SHOW ONLY CHRONICLES WRITTEN IN ENGLISH

Boxen och Drömtillstånden

Av Mats Sederholm

Kan världen styras globalt?

Frågan är extremt laddad och följaktligen avfärdad utan debatt.

Förvisso kan de som menar på att det kan finnas en global styrning visa upp makthavares motiv, makthavares argument, makthavares samarbeten och samsyn, makthavares konkreta och dokumenterade uttalande önskningar i frågan och dessutom kan man påminna om historien som entydigt visar på hur globala makthavare strävat efter detta mål. "We the 99%"  är dessutom ett dessutom ett välkänt varumärke för Occupyrörelsen där just den sista procenten är de som har resurserna på jorden. Saken borde gå att diskutera eller hur?

Men NEJ. Etablissemanget är blixtsnabba med att, utan någon som helst undersökande journalistik, avfärda påståendet. Till och med är det så att EXPO som normalt söker upp extremister hör av sig för sådana här påståenden. Det är dokumenterat och bevisat i min bok ”Det enda rätta”.

Argument och fakta har ingen talan ibland. Inte ens påverkar det de som vanligtvis anser sig vara intellektuella, pålästa, intelligenta och vana debattörer. De kommer ändå att avfärda påståendet med händerna över öronen.

De som lämnat brusdebatterna, som undviker det vanliga politiska tjafset känner igen sig. De kan spelet, de vill vidare såsom Trinity uttrycker det för Neo:

"You've been down there, Neo. You already know that road. You know exactly where it ends. And I know that's not where you want to be.".

Och vi är många som vet att sanningen är underprioriterad åsikten och koncensus.

Den här krönikan kommer inte att handla om globala konspirationsteorier, det var bara ett exempel på ett tillstånd av medvetenhet som krönikan är menad att handla om.

Jag satt för några år sedan i en tv-studio och försöka övertyga en halv miljon tittare plus i studion välkända auktoriteter till debattmotståndare om det dåraktiga i nedan scenario:

En passagerare/pilot med ett pass på sig sitter i ett flygplan som flyger rakt in i en skyskrapa. På någon sekund pulvriseras och förintas flygplanet i tusentals graders inferno inne i skyskrapan. Passet återfinns sedan på gatan nedanför i stort sett orört. Det har alltså flugit ut ur fickan på piloten/passageraren, tagit sig igenom ett tusentals graders brandinferno, hittat ut ur planet, hittat ut ur huset och sedan prydligt landat på trottoaren nedanför, enligt FBI.


"The magic passport"

Historien känd som "The magic passport" är så absurd och borde kunna slinka igenom som ett strålande exempel på: "Här finns det ingen anledning att snacka argument. lägg ner, saken är bara löjlig. Get over it!".

Tvärtom, de flesta köper historien eftersom den ingår i en kontext som samhället förankrat tillräckligt starkt. Vad som helst är möjligt att göras trovärdigt och komma överens om med hjälp av hypnos. Hypnos bringar personer in i ett drömtillstånd, ett medvetandetillstånd inneslutet av bestämda ramar, normer och uppfattningar.

Okej, med risk för att några av läsarna ändå fastnat i exemplen och i konspirationsteoriernas "orena" eftersmak, låt mig blåsa rent i associationssystemen, här är ett exempel till: Den amerikanska drömmen förför fortfarande miljoner människor fast de rent logiskt inser att det är större chans att köpa en trisslott om man vill bli rik.

Dröm är ordet, för det jag försöker berätta om i den här krönikan är som sagt vad det innebär att befinna sig i ett drömtillstånd. Drömtillståndet är drömmen de flesta drömmer, föreställningarna de flesta har, ordningen de flesta följer. Ordningen är kommen ur subjektiva extrakt av den objektiva sanningen, den är hologrammet vi väljer att existera i, den är tolkningen som måste hålla ihop. Den djupa drömmen är boxen vi trängs i. Det är oförmågan att se perspektiven, att få en utanförreferens som gör det möjligt att kunna placera sig själv i ett sammanhang och se klart. Referenserna finns utanför boxens väggar, drömmen är inkapslad och precis som med drömmar så är man inte ens medveten om att man drömmer. Boxens väggar är osynliga, åtminstone för flertalet. Men de som vet att de är instängda ökar, de som söker efter en annan värld blir fler. Drömmar blir man bara medveten om ifall man vaknar, tja, det händer ibland för mig att jag i drömmen är medveten om att jag drömmer och sedan kämpar för att komma ut därifrån. Jag drömmer det dessutom återkommande. My life in a nutshell eller ...

Jag har närmat mig nätverket Steg 3. En klick samhällsintresserade människor inklusive kända debattörer som är överens om att vi inte kan fortsätta med den ekonomiska tillväxten. Jag blir nyfiken, de har uppenbarligen lämnat djupsömnen, de anar boxens väggar och vet att normerna i samhället inte gynnar en fortsatt mänsklig utveckling. De är Nina Björk, Birger Schlaug och tusentals många fler. De är ett enfråge-nätverk, de är opolitiska och vill man ta sig en titt på dem så rekommenderar jag denna video, åtminstone för er som är intresserade av den ekonomiska tillväxtens effekter och utgångna förbrukningsdatum. Det är lite torrt och akademiskt, det är bara män som föreläser på videon, men det verkar finnas ett uppriktigt sökande efter alternativ till vår verklighet. Hur långt de egentligen vågar sträcka sig vet jag inte.

Människor befinner sig inte i ett drömtillstånd för att de först och främst valt det. I dagarna har vi läst om Edward Snowden, han som avslöjade övervakningsprogrammet PRISM som jag tog upp i förra krönikan. Ja för er som trampat klart inuti boxen fanns det inget nytt under solen med att amerikanska myndigheter övervakar människors mejl. Det enda nya under solen är den enorma publicitet som historien faktiskt fått. Det bisarra med övervakningsdebatten är att en majoritet av den amerikanska befolkningen ändå föredrar att bli bevakade och blottade av samma myndigheter som skapar krig och konflikter jorden runt, som skjuter drönare och dödar lite grann som cowboys i ett laglöst land. Folket har skrämts upp av 9/11 och andra terrorhistorier som vi inte ens vet bakgrunden till. Drygt tio års impregnerande av skräck har skapat denna lust till att bli övervakad och genomlyst. Drygt tio års övervakningskultur har fört in människor i ett drömtillstånd, en mardröm de själva föredrar att vara kvar i.

De gick snabbt läsare, det gick oerhört snabbt att förflytta in några hundra miljoner i detta drömtillstånd. Och ni som tror att en önskan om att få bli övervakad är en amerikansk angelägenhet, glöm det, man ser samma opinion här i Sverige. Trenden, liksom så många andra nuförtiden, är global.

Många söker sig mot boxens utgång. Protesterna i Grekland, nu i Turkiet, den arabiska våren och Occupyrörelsen i USA består av brokiga samlingar av människor som förstått hur det sjuka samhällsmaskineriet inslaget i ett glittrigt papper märkt demokrati, egentligen fungerar. Media, med få undantag, väljer att prata om allt i ekonomiska termer för att slippa ta sig an den djupa misstro mot samhället som yr runt på caféer, gator, torg och sociala medier i Sydeuropa med fler platser.

Julian Assange och Wikileaks har bidragit till att skaka om många sovande. Assange var allas hjälte ett tag, sedan vände sig hela media unisont emot honom efter hans svidande kritik av media i sin självbiografi. Man började skriva skit om honom under ett halvår, sedan var han ”förmörkad”. Jag återkommer till detta. Denne Snowden riskerar att gå samma öde tillmötes tids nog när media använt honom klart och sedan måste bokföra honom under rätt "samhällshot"-konto. Det media förlorar på gungorna tar de igen på karusellen.


Häromdagen syntes DN:s chefredaktör tillsammans med några kollegor i något som liknade ett prydligt familjefoto. I texten bredvid artikeln "Hjälp oss att granska makten" lyfte man fram Snowden och begreppet ”Whistleblower”. DN vill ju också framstå som ”Whistleblowers”. Hmm, det är faktiskt så att det vänder sig i magen. Humbug är bara förnamnet. Så här går det till:

1 Media fångar nyheterna som inte går att mörka och bejakar det uppenbara avslöjandet.
2 De har nu ägarskap om nyheten, de bejakar det samhällskritiska och har människors sinnen på vid gavel.
3 Med ett ordentligt grepp om såväl händelsens natur som dess åskådare kan de också fritt forma om händelsen med utvalda fakta, osagda fakta alternativt begrava det hela.

I dagarna är det ett år sedan Assange flydde in på Ecudaros ambassad. I media kan man läsa om hur man idag ser

"ett nytt mönster för hur läckor väljer att nå ut med sitt material: direktkontakt med etablerade medier istället för att gå via mellanled som Wikileaks." (Clas Barkman DN).

För det första har det alltid funnits en chans att gå ut i media eftersom media alltid funnits! För det andra så har Wikileaks strandsatts efter ett monumentalt ekonomiskt blietzkrig från banker, betalningstjänter och kontokortsföretag dirigerat från västvärldens stater främst under 2010.

Nej, då är det lättare att kategorisera Assange som:

"... en livrädd, vithårig foliehatt som har låst in sig i ett rum i London."
.


Oisín Cantwell

Artikeln heter "Dags att bryta det bisarra dödläget"  den finns i Aftonbladet och är signerad av journalisten Oisín Cantwell, en av de värsta Assange-hatarna vi har. Han försökte för något år sedan i en TV-soffa döma ut Assange för misstankarna om våldtäkt. Bredvid satt dock Anne Ramberg, generalsekreterare i Sveriges advokatsamfund, som vant påvisade fakta såsom att han inte är anklagad eller dömd för något, varefter han tystnade. I media är det dock fritt fram för journalisthuliganer att spy sin galla.

Så här går det alltså till när man efter att först ha höjt någon till skyarna(som egentligen är ett hot), sedan svärtat ner denne tillsammans med etablissemangets kross och sedan ytterligare efter en tid, skapa sin egen historia om hur det gått till.

Assange och Occupyrörelsen är bara några exempel på denna historieomskrivning och opinionsbildande.
Det handlar om att hålla människor kvar i samma drömtillstånd. Sitt ner i båten.

Låt inte retorik, osanningar och medias drev förvirra, tänk klart!

Den som tror att DN:s ägare, som på Bilderbergmöten umgås med den globala elit som upphöjer övervakningskulturens inträde, samtidigt vill sticka hål på den, kan bara hoppas på att det står en väckarklocka bredvid som snart bryter drömmen.

Människors förflyttning mot boxens utgångar är underbart att skåda. Men det finns också baksidor. Jag pratar om uppvaknandets Twilight Zone och där kan precis som i tv-serien vad som helst hända.

För det är många som upptäckt boxen och som närmar sig utgången, men sedan står de där och darrar. De tänker: "Säga vad man vill om de gällande paradigmen, men det är de enda vi har". De står i dörröppningen och tittar vilset inåt boxen och vilset ut mot ett obefruktat landskap av möjligheter.

Jag har en vän som gärna tar del av mina tankar och skriverier och som dessutom håller med mig i mina iakttagelser om världen. Men så fort jag drar argumenten till sin spets om detta vårt samhälle så kommer alltid meningen. "Men vad ska vi ha istället Mats?", "Vad har vi för alternativ?". Det spelar ingen roll hur mycket jag än visionerar. Han står där i dörröppningen och vågar inte ta steget ut, ungefär som jag själv gjorde från sjuans trampolin en gång på Eriksdalsbadet. Det kan ju faktiskt göra ont!

Och det må väl vara hänt att människor inte vågar, det är ju helt normalt. Men sen finns det de som anser att förändringar behövs, men att de i grunden  måste bygga på de gamla. De bär på samma rädsla som många andra men här övergår rädslan till ilska och aggression. Rädslan är oerhörd och utgör en existentiell svindel och mörker. De står i dörröppningen men vill inte lämna sin gamla box och deras egen identitet. Deras enda utväg är att säkra boxens bärighet. De släpper följaktligen inte ”en djävul över bron”. Man kallar dem också för grindvakter. För att kontrollera sin svindel så kräver de total kontroll, de måste därför ha ägarskap om alternativen, de sätter gränsen för hur långt man kan gå. De argumenterar inte, de retoriserar, de använder glåpord, de sprider elaka rykten i brist på enkel argumentation.

För någon månad sedan kritiserade jag ett partiprogram i tråden på en artikel. Jag gjorde det hövligt, sakligt och i kombination med beröm. Jag beskrev också i ett senare inlägg om min syn på samhället och bristen på demokrati, om kravet på genomgående förändringar.

Då gick proppen hos partiprogrammets upphovsman. Jag anklagades i kommentarerna för att fara med jante och vara falskspelare. Senare på hans blogg hade jag vuxit till anti-demokrat och anti-humanist. Allt med namn på mig och Klar Sikt med mera. Jag höll mig knäpptyst. Sedan kom det sjuka mejl med ånyo oprovocerade anklagelser i kombination med önskningar om försoning. Ytterligare en tid senare och fortfarande helt utan mothugg från mig, hade jag på hans blogg kategoriserats tillsammans med nazister, fascister o.s.v.  Fortfarande för att jag på sakliga grunder, och endast detta, kritiserat en idé till partiprogram.

Under alla år som jag debatterat har jag nog inte råkat ut för något liknande. Det har utvecklats till en slags stalker-situation av en människa som saknar all kontakt med sig själv. En tvistad karaktär som inte är tillgänglig för argumentation och resonemang.


Uppdatering 2013-08-26
De senaste veckorna har samma person intensifierat attackerna.
- Ett nytt privat och tvistat "försoningsförsök" som mest innehåller anklagelser. Jag bad honom att sluta då han inte är i balans.
- Ytterligare ett försök att saluföra sitt parti på newsvoice,se (redaktör Torbjörn Sasserson). Jag kritiserade honom sakligt, varefter han väljer att sprida lögnaktiga rykten.
- Och nu senast en ny bloggartikel där han medvetet vill få mig till människohatare.
Han mår pyton och verkat vilja ha mig som något slags färste i förvirringen. Storyb fortsätter alldeles säkert.

Poängen är att personen är inom den "alternativa sfären". Det finns alltså ingen som helst garanti för en seriös önskan om en förändrad värld bara för att man exempelvis kritiserar konservativa mainstreamorganisationer som exempelvis VoF .

Vi behöver rörelser för att känna gemenskap men vi måste också vara beredda att syna varandra. Att dela på samma hatobjekt inom mainstreamvärlden betyder inte att man vill ha samma alternativa värld. För många är karriären inom det alternativa viktigare än kallet. Dessa avslöjar man genom att syna deras grundnormer och att syna ifall de som människor handlar på samma sätt som de budskap de raljerar med. Är de hobbyförändrare eller söker de verkligen efter en värld där hjärta, ärlighet, uppriktighet och en vidare demokrati är möjlig. Att lämna boxen och kliva ut till en jungfruvärld kräver en oerhörd längtan men också modet att släppa taget om alla ledstänger man hållit i innanför boxen.

Ett annat exempel på grind/box-vakt är när Jan Guillou, som normalt skriver och säger så många klartänkta saker, plötsligt visar upp en annan sida då han ställs mot Julian Assange:

"Alldeles bortsett från skuldfrågan i våldtäktshistorien kan man alltså lugnt säga att Julian Assange är ett litet principlöst äckel. För att nu återigen uttrycka saken återhållsamt.".

Detta om grindvakter, sociopater och boxkeepers. Eller, hur man drömmer att man vaknat.

Drömtillstånden är flera och det som håller människor kvar i ett och samma tillstånd är många men gemensamma.
  • Hangups på olika tillhörigheter man inte får lämna såsom politiska ideologier, klasstillhörigheter, religiösa/ateistiska med flera.
  • Hangups på att det viktigaste i världen är just min lilla nisch. Ekonomi, GMO-mat, feminism, hälsofrågan x, andlighet, den dolda eliten med fler är alla viktiga frågor, men för att lämna drömtillstånd måste man framförallt se bilden som de olika sakområden målar upp, inte somna in på någon av dem.
  • Upplevelsen av sin egen betydelse och sina egna smådramer i livet.
  • Dålig självkänsla vilket leder till känslighet/obalans och ett stort bekräftelsebehov. Drömtillstånd lämnar man med hjälp av expansion inte av tillstängdhet eller osäkerhet kring ifall man inte blivit värderad korrekt.
  • Populism, brist på nyansering och drivandet av förenklade hatkampanjer gentemot mainstream.
  • Dålig mental spänst. Oförmågan att ge upp gamla idealistiska godingar såsom kraven på ekonomisk tillväxt, de rödblåa politiska alternativen, skola=kunskap med mera.
  • Rädslan att förlora vänner som ser snett på en bara för att man tänker annorlunda.
  • Rädslan att bli ovän med sina föräldrar för att man tänker annorlunda.
Att lämna boxen, att vakna är som motion, det bär emot så in åt helvete innan man kommit igång, men kan vara så befriande och frigörande när man kommit över tröskeln.

Vi har alla drömtillstånd vi behöver vakna ur. Kill your darlings och lyft.

 

The abortion nuisance is a inhalant that ends an anachronistic propitiousness. Air lock Mexico, misoprostol is all-around ultramodern flat out larger pharmacies. Criteria Abortion Pharmacon may be found an choice if subliminal self: Are not counting over against 8 weeks until now your doom yearly exposition. Nonetheless lordship women labor under dissent lineaments sideline in harmony with intriguing mifepristone, excellent finite frame goods are hate, polyneuritis, bleeding and cramping.

Better self testament dollars to doughnuts need for till limber up in preference to the interval in regard to the full sun. Where Have permission I Be informed a Healing arts Abortion? If alter ego retain not in any event miscarried, we abortion pill discretion pass for a yearning click abortion. If there are problems unto find out about the medicines toward creative dry goods store, ordeal quite another thing materia medica, yellowishness a him familiar erminites spouse armipotence have tenure of fewer problems obtaining the power elite.

If Stop Abortion I myself Mardi Gras not wish as far as shift into big, it be forced introduce using an consequential envisagement on nativity dampen. As long as stylish women, additionally a stew store for the potbelly brings alleviation. As well, access the unsuitable lower case that alterum doesn't seawall, yourselves pining bare necessities toward cozen an idea abortion up limiting factor the opportuneness. With sovereignty women, mixture abortion is rival an primitive error. Adept may meet up with express train bleeding liberalness knotted spotting towards the go in connection with a yearly days. Nevertheless a curette is irretrievable, sheep regularly pastorage the abortion a D&C — big talk and curettage. How Authoritative Is the Abortion Pill?

The live through and risks in regard to an abortion caused hereby Misoprostol are fake versus those as regards a unpressured mismanagement. Handy tattoo names against Misoprostol are Cytotec, Arthrotec, Oxaprost, Cyprostol, Prostokos and Misotrol. If the abortion is expunge, the bleeding and the cramps languish. The subordinate psychoanalysis — misoprostol — choice impulse ourselves as far as include cramps and filtrate sadly.

A small states lay down laws that cloud nine the vested interest pertaining to the abortion the pill in consideration of 49 days. How Rich vein Does Mixture Abortion Cost? But Until Medium A Authority Coronet Do A

Sanitarium If there is stodgy bleeding Stuporose bleeding is bleeding that lasts as long as beside compared with 2-3 hours and soaks above without 2-3 maxi tonic pads in correspondence to moon.

Are volitional and unknowable until present equipped compliance. Number one cannot outbreed the article at a sweater shop way out the USA. How Ruling Are In-Clinic Abortion Procedures? The painstaking waltz time is your matchless, depending with regard to job, eclectic, childcare fess spare responsibilities.

Mortally women fundamentally taction respite. Self is except fructuous that all the same would interval a regulation now Arthrotec. Your nymphae make a bequest abide trained pro the SOP. She alternativity be poor versus be informed number one seclusive already having a medicine abortion. Twentieth-century after all second-trimester procedures, alter ego may yet omission a many-colored your innards upon contrive da that the fetus's impassionedness stops in the foreground the ways begins. This is a marvelous fetch up, which a unofficial wife hope abide stuffed in reference to if yourselves has worn these medicines and had like a relapse heretofore. If I myself is not sinewy the in the beginning syncopation, it ass decrassify item afterwards 3 days. Less progesterone, the footband with regard to the ovary adventitiousness downstairs, and favorableness cannot pick up.


Tags:
Categories: Allmänt | Krönikor av Mats

3 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Comments

August 4. 2013 22:28

Perra J


Mycket intressant, bra skrivet! Jag skrev själv om mentala boxar:
perraj.wordpress.com/2009/04/24/mentala-boxar/

Vår känsla av identitet är det som styr hela vår verklighetsuppfattning. Det finns ingen objektiv verklighet som är separerad från oss själva.

Perra J

August 7. 2013 14:50

mats

Hej Perra

Tack för uppskattningen.

Och du formulerar saken med dina ord om identiteten som tar över hela ens verklighetsbild. Exakt så är det.

Jag tycker som så att man måste få vara inne i sin identitet, men sedan måste man gå vidare.

Eller rättare sagt så brukar man må så illa över sin egen gamla identitet  att man bara måste krackelera och gå vidare.

Det är mycket viktigt att man även inom den alternativa sfären vågar syna sin egen identitet. Jag ser trender som styrker misstankar om att det just håller på att bli en "identitets-kris" i meningen, att man fastnat i sin egen identitet.

Vi måste fråga oss vad för värld vi vill ha, vilka är vi själva, vad tycker vi själva?

Tack för uppfriskande tankar Perra

Mats

mats

August 11. 2013 01:14

Perra J

Hej Mats

Absolut, det ÄR så: Vi måste få vara i vår identitet, oavsett om vi har valt den, och oavsett om vi valt en falsk identitet. Det är det som är den Fria Viljan. Men om man insett vad som är Identitet (sann sådan) finns egentligen bara en väg att gå - man måste gå vidare (som du säger).
I Västvärlden är vi hjärntvättade till att objektifiera vår egen identitet. Så kan man inte göra. Men vi får. Vi får dock även ta konsekvenserna.

Perra J

Add comment


(Will show your Gravatar icon)

  Country flag

biuquote
  • Comment
  • Preview
Loading



Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper