SEE ARTICLES IN ENGLISH ON THE NEW BLOG - BEYOND

Den svartvita pesten


 

Av Linda Bjuvgård 

Större delen av mänskligheten lider av en sjukdom. Fast lider är nog inte rätt uttryckt. Människor tycks snarare gotta sig i den. Det är allmänt känt att sjukdomar kan skänka s.k. sjukdomsvinst. Det är för den sjuke, positiva sidoeffekter av att vara sjuk, t ex omgivningens medlidande och uppassande. Sjukdomen, som vi kan kalla för ”Den svartvita pesten”, har också en sjukdomsvinst, nämligen en stor portion Drama. Och människor älskar drama, det är som knark för en narkoman.

Den svartvita pesten har många ingredienser. Som så många andra sjukdomar är den i grunden ett bristtillstånd. Det handlar om en oförmåga att se tillvarons olika sidor, en brist på nyansering. Istället blir det mesta antingen svart eller vitt. Ett svartvitt tänk brukar vara typiskt för människor med det psykiatriska tillståndet Borderline. Som jag ser det har nästan hela mänskligheten en släng av Borderline.

Människor är, som sagt, i allmänhet drama-suckers . Vi både överdriver, skvallrar och hittar på i vår jakt efter att få känna oss lite levande. Och bristen på nyansering är en viktig komponent i detta. Genom att polarisera och hårddra skapas just stor dramatik. Genom att vi (mer eller mindre) medvetet blundar för nyanser och information kan vi lättare känna starka känslor för händelser och människor. Starka känslor som transformeras till Drama som i sin tur skapar ännu fler starka känslor. Det hela är ett litet spel som håller massorna i schack så att eliten får styra i fred.

Den svartvita pesten har som sagt många sidor. En annan sida är oförmågan att se flera egenskaper/sidor hos en och samma människa på en gång. En människorättsaktivist uttryckte sig ungefär så här: ”trots åratal av kamp för mänskliga rättigheter och frihet så är allt folk minns av mig min frisyr” (hon hade ett stort afrokrull – vad nu det har med något att göra).

En stor smittspridare är media. Media älskar det svartvita tänket och den främsta anledningen till detta är förstås deras ”behov” av konflikter. Konflikter skapas lätt av att man ställer något eller någon i opposition till något/någon annan.  I detta får det helst inte finnas några nyanser alls. Nyanser kan ju få människor att tänka ett steg längre och kanske rent av späda ut sina känslor av antipati mot skurken-för-dagen så att de inte blir så starka. Nyanser kan framkalla empati, eller åtminstone någon slags förståelse, där det svartvita tänket bara skapar oreflekterat hat.

Eftersom media har en så stor genomslagskraft kan det svartvita tänket skada människor för livet. En politiker eller kändis som gjort en liten tabbe kan försöka gottgöra det med 5000 goda gärningar, men det spelar ingen roll. En liten tabbe och hon/han är stämplad för livet. Maria Borelius är ju hon som anlitade svart barnpassning, ni vet. Att hon t ex har skrivit en jättebra bok om kvinnans kropp och själ efter en förlossning spelar ingen som helst roll längre. Hon är en snyltare och lögnare och det är ALLT hon är… Bara för att ta ett exempel av många.

Media älskar att skapa skurkar-för-dagen men man kan inte skylla allt på media. Utan vare sig tidningar eller tv klarar folk i allmänhet av att skapa egna skurkar utan problem. Och har så gjort i eviga tider.

På familjeliv.se är skurken-för-dagen, Anna Wahlgren, som lite klantigt (erkänner hon själv) la ut ett videoklipp på sin hemsida där hon demonstrerade en av sina metoder för att få småttingar att somna. Metoden som hon kallar för ”tryckpressen” kan man tycka vad man vill om. Själv tycker jag att den verkar lite väl hårdhänt och obehaglig, men Anna påstår att den har sitt egenvärde i absoluta krissituationer när inget annat fungerar.  Och om detta kan jag inte säga så mycket eftersom jag aldrig har trampat i den totalt-utmattade-på-gränsen-till-hysteriske förälderns mockasiner (i alla fall inte tillräckligt länge). Dessutom känner jag inte heller till det sammanhang som Anna säger sig ha till metoden i fråga. Och det klantiga i Annas handling var just också det att hon la ut videoklippet UTANFÖR sitt sammanhang. MEN i en perfekt värld ska det egentligen inte ha så stor betydelse, för om människor i allmänhet inte hade denna bristsjukdom, Den svartvita pesten, utan istället tänkte själva, undersökte själva och kände efter (i motsats till att direkt REagera rakt ut på varje litet ”myggbett” som kliar) så skulle de antingen söka efter sammanhanget själva eller så skulle de ”ge upp” och acceptera att de inte vet tillräckligt mycket för att ha rätt att döma.

I fallet med Anna och mobben på familjeliv.se erkänner folk till och med gärna rakt ut att de inte vet speciellt mycket (eller inget) alls om vare sig Anna eller hennes metoder, men att de ändå verkligen avskyr det hon står för och anser att det är barnmisshandel.

Se där. Kliar dödsskönt i kistan.

Den svartvita pesten tar sig inte alltid uttryck som negativa känslor. Ibland slår det lika mycket åt det andra hållet. Det är de gånger när vi sätter människor på piedestaler och avgudar dem utan minsta uns av granskning. Men lika lite som någon människa är enbart ond och jävlig, lika lite hör någon hemma på en piedestal. Ett superaktuellt exempel på detta är förstås den amerikanske presidenten Barack Obama. Sällan har en hel värld slutit upp så bakom en person. Skygglappar på, öronproppar i och dum-syn rakt ner i backen. Hur många har brytt sig om att faktiskt reflektera över vad han egentligen säger och gör? Hur många har brytt sig om att kritiskt granska?

Knappt någon.

Behovet av en frälsare var så stort, främst i USA, men även i resten av västvärlden, att tankeförmågan och reflektionsförmågan åkte ut med basta på de flesta, inbegripet kritiker och stora kändisar, så snart Messias var presenterad och stämplad med ”godkänd-stämpeln” av etablissemanget (den globala eliten som bestämt att han skulle placeras på piedestalen).
 
Den svartvita pesten har sin grogrund i lathet. Det tar på krafterna att se längre, att anamma ett mångfacetterat varande. Självklart är det enklare att vara ett får i mängden. Men tänk om det är värt den kraft det kräver att välja nyanserna?


Att välja nyanserna

Tänk om människor kunde stanna upp en stund och öppna sina ögon för alla de färger som finns på paletten. Vad skulle det resultera i?

Jo, genom att anamma ett nyanserat synsätt berikar vi oss själva. Det gör oss fria att plocka lite här och där av livets godbitar:

”Den där Anna har verkligen en del korkade metoder, faktiskt så gillar jag inte alls att hon gör så där med bebisar, MEN det hon säger om social delaktighet är ju toppen!”.

Plocka, plocka russin, spotta ut resten.

”Det är ju toppen att det äntligen har blivit en svart president i USA, men synd att han inte verkar vara bättre än någon annan president. Synd att han redan första månaden började göra tvärtemot saker han lovat”.

Plocka, plocka russin, spotta ut resten.

Och om något av det man väljer bort stör en så mycket att man inte kan sova på nätterna, ja då är det dags att ta sitt ansvar och göra något för att förändra. Inte bara sitta och gotta sig i känslor av avsky och äckel. Det är inte en mänsklig rättighet att oreflekterat döma!

Det nyanserade sättet att se på tillvaron gör oss också fria från mycket skuldkänslor. Att gå runt och tycka illa om en massa människor av den ena eller andra anledningen tenderar nämligen att skapa just skuld. Det känns inte bra innerst inne att döma, det skapar ett lätt bakgrundsillamående.

Det nyanserande sättet låter kärleken flöda eftersom vi inte ”måste” hata allt som är ”fel”. Det är liksom okej att både gilla och inte gilla någon/något på samma gång.

Det nyanserade sättet undervisar oss om livets finare skiftningar. Vi får läsa mellan raderna och där står det spännande saker! Vi tränar vår ödmjukhet och blir schysstare, ja rent av godare människor. Det är faktiskt skönt att SE mera.

Så nästa gång vi drabbas av en akut sjukdomsepisod, nästa gång vi dränks av nattsvarta känslor av oreflekterad avsky (eller annan valfri stark känsla), kan vi väl i alla fall försöka stanna upp och ta några djupa andetag innan vi bestämmer oss för att reagera likt en av Pavlovs hundar?

För även om de flesta av oss beter oss som korkade får så tror jag inte att det egentligen är vår sanna natur. Vi kan mer, vet mer och bättre. Om vi vill.

Och Den svartvita pesten är synd, så jävla synd eftersom den just håller mänskligheten tillbaka. Den svartvita pesten orsakar konstant ineffektivitet. Den hämmar både den individuella och kollektiva utvecklingen.

Så länge vi inte ser verkligheten som den är kan vi inte förändra den i grunden. Och så länge vi vägrar att se alla nyanser på den svart-vita skalan så är vi också blinda för en stor del av tillvaron. Vi dömer och dömer ut och springer dessutom runt och är ständigt rädda för att själva bli dömda. På detta sätt håller vi inte bara oss själva, utan också alla andra tillbaka.

Och vi spelar den globala eliten rakt i händerna.

Yes we can (fast på riktigt). Vi kan bättre. Välj alla färger och nyanser.

Se längre

Känn efter

Tänk själv


Linda
 

Debattlänkar:
Aftonbladet
Dagens nyheter
Aftonbladet igen
Expressen 
Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Linda

3 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Comments

June 7. 2009 03:32

jerry

jävligt bra krönika!

Alltså jag kan ta hur många exempel som helst.
Danmark-matchen i lördags t.ex, man sitter där och hör sina medtittare....men va fan gör han! är han helt dum i huvudet eller! Men passa då för helvete! Byt ut han titta på han vad gör han.... och man tänker bara...håll käften o titta på matchen...o sluta döm så förbannat (vilket inte hindrar mig från att ställa mig upp o skrika....jamen för helvete skjut då!!  Smile)

ett banalt exempel men du vet..när man reagerar men inte tänker.

Det finns massor exempel....jag har börjat reta mig på att folk ska ha så starka åsikter om allt...fast de inte vet ett skvatt om det de har åsikter om....

"Det är de gånger när vi sätter människor på piedestaler och avgudar dem utan minsta uns av granskning."

Ja för det är inte många som sitter kvar när de blivit granskade, det är sant. Men jag har börjat sluta tänka så, men det är klart vissa människor ser man ju upp till, men att sätta dom på en piedestal, nja.



Människor med humor och självdistans, som kan skämta om sig själv och andra, och vara lite självironiska, tenderar att inte drabbas lika hårt av pesten.

Jag kan också känna att folk i allmänhet tar småsaker på för stort allvar, men själva levandet inte på lika stort allvar. De reagerar på småsaker, och de går igång på dom, men verkar inte ha nån vidare plan eller ide om hur de ska leva sitt liv, däremot väldigt mycket åsikter om hur andra ska leva sitt liv.

lite roliga länkar

http://www.youtube.com/watch?v=zV5UTHRx0a4




Lite spridda reflektioner över en krönika som satt som en smäck!

jerry

June 7. 2009 14:13

linda

Tack, Jerry!

Många kloka reflektioner från dig också. Det där med att så många har starka åsikter om saker de inte vet ett skit om är ju något som har ökat lavinartat i takt med informationssamhällets framväxt. Det är skrämmande! Och det säger jag väl medveten om att jag själv alltför ofta är likadan. Fast jag har åtminstone börjat forma en idé om hur jag ska leva mitt eget liv. Smile

Att ta småsaker på för stort allvar är väl ett symtom om något. Och ett allvarligt sådant! Det är de små konflikterna och "irritationerna" som skadar mest i längden.

Kram
Linda


linda

June 8. 2009 00:53

mats

Hej Jerry

Suveräään länk!

Tack
Mats

mats

Add comment


(Will show your Gravatar icon)

  Country flag

biuquote
  • Comment
  • Preview
Loading



Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper