SHOW ONLY CHRONICLES WRITTEN IN ENGLISH

Nakenfisarnas död



Av Linda Bjuvgård


På den sköna sandstranden i Grekland var min tvååring snudd på ensam nakenfis bland alla barn som badade där. Även bebisar under året hade badbyxor på sig. Det ska erkännas att den uppenbara normen pressade på och att det var nära att jag gav upp och klädde på honom de badbyxor vi packat ner avsedda för poolbad, inte havsbad, men jag höll ut trots både en och annan fördömande blick från omgivningen. På hotellrummet en dag såg jag Anders Westgårdhs krönika i Aftonbladets nättidning. Han konstaterar lite sorgset att trenden med badkläder på småbarn sprider sig även i Sverige.

Vad är det som händer med alla nakenfisar? En gång i tiden, när jag var liten på 70- och 80-talen, kunde även större barn bada nakna. Varför inte, ett barn är ju just ett barn och inget annat även som 10-11-åring. Vi svenskar brukar vara stolta över våra ideal när det handlar om barn och deras uppväxt. Vi tycker det är viktigt att barnen är utomhus mycket (helst i skogen), äter mycket frukt, får vara med och baka, får leka fritt och när det är sommar ska de få bada spritt språngande nakna eftersom det är det naturligaste i världen... nej, vänta nu! Så är det ju inte längre. Något har hänt.

Det är något som har gått galet när människor till varje pris måste skyla sina barns kroppar på en badstrand men utan några som helst problem blottar sina barns själar på internet. Det är galet men inte konstigt dock med tanke på hur vår materiellt inriktade värld är funtad. Här är kroppar mer intressanta än själar, om än varken mer eller mindre värda. Och privat är ett ord vars innebörd blir mer och mer förvridet. Det är därför det är så viktigt att ha badbyxorna på medan att lämna ut sitt barns bokstavsdiagnos komplett med hela sjukdomshistorien och bild på barnet är... tja, helt normalt?

Det är enkelt att skylla hela badklädeshetsen på medias rapporter om pedofiler hit och pedofiler dit. När jag var liten talades det aldrig om pedofiler. Det fanns några enstaka fula gubbar men de ansågs som ovanliga undantag och inget som man planerade hela sin tillvaro efter. Visst har media ett stort ansvar när det gäller både det ena och det andra, inte minst när det gäller den utbredda pedofilskräcken, men jag tror att nakenfisarnas död beror på något större än så, något som visserligen innefattar pedofilskräck men ack så mycket mer. Min teori handlar om att den ökade sexualiseringen av hela vårt samhälle har flyttat in snusket i våra huvuden. Vi har låtit det perversa, det vulgära och onaturliga få fäste om våra tankar och känslor så till den grad att vi själva nu anpassar oss efter det sjuka som om det nästan vore normalt.

Jag vägrar att låta pedofiler bestämma hur vi ska se på våra barn! I nuläget är detta dock precis det som sker. Istället för att fortsätta låta småbarn få vara nakenfisar har vi format dem till sexuella varelser vars kroppar måste skylas till varje pris. Få reflekterar över att det i de vuxnas värld ofta är sexigare att dölja än att visa pur nakenhet. För i ärlighetens namn hur sexigt är det med en massa normala kroppar av alla de slag på till exempel en nudiststrand eller i en bastu? Kussimurror och snoppar är sällan speciellt snygga att se på rakt upp och ner. Nej, det är när man döljer lite grann som den magiska sexigheten kan uppstå och därför är det än mer märkligt att vuxna väljer att klä sina 2-3-åriga flickor i bikinitoppar(!).

Vart är vi på väg? Framtidens folk kommer kanske fullt ut tycka att det är naturligt att vuxna kvinnors underliv härmar småflickors genom konstant rakning vilket får som en naturlig följd att även småflickors underliv blir sexualiserade och därför, såklart och helt logiskt, till varje pris måste döljas. Vi är nästan där nu så varför inte.

Nyligen fick jag veta att det inom barnomsorgen - där allt nu för tiden, precis som inom sjukvården, ska dokumenteras till priset av tid för faktisk omsorg - är förbjudet att filma eller fota nakenfisarna när de till exempel springer omkring och leker runt en vattenspridare en varm sommardag. Hm, tänkte jag. Visst kan jag erkänna att det någonstans känns skönt att veta att något naket material på så sätt inte kommer att hamna i orätta händer men efter lite funderande insåg jag att det snarare är en fråga om varför våra barn ens måste filmas på dagis överhuvudtaget. Det är det som känns mest osunt, inte frågan om nakenheten. Men det är det ännu färre som reflekterar över!

Vårt översexualiserade samhälle har gjort fler naturliga saker till något konstigt och snudd på perverst. Ta det här med amning till exempel. Idag är det många mammor som inte vågar sitta i offentliga miljöer och amma sina barn. Klimatet i samhället har blivit kallsinnigare. Sura, ibland till och med arga blickar i kombination med en allmän känsla av inte vara välkommen driver in dessa mammor på toaletter när det är dags att mata eller trösta barnen vid bröstet. Toaletter! Inte världens fräschaste ställen direkt.

På nätforum kan man läsa tråd efter tråd om hur kvinnor borde ha vett att skyla brösten ordentligt om de nu absolut måste amma på offentliga platser. Den underförstådda moralen gör gällande att amning är något privat som man inte ska "utsätta" andra för.

Att amma ett så kallat "lite större barn", säg 2-4 år gammalt, är knappt accepterat alls, inte ens om man bara gör det i sitt eget hem, trots att det har varit det naturliga för människan i miljoner år. På bara drygt 100 år har västvärlden gjort detta högst mänskliga, viktiga och vackra till något fult och perverst.

Men vänta nu! Fult? Perverst? När Britney Spears bystar upp sig i video efter video, gör samlagsliknande rörelser och stirrar med en kåt blick in i kameran då är det normalt och helt okej. Herrtidningar med nakna jättebröst som stirrar mot oss i tidningshyllan är helt normala och okej. Direktsänt Big Brother-sex är helt normalt och okej.

Men en mamma som ammar sitt barn är pervers!



Riktig perversitet*, det vill säga i ordets mest grundläggande betydelse, är precis vad det är. Men det är inte de ammande kvinnorna som är perversa eller utför en pervers handling - nej, perversiteten sitter i huvudet på de som betraktar amningen. Det är där som det har skett en förvridning av det mest naturliga, det är där som allt har kastats över ända.

Snusket har som sagt flyttat in i huvudet på folk och fått fäste.

På bussen hem från jobbet varje dag stiger det alltid på en stor grupp med skolungdomar som ibland sitter och pratar högt om sex och könsorgan. Självklart vill de, som ungdomar i alla tider har gjort, försöka provocera folk omkring sig, men det är inte bara så enkelt. Orden de använder kommer från porrindustrins värld och de ord de använder om varandra är så fula och hårda att de inte kan nämnas här. Jargongen finns där även när de tror att ingen utomstående hör på, den har blivit en naturlig del av deras språk och alltså inte bara något de använder för att provocera.

Jag är inte ett dugg förvånad dock. Allt det som dessa tonåringar talar om är sådant som vi i vuxenvärlden serverar dem på daglig basis genom tv, internet, tidningar och andra media. En gång i tiden räckte det att hålla barnen borta från tv-apparaten på kvällstid för att slippa det värsta medan det idag inte finns en enda fredad zon. Slå på tv:n vilken tid du vill och du kan råka hamna mitt i värsta våldtäktsscenen eller något annat för barn högst olämpligt inslag (och för oss vuxna också - varför ska vi se på sådant för egentligen?).

Pedofili är inte det enda som det rapporteras stadigt om genom media. Sexmissbruk, sextekniker, sexhjälpmedel och inte minst historier om sexövergrepp. Om en utomjording skulle komma hit och läsa Aftonbladet eller Expressen för att bilda sig en uppfattning om mänskligheten skulle den tro att majoriteten av oss är översexualiserade med gigantiska problem och mängder med traumatiska upplevelser i bakfickan.

Man måste fråga sig vad det är med den sexuella kraften som är så enormt lockande att den används för att sälja i stort sett allt. Man måste också fråga sig vad den stora obalansen i detta kommer sig av. Jag tror att stressen som ökar dag för dag är en del i det hela. Sex är ju som bekant en spänningsutlösare, både genom orgasmen och genom hudkontakten i sig med alla behagliga hormoner som utsöndras. Men mer än så tror jag att obalansen, det översexualiserade, beror på att vi människor saknar något fundamentalt i våra liv. Vi har totalt tappat kontakten med det där större, med hjärtat och den andliga dimensionen och det är där skon klämmer.

Sex kan vara något hett, ångande och jävla skönt också, inte bara ett sätt att komma riktigt nära, om nu någon trodde att jag bara vill flumma och mjuka till allt. Det viktiga är att vi aldrig, aldrig, aldrig låter den nakna kraften inom oss hunsas och fängslas. Låt samhällets krampaktiga och cyniska normer passera förbi som det lågvattenmärke i vår historia de är. Häng inte på - låt inte nakenfisarna dö ut!

 
Denna artikel är också publicerad på Sourze.

* Ordet "perversion" härleds ur det senlatinska perversio "omvridning", "förvridning", vilket kommer av det latinska verbet perverto "vända upp och ned", "kasta över ända", "fördärva". (Wikipedia).

Tags:
Categories: Allmänt | Barnafrågor

3 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Comments

August 4. 2011 23:04

Carina

Bra och tänkvärt skrivet Linda.  Jag tror vi saknar varandra vi människor ( även om vi kanske inte är medvetna om det). Vi samtalar inte längre ansikte mot ansikte, tillsammans i lugn och ro. Vi kommunicerar, som det så vackert heter, över internet, via sms och i allra högsta grad via facebook. Vi går omkring i våra egna små kokonger och lever i våra egna små världar och är inte vana vid andras röster, lukter, kroppar,narvaro, beröring  och blickar. Vi umgås inte fullt ut längre. Vi ser inte varandra i ögonen och vi har ingen röst att lyssna till, ingen kropp att luta oss mot. Nej, opersonligt och krasst har det blivit. Det är tragiskt och hemsktFrown

Carina

August 6. 2011 11:02

Linda

Hej Carina!

Ja, och ännu värre kommer det nog att bli innan det här är över... :-(

Kul att "se" dig här förresten. Det var ett tag sen.

Linda

Linda

August 7. 2011 10:54

Carina

Jo, jag har haft lite att stå i. Flyttat, bytt jobb, blivit farmor igen och nu vankas det bröllopSmile Men jag har varit här i alla fall och smygtittat då och då.

Carina

Add comment


(Will show your Gravatar icon)

  Country flag

biuquote
  • Comment
  • Preview
Loading



Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper