SEE ARTICLES IN ENGLISH ON THE NEW BLOG - BEYOND

En annan värld är möjlig

Av Linda Bjuvgård

Vi vet vad vi inte vill ha, va? Av någon anledning är det så mycket enklare att fastslå. Jag ska ta några av mina egna exempel:

Jag vill inte…
 …leva i en värld där kvinnans kraft och essens är så förtryckt att kvinnor förtrycker sig själva och varandra av gammal vana…
…att främmande människor ska ta hand om våra barn mer tid än vi själva gör. 
…att våra föräldrar – den dagen de blir gamla - ska bo på institutioner där de aldrig mer får komma ut i friska luften. Där underbetald och ibland ganska understimulerad personal, som de inte känner, ska torka dem i rumpan.
…leva i en värld där svälten bland världens barn faktiskt har ÖKAT de senaste decennierna, trots alla 50-lappar vi sms:ar in under pågående TV-galor.
…leva i en värld där soldater nu använder mammor som levande sköldar i krig? Mammor som dör mitt framför ögonen på sina barn, barn som dessutom tvingas leva utan både mamma och pappa resten av deras miserabla barndomar.
…ha en värld där kvinnors bröst är så sexualiserade och ägda av männen att det är helt okej att flasha dem i filmer och på stora affischer på stan, medan kvinnor som ammar sina små sitter och gömmer sig på toaletten för att inte stöta sig med amningsfobiker.
…att pojkar ska skolas in i en hårdhet de inte äger, en tuff yta som skyler ett sårbart hjärta.

Och så vidare. Ni kan redan en massa andra saker som är fel med denna värld. Saker långt grymmare än de jag nyss räknat upp. Saker så hemska att jag knappt klarar av att tänka på dem.

Går det att göra på något annat sätt? Är en annan värld möjlig eller måste vi ha det så här? Vem bestämmer hur det ska vara?

Jag lyssnade på John Lennons julsång här om dagen. Ni vet den där som går ”so this is Christmas…”. Har ni hört vad kören sjunger vid sidan om?

”War is over. If we want to. Now...”

Smaka på de orden. Jag hade aldrig noterat dem förut. Så enkla men så oändligt sanna. Jag försökte med så många fler ord säga samma sak i min krönika ”Fred – Äh, vem bryr sig!”. Men eget ansvar och insikten att det inte behöver vara så oerhört komplicerat tar emot. Och mer än så. Det gör människor arga. Vi bär alla på så mycket smärta eftersom vi alla – mer eller mindre men aldrig helt utan - bombarderats av denna världs sjuka normsystem och perversiteter allt sedan vi tog våra första andetag.  Vi tror att livet ska innebära en viss dos smärta. Att det är menat så och inget att göra något åt. När så någon kommer och påstår att kanske, kanske det inte måste vara så, att det kanske, kanske inte är sant – då gör det ännu mer ont.

”The pain you carry is the love you withhold” (“Smärtan du bär på är den kärlek som du håller tillbaka”).
Alex Collier

Vårt stora grundproblem, har jag märkt, är att vi inte ens har förmågan att se en annan värld framför oss. Det tycks som om vår fantasi inte räcker till och som om vi har en inneboende spärr som slår igen och stänger alla dörrar till utopia så snart vi börjar komma någon vart i våra tankar. Ett mentalt och känslomässigt fängelse inte helt olikt det som omgärdar en misshandlad kvinna som är så nedtryckt att hon tycker att hon inte är värd nåt annat.

Så den normdränkta, robotifierade och ack så nedtryckta människan muttrar:
”Jaha, du tänkte sååå… Men det känns ju inte möjligt… Ha ha, hur skulle det någonsin kunna bli så?! Du ser ju hur det ser ut i världen…”

Men om vi inte ens klarar av att drömma om den värld vi vill leva i, hur ska vi då kunna skapa den?

Det kan vi inte heller och därför är det så viktigt att vi sätter igång och drömmer!  Vi inte bara borde drömma, vi måste, annars händer ingenting. Det är sant att tanken är skapande. Först kommer den inspirerande gnistan som vi oftast inte ens lägger märke till, sedan kommer tanken.  Först därefter kan vi så småningom handla (för en esoterisk förklaring av detta läs gärna Mats artikelserie).

Så vi måste börja tänka på och visualisera oss den värld vi vill ha. Och vi måste våga ta ut svängarna också. Inte nöja oss med halvmessyrer. Lek med tankarna! Ställ krav på livet! Det är okej att drömma stort. Vad som helst som funkar inom naturlagarnas begränsningar är möjligt (kanske mer än så…). Vi behöver knappt ta med någonting från den gamla världen in i den nya.

En indelning av planeten i länder är ingen naturlag (och en värld utan länder betyder inte per automatik en likformad värld utan mångfald - det är elitens version, inte min.)
Pengar är ingen naturlag.
Hierarkier är ingen naturlag.
Ledarskap är ingen naturlag.
Ej heller känslomässig smärta. Tro det eller ej.

Varje gång våra tankar krockar med ett ”fast blablabla bara måste vi ha i alla fall” bör vi stanna upp och tänka till. Är det verkligen så? Kanske men också kanske inte. I vart fall ska inget tas för självklart.
 
För vet du vad.  En annan värld ÄR möjlig. Och vi KAN skapa den.

Avslutningsvis vill jag säga några ord om den värld jag önskar (och ännu mer om den framöver).

Jag tänker mig att vi återgår till att leva i stammar. Kanske inte ute i bushen direkt och inte utan skojig teknik, men i vart fall nära naturen. Jag tror att vi är skapta för just detta. Vi behöver varandra. Vi behöver nötas och blötas mot varandra och vi behöver varandras stöd. Småbarnsföräldrar ska inte bo isolerade och utlämnade till att på vansinnets rand ta hand om skrikande bebisar klockan 3 på natten. Det ska finnas andra människor omkring dem som kan ta över när det behövs. Andra människor som blir nära och trygga vuxna för barnen de också. Människor som finns där och avlastar för att de vill det, inte för att de får betalt för det.

Och självklart finns det gamla människor i stammen också. De är en stor tillgång med sitt tidsperspektiv, sina minnen av det förflutna och sina kunskaper. Och när de inte orkar mer så finns hela stammen där för att ta hand om dem.

I min drömvärld är människor snälla och respektfulla mot varandra. Vi låter kärleken flöda utan motstånd för alla vet att de är värda kärlek och att de får allt de behöver. Brist existerar inte, inte i någon mening.  Vi omger oss inte med mängder av materiella ting, bara det vi verkligen behöver och njuter av.

Och självklart har kvinnans kraft och väsen sin självklara plats, till gagn för båda könen.

Hur ser era utopia ut?

En annan värld ÄR möjlig. Och vi KAN skapa den.
Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Linda

9 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Comments

January 12. 2010 23:11

milina åström

Hej Linda!
Tack för din kämpar anda.
Narturligt är en annan värld möjlig det tycker du jag och många andra.
Många engegerar sig har jag sett på nätet.Det finns ett uppvaknade. Vi är mitt i den och det är under utveckling.I sverige är det på upptåg kanske inte hos alla än men säke på att fler och fler börjar vakna.

Tror dock att man kansel fortfarande är lite vilsna i vad som man kan göra.Det är kanske lite stora hopp, man vill göra saker men vet inte hur eller med vem och hur ett sådant åtagande eller projekt skulle se ut.

Det finns ju på så många olika sätt att bidra.Männsikor sitter på önskningar och tankar men vet inte hur dom ska konecta med andra och sånt. Skulle gärna vilja att vi kunde hitta någon sdant sätt att lösa det problemet.

Du gör ett jättebra jobb och väcker folk till att ens komma ihåg sin kraft-vår kraft. Nästa steg tror jag blir att hitta ett sätt att samordna.

love Milina

milina åström

January 13. 2010 00:16

mats

Hej

En gammal kompis, Micke Engström från nätverket Tillit spelade in följande video angående drömmar.
bambuser.com/channel/tillittv/broadcast/478377

Micke är en unik människa med en massa humor och en brinnande lust till att vilja skapa en annan värld.

Mats

Tillit: http://www.tillit.info/

mats

January 13. 2010 08:57

Carina

Min utopia.

En värld där människor lever i verkliga relationer till varandra, Gamla, barn och unga tillsammans och inte uppdelade i olika institutioner som äldreboende, dagis och arbetsplats.
En skola som lär våra barn hur verkligheten ser ut, ger alternativ, uppmuntrar ifrågasättande och kreativitet och som ger stimulans till utveckling.
Ett samhälle där människor förstår att de behöver varandra och där vi  känner att vi har kontroll över våra egna livsvillkor samtidigt som vi strävar mot det gemensammas bästa.
En värld utan krig och fattigdom där de mänskliga rättigheterna är förverkligade och där människor känner ett gemensamt ansvar för naturen, tekniken, utvecklingen och hushållningen med jordens resurser.
En värld som är till för alla på lika villkor och där vars och ens förmåga tillvaratas.
En värld där människor bryr sig om varandra. En värld där vi är människor och inte konsumenter. En värld där det är viktigare att älska än att äga och där  människor tänker fritt, handlar fritt och tar ansvar.  
En värld där tillvaron inte är så förbaskat ordnad och tillrättalagd. En värld där ” rättskänsla och respekt för människoliv tillåtas ställa till oreda”  för att tala med Torgny Segerstedt.
Alla dessa lagar, förordningar, instruktioner, riktlinjer, föreskrifter  och mallar för hur samhällets olika system ska/måste efterlevas, och förstås som något givet och omöjligt att förändra ligger som ett tungt tak över människans förmåga till egna tankar, eget ansvar och tar död på hennes kreativitet och skaparglädje.

Tack för en inspirerande krönika.
Kram
Carina

Carina

January 13. 2010 18:10

linda

Tack Milina, du kanske har rätt i att nästa steg blir att samordna människor på nåt sätt. Bollen är din!

Tack själv, Carina. Jag skulle inte ha några problem med att leva i "din" värld. Smile

linda

January 20. 2010 15:27

milina åström

Hej!!

Jo jag håller på och tänker.Har också insett att man måste plugga data!ha ha. Jag håller på.
Programmerare behövs ju.

Jo jag tänkte att man kunde kanske skapa ett slags forum och sen utgå från det. Det här är bara en hypotes..

Men där man i det forumet kan skriva och anmäla ett intresse.
Kunde va uppdelat i tex:

1. vilka frågor man vill engagera sig i.
2.Vika typ av engagemang man har tid o möjlighet till
3.om man har några färdigheter man kan bidra me.
4. ev värdefulla kontakter.

Och där dom som har liknade intresse för olika frågor kan nätverka o samordna me varandra.
Kanske finns det dom som ex bara kan programmera kan ju anmöla sig anonymt om dom önskar , så att dom som vill göra projekt kan hitta dom och sammarbeta.

Ja det skulle vara bra att sätta upp någon sorts struktur så att det finns möjlighet att vara delaktig.

Har i ett sammarbete med exoteriska kollat runt lite på nätet i föreningsoch org världen och sett att det finn väldigt många som engagerar sig! Det kändes roligt.

Skulle gärna vilja vara med at sätta ihop ett sådant forum.
Någon mer som vill?

Därefter kan man se vad nästa steg är.
Och Linda Tack för att du finns ! kramar.


milina åström

January 21. 2010 20:46

linda

Hej Milina

Tack för att du finns. Smile

Om man vill så kan man, eller hur? Skulle gärna också engagera mig på nåt liknande sätt men kan bara inte just nu. Mitt liv är proppfullt med Klar Sikt, boken, barn inkl bebis, sömnbrist, jobb och annat! Det finns en tid för allt och vem vet hur mitt engagemang kommer att te sig i framtiden.

Än så länge är jag inte heller klar med hur vi borde gå vidare i allt detta. Samarbeten av alla de slag tenderar att ta mycket tid och energi i anspråk. Frågan är om det för min del är värt det. Jag vet inte just nu helt enkelt.

Kram
Linda

linda

January 30. 2010 12:58

Delavante

Mycket bra Linda! Våra hjärnor och kroppar är inte skapta för att leva i stora artificiella samhällen med hundratusentals eller miljontals människor. Det yttersta måttet på hur friskt ett samhällsssystem är måste ju vara hur majoriteten av dess innevånare egentligen mår och hur rättvis fördelningen är. Diabetestalen har ökat dramatiskt, hjärt - och kärlsjukdomar dödar mest människor, allt fler blir utbrända, deprimerad och överviktiga. fler och fler fastnar i missbruk. Självsvält, självskador och sömstörningar ökar. Nästan halva jordens befolkning lever på under två dolar om dagen medan 10 % av jordens befolkning förfogar över 80 % av tillgångarna. Det är uppenbart för var och en som tar sig tid att och verkligen verkligen studerar världen med ett öppet och ärligt sinne att någonting är fundamentalt fel med den väg vi slagit in på.

Delavante

February 2. 2010 13:08

linda

Tack Delavante!

Ja, felen med denna värld är så många att luften går ur mig ibland. Ibland kan jag bli cynisk och tänka att människor kanske inte vill leva i en bra värld där vi mår bra. Att vi kanske måste ha det så här av någon anledning för att hjulen ska kunna snurra och utveckling ska kunna ske. Men jag tillåter bara mig själv att vara så cynisk en kort stund i taget, sedan är det dags att rycka tag i mig själv och tänka konstruktivt och positivt igen. Jag tror ju faktiskt på människan!

Linda

linda

February 4. 2010 00:46

Delavante

Jag förstår vad du menar och det ligger ju i de verkliga makthavarnas intresse att folk ska tro att de är maktlösa. Det är ju betydligt mycket svårare att manipulera, styra och dressera människor som tänker självständigt och litar på sin inre kraft och därför varken köper deras propaganda eller skräpprodukter. Tricket är väl att dels nå ut till folk med vad som pågår och dels att inspirera dem till att börja tänka i nya banor. Jag tror dock att den viktigaste utmaningen för människor ligger i att förstå sitt värde även på ett känslomässigt plan, inte bara teoretiskt. Då får de också mod att stå upp för det som är riktigt utan att för den skulle hemfalla till gamla tiders mönster av frustration och destruktivitet.

Delavante

Add comment


(Will show your Gravatar icon)

  Country flag

biuquote
  • Comment
  • Preview
Loading



Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper