SEE ARTICLES IN ENGLISH ON THE NEW BLOG - BEYOND

Teater: Intervju med en anti-populist


Tänk att få ställa oböjda frågor till en riktig anti-populist. Ni vet, en sån där med en riktigt vuxen framtoning, någon som med säker röst kan rabbla statistik och siffror och som får utrymme i DN Debatt. Som med endast ett höjt ögonbryn och en liten antydan till överseende leende kan bortförklara mänskliga emotionella reaktioner, miljarder människors religiösa tro eller bredare samhällsperspektiv som uppenbart nonsens. Självklart med en rejäl akademisk examen i botten. Kanske han ”fuskar” som en uppskattad föreläsare med sina skämtsamma poänger och små återhållsamma stunder då han blottar någon personlig bräcklighet följt av stormande applåder. Och som inte sällan avslutar med att säga: Vilket fantastiskt land vi lever i eller hur? Eller så skymtar han förbi i SvT forum tillsammans med politiker, redaktörer och kulturchefer i något helgseminarium om: ”Hur vetenskapen kan förenkla för de sjuka” eller ”Nyliberalism och de nya utmaningarna” eller kanske ”Klimatproblem och den populistiska anti-tillväxt-rörelsen”. Som får 100.000 spänn i arvode för varje öppen dörr han sparkar in.

Men eftersom det är så evinnerligt svårt att få kontakt med anti-populister och att jag i hela mitt vuxna liv faktiskt lyssnat på dem så slog det mig att jag inte behövde ytterligare en repetitiv påminnelse. Jag kan ju redan alla deras svar på alla frågor.


Så direkt från vår lilla digitala boulevardteater här ute på landet. Humor, satir och uppror i: ”Intervju med en anti-populist”, varsågod!



Mats förbereder och kontrollar ljudtekniken i den lilla studion söder om Stockholm.

Det knackar på dörren, Mats öppnar.

Mats: Hej välkommen.
A-P: Hej, hej. Ursäktar förseningen. Det var lite svårt att hitta men nu är jag här, ha, ha.

Mats: Ingen fara. Jag är verkligen glad att du kunde komma. Jag förstår att du har ont om tid. Du är ju involverad i väldigt mycket om jag har researchat rätt.

A-P Tar av sig ytterkläderna, snörvlar lite och letar samtidigt lite tafatt efter en plats att placera sina kläder på i den improviserade studion

A-P:
Jo, det man ju säga. Just nu har det blivit väldigt mycket redaktionsarbete och politiska analyser efter valet i USA. Jag kommer att jobba som tillfällig ledarskribent under julledigheten på AgendaBladet.  Ja, jag har ju förmånen att få jobba lite efter behov med det journalistiska. Annars så har jag ju mina ordinarie uppdrag i några styrelser, ja både i statliga och privata faktiskt. Jag började min karriär på det statliga xyz-verket som ingenjör men blev med tiden allt mer intresserad av ekonomi och produktutformning och kompletterade så småningom mina examina med en civilekonomutbildning. Att jag började på ett statligt verk var väl i sanningens namn lite i spåren av min politiska uppväxt och min karriär inom det socialdemokratiska ungdomsförbundet. Ja, jag tycker fortfarande att det är spännande med politik och har en del uppdrag inom lokalpolitiken. Jag gick faktiskt i samma protesttåg som Palme på den tiden när man var ung och het. [skratt]

Mats: Du. Sitt ner och ta en kopp kaffe. Jag antecknar lite om din bakgrund här så länge så drar vi igång intervjun alldeles strax. Jo, jag tänkte på att du också verkar väldigt sakkunnig inom försvarsfrågor.
A-P: Ja, alltså jag gjorde ju lumpen i FRA vilket var fantastiskt spännande. Ja jag tillhörde de där som klarade av morse-testet på mönstringen extra bra och sen blev det som det blev. Jag har fortfarande många vänner  inom försvaret och underrättelsesfären.

Mats: Så har du hunnit skriva några böcker också. Hur kändes det, att ge sig in i det litterära bara sådär.
A-P: Nja jag har ju alltid varit intresserad av litteratur och konst.  Min mamma älskade att skap med  akrylfärger och pappa fostrade mig tidigt med massor av litteratur. Jag förstod tidigt vikten av kunskaper vilket har bidragit till mina inlägg i skoldebatten om flumskolan.

Mats: OK ska vi köra igång. Temat är då det brännheta ämnet om etablissemanget och de missnöjda väljarna.
A-P: Exakt. Kul!


Mats: Jag undrar hur du ser på orsakerna till ett i hela västvärlden utbrett misstroende mot det så kallade etablissemanget? Kan det kanske bero på våra politiker eller det politiska klimatet?
A-P: Nej problemet finns bland besvikna människor, orsaken finns i det enkla missnöjet och problemet är alla de som röstar farligt och fel.

Mats: Och vad säger du om ett missledande och partiskt gammelmedia?
A-P: Va? Nej åter igen, det är där ute som problemen finns, alltså, bland människor i sociala media och bland människor som låtsas vara riktiga media. Det handlar som sagt om felaktiga och farliga åsikter.

Mats: Tror du att kontrollerande myndigheter möjligtvis kan skapa misstro?
A-P: Nej problemet finns bland människor som exempelvis utnyttjar försäkringskassan, som sjukskriver sig för länge, det finns bland föräldrar som inte vill plugga in sina barn i barnomsorgen så tidigt som möjligt och bidra till ekonomisk tillväxt eller bland alla invånare som potentiellt kan bli IS-soldater och självklart måste övervakas.

Mats: Ser du något hos företag med miljardvinster och välbetalda kapitalister som kan provocera människor?
A-P: Nej, nej, nej problemet med exempelvis ökad stress och sjukskrivningar handlar om människor som inte vill förändra sina attityder till tillfälliga jobb, lärlingslöner eller kontorslandskap. Och detta med kapitalister: Kom ihåg, styrelsemedlemmar i stora företag bär ett tungt ansvar, de skapar goda förutsättningar för många människor och måste ha en skälig ersättning för detta. Om man betalade sjuksköterskor höga löner så skulle hela samhällsekonomin kollapsa, vill du det?

Mats:  Kan du se ett problem med maktfullkomliga institutioner?
A-P: Verkligen inte! Institutioner har i allmänhet rätt, det är ju därför de finns!
Det problematiska med folkliga protester, för att ta något som ligger i tiden, och planerna på förläggandet av Nobelhuset på Blasieholmen i Stockholm är att människor inte vill respektera denna anrika institution och dess självklara plats i Stockholms kanske vackraste vy.  Missade du talet under nobelprisutdelningen om de mörka tiderna vi lever i? Man varnade för de nya trenderna: ”Globalization is criticed”, ”Science and knowledge are being questioned”. Att överhuvudtaget ifrågasätta eller kritisera sådana här grundläggande och fantastiska institutioner är obehagligt och hör till alltfler outbildade människors tillkortakommanden eller som det sas: ”Populism are being widespread”. Om man för ett ögonblick blickar ut bland pristagare,  gäster och talare under prisutdelningen och banketten så är det väl uppenbart vilka i samhället som är de vettiga. Skulle denna pålästa, välutbildade, erkända, finstämda och nobla församling av samhällstoppar i Nobel- societeten och de institutioner de representerar vara ett problem? Va?

Mats:  Människor upplever att de inte längre har makt, att det styrs för mycket från storstäderna, att vi har en brist på regionalt inflytande.
A-P: Nja, sådana där värderingar ska man nog vara försiktig med. Det blir lätt att de normaliseras. Som en svensk före detta politiker redan konstaterat så var det i de amerikanska storstäderna som man röstade på Clinton. Det säger väl en del om landsbygdsmänniskor? Infantila idéer om länders självständighet och styre sprids nu som vinterkräksjukan i Europa och USA. (DN Ledare). Ska vi ha ett eget Sameland också?

Mats:  Men detta med en brist på mänskligt inflytande kort och gott, spelar det ingen roll menar du?
A-P: Och du tycker inte att Brexit räckte till? [skratt] Du förstår, vanligt folk är inte tillräckligt utbildade och uppmärksamma. Hur skulle det gå ifall människors tandvärk skulle få styra över utbildade politiker och parlamentariker. Det gängse sättet att hantera konflikten mellan folkomröstning och representativ demokrati är att låta folkomröstningar vara rådgivande enbart, vilket innebär att parlamentet kan köra över ett folkomröstningsresultat. (Göran Rosenberg). Jag menar, en människa som får sin samhällsinformation genom trolltidningar och sedan en valsedel i handen, det blir som att ge en treåring ett skarpladdat vapen. Det är självklart att den individen inte kan ta beslut för samhällets bästa. (Lo Kauppi ETC)

Mats:  Jag kan uppleva en förmäten kultursfär som inte riktigt vill vara nära folket utan mest sysslar med en verklighetsfjär idealism?
A-P: Vad menar du? Jag tycket att vi har en fantastisk och insiktsfull kultursfär som skriver kritiskt om rasism, som lyfter klimatproblem eller tar upp viktiga och farliga politiska strömningar i samhället. För att inte tala om alla dessa fantastiska artister som på olika sätt visar sitt engagemang, jag tänker på Jonas Gardell, Henrik Schyffert, Niklas Strömstedt  med flera, en sån jäkla skön blandning. Jag menar, vilka ska annars inspirera och utbilda människor? Jag tycker att såväl politiska som kulturella skribenter tänker helt rätt, det kan tyckas vara ett  magiskt tänkande men ändå, ingen verklighet existerar, utom den vi sätter våra ord på.(Johan Hakelius Expressen ironiserar över tidningsredaktioner)

Mats: Tror du att Trump kommer att kunna förbättra relationen mellan väljare och etablissemang?
A-P: Det är bara att konstatera att det som hände natten till den 9 november 2016 inte är världens undergång. Men något stort och farligt är det. I historieböckerna kommer datumet att markera slutpunkten på den jämförelsevis ljusa period som inleddes samma dag för 27 år sedan med Berlinmurens fall. Jag menar att det är jämförbart med Hitlers intåg i Österrike 1938 (B Wiman kulturchef DN).


Mats: Oj, du tycker inte att det låter aningen överdrivet ungefär som med glädjeruset när Obama vann?
A-P: [Stirrar ilsket och utbrister plötsligt]. Ärligt talat: Den enda lösningen är att någon skjuter honom (Uttalat av svensk f.d. mediechef. Som Johan Hakelius, Expressen avslöjar)

Mats: Men någonting gott i detta politiska kaos skulle kunna vara Trumps goda relation till Ryssland. Det skulle kunna ge oss ett slut på de hotfulla spänningar som råder mellan Ryssland och USA och då möjligtvis också Europa.
A-P: Jag tror jag förstår, du ser det som att fred skulle vara det viktigaste i dessa tider med kriget i Syrien [leende]. Men det är nog lite mer komplicerat än så förstår du. Jag tror att det viktigaste är att vi har fred med RÄTT länder snarare än fred i sig. Det viktigaste är att länder med liknande kulturer håller ihop. Kompisarna först om du förstår. Men [skratt] jag förstår hur du menar, krigsoffer, svält och katastrofer, människor som drabbas, jojo förfärligt så klart, men som sagt…

Mats:  Och att vi lider av ett patriarkat, gubbar på långa rader som bestämmer, tror du inte detta leder till ett bristande förtroende.
A-P: Tänker du på populister som Fi eller? (Fi = Populism, slutsats av Stig-Björn Ljunggren statsvetare och krönikör under paneldebatt). Men bortsett från det, bra att du lyfter detta, för om det inte vore för att massor av vita vanliga kvinnor röstade fel i det amerikanska valet så skulle USA fått sin första kvinnliga president, glastaket skulle ha rasat. Håller du inte med om det?

Mats:  Fast i Frankrike så har ju Marie Le Pen chansen att låta glastaket rasa i vår, hon kan bli vald till Frankrikes första kvinnliga president. Det kunde ju bli en revansch kanske?

A-P: [Tystnad och en lång allvarlig blick]

A-P: Jag kanske har missbedömt dig. Det börjar kännas lite olustigt brunt det här.
Mats:   Nej ingen fara. Jag har de senaste 20 åren kämpat för ett varmare samhälle, för öppenhet och varit riktigt stolt över Sveriges inledande och frikostiga immigrationspolitik. ”We walked the talk”. I övrigt identifierar jag mig som en världsmedborgare. Jag är också aktiv inom en europeisk demokratirörelse som många skulle se som vänster. Nej, brunt är det sista jag skulle välja. Kan du gissa vilken politisk inriktning jag sympatiserar med?

A-P: Nej vet du vad, jag förstår överhuvudtaget inte vart du vill komma med alla dessa märkliga och obehagliga frågor.

Mats:   Exakt, du gissade rätt. Ingen alls faktiskt. Jag försöker bidra till ett annat samhälle, till nya tankar och nya medvetenheter. Jag tror på människor och ett vitalare samhälle. Men först så måste det gamla bort, exempelvis den makt och det medborgarförakt som du så tydligt gestaltar.

A-P: Tack, då är vi nog klara där.

Efter att mikrofonen stängts av:

A-P: [Medan han kränger på sig ytterkläderna och ilar mot dörren]. Jag kommer se till att du svartlistas på varenda jävla tidningsredaktion. Bara så du vet!
Mats: Fan vet om jag inte redan är det.

A-P: [Vänder sig om i dörröppningen och vrålar] Fattar du inte att fascism är på väg!? [Dörren smälls igen]

Mats: [Muttrandes för sig själv] Jo… du är redan här.

 


Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Politik | Populism

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Add comment


(Will show your Gravatar icon)

  Country flag

biuquote
  • Comment
  • Preview
Loading



Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper