SEE ARTICLES IN ENGLISH ON THE NEW BLOG - BEYOND

Demokratins pris

Av Mats Sederholm

Det påminner nästan om när Palme blev skjuten, en del av den svenska oskulden har förlorats. Detta fina gamla svenska samarbetsklimat - där centerpartister, folkpartister, socialdemokrater med flera i historien funnit ett samförstånd över gränserna och för landets bästa - är inte längre gångbart.

Sverige har även den här gången tvingats närma sig omvärlden.

Fortfarande slapp vi undan de värsta verkningarna av finanskrisen 2008 och fortfarande är det glest med protester på gator och torg mot alla olika systemproblem. Men vi kommer att dras in i, eller rättare sagt vi kommer att dras ut och med i övriga Europa och världens politiska och sociala trender.

Det som sker just nu på Helgeandsholmen är politisk Fia med knuff.

Jävla barnungar!

Och inte bara där, hela debattklimatet är infekterat, det har vuxit till en enda stor varböld. Efter att ha följt det mesta som rapporterats om ansvars-pajkastningen så konstaterar jag att inte en enda reporter eller journalist kan ställa frågan:
 ”Men om nu hela det svenska parlamentariska läget håller på att försämras, om vi tvingas till en parlamentarisk kollaps med ständiga nyval, om vi tvingas bli utskrattade i resten av världen, har vi då något val annat än att ta in SD för samtal?"

SD har, om sanningen ska fram, bara begärt att få bli sedda, att få vara med i någon form av samtal och inte att: ”alla ska dansa efter deras pipa” eller "att låta Sverigedemokraterna diktera villkoren i svensk politik / Löfven".
Men nej, frågan om en utsträckt hand till SD är den mest osynligaste, känsligaste och  hetaste potatisen av dem alla.

Och när Löfven i en debattartikel i DN skriver: "Ska vi ha kaos, bråk och blockpolitik i Sverige eller ska vi ha ett vuxet samarbetsklimat och en konstruktiv diskussion över blockgränsen om hur vi tar vårt land framåt?"  så är det förstås nonsens eftersom han just undviker detta. Det är ett spel för galleriet. Även om alliansen inte har någon rätt att kritisera honom, de erbjöds samarbete innan Löfven exempelvis förhandlade med v.

Grundorsaken till låsläget är att en elit av skribenter, politiker, kulturvetare med flera har blockerat hela det svenska debattklimatet och försatt oss i denna pinsamma situation. De har kidnappat koncensus-bilden. Det politiskt inkorrekta, att ens bara närma sig integrationsfrågor i sak, att ens bara föra ett enkelt samtal med SD är idag förhindrat av politiska och mediala karriärer. Denna parlamentariska och mediala gegga som jag hoppas vi kan slippa i en framtid nära nu. Senast ut är ETC:s ansvariga utgivare Johan Ehrenberg som kopplar ihop KD med nazism ("fiskar i bruna vatten") i artikeln "Human á la KD". Hela "vi-som-kommer-till-tals-eliten" ligger och bevakar varandra som huggormar och tror att de är jätteviktiga och gör så "himla rätt". Det hela känns bara sekteristiskt och PK-populistiskt. Ytterst så tjänar de bara sin egen politiska tillhörighet och identitet.

Stefan Löwfen var känd som en god förhandlare, idag har han förvandlats till en gammal okänslig sosse-buffel i mångas ögon.

En skicklig förhandlare ska kunna förhandla med djävulen själv.

Den politikern går inte att skåda just nu i dessa medelmåttors riksdag.

Socialdemokraternas och deras enda tilltänkta samarbetspartners, delar av alliansen, lyssnar säkert till Per Molanders (generaldirektör) när han diskuterar lagändringar för att stoppa SD. Problemet är bara att SD måste vara med och godkänna det: "Hmm va trist då rök den möjligheten, fasen att SD ska ha rättigheter".

Hela riksdagen ska nu göras om till en bunker där allt ska utgå ifrån SD och deras existens. Mittenextremisterna ("Mer samarbete och mindre blockpolitik" / Löfven ) kliver in i bunkern och kommer att formas till ännu mer mittenextremister. Riksdagen förvandlas till ett A och B-lag, de rena och de smutsiga. Demokratins högborg görs om till ett skitigt inbördeskrig för så måste det vara va, det finns ju inga val va, det är ju rasister va, vi måste tycka rätt va …. För tänk om nån lämnar bunkern och talar med SD, då kanske allt vad de tycker kommer att påverka debatten och Sverige förvandlas till ett land med främlingsfientlighet.

B R E A K I N G  N E W S

VI ÄR REDAN ETT LAND MED FRÄMLINGSFIENTLIGHET.
För 800.000 MÄNNISKOR röstar på det främlingsfientliga partiet och 40% av befolkningen är negativa till invandring.

Det är INTE POLITIKER eller REDAKTÖRER som bestämmer vad landet är, det är människorna som bor här som bestämmer det.

Riksdagen har väljarna som kunder och de ska tjäna folket och inte sin egen kast. Konstitution och demokrati kommer först, era ”rätta” åsikter kommer sen. Sträck på er, kamma håret och skärp till er.

Etablissemanget räds egentligen inte SD, de räds människor och när våra parlamentariker börjar bli rädda för människor då är det riktigt illa ställt. Men som ni märker så vågar varken politiker eller media klanka ner på SD-väljarna, de håller dem utanför eftersom de vet att det annars vore ett ansenligt självmord.

Det kommer inte att fungera att göra om riksdagen och hela debattklimatet till en neurotisk samling administratörer av koncensusåsikter.


Tvinga ut dem på gator och torg och ta diskussionerna med människor. Både parlamentariker och människor måste syna sina kort nån gång, det räcker inte med nya hatord som regeringens ”nyfascister” eller att med stolt blick vandra med i antirasistiska fackeltåg.

Berätta med hjärta och med ordentliga argument varför vi ska ha en öppenhet mot invandrare och sluta ”leka politiker”. Kliv ner i SD:s potentiella  skitiga kurvor, orättvisa statistik och retoriska skrämseltaktik. Ja ni måste till och med bemöta problematiska sanningar. Dags att gå in i ringen nu fegisar!  Den enda chansen att tvinga tillbaka SD är att tömma dem på den uppbundna invandrarfrågans energi, att själv ta del av integrationsproblemen.

De enda som törs kliva fram just nu och vara nyanserade är en och annan sanningssägare eller statsvetare eller några politiska kamikatzepiloter som nu i DN Debatt med artiklarna: "Så kan vi göra upp med SD om migrationspolitiken" och "Experter: Att isolera SD kan vara skadligt för demokratin" .

I den senare kan man läsa:
"Magnus Isberg är docent i stats­vetenskap och tidigare kanslichef i riksdagens konstitutionsutskott. Han varnar för att blanda ihop form och innehåll. Det talas om nya formella regler men handlar i praktiken om att kunna regera landet utan att behöva ta hänsyn till SD."

För det mest intressanta med SD-debatten är faktiskt att den kommer att skilja demokrater från egoister. Den synar grupper och människors egentliga prioriteringar. Vad händer om SD får 25% av väljarna i extravalet? Kommer alliansen att böja sig och börja samarbeta med socialdemokraterna eller är det egoismen, jag och min alliansklan, som styr? Men viktigast av allt, om vi hamnar i detta konstitutinella krisläge, kommer Löfvens utsträckta oljiga hand att nå fram till den springande punkten, SD och modet att våga ta i integrationsfrågorna? Eller blir det fortsatta smädesord, bitterhet och egoismen. Vilka av alla som idag så stolt hatar SD gör det för sin egen identitets skull och låter demokratin och konstitutionen falla? Vilka kan skilja på statsvetaren Isbergs Form och Innehåll? Den demokratiska principfrågan och den partipolitiska sakfrågan.

Vad kostar det att låta demokrati och konstitution stå ovanför "de rätta åsikterna och tillhörigheten"? Än så länge är det ingen som vill betala för den politiska demokratin. Istället pekar barometern på folkligt uppror, på fler SD-anhängare och mer av barnsliga mini-uppgörelser med media som manusförfattare.

Jag kommer att lägga min röst på allt annat än riksdagspartier, SD inräknat, är det väl som vanligt bästa att tillägga och fortsätta hoppas på revolution, sorry, evolution ska det vara.

 


Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Politik

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Add comment


(Will show your Gravatar icon)

  Country flag

biuquote
  • Comment
  • Preview
Loading



Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper