SEE ARTICLES IN ENGLISH ON THE NEW BLOG - BEYOND

Sverige, ett andligt tomrum



Av Linda Bjuvgård  

Sverige är ett tämligen själlöst land, ett land där andligheten har förpassats ut i skamvrån, något som ännu en gång blev så tydligt för mig en helg för några veckor sedan när Mats och jag fick för oss att åka på ”andlig utflykt”. Vi började med att besöka en vanlig svensk kyrka, faktiskt den kyrka där jag döptes en gång i tiden. Kyrkan är riktigt gammal, vacker och ligger belägen på en kulle med utsikt över ett vackert åkerlandskap. Kullen är vad människor förr i tiden skulle betraktat som en naturlig kraftplats. Nästan alla gamla kyrkor är placerade på mark som bär på speciella vibrationer. Att det är på det viset är det inget som vi är ensamma om att notera. Kraftplatser har uppmärksammats genom hela historien och över hela jorden, men getts olika namn och olika betydelser.

En kraftplats alltså, ett magiskt område där vad som helst kan hända? Nja, så värst dramatiskt är det nog inte men nog borde en sådan plats åtminstone sjuda av liv och andlighet.  Mats och jag gick ett varv runt kyrkogården för att därefter kliva in i själva kyrkobyggnaden. Dörren stod olåst och det visade sig att det fanns människor där inne, något som inte alls är självklart nu för tiden. Kyrkofolket förberedde sig inför ett bröllop fick vi snart veta.

Kyrkovärden tog sig an oss och visade runt medan jag fotade lite interiör. Det blev snart tydligt att han kunde sin kyrka och dess historia. Men kunde han sin andlighet då, började jag fundera efter ett tag. För det var just där som det felade. Vi fick reda på så mycket men allt, precis allt, handlade om det materiella. Vår värd höll ett föredrag om kyrkobyggnaden och restaureringar, årtal hit och årtal dit. Han berättade passionerat om värdefulla historiska föremål och kopior, stölder och bränder. Han gav till och med fototips. Han visade sig kunna en del om belysning och Photoshop.

Men var fanns själen? Var fanns den andliga födan? Överallt men inte i kyrkan, verkade det som.

Vi lämnade den svenska kyrkan bakom oss och begav oss istället mot Hare Krishnas huvudsäte som ligger beläget bara någon kilometer därifrån. Gården består av ett tiotal hus varav en som tjänar som huvudbyggnad.  En del av husen var målade i indiskinspirerade pastellfärger och vi kunde känna en doft av rökelse när vi smög runt innanför staketet som omgärdar gården. Vid ett tillfälle passerade vi nog gränsen för lagbrott eftersom Mats ville kika närmare på huvudbyggnaden. Vi smög på tok för nära husväggen och kikade in genom fönstret för att där inne skåda vad som såg ut att vara ett altare. Då öppnas plötsligt fönstret och ut sticker ett huvud! Mats och jag var snabba att ursäkta oss men vår ärliga nyfikenhet räddade oss tack och lov, precis som den brukar göra för det mesta.
 
Så istället blev vi inbjudna till det allra mest heliga och sedan följde ett långt samtal. Och det var på riktigt, det var äkta och det var inte tal om någon sektaktig ”övertalningskampanj”, om nu någon trodde det.  Vi kunde mötas någonstans mittemellan i en djup konversation om våra mest grundläggande tankar om livet. Vi ställde esoteriska frågor, jämförde olika religioner, redde ut paralleller och skillnader mellan Krishnafilosofin och kristendomen. Vi fotade de indiska moders- och fadersgudarnas skulpturer och ställde praktiska frågor om livet på gården, livet i Hare Krishna-rörelsen, deras ekonomi, matvanor, meditation, deras framtidsbild och mycket mer.  Och innan vi åkte hem till vår vanliga Lördagsfika framför tv:n hade vår värd försett oss med vegetariskt fikabröd (en del var okej, men det mesta var ganska smaklöst, tack och lov för Delicatos punchrullar).

Vår Hare Krishna-värd berättade förresten att prästen i min gamla dopkyrka brukar komma dit ibland. För andliga samtal i gott samförstånd. Hare Krishna-värden brukade dock aldrig hälsa på i svenska kyrkan. Något som inte förvånar mig ett dugg.

 
Allt som allt var det två intressanta men vitt skilda möten. För det är inte lätt att finna likheter mellan svensk kristendom och Krishnarörelsen. Visserligen är även Hare Krishna på nedåtgång, de har inte alls lika många medlemmar idag som de hade en gång i tiden.  I alla fall inte i Sverige. Men där de tappar i medlemsantal och inkomster så tycks de i alla fall inte tappa i andlighet, vilket är allt annat än vad man kan säga om svensk kristendom som snudd på prostituerar sig med sin desperata buss- och tågreklam. Och som håller själlösa dop och bröllop för människor som mest gillar den sköna och traditionella atmosfären som en kyrka kan skänka, men som ger blanka fan i Jesus och hans kärleksbudskap…

Jo, förresten det finns en likhet till. Vår svenske kyrkvärd berättade att de nu för tiden inte kan ha kyrkan olåst när den är obemannad. Med tiden har nämligen stölderna och skadegörelsen ökat dramatiskt. Missdåd utförda av människor utan någon som helst känsla för vare sig religioner eller historia. Vi pratade aldrig om sådant på Hare Krishnas gård, men vi kunde inte låta bli att lägga märke till flera övervakningskameror vid ingångarna.

Religioner har gjort mycket ont i världen, inget snack om det. Det här är ingen propaganda för den ena eller andra religionen. Det finns mycket att anmärka på i både kristendomen, Krishnarörelsen och vilken andra religioner som helst. Men trots att vi klarar oss utan religioner så behöver vi en andlighet. För mig är andligheten en lika självklar ingrediens som mat och vatten i Maslows psykologiska behovstrappa. Varför? Jo, därför att vi ÄR andliga varelser, vi har en själ och kan därför aldrig nöja oss med att bara mata våra kroppar.
 
Var och en blir salig på sin tro, brukar det heta. Och det spelar faktiskt ingen större roll hur den tron ser ut. Men tro inte att det går att komma undan tron i sig! För även om vi väljer att förkasta allt vad gudar och andlighet heter och istället väljer att tillbe den allsmäktige Vetenskapen, så är det fortfarande en tro. En tro med ganska stora brister om du frågar mig.  Och dess största brist ligger i att den inte ens kan tillfredställa vårt allra mest grundläggande behov, nämligen behovet av förtröstan.

Men vi lever i Sverige, landet där Gud är mobbad och satt på undantag. Landet där alla som är religiösa automatiskt blir betraktade som sektmedlemmar. Att säga att man tror på Gud skapar en tryckt stämning i rummet, medan att säga att man inte tror på en Gud direkt, men på ”någonting större i alla fall” – det är okej.  Fast vad är skillnaden?

Personligen har jag min egen andlighet. Jag behöver varken kristendom, Hare Krishna eller någon annan färdigtuggad andlig föda. Men jag önskar en större öppenhet för andliga värden i detta land. Och mer värme. Jag vill att vi ska våga prata med varandra om det existentiella. Skit samma att vi tycker och tror olika!
 
Det kommer att komma en dag när det andliga vakuumet, Sverige, kommer att kväva oss. Därför är det hög tid att fylla det andliga tomrummet med själ. Och med luft, så att vi alla kan få andas.


Diskussionslänkar:  Aftonbladet


Tags:
Categories: Andlighet | Krönikor av Linda

27 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Comments

November 27. 2008 14:19

kyrksyster

En kyrka på landsbyggden är kanske numera mer ett minnesmärke än en kyrka. Avfolkningen är påtaglig och avkristningen oxå. Många kyrkor används bara till dop, vigsel och begravning. Gudstjänsterna koncentreras till en huvudkyrka i trakten så att man blir några fler. Så visst kan en del kyrkor kännas övergivna av både Gud och människor. Men det är ju tack och lov inte ett generellt fenomen...

kyrksyster

November 27. 2008 16:08

linda

Hej kyrksyster!

Tack för din kommentar.

Blir nyfiken på varför du kallar dig just kyrksyster. Jobbar du inom svenska kyrkan? Och vad menar du med att det inte är ett generellt fenomen? Jag tycker att det är just precis det, det är i Sverige. Däremot inte om man ser till världen i stort. Inte än i alla fall...

Vänligen
Linda

linda

November 28. 2008 01:10

kyrksyster

Titta in på min blogg...

Jag har jobbat som diakon i Svenska kyrkan i ca 30 år. Numera jobbar jag med organisationsutveckling i kyrkan.

Och ser hur vissa församlingar utarmas, men också hur andra får liv och åter liv...

kyrksyster

November 28. 2008 10:59

linda

Hej igen kyrksyster!

Och ursäkta min ovana. Sekunden efter att jag hade postat min förra kommentar insåg jag att du hade länkat till din blogg så jag gick in där och kikade runt. Smile Läste bl a ett jättebra inlägg om jämlikhet och varför det har blivit något fult. Det inlägget har vissa likheter om min artikel "Hellre en svart än en kvinna".

Vad är det för församlingar som börjar att få liv? Är det ute i förorterna kanske?

Linda

linda

December 19. 2008 21:00

Inga

Jag hoppas ni inte stannar utanför massa kyrkobyggnader utan fortsätter att söka, det är inte i byggnader man hittar livet, livet finns enbart i Jesus och Jesus finns där hos dig då du åkallar honom och söker honom.
Jag är vägen och sanningen och livet säger Jesus, inget kommer till fadern utom genom mig

Mvh
Inga

Inga

December 19. 2008 23:17

linda

Men Inga, vi gick ju faktiskt IN. Wink

Och hur kommer man till Modern då?

(OBS! Min fråga är seriöst ställd även om jag skämtade till det först).

Linda

linda

December 19. 2008 23:42

Jerry

Inga.

"inget kommer till fadern utom genom mig"

förklara den meningen närmare. Är alla andra profeter falska?

Muhammed, buddha, konfucius, m.fl.

"livet finns enbart i Jesus och Jesus finns där hos dig då du åkallar honom och söker honom."

Men om jag är en genomgod människa som ständigt försöker utveckla mig och hela tiden vill ge till min omgivning. Och jag inte har hittat jesus. Jag kanske aldrig har tänkt på det.

år inte jag "frälsning" då?

Jag kanske ser mer upp till buddha.
Iofs alla profeter har något bra att säga, jag försöker att inte fastna vid nån särskild.

Ambres är en av dom jag ser mest upp till.

Han har sagt, "säger någon till dig att det här är den enda vägen ska du springa med alla ben du har."

Jerry



Jerry

December 22. 2008 02:17

Thomas

Hej Linda. Din text fick mig att tänka på ett citat av Bertrand Russel, Som står återgivet i "Illusionen om Gud" av Richard Dawkins. Here goes:

"Jag tror att jag kommer ruttna när jag dör, och ingenting av mitt ego kommer att överleva. Jag är inte ung och jag älskar livet. Men jag bör hålla mig för god för att darra av skräck vid tanken på utplåning. Lycka är äkta lycka även om den måste ta slut, och tankar och kärlek förlorar inte heller sitt värde därför att de inte består för evigt. Många har uppträtt med stolthet på schavotten; samma stolthet bör lära oss att sannfärdigt begrunda människans plats i världen. Även om vi först huttrar vid vetenskapens öppna fönster efter de traditionella förmänskligande myternas sköna inomhusvärme, skänker den friska luften till sist kraft och de stora rymderna har sin egen storslagenhet."

Appropå att du skriver om vetenskapen och religionens/andlighetens kraft till förtröstan. Jag måste också fråga om du inte ser den logiska luckan i att anta att det finns en Gud(eller vad man nu vill stoppa för övernaturligt väsen i hans ställe) för att du anser dig behöva förtröstan? Att tankar om gud eller ett liv efter detta ger förtröstan gör det naturligtvis inte troligare att de tankarna stämmer med verkligheten. Är det verkligen anledningen till att du godtar "andlighet"?

Thomas

December 22. 2008 12:46

Jerry

Thomas

Har du tänkt på att man kanske tror på gud av andra skäl än att man behöver "förtröstan" och "något att tro på". Kanske för att man som jag inte tror att universum enbart är en slump. Att det finns någon slags kraft bakom en så komplex skapelse.

Och vad är den logiska luckan att det skulle finnas en gud eller inte?

Vi kommer aldrig kunna BEVISA gud och vi kommer kanske inte på ett tag bevisa saker som att vi har en själ eller liknande.

Men du talar om verkligheten som om något statiskt, som vetenskapen har patent på. Vetenskapen kan inte förklara allt. Den försöker, men det skulle gå snabbare om den inte försökte förneka någon företeelse eller liknande bara för att den inte stämmer överens med världsbilden eller inte kan bevisas eller prövas.

Men kan du sätta ditt liv på att det INTE finns en gud.

Vad får dig att vara så säker?

Sen den ursprungliga betydelsen av andlighet är "handla med intuition".

Ifall du undrade.

En andlig människa enligt mig är en som tänker till, funderar, känner in, använder sin intuition eller sin magkänsla, lever kärleksfullt, och bryr sig om sig och sin omgivning.
Har säkert glömt några kriterier men det är några iallafall.

Jerry

Jerry

December 22. 2008 13:01

linda

Hej Thomas!

Självfallet är det inte så enkelt så att det skulle vara mitt behov av förtröstan som "skapar" min Gud. Jag har inte uttryckt ens en alldeles så liten gnutta av min andliga tro i denna krönika. Och det är svårt att få plats med det här också. En sak är då säker och det är att logik inget har med saken att göra. För att förstå andligheten måste du våga lämna logiken bakom dig och ge dig ut i ett helhetsseende och in i intuitionen. Och jag vet att det låter flummigt och fel och ologiskt, men så är det bara.

Och jag behöver ingen Gud eller ett liv efter detta. Däri ligger inte min förtröstan. Dock behöver jag en mening med allt. Men framförallt är det en fråga om att jag nu för tiden bara _vet_ att vi alla ingår i ett sammanhang som jag väljer att kalla Gud.

Det har inte alltid varit så. En gång i tiden tänkte jag kanske som du. Jag kunde nästan hånflina åt folk som var så dumma att de inte bara kunde acceptera att döden innebar det absoluta slutet på allt. Pang, bom, kolsvart och sedan inget mer. På samma sätt hade jag en jättestor tro på vetenskapen. Jag är fortfarande intresserad av vetenskap, men jag kan idag se på de nmed måtta och förnuft. Vetenskapen har sina brister helt enkelt.

Så varför ändrade jag mig kan man fråga. Ja, jag vet faktiskt inte. Jag fick ingen uppenbarelse eller nånting annat storslaget. Det snarare växte fram långsamt.

En del av min andlighet hittade jag genom att läsa sf-boken "Stiftelsen och Jorden" av Asimov. Där beskrivs planeten Gaia som är en enda stor levande organism och medvetande. Alla som lever på Gaia är en del av henne och hennes medvetande. Och när jag läste om detta så slog det mig plötsligt att det såklart var så det funkade! Och att jag egentligen alltid vetat detta.

Vänligen
Linda

linda

December 22. 2008 19:31

Thomas

Jerry

Visst känner jag till "designargumentet". Det är gammalt som gatan och var ett av Thomas av Aquinos fem gudsbevis. Då gällde det människan och inte universum. Evolutionsteorin tog död på människans komplexitet som bevis för att hon är skapad. Om universum är medvetet skapat eller inte är kanske en knepigare fråga men vad jag vet finns det inget som direkt tyder på det. Snarare kommer vetenskapen närmare och närmare att kunna förklara universum som en naturlig företeelse.

Den logiska luckan jag nämnde var inte om huruvida det finns en gud eller inte. Det jag syftade på var Lindas argument som jag uppfattade ungefär: Om Gud inte finns blir livet för tungt för att det inte finns någon förtröstan, alltså hittar jag på gud.

"Den försöker, men det skulle gå snabbare om den inte försökte förneka någon företeelse eller liknande bara för att den inte stämmer överens med världsbilden eller inte kan bevisas eller prövas."

Vad syftar du på här egentligen? Går inte att kommentera om du inte specificerar lite.

"Men kan du sätta ditt liv på att det INTE finns en gud."

Well, det går ju aldrig att hundraprocentigt bevisa det negativa, så jag kan ju inte vara säker på att Gud inte existerar. Men jag kan vara lika säker på att han inte existerar som jag är på att Påskharen, Tandfén, Teskedsgumman, Harry Potter eller Sherlock Holmes inte existerar. Alla är nämligen bara idéer födda i människors huvuden utan ett jota stöd för att de skulle vara verkliga. Om några verkliga bevis för att Gud existerar skulle uppdagas, kanske jag skulle få ändra mig.

Thomas

December 22. 2008 19:56

Thomas

Linda

Vad kul att du nämner just den boken. Asimov är min favorit och jag har läst den flera gånger, när jag var yngre och senast för något år sedan. Jag minns också att jag blev väldigt tagen av tanken på Gaia, där allting hänger ihop och är kopplat tillsammans. Men oavsett hur vacker en tanke är, så gör det den inte till sanning. Och att tro att man kan luska ut fundamentala sanningar genom intuition kallar jag hybris. Rimligen måste du väl undersöka den värld du vill förklara. Undrar förresten vad ateist-humanisten Asimov skulle ha tyckt om att en av hans böcker "frälst" någon.
Vad är det för brister i vetenskapen du syftar på, som gör att du tycker att du behöver andlighet/intuition för att förstå världen?

Thomas

December 22. 2008 20:21

Fredrik

Thomas, när du nämner GUD så innefattar det DIN uppfattning. Vad den är, vad du inbegriper i ordet och inte. Det finns lika många uppfattningar om gud som det finns människor. I en del sammanhang kallas gudomligheten för "Det som är" och vi leds osökt in på frågan om varande.
Några bevis för Gud finns bara inom oss. Och nu menar jag inte någon kristen, muslimsk, eller yttre rädslobaserad gudsbild, utan endast känslan av enhet. Eller helhet.
Andlighet är inte någon intellektuell karta utan endast ett otal tekniker att finna sig själv. Och därigenom mänskligheten. "I botten av mig finns också botten av dig" och vice versa.
Meningen med andlighet är också (som jag ser det) att finna sammanhang, känna enhet med något större, att helt enkelt vara en hel varelse.
Inte bli någon massprojicerad gubbe.

Vetenskap och religioner skapar tyvärr separation för både människan och världen. Och detta beror av vårt alltför snustorra intellektualiserande. Intellektet tillhör nämligen det förflutna. Medans känslan alltid är i nuet. Och nuet är en upplevelse. Ingen idé, ingen tanke. Nuet går inte att äga, eller konservera, i nuet finns vad vi behöver för att verkligen lära oss. Att verkligen förändras.

Fast frågan är ju vad vi önskar uppleva av livet.

Fredrik

Fredrik

December 22. 2008 21:38

linda

Tja Thomas!

Där Asimov befinner sig idag är han nog omåttligt stolt över att, genom en av sina böcker, ha lyckats hjälpa någon till sin andlighet. Eller som man brukar säga: ”när fan blir gammal blir han religiös”. :-D

Människor som söker hela sanningen genom vetenskapen och dess metoder talar gärna om logik som om det vore svaret på allt. Logik har sina begränsningar, något som för övrigt vulcans och Data i Star Trek med jämna mellanrum får erfara. Wink

Vetenskapsfrälsta tänker inte på hur ologiskt det är att ställa krav på en skapelse som de helt enkelt vet för lite om. För krav ställer dem. Kraven ser ut som så att för att något ska kunna vara sant så måste det gå att upprepa si och så många gånger under si och så (av människan) kontrollerade former.
  
Men hallå! Vem är det som har hybris här egentligen?  För tänk om skapelsen inte lyder under våra tvång, tänk om den är flexiblare och (faktiskt) roligare än så? Vilken crazy tanke va! (Jag tänker för övrigt inte ens ta upp den galna kvantfysiken med dess lynniga partiklar, nej ordning i ledet!).

Eller tänk om… skapelsen ÄR vår helt och hållet och faktiskt lyder oss. Och just precis därför kan den aldrig någonsin förstås eller prickas in till fullo. Vi är helt enkelt för många, med alltför olika uppfattningar och upplevelser för att kunna katalogiseras med latinska namn.

Du säger:  ”Men oavsett hur vacker en tanke är, så gör det den inte till sanning.”

…säger vem? Om du släpper din logik en stund och känner in istället, vad händer då? Jag vill ha det vackra för fy fan vad trist det skulle vara utan. Meditera en stund på följande ekvation:

<--> skönhet <--> kärlek <--> sanning <-->

För du frågar: ”Vad är det för brister i vetenskapen du syftar på, som gör att du tycker att du behöver andlighet/intuition för att förstå världen?”

…utan att förstå att frågan i sig är ett av svaren. Det är helt oväsentligt vilka brister som vetenskapen bär. Jag har slutat ställa vetenskapen MOT andligheten. Förstår du? Kan du själv svara på vilka brister som andligheten/intuitionen har som gör att du behöver vetenskapen för att förstå världen? Nej, jag trodde väl inte det.

Fredrik sa: ”Fast frågan är ju vad vi önskar uppleva av livet.” – den tål också att mediteras över.

Kul att du är här och pratar, Thomas, för det var precis den här typen av samtal som jag efterlyste i min krönika!

Vänligen
Linda





linda

December 23. 2008 11:48

Jerry

Hej thomas!

"Den försöker, men det skulle gå snabbare om den inte försökte förneka någon företeelse eller liknande bara för att den inte stämmer överens med världsbilden eller inte kan bevisas eller prövas."

Vad syftar du på här egentligen? Går inte att kommentera om du inte specificerar lite.


Som övernaturliga fenomen, som utanförkroppen-upplevelser t.ex. Det har vid tillfällen till och med verifierats att personen i fråga vart utanför kroppen och betraktat den då den kunnat ge redogörelser för hur omgivningen såg ut. Pam Reynolds är ett sånt exempel. Hon var "död" i en timme och hade utanförkroppenupplevelse följd av nära-döden upplevelse, tunneln i ljuset och så vidare.
Men det finns många.

Men det här finns inte säger en del vetenskapsmän eftersom det inte kan förklarats med nuvarande teorier. Ändå har medvetandets natur börjat ifrågasättas även bland forskare.

Det här om jag ska ta ett konkret exempel.

Och man kan ju liksom inte upprepa en Utanförkroppen-upplevelse i laboratorium.De brukar uppstå spontant. Fast det finns faktiskt dom som gör det, monroeinstitutet bland annat.

Jerry



Jerry

December 26. 2008 16:51

Thomas

Fredrik

Då är vi åtminstone överrens om att alla försök att utifrån logiska tankeresonemang eller yttre erfarenheter som bevis för gud såsom designargumentet är värdelösa. Men jag (tror jag) går ett steg längre än dig och säger att personliga "upplevelser av gud" också är värdelösa som bevis för existensen av något bortom din egen hjärna.

Religion skapar som du säger verkligen separation eftersom den lär oss att tron är bättre än vetandet. Att det är bättre att tro på en orimlig gammal bok som inte går ihop på något sätt än att undersöka världen själv. Vetenskap däremot håller jag inte alls med om att det är separerande. Vetenskapen är ju bara en process. God vetenskap skulle jag beskriva som det bästa nu kända sättet att säkerställa kunskap om världen. Och med en säker kunskap kan vi agera på det bästa sättet. Därmed inte sagt att vetenskapen är ett sätt att styra våra personliga liv.

Jag är rädd att ditt resonemang om intellektet som det förflutna och känslan som närvarande inte riktigt går fram till mig. Mycket oklart vad du egentligen menar.

Thomas

December 26. 2008 17:03

Thomas

Jerry

Utanförkroppsliga upplevelser förklaras bättre och lättare som ett fenomen i hjärnan än att själen verkligen tar sig ut. För mig verkar det rimligaste vara att nära-döden upplevelser är ett fenomen liknande drömmar och andra alternativa sinneslägen såsaom drogupplevelser, som är en del av att hjärnan håller på att "stängas av".

Avsnitt tolv i första säsongen av Penn & Tellers serie Bullshit tar upp nära-döden upplevelser. Även om jag inte riktigt gillar attityden i "Bullshit" är det ganska informativt. Ladda hem det om du är intresserad.

Thomas

December 26. 2008 17:16

mats

Hej Thomas

Hoppas Fredrik ursäktar ifall jag går in och kommenterar frågan.

Andligheten är inte ologisk, den är bara ologisk med utgångspunkt från DITT tänkande Thomas. Du gör som många andra ateister och vetenskapstroende gör, ni försöker ta patent på logiken, förnuftet och verkligheten. Du kämpar med detta precis som djupt religiösa gör. De försöker erövra verkligheten med hjälp av Bibeln, Koranen eller någon annan ordningsskrift.

Den vetenskapliga tron försöker förskjuta verkligheten in i det vetenskapliga hörnet. Du/ni gör det genom att förbise människors inre verklighet till förmån för den yttre verkligheten. Detta om något, är brist på logik och sunt förnuft.

Om du höjer kameran och ser det andliga och det materiella sida vid sida så ser du också det oförnuftiga, ologiska och obalanserade i att desperat hänge sig åt endera. Men jag misstänker att detta är lika svårt som att be en djupt troende att betrakta sin ordningsskrift som likvärdig de vetenskapliga. Tja, min erfarenhet är tyvärr att de vetenskapstroende är ännu mer fundamentalistiska.

Mats

mats

December 26. 2008 17:40

Thomas

Hej igen Linda

När jag tänker efter minns jag faktiskt en novell av Asimov där han anspelar på sitt judiska arv. Jäkligt synd att han skulle dö förresten, jag tror han hade fler bra böcker kvar i sig. Och du kanske känner till att han dog i Aids som han fått i en blodtransfusion. Sorgligt.

Tänker du kanske på avsnittet av The Next Generation där Data får en flickvän? Bland det roligaste som hänt i rymden tror jag Smile

Angående det du skriver om kraven som vetenskapen ställer på verkligheten, så är de ju en del av den vetenskapliga processen. För att kunna säkerställa kunskap så att den till lägsta möjliga grad påverkas av våra mänskliga svagheter när det gäller att uppfatta verkligheten. Om verkligheten som du säger är flexibel, så skulle de delarna som är flexibla, och inte går att duplicera pålitligt vara omöjliga att skilja från rent påhittade saker.

Visst är vackra tankar värda något. Även om de inte stämmer med verkligheten. Men det fula och vedervärdiga är lika sant som det vackra.

Och angående din i och för sig retoriska fråga om jag kan svara på vilka brister i intuitionen som gör att jag behöver vetenskapen så är ju svaret på det uppenbart. Så jag är inte säker på om jag förstår dig rätt här. Men iallafall så använde ju människor i årtusenden intuitionen för att förstå världen, men bara med den vetenskapliga metoden fick vi ett redskap som gav något bestående resultat. Som jag ser det har vetenskapen ändrat intuitionens roll till något som kanske är användbart ditt personliga liv men gjort den värdelös som redskap för att förklara den större världen.

Thomas

December 26. 2008 23:04

Jerry

Hej Thomas


"Som jag ser det har vetenskapen ändrat intuitionens roll till något som kanske är användbart ditt personliga liv men gjort den värdelös som redskap för att förklara den större världen."

Ja och det är vetenskapens stora brist.

Jag vägleds av min intuition varje dag.
Kallas också magkänsla.  När man kan känna att, det här är rätt, eller nä det här är inte rätt, det vill jag inte delta i.
Utan att kunna förklara varför.
Intuitionen gör sig gällande när man får en isande känsla om att nånting kommer hända, man bara VET det, och det sedan gör.
Har du känt det nån gång?
Jag har känt det ibland, jag känner folk som ofta känner så.

Fast det tillhör ju det personliga livet som sagt. men i vetenskapen, tja, förklara den större världen, det kan man väl göra på många sätt. Jag tycker att vi utgör världen, utan människor och andra levande varelser  är jorden bara en stenklump.
Jag tror att den "större världen" skulle tett sig bättre om människor använde sin intuition och slutade bete sig som robotar, eller får.

Känns det här rätt? Osv. Känna in. Känna efter. Gå efter magkänslan.





Det känns bara som vetenskapen ibland försöker avfärda allt som man inte kan BEVISA.

Men vissa saker kan man inte bevisa.
Man bara vet.

"Utanförkroppsliga upplevelser förklaras bättre och lättare som ett fenomen i hjärnan än att själen verkligen tar sig ut"

Pam reynolds hjärna var obrukbar när hon upplevde Utanförkroppen-upplevelsen följt av en ljuset i tunneln-upplevelse.

Hon blev nedkyld till några grader och hennes system stängdes av i en timma, hjärta, hjärna, allting.

För att operera ett artärbråck. Hjärnan fungerade helt enkelt inte.

ÄNDÅ upplevde hon detta. Det motsäger enligt min mening den teorin.

The brain isn't functioning. It's not there. It's destroyed. It's abnormal. But, yet, it can produce these very clear experiences ... an unconscious state is when the brain ceases to function. For example, if you faint, you fall to the floor, you don't know what's happening and the brain isn't working. The memory systems are particularly sensitive to unconsciousness. So, you won't remember anything. But, yet, after one of these experiences [a NDE], you come out with clear, lucid memories ... This is a real puzzle for science. I have not yet seen any good scientific explanation which can explain that fact."

Läkaren i fallet uttalade sig. nedan följer länken.

www.near-death.com/experiences/evidence01.html

Sen förstår jag inte varför upplevelser skulle vara värdelösa ur bevisningssynpunkt bara för att man inte kan bevisa dom.

Jerry














Jerry

December 27. 2008 19:51

Thomas

Jerry

Jag förstår att du fann den där historien övertygande, men för mig är det ändå troligare att det helt enkelt handlar om en form av livlig hallucination.

Angående om jag någon gång har haft en känsla av något som jag senare fått verifierad så är svaret ja. Men jag ser det som att alla känslor som inte har visat sig stämma med verkligheten motbevisar tanken att jag kan förutspå framtiden eller fjärruppleva eller vad det nu kan vara.

"Det känns bara som vetenskapen ibland försöker avfärda allt som man inte kan BEVISA."

En sak som den vetenskapliga metoden har lärt oss är att människor har djupa brister när det gäller att rapportera och vittna om verkligheten, speciellt när de själva är direkt inblandade. Därför försöker man utforma vetenskapliga experiment för att undvika sådant i möjligaste grad. Placeboeffekten är ett enkelt exempel på detta.

Thomas

December 27. 2008 19:56

Thomas

Mats

Ateim är en tro på samma sätt som att inte samla på frimärken är en hobby.

Återkom om du har något mer konkret att komma med istället för en hög beskyllningar baserade på fria fantasier.

Thomas

December 27. 2008 20:17

mats

Hej

"Ateim är en tro på samma sätt som att inte samla på frimärken är en hobby"

Så brukar man se på det när man är extra innesluten i sin egen tro.

Vetenskapens sätt att betrakta tillvaron på är att knyta sin observationer till det yttre vilket bara är halva verkligheten. Jag vet inte vilken verklighet du lever i, men ifall du inte är en helt lobotomerad och robotiferad varelse så har du säkert en egen uppfattning om tillvaron. Det är upp dig att kalla ditt egna medvetande för fria fantasier.

Jag tycker du är värd mer än så!

Mats

mats

March 1. 2009 15:59

dennis

De står skrivet om vår tid i skrifter från hela världen, från alla tider.Människan har länge vart förblindad.gud=kraften. Energin som föder allt. Kalla de va ni vill. För mig är de Gud.Mer specifikt behöver de inte vara. Med tanke på att allt handlar om tro o tillit. Se din broder, däri finns Gud! Se din omgivnig, däri finns Gud! Fråga er själva. Vad tänker människan på? Är de då så konstigt att vi varken ser eller känner Gud?! Släpp samhället o följ Guds väg. lev av jorden, föd boskap. Endast då tror jag sannigen visar sig.Hur många känner ni som mår så bra dom borde?Vi jobbar o sliter för saker vi absolut inte behöver o de suger kraften ur vår jord.Ur oss.  permakultur. Hållbart levndssätt. Precis som Adam o Eva. Vi har glömt så mycket.  Den som vågar tro,o uppoffra ska få hela Guds härlighet. Människan krånglar till Gud me namn o benämningar.Folk förkastar religon o tro för att de enda dom ser av den är att den skapar krig. De är inte Gud. Det är människan. Människans girighet.  Använd ditt hjärta i resan.  Ditt samvete är Gud o med ditt samvete blir du fri. Grunden är ärlighet först o främst för dig själv. Endast då ser man klart. För alla som är skeptiska. Lev så här o Gud visar sig. man kan inte köpa sig till frälsning. Gud tog av allt,jord, vatten o djuren, växter osv o skapade människan. Däri moderjord. Alla "religoner" är ju en o samma. Bli inte så blinda av allt skrivet. Allt är ju så logiskt. citat från kingdom of heaven. Its a kingdom of consiens(samvete,osäker på stav.) or nothing

dennis

March 1. 2009 16:00

dennis

så känner ja. ville bara dela me mig.

dennis

March 3. 2009 11:47

mats

Hej Dennis

"ville bara dela me mig."
Och det tycker jag att du gjorde jättebra.

Enkelheten, närvaron, jorden och verkligheten ÄR Gud.
Andlighet utan religion.

Mats

mats

November 11. 2009 22:20

peter levenhopp

ja visst är det så-

peter levenhopp

Add comment


(Will show your Gravatar icon)

  Country flag

biuquote
  • Comment
  • Preview
Loading



Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper