SEE ARTICLES IN ENGLISH ON THE NEW BLOG - BEYOND

Kvinnor, var är ni?


 
Av Linda Bjuvgård

Denna krönika riktar jag till er, mina kära medsystrar. Till att börja med: var sjutton är ni? För let´s face it: sanningsrörelsen består till 95 % av män, killar och grabbar. Och det är inte bra av många olika skäl varav det viktigaste och största kanske är att båda könen bär ett ansvar för hur vår värld ser ut. Båda bär ett ansvar för att rätta till de fundamentala fel vi alla lever med och i.

Men det är som sagt fattigt på kvinnor i den här ”sanningsbranschen”. Inte för att alla deltagande killar och män verkligen deltar på allvar. Majoriteten av de killar som hänger på vaken.se eller andra bloggar och sidor som handlar om konspirationer och sanningsrörelsen är inga ”doers” som kommer att förändra världen. De flesta är bara där för att tjattra om den hobby som hela apparaten kring NWO och Illuminati har blivit för många av dem. Ett lagom kittlande tidsfördriv i klass med att klättra i berg eller spela World of Warcraft. Sorgligt men sant.

Var är kvinnorna då? På någon modeblogg kanske eller så hänger de på familjeliv.se och diskuterar det ”lilla livet”. Det är senaste skötväskan och hur man bäst lindrar blöjeksem som gäller. Och det är inget fel på det lilla livet, faktum är att jag tycker det är en smula nedsättande att kalla det för ett litet liv, för det är det inte. Att ta hand om, vårda och nära allas våra barn är STORT. Det är vackert och förtjänar all heder men det gör inte tillräckligt med skillnad i världen i stort. Detta är ett faktum som bevisas av vår historia. Kvinnor har fostrat man på man som klivit ut i världen och fortsatt upprätthålla den rådande patriarkala (o)ordningen. Kvinnor har likaledes fostrat och fött kvinna på kvinna som trätt ut i ett ständigt varande förtryck av deras innersta kraft.

Det kan hända att det kommer att finnas modebloggar i ett framtida Orwellianskt kontrollsamhälle, men om våra tankar ägs av staten och våra barn fryser ända in i själen, vad är då modet värt? För det är våra barn som kommer att tvingas leva i den skräckvärld som vi i sanningsrörelsen befarar är på intågande. Våra älskade barn - de som vi nu sitter och näthandlar onödiga skitprylar åt bara för att det kittlar så skönt i konsumtionskistan.

Ibland är jag så trött på allt prat om Illuminati och Bilderberggruppen. Namedropping av gubbar i kostym. Och 9/11 som givetvis är jätteviktigt men… det finns så mycket annat viktigt som måste upp på tapeten!  Och många ämnen är vi kvinnor bättre talespersoner för. Vi behöver lyfta ämnen som barnens situation och hur vi tenderar att värdera barn som lite mindre mänskliga än oss vuxna, människors psykiska illamående, våra trossystem och svara på frågan varför så många faktiskt BER OM ett övervakningssamhälle – det som vi inom sanningsrörelsen fruktar så hårt.

Men mest av allt behöver vi börja skapa visioner. Vi måste våga drömma och prata om den utopi vi önskar oss. För förhoppningsvis kommer det en dag när alla elitgrupper och hemliga gubbsällskap är avslöjade och ute ur sina garderober. En dag när alla stora och omvälvande händelser som 9/11, Estoniaolyckan, invasioner av länder och andra obehagliga händelser är klarlagda in i minsta detalj. När alla måste börja ta sitt ansvar och alla drabbade kan pusta ut. Men när den dagen har kommit och gått – vad händer då? Vad vill vi då, hur ser den värld ut som vi strävar efter?

Jag tror och hoppas att mina medsystrar har ett och annat att säga om det. Medan män gärna fastnar i detaljer om etnicitet, namedropping och frimurarsymbolik så tror jag kvinnor oftare tar ett helhetsgrepp och vill att ALLA ska med till vår sköna nya värld. Att alla barn är våra barn att ta hand om, oavsett hudfärg, religion och politik. Personligen är jag dödstrött på allt prat om sionismen hit och Israel dit. ALLA ska som sagt med. Sanningsrörelsen bör ägna sig åt mänskligheten i sin helhet och inte gräva ner sig i detaljer som inte leder någon vart. Kärlek är nyckelordet.

Sanningsrörelsen vill finna sanningen om en mängd olika saker och händelser. Det är av högsta vikt att hitta sanningen och att leva i sanningen. Och förhoppningsvis kommer det en dag när vi kommit dit. Jag efterlyser som sagt visioner. Jag efterlyser helhet. Vi måste våga börja skapa vår Nya Sköna Värld i våra tankar. Och om vi ska hedra sanningen och sträva efter att leva i den så måste det första steget bli ett krasst konstaterande att denna gamla unkna värld vi lever i, i dagsläget, i stora drag är skapad av män. På samma gång är det just män som brett ut sig i sanningsrörelsen. Män som påstår sig vilja ha en ny värld.

Men de kan inte lyckas med det. De skulle bara bygga upp en värld som i mångt och mycket är väldigt lik den värld vi redan har. Hur skulle de annars göra? Verktygslådan är densamma. Arkitekterna är desamma. Testosteronhalten är densamma och i bakgrunden sitter kvinnorna fortfarande och snackar barnmat på familjeliv.se.

Nej, männen kan inte bygga något Utopia på egen hand, lika lite som vi kvinnor skulle kunna göra det. Vägen till paradiset är tvåfilig.


Det finns också ett mer personligt och tja, egoistiskt skäl till att jag ropar efter er kvinnor. Jag behöver er. Jag vill ha mina medsystrars stöd och förståelse!

Jag är ganska ensam i den här ”branschen”, i synnerhet här i Sverige. Och många är de gånger jag önskat träffa andra kvinnor som intresserar sig för dessa ämnen OCH faktiskt gör något.
Som kvinna blir jag ofta förbisedd som om jag vore osynlig. Men så är det i vår patriarkala värld. Och jag tror att det mesta sker ganska omedvetet och automatiserat. Med andra ord är det nog inte så ofta som män (och ibland kvinnor) nonchalerar/inte ser på grund av pur illvilja. Nej, det bara sker. Hela vårt normsystem och vår historia backar upp och göder ett sådant beteende.  På samma sätt som vi alla tenderar att se mammor som bättre föräldrar än pappor…

Männen kommer aldrig titta upp med förvånade hundögon och förskräckt utbrista:” bröder, var är alla våra systrar?!” Anledningen är två: dels den gamla vanliga att de flesta inte frivilligt släpper ifrån sig makt. Och makt finns det även i den här "branschen". För så länge det finns prestige, status, kändisskap och liknande så finns det också makt. Den andra anledningen är förstås att de flesta män inte ens SER att det råder en akut kvinnobrist i sanningsrörelsen. Att även sanningsrörelsen är en stor herrklubb är för dem helt naturligt och inget som de ens ids reflektera över.

Vi gör alltså båda fel. Männen håller på sin offentliga makt som talesmän för det STORA. Kvinnorna väljer att smita från ansvaret genom att gräva ner sig i det LILLA. Lösningen är förstås att mötas någonstans i mitten.

Samtidigt är det just det sk lilla livet som bidrar till att suga musten ur många kvinnor. Att agera företagsdirektör i hemmet och familjen är ganska slitsamt. Det innebär att vara den som leder, organiserar och planerar familjens – framförallt barnens – förehavanden. Köpa present till det där kalaset som lillan blivit inbjuden till, dags att gå till frisören, notera när det är utvecklingssamtal nästa gång – och bestämma vem som ska följa med, påminna mannen om besiktningen av bilen, packa gympapåsar, skriva inköpslistor… Än idag är det många kvinnor som också tar på sig att hålla reda på sin mans släkt. Som när svärmor fyller år och vad man (hon) ska köpa åt henne. När kvinnan är företagsdirektör för Familjen AB så spelar det ibland mindre roll att hon delar en massa sysslor lika med sin man. Att han går på barnens utvecklingssamtal lika många gånger som hon, att de tvättar varannan gång eller lagar middag halva veckan var. För det är tankearbetet och ANSVARET som ledarpositionen innebär som suger kraft ur kvinnan. Så det är kanske inte så konstigt att hon inte orkar rädda världen OCKSÅ…

Men det måste gå i alla fall. Jag vet inte exakt hur. Det enda jag vet säkert är att om ni, mina kära medsystrar, inte ni kliver ut i världen och ”gör er grej” så kommer era små gullråttor till barn i sina supervarma åkpåsar och med perfekt tillagad välling i sina flaskor få ett rent helvete i framtiden. Antingen i den Orwellianska skräckvärlden eller i de manliga ”befriarnas” snedvridna värld. En värld inte helt olik den vi lever i nu.

Det är upp till er. Själv har jag gjort mitt val. I handling.

Linda  
Tags:
Categories: Krönikor av Linda | Kvinnligt/manligt

60 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Comments

December 5. 2009 01:57

VakenMark

Jag tycker allt du säger stämmer, jag blir båder förvånade och glad över att läsa denna.

Att vi inte förstår hur FARLIGA patriarki är, hur denna  var en början till det hela skiten vi befinner oss i nu.....

Jag återkomma

Mark

VakenMark

December 5. 2009 10:39

Lisbeth

Hej!
Håller med!
Var sjutton är alla kvinnor? Ska denna "sanningsbransch" bestå av män? Hur mycket ideologier har inte låtit bra från början. Demokratin har problem diktaturen likaså. Vad är det som säger att sanningsrörelsen inte får samma problem med maktmissbruk i framtiden, om den är uppbyggd på samma sätt? Religioner, politiska partier, listan kan göras lång. Det är männen som dominerar. Låt inte detta uppvaknande misslyckas nu.

Vi måste våga vara medsystrar. Vill önska dig lycka till!
Det finns kvinnor som har vaknat. Men fortfarande så hörs de inte nämnvärt. Så sätt fart tjejer ni kan vara kvinnliga och samtidigt ifrågasätta. Det går utmärkt!

Lisbeth

December 5. 2009 12:15

VakenMark

Har ändrat min Cut n Paste på vaken med din länk hit.

Var uppe sent, var trött och tänkte:

Det sista jag MÅSTE gör är att lägga upp detta i forummet!

MER så säger jag!

M

VakenMark

December 5. 2009 13:33

linda

Tack, Mark! Såg det. Smile

Och tack för din uppskattning, Lisbeth. Verkligen, men... jag kan inte låta bli att fråga är inte DU en kvinna då?!

Linda

linda

December 5. 2009 14:37

Maria Hofstam

Hej Linda! Din krönika var som ett hårt slag i magen, ett uppvaknande i sig. Jag har förvisso funderat lite grand på vad jag skulle kunna göra, men har inte riktigt känt mig hemma i alla detaljerade diskussioner som förs på bloggar och liknande. Det blir lätt väldigt akademiskt och har man ingen sakkunskap är det lätt att känna sig exkluderad. Vad vet jag med säkerhet om sanningen? Allt jag kan göra är att lita på mitt eget omdöme och intuition när jag försöker skaffa mig kunskap, känna igen och se mönster och försöka förhålla mig till det i mitt privata liv. Åtminstone är det så jag har tänkt hittills.
Jag blev väldigt inspirerad av din artikel och har skickat vidare den i mitt privata nätverk. Kanske är det fler som blir inspirerade, även kvinnor som inte vill tro på konspirationsteorier men som ändå vill hjälpa till och bygga ett nytt människovärdigt samhälle.
Jag har en väldigt stark känsla av att det är just nu det händer, det är nu vi avgör vilken framtid vi vill ha.
Jag har förövrigt läst din och Mats underbara bok, Robotfolket, och den är utlånad nu.
Hur som helst, jag fick en idé igår kväll/natt när jag först läste din krönika, som går ut på att skapa en mötesplats på nätet för kvinnor som vill nätverka, inspirera, tipsa, agera och mobilisera kring dessa frågor - såväl i det lilla som stora sammanhanget, lokalt och nationellt. Ett löst sammansatt nätverk där grupper skapas och löses upp allt efter behov. Inga fler organisationer tack! Det måste till en gräsrotsrörelse, det måste ske underifrån där vi tar vara på vår egen kraft och inte väntar på att någon ny auktoritet ska träda fram så vi tryggt kan luta oss tillbaka i soffan i en sömndrucken passivitet igen.
En sådan mötesplats skulle i så fall vara öppen för alla medlemmar att använda efter eget tycke, att skriva om insatser man gör, har gjort, vill göra. Kanske vill man uppmärksamma medlemmarna på något man vill göra, vad man behöver i personliga insatser, pengar eller annat. Man skulle kunna skicka ut nyhetsbrev till medlemmarna, så att de är uppdaterade med vad som händer. Det här är ju ett sätt att stärka kvinnors självkänsla också, det gör gott i själen att känna att man kan göra skillnad. Jag tänker mig att det är ganska lätt att snabbt sprida information om en sådan mötesplats kvinna-till-kvinna genom ett informationsblad/A4-affish (som man lätt kan skriva ut själv) och e-post. Ett förslag på namn skulle kunna vara KVINNOKRAFT.NU. Man skulle t o m kunna locka med gratis annonsering på mötesplatsen för kvinnliga företagare som är medlemmar, ett nog så kontroversiellt tag bara det. Wink
Finns det någon som är duktig på att programmera hemsidor och tycker att det skulle kunna vara en kul utmaning?

Mvh/ Maria Hofstam

Maria Hofstam

December 5. 2009 14:40

Maria Hofstam

Hej igen, Linda!

Jag råkade trycka fel i värderingen av artikeln.
Det blev en 3:a trots att jag egentligen tycker den är värd en 5:a.

Maria Hofstam

December 5. 2009 17:08

linda

Hej Maria!

Tack för dina reflektioner och tack för dina ord om Robotfolket. Det värmer!

Det var ett bra initiativ att skicka vidare krönikan till ditt nätverk. Bara en sån sak kan räcka långt. Sen tror jag att vi kvinnor/tjejer måste våga ut i "ljuset". Vi måste skita i allt grabbspråk och alla till synes "detaljerade diskussioner" och istället köra vårt eget race. Vi måste använda VÅRT språk och tala om VÅRA ämnen. Man måste inte (verkligen inte) snacka 9/11 eller EU-politik för att göra skillnad. Det finns det tillräckligt med folk som gör redan.

Våga bryt ny mark! Gå in på en blogg eller ett forum där dessa ämnen dryftas och ta upp ANDRA ämnen där.

Ja, det kanske inte vore så tokigt med ett sånt forum som du föreslår. Just för att STÖTTA varandra och få prata av sig under arbetets gång. Att föra fram varandra så som män har gjort i alla tider. Samtidigt får det inte bli en obalans som tippar över i ett slags "vi mot världen" eller "vi mot männen" Det är inte alls vad jag är ute efter.

Det måste ju finnas nån kvinna "där ute" som kan programmera. Eller hur? VAR ÄR DU?!

Smile

Vänligen
Linda

Ps: Jag ska låta vår bebis "av misstag" klicka dit två femmor på värderingen så att det jämnar ut sig. Men säg inget till nån! Wink

    

linda

December 5. 2009 17:58

Lisbeth

Hej Linda!
Jo jag är en kvinna men "sanningsrörelser" är inget för mig. Lika litet som politiska partier eller andra trossamfund är det. Mycket av det som skrivs härinne är saker som även jag tagit del av. David Icke t.ex. Jag upplever att mycket kommer från just honom och att det görs om, ibland lite godtyckligt. Det blir lite ballt att tillhöra rörelsen. Nu menar jag inte dig och Mats personligen är nog bäst att tillägga. Men om alla tar dessa i mina väl underbyggda sanningar och gör om dem till sina vad blir kvar? Har ni lekt viskningsleken som barn? En mening från början...en helt annan till slut.

Som med allt annat man måste granska dessa nya sanningar också. I annat fall så blir de endast en ny "religion" sådana har vi nog med. Om det är kvinnor eller män som leder dessa är ointressant. Det viktiga är att diskussioner får föras utan inskränkningar. Att vi inte fokuserar så mycket på person utan sakfrågor. Eliten består av mest män men även kvinnor. Bakom varje mäktig man finns en kvinna sägs det...

Som sagt jag önskar dig lycka till Linda! Till kvinnor och män med för den delen vill jag säga. Det finns olika sätt att föra ut sina sanningar. De kan vävas in i kommentarer på bloggar och man kan svara på artiklar m.m På så vis delger vi varandra kunskap om verkligheten. Utan att dras in i rörelser av olika slag. Hela världen grupperar sig i olika grupperingar politiska, religiösa, m.m.

Är det inte det vi ska komma ifrån? Det talas om brister inom vetenskapen, inom politiska partier, inom våra religioner. Samtidigt så växer en ny rörelse fram en bristfri sådan? om bara kvinnor vill delta mer...?




Lisbeth

December 5. 2009 18:05

Lisbeth

I min åsikt väl underbyggda sanningar skulle det vara.

Lisbeth

December 5. 2009 18:37

linda

Hej Lisbeth

Jag förstår vad du menar, men jag envisas ändå med att vi alla måste ta ansvar för vår värld. Man behöver inte vara med i nån "sanningsrörelse" (ett uttryck som delvis kommer från 9/11-rörelsen i USA och delvis från media som såklart älskar att placera allt och alla i fack).

Det är lätt att stå vid sidan om och tycka en massa om andra som gör nåt. Det är ibland jävligt tufft att GÖRA nåt. Visst kan man säkert nån gång påverka en och annan genom t ex en kommentar men min erfarenhet säger mig att de flesta knappt läser kommentarerna. De flesta är mest intresserade av att få säga SIN grej. Att få själva få synas.

Man får inte vara för rädd för att gå samman med andra människor. Det finns en fara i att bara vara individ hela tiden. Det innebär en risk att gå samman också, men den risken får man nog lov att ta om man nu verkligen vill förändra världen. Och vem har sagt att "sanningsrörelsen" skulle vara bristfri? Verkligen inte jag. Jag vill inte ens att den ska vara det. Den ska vara mänsklig.

Det du säger om David Icke känns faktiskt väldigt opåläst. Ledsen men så är det. Smile

"Bakom varje mäktig man finns en kvinna sägs det..."

Javisst, men är vi inte BRA TRÖTTA på det?! Jag är det iaf.

Vad är din "grej", Lisbeth? Vad har du för ambitioner? Hur har du hamnat här? Jag är ärligt nyfiken!  

Vänligen
Linda

linda

December 5. 2009 18:56

Lisbeth

Jag är kanske opåläst vad vet jag. Nu är min person i fokus igen inte det jag skriver Smile Det är trist!
Håller med de flesta vill synas och kommentarerna handlar mycket om den egna personen. Anser att vi behöver bli mer opersonliga. Mina ambitioner märks inte de. Framkommer de inte i det jag skriver?
Framkommer det inte att jag också är trött på gubbväldet?
Nej vi får inte vara rädda att gå samman med andra människor! Men Enhet innebär det att vi ska vara personliga? Eller innebär det att vi ska gå bortom personlighetens begränsningar?
Min "grej" är att fokusera på sakfrågor och lite mindre på min person. Har hamnat här för att ni skriver bra artiklar. Även om ni verkar ogilla mothugg ;)
Håller med det finns en fara i att vara individ hela tiden. Det blir för personligt...fokus läggs ingte där det ska inte krutet heller!


Lisbeth

December 5. 2009 20:58

Carina

Hej

Gillar skarpt din ide, Maria,  att skapa en mötesplats på nätet för kvinnor (och kanske även män?) som vill hjälpa till och bygga ett nytt människovärdigt samhälle.

Varför inte tipsa om människor som är exempel på det och lyfta fram dem. Dels för att stötta och uppmuntra och dels för att det de gör kan ge ideer till flera att göra något liknande eller något helt annat.

Vad man kan göra för att medverka till att skapa ett nytt och bättre samhälle kan vara hur skiftande och mångfassetterade som helst. Det kan vara lokalt eller globalt, praktiskt eller teoretiskt. Det kan handla om det lilla eller det stora. Det kan var i ord, tanke eller handling. Det kan var något som någon gjort en enda gång eller något som någon vigt en stor del eller hela sitt liv åt.  All strävan är lika mycket värd och förtjänas att lyftas upp och tjäna som inspiration.

På så vis kan vi själva få tips och ideer om vad vi kan göra samtidigt som vi synliggör det arbete, som redan görs av en ofantligt stor mängd människor ute i världen, för att försöka bygga upp ett nytt människovärdigt samhälle.

Bara detta att vilja gör skillnad och att uppmuntra och stötta dem som redan är i full gång och gör det, är meningsfullt i sig. Eller hur?

Jag uppfattar det som samtliga av er, Linda, Maria och Lisbeth har just det gemensamt. Och jag är gärna med på ett hörn jag ocksåSmile


Carina


Carina

December 5. 2009 22:05

Lisbeth

Gillar också Marias ide!
"Inga fler organisationer tack! Det måste till en gräsrotsrörelse, det måste ske underifrån där vi kan ta vara på vår egen kraft. Inte vänta på någon aktoritet som ska träda fram så att vi tryggt kan ta oss tillbaka i soffan igen i en sömndrucken passivitet igen". Kan för egen del inte bidra med några datakunskaper, är urusel på data. Men jag kan säkert bidra med annat. Så jag är gärna med på ett hörn jag också.

Väldigt klokt skrivet.

Lisbeth

December 5. 2009 22:22

linda

Hallå igen

Jag vill bara trycka på tanken om aktivism. För mig är det den viktigaste frågan av alla. Ett nätverk för kvinnor (bara kvinnor, det var själva vitsen). Och alla som deltar ska vara aktiva i någon mening. Annars är det ingen vits. Diskussionslistor och forum finns det redan så det räcker.

Vänligen
Linda

linda

December 6. 2009 00:08

Carina

Jag kommer att tänka på en situation för några år sedan då en vännina till mig skulle lägga in golv i sitt hus. Hon och hennes man hade fått golvet och ringde oss för att vi skulle hjälp till.
Under tiden som min man och hennes man hade en mycket djup och långvarig diskussion kring hur detta skulle utföras hann hon och jag lägga golvet;) ;)

Så jag håller helt och hållet med dig Linda. Diskussionslistor och forum i all ära, de fyller säkerligen en viktig funktion, men det finns redan så det räcker.

Hur hade du tänkt dig att detta nätverk skulle utformas och på vilket sätt skulle vi som deltar vara aktiva? Ett nätverk på internet för ju in tanken på skriven text dvs just diskussioner, artiklar och forum.
Aktivism å andra sidan för in tanken på något handgripligt, något fysiskt praktiskt som vi gör i verkliga livet, på plats, här och nu.

Vänligen
Carina


Carina

December 6. 2009 01:00

Maria Hofstam

Hej igen!

Vad roligt att ni kände er inspirerade av min idé.
Jag menade dock aldrig att utesluta männen, vill de vara med (och gå från ord till handling) är det ju fantastiskt. Jag tycker absolut män är underbara på sitt sätt. Smile

Jag letade mest efter en möjlighet att hitta en gemensam arena där man kan visa upp och tipsa andra om hur man kan göra skillnad, gärna i det lilla lokala.
Det ligger en enorm kraft i att våga ta eget initiativ till förändring, att känna att man kan påverka en situation eller sträcka ut en hand för att hjälpa någon som har det tufft. Att ta tillbaka en del av initiativet från myndigheter och liknande och våga visa att man bryr sig.
Ett sådant nätverk skulle potentiellt kunna bli väldigt stort och kunna forma regionala/lokala grupper för samverkan. Vi kvinnor behövs, kanske mer nu än någonsin och kan vi dessutom stötta, inspirera och samverka över gränserna skulle mycket kunna vinnas.
Vi är alla olika, låt det bli en styrka istället för en orsak till konflikt. Framgångsrika team sätts ofta ihop av människor som inbördes inte har så mycket gemensamt vad gäller kunskaper och egenskaper, men som kompletterar varandra.
Om nätverket skulle bli stort kan man kraftsamla över alla gränser såsom geografiskt, yrke och klass. Plocka bort allt det där som har använts mot oss, söndrat och härskat, så finns det kvar en massa fantastiska kvinnor och män med en enorm kunskapsbas att plocka ur.
Tillsammans är vi ofattbart starka...

Snart är det jul, kanske är det en möjlighet att på ett enkelt sätt visa lite extra omtanke, inte bara för den närmaste familjen...?

Jag kan känna mig lite obekväm i begreppen "sanningsrörelse" och "konspirationsteoretiker" och jag tror det gäller för de flesta kvinnor. Det är etiketter som har lagts på rörelser utifrån för att kunna klumpa ihop oss och göra oss mer lätthanterliga som grupp.
Jag vill inte att ett sådant här nätverk bara ska användas av kvinnor och män som erkänner sig som "vakna", utan av alla som vill vara med och förändra samhällsklimatet till något som stärker alla individer.

Kram på er!

Maria Hofstam

December 6. 2009 02:51

Maria Hofstam

Hej Carina!

Jag missade din senaste kommentar. Sorry!
Jag skulle vilja att ett sådant här nätverk får utvecklas av egen kraft i den riktning som medlemmarna själva vill. Dvs det kan spreta åt alla håll och kanter. Lite kaotiskt kanske, men mycket spännande kan uppstå ur kaos. Jag vill inte styra upp för mycket, inte ha en massa snäva ramar.
Om det blir en hemsida skulle den i så fall vara så pass öppen att det i princip inte krävdes en redaktör och minimalt med administration.
Bara ett verktyg att användas efter eget behag.
Är jag flummig nu?

Jag skulle dock vilja se att mötesplatsen användes för att uppmärksamma nätverket på saker som kräver aktion, diskutera vad man kan göra, anmäla sitt intresse att delta och sen är det upp till gruppen hur man går vidare. Kanske använder man mötesplatsen för att informera om vad som görs, kanske behöver man fler resurser under resans gång och då kan man uppmärksamma nätverket på det.

Det kan skapas projektsidor, lokala samverkanssidor etc.
Jag vill egentligen inte bygga upp en massa begränsningar, men det kräver förstås en kreativ programmerare som är beredd att lägga till nya funktioner allt eftersom det efterfrågas i nätverket.

Och hur som helst, det är inte meningen att jag ska bestämma hur nätverket ska se ut. Smile

Maria Hofstam

December 6. 2009 05:18

Carina

Hej Maria

Jag tycker du sätter fingret på något väldigt väsentligt och viktigt här;

"Vi är alla olika, låt det bli en styrka istället för en orsak till konflikt. Framgångsrika team sätts ofta ihop av människor som inbördes inte har så mycket gemensamt vad gäller kunskaper och egenskaper, men som kompletterar varandra"............. "Plocka bort allt det där som har använts mot oss, söndrat och härskat, så finns det kvar en massa fantastiska kvinnor och män med en enorm kunskapsbas att plocka ur.
Tillsammans är vi ofattbart starka..."

Och jag tycker om den ide du målar upp om hur ett nätverk skulle kunna se ut och utvecklas och att inte bygga upp en massa begränsningar.

"Jag vill inte att ett sådant här nätverk bara ska användas av kvinnor och män som erkänner sig som "vakna", utan av alla som vill vara med och förändra samhällsklimatet till något som stärker alla individer."

Och visst kan det bli både kaotiskt, spretigt och flummigt men det är en vision som är värd att pröva. Vi måste börja tro på möjligheterna och på varandra. Absolut.

Vänligen
Carina



Carina

December 6. 2009 08:02

linda

Hmm, jag gillade Marias ursprungliga idé (se högre upp), men nu tycker jag att nätverksidén tyvärr börjat att utvattnas. Från "kvinnokraft.nu" till en "alla får vara med, även männen och alla får göra vad de vill, hur de vill"-grej.

Och visst kan man väl ha ett sånt nätverk men min erfarenhet säger mig att det gärna blir pannkaka av alltihop i praktiken. Ingen som leder, inga krav eller ens förväntningar på att folk faktiskt ska göra nåt ("allt är fritt") och inga gränser för vilka som får delta skapar en slags kaos som INTE är positiv. Det blir bara kaos och ingen kreativitet.

Jag måste vara ärlig och säga detta. Det är också lite typiskt kvinnligt. Slagsidan av det i grunden positiva "alla ska med" som jag skrev om i krönikan. I den här tappningen ska alla med eftersom man inte vill stöta sig med någon, inte göra nån ledsen...

Och ja, jag kan ha missuppfattat - säg då till!

linda

December 6. 2009 10:50

Lisbeth

Undrar över varför männen ska uteslutas? Linda vad menar du med ingen som leder? Vem ska leda?

Hierarkiska ideer om att vi behöver ledas eller att vi ska leda andra vad skapar det? Skapar det frihet inom ramen för andras rätt till frihet? Vilken ledare på mänsklighetens nuvarande utvecklingsstadium kan avgöra om folk faktiskt gör något? De kosmiska ideer rörande vår medvetenhetsutveckling och som ska förverkligas i människoriket och lägre riken, ska inte de komma ifrån högre intelligenser? Det som innebär hierarki i positiv mening. Sedan ja vi behöver ledare! Men inte självutnämnda. Vi ser det överallt inom politiken t.ex. Vi får rösta vart fjärde år. Men sedan då? Hur många beslut tas inte över våra huvuden.

"We can do it" En kvinna som kavlar upp armarna och spänner musklerna...
Hm! Jag vill nog vända på ditt resonemang och hävda att det är typiskt manligt!

"Inga gränser för vilka som får delta" ? Ska vissa grupper uteslutas?
Vad menar du med aktivism Linda?

mvh
Lisbeth

Lisbeth

December 6. 2009 11:08

linda

Tja Lisbeth

Eftersom jag inte följer hylozoiken så har jag svårt att följa ditt resonemang om kosmiska idéer och utvecklingsstadium.

Vem har sagt nåt om självutnämnda ledare? Inte jag. Ledare behövs ibland ja, eftersom det lätt blir sandlåda av allt annars. Men ledarrollen kan skifta. Jag kan tänka mig att man väljer ledare efter kompetens för stunden, eller nåt sånt.

Om vi ska ha ett KVINNLIGT nätverk så blir den naturliga följden att män inte får vara med. Smile Om vi inte ska ha ett kvinnligt nätverk så får de vara med. Det finns många poäng med att det bara är kvinnor med. En är t ex att många kvinnor lätt känner sig hämmade (eller faktiskt gör sig till och på så sätt hämmar sig själva) så snart det finns en man med. En annan poäng är just att ofta faller sig så (jo tjena!) att om det så bara finns en man i en grupp så blir han just en... ledare.

Med aktivism menar jag att man GÖR något. Må så vara att skriva publika krönikor (och stå för dem med namn) eller att t ex dela ut flyers på stan. Och ja, det tycker jag borde vara ett krav för att delta i ett sådant nätverk. Men om man inte önskar sådana krav så är det okej för mig, men då är jag inte med. Som sagt diskussionsklubbar finns det redan så det räcker.

Bildvalet kanske inte var det bästa. Jag var lite stressad när det var dags att hitta bilder till denna krönika.

Vad önskar du själv för typ av nätverk, Lisbeth?

Vänligen
Linda

linda

December 6. 2009 11:53

Lisbeth

Hej!
Tänkte att du skulle förstå eftersom hierarkiska ideer ofta nämns som något negativt på denna sida. Förstå utan att för den skull "följa" hylozoiken. Det talas ju om högre intelligenser på denna blogg. Därför så förundras jag över din entusiasm ang mänskliga ledare. Det är ju dessa ledare ni granskar i övrigt.

Har deltagit i ett nätverk redan "Humanitys team" Tyvärr så blev frågan om vilka/ vilken som ska leda större än själva budskapet. Själva budskapet föll bort, vilket var att det skulle vara en gräsrotsrörelse där vi alla skulle vara aktiva "celler" var och en på olika sätt.

Det ställs väldigt stora krav på en ledare eller flera ledare om det ska fungera. De måste ha släppt alla egoistiska skäl till att vilja vara det. Det starkaste motivet bestämmer våra val. Är vi helt på det klara med vilket det starkaste motivet är?


En rak fråga Linda. Håret reste sig på mina armar och ben när jag läste detta "Det finns också ett personligt och tja egoistiskt skäl till att jag ropar efter er kvinnor. Jag behöver er. Jag vill ha mina medsystrars stöd och förståelse".

På din fråga svarar jag så här...Ett nätverk där eventuella ledare växer fram med tiden. Från början bör inte ledarskapsfrågan prioriteras.

Lisbeth

December 6. 2009 12:13

Lisbeth

Min raka fråga föll bort. Säger inte att det är så! Detta är endast en rak fråga. Vill du vara ledaren? Är du helt på det klara med motivet till denna krönika? Vilket överväger det personliga och egoistiska skälet eller en stark inre drivkraft att förändra världen. Detta är inte något som gäller endast dig, utan hela mänskligheten mig inkluderat. Vi diskuterar andras motiv till att delta men glömmer bort att vi inte ens minns allt ifrån nuvarande liv. Alltså det är omöjligt att avgöra vilka som tillför mest i ett nätverk. Män eller kvinnor det är ointressant egentligen. Det vore väl fantastiskt med män som vill delta i ett forum som vill föra ut kvinnor. Inte ens FI förbjuder män att delta.


mvh
Lisbeth

Lisbeth

December 6. 2009 14:00

Maria Hofstam

Hej tjejer!

När en idé ska konkretiseras blir det lätt att tänka struktur och organisation - för någon ordning måste det väl vá. SmileEller?
Men jag är rädd att just för att vi alla är så olika som individer så kan en sån struktur och skapandet av denna skapa en massa onödiga konflikter. Och maktstrider - är det det vi vill lägga energi på?

Och man bygger dessutom in en massa begränsningar i organisationen, som kan vara svårt att få bukt med längre fram.
Det är därför jag gillar nätverk, för de kan "organiseras" efter behov för att sedan gå tillbaka till något löst sammansatt och diffust. För att nästa gång gå samman i någon annan konstellation.
Det finns en dynamik i det här sättet att jobba, man kan förändra villkoren efter behov och efter vilka som deltar.

Aktivism är någon nytt för mig, har ingen erfarenhet av det alls. Och jag är säkert inte ensam om det. Därför är det väl inte fel att ha en gemensam arena, en mötesplats, där man kan stötta och inspirera varandra att våga ta nästa steg. Utan att det ställs alltför stora krav för att få vara med. Men det är mina tankar, självklart utgår var och en av er efter era egna erfarenheter. Jag tänkte kvinnor från början, men vill inte utesluta män (om de känner att det är intressant).
Män är duktiga på att bygga strukturer, kvinnor är duktiga på att skapa nätverk. Behöver det vara svårare än så?

Dessutom, det här var bara en idé - en tanke. Det måste inte genomföras.

Maria Hofstam

December 6. 2009 18:11

linda

Hej på er!

Jag har sagt det jag har att säga angående nätverk, varför bara kvinnor osv och ämnar inte upprepa mig där. SmileKan bara tillägga att ledarskap betyder olika för olika människor. Jag tänker mig en lots som ser till att vad-det-nu-är sakta dras i en positiv och kreativ riktning. Det har inget med hierakier att göra.

Jag har ingen önskan om att ta på mig nån ledarroll - har verkligen inte tid eller ork till det heller. Jag är redan aktiv som författare och debattör och kommer förmodligen vara ännu mer aktiv inom detta i framtiden. Jag är helt på det klara med vad JAG vill. Smile

Min önskan om att fler kvinnor ska stiga fram och göra nåt för världen kvarstår. Och jag vill gärna hålla kontakt med er som gör det! Hör av er så att jag vet att ni finns. Vi behöver varandra!

Vänligen
Linda

linda

December 6. 2009 20:15

Lisbeth

Lycka till!

mvh
Lisbeth

Lisbeth

December 7. 2009 09:14

Lisbeth

"Jag är redan aktiv som författare och debattör" Det låter bra...
Aktiv debattör? Du har i krönikan ställt dig själv som frontfigur? Då tar man debatten med de människor som dyker upp inte efterlyser mer "passande" kvinnor? En debattör "håller den kontakt" med vissa? Det liknar våra politikers beteenden. Vi svarar om vi har lust eller kan. Nej sticker man ut hakan och det gör du, så får man förstå att människor reagerar och vill ha svar. Själv så anser jag att vi alla behöver varandra. Så förklara gärna lite mer varför världen behöver dig och "dina" kvinnor.

Jag önskar dig lycka till för du behövs Linda på samma sätt som SD rör om i grytan, men de bör inte växa sig för stora...?  De problem vi står inför idag kan inte bara lösas med förändringar i det yttre. Inte heller med samma sätt att tänka. Alltså måste lösningen komma ifrån en annan utgångspunkt. Vi kvinnor bör inte sträva efter makt på männens vis? Det blir lite kaka på kaka?

50-50 kvinnor och män är det din vision? Kvinnor har anammat männens sätt att tänka vi är präglade sedan länge. (Finns en utmärkt krönika om detta här på klarsikt). Är det viktigaste att fler kvinnor kommer till makten eller att "rätt" sorts kvinnor gör det?

Vilken sorts kvinnor är enligt dig de "rätta"?

Lisbeth

December 7. 2009 09:50

linda

Men Lisbeth varför skrev du "lycka till" när du inte menade det för fem öre?

Jag har redan svarat dig på alla de frågor du ställer. Läs andemeningen i det jag skriver så förstår du. Vad har SD med saken att göra?!Smile Lisbeth, du är ute och cyklar nu och inte så lite elak.

Jag och mina nära behöver min energi och därför VÄLJER jag att inte svara på samma frågor om och om igen.

Lycka till själv!

linda

December 7. 2009 10:21

Lisbeth

Nej det är inte elakt. Ville ge dig chansen att debattera. Det är tråkigt att du missförstår. Jag menar det jag skriver när jag skriver lycka till. Att utveckla ett resonemang är inte att svara på samma frågor. SD var ett exempel, visst är det så att rasism finns inom samtliga politiska partier. På så vis så behövs de för att "röra om i grytan". Du behövs också Linda för att röra om i vår mansdominerade värld. Men glöm inte alla kvinnor som uträttar massor i det tysta. DET är elakt. Det kanske är de som gör mest nytta för vår värld. Kanske mer än både dig och mig tillsammans. För hur är det egentligen. Måste vi vara personliga och berätta vitt och brett om allt vi gör eller vill göra. Säger inte att det är fel. Ja jag kanske är ute och cyklar. Kan du cykla själv! Lägger för egen del ner den här "debatten" nu. Behöver också min energi till annat. Jag gör det i tron att det finns massor av kvinnor som jobbar för en bättre värld.
mvh
Lisbeth

Lisbeth

December 7. 2009 10:56

mats

Lisbeth

"Ville ge dig chansen att debattera"
Du bara provocerar, lägg av nu!

Jämför man oss med SD så är man bara som ett barn, sur och dum och har framförallt inte förstått Klar Sikts mening.

Vad gör du här, vad är det just DU vill SKAPA och inte bara PRATA om?

Du berömmer människor och sticker dem samtidigt.
Du tar en massa energi bara!

Linda har övertydligt proklamerat sin mening.
Hon vill uppmana kvinnor till "komma igång"
Hon är själv beredd att delta i någon mening.
Hon vill inte vara ledare eftersom hon redan är AKTIV

Vad finns det mer att älta om Lisbeth?

Skapa SJÄLV nu!
Bli en aktivist istället!

Mats

mats

December 7. 2009 11:57

Lisbeth

Nu handlar det om min person igen inte om det som jag faktiskt skriver. Att berömma och även reflektera själv är inte att "sticka". Att skriva bra krönikor är bra. Att följa upp dem i diskussioner är ännu "bättre". Det är så utveckling sker. Det är ett sätt att vara aktivist.  

Vad är klarsikts mening om man nu inte får reflektera själv?

Lisbeth

December 7. 2009 12:10

mats

Lisbeth

"Nu handlar det om min person igen inte ..."
Ja eftersom din person är grunden för vad som framförs i dina kommentarer! Det är ytterst människors personligheter som måste förändras i den här världen. Människor gör inte främst vad de tänker, de gör vad de ÄR.

"Att berömma och även reflektera själv är inte att "sticka". "
Lägg av! Du vet vad du skapar och hur gången blir här på Klar Sikt med dina kommentarer!

Dags att för dig att se "nettoeffekten" av dina inlägg och sluta borra ner dig i kommentars texterna.

Mats

mats

December 7. 2009 16:08

Lisbeth

Ja människor gör vad de är. Varför är du så upprörd Mats? Nettoeffekten av mina inlägg är summan av kardemumman. Det ska gå att borra och borra och vi ska lugnt stå kvar. Trygga i förvissningen om vad vi vill. På så sätt visar vi vad vi är. Är inte du också en person? Håller med det är det jag velat komma till hela tiden. Det är människors personligheter som måste förändras i den här världen. Den är alldeles för känslomässig. Om du läser igenom det jag skrivit så ser du att jag är uppriktigt intresserad och att jag gillar era krönikor. Men något händer när man ifrågasätter.  

Lisbeth

December 7. 2009 16:41

linda

Vad säger ni andra som läser detta (om det nu är några som orkar)? Jag skulle verkligen vilja veta hur ni tolkar denna till synes hopplösa "diskussion" mellan mig, Mats och Lisbeth.

Tycker ni att det verkar som att man "inte får" ifrågasätta oss här på Klar Sikt?

Tycker ni att såna här diskussioner, som denna med Lisbeth, verkar fruktfulla och bidragande till en bättre värld, eller tycker ni att Mats och jag hellre borde lägga vår energi på annat?

Hur skulle ni reagerat på följande mening: "ag önskar dig lycka till för du behövs Linda på samma sätt som SD rör om i grytan, men de bör inte växa sig för stora...?"?

Jag menar allvar med min fråga. Ibland vet vi varken ut eller in hur vi ska bemöta människor i såna här situationer. Det enda vi vet är att det suger energi. nergi som vi hellre använder till att t ex skriva nya krönikor, eller varför inte en till bok.

Vänligen
Linda





linda

December 7. 2009 16:45

Lisbeth

Ja vad anser ni?
Mvh
Lisbeth

Lisbeth

December 7. 2009 16:59

Lisbeth

Linda väljer att fokusera på meningen med SD. Bara namnet nämns så ryggar vi tillbaka? Är hon rasist eller vill få oss att framstå som rasister? Menar att om kvinnor går samman och utesluter männen så gör de samma sak. Det blir visserligen kanske fler kvinnor som tar makt, men ingen verklig förändring? SD vill utesluta invandrare. Så fort vi vill utesluta någon grupp det må vara kvinnor, män eller invandrare så är det samma sak?

Lisbeth

December 7. 2009 17:09

linda

Ja, vad bra att du sa det, Lisbeth. Vi ställer den frågan också: tror ni att jag är rasist?

Och frågan: är det likvärdigt med att vara rasist att ha ett nätverk för bara kvinnor att stötta varandra? Smile Eller ska vi ha ölkvällar i vinklubben också...

linda

December 7. 2009 17:11

mats

Hej på er

Jag hoppas ni kan klara av att fortsätta diskussionen kring nätverk m.m. även om jag och Linda inte känner för att dras in i Lisbeth snärjigheter och provokationer. Det tar som sagt alldeles för mycket kraft att gå runt i cirklar med Lisbeth. Jag har gjort det med henne under hösten så det räcker. Been there, done that!

Lindas goda syfte med denna krönika kan lätt gå till spillo annars vilket jag tycker vore riktigt synd.

Men detta kräver människors AGERANDE, klargörande och ställningstagande till såväl vilken energi man vill verka i men också vad man i sak vill GÖRA/HANDLA. Att bryta normer och kliva fram ställer krav.

Mitt handlande i media t.ex. innebär att jag måste stå upp i kraft och handling, att vara sanningsenlig, att våga vissa känslor och mänsklig kraft, att inte vara rädd.

Som aktivist räcker det inte med att kunna resonera, vara påläst man måste också våga skilja sig från andra. Världen är fyllda av folk som är pålästa och med ett bra munläder. Men människor känner när det är fel och därför så är förmågan att visa sitt hjärta så oerhört viktigt.

Tja lite spontana tankar för min del.

Mats

mats

December 7. 2009 17:22

Lisbeth

Ja som sagt vad tycker ni?
mvh
Lisbeth

Lisbeth

December 7. 2009 19:36

Maria Hofstam

Hej Linda och Mats!

Jag tycker ni gör ett fantastiskt och viktigt jobb båda två, var snälla och tvivla inte på det.

För mig är det en styrka att våga vara personlig och kunna utgå ifrån sig själv och sina egna erfarenheter, det blir mer äkta och genuint.
Däremot kan jag förstå att det kan upplevas som hotfullt om man själv av olika skäl inte är redo för det. Då upplevs det tryggare att diskutera allmänt, med intellektuella föreställningar/teorier åt diverse riktningar.

Förvisso antar jag att det är ofrånkomligt att man blir ifrågasatt när man sticker ut hakan, men jag har svårt att förstå att man ska ifrågasätta för ifrågasättandets eget skull. Eller diskutera (debattera) för dess egen skull. Men det är väl så att det är viktigt att ha "rätt", visa sin ståndpunkt osv - vad det än leder till.

Diskussionen blev väldigt tung från att från början varit ganska inspirerad. Jag har svårt att förstå syftet i att angripa varandra för att man har olika förhållningssätt i hur man vill ta sig an ett problem.
Jag hoppas vi kan lära oss något av den här erfarenheten.

Vad gäller nätverkstanken så släpper jag den, men den som vill får gärna plocka upp den och göra den till sin. Jag behöver fokusera på lite annat just nu, håller på och förbereder en företagsstart.

Men vi kanske springer på varandra igen, jag ska nog hitta min väg i det här jag också vad det lider. Och du har ju min e-mejl Linda om det skulle vara något.

Sköt om er!



Maria Hofstam

December 7. 2009 19:46

micro

Linda, du sover.

Du har till och med en bild med knuten näve, du är nu helt inom, bakvänt tänk, vad kommer det sig?

Wink

micro

December 7. 2009 20:18

linda

Hej på er

Jag tänkte säga mina ord om detta med att enbart kvinnor skulle ingå i någon slags nätverk eller liknande.

Ibland när man får en idé, ett embryo, en tanke till att starta upp något så kan det kännas vikigt att få lämna en del av omvärlden utanför. Man behöver få sätta rätt energi, man behöver få vara bakom "stängda dörrar" för att få samla kraft, för att i ro få så ett frö och se det utvecklas.

Det är en organisk självklarhet som jag ser det.

När det sedan växer till sig och har fått ett eget liv, en egen själ så klarar det av att möta sin omvärld och då också kunna "öppna upp sig". Eller i detta fall dela med av sig även med män.

Speciellt vikigt är det när det, som i detta fall, är hårt utsatt, alltså, kvinnor i en värld som är så patriarkalisk.

Låt var sak slå rot och bli vad det ska bli. Ha tillit!

Varje skapelse på jorden, varje idé och mänsklig kreation har börjat så. Det SKA vara så.

Mats

p.s. Hej Micke, kul att du skriver här.

linda

December 7. 2009 20:56

Carina

Hej allihop


Det är en konst att nå fram till varandra och undvika missförstånd när man kommunicerar med hjälp av enbart en text, enbart ord och meningar.

Vi ser inte varandra, hör inte varandra och mycket av de signaler som sänds ut via syn röst och kroppsspråk gå förlorade. Det är nästan dömt att bli konflikter och dra egna slutsatser eller känna sig påhoppad eftersom den som läser texten lägger in mer eller mindre i den beroende på sin egen förförståelse.  Det man läser in mellan raderna kan radikalt förändra det författaren egentligen avsåg med sin text.

Det är inte alltid lätt att uppfatta dessa signaler ens när man faktiskt har tillgång till dem, dvs när man träffas öga mot öga Smile

Det spårar ur ibland helt enkelt och det är inte konstigare än så. Jag har själv varit där och hundhuvudet får vi nog låta själva mediet bära. För som sagt det är verkligen en konst, det är inte lättSmile

Det bästa, tror jag, när det händer är att släppa tråden och antingen börja om från början igen eller starta upp en ny tråd, Inte hänga upp sig.

Ja, det var min tolkning av det härSmile


Sköt om er

Carina

Carina

December 7. 2009 21:08

linda

Howdy, Mikael aka Micro!

Om du visste hur mina nätter ser ut så skulle du veta att jag gör allt annat än sover! :-D

Och den knutna näven är såklart där för att ge er män en redig smäll så där lite grann emellanåt, som straff för ert mångtusenåriga förtryck. Ät den du, you peaceloving sektledare där! Wink

linda

December 7. 2009 21:13

linda

Tack snälla Maria. Smile Lycka till med företagandet! Känner på mig att vi kommer att mötas igen och det skulle inte förvåna mig ett dugg om du stiger fram och syns mer publikt i framtiden.

Jag har din adress, absolut. Och du vet hur du kan nå mig. Som sagt vi hörs säkert av. Smile

Ha det gött
Linda


---

Hej Carina

Ibland blir det tokigt pga av mediet i sig, men man kan inte alltid skylla på det!

Ha det bra!

linda

December 7. 2009 21:47

Maria Hofstam

Tack Linda! Smile

☆┌─┐ ─┐☆
 │▒│ /▒/
 │▒│/▒/
 │▒ /▒/─┬─┐
 │▒│▒|▒│▒│
┌┴─┴─┐-┘─┘ ●●PeAcE●●
│▒┌──┘▒▒▒│♫ ♫
└┐▒▒▒▒▒▒┌┘
 └┐▒▒▒▒┌┘

Maria Hofstam

December 8. 2009 02:04

Maria Hofstam

Det var väldigt vackert, Mats, det du skrev om en idé som ett embryo eller frö som behöver bli sådd i rätt energi.

En idé bär förvisso på sin egen medvetenhet och nu har den fått möjlighet att beröra fler sinnen än mitt eget. Även att jag nu lämnar den åt sitt eget öde behöver det ju inte innebära slutet för idéen, eftersom den färgar av sig på alla den berör. Tiden får utvisa.

Jag förstår vad du menar med att "stänga ute" männen i ett inledningsskede för att vi kvinnor ska hitta vår egen kraft och inte frestas att ge den till männen. Där ligger förstås alltid en fara.
Det sitter djupt rotat.
För egen del har jag slutat konkurrera med män, det var för tröttsamt...
Istället försöker jag återknyta till gudinnekraften inom mig, det känns betydligt mer konstruktivt.

Lev väl!

Maria Hofstam

December 8. 2009 08:30

Lisbeth

"Varje skapelse på jorden varje ide och mänsklig kreation har börjat så det SKA vara så"
Men då fortsätter vi väl att sova? Om det SKA vara så att vi grupperar oss kvinnor för sig män för sig osv.
"Låt varje sak slå rot och bli vad det ska bli. Ha tillit"

Är det inte just det som har skapat problemet från början? Att vi ens skriver här? Är inte det orsaken till vår mansdominerade värld? Vi människor låter mänskliga ideer slå rot utan att ens ifrågasätta dem. Rötter växer sig låååånga. Phu vi måste dra upp dem....Olika sätt att tänka skapar konfrontation, för vi är alltför känslomässiga. Även om vår andemening är samma sak, så verkar det helt hopplöst. Tänk va de andra är hopplösa! de lyssnar bara på sig själva. Det är bara jag som lyssnar på MIG.

De problem vi idag står inför kan inte bara lösas med förändringar i det yttre. Inte heller med samma sätt att tänka, som har skapat problemen. Alltså måste lösningarna komma från en annan utgångspunkt.

Är lösningen då att endast kvinnor går samman? Även om jag förstår att er tanke är god så handen på hjärtat. Är det lösningen? Sussar vi inte vidare då? Jag vill så förtvivlat gärna att denna mansdominans löses upp därför så vill jag skapa diskussion. Tro mig när jag säger att ni är fantastiskt duktiga på att skriva krönikor Mats och Linda. Förstår att jag kan vara irriterande Smile Men jag har ett syfte. VI SOVER!

mvh
Lisbeth

Fint att läsa era kommentarer. Det är inte så farligt med lite konfrontation. Det är precis det som behövs för att vi ska VAKNA.

mvh
Lisbeth

Lisbeth

December 8. 2009 08:45

Lisbeth

Linda du skrev tidigare i tråden att det är lite typiskt kvinnligt att man inte vill göra någon ledsen. Håller med dig. Vi riskerar tyvärr att göra andra ledsna ibland eller arga. Jag har inte velat göra dig ledsen eller upprörd. TROR personligen att det kan komma något gott ur detta.
Med dessa rader avslutar jag och önskar er lycka till i ert viktiga arbete. Jag lovar att ni ska slippa mig i fortsättningen.

mvh
Lisbeth

Lisbeth

December 9. 2009 02:25

Niklas

Jag vill bara lägga in en liten brasklapp för att stå för något "med namn". Jag beundrar dig, Mats, Cromsjö - och alla andra som gör det. Men jag tror man ska tänka över det lite innan. What goes on the internet stays on the internet. Är man 18 år och ännu inte haft något fast jobb med bra referens och skriver en arg "död åt NWO"-blogg efter att ha gaddat upp sig med tre timmar Alex Jones kanske man inte ska underteckna den med ett ovanligt efternamn. Yngre chefer googlar ofta namn. Vi vet inte hur länge samhället ser ut ungefär som idag innan eventuellt "Endgame" startar. Tills dess är det ju bra att kunna dra in pengar till mat och hyra - alla är inte kreativa nog eller har personlig lämplighet att dra ihop en egen firma. Fegt? Ja, kanske. Men betänk att hela motståndet mot scientlogerna på senare år till och med har gjort en grej av sin anonymitet - vilket retat gallfeber på scientologerna som inte har någon att skicka stämmningar mot. Även Peter Joseph, bakom Zeitgeist-fenomenet (gillar själv inte allt där, men det där i huvudsak en bra grej) är anonym - Peter Joseph är hans två förnamn...för att skydda sin familj som han säger.

Annars, bra krönika! Jag önskar det var fler tjejer, min fru är "vaken" men hon nöjer sig med att ha sett Loose Change, sen tycker hon bara, jaja, jag vet om det där, kan vi inte slänga Alex Jones-mappen nu, vi ser någon rolig film nu...och aktivism känner hon mest är lönlöst eftersom man bara kallas foliehatt utan att någon lyssnar på argument...och den hopplösheten kan jag hålla med om ibland.

Niklas

December 9. 2009 08:54

linda

"Livet är en meningslös mardröm. Samla på skosnören!" Citat från en Woody Allen-film. :-D

Skämt åsido. Jag förstår din tanke, Niklas. Om jag var 18 år och "ny i vuxenvärlden" skulle jag nog också vara lite försiktig med att gå ut med namn och allt. Men nu är jag inte det och nånstans måste vi också våga ta den risken. Världen blir inte bättre om vi bara sätter på ännu en rolig film på TV:n. Detta vet du också. Denna rörelse, vad vi än väljer att kalla den, får inte vara bara en hobby.

Och ALLA som någonsin valt att gå emot strömmen har fått skit för det. Det tycks ofrånkomligt. Att bli kallad foliehatt är just mest komiskt. Det finns värre saker! Och skratta bäst som skrattar sist...

Människor i västvärlden har fostrats till att bli trygghetsnarkomaner, det är ingen slump det heller.

Vänligen
Linda



linda

December 10. 2009 22:03

Maria Hofstam

Hej Niklas!

Det är bara du som kan avgöra vad som är rätt för dig, vi måste alla göra våra egna val för det är ingen annan som kan stå för konsekvenserna.
Jag önskar att fler unga människor tänkte mer som du, det som hamnar på internet stannar sannolikt där för all framtid. När jag var 18 år fanns inget internet, så det var svårare att göra bort sig för all framtid då...

Om det hämmar dig att använda ditt fullständiga namn, så gör inte det. Du kan väl lika väl använda ett alias, inget fel med det, så länge du inte använder någons annans namn förstås. Smile

Gör det som känns rätt i ditt hjärta och var rädd om dig!

Maria Hofstam

December 12. 2009 16:53

Niklas

Ja, förr eller senare har jag också tänkt sluta vara anonym på nätet, måste bara reda ut en del oklarheter i livet först, utbildningsmål och en viss plattform. Ett fullt namn är ändå mer kraftfullt, betydligt mer kraftfullt än anomyma artikelkommentarer exempelvis! Och nej foliehatt är inte så farligt, men det kan bli ganska tärande på tålamodet när man levererar tio tunga argument med referenser och bara får "du är foliehattSmile" som svar. Ungefär som från Elensky då fast han kör med mer sofistikerade ord!

Niklas

December 12. 2009 19:43

linda

Det tycker jag låter som en bra och sund taktik, Niklas.

Frustrerande är ordet i den här "branschen". Jag tycker att ordet foliehatt är så löjligt och barnsligt att jag skulle skämmas över att använda det för att försöka svärta ner folk. Alla vet ju att intelligent publik inte köper annat än vettiga och genomtänkta argument. Hur kan man då, som vuxen och dessutom ofta akademiker, slänga ur sig ett ord som "foliehatt" eller "konspirationsdåre"? Vad för slags folk får de med sig på det - samma typer som annars brukar leka huliganer på fotbollsmatcher? Pinsamt bara!

Linda

linda

December 15. 2009 11:40

J.M.R

Hej Linda! Jag är medskyldig... Jag är kvinna och väl medveten om den nya världsordningen, 9/11, klimatbluffen, politikers sidogrupper och nästan för mycket annat eftersom jag spenderar mycket av min tid att läsa på om detta. Men ändå hörs jag inte så mycket. Men jag försöker dela med mig av det jag vet till min familj och vänner och bekanta. Men jag känner att det måste göras lite i taget för att de inte ska ta avstånd från mig, jag har insett att det här är väldigt känslig information som måste spridas på rätt sätt. Folk blir ofta tysta när man för in samtalet på dessa saker och det blir en konstig stämning.
Jag har själv många vänner som är väl insatta i det du och mats skriver om, men de är alla män. Jag har ofta önskat mig kvinnliga vänner som jag skulle kunna diskutera detta med. En bra text du skrivit som jag håller helt med om, samtidigt som jag själv antar att jag "bidrar" till problemet (kvinnlig tystnad). Men jag tror att ju fler som blir varse om dessa ämnen ju mer normalt kommer det kännas att ta ton och diskutera dem även med folk man inte känner så väl. Och så jobbar jag på att bli lite modigare själv och inte vara så rädd för konstig stämning. Under tiden jobbar jag vidare med att öppna ögonen på mina nära och kära.

Ps. Robotfolket är mycket spännande!

J.M.R

December 15. 2009 21:51

linda

Hej J.M.R, vill bara säga att jag svarar dig i morgon! Mvh Linda

linda

December 16. 2009 18:55

linda

Hej igen, J.M.R!

Ja, det är inte kul med den där konstiga stämningen. Tro mig när jag säger att jag nog aldrig kommer att vänja mig vid den. Vi människor är djupt programmerade att vara som alla andra - den programmeringen kommer man inte över med en axelryckning. Men samtidigt skapar man ju en ständigt pågående inre konflikt, man trycker ner sig själv, håller tillbaka sin äkta essens osv, när man låter rädslan för den konstiga stämningen vinna.

Och min lösning på detta är en slags kompromiss. Jag låter det finnas situationer och personer i mitt liv som jag inte måste "frälsa" (aj, aj farligt ordval, tänk om Expressen ser ). Jag behöver ju de människorna och situationerna också för att få nån slags ankring i tillvaron. Inget fel med det. Dessutom har vi ju alla ANDRA intressen som behöver få ta plats OCKSÅ.

Samtidigt så låter jag alla dessa sanningsrörelseämnen (i brist på ett bättre ord) blomstra genom mitt skrivande och genom samtal med en liten grupp människor i mitt liv.

Sedan försöker ju även jag påverka människor i min vardag men det blir på ett smygande sätt där jag hela tiden känner av stämningen, läser av personen i fråga och försöker hålla en bra balans. Inte helt lätt!

Vad jag försöker säga är att det gäller att hitta sin egen väg i det här. Alla måste inte stå längst fram och "gapa", men alla måste göra nånting (om man nu inte vill ha en skitvärld). Vad exakt vet inte jag. Om man vill så kommer man alldeles säkert att komma på vad man ska göra. Ta ett beslut bara!

Lycka till
Linda

linda

December 16. 2009 18:57

linda

Och kul att du gillar Robotfolket! Såklart. Smile

linda

December 24. 2009 23:59

milina åström

Hej linda
jag förstår precis vad du menar.Kommentarer och onördiga frågeställningar ang det du menar.
Kvinnan har kraft för att dom har det vårdande energierna som kan göra allt för sina barn tex.samt många kvinnor som ha ett ord leken när det gäller sina hem. Bakom varje mäktig man finns en kvinna eller hur.
Det finns inte bara en makt Hallå! det finns ett folk också.som borde engagera sig och hitta lösningar för sina barns skull. på sina förhoppningsvis varma önskningar om sina barns framtid.tvivlar på att inte kvinnor skulle kunna hitta forum att arbeta inom. ifrågasätt att era barn lider.Jag kommer själv aktivt samverka inom sådanna forum för att frsöka ena folket. det va inte så svårt för mig att själv söka på nätet efter sådanna. Vill gärna att vi ska försöka ordna ett sånt forum också.Linda du har alldeles rätt vi kvinnor kan visst göra en stor del.

milina åström

December 25. 2009 00:26

milina åström

Försök se det enkla i det hela tjejer.Som Mamma kan man lära sina barn etik inte dra in dom i matrialism och värdetänkande.Man kan engagera sig för att ifrågasätta medias påverkan på era barn.
Man kan diskutera frågan mbbing i skolan mammor emellan och aktivt göra ngt åt saken.
Ifrågasätta varför era barn inte får rätten till rätt näring, motverka våldsdataspelen intåg.samt stå upp för ALLA barns rättighter i samhället för då skyddar ni era egna.arbeta för att det ska finnas platser för ea barn att vara på på fritiden. mm mm.Det klart att om alla mammor som på allvar ifrågasätter saker har kraft uppåt.Och gör det enade. Jag som inte ens har barn försöker göra det.Varje man har inget att ifrågasätta om mammorna på allvar kämpar för sina barn.Hellt NATURLIGT för mödrar att göra det.Ha det fint!

milina åström

Add comment


(Will show your Gravatar icon)

  Country flag

biuquote
  • Comment
  • Preview
Loading



Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper