SEE ARTICLES IN ENGLISH ON THE NEW BLOG - BEYOND

Kostymgubbarnas kamp för fostren



Av Linda Bjuvgård

Abortmotståndare finns i alla smaker. Det är både män och kvinnor, unga och gamla, alla raser finns representerade.  En del är religiösa, andra inte. Detsamma kan sägas om abortförespråkare. Abort är inte och kommer aldrig att bli ett enkelt ämne. Det finns många aspekter att ta hänsyn till och ämnet rör upp många känslor. Den här krönikan gör därför inte anspråk på att komma med ”alla svar”, eller ens alla frågor. De allra flesta aborter (93 procent) utförs före utgången av fostervecka 12. Abortmotståndare däremot älskar att dra upp och dramatisera de aborter som utförs efter vecka 18, men de ”glömmer” bort att berätta hur otroligt få de sena aborterna är, och vad de beror på. De ca 300 sena aborter som under ett år utförs i Sverige beror på: fosterskada (54,3 procent), fysisk eller psykisk sjukdom (4,5 procent) och psykosociala skäl (41,2 procent). De psykosociala skälen är oftast fall av misshandel, missbruk och kriminalitet. Där hittar du också tonåriga flickor som har förträngt sin graviditet.

I rättvisans namn ska också nämnas att abortförespråkare, å andra sidan, gärna pratar om de stackars kvinnor som blivit gravida genom incest eller en våldtäkt, men ”glömmer” bort att upplysa om att den kategorin bara utgör mindre än 1 procent av alla aborter.

Någonstans på den cirka nio månader långa vägen från ägg och spermie till ett livsdugligt foster blir en människa till. Den stora frågan är när och ingen kan svara på det. Om man som jag tror på själens existens blir frågan ännu mer komplicerad. Min uppfattning är att det blivande barnets själ vandrar sida vid sida med mamman en tid innan den kliver ner i sin fysiska kropp. Och även efter att själen har boat in sig i kroppen kan den, under en tid, ”hoppa” in och ut ur kroppen lite som den vill. Som ett sätt att sakta vänja sig vid den ganska tunga fysiska tillvaron. Som jag ser det går en själ aldrig ner i en kropp förrän mot mitten, kanske till och med slutet av graviditeten. Dessutom går det inte att döda en själ, du kan bara ta bort möjligheten för en själ att bosätta sig i en viss kropp.

Men hur som helst. Huvudämnet för denna krönika är något annat. Det handlar om varför en viss typ blir så starka abortmotståndare. Det handlar om medelålders män, ofta finklädda i kostym och inte alltför sällan religiösa.
 
När jag läser om eller ser inslag på TV om abortmotstånd så ser jag ofta just dessa män i fronten för kampen. Hur kommer det sig? Och dessa män _är_ verkligen passionerat hängivna sin kamp mot aborter. De talar om ”det ofödda barnets rättigheter” och påstår att ”varje embryo är en individ”. Dessa kostymklädda gubbar älskar verkligen foster, det kan det inte råda någon tvekan om. Frågan blir då följaktligen: var finns alla dessa kärleksfulla män i de födda barnens värld? För jag kan då inte se dem. Jag ser de inte i lekparkerna, inte på dagis, inte på öppna förskolan, inte i skolan, inte på föräldraforum på nätet, inte någonstans av alla de platser där det finns barn eller där barnafrågor dryftas.

Jag är övertygad om att ingen kvinna egentligen önskar genomföra en abort. Det finns något som tar emot på ett känslomässigt plan helt enkelt och jag tror att de flesta känner det. Därför vågar jag påstå att beslutet aldrig tas ”lättvindligt” som en del envisas med att hävda. Ändå utförs det över 33 000 aborter varje år, bara i Sverige. Sex är skönt, oftast lättsamt och roligt och det går att skydda sig mot en oönskad graviditet. Inte desto mindre händer det att en spermie tar sig förbi alla skydd och önskemål och vips så blev sexet genast så allvarligt och outhärdligt stort. Så oförargligt och ”hoppsan-aktigt” tror jag att det ligger till bakom många beslut om abort. Och visst vore det toppen om det gick att ändra på, på något vis. Framförallt för kvinnornas skull, för det är de som måste genomgå den medicinska eller kirurgiska processen och utstå både fysisk och psykisk smärta. Det är de som måste leva med skulden och skammen. Jag känner en kvinna som gjorde en abort i tonåren. Hon är en bit över 30 idag och barnlös. Hon bär fortfarande på en rädsla för att kanske inte kunna bli med barn. Det spelar ingen roll att all statistik talar emot den rädslan, hennes fruktan är starkare.

Ja, det är kvinnorna som får ta smällarna och det är nog därför jag blir så oerhört provocerad av kostymklädda, medelålders mäns kamp för ”de ofödda barnens rätt”. Och jag anar ugglor i mossen. Jag ser ingen kärlek skymta fram. Jag misstänker starkt att deras kamp egentligen handlar om något annat – kan det vara kontroll och makt?

För vad har dessa män egentligen med saken att göra? Har de själva blivit utsatta för idel kvinnor på rad som de har befruktat men som sedan aborterat bort deras blivande barn mot deras vilja? Vad är det som upprör så mycket? Jag förstår faktiskt inte.

Och de djupt religiösa är oftast värst av de alla. Det är de där männen som älskar foster men som hatar homosexuella. Yes, Jesus looooves you! De som värnar om de ofödda barnens rättigheter men som förtrycker de födda flickorna. Och de där prästerna och biskoparna i katolska kyrkan som kämpar för embryon som ser ut som grodyngel, men som utsätter småpojkar för sexuella övergrepp. ”I´m a messenger from God!”

Nej, det är något som är skumt här. Något som luktar unket. Och jag ger mig inte förrän jag har förstått vad det är.

En gång läste jag ett reportage i Illustrerad vetenskap om att människan utvecklas på samma sätt som alla andra djur i början. Att vi följer evolutionsstegen och därför, i de första embryostegen ser nästan likadana ut som t ex fågelfoster. Det är tankvärt tycker jag. Ett embryo är just bara det, ett embryo, en början på något som ännu inte är. Vi kan få tankeembryon som aldrig utvecklas till något annat än just en tanke. Den blir aldrig till, får aldrig form eller liv.

Jag hävdar att det inte finns någon annan lösning än att låta kvinnorna bestämma över abortfrågan. För tänk efter nu, hur skulle det annars vara? Ska vi ha ett samhälle där en man som befruktat en kvinna ska ha rätt att tvinga henne att vara gravid i nio månader och sedan i smärta föda fram ett barn som av sin mor inte är önskat? Vilken typ av värld skulle det bli? Jag ser ingen skillnad mellan en sådan inställning och en där man tycker att våldtäkt är okej.  ”Jag bestämmer över din kropp och en stor del av din existens”. Eller: ”Jag värnar om det cirka 2 cm stora embryots rättigheter, men skiter totalt i din hälsa”.

Det måste bli ett slut på det eviga skuldbeläggandet av kvinnor och mödrar!

Så glöm alla George W Bush, Ulf Ekman, John Ashcroft (justitieminister under Bush), Alf Svensson, Johan Lundell (generalsekreterare i ”Ja till Livet”), Tomas Seidal (ordförande i ”Ja till livet” och läkare), Lars Hamberger (läkare och professor), Göran Hägglund och allt vad de heter! De borde lägga sin energi på något annat.

Varför inte de födda barnen?

Linda

RFSU har en bra sida med fakta om aborter.
En debattartikel på aftonbladet.se skriven av ännu en man som pratar om sitt och andra mäns abortmotstånd. 
Tags:
Categories: Barnafrågor | Krönikor av Linda | Kvinnligt/manligt

14 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Comments

December 14. 2008 20:37

Fredrik

Hej Linda,

tack för den krönikan. Precis såsom jag känner och uppfattar hela frågan.
Men eftersom dagens debatt helt utesluter en förståelse, eller ens tanke, på själens resa genom kroppen, genom kroppar, genom livstider, så förblir debatten nästintill meningslös.

De kostymklädda gubbarna försvarar något helt annat. De försvarar bara en gammal idé. Som ett sätt att fortsätta sin makt över kvinnan, över sexualiteten och själva livet.

För några veckor sedan debatterades just abortfrågan i TV2 och jag blev alldeles kall över de mängder av MÄN som plötsligt dök in från alla håll. På många sätt har det i våra tider blivit legitimt att ta upp gamla kristna värderingar igen som faktiskt försvann för något decennium sedan för att de inte var up-to-date helt enkelt.

Någon vrider tillbaka klockan som sagt.

Tack igen!

Fredrik

Fredrik

December 15. 2008 16:49

linda

Tack Fredrik! Javisst är det ännu ett område där det handlar om mäns patetiska ansträngningar att hålla kvinnans energi i schack. Kan inte sägas nog många gånger. Jag tror dock att just detta område är ett sådant där många, framförallt kvinnor, pga all skam och skuld inte ser klart. Jag vill ge råg i ryggen åt alla kvinnor som av den ena eller andra anledningen tar detta svåra beslut.

Och det är extra bra att du lyfter idén att det även handlar om ett sätt att ta ägarskap om sexualiteten och livet självt. Jag ryser i sanningens namn!

Vänligen
Linda

linda

December 15. 2008 22:50

Inga



Jag är övertygad om att dessa kostymklädda männen aldrig skulle tvinga eller pressa sin partner till abort som är väldigt vanligt oavsett vilka kläder män bär.
Det finns högröstade abortliberaler till män, som även kan vara kostymklädda de också, ja då kan man ju fundera varför de är så intresserad av att försvara kvinnans frihet, kan det möjligen vara så att de själva har något att vinna på det, de kan tumla runt mer ansvarslöst och avslappnat i sänghalmen, sen om nu olyckan är framme ska det liksom vara en plikt av henne att döda deras avkomma.

Iallafall så har alltid män varit mer framåt och utåtriktad i de flesta områden, alltså de hörs och syns mer, inte bara i abortfrågan, i just denna frågan är det inte övervägande män som är mot aborter, de bara hörs mer, kvinnorna har förmodligen viktiga saker att göra som att ta hand om barnen, det råder fortfarande ojämn fördelning på hemmafronten, kvinnors tystnad och engagemang i kampandan kan också ha att göra med att de har mindre med hormonet adrenalin.
Nä jag själv är mer rädd för de män som inte vill ta ansvar för sitt sexliv, som skriker om kvinnans rätt till sin kropp fast det egentligen är deras egen frihet de är rädd om.

Mannen har sen urminnes tider varit den som har skyddat familjen de svagare mot angrepp, det ofödda barnen är den absålut svagaste så heder åt alla män som bryr sig om de de minsta.
Är dessutom männen kristna så är det också självklart att de värnar om de ofödda barnen, du skriver om själar som hoppar ut och in i fostret, ja det är din tro, men Guds ord säger att alla människor har samma värde men de svagaste och minsta är störst i himmelriket, Gud vänder upp och ned på vår matrealistiska föreställningsvärld, de minsta blir de största.
Bibeln talar om det ofödda livets stora värde. I Jeremia 1:5 läser vi: “Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till en profet för folken”. Gal. 1:15: “Han som utvalde mig redan i moderlivet”, skriver Paulus. Det står i Lukas 1:41 om Johannes döparens mamma Elisabet att “barnet spratt till i hennes moderliv”. Notera att fostret kallas för barnet. Även i v. 44 där det står att barnen spratt till av glädje.  I Psaltaren 139 kan vi läsa: Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet. .. Dina ögon såg mig medan jag ännu var ett outvecklat foster.

Sen är du osäker när livet börjar, ja det är ingen som vet det, men inga domstolar dömer till döden utan bevis, men så gör vi med det ofödda barnet, är det en människa, kan du bevisa att det inte är en människa?? de är ur arten homo sapiens, de har mänskligt DNA, de har två mänskliga föräldrar.

"Det måste bli ett slut på det eviga skuldbeläggandet av kvinnor och mödrar!"
Det är en liten människa som just har börjat sitt liv och som dör vid en abort, skulden ligger på oss alla med våra attityder och värderingar, att inte känna skuld i denna sanning vore konstigt.
Att kunna känna skuld är ett sundhetstecken och visar att man har ett samvete.

"Ska vi ha ett samhälle där en man som befruktat en kvinna ska ha rätt att tvinga henne att vara gravid i nio månader och sedan i smärta föda fram ett barn som av sin mor inte är önskat?"
eller ska vi ha ett samhälle där kvinnan pressas till abort av partner och samhälle? där vissa kriterier ska vara uppfyllda för att få föda sitt barn, där det ses som en plikt som ansvarsfullt att göra abort?




Inga

December 16. 2008 07:36

Fredrik

Snälla Inga,

Du förstår ju inte vad själen är. Du pratar ju bara om fostret, kroppen, det fysiska. Men så som du låter, så låter ALLA kristna jag pratat med och lyssnat på. Men varken jag eller någon annan kommer att kunna omvända dig - det är nämligen DU som sitter fast i en tro. Och att år 2008 sitta och referera till en gammal bok och därmed ytterligare gömma sig bakom en vedertagen tro som inget annat representerar en patriarkal uppfattning om världen.

För att inte fastna i någon formsak borde vi diskutera vad SJÄLEN är. För det är precis här vi skiljer oss åt Inga. Kristendomen har ingen aning om vad själen är. Och därmed inte evigheten.

Fredrik

Fredrik

December 16. 2008 08:44

Inga

Jaha och det vet du vad själen är??
Vari ligger felet att tala om kroppen där en eventuell själ bor?
Det viktigaste är väl ändå det vi vet, att en kropp som inte är död lever och ska ha rätt att få leva, att döda en människa på grund av den utvecklingsnivå han/hon befinner sig i eller utifrån de förmågor kroppen ännu saknar är ett brott mot människovärdesprincipen

Inga

December 16. 2008 11:59

Jerry

"ja det är din tro, men Guds ord"

Ni har er bok och jag vill inte smutskasta den på något sätt. Men har du inte NÅGON GÅNG tänkt till över lite saker som står i den. I ditt perspektiv är bibeln, en bok som skrevs för tusentals år och redigerats ett antal gånger av olika härskare, bland andra paulus, på 300-talet, helt sann och korrekt från första meningen till sista. Rätta mig om jag har fel, men det verkar som du citerar ur bibeln som om det vore facit.

Och jag vill inte först insinuera att en massa som står i bibeln skulle vara osanning, men har du tänkt SJÄLV på vad som står nån gång. Lär kristendomen dig att fundera själv, känns det här bra. Känns detta sant och riktigt i mitt hjärta, det som står här?

Saken är att du VET inte när till exempel själen går in.
Du citerar gamla bibelcitat.

"de har två mänskliga föräldrar."

Låt mig ta ett extremexempel, bara för att ställa saker på sin spets inga. Det här är ett extremexempel för att ungefär 1% av alla aborter går till på det här sättet. Pga av våldtäkt eller dylikt. en 16årig flicka som blir våldtagen, hon är inte mogen för att ta hand om ett barn och hon vill inte. Hon vill inte heller ge ett barn en dålig start på livet. Barnets pappa blir den som våldtagit henne.

Får inte hon göra en tidig abort?

Jerry






Jerry

December 16. 2008 14:18

Inga

Jag är inte ute för att tala om religion, jag nämnde det enbart för att visa hur speciellt kristna kostymbärare tänker, när de utgår ifrån bibeln, det har inte alls med att de vill förtrycka kvinnan, nu nämnde ju trådskaparen sin tro om själen som hoppar ut och in, så det följde sig naturligt att citera bibeln som många läser och tror på.

När jag talar om aborter så har inte mina åsikter förändras sen jag började läsa bibeln utan kunde bara konstatera att min människosyn stämde väl överens med evangeliets.
Abortmotståndare har jag varit sen lagen om fri abort infördes långt innan jag öppnat en bibel och sedan jag första gången såg en bild av ett foster. När jag sedan burit barn i min kropp och verkligen inte bara har fått se utan också har fått känna att det är människoliv som verkligen lever har mina åsikter bara förstärkts.

"de har två mänskliga föräldrar."
jasså står det så i bibeln, då är det ju inte osanning, för visst behövs det två föräldrar för att det ska bli ett barn, eller visst har ett mänskligt barn två mänskliga föräldrar.

Angående problemet med våldtäkt så vill jag inte ödsla tid på det, jag efterlyser i första hand  problemlösningar för de återstående 99%

Inga

December 16. 2008 22:56

linda

Hej Inga, Fredrik och Jerry!

Jag stoppar bara in huvudet en snabbis för att säga att jag kommer att skriva ett svar här i morgon. Det rycker i fingrarna, men jag är för trött och måste sova. Smile

Jag vill också hemskt gärna kommentera ditt inlägg, Inga, under "Fröken, älskar du mig?". Tycker du har fått in en del bra poänger där! Men som sagt jag återkommer om det i morgon.

God natt!
Linda

linda

December 17. 2008 21:41

linda

Hej alla!

Inga skrev: ”i just denna frågan är det inte övervägande män som är mot aborter, de bara hörs mer”

Det vet jag inte säkert, har ingen statistik på det, MEN man måste ha klart för sig att om en viss kategori (i det här fallet, som så ofta, männen) hörs och syns mest så har de också större makt. Alltså blir frekvensen av mindre betydelse än styrkan, om du förstår vad jag menar?

Inga, du skriver också en del om mäns försök att slippa ifrån ansvaret över sitt sexliv. Och jag har inget att säga emot där. Jag blir förbannad när jag tänker på män som tvingar sina kvinnor till att göra abort, samtidigt som jag är kluven i detta… Det är ibland lätt hänt att en befruktning sker och det kan inte vara lätt att vara man i detta heller. Jag tror att man måste försöka tänka sig in i allas olika situationer och känslor innan man tar en bestämd ställning – oavsett fråga. Det går inte att vara kategorisk.

Sammanfattningsvis menar jag att det är fel att tvinga någon en kvinna att göra abort, samtidigt som någon slags hänsyn även måste tas till vad mannen tycker om saken.

I övrigt vill jag säga att jag inte har mycket till övers för vad Bibeln säger om saken och jag tycker att dina åsikter och tankegångar om mannens ställning som beskyddare av de svaga känns ogenomtänkta och mossiga. Det går en tunn, tunn skiljelinje mellan ”beskydd” och ”kontroll”.

Jag gillar Jerrys ord om Bibeln: ”Men har du inte NÅGON GÅNG tänkt till över lite saker som står i den”.

Jag tror att många aldrig varken tänker eller känner efter när det gäller religioner. De bara flyter med utan att reflektera eller analysera. Därmed inte sagt att det måste gälla dig, Inga.

Tack alla för er input!
Linda

linda

December 18. 2008 07:33

Inga

Nej jag förstår inte riktigt vad du menar med frekvens och styrka.

Att vi har fri abort idag beror till stor del på männen.
Läs gärna den här länken skrivet av Stefan Svärd som verkligen kan aborthistoria.
www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_217613.svd


"Jag tror att man måste försöka tänka sig in i allas olika situationer och känslor innan man tar en bestämd ställning – oavsett fråga. Det går inte att vara kategorisk."
Kategoriskt blir det när man inte tar med det ofödda barnet vilkens liv man ska döma i om hon får fortätta sitt liv eller ej.
Vi har ingen rätt att döma andra till döden.
Ett människoliv väger alltid tyngre än andras människors känslor eller situationer.

"Jag gillar Jerrys ord om Bibeln: ”Men har du inte NÅGON GÅNG tänkt till över lite saker som står i den”."
Ja jag har läst och har tänkt igenom vad som står i bibeln, jag har tagit emot Jesus som min personlige frälsare, jag är döpt i vatten och  Andedöpt, den helige Ande har tagit sin boning i mig.



  






Inga

December 28. 2008 13:33

IA

Den som gör en abort är deffenitivt inte lämpliga som föräldrar...att fatta ett sådant beslut även om det skulle ske av påtryckning visar genom handlingen att utföra aborten sin olämplighet ....

Kanke ska man se under vilka omständigheter de blev gravida...säger mycket om dem som personer...och de läxor de ska lära sig...kanske hade utvägen varit just att föda fram barnet...som skulle ha öppnat upp in till deras själar...och en förändring vore möjlig....men genom aboten så kanske de befäster sin egen olämplighet....de är beredda att döda..

Då har man ju tagit på sig själv att avgöra vem som får leva och inte...grymt tycker jag...

Livet är mera komplicerat att förstå sig på....och jag är helt ärligt emot aborter.....

Jag tror nämligen på reinkarnation...alla liven vi lever är uppsåten av våra egna val och handlingar....

När man förstår detta så kommer abortfrågan i en helt annat ljus...



IA

December 28. 2008 13:48

IA

Jag tycker dock att fria viljan ska få råda...alla måste ju ändå ta hand om koncekvenserna deras val leder till...

Jag dömer ingen vilka val de väljer....

IA

December 28. 2008 19:07

Jerry

Hej IA.


"Den som gör en abort är deffenitivt inte lämpliga som föräldrar."

I många fall är det säkert så. men det kan ju också vara så att de blir mogna för det senare. En ung 17-årig tjej till exempel, hon kanske blir mogen en dag även om hon gör abort.

Och sen vet vi inte exakt när själen går in i kroppen, det är en stor
stötesten.

"alla liven vi lever är uppsåten av våra egna val och handlingar...."

Väldigt bra sagt.

Jag skrev ett inlägg om det på min egen blogg, oppnaogonen.blogspot.com

Gå gärna in och tyck till där, klicka på inlägget eget ansvar.

Jerry





Jerry

December 30. 2008 20:51

Inga

hej IA

"Jag tycker dock att fria viljan ska få råda...alla måste ju ändå ta hand om koncekvenserna deras val leder till...

Jag dömer ingen vilka val de väljer...."

nej den fria viljan när det gäller människoliv ska inte råda anser jag,
hur skulle det se ut om vi lät folk döda varandra till höger och vänster och inte la oss i, de svagaste behöver hjälp att försvara sig mot övergrepp, vi kan inte bara stå och se på när de blir angripna, man äger inte sitt ofödda barn på det viset som en vårta eller nåt, de är egna individer med eget DNA, de är bara beroende, men vem är inte det av och till genom livets gång
FOSTRET ÄR BEROENDE AV SIN MAMMA PRECIS SOM ett nyfött barn är beroende av sin mamma, eller en annan vuxen, för att överleva, men man kan inte av detta dra slutsatsen att det är fostrets oberoende, eller livsduglighet som gör det mänskligt. Alla människor är under perioder av livet mer eller mindre beroende av andra och detta gäller inte minst barn som är i behov av sina föräldrar, eller någon annan vuxen, för att klara sig. På samma sätt kan riktigt gamla människor behöva sina barn för att överleva. Men få, om någon, menar att detta beroende av andra gör oss mindre värda som människor.

Jag tror inte om du tänker efter att makten över liv och död ska vara den enskildes val, att alla får göra vad de vill när det gäller sånt.


Inga

Add comment


(Will show your Gravatar icon)

  Country flag

biuquote
  • Comment
  • Preview
Loading



Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper