inte föregå en kommande artikel som just handlar om den begynnande globala ordningen.

Alla de som dansade i Harlem härom natten kommer tids nog att uppgivet sloka med blicken och inse att det inte blev bättre den här gången heller. Folket har fått en lördagspåse med godis men den varar inte länge, speciellt inte när man är så in i vassen sugen på något gott. Människor har hungriga hjärtan och riktar sökande, trängtande och flackande ögon efter något de inte kan sätta ord på. De hungriga tiderna kommer att fortsätta och för att ändra på dem så måste man först våga se klart.

Mats 

   * * * * * * * 

Uppdatering 2008-11-24

Frälsaren Obama samlar så sakteliga ihop "sina trupper" bestående av rådgivare, diplomater m.fl.

Ett av de senaste tillskotten är Madeleine Albright, utrikesminister åt Bill Clinton 1997-2000. Hon skickades av Obama till G20-mötet nyligen och tycks ha fått fullt förtroende.

Den blivande presidenten Obama, han som är "emot krig" tvekar inte att ta med kvinnan om tyckte att det var okej att 500.000 barn dödades i samband med attackerna mot Irak.

Intervjuare:
Vi har hört att en halv miljon barn har dött. Det är alltså mer barn än som dog i Hiroshima. Tycker du att det är värt priset?

Albright:
Jag tycker att det är ett svårt val, men priset... vi tycker att det är värt priset.

**

Om ryktena om Hillary Clintons medverkan i regeringen infrias så skulle det betyda att Bush:es och Clinton's har och kommer att styra den amerikanska poltiken i 24 år. I landet där "vem som helst kan bli president".

**

Dennis Ross är namnet på en av måpnga betraktade rådgivare åt Obama. Samma politiker har skrivit under en grupp poltitikers beskrivning av hur USA slutligen måst attackera Iran. Mer om detta här.

Frågan är om vi ska bry oss om medias beskrivning av Obama, eller varför inte Oprah Winfrey:s, eller om vi vågar se sanningen i vitögat. Obama kan bli långt farligare för världen än George Bush. Han har ett intellekt som gör hans retorik mindre tydlig. 

   * * * * * * * 

Uppdatering 2008-12-03

Aftonbladet har en ovanligt vaken artikel om valet av Hillary Clinton som utrikesminister. "Med Hillary Clinton som nästa utrikesminister försvinner det sista hoppet om en radikal förändring av USA:s krigspolitik. Clinton stödde aktivt George W Bush i upptakten till Irakkriget. Hon stod bakom sin mans förödande bombningar och ekonomiska sanktioner mot Irak. I våras sa hon om Iran att ”vi kan utplåna dem totalt”. Hon står fast vid det uttalandet. ".

Vidare, jag skrev i ursprungsartikeln dagen efter valet "Man låter inte världens makt och avgöranden vila på en person när denne ändå kommer att bytas ut om fyra år. Den amerikanska politiken finns bäst beskriven i  Project for the New American Century (2000). " och redan kan vi räkna in två av författarna till denna neokonservativa vision i Obamas regering. Det tog bara några veckor att "få rätt" och det är bara tragiskt och hopplöst.
Redan några dagar efter festbruset kanske nu i alla fall några börjat nyktra till.

   * * * * * * * 

Uppdatering 2008-12-12

Aftonbladet från 5/12 avslöjas nu att det försigått diskussioner om hur man ska angripa Iran, mitt under valkampanjen och tvärsöver partigränserna. Kanske det bara handlar om månader innan nästa "Irak-krig" drar igång. Att det finns allt mindre utrymme för demokratin i USA blir tydligare för varje dag. Obama som, förutom att han tog över Bush försvarminister!!!, backas upp av krafter och så kallade tankesmedjor som sätter politiken, snarare än honom själv. Och dessa krafter har inte fokus på partitillhörigheter.


Mats

Diskussionslänkar: AF


Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Politik

6 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Comments

November 25. 2008 18:02

Karin

Hej Mats!

Jag är nu alldeles för dåligt insatt i utrikespolitik för att kunna avgöra huruvida förhållandena som politiken berör kommer att bli till det bättre, sämre eller utan nån nämnvärd förändring alls under Obamas tid pom president. Är din poäng att han är sämre än ett annat val av kandidat (Clinton antar jag då, då jag förutsätter att det ändå måste vara en demokrat) eller att bara uttrycka misstron överlag mot USA/makt? I mina ögon så är det ändå en viss skillnad i vilken politiker/parti som kommer fram och som får saker att röra på sig i en ny riktning men du verkar mer se det som sak samma? Bush eller Obama, same same but different?

Så klart att den frälsaranda som han tagit sig fram med kommer skapa en hel del besvikelser bland människor som på ett naivt sätt hoppas på denna "change". Men å andra sidan, bara genom sin roll så lär han höja många afroamerikaners syn på sig själva, och vita amerikaners syn på sina svarta medmänniskor. En bra sak enligt mig och det kan iaf finnas en möjlighet att det skapar förutsättningar för något som tidigare inte har kunnat uppstå.

Men framtiden får väl utvisa huruvida Obama är en riktig ulv i fårakläder som egentligen är en större manifestation av ondskan än vad Bush varit enligt många. Själv hoppas jag på att han lägger ner det där frälsarpratet rejält och lägger fokus på konkreta förändringar för att minska klassklyftor (lär ju dröja dock och han kan skylla på den ekonomiska situationen ett bra tag) och samtal med omvärldens makthavare runt dom aktuella och viktiga frågorna. Man kan ju iaf inte förneka att han har en möjlighet att vara med och skapa förändring, just eftersom situationen ser ut som den gör i nuläget. Någon måste trots allt axla rollen som USA:s president och jag tror iaf inte att han gör det sämre än någon annan.

/Karin

Karin

November 26. 2008 14:02

mats

Hej Karin

"Är din poäng att han är sämre än ett annat val av kandidat"

Min poäng, som kanske är lite luddig, är att Obama inte är annorlunda än tidigare presidenter. Han är stöttad/beroende av samma politiker, diplomater och inflytelserika toppar som de andra.

"så är det ändå en viss skillnad i vilken politiker/parti som kommer fram och som får saker att röra på sig i en ny riktning "

Jag ser inte den variation av riktningar. För mig så har USA:s roll varit ungefär densamma. Bush har förvisso drivit saker och ting extremt långt, men min poäng är att Obama inte är så annorlunda som man kan tro. Han är.liksom presidenter i allmänhet, endast en frontfigur. Jag har försökt konkretiserat detta i de fakta jag tagit upp.

Mats

mats

December 1. 2008 22:13

Karin

Lite sent svar, men...

Nu har ju trots allt USA ett presidentstyre och verkliga förändringar kommer att ske utifrån den formen vare sig man gillar det eller ej, så själv ser jag det som ganska viktigt att en ny "typ" av person kommer fram som ett språkrör för att folket ska intressera sig mer för politiken mot vad varit fallet dom senaste decennierna. Sprida något slags hopp i denna värld som blivit allt dystrare under Bush-eran.

Visst ska man inte ta ut nåt i förskott men jag hoppas iaf på att det hela ska kunna leda till en ny riktning i världen med mer dialog och samarbete över nationsgränser. Som i sig skulle kunna skapa andra slags möjligheter längre fram. Presidenten ska väl vara "bara" en frontfigur, makt att påverka och förändra ligger ändå i rollen mer än i någon annan ledares roll (utom diktatorer då) så nog tycker jag det är viktigt vem som blir vald och att det åtminstone KAN göra en skillnad i en del avseenden.

Fint att Hillary kom med på ett hörn också, hoppas Linda är glad över det även om det inte var toppositionen hon knep. ;)

/Karin

Karin

December 3. 2008 20:44

mats

Hej Karin

Du kan ju följa uppdateringarna här och jag måste säga att jag har oerhört svårt att se ur det ska vara möjligt att se en förbättring.

Däremot tror jag, som du är inne på, att det kommer att skapas fler dialoger och mer samarbete med Obama i spetsen, men vad är syftet med det är min fråga?

Jag kommer också att ta upp Obama i min nästa krönika "Den nya världsordningen".

Ha det
Mats

mats

December 14. 2008 09:29

Adis

Hej Mats!
Såg din sida igår kväll där du länkade från aftonbladet(smart gjort Smile)
Känns väldigt skönt att det är fler personer som tänker i samma bana som jag (och några till) och som inte låter sig luras av väldsordningens planer för oss.
Det med Obama måste jag säga är välskrivet av dig- jag har alltid tänkt i liknande banor- dock har jag aldrig följt hans ord noga har alltid tänkt att det mesta han säger är troligtvis "rätt" eftersom han verkar vara en ärlig person- tills häromdagen då det visade sig att han skulle ha Hillary C. med sig i sin politiska krets. Om man har lite färgsinne samt kan känna på sig det andliga så inser man snabbt att Hillary är som en Trojansk häst- perfekt på ytan och välkommen i alla lägen, men när ridån har fallit har man gjort sitt livs största misstag! Madeleine Albright skall vi inte tala om (satans dotter?) en kvinna utan några värderingar som helst!
Det är egenligen givet att Bushsläkten och Clintonsläkten har gått samman för att på så vis kunna härska tillsammans i flera årtionden, om inte decennier. Nu verkar ju även Obama vara med (hmmm undra om det inte är bara för att få usa's svarta på sin sida)
Skall med glädje följa din sida och försöka kommentera på det jag kan.

Good luck!

/Adis
  

Adis

December 14. 2008 18:07

mats

Hej Adis

Tack för uppskattningen.

Ja BUSH/CLINTON eran kommer att vara i ett kvarts sekel och t.o.m. den mest romantiske beundraren av den amerikanska demokratin måste väl börja tänka lite.

Ha det
Mats

mats

Add comment


(Will show your Gravatar icon)

  Country flag

biuquote
  • Comment
  • Preview
Loading



Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper