Av Mats Sederholm
Lobbyingpris, borde det kanske heta framöver. För självklart har utnämningen av Barack Obama ingenting att göra med fred. Han är fortfarande den ytterst ansvarige för att människor dagligdags, inklusive amerikaner, dödas i krig. Han står dessutom inför ett val om hur många fler soldater han ska skicka till Afghanistan. För USA och de allierade håller på att förlora ytterligare ett krig på en främmande plats i världen där de inte hör hemma, annat än för de hjärnor som hyser den fascistoida idén att vi i väst implicit har rätten över andra.
Obama kommer INTE att minska på krigen.
Kommitténs motivation
är: ”… för sina utomordentliga insatser för att stärka internationell diplomati och samarbete mellan människor.”
Hans diplomatiska ansträngningar handlar ju om att skapa en samsyn på en alltmer globaliserad värld, byggd på en västerländsk dominans. Det är ju en lobbyingverksamhet och inget fredsarbete! Fred blir det när man tar konkreta steg för att minska krig, när man gör avkall på sin egen lust, sin egen ordning, sin egen kultur, till förmån för fred. Han är ju inte ens i närheten av detta! Snarare kommer framtiden att utvisa en motsatt riktning, vilket jag skrivit om här på Klar Sikt sen ett år tillbaka.
Den norska Nobelkommittén är uppenbarligen en del av en global lobbyingverksamhet, de förvandlas till ett verktyg för kraven på uppslutning och koncensus kring en världsledare vars motiv fortfarande är höljda i dunkel. Den internationella eliten - bestående av ekonomiska, politiska, kulturella och religiösa toppar, där alla känner alla och tävlar om vem som ska få umgås med vem - inbegriper uppenbarligen också den norska Nobelkommittén. Man kan ju undra hur nära den olympiska kommittén var att ge Chicago OS 2016 efter Obamas charmresa till Köpenhamn och lobbandet för Chicago som värd.
Vad vi ser framför oss är ett spel för galleriet på högsta nivå!
Det är dessvärre bara ytterligare ett bygge på den globaliserande utveckling vi alla dagligdags ser resultatet av. Mindre inflytande, mer övervakning, ökande kulturell likriktan, en absurd ”krig skapar fred”-mentalitet, ihärdigare krav på en ny världsordning (läs elitens världsordning) och inte minst ett skenande monetärt system utan någon som helst långsiktighet eller förmåga till att skapa en bättre värld och ännu mindre fred. Detta är den krassa verkligheten bakom kommitténs ord: ” stärka internationell diplomati och samarbete mellan människor”. Samarbete mellan människor, ursäkta, vilka jävla klichéer!
Årets fredspris är tragiskt, men inte helt oväntat för oss som orkar se bortom de politiska bloggarna, bortom mainstream-media och de allmänna popularitetsdreven som fångar nästan alla som påstår sig vara kännare eller experter i någon mening. Uppslutningen kring Obama påminner snarare om uppbackningen av Hitler och då inte enbart den tyska uppbackningen, utan även den internationella, då det begav sig i början på trettiotalet.
Mats
Diskussionslänkar:
Aftonbladet DN SvD
c7d280be-0c54-4449-83ce-11aebe48c585|5|4.0
Tags:
Categories:
Den nya världsordningen |
Krönikor av Mats |
Politik