SEE ARTICLES IN ENGLISH ON THE NEW BLOG - BEYOND

1:a Maj, drönarnas paradmarsch


Av Mats Sederholm

Så var det dags igen. Det årliga 1:a maj och arbetarrörelsens högtidsstund. Ännu ett program spelas upp i vår programmerade värld. Dags att släpa fram fanorna från förrådet och förbereda talen som är tänkt att tjäna de arbetande massorna. Allt förlöper tämligen normalt. Tja, sånär som på några sporadiska burop mot Wanja Lundby Wedin, LO:s ordförande. Ja det handlade om hennes roll i AMF:s styrelse och att de högsta cheferna i AMF Pension skulle få 17 miljoner.

Tja, det är inte lätt att vara röd när deras företrädare är inblandade i samma korruptionshärvor som de kapitalistiska företrädarna. Men va fan, nu är det 1:a Maj och nu är det dags att sluta upp i leden igen.  

Det socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande Nalin Pekgul gick till attack mot de som störde.
– Jag blir så arg när folk beter sig så här och inte respekterar demokratin.

Just det! Sitt ner i båten. Förstör inte vår illusion om att vi tillsammans strider för något som kan skapa rättvisa och ett bättre samhälle.

Det är samma Lundby Wedin som för några år sedan satte stopp för Kommunalarbetarnas strejk med Ylva Thörn i spetsen. Ja, kommunals krav gick för långt och de krävde mer än de andra LO-förbunden.

För varje sånt här spektakel så blir jag bara mer ledsen. Folk vill ”ta fajten” men är fullständigt chanslösa. Jag vet det och flera av er som läser vet det.

Jag blir ledsen över alla de människor som sliter ut sina liv på lönearbeten, som sliter ut sina kroppar, som fortfarande kämpar och tar sina arbeten på allvar. Människor som försöker känna ansvar men som sakta inser hur omvärlden och makten sakta tar över, hur medbestämmande minskar och avståndet till maktens inflytande minskar. Hur ens företrädare, oavsett politisk färg förr eller senare ytterst försvarar ett system som det alltid är nån annan som tjänar på.  Jag kan skämmas över att jag, de gånger jag varit i kontakt med vården, möts av en sån engagerad sjukvårdspersonal fast de tjänar så mycket mindre än mig och bara för att IT-folk råkar vara färre och mer efterfrågade.

Men samtidigt får alla arbetare skylla sig själva när de fortsätter att rösta på partier som inte tjänar dem, på EU som tar ifrån dem ännu mer inflytande. De får skylla sig själva när de tror att deras stöd för det monetära systemet och dagens samhälle i stort, kan skapa någon reell förändring.

Det är lika tragiskt som att skåda borgarnas anhängare och deras tro på att de borgerliga partierna står för den personliga friheten och mångfald. FRA, den ena likriktade TV-kanalen efter den andra, allt fler företagskonglomerat m.m. borde räcka som exempel.

För några veckor sedan så hade Juni-listan en artikel i DN angående det kommande valet av representanter till EU. De konstaterade att i 9 fall av 10 så röstar moderater och sossar likadant i Bryssel.

Det mest sorgliga är att bloggvärlden är fylld av unga eller medelålders människor med bra intellekt och som är pålästa, men som fortfarande sjunger samma gamla politiska åsikter från samma gamla sånghäften de upprepat sen de var små.

Programmeringen är övermäktig.

Jag vet inte men, ni vet hur det är med gamla låtar man lyssnat på och som man en gång älskat och vad som händer om man lyssnat på dem för mycket. De tappar innehåll och man orkar inte höra mer. Det är samma känsla som ett färdigtuggat tuggummi. Det fungerade i början men inte längre!

I politiken så tuggar vi vidare på samma gummibit tills käkarna går ur led. Ingen minns snart hur det smakade eller varför man stoppade in det i munnen. Tugga på, tugga på.

1:a Maj känns ungefär lika fräscht och fruktbart som det senaste katastrofdrevet, Svininfluensan.

10 personer har dött, typ! Samtidigt som 30000 barn under fem år dör om dagen till vardags av lunginflammation, diarréer, malaria m.m.  Vem bryr sig, det är ju som det är!

Men Svininfluensan, det ni!!!
Tugga på, tugga på.

De eviga följetongerna rullar förbi våra ögon likt en nyhetstext. De ömsom serverar meningslösa hopp, erbjuder nya små ting som vi kan förvånas över, lagom små saker att trilskas över, spexiga små iakttagelser men framför allt: de blockerar oss från att våga se vad som egentligen sker.

Vakna.

Vi förflyttas sakta in i en värld med politisk likriktan, med överstatlighet, övervakning, allt pinsammare underhållningsprogram, rika människor som blir rikare, allt fler elektroniserade umgängesformer, mer styling, mer kloning och en depriverande utveckling när det gäller människors mentala hälsa.

Ska vi protestera, så gör det åtminstone mot sådant som är fel på riktigt.

Missförstå mig inte, det är inget fel på 1:a Maj, eller på demonstrationer, eller krav på ett rättvisare samhälle, men att protestera mot följdfel är bara pinsamt, sluta nån gång!

Mats 

Diskussionslänkar: Aftonbladet  DN  DN DN  SvD 
Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Politik

3 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Comments

May 3. 2009 03:27

Jerry

tja. Jo jag skulle berätta mitt tal blev väl mottaget...nån äldre dam hade sagt...."han säger det alla tänker men ingen säger" eller nåt liknande.

Några blev medlemmar direkt efter.......men same shit different name...jag ska sitta i styrelsen det här året o göra mitt bästa men sen.....finns andra sätt att påverka.

Jerry

May 3. 2009 03:32

mats

Grattis Jerry

Och för er andra så kan det vara intressant att veta att jag i förväg fått tagit del av Jerrys tal. Det går utanför de gängse politiska värderingarna och höjer just upp det vanliga tuggandet till något som berör på riktigt.

Kul!

Mats




mats

May 3. 2009 21:49

Jerry

och talet finns upplagt på oppnaogonen.blogspot.com för den som vill läsa.

Jerry

Add comment


(Will show your Gravatar icon)

  Country flag

biuquote
  • Comment
  • Preview
Loading



Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper