SEE ARTICLES IN ENGLISH ON THE NEW BLOG - BEYOND

DN och revolutionen

Av Mats Sederholm

DN:s Matilda Gustavsson träffade Russel Brand, ståuppkomikern, författaren och revolutionären. Vad ska det bli av detta tänkte jag i söndags morse. Sveriges farligaste tidning, mittenextremernas största megafon möter sin motsats. Klarar de av att hantera detta på ett normalt sätt? Eller, hur långt ska de gå i sin demonisering? Ska de lägga sig på "världarnas krig nivå" som när de sniffat lite Putin och sedan låter tangentbordet förvandlas till automatvapen? Eller blir det förlöjligande-kortet som läggs ut? Att de bara ska göra ett sund intervju och visa en kulturell nyfikenhet är helt uteslutet, det har de aldrig lyckats med när det gäller kritiska alternativ till dagens undergångscivilisation med sin kombination av cynisk kapitalism, ständiga övervakningsövergrepp, konsumtionsmissbruk och snäva tolkning av demokrati.

Den 40-årige Brand är flitig, han håller tal i nedskärningsdemonstrationer i London, han har blivit utnämnd till en av de 50 viktigaste tänkarna i vår tid i Prospect Magazine och googlar man på Messiaskomplex och bilder så dominerar han fullständigt. Dokumentären “Brand: A Second Coming" om honom släpptes nyligen och inte minst så retar han gallfeber på en del som drar åt höger, de som hatar allt vad samhörighet och enhet människor emellan heter och nu tvingas se på när en socialist "apar sig", skojar och får tonvis av uppmärksamhet för sin revolutionslust.

För min del så är både kapitalism och socialism två stycken dinosaurier som är på väg att segna ihop. Huvudsaken är att vi bryter med dagens dystopiska och själlösa livsstil och då berör det mig inte det minsta om det är en kapitalist eller en socialist som står där med en kofot och försöker bryta sönder låset. Huvusaken är att vi kommer ut ur detta "panic room" och avslappnat kan börja utvecklas som människor. Därför gör Russel Brand en hedervärd insats när han är ute på gatorna och "gör något" eller på sitt sätt kritiserar samhällets grundnormer och dessutom är otroligt underhållande.

Matilda Gustavsson spenderar stora delar av artikeln åt Brands yttre attribut och att han exempelvis tycker han är snygg, eller hans relation till sin mamma, hans syn på sin offentliga roll, ifall han känner sig uttråkad och inte minst att Brand ligger med benen över henne under intervjun. Hon funderar över sin relation med män samtidigt som hon känner sig uttråkad.

Russel Brand avslutar intervjun med att slå ut med armarna och fråga om hon är med i Revolutionen. Vad han inte vet är att man som skribent för DN garanterat är med i Stagnationen.  Så, lyckades hon då köra DN:s välkända dolk i ryggen på honom? Jodå:

"Hans språk är ofta religiöst och påminner om andra gruppers tal om att vakna och avpixla".

Hmm ni som använder filosofiska och övergripande beskrivningar av samhället, med andra ord, som finner ett tillräckligt distanserat och behövligt perspektiv, kan räkna med att kopplas samman med nazister.    

Att extremistjakten fått allt mer utrymme och är på väg att döda all form av kritik av etablissemanget har jag nämnt under flera år, en trend jag förutspått skulle intensifieras. I samma nummer av DN varnar femton professorer för  just denna utveckling. "Regeringens handlingsplan mot extremism pekar felaktigt ut flera ­utomparlamentariska rörelser som våldsbejakande. Riktlinjerna riskerar därför att påverka ungdomars demokratiska engagemang negativt. Civil olydnad är inte detsamma som våldsbejakande extremism, skriver 15 professorer."

På sidan bredvid håller Humanisterna hov med en ännu större artikel av Martin Invgar, Åsa Wikforss och Christer Sturmark där de varnar för det antiintellektuella. Bakgrunden är att pedagoger anser att vetenskapens syn på evolutionen endast är en typ av paradigm och inte det enda giltiga. De anser också att det är odemokratiskt att se på  vetenskapliga resonemang som per automatik överlägsna de ovetenskapliga. Humanisterna rasar. Va, nyanserade synsätt på vad för resonemang vi ska ha till vår existens, ska sånt verkligen tillåtas?

På sidan efter detta kan man läsa om hur de vanliga partierna allt mindre imponerar på väljarna. Förtroendet för regeringen eller för alliansen når inte ens upp till en tredjedel.

Nej och det kommer inte att bli bättre kan jag lova. Och glad är jag för att människor äntligen börjat höja på ögonbrynen.

Revolutionen är på gång.


Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Media | Proteströrelser

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Add comment


(Will show your Gravatar icon)

  Country flag

biuquote
  • Comment
  • Preview
Loading



Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper