SEE ARTICLES IN ENGLISH ON THE NEW BLOG - BEYOND

Efcharistå (Tack) Grekland

Av Mats Sederholm

Äntligen

Folkets vilja gick igenom. Den politiska demokratin i Grekland fungerade. Skrämselpropagandan från etablissemanget räckte inte till liksom det faktiskt inte gjorde i Sverige heller när vi skulle skrämmas till att rösta Ja till euron. Syriza, det grekiska vänsterpartiet fick nästan egen majoritet i valet i söndags och kommer nu att kunna förhandla med EU, ECB (Europeiska centralbanken) och IMF som motpart och med värdighet och integritet.

Människor ska inte behöva rota i soporna, vara utan jobb, utan pengar, utan stolthet bara för att banker och finansinstitut ska få sina ränteinkomster säkrade. Skitsnack som ”de lata grekerna”, ”de oansvariga” och andra uttryck och synsätt som på flera sätt cirkulerat runt i mellersta och norra Europa har visat sig vara byggda på fördomar och dunstat bort när de ställts mot fakta. Grekland har svarat:

Det räcker nu!

Grekland är inte fattigt. De har alla de tillräckliga resurser som behövs för att dess befolkning ska kunna leva värdiga liv och i ett gott materiellt tillstånd och inte som några trimbara komponenter i ett ekonomiskt politiskt ramverk som främst när sig själv och inte de mänskliga komponenterna. Det handlar som vanligt om fördelning, om den där 1 procenten och de 99 andra.


En fantastisk seger är det. Det är inte ofta det händer att duvorna besegrar hökarna.

Men hökarna kämpar emot.

När jag gav mig in i Sanningsrörelsen i början på 2000-talet så handlade en hel del om att förstå den bakomliggande makten i samhället, att se mekanismerna mellan de olika hierarkiska lagren. Omvärlden ville bara ha det till att jag: "trodde på konspirationsteorier". Det blir lättare för media att kategorisera det på det sättet. Utan kategorier kan man inte sätta etiketter, utan etiketter kan man inte skapa dramer och förenklingar, utan dramer säljer man inga lösnummer och utan förenklingar kan man inte försvara etablissemanget. Nyanserade nyhetsbilder utan värderingar skulle hota hela etablissemanget.

Vad jag mest lärde mig under seklets första 10 år handlade som sagt  inte om "konspirationsteorier" utan hur vårt etablissemang går till väga för att härska och skapa koncensusåsikter i samhället. Maria-Pia Boethius ETC kunde kosta på sig att sparka på sanningsrörelsen för ett antal år sedan när de stod under full beskjutning från media och politiker. Antisemit-retoriken haglade ner som granater över allt och alla som rörde sig med alternativa åsikter. För några månader sen blev hon själv indirekt anklagad för antisemitism då hon deltagit i ”Ship to Gaza”-aktionen som av DN:s Susanna Birgersson (vart får DN alla de där borgerliga karriärskvinnorna ifrån med de strama, krävande och oempatiska dragen?) ansågs vara antisemitisk. Medias fria retoriska lek med associationer är något jag lärde mig om redan 2009. Journalister och kulturskribenter använder sig av det när det gynnar deras egen PK-karriär men blir sedan både chockade och förolämpade när de själva blir måltavlan eftersom: ”Det är ju absurda angrepp”. Hmm jag vet, och? I informations- och åsiktskriget är allt tillåtet. Välkommen till sanningen, ska vi starta en rörelse?

Susanna Birgersson, DN:s egen järnlady som anser att att den populistiska bilden av politik är:
"Etablissemangets enda bränsle är uttjänta slogans och maktlystnad
medan de modiga uppstickarna överröstas med floskler om alla människors lika värde."

Idag är inte konspirationstillhygget lika använt. Istället används orden ”extremister” och ”populister”. På ETC klagar man över att just Syriza blivit omnämnda som populistiska av både utländsk som svensk press. Man blir så klart ledsna och besvikna och tycker alldeles säkert att det är riktigt orättvist. Varken de eller en massa andra folkopinioner eller andra folkrörelser borde få drabbas av retoriska etiketter men informationskriget är här för att stanna som jag försökt att påtala i 6-7 år nu.  Att de själva målar ut populister till höger och, nja förmodligen inte till vänster, är de fortfarande fullständigt blinda för. De lever i sin kupa eller i något jag kallar för Drömtillstånd och som jag och Linda kommer att vika ut i kommande boken ”Kollision”. 

Nettotrenden är att det ideologiska landskapet krymper och att alltfler faller utanför ramen som extremister eller populister. Kvar blir bara vad jag kallar för mittenextremisterna. Den enda politiska kanal som går att få in på debattradion snart.

Etablissemanget i hela Europa fick med valutgången i Grekland sig en rejäl snyting igen. Vänstern levererade en skillnad vilket inget kan ta ifrån dem och som de ska ha en eloge för. Här hemma fullständigt krossade Jonas Sjöstedt (v) Lars Adaktusson (Kd) i en minidebatt om valet i Agenda. Adaktusson mumlade och flinade osäkert och blossade bara upp när han fick börja skälla på kommunister och annan gammal osaklig skåpmat. Och nu är han favorit till att ta över partiledarrollen hos Kd. Tänk va, Göran Hägglund slutar, årets icke-nyhet eller?

Så vad kan denna Grekiska minirevolution skapa? Att parlamentarism och det politiska kastsystemet ska kunna skapa en revolution är lika lite otroligt som logiskt motsägelsefullt.

Nej det mest intressanta ligger längre bort i tiden. Nämligen när de grekiska politikerna har misslyckats, när skulder, arbetslöshet och fattigdom åter knackar på dörren, när hoppen lagt sig och folket står där igen och konstaterar att det inte ens den parlamentariska demokratin hjälpte. För den dagen kommer, tro mig. Vad händer då? Ja det ena är att ETC-skribenterna går igenom en inre existentiell kris då deras vänsterpolitiker inte levererade och allt hopp för mänskligheten synes borta. För oss andra som inte är bundna av politiska riktningar och nuvarande demokratiska ordning,  vi vet ju redan hur det går när radikala krafter får makt. Det går som med Mp. Partiet som en gång bar på andliga och alternativa visioner, politiker som såg annorlunda ut, med röda kinder, sol, frihet, friskhet i sinnet och klädda i Fjällräven-plagg. Idag har Fridolin med flera stylat till sig. Med rätt frisyr och rätt politiska retorik så godkänns han av kvällspressen och ledarskribenter. De radikala körs genom etablissemangstvätten och ...”klonk”... pluggas sedan in i det globala maktsystemet. Sen kommer inbjudningarna till forumet i Davos och Bilderbergmöten som brev på posten. Det andra som händer när politikerna misslyckats är förutom bitterhet också en djupare insikt om behovet av en annan värld.


På tal om staten och kapitalet, Ebba grön

Både kapitalet och politiken måste genomskådas innan vi kommer vidare. Men vi är på god väg, vi är på god väg. Det bästa med allt detta är att det kommer att spä på miljoner människors alltmer groende insikter om att det är fel på systemet. Kanske fler politiker och väljare i Sydeuropa vågar skrälla och ge kraft till den våg av ifrågasättande som sveper runt jorden just nu. Tja, jag utgår ifrån att Mellaneuropa med Merkel & Co inte kommer att ställa sig på barrikaderna på den här sidan av 10000-års skiftet. Och ljuset från Norden då? Den svenska revolutionen fastnar i snön och i det mentala förnuftet: "Gärna revolution men respektera rökförbudet va!". Det är extra svårt att ana ljuset så här mitt inne i universums garanterat längst tidsenhet och svartaste hål, Januari, noll grader och mental istid (tack igen Ebba).

Den skulddränkte, mediaimpregnerade, trygghetsövervakade europainvånaren kan ändå ana våren. Det finns liv på andra sidan mörkret

Kali spera

Tags:
Categories: Informationskriget | Krönikor av Mats | Politik

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Add comment


(Will show your Gravatar icon)

  Country flag

biuquote
  • Comment
  • Preview
Loading



Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper