SEE ARTICLES IN ENGLISH ON THE NEW BLOG - BEYOND

Utopia

 

Av Mats Sederholm

Vågar du fantisera om en bättre värld, har du funderat på hur ett bättre samhälle skulle kunna gestalta sig? Jag tror att många svarar ja, men tror samtidigt att de flesta inte förlägger sina visioner särskilt långt bort från det samhälle vi lever i idag.

För jag menar inte de vanliga politiska visionerna, de är fortfarande bundna kring det som håller oss kvar i träldom och därmed verkningslösa. Nej, jag menar visioner som sträcker sig längre bort, visioner om en värld där människor helt enkelt mår bra, där de är hyggliga mot varandra, där de är medvetna och empatiska, där de tillåts utveckla sina personligheter och sina egna visioner utan att det måste bygga på dagens grundnormer, konkurrens, vinst, rädsla eller själviskhet.

Jag talar om ett Utopia, ett nytt samhälle, en ny mänsklighet.

När du vandrar ut på gatan i den världen så kommer det att kännas helt annorlunda.  Du möts av helt andra ”vibbar”. Folk pratar med varandra, reklamen på husväggar är dämpad och mer av en rent informativ karaktär, de dominerande fyrkantiga formerna på hus, gator, butiker, trottoarer har mjukats upp och all arkitektur och fått en mer levande och spännande form. Och dessutom i andra färger. Det är rent på gatorna eftersom det gör ont i människor att skräpa ner.  

Det här är möjligheternas värld, människor tillåts pröva sig själva i vad de brinner för, utan att riskera att gå under. I den här världen får människor vad de traktar efter.

Flummigt va?

Hur skulle det gå till? Alla vill ha pengar och lyxgrejor, det skulle inte räcka åt alla!

Nja, nu går det inte till så i den världen. I den världen så har man slutat proppa i sig existentiella sötningsmedel eftersom man mår bättre och är mer i fas med sig själv. Människor som mår bättre kräver mindre artificiella sötningsmedel och då mindre materiell (oorganisk stimulans).

 

I mitt Utopia känner sig människor annorlunda. Du vet de där dagarna när du mår så där perfekt. Allt flyter, du känner dig PÅ, du känner dig expansiv, snygg och jäkligt nöjd med dig själv. Du är lugn, harmonisk, skärpt och okomplicerad på samma gång. Det är ju inte de dagarna som du proppar i dig två pizzor med bea plus 300g smågodis. De här dagarna är du nöjd med sådant som är lagomt. Du mår bra, vill inte vara för hungrig eller för mätt, allt är okej. Dina tankar och känslor är inte ett stormande hav, de består av små krusningar. Det är dagen när du orkar med att fundera på hur du ska förändra ditt liv, äta bättre, motionera mer, umgås mer med kompisar du är på väg att förlora. Du snackar lite med grannen bara för att det är trevligt och skapar en god stämning och för att du vill bidra till en bättre värld. Du stannar upp när du ser en myra bära på ett barr och undrar vart han är på väg. Du tänker på hur vinden blåser i sitt hår och att solen värmer mot din kind. Du är närvarande.

Den dagen är vardag i Utopia.

Om du är förälder så vet du att ditt barn aldrig blir övergivet om det är ute och leker.  Folk har tid över, de har en grundläggande ansvarskänsla för sina medmänniskor av samma grad som vi idag begränsar till vår egen familj.  ”It takes a village to raise a child”, jajamensan.

Bilar kör långsamt eftersom tiden inte är så viktig, för att förarna är mindre krampiga inom (just det Mats, skärp dig!) och mer medvetna.

På arbetsplatserna presterar man inte primärt utifrån tids- och kostnadsfaktorer, utan utifrån kvalitetsfaktorer och yrkesglädje. Människor som jobbar av pur passion blir noggranna och känner ansvar för vad de presterar.  Planeringssamtal (invecklingssamtal) är inte förlagda till 2 ggr per år. Att känna till och vara medveten om vad ens chef, eller omvänt vad ens anställda befinner sig i sin yrkesmässiga eller personliga utveckling är naturligt. I den här världen så pratar man nämligen om hur man mår och dessutom utan klichéer, man menar vad man säger!  Masker har fallit bort och man är inte rädd för att göra bort sig eftersom man aldrig kan falla hårt. Och chefer ja, nja, chefer som vi ser det idag är avvecklade. I framtida organisationer är den hierarkiska ordningen kraftigt utplattad. Samordning ja, men ägarskap nej. Dagens chefer är utbytta mot lärda. Det personliga ansvaret och medvetenheten hos den enskilde om organisationens hela syfte är förankrat och en del av det nya samhällets normer, där man som individ är en del av en gemenskap. På chefers platser finns istället anställda med yrkesskicklighet och kunskapsförmedling.  

På vårdcentralen tar läkaren tid på sig. Han har kvalitéer som gör honom till en helare och inte enbart till en kroppsmekaniker.

Du har relationer precis som i dag till din man eller kvinna, men de är lite annorlunda. När människor mår bättre känner de tillit. Svartsjukor minskar och vänsterprassel minskar. Man är öppnare med varandra, man vågar det. Man ser inte andras skönhet enbart i det yttre, fler finner därför partners. Den yttre skönheten kommer för övrigt att öka allteftersom människor finner tilltro och balans i sig själva, det skänker ett vackrare yttre genom den vackrare utstrålningen. När människor från början ser de djupare delarna i sin blivande partner så håller också relationerna längre. I den nya världen skapas relationer utifrån ett behov av utveckling snarare än ett behov av trygghet och ett ömsesidigt bekräftande. 


En dag att se fram emot, för i utopia finns inte de här cheferna.

Det gamla monetära systemets principer om utbud och efterfrågan har kollapsat. Den gamla världens krav på ständig ekonomisk tillväxt fungerade inte ihop med en hållbar och långsiktig positiv utveckling.  Den gamla världens behov av att producera alltmer gjorde att utbud skapades för konsumtionens skull och inte tvärtom.  I den nya världen har behovet av den ekonomiska tillväxten tvingats integrerats med de sociala, ekologiska och t.o.m. andliga delarna av samhället. Behovet av kontroll, makt och girighet har drastiskt sjunkit och därmed också incitamenten för pur profit. Det finns ett allmänt förtroende bland människor. Byråkrati, regleringar och pengar har förlorat sitt värde.  Entreprenörskap, kreativitet och mångfald dominerar eftersom de gamla ägarstrukturerna har upphört.

 

Pengar har ersatts av en naturlig hushållning och balans med våra resurser. Krampen som gör folk hetsiga efter stålar finns inte. Man har det man behöver eftersom det man vill ha inte nödvändigtvis kräver så mycket energi att tillverka. Och det som produceras, produceras effektivare eftersom DE som arbetar gör det utifrån just glädje och skaparkraft . Den kraften är långt mer effektiv än rädslokraften.

Vad går du på, Mats? Landa för fan!

Jo, säkert tänker många så. Och det intressanta är att de som vanligtvis tycker att man målar världen i mörka färger tillhör samma kör.

Alltså, de som tycker att man ska vara mer positiv och tala om det som är gott i vår värld är lika ignoranta till tanken på det optimalt positiva Utopia som de mest bittra och inpluggade fåren är. Jag har skrivit på Internet-forum i 8 år och tidigare främst riktat mig till människor inom nyandligheten.  De är vanligtvis mörkerrädda och lapar efter ljus, ljus och mera kosmiskt ljus.  Men när man tänder alla Utopias strålkastare så krampar de ihop som en vampyr under solen en het och vindstilla dag i Grekland.

Inom sporten finns det massor av klichéer. Här en tenniskliché:

”Vilken boll är den viktigaste att vinna?”
”Den sista!”

”Vilken vision är den viktigaste att vinna?”
”Den största”

Den största visionen räds inte de små hindren. Den största visionen vet att de kortsiktiga hoppen måste överges för att ge plats åt ett vidare seende.

Men de flesta idag har inga visioner alls. Det är problemet.

Utopia ja. Egentligen gillar jag inte ordet eftersom det finns en inbyggd känsla av ouppnårbarhet i det. Bara ordet i sig gör ett verkligt Utopia omöjligt. Det är inte Utopia jag söker för Utopia är bara kompassriktningen, på vägen kommer vi tvingas integrera den nya världen steg för steg.

Men trots detta säger jag, Utopia kommer!

Det viktiga är inte om jag tror på det eller om jag bryr mig om det.  Jag bara vet det eftersom det är det mest nyktra och logiska slutsatsen jag kan se framför mig.

 

De bittra och inpluggade säger:
”Jo, vem önskar sig inte ett Utopia?”
De allra mest positiva säger kanske:
”Jo, kanske att vi kan få ett Utopia, men jag tror att det kommer att dröja många generationer.”

Lyssna nu: Förändring kommer inte med tiden. Förändring kommer med vilja.

Man går inte ner i vikt bara för att man prövar länge med olika metoder men utan vilja.

Man gör det för att man bestämmer sig och gör det rätt! Man har kunskaper om fallgroparna och viljan att gå vidare. Det går att bestämma sig redan dag 1. Möjligheterna har finnits där redan från början. Om någon dag 1 säger att om du inte går ner 10 kilo det närmaste halvåret så kommer du att dö en plågsam död, dina barn mister en förälder, din familj kommer att blöda av sorg.

Jaha ja, det gick att gå ner i vikt redan dag 1 trots allt, elleeeeer?

Nej förändring har väldigt lite att göra med tiden. Trots tusentals år av möjligheter så har människan inte utvecklats. Öar av stigande civilisationer har kommit och gått men nettoeffekten av en mänsklig utveckling är noll. Mänskligheten har bara utvecklat sin materiella och teknologiska omgivning. ”Jo men om vi väntar 1000 år till så kommer vi nog att utvecklas”.

Jo tjenare, snacka om att gå på droger!

Se problemet och gör skillnad. Det finns inget annat sätt. Det går redan idag. Tiden är meningslös. Den bär inte på några lösningar, du gör, vi gör, nu gör!

Utopia är oundvikligt och de senare årens negativa utveckling gör mig ännu säkrare.

De krafter som håller dagens grundnormer vid liv skulle aldrig behöva ”röra på sig” ifall de hade ett stabilt grepp om jorden och människorna. Idag ser vi motsatsen. Vår värld blir alltmer turbulent, de dolda globala krafter som reglerar händelserna  tvingas ta till alltmer drastiska medel för att hålla jorden fast vid det gamla. Det finns onekligen ett ökat uppvaknande även om det är ett fåtal människor förunnat att se igenom illusionerna.

Den gamla världen håller på att förlora sina yttersta fästen. Det bubblar av videos, information och  helt nya rörelser är i igång som inte fastnat i de gamla ideologiska och skapade vänster/höger-spelet.

Ännu äger de dolda krafterna trossystemen. Media, politik, vetenskap, religioner yppar nästan ingenting om denna nya rörelse, som inte minst via 9/11, har vuxit fram.

Men det har börjat wobbla och det gör det inte om makten satt säkert.

 

Dualitetens grundstruktur är förändring. Den kan inte undvikas, det är en naturlag.  Det är livet själv.

De senaste årens negativa globala förändring bär på en stor positiv insikt, den bevisar att en förändring är möjlig om än negativ. Det viktiga är att vi förstår att vår tillvaro är böjbar. Den går att böja även åt det positiva hållet.
Och för att dra upp en annan klyscha, en evigt bra en: I gryningen när solens första strålar hittar över horisonten är det som kallast.

Utopia är dock helvetet för de som krampaktigt vill hålla kvar vid det gamla, vilket de flesta vill. Därför så är det också undergången vi väntar på. Förändringen ligger helt och hållet i betraktarens ögon.

Bryt reglerna, släpp undergången fri och häng med till Utopia!

Mats    
Tags:
Categories: Esoterik/Filosofi | Krönikor av Mats

6 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Comments

April 12. 2009 03:06

Jerry

Ett steg är att verka för det i varje steg man tar. Att verka för de värden som man tror är hållbara i ett framtida samhälle. Att "leva som man lär". Att göra det fullt ut. Att ha det i övervägande i varje enskilt moment. Då kan man åstadkomma något. Att agera inte utifrån rädsla utan utifrån en vilja att skapa.

Jerry

April 12. 2009 11:09

Jerry

Och tack för att du vågar drömma. Utan folk som drömmer och agerar utifrån sina drömmar så händer inget.

Jerry

April 12. 2009 11:12

Carina Flink

Hej Mats

Jo, jag vågar och jag förlägger mina visioner väldigt högt och säkerligen mycket naivt och romantiskt  

Håller för övrigt med Jerry om att ett litet steg i taget är bättre än inget steg alls. Det lilla vi kan göra här och nu för att medverka till att göra tillvaron lite varmare, lite vackrare, lite mänskligare och vänligare för åtminstone de människor vi stöter på i vår vardag är bättre än att rycka på axlarna och inte göra något alls.

Att applådera varje liten gest som uppmärksammar människans rätt till sin mänsklighet, sin tanke, sitt ord, och sin handling  och sin rätt att utvecklas till just den hon själv vill så länge hon inte inskränker på någon annans rätt till detsamma. Dessa djupt mänskliga värden som kommit så i skymundan idag där pengarna och marknaden tillåts styra vår tillvaro i alltför hög grad.  Nej, just marknaden och pengarna kan vi däremot tillåta oss att rycka på axlarna åt. Ignorera det fula och uppmärksamma det vackra och goda.

Och jag vill tro att  det ligger en styrka i att just fantisera, skapa en vision om hur man skulle önska att det vore. Känsla föder tanke föder handling.  Tänka det, prata om det och handla utefter det så långt det är möjligt.  Se möjligheterna istället för hindren. Du är vad du tänker, sägs det ju.

Det är bra mycket effektivare att rikta uppmärksamheten mot en vision om en bättre och mänskligare värld, hur avlägsen, långsökt och ouppnålig den än kan verka, än att stirra sig blind på det som är negativt och verkningslöst. Allt som uppmärksammas får näring.

Även i en mäsnkligare värld hör sorger, kriser, förluster och bekymmer livet till, men vi kanske kan lära oss hantera livets upp och nedgångar på ett mer medvetet, besinnande. utvecklande och eftertänksamt sätt. I ett samhälle där ingen svälter, ingen utsätts för krig eller analfabetism och där alla människor har möjlighet att få sina grundläggande rättigheter tillgodosedda blir kanske inte förlusten, krisen och sorgen lika överväldigande. Det är genom erfarenheter vi växer och utvecklas och med stöd av varandra slipper vi kanske ödsla en massa tid på att hävda vår rätt, slåss för fred, tigga för brödfödan  och vänja oss av med gamla invanda olater och istället får möjlighet att göra mer medvetna val och ägna oss åt att skapa en framtid som gör det lättare och roligare för nästa generation att ta vid.

Och tänk att få prestera utifrån kvalitetsfaktorer och yrkesglädje. Att föra in den skapande glädjen i arbetslivet. Vilka härliga arbetsplatser det skulle bli och vilka nöjda kunder. Vilka möjligheter att skapa riktiga mänskliga relationer.

Nej, landa inte Mats, flyg för fan ! Jag gillar verkligen visionen om naturlig hushållning och balans med våra resurser. Om var och en bara krävde just det de behövde så skulle våra tillgångar räcka mer än väl till alla och om alla tänkte på varandra så skulle ingen behöva tänka på sig självJ

Carina
Medresenär till Utopia




Carina Flink

April 12. 2009 21:05

linda

"...om alla tänkte på varandra så skulle ingen behöva tänka på sig själv"

Vad vackert. Smile

linda

April 16. 2009 03:51

Linus

Det absolut bästa jag läst. Önskar jag kunde tänka som dig.

Mvh

Linus

April 16. 2009 12:04

mats

Hej Linus

Tack så hemskt mycket!

"Önskar jag kunde tänka som dig. "
Det kan nog alla göra. Det är en fråga om att orka ge fan i allt sådant som vi lärt oss måste vara nödvändigt i vårt samhälle.

Mats

mats

Add comment


(Will show your Gravatar icon)

  Country flag

biuquote
  • Comment
  • Preview
Loading



Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper