SEE ARTICLES IN ENGLISH ON THE NEW BLOG - BEYOND

Replik på DN Debatt: "Därför misslyckas flerfrågepartierna"




Av Mats Sederholm

Torbjörn Tännsjö professor i praktisk filosofiskrev artikeln "Därför misslyckas enfrågepartier som MP”. En av de mest etablissemangsförmätna artiklar jag läst på länge. Han ratar allt som inte stämmer in i den gamla världens politiska ordning, en ordning som inte förmår ändra på något av vårt samhälles mest grundläggande problem. Kunde inte låta bli att skriva något om detta. DN avböjde publicering av repliken.

Därför misslyckas våra flerfrågepartier

Professorn i praktisk filosofi Torbjörn Tännsjö stämmer in i den allmänna föreställningen att de klassiska ideologiska  alternativen är de enda som kan bära upp samhället och som garanterar att Sveriges riksdag inte faller in i kaos.

Alla former av organiska system reagerar med att stöta bort främmande influenser.  Hela vårt publika samhälle, inte nödvändigtvis de flesta vanliga människor,  lever i den föreställningsvärlden att partier med åsikter eller ideologier utanför riksdagens "låda" bör "växa upp" eller lära sig att anpassa sig "till verklighen". Det är samma gruppsykologi som med mobbarna på skolgården och han/hon som sticker ut med ovanliga kläder, åsikter eller tankar. Det spelar egentligen inte så stor roll VAD den avvikande tycker i sak, invandrarfientlighet eller brunkol.  De stöts ut på än det ena eller andra sättet. Identiteten och grupptrycket tar över och till och med demokratin och respekten för att makten ska utgå i från folket är i de situationerna ruckbara.

Tännsjö citerar Gudrun Schyman i sin jakt på alternativ: 

”Den politik som bedrivs innanför de ramar som vi brukar benämna ”höger” och ”vänster” är uppenbarligen oförmögen att lösa de konflikter och konsekvenser som den patriarkala maktordningen producerar.”

Men detta vittnar enligt Tännsjö enbart om det allvarliga problemet med att en alternativ dimension saknas.

Alternativet finns. Nuvarande modell breder ut sig utmed en horisontell skala med två riktningar, V och H. Men mitt bland alla nyanser av vänster till höger utmed den skalan så finns det en vertikal skala .  Den skalan utvisar graden av makt. Alltså, hur mycket toppstyrning eller grad av hierarkisk ordning som man rent ideologiskt vill påföra ett samhälle. Den skalan bryr sig inte så mycket om ifall samhällets makt utövas av stora  företagskoncerner  eller av en politisk tillsatt myndighetsmakt och starka regleringar, det vill säga klassiska H-V nyanser.

Maktdimensionen är oerhört enkel och entydig. Riktningarna är vertikal uppåt eller nedåt, mer eller mindre makt, en vertikal eller horisontell ordning.

De som företräder de styrande "kasterna" (näringsliv, politik, media) har vanligtvis ägnat hela sina liv åt att skapa sig en identitet och karriär inom just sin kast och kommer inte att återvända till att företräda något annat än dem själva och den närmaste omgivning som de verkar inom. Exempelvis är korruption en del av denna hierarkiska ordning och inte främst en fråga om problem med individer med bristande moral. Detta är endast ett Shangri-La som det publika samhället jagar efter.
Dagens politiska V-H lösningar förmår inte att lösa de mest fundamentala och aktuella mänskliga problem som vi brottas med idag:

- Psykiska ohälsan och ständigt mer utmattade människor
- Ett cyniskt konkurrenssamhälle där människor individualiseras istället för att finna gemenskap.
- Växande klyftor mellan fattiga och rika.
- Ett visionslöst samhälle där arbete och konsumtion är de rådande meningarna med livet.

Basproblem som miljoner människor i  västvärlden och i övriga delar av världen allt oftare kräver lösningar på. Nya politiska strömningar , ökande protester och insikter om vårt västerländska samhälle som kastordnat, som inordnat i maktdimensionen, växer sig allt starkare. Det utgör självklart ett gigantiskt hot mot hela den politiska ordning som Tännsjö, sina filosofiska examina till trots, är den enda han tycks känna till.

Tännsjö anser att  "Enfrågepartierna bör abdikera."  Logik och historia visar dock att det är de gällande regenterna med sin gamla uttjänta ordning som vanligtvis abdikerar och därmed sörjer för en vidare demokratisk utveckling.
 
Mats Sederholm
Författare och krönikör

 


Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Politik | Proteströrelser

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Add comment


(Will show your Gravatar icon)

  Country flag

biuquote
  • Comment
  • Preview
Loading



Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper