Av Mats Sederholm

Som den skara av trogna besökare som nu börjat formas här på Klar Sikt, säkert noterat, så envisas vi med att inte ta en partisk ställning i religiösa eller existentiella frågor.  Och inte i de politiska heller.

Vi drar upp aktuella händelser men knyter dem vanligtvis till andra orsaksnivåer än vad man gör i bloggvärlden, på tankesmedjor och i media.  Och detta må vara ett av Klar Sikt:s signum. Vi har andra förklaringsmodeller, kanske inte fullt lika sexiga som i ett debattprogram och inte med de konfliktfyllda kontraster som vi är vana att bli underhållna med från media.

Ett ledsnöre för mitt letande efter sanningen har varit något jag kallar jag för den tredje kraften. Att följa den är som att springa i en mörk tunnel. Man kolliderar med antingen den ena eller den andra väggen. Det är lockande att stanna upp och hålla i sig längs endera sidan, men priset man får betala är okunskap, man förlorar sin rumsuppfattning, man går miste om förståelsen om den värld man lever i och inte minst kunskapen om vem man själv är.

Den tredje kraften kan man inte läsa sig till. Den ges bara till de som prövar den i livet, den ÄR att stöta ihop med andra även om det ibland gör ont, både i en själv och i den man stöter ihop med.  

Den driver en att med jämna mellanrum överge det man trodde på, det innebär både engagemang och en massa ”kill your darlings”.  Den tredje kraften ges till den som vågar falla fritt, till den som törs springa i tunneln utan att famna efter ledstängerna. Med tiden så utvecklar man ett intuitivt seende, en rumsuppfattning som kan mäta sig med varken pengar eller uppmärksamhet. Likt en snöboll som rullar och sväller, så drar man till sig kunskaper från båda sidorna och expanderar.  

Den tredje kraften är friheten själv, för du har inget annat att försvara än sanningen. Du slipper greppa svärd och försvara din klan.  

Men förmågan att anamma den tredje kraften, förmågan att nyttja motsatserna till att förstå och växa, snarare än att fastna vid dem, ger dig också frigång från en något mycket djupare och viktigare innebörd av striden mellan motsatserna.

Några av er känner till begreppen Tes, AntiTes och Syntes.

Tesen (en idé, ett påstående) har en förnekande tes, en motsatt uppfattning som kallas för Antites.

I spåren av konflikten mellan Tesen och Antitesen uppstår en ny riktning eller tes. Den kallas för Syntes.  Den tyska filosofen Hegel  beskrev detta på 1700-talet och menade på att utveckling, Syntesen, uppstår på det här sättet, ungefär som jag beskrivit det.

Man kan, som jag menade på i exemplet med tunneln, använda sig av motsatserna, teserna och antiteserna för att nå en expansiv utveckling. Men det finns en motsatt användning av detta. Det är när det används i ett kontrollerande syfte.

Exempelvis:
Ponera att du har en relation till någon du är förälskad i, men är osäker på ifall den personen är intresserad av dig. Du börjar då flörta med någon annan som oskyldigt tror att du är intresserad av honom/henne. Du ser till att sammanföra dig själv med de två och spelar ut din charm mot båda. Om det blir som du önskar, blir din hemliga kärlek svartsjuk och kanske även den andra. Du riktar alltså de här två mot varandra som en Tes/Antites. Syntesen blir, om din plan fungerar, att den du håller kär upplever ett krig och då bestämmer sig för att vinna kampen om dig.

Genom att du kontrollerar Tes och Antites kan du alltså skapa Syntesen.

Hegels kunskaper om detta kan tyckas stanna vid en filosofisk och intellektuell kittlande idé över ett glas vin. Eller som torra kunskaper i någon kurs i filosofi på universitetet. Men denna teori är något långt mer konkret och användbart än vad de flesta människor har en aning om. Den ligger till grunden för såväl världskrig och manipulation av människor i stort som i smått. Det handlar, som i mitt exempel med kärleksdramat, om att skapa konflikter och sedan använda konflikten till att skapa en ny ordning, i egensyfte.

Att använda sig av människor för att skapa konflikter känner alla till. Det kan vara t.ex. arrangerade demonstrationer. Men det kan också vara terrorattentat som vid flera tillfällen i Italien. Piazza Fontana 1969, Peteano 1972 och Bologna massakern 1980 var föremål för attentat skapade av säkerhetstjänster och under det gemensamma namnet spänningsstrategi. Alltså, attentat utförda av grupper ur säkerhetstjänster, eller andra bakomliggande grupperingar som genom attentaten önskar skapa en spänning och sedan en opinion som lägger skulden på terrorister eller vissa politiska grupper. Man skapar Syntesen (Politisk verkan) genom att kontrollera Tes (attentatsoffer) och Antites (attentatet).

Den tredje kraften, kraften som leder dig mellan krigs- och konfliktshärarna skapar dig inte bara frigång från konflikterna. Du riskerar heller aldrig att dras in i manipulatörers nystan.

För att förstå manipulatörers syntes, se krasst på vad händelserna skapar hellre än att lyssna på brusdebatten och bråken.  

Vi kommer att återvända till hur man skapar konflikter, hur globala eliter utnyttjar människor, kulturer, raser och existentiella block till att nå sina mål.

Mats

Tags:
Categories: Esoterik/Filosofi | Krönikor av Mats