SEE ARTICLES IN ENGLISH ON THE NEW BLOG - BEYOND

2016: Småtänkarnas år


Av Mats Sederholm

2016 var året då människors avsmak för etablissemanget blev allmänt känt. Och ett nytt klassamhälle började skönjas.

Ett år av uppvaknande då medias agendajournalistik både intensifierades och blottades. Rapporteringen om Brexit och det amerikanska valet har väl för alltid slagit hål på illusionen att det i våra gamla media skulle finnas en variation av perspektiv på politiken och ett genuint syfte av att tjäna i allmänhetens intresse och dessutom bevaka makten. För alla utom de själva har det blivit uppenbart hur man istället tjänat sina egna värderingar och blivit en del av makten precis som med de representativt styrande som allt tydligare väljer att ta avstånd från det nya missnöjet. Panamadokumenten förstärkte ytterligare människors misstro till samhället.

Samhällets svar på denna människors bristande geist över etablissemanget har lett fram till en ny människosyn: Bimbo-människorna som sitter i sina egna bubblor och blir höga på faktafel.

Det ökande medborgarföraktet är den just nu mest isande trenden av alla.

Småtänkarna och de identitetstrognas tidevarv är här och då kan det vara värt att reflektera över ett citat som jag kom över häromdagen!

”The enemy of the great is the good”

Jag menar:
- Man verkar för det goda när man tillämpar mer övervakning för att bekämpa terroristehoten men introducerar samtidigt en vidare (great) samhällskultur av minskad integritet och omedveten underkastelse inför systemet.
- Man verkar för det goda när man gör avkall på yttrandefriheten för att kunna sätta munkavle på extremister men urholkar samtidigt en vidare (great) samhällskultur som bygger på fria tankar och associationer.

Det var småtänkarnas år 2016. ”De godas år”. De som tror att makt och åsiktsdominans är ok, om den bygger på "rätt" åsikter och "rätt" inställning i sakfrågorna. Småtänkarna som aldrig förstått att det är makten i sig som är problemet och att man ska säga stopp åt såväl mänsklig intolerans, invandrarhat som åsiktsmörkning, rashygien och åsiktshygien. 


Det var knatteåsikternas år. Där alla springer på åsiktsbollen men där ingen vet att ta ett kulturellt ansvar. Var finns de där som i forntida samhällen kallades för de äldste? De som vet att konsekvenserna av varje beslut ska överleva generationer framöver. De äldste som ser historien som går igen. De hade tagit Trump med ro, liksom de hade tagit Obama med ro för 8 år sedan. De hade sett människors förtvivlade längtan efter ett annat samhälle och erkännande istället för att se till hårfärg och hudfärg hos de styrande. Men de hade också med Sagan om ringens trollkarl Gandalfs auktoritet höjt rösten och uppmanat människor att sluta peka på varandra. De hade bett dem att noga lyssna till sina egna tankar och känslor och fråga sig varför de accepterar detta hungerspel till liv. Ett samhälle med utbud av allt men människor som ångestfyllt knappar på sina mobiler. Som lever i ett pseudoliv där verkligheten alltid pågår någon annanstans.

Men det är småtänkarna som syns. Jonas Gardell som skriver brev till Facebook:s Zuckenberg och ber honom göra någonting åt stolpskotten på sociala media medan stolpskotten i politiken och chefsredaktörer kan fortsätta med sin likriktade opinionsbildning och puffa på ett samhälle i själsligt förfall. Eller småtänkaren Kristina Lindqvist på DN som applåderade BBC:s beslut att inte ge röst åt andra än forskare inom vetenskaplig journalistik: ”Ett ljuvligt nederlag för debattsamhället”. Som anser att det är fel att uppmuntra till debatt med de som har felaktiga åsikter, som avfärdar en hel världs analys av Trumps seger som ett slag mot eliten och istället menar på att det handlade om antisemitism! Går det att hitta ett tydligare exempel på en personifierad filterbubbla. En creepy clown som i en PK-glad utstyrsel öppnar köksdörren på glänt och viskar: ”kom in här, ingen märker något” till fascism och ett totalitärt tänkande.

Varje civilisation i förfall pekar på yttre hot. 2016 präglades av just Russofobin.

Med allvarlig och darrande stämma av moral och rätt har politiker och ledarskribenter upprepat påmint oss om Krims öde. Det ryska illegala dådet.
Att vi och väst tog oss rätten att intervenera i Libyen och sätta ett minst lika legalt statsskick ur spel eller att invadera Irak eller acceptera Israels ständiga ockupation av sina grannar är dock inget som våra styrande ser som ett problem. Säkert bara Fakenews…

Syrien är en tragedi, man klarar knappt av att tänka på vad som sker. Min dotter som arbetar som lärare berättade på julafton om elever ensamkomna till Sverige med föräldrarna kvar i Syrien. En elev blev uppringd av sina föräldrar som berättade att deras hem var sönderbombat. Andra letar förtvivlat på Youtube-videor för att möjligtvis få en glimt av fortfarande levande släktingar. Inte läge för uppesittarkväll med Bingolotto där inte.

När nyhetsmedia i väst berättar om situationen i Aleppo så är allt ryssarnas fel. När Amnesty international rapporterar så är det också de ”moderata rebellerna” (”västsidan”)  som dödar civila och oskyldiga. Våra nyhetsmedia väljer dock att vara knäpptysta om den sidan av saken. Säkert bara Fakenews…

I mellandagarna berättade man om hur den gode Barack Obama's försök att minska antal fångar på Guantanamo-basen. Men hur många nyhetmedia berättade om att han också signerade starten till "Global Reserach Center". USA:s nya  "anti-propaganda-center". En myndighet som uppmanar hela västvårlden att samla in information om allt som kan tänkas vara desinformation riktad mot USA eller dess allierade. Säkert bara Fakenews…


Smätänkarna tänker "Ja, nått måste ju göras". Vi andra ser hur systemkritik i väst allt tydligare ringas in. Häromdagen hade Klar Sikt och sidor om mig själv besök från Washington post efter att jag skrivit den engelska krönikan om deras inblandning i propornot.com.     

Men sprickorna löper nu överallt. Även inom gammelmedia har vi den senaste tiden märkt bråket mellan etablissemangsfascisterna och de som försöker bryta sig ut ur detta tankefängelse.

Det nya året bjuder alldeles säkert på nya dramatiska politiska strömningar. Det bästa i all denna turbulens är att ju hårdare och radikalare opinionsströmmar som blåser desto tydligare kommer de styrande att blotta sina egentliga avsikter. Väktarna av ”Det goda” och småtänkarna kommer att avslöjas än tydligare. Illusionen om den västerländska ordningen och dess ädla ideal kommer att fortsätta att rosta. Desperados från alla läger brakar samman i ett enda stort slagsmål. Samtidigt kommer de fruktansvärda nya Storebrors-vindarna att blåsa allt kyligare.

Men ska vi ändå inte oroa oss över högerextremism?
Och självklart ska vi det, men lösningen ligger i att förstå var tyngdpunkten för det destruktiva finns, att våga granska det samhälle som skapat allt detta destruktiva, att finna essensen, giftet i sig. Men småtänkarna och knatteåsikterna känner inte tyngdpunkterna, de när sig på rädslor, skrävlande och är bundna till personliga identiteter och REAktioner.

För hat botas inte med hat, förakt botas inte med förakt, intolerans botas inte med intolerans.  Eller som en av de ”äldste” sa:

”Du ser grandet i din broders öga, men du ser inte bjälken i ditt eget. Först när du tar ut bjälken ur ditt eget öga, kan du se klart nog att ta bort grandet ur din broders öga.”

Tags:
Categories: Krönikor av Mats | Politik

0 Comments
Sätt att kommentara: E-mail | Permalink | Comment RSSRSS comment feed

Add comment


(Will show your Gravatar icon)

  Country flag

biuquote
  • Comment
  • Preview
Loading



Bloggtoppen.se Vardagsbetraktelser bloggar Allmänt Blogglista.se Creeper